vi möter jesus - Equmeniakyrkan

copyright:
© Equmeniakyrkan och författarna
redaktion:
Charlotte Thaarup och Ann Signhildsdotter Westblom
formgivning:
Rebecka Hellqvist
i l l u s t r at i o n e r o c h o m s l a g :
tryck:
isbn:
Linnea Hjelm
ScandBook UAB, Litauen 2017
978-91-639-3437-7
Markus runt på 90 dagar
Boken du håller i din hand innehåller reflektioner kring
Markusevan­geliets 90 bibelavsnitt. Författarna är alla
med i Equmenia­kyrkan eller Equmenia. De är ungdoms­
ledare, barn, församlingsmedlemmar, diakoner, missions­
arbetare och pastorer som delat tro och tankar.
God läsning!
Innehåll
Förord
....................................................................................9
Introduktion ............................................................................ 11
Dag 1
Johannes döparen................................................ 17
Dag 2
Jesu dop . ............................................................... 18
Dag 3
Jesus frestas........................................................... 19
Dag 4
Jesus uppträder i Galileen.
De första lärjungarna.......................................... 21
Dag 5
I Kafarnaums synagoga . .................................... 22
Dag 6
Simeons svärmor och andra botas................... 24
Dag 7
På en enslig plats.................................................. 26
Dag 8
En spetälsk blir ren.............................................. 31
Dag 9
En lam man i Kafernaum botas........................ 32
Dag 10
Tullindrivaren Levi kallas................................... 34
Dag 11
Bröllopsgästerna fastar inte............................... 35
Dag 12
Lärjungarna plockar ax på sabbaten................ 37
Dag 13
Mannen med en förtvinad hand....................... 38
Dag 14
Folkmassan på stranden..................................... 40
Dag 15
De tolv utses.......................................................... 45
Dag 16
Demoner drivs ut med Guds ande.................... 46
Dag 17
Jesu familj.............................................................. 48
Dag 18
Liknelsen om sådden, liknelsens syfte............ 50
Dag 19
Tolkningen av liknelsen om sådden................ 51
Dag 20
Liknelsen om lampan.
Det mått ni mäter med....................................... 53
Dag 21
Liknelsen om den växande sådden.................. 55
Dag 22
Liknelsen om senapskornet ............................ 61
Dag 23
Stormen tystas...................................................... 62
Dag 24
Den besatte och svin­hjorden............................. 64
Dag 25
Synagogföreståndarens dotter.
Kvinnan med blödningar .................................. 65
Dag 26
Profet i sin hemstad............................................. 67
Dag 27
De tolv sänd ut...................................................... 68
Dag 28
Johannes döparens död....................................... 70
Dag 29
Mat åt femtusen................................................... 75
Dag 30
Jesus går på vattnet.............................................. 77
Dag 31
De sjuka i Gennesaret......................................... 78
Dag 32
Guds bud och människors regler..................... 80
Dag 33
Mera om rent och orent..................................... 82
Dag 34
En syrisk fenikisk kvinnas tro........................... 84
Dag 35
En döv man botas................................................. 85
Dag 36
Mat åt fyratusen................................................... 91
Dag 37
Fariséerna begär tecken...................................... 92
Dag 38
Brödet och surdegen............................................ 94
Dag 39
En blind man i Betsaida botas........................... 96
Dag 40
Petrus kallar Jesus för Messias.......................... 97
Dag 41
Första förutsägelsen om lidandet..................... 99
Dag 42 Lärjungaskapets krav........................................ 100
Dag 43 Jesus på härlighetens berg............................... 107
Dag 44
Pojken med en stum ande botas..................... 109
Dag 45
Andra förutsägelsen
om Människosonens lidande........................... 110
6
Dag 46
Vem är störst?..................................................... 112
Dag 47
Underverk i Jesu namn..................................... 113
Dag 48
Förförelse............................................................. 115
Dag 49
Äktenskap och skilsmässa................................ 116
Dag 50
Jesus och barnen................................................ 121
Dag 51
En man som ägde mycket................................ 122
Dag 52
Tredje förutsägelsen om lidandet................... 124
Dag 53
Lärjungarna om hedersplatsen....................... 126
Dag 54
Den blinde Bartimaios...................................... 128
Dag 55 Intåget i Jerusalem............................................. 129
Dag 56
Fikonträdet som inte bar frukt....................... 131
Dag 57
Jesus rensar templet.......................................... 137
Dag 58
Fikonträdet som hade vissnat......................... 138
Dag 59
Frågan om Jesu fullmakt.................................. 140
Dag 60
Arrendatorerna i vingården............................. 142
Dag 61
Frågan om skatt till kejsaren........................... 143
Dag 62
Frågan om uppståndelsen................................ 145
Dag 63
Frågan om det viktigaste budet...................... 147
Dag 64
Är Messias Davids son?..................................... 153
Dag 65
Varning för de skriftlärda................................. 155
Dag 66
Änkans gåva........................................................ 156
Dag 67
Templets förestående fall,
kommande prövningar..................................... 158
Dag 68
Den sista stora nöden........................................ 159
Dag 69
Människosonens ankomst............................... 161
Dag 70
Liknelsen om fikonträdets knoppning.......... 163
Dag 71
Håll er vakna....................................................... 169
7
Dag 72
Planer på att döda Jesus.................................... 170
Dag 73
Kvinnan med balsamflaskan .......................... 172
Dag 74
Judas blir förrädare............................................ 173
Dag 75
Påskmåltiden förberedes.................................. 175
Dag 76
Jesus utpekar förrädaren.................................. 176
Dag 77
Den sista måltiden............................................. 178
Dag 78
Jesus förutsäger Petrus förnekelse................. 183
Dag 79
Jesus i Getsemane.............................................. 184
Dag 80
Jesus fängslas ..................................................... 186
Dag 81
Förhöret inför rådet........................................... 187
Dag 82
Petrus förnekar Jesus ...................................... 189
Dag 83
Jesus inför Pilatus............................................... 190
Dag 84
Barabbas friges – Jesus döms .......................... 192
Dag 85
Soldaterna hånar Jesus...................................... 197
Dag 86
Korsfästelsen....................................................... 198
Dag 87
Jesu död................................................................ 200
Dag 88
Gravläggningen.................................................. 201
Dag 89
Kvinnorna vid graven........................................ 203
Dag 90
Den uppståndne ................................................ 204
8
Förord
E
rötter i tre sam­
fund som alla var del av en läsarrörelse. Man läste
Bibeln – både enskilt och tillsammans med andra.
Detta skedde även på den tiden det var förbjudet enligt
svensk lag att mötas i grupp och läsa Bibeln om inte
en präst från Svenska kyrkan var närvarande. Att läsa
Bibeln och dyka djupare ner i texter och i förståelse
var så viktigt att man inte kunde avstå även om man
riskerade mycket.
I vår tid minskar bibelläsandet. Därför satsar vi i
Equmeniakyrkan på att tillsammans göra en djupdyk­
ning i Markusevangeliet. Vi läser evangeliet, vi läser
kommentarer och utläggningar och vi får hjälp genom
appar och kreativa uttryck att förstå och fördjupa. Vi
gör det tillsammans.
Jag tror det kommer få stor betydelse både för oss
var och en, men också för oss som gemenskap och
därmed för vår omgivning. Våra rötter var i en rörelse
som läste Bibeln men jag tror att vi också sätts i rörelse
q u m e n i a k y r k a n h a r s i na
9
genom att vi läser. Det sker när vi påminns om vad
Jesus sagt och gjort, hur Gud griper in i historien, när
vi läser om de val som människor gör och i den under­
visning vi får.
Så nu dyker vi tillsammans in i Markusevangeliet
med öppna sinnen och möter Gud själv genom orden
från evangelisten Markus.
l a s s e s v e n s s o n , k y r k o l e da r e
10
Introduktion
Här börjar glädjebudet…
S
sin berättelse. Bokens
utläggningar av evangeliets 90 bibelavsnitt avslutas
med en kort reflektion och bön efter varje avsnitt. Tan­
ken är att du ska kunna läsa boken dag för dag under
tre månader. Genom 90 dagar läser du först dagens
text i din bibel eller via en bibelapp och sedan dagens
avsnitt i Markus runt på 90 dagar.
När man ska djupdyka i havet är det bäst inte vara
ensam. På samma sätt uppmuntrar vi att ni hittar
läsarkompisar. Kanske en bibelstudiegrupp som redan
finns – kanske en nybildad, eller en städgrupp, en per­
sonalgrupp, en Equmeniagrupp eller varför inte hela
församlingen? Men det går bra att läsa bara du.
å inleder markus
gör så här:
1. Ta en bibel och boken Markus runt på 90 dagar.
2. Hitta en bra plats att läsa där texten kan få din upp­
märksamhet.
3. Läs först texten i Markusevangeliet och sen texten i
Markus runt i 90 dagar.
11
5. Tänk efter, och bed den skrivna bönen. Lägg till dina
egna böner och förböner.
6. Gå ut i världen och ge vidare av det Gud har gett dig
i läsningen.
Arbetsgruppen för Markusåret i Equmeniakyrkan:
lena ericsson
anna eriksson
klas eriksson
unni jonsson
p e l l e l i n d va l l
j oa k i m s t e n m o
charlot te thaarup
lena wohlfeil
helen åkerman
12
13
Vecka 1
Dag 1
Johannes döparen
Mark 1:1–8
H
om Jesus Kristus,
Guds son.” I den här texten finns det framförallt
två saker jag vill lära mig av Johannes om att sprida
glädjebudet:
1. Att bereda väg för Jesus.
2. Att vara ödmjuk inför uppdraget.
Uppdraget att bereda väg för Jesus är något som fortfa­
rande gäller och som ligger hos var och en av oss. Det
kan handla om att visa Guds kärlek genom mina hand­
lingar, berätta om syndernas förlåtelse eller beskriva
vad Jesus betyder för mig när jag samtalar med vänner.
Vi har alla en kallelse att öppna vägen för Jesus, men
hur vi gör det ser olika ut och det är så Gud har plane­
rat det. Olika människor behöver höra budskapet på
olika sätt, så använd ditt sätt! Så länge du gör det med
mycket kärlek och ödmjukhet, passar det bra ihop med
den som Gud är.
Den andra delen handlar om ödmjukhet. Johannes
döparen är helt medveten om att Jesus står högt över
honom på alla områden. Det handlar inte om hur bra
vi är, för vi kan aldrig nå den där nivån. Det handlar
om att Jesus är bäst, att han älskar oss och att han dog
för oss. Det är glädjebudet.
är börjar glädjebudet
17
tä n k e f t e r :
Finns det något du kan göra för att bere­
da väg för Jesus bland de människor du möter?
b ö n : Jesus, hjälp oss att glädjas över det du har gjort och att
sprida budskapet om dig med ödmjukhet. Amen
erika norberg, överkalix
Dag 2
Jesu dop
Mark 1:9–11
f
gången i Bibeln vi får möta
Fadern, Sonen och den Heliga Anden på samma
plats, samtidigt, samlade är här. Det är ändå inte det
som fångar mig.
Många människor får tyvärr aldrig höra från sina
föräldrar att ”jag älskar dig och du betyder mer än hela
världen för mig”. Det Gud vill säga till dig när du döps
blir väldigt konkret, ”Du är min älskade son/dotter, du
är min utvalde”. Det är något som kan tyckas ogripbart
och omöjligt. Särskilt om man inte känt den sortens
kärlek och stöd från föräldrar och syskon tidigare. Men
tänk dig att du byter ut ordet du mot ditt namn, och
det blir plötsligt inte endast något Gud sagt till dig vid
dopet utan faktiskt varje dag sedan dess.
När mycket runt om i samhället handlar om att
passa in i någon form, får en stor del av mitt liv som
ö r s ta o c h e n d a
18
kristen handla om att lära mig förstå att jag är helt
unik och det jag väljer att göra som kristen och för Gud
faktiskt har en betydelse. Han har sagt att jag är hans
älskade son och att jag är utvald.
tä n k e f t e r :
Byt ut ordet du mot ditt namn, lär dig
att höra orden som riktade till dig. Låt dem förvandla
dig, forma dig och stödja dig som människa.
b ö n : Gud, jag vill se det du ser, jag vill känna det du känner.
Gud, lär mig att förstå att trots alla krav på att passa in, att
jag faktiskt är helt unik och att det jag gör har en betydelse, för
dig, mig och världen. Amen
rasmus leijon, helsingborg
Dag 3
Jesus frestas
Mark 1:12–13
M
beskrivning av vad pröv­
ningarna innehåller. Därmed blir det lättare att
identifiera sig med berättelsen. Också Jesus har varit
”bland de vilda djuren”, som hotar oss och söker riva
både vårt yttre och vårt inre.
Berättelsen ligger mellan Jesu dop och hans framträ­
dande som förkunnare. Den utgör alltså en del av Jesu
initiation in i det offentliga. Samme Ande som i dopet
arkus har ingen
19
bekräftar Jesus, driver nu ut honom i öknen. Det står
inte uttryckligen att det sker för att han skulle sättas
på prov av Satan, men det går inte heller att förneka
sambandet. Hur vi än uppfattar Guds roll i våra pröv­
ningar, kvarstår att de har ett syfte för vår andliga
utveckling.
Berättelsen visar dock vad prövningen betyder och
inte betyder. Den är inget straff eller ett sätt för Gud att
sätta dit oss, snarare är den ett tecken på att Gud litar
på oss och vill något med våra liv. Gud lämnar oss inte
i prövningens stund, tvärtom är Gud påtagligt aktiv
och närvarande, vilket kommer till uttryck av såväl
sammanhanget (dopet), Andens utdrivande samt de
betjänande änglarna.
Slutligen, prövningar är övergående. Själva målet
ligger i de kommande verserna när Jesus börjar förkun­
na att Guds rike är nära. Det kraftfält som befriar från
ondskans makter.
tä n k e f t e r :
Vilka tankar och känslor väcks i dig vid
läsning av dagens reflektion?
b ö n : Gud, bevara mig och utveckla mig i prövningens stund.
Låt mig känna att du är nära och inte släpper taget om mig.
Hjälp mig att förstå vart du för genom det som sker. Amen
per westblom, bromma
20
Dag 4
Jesus uppträder i Galileen.
De första lärjungarna
Mark 1:14–20
J
rakt på sak. Han vet att tiden
är inne för att Gud snart ska göra sitt nästa drag
i världshistorien. Detta är startskottet för nånting
mycket, mycket större. Texten kan också betyda något
annat; att Guds rike finns inom oss, Jag tror att om jag
har tagit emot Gud i mitt hjärta, då bor han där med
allt vad det innebär. Ett annat ord för detta är den
heliga anden som har sin plats, sin betydelse, sin
mening och mål i oss.
Hade Jesus något som ingen annan hade? Något yttre
som gjorde att de inte tvekade? Troligen hade Jesus inte
det, för det står hos Jes. 10:16 ’’Han hade inget ståtligt
yttre som drog våra blickar till sig, inget utseende som
tilltalade oss’’ Det jag tror att Jesus hade så det räckte
och blev över, var utstrålning. Jesus hade något annat,
han var människa och han var sann Gud.
Där han är – där är Guds rike! Jag åker buss in mot
Karlstad. Guds rike är här på denna buss det är jag
övertygad om, väldigt väl representerat är Guds rike.
Jag räknar till tjugo personer, inklusive mig. Det är
många som är ganska stressade. Jag är övertygad att
Guds rike finns nära alla dem. Guds rike finns inom oss
och utom oss.
esus är ganska
21
tä n k e f t e r :
Följ mig, säger Jesus och han väntar på
att du ska ta tag i honom och följa honom och ta hans
hand och börjar gå. Vad betyder det i ditt liv i dag?
b ö n : Jesus, tack för att Guds rike finns inom oss och att Guds
rike blir synligt i världen, när vi vågar följa dig och ser din
närvaro i andra människors liv. Amen
carl lagerqvist, skåre
Dag 5
I Kafarnaums synagoga
Mark 1:21–28
J
mannens fråga till Jesus: ”Vad
har du med oss att göra?”. En ärlig fråga, kanske
ställd med rädsla. ”Har du kommit för att ta död på
oss?”. Mannens fråga är relevant, han såg Jesus, förstod
att han fanns – men kanske inte vem han var. Som jag
ser det, undrade han vad mötet med Jesus skulle få för
konsekvenser i hans liv. Kanske anade han att det liv
han känt till inte skulle förbli sig likt efter mötet med
Gud själv. Mannen hade rätt, demonen drevs ut och
han blev fri.
Har jag förstått det mannen anade? Samma typ av
frågor som mannen ställde då, kan jag ställa till den
Jesus som mött mig. Vem är du Jesus? Vad har du med
mig att göra? Vad vill du forma? Och vad i mitt liv mås­
te dö för att ditt liv ska få spira i mig?
a g fa s t n a r v i d
22
Det är stort, att den Jesus, vars undervisning hade
sådan makt då, har samma makt idag, en makt som
kan vända upp och ner på liv. På mitt, och på ditt, och
på ett sätt – faktiskt ta död på oss. Död åt vårt gamla
jag, och liv åt oss i den gemenskap med Gud som vi är
skapade för att tillhöra. Och även om det kan skrämma
oss, är det kärleken själv vi möter i Jesus. Han som äls­
kat oss först. Kungars konung, med all makt – vill möta
oss, i ögonhöjd och i förvandla oss. Göra något nytt.
Varje dag, med oss var och en.
tä n k e f t e r :
Välj en av frågorna i texten och bär den
med dig under dagen.
b ö n : Gud, tack för att Du har makten att förvandla och
forma liv. Tack för att du låter oss komma med allt vi är, möter
oss med kärlek och gör oss mer hela. Låt mig få möta dig och
bli mer den du skapat mig till att vara. Din är makten. Amen.
jonna lindroth, habo
23
Dag 6
Simeons svärmor och
andra botas
Mark 1:29–34
Jag vill lära känna Kristus.
S
Paulus kärnan i sin
kallelse. Det är också vad all bibelläsning handlar
om: Att ”Söka och finna Gud i allt”. En beprövad väg är
att ägna sig åt meditativ läsning och det kan se ut så
här:
Först, välj en evangelietext. Be om Andens närvaro,
så att det du läser kan bli det bröd du behöver. Läs
första gången för att få en allmän textförståelse. Vad är
det som berättas?
Läs en gång till med frågan: Talar Jesus personligt till
mig, här och nu? Fundera vidare: Vad blir mitt gensvar?
Läs en gång till, långsamt. Låt Kristus beröra dig,
andas nytt liv i dig, förklara dig sin kärlek. Innan du av­
slutar din läsning, skriv ner det du särskilt vill minnas
och göra något av. Vilka dörrar öppnas när jag ber och
mediterar över Mark 1:29–34?
Ordet ”genast” fastnar. Efter ett besök i synagogan
följer Jesus och några lärjungar med hem till Simon
Petrus. Svärmor har feber och de säger detta ”genast”
till Jesus. Hon får hjälp, blir frisk och kavlar upp ärmar­
na för att ”passa upp” de andra. En god kombination
å formulerar aposteln
24
av andlighet med hög oktan och praktisk handling.
Det som för mig kommer närmast hjärtat är att man
efter solnedgången kommer med många som är sjuka
och besatta till Jesus. Att vara öppen och genomskinlig
med den djupaste smärtan är inte så enkelt. Mörkret
erbjuder ett skydd och där lyser samtidigt klarast
”världens ljus”. Det står att Jesus botade många. Just
”många” känns mer inbjudande för min trevande tro
än ”alla”. Jag vågar komma med mitt och andras mör­
ker och jag vill öva mig i att göra det ”genast”.
tä n k e f t e r :
Hur blev ditt gensvar på Jesus tilltal?
Herre, tack för andlighet med hög oktan och praktisk
handling. Amen.
bön:
l i s e l o t t e j a n d e r s s o n , vå r g å r d a
25
Dag 7
På en enslig plats
Mark 1:35–39
J
börjat sin gärning. Detta med
Guds rike var nära i Galiléen. Han var ovan, det tog
på krafterna. Han var sann människa, men det var något
mer. Något hände, när Johannes döpte honom. Denna
kärleksupplevelse som sköljde över Jesus. Fadern hade
tilltalat honom som ”min älskade son.” Anden hade fört
honom ut i öknen och där frestades han av den onde,
men övervann honom. Nu var han bekräftad och redo.
Lärjungarna sa ja till Jesus. Efter undervisningen i
Kafarnaums synagoga kom budet: Petrus svärmor var
sjuk. Jesus botade henne. Och det blev fest. Nu gick
ryktet. Och i mörkret kom man med alla sjuka. Hela
staden var utanför dörren och han botade. Folket tryck­
te på, det var stimmigt.
Jesus blev trött och efter en stunds sömn vill han
vara ensam med sin Far. Smyger förbi de sovande ut
i morgondunklet för att finna stillhet. Vad ber Jesus
om? Brottningen kring val, ska jag stanna här eller
vad vill du? I morgonljuset finner de oerfarna lärjung­
arna honom. De rycker i Jesus: ”Det är dags igen, alla
människor söker efter dig.” Men svaret blir: ”Låt oss gå
åt ett annat håll.”
Vad hade hänt i bönen? Efter att ha varit ensam säger
Jesus: Låt oss! Jesus och lärjungarna tillsammans. Ordet
esus hade nyss
26
”oss” är så inkluderande. Ledningen sker i det tysta; då
kan Anden ”tala”. Men Anden behöver ett ”oss”.
tä n k e f t e r :
Vad kan ske i enslighet bortanför allt
människomyller? Jesus tog själv initiativet och smög
bort till en enslig plats. Var och hur finner jag min
plats och vägen med andra i gudsriket, som är nära?
b ö n : Helige Ande, öppna mina ögon så att jag finner min
ensliga plats för att sen kunna säga: Låt oss gå! Amen
t h o m a s f o g e l b e r g , l u dv i k a
27
Vecka 2
30
Dag 8
En spetälsk blir ren
Mark 1:40–45
I
allting blir häftigare, snyggare och
bättre, är det lätt att fastna för det spektakulära.
Det som är mer än det vanliga, lockar oss. Vi söker
kickar i livet, både genom inköp, relationer och upp­
levelser. Dessutom berättar vi gärna om det. Resor vi
upplevt, personer vi mött och saker vi hört. Och så
klart även om gudsupplevelser vi gjort. Att drömma sig
bort och tänka att: ”bara det såg ut så här”, ”bara jag
fick göra detta”, ”bara Gud kunde göra detta i mitt liv”,
är naturligt. Men att bara be om det spektakulära tror
jag kan göra att vi missar Guds storhet i det lilla.
Jag tror att denna berättelse vill uppmuntra oss till
att inte fokusera på de under och tecken som sker,
utan att istället fokusera på grunden till detta: Jesus
Kristus. Jesus vill inte vara en entertainer som gör lite
spektakulära grejer och får en applåd. Han vill möta
dig, leva med dig och vandra på livsvägen tillsammans
med dig. Det är där livet med Jesus är, inte i allt det
spektakulära.
Istället för att berätta om det där häftiga gudsmötet,
tror jag att vi ska berätta om livet med Jesus, vad det
betyder och vad det gör med oss. Den sanna livsbe­
rättelsen är alltid så spännande. Varför tror du Tomas
Sjödin får prata år efter år i både Sommar och Vinter i
e n t i d nä r
31
P1? Jo, för att folk blir tagna av hans nakna och upprik­
tiga livsberättelser.
tä n k e f t e r :
Fundera på vad Jesus har gjort i ditt liv
den senaste veckan och berätta om det för en vän.
b ö n : Tack Jesus, för att jag får vara ditt barn, för att du
finns för mig varje dag. Tack för att jag får leva mitt liv tillsam­
mans med dig och att du utmanar mig i min tro och mitt liv.
Amen.
j o a k i m l u n d q v i s t , g äv l e
Dag 9
En lam man i Kafernaum botas
Mark 2:1–12
N
deras tro sade han till den lame:
”Min son, dina synder är förlåtna.”
Jag fastnade för de orden: ”När han såg deras tro…”
När Jesus ser att det finns mottaglighet, då händer det
något. Jag tror att Han hade kunnat hela den lame i
vilket fall som helst, men just sättet som det sker på,
visar vilken kraft det blir när vi samarbetar med Jesus!
Om Jesus inte hade sett tro hos mannen, hade Han
då sagt åt honom att resa sig?
Om inte den lame mannen hade trott, skulle han då
ens ha försökt resa sig?
När vi gör som Jesus säger, då händer det något!
är jesus såg
32
Dessutom skedde det framför ögonen på en folkmassa
där det sannolikt fanns andra som tvivlade!
Något annat som jag har funderat på är varför Jesus
inte bara helade den lame direkt. Förlåtelse och helan­
de är ju två olika typer av befrielse, så varför skedde
det i just den ordningen? Bakom orden ”dina synder är
förlåtna” finns det en oändlig mängd betydelser, men
riktat just till den lame tänker jag mig att det betydde:
När du återfår förmågan att gå, då kan du gå helt fri.
Jesus bryter de där osynliga bojorna som hållit man­
nen fastbunden i sin bädd. Han återfår förmågan att
styra och hantera sin kropp och utöver det får han en
återupprättad relation med Gud. Genom detta under,
demonstrerar Jesus den makt som Gud gett Honom –
makt att befria från synd, bördor, alla tänkbara be­
gränsningar och i det har Han makt att återupprätta.
tä n k e f t e r :
Begrunda orden: När Jesus ser att det
finns mottaglighet, då händer det något.
b ö n : Herre, gör mitt hjärta mjukt och mottagligt för din
vilja. Amen.
evelinn björk, umeå
33
Dag 10
Tullindrivaren Levi kallas
Mark 2:13–17
J
Jesu förmåga att se
människor. Mitt i en folkmassa kan han se var det
finns en längtan, även om personen själv inte har
modet eller kraften att närma sig Jesus. I dagens text
möter vi en sådan person.
Levi, som kallas Matteus i Matteusevangeliet, levde
i ett ockuperat land. Romarriket var en stormakt som
var duktig på administration. Bland annat drog man
in mycket pengar på att ta ut tullavgifter längs viktiga
handelsleder och vid städer. De som arbetade vid dessa
tullstationer sågs ofta som landsförrädare, eftersom de
arbetade för ockupationsmakten. Många av dem tog
dessutom ut extra avgifter som gick direkt ner i egen
ficka. Tullarna hade det materiellt sett bra, men levde i
ett utanförskap.
Min känsla är att Levi längtade efter ett annat liv.
Ett liv där han kunde känna sig fri, men inkluderad.
Längtan fanns,men inte kraften att förändra eller
modet att lämna det kända och trygga. Det fantastiska
är att Jesus, som bara går förbi, både ser och möter
denna längtan. Och i det mötet får Levi det mod och
den kraft han behöver för att våga ta nya steg i sitt liv.
Än mer fantastiskt är att Jesus ser och vill möta vår
längtan även idag! Han kallar oss till vidare vandring
med honom.
ag f ö r u n d r a s ö v e r
34
Matteus fick sedan betjäna sina vänner och bekanta
i sitt hus, han fick vara med och vara Jesu ögon och
händer! En härlig utmaning och uppgift för oss idag!
tä n k e f t e r :
Hur kan ditt hem bli en plats där dina
vänner möter Jesus?
b ö n : Herre, se min längtan och led mig vidare. Lär mig att se
med dina ögon och tjäna som dina händer. Amen
j oa k i m s t e n m o , ä n g e l h o l m
Dag 11
Bröllopsgästerna fastar inte
Mark 2:18–22
F
judarna ett sätt att fokusera
på och helga Gud. För Jesus och hans lärjungar
behövdes den inte just då, därför att Jesus fanns mitt
ibland dem. Man kan också se liknelsen med nytt vin i
nya säckar som att Jesus kommer med det nya förbun­
det. För den som väljer Jesus, så är det en möjlighet att
tänka nytt. Själv tänker jag att liknelsen om vinet och
vinsäckarna handlar om att det är dags att våga ta sig
an det nya; att inte fastna i det som varit utan att istäl­
let skapa förutsättningar för något nytt och bättre.
Vi lever i en tid där många vill titta bakåt. Man
romantiserar det förflutna och tänker att allting var
bättre förr och om vi vänder tillbaka till detta ”förr” så
a s t a n va r f ö r
35
kommer allt att bli ”great again”. Stora delar av detta
är ett önsketänkande. Vi riskerar att skapa en nostal­
gisk bild som vi tror var själva verkligheten. Detta kan
även drabba oss i församlingarna. Vi vill gärna att det
ska vara som det alltid varit. Det invanda är det trygga.
Jesus visar i texten att han kommer med det nya
sättet att leva. Det innebär inte att vi måste slänga
bort det gamla. Men vågar vi ta till oss nya tankar, nya
människor och nya skeenden så kommer vi att växa
som människor och som kyrka.
tä n k e f t e r :
Vilka utmaningar står du själv inför?
Gud, hjälp oss att våga ta oss an nya utmaningar och
att ta till oss det som kan kännas nytt och främmande, så att
vi kan skapa en värld där vi kan leva tillsammans och se våra
olikheter som styrkor. Amen.
bön:
pontus norshammar, enskede
36
Dag 12
Lärjungarna plockar ax
på sabbaten
Mark 2:23–28
D
ger oss två olika
exempel att ta lärdom av. Ett negativt, avskräck­
ande exempel från fariséerna och ett positivt, efterföl­
jansvärt exempel från Jesus.
Fariséerna var rätt självgoda i sin religiositet, i sitt
utövande av judendomen. De var väldigt plikttrogna
när det gällde regler och principer. När de stötte på
Jesus sökte de ofta efter fel hos honom. I sin iver att
komma åt Jesus lyssnade de noga på vad han sa och
iakttog vad han och hans lärjungar gjorde. Kring bud­
ordet ”Tänk på att hålla sabbatsdagen helig” hade en
mängd detaljregler införts. Visst, sabbaten skulle vara
en vilodag. Men att rycka av ax och äta, som lärjung­
arna gjorde, hur kunde det betraktas som arbete och
vara förbjudet? Märkligt, men för fariséerna hade ett
regelbrott begåtts.
Jesus besvarade anklagelsen, dels med ett historiskt
exempel, dels med ett viktigt påstående om sabbatens
natur. Han visade att omsorgen om människan alltid
ska sättas i första rummet. Här såg han till de hungriga
lärjungarnas behov och försvarade deras handlande.
”Sabbaten blev till för människan och inte människan
för sabbaten.”
e n h ä r b e r ät t e l s e n
37
tä n k e f t e r :
Vad kan det innebära för dig att sätta
omsorgen om medmänniskan främst? Har du en ten­
dens att se fel hos andra människor?
b ö n : O Gud, du som kallat oss att följa i Jesu Kristi fotspår,
lär oss att möta våra medmänniskor med omsorg, kärlek och
barmhärtighet, så att vi tjänar vår nästa och ärar dig. Amen
rose-marie frebran, örebro
Dag 13
Mannen med en förtvinad hand
Mark 3:1–6
J
vanligt till synagogan när han
kom till Kafarnaum. Alla visste, de som stod på
hans sida och de som ville få honom ur vägen, att när
Jesus kommer till synagogan så är det något på gång.
Jesus var till synes helt orädd inför att vistas på denna
plats och fullt medveten om att han hade ögonen på
sig. Eftersom det var sabbat höll alla ett särskilt öga på
honom.
Och så händer det som var vanligt där Jesus gick
fram, att människor som behövde hjälp fick det. Detta
var till stor irritation för den religiösa eliten. Men Jesu
drivkraft var att göra gott och inget fick hindra honom
att göra detta. Mannen med den förtvinade handen
blir, mitt framför alla besökares ögon, vittne till ett un­
der. Istället för glädje över Guds ingripande underbyggs
esus gick som
38
misstroendet mot Jesus.
Med en stor del rannsakan av mitt eget liv utifrån
denna text, så tänker jag, att det tyvärr alltid finns en
risk att man hamnar i riskzonen för att bli som det
etablerade ledarskapet i texten. Risken att fastna i
invanda mönster, traditioner och förhållningssätt som
vi har svårt att bryta. Vad blir viktigast i mitt eget liv?
Ett kristet liv som inte konfronterar min egen bekväm­
lighetszon? Min egen bön och önskan är att vi som
kristna kunde fokusera mindre på vad som varit och är
tradition och mönster, för att istället sätta fokus på vad
Jesus vill göra i mitt och ditt liv.
tä n k e f t e r :
Hur kan jag i dag uppmärksamma vad
Jesus vill göra i mitt liv?
b ö n : Jesus, hjälp oss att inte fastna i invanda mönster och
traditioner som hindrar människor från att möta och lära
känna dig som sin frälsare och räddare. Amen
c h r i s t e r g u s ta f s s o n , nä s s j ö
39
Dag 14
Folkmassan på stranden
Mark 3:7–12
D
börjar nu spridas, där
Jesus går fram och det väcker hopp. Hopp om
att bli frisk. Hopp om befrielse. Hopp om att han skall
vara den de väntat på.
Därför sprids nu ryktet och människorna följer efter.
De vill se mer. De vill att Jesus ska göra dem friska. De
vill röra vid honom och de tränger sig nu på. Förstod
de vem Jesus var eller var han bara deras sista halmstrå
i en hopplös situation? Oavsett vilket så känner de
orena andarna igen honom. När en Kristusdoft börjar
spridas i världen, så kommer det alltid att utmana de
krafter som vill hålla människor fångna.
Jesus vill ha oss som sina medarbetare. Vi får kavla
upp ärmarna och finnas där för människor som behö­
ver oss och vi kommer då och då utmana andra krafter
än de goda.
För att orka detta är det viktigt att vi tar Jesus som
förebild. Jesus ber sina lärjungar att hålla en båt redo.
Jesus ser till att det finns en väg till vila och återhämt­
ning, även när arbetsuppgifterna ter sig övermäktiga
och han blir trängd. Och han vill därför visa oss på
samma väg. Även vi får ha ”en båt redo där på stran­
den”, en plats dit vi kan dra oss undan då och då för att
få vila och hämta kraft.
o f t e n av g u d s r i k e
40
tä n k e f t e r :
Hur ser min båt på stranden ut – var
finner jag vila?
b ö n : Tack Jesus, för att du står på stranden med en båt be­
redd för var och en av oss. Hjälp oss att tillsammans med dig få
syn på hur just vår väg till vila och återhämtning ser ut. Amen.
m a r i a fä s s b e r g n o r r h a l l , g ö t e b o r g
41
Vecka 3
44
Dag 15
De tolv utses
Mark 3:13–19
A
på berg har i Bibeln ofta hängt ihop
med viktiga händelser. Mose fick de tio budor­
den på berget Sinai och på berget Karmel försvarade
profeten Elia tron på Gud. Här kallar nu Jesus de som
han har utvalt upp på berget. Men han kallar dem inte
upp på berget för att stanna och bosätta sig där, utan
syftet är att de skulle vara med honom och sändas ut
att predika och ha makt att driva ut onda andar. Uppe
på berget kallar Jesus sina lärjungar för apostlar, vilket
betyder Guds utsända. Till och med Judas, som sena­
re förråder Jesus, blir utsänd och utrustad som en av
apostlarna.
Jesus kallar oss ”upp på berget för att vara med
Honom” för att utrusta oss och sända ut oss. Vi är var
och en personligt kallade och kända vid namn av Jesus.
Kallade att förkunna glädjebudet om Jesus Kristus,
Guds son, till alla människor.
t t gå upp
tä n k e f t e r :
Hur svarar vi när Jesus kallar oss till
sig? Går vi upp till honom? Går vi upp för att bara vara
med Honom eller tar vi uppdraget på allvar om att vara
Hans utsända och låter vi honom utrusta oss för att
predika och driva ut allt ont?
45
bön:
Tack Jesus, för att du kallar oss alla till dig. Tack för att
du kallar oss till dig för att vi ska vara med dig, men också för
att utrusta och sända ut oss så att vi kan göra dig känd för alla
som ännu inte mött dig. Amen
mikael hansson, insjön
Dag 16
Demoner drivs ut med
Guds ande
Mark 3:20–30
N
sina lärjungar får de, en­
ligt evangelisten Markus, se och höra vad det
i praktiken innebar att Guds rike hade kommit till
världen; människor fick sina synder förlåtna, sjuka
blev friska, lama kunde gå, orena andar blev utdrivna
och människor blev fria till tjänst för Gud i världen.
Men trots de under och tecken som skedde runt Jesus,
var det många, till och med från hans egen familj, som
tvivlade på honom och menade att han var besatt av en
ond ande.
Då börjar Jesus tala i kraftfulla ordalag om allvaret i
att häda Gud och inte ge Gud äran för det som sker. De
religiösa lärarna är nära att begå den värsta synden av
alla – att säga nej till Guds frälsningserbjudande och
förneka Guds gärningar. Trots att de ser vad som sker,
är jesus utser
46
säger de nej, ett nej som inte beror på ett misstag eller
bristande kunskap, utan på att de inte vill bejaka Gud
i sitt liv. Människor som är förhärdade känner inte
längre någon oro över sin synd. Och omvänt – den som
känner oro över sin synd och sin gudsrelation, har inte
begått synden mot den helige Ande.
I den tid vi lever i är det många som tvivlar på Guds
existens och som bara litar på sin egen styrka och
förmåga. Orättvisor, våld och förtryck gör det svårt för
många att tro. Det är så lätt att fastna i det svåra och
inte se Guds gärningar i det som ändå sker. Genom
våra internationella kontakter får vi möta trossyskon
som lever under andra omständigheter än vi och som
inte kan lita till ett välfärdssystem som tar hand om
alla. Många är kanske fattiga materiellt, men de har
lärt sig att lita på Gud i allt och delar gärna med sig av
sin andliga rikedom.
En god vän till oss fick under en tid uppleva mycket
fint i gemenskapen med församlingar i Sverige. När
hon skulle åka hem tackade hon församlingen hon
gästat och sa ”Här har ni allt i överflöd, där hemma
måste vi be Gud om allt. Men jag väljer ändå att åka
hem, för där har jag lättare att leva nära Gud. Jag vill
vara beroende av Gud”.
Jesu liv och gärning ställer oss inför valet att tro och
ta emot vad Gud har att ge och ge Gud äran för allt.
47
tä n k e f t e r :
Finns det sådant i ditt liv som gör det
lättare eller svårare för dig att tro? Vad kan du göra för
att underlätta för andra att tro?
b ö n : Tack Jesus, för att du har all makt i himmel och på jord.
Hjälp mig att se det du gör och ge dig äran för det som sker.
Amen
b e rt i l s v e n s s o n , j ö n k ö p i n g
Dag 17
Jesu familj
Mark 3:31–35
Jesus säger: ”den som gör Guds vilja är min bror och min syster
och min mor.”
M
var finlands­
svenskar och talade lika vackert som Mumin­
dalens Tove Jansson. De hade båda många syskon och
jag tillhör därför en stor finlandssvensk släkt. När jag
träffar min familj samlas vi ofta kring denna finlands­
svenska tillhörighet och letar skrattande efter de
typiska dragen i oss, där bokstaven b byts mot p efter
finlandssvenska språkliga principskäl och de där vi
anser trevlighet vara ett gott förhållningssätt till livet.
Vi firar också livets oväsentligheter för firandets skull,
älskar att i både tal och skrift fyndigt formulera oss och
kallar varandra för ”hetspaket” även stilla dagar. Sun­
i n fa r m o r o c h fa r fa r
48
dellklanen (det andra namnet för den finlandssvenska
jättesläkten) får mig att känna tillhörighet. När vi
sedan letat färdigt efter de finlandssvenska dragen hos
oss och länge skrattat åt vårt egensinne, infinner sig en
känsla av förnöjsamhet. Både de andra familjemedlem­
marna och jag vet nu med ännu större säkerhet att vi
tillhör klanen.
Den som gör Guds vilja, tillhör Guds familj. Ännu
mer än vad fyndiga formuleringar och firande för firan­
dets skull definierar mig, ännu mer än vad trevlighet
och Sundellklanen får mig att känna, ännu mer tillhör
jag Gud.
tä n k e f t e r :
Var har du din tillhörighet? Hur vet du?
b ö n : Gud, tack för att jag först och främst tillhör din familj.
Tack för att du och jag hör ihop. Amen
clara sundell, vilhelmina
49
Dag 18
Liknelsen om sådden,
liknelsens syfte
Mark 4:1–12
V
av i ditt liv och vad av det är
viktigast för dig? Vi ska alltid sträva efter att Guds
ord ska få rota sig i oss och sträva efter att helt och
fullt kunna luta oss mot de orden. Kan du det?
Jag tror att det viktigaste är att man möter Gud och
strävar efter att leva nära honom. Ett gudsmöte i en
konferens kanske inte räcker för att du helt och fullt
ska våga luta dig på honom. Jag tror att det är viktigt
att vi hittar ett sammanhang där Gud får vara i cen­
trum. Där vi tillsammans kan leva för honom, och låta
relationen med honom växa och bli starkare. Då tror
jag att ordet på riktigt kan rota sig i oss. Att det kristna
sammanhanget får vara som den goda jorden.
Men sen tror jag att det är minst lika viktigt att vi
sedan inte fastnar i det sammanhanget. Att vi vågar
oss ut i världen och inte isolerar oss. Att vi inte bara
är kristna, utan att vi också lever som kristna. Att vi
lever ut vår tro. Våga lyssna på var Gud vill att vi ska gå
och följa honom. Vårt ljus behövs inte i det redan ljusa
rummen, utan hos dem som lever i mörker.
ad omges du
tä n k e f t e r :
Har du någon i din närhet som skulle
behöva hamna i en mer bördig jord?
50
bön:
Gud, tack för att vi får vara ljusstrålar i den mörka
värd vi lever i idag. Hjälp oss att hitta ett sammanhang där vi
får chansen att växa närmre dig.
tindra störbäck, lund
Dag 19
Tolkningen av liknelsen
om sådden
Mark 4: 13–20
N
läst den här liknelsen genom
åren, har jag alltid funderat på vilken av de fyra
jordmånerna som är jag. Det är lätt att tänka att man
är den där hårda typen som inte är särskilt mottaglig
och så känner man sig missmodig. Men jag tror inte att
den här liknelsen i första hand handlar om fyra olika
sorters människor, utan om olika sätt som våra hjärtan
kan vara på. Vi har alla de här jordmånerna inom oss
och det kan se olika ut i olika perioder.
Ibland kan vi känna oss hårda som vägkanten, där
det känns som att ingenting går in. Ibland kan vi kän­
na oss som de steniga ställena där allt stannar på ytan.
Andra gånger känns det som att allt det goda vi egentli­
gen vill kvävs som av tistlar, allt det där vi tror vi måste
uppleva, äga och ha. Men ibland är det som att något
händer. Ordet slår rot, börjar växa och ge frukt. Frukt
ä r j ag h a r
51
som inte bara gör skillnad i det egna livet, utan också i
andras.
Hur blir man då den där goda jorden? I oss själva har
vi inte den goda jorden. Men Jesus skapar den när vi
ger honom tillträde till våra liv. Det kan handla om en
så enkel sak som att börja sin dag med att lägga den i
hans händer. Plötsligt ser man hur han finns där och
drar i ens hjärta på olika sätt.
Även om den här liknelsen handlar om olika jord­
måner så tror jag att liknelsens stora poäng är att vi
har en herre som faktiskt sår överallt, oavsett hur det
tas emot. Man kan tycka att det är slöseri, men kärle­
ken beräknar inte kostnaden. Och det säger något om
vem det är vi tror på. Han som älskar och söker varje
människa utan att ge upp. Oavsett vem du är eller hur
du känner dig den här dagen, så vill han slösa med sin
kärlek på dig. Du är älskad och efterlängtad.
tä n k e f t e r :
Hur ger jag i denna dag Jesus tillträde
till mitt liv?
b ö n : Herre, du som är den stora trädgårdsmästaren, gör
mig mottaglig för det du vill visa mig den här dagen. Hjälp
mig att ta emot och ge vidare av den kärlek du ger mig. Amen
carin dernulf, bromma
52
Dag 20
Liknelsen om lampan.
Det mått ni mäter med
Mark 4:21–25
H
hemligheter? Eller bär du på en
lögn som du inte vill att någon ska veta om? Och
hur känns det att läsa denna text och tänka på de saker
som du skäms för?
När man lever med hemligheter och lögner, med
skam eller skuld eller med rädslor och brustenhet, kan
vers 22 upplevas nästan som ett hot. Att nu ska alla se
det som jag har försökt hålla hemligt. Men ju mer jag
tänker på det, desto mer frihet och lättnad finns i de
här orden; att allt som är dolt ska dras fram och allt
som är undangömt ska komma fram i synfältet. För all­
varligt talat, det är sanningen som gör oss fria! Som gör
oss verkligt fria! De brister och skavanker vi har och de
misstag vi gjort kan få bli synliga och vi får släppa oron
för att de ska komma fram. Allt får vara i ljuset och det
är även i detta ljus vi förstår vår mänsklighet.
Den som tror på Jesus har fått Hans ljus i sitt liv för
att visa upp det, för att Jesus ska kunna lysa med det
genom en. För inte vill jag väl gömma undan det varma
ljuset, utan jag vill sätta lampan på hållaren så att alla
kan se det?! Verkligheten ser dock annorlunda ut, när
rädslan för vad människor ska säga smyger sig på och
hindrar oss från att tala om Jesus där vi är. Men Jesus
vill ge oss mod i dessa situationer. Det kan se väldigt
a r d u nå g r a
53
olika ut, att stå upp för Jesu ljus, för Han känner oss
och kan använda de gåvor vi har. Men det som är mer
fantastisk är att Jesus använder även våra brister och
fel, våra svagheter. I vår sårbarhet blir Jesus synlig på
ett helt annat sätt än när vi är stolta och bara visar en
glad sida.
tä n k e f t e r :
Din mänsklighet är inget hinder för
Världens ljus, Jesus. Hur kan du våga tro på att han
också blir synlig i din sårbarhet?
b ö n : Jesus, tack för att du ger oss mod att frimodigt trä­
da inför dig och inför världen med ditt ljus. Tack för att din
sanning och att sanningen om våra liv gör oss fria. Jesus, hjälp
oss att älska varandra med frimodighet. Öppna våra ögon för
dig, dina verk och för människor runt omkring oss, så att vi ser
utan att döma! Amen
josefin hermansson, örebro
54
Dag 21
Liknelsen om den
växande sådden
Mark 4:26–29
E
på ett sjukhus och funderar på att
ta livet av sig. Hon kommer från en trasig familj
och nu har hon nått gränsen, det är dags. Mitt i hennes
mörker så mötte jag henne. En kristen tjej som vuxit
upp i en stabil medelklassfamilj, med ett primärt upp­
drag att prata om Jesus. Men jag nådde inte fram. Mitt i
allt det mörka så kändes plötsligt min tro på Jesus, det
dyrbaraste jag har, som något litet och svagt. Som om
Jesu kraft inte skulle räcka till för just den här tjejen.
Egentligen var det nog inte Jesu kraft som jag
tvivlade på, utan min egen. Vad hade jag att ge henne
och hur skulle det gå till? Jag är ju bara jag med alla
mina fel och brister. Jag tog på något sätt mod till mig
och berättade i alla fall om Gud, om vem Jesus är. Hon
avfärdade mig och gick därifrån.
Långt senare mötte jag henne, i ett kristet samman­
hang. Jag kände inte igen henne, men hon kände igen
mig. Hon började prata om hur hon gått vidare, hur
mina små ord om Jesus ändå på något sätt hade landat
i henne och vuxit.
Den här texten påminner mig om att om vi ger Gud
det lilla tillsynes svaga hos oss, kan han låta det växa.
Vi vet inte hur det går till, men några små ord om Jesus
n tjej sit ter
55
kan vara fröet som sen får växa till något så mycket
större – dom är aldrig bortkastade.
tä n k e f t e r :
Har du någon situation eller något
sammanhang i ditt liv där det känns som att tron inte
riktigt är tillräcklig? Varför tror du att det är så?
b ö n : Gud, hjälp mig att så frön av ditt rike i människors
hjärtan. Låt mig våga ta chanserna när dom kommer och lita
på att du låter fröna växa. Amen
j e s s i c a s u n n e r da h l , e k s j ö
56
57
Vecka 4
60
Dag 22
Liknelsen om senapskornet
Mark 4:30–34
J
e s u s s tä l l e r f r å ga n :
Vad skall vi likna Guds
rike vid? Vad innebär det för oss att Guds rike kan
jämföras med att senapskornet växer upp och blir
större än alla köksväxter och får så stora grenar att
himlens fåglar kan bygga bo i dem? För mig innebär
det framförallt att Guds rike är annorlunda än denna
världens sätt att tänka och handla. Tillväxten i Guds
rike kan vara och bli gränslös.
Med många sådana liknelser predikade Jesus ordet
för dem, på ett sådant sätt att de ville lyssna. Jag tror
att även vi kan be Gud om den Helige Andes kraft för
att på vårt alldeles egna sätt få visa på evangeliet i ord
och handling. Hur vi skall nå den moderna människ­
an i vår del av världen med evangeliet i konkurrens
med allt det utbud/brus som vi omges av? Vad kan få
människor i vår omgivning att vilja lyssna till det krist­
na budskapet?
I slutet av texten, läser vi hur Jesus, när han var en­
sam med sina lärjungar, förklarade allt. Det måste varit
fantastiskt att få leva nära Jesus såsom lärjungarna
gjorde. Vi som lever här och nu, kan också få under­
visning och förklaringar genom människor som har
gåvan att undervisa och på olika sätt förkunna ordet.
Vi har inte Jesus hos oss rent fysiskt, men vi har den
61
Helige Ande som på ett speciellt sätt kan undervisa oss
i vår bön, meditation och andaktsliv.
tä n k e f t e r :
Vilka senapsfrön håller på att växa fram
kring dig i dag?
b ö n : Herre, vi ber att vi skulle se de små senapsfrön i vår när­
het som kan få växa till och bli något stort i Guds rike och att vi
skulle våga vara annorlunda såsom du var annorlunda. Amen
l e i f e n g da h l , b o r å s
Dag 23
Stormen tystas
Mark 4:35–40
L
enkelt. Vägen är ibland svår,
smal och med hinder som kan verka oöverstigliga.
Då och då finner vi oss själva nära att tappa mod och
ork att fortsätta. Till och med när vi har hört Frälsaren
säga vart vi är på väg. Också när vi vet att Han är med
på färden. Till och med då kan svårigheter få oss att
tappa förtröstan – särskilt om blicken är fäst på om­
ständigheter i stället för på Honom som gav oss löftet:
“Jag är med er alla dagar till tidens slut”.
Hur lätt är det inte då att vi tillåter rädslan tala hö­
gre än de ord Han sagt. Och händer det inte ibland att
vi då förebrår Honom för att inte tillräckligt bry sig, för
att ha övergett, för att ha svikit sitt löfte?
ivet är sällan
62
Vilken tröst; till och med ett frustrerat rop om hjälp,
svarar Jesus på. Han talar strängt till stormen som
genast stillar sig. I all sin kärlek tillrättavisar Han de
rädda lärjungarna och undrar var deras tro är. Som om
Han vill fråga: “varför litar ni inte på mig”, eller: “var­
för talade inte ni till stormen”.
Jesus har aldrig lovat oss att resan kommer vara
enkel. Det är när vi ser på Honom, som vi inte tröttas
eller tappar modet. Ser på Honom, som utan ett uns av
rädsla, i full förvissning om Guds beskydd, i båten kan
sova som ett barn, trots kaos. Om stormen hotar att ta
över, kan vi göra som Jesus och säga: “Tig! Var stilla”.
Ja, vi kan lita på att vi kommer över till andra sidan.
Och hela vägen är Han med.
tä n k e f t e r :
Varför skulle jag inte lita på Jesus i
stormen?
b ö n : Tack Jesus, för att jag inte ens i den mörkaste dal behö­
ver frukta något ont, ty Du är med mig. Amen.
f r i da pa r k , i n s j ö n
63
Dag 24
Den besatte och svin­hjorden
Mark 5:1–20
M
Jesus möter, lever utesluten ur ge­
menskapen. Att inte ha en naturlig tillhörighet,
att inte höra samman med någon, skapar djupa känslor
av ensamhet. Kanske band man mannen då han var
farlig för sig själv. Vi anar en självdestruktivitet genom
att han skär sig. En levande död. Han levde ju bland
döda istället för med de levande.
Jesus befaller den onda anden att lämna mannen.
Förmodligen rör det sig om flera andar då namnet på
anden är Legion, vilket var det största romerska för­
bandet. Uppenbart är att anden eller andarna inte vill
det, men när de förstår att det inte finns någon annan
utväg ber de om att få fara in i svinen. Jesus tillåter
detta för att befrielsen ska bli lättare för mannen, tror
jag. Efteråt är mannen påklädd och vid sina sinnen.
Han har kommit till sig själv, till besinning. Han är inte
längre splittrad, utan hel. Klart att mannen vill följa
med Jesus. Istället sänds han iväg med ett eget ansvar
till sitt gamla sammanhang.
Han blev sannerligen levande. En ny person, samma
människa som förut och ändå inte. De inre banden
hade Jesus kapat. Allt som vill binda oss av olika mak­
ter kan alltid rås på, om vi böjer oss under Honom som
har all makt över himmel och jord.
annen som
64
tä n k e f t e r :
Vad innebär det i ditt liv att vara sänd
med ett eget ansvar till dina gamla sammanhang?
b ö n : Jesus – befria från allt som binder oss. Tack för din
frihet. Vi ber om helhet till ande, kropp och själ genom Jesus
Kristus. Amen
g u n i l l a e l i a s s o n , d u r á n , e c ua d o r
Dag 25
Synagogföreståndarens dotter.
Kvinnan med blödningar
Mark 5: 21–43
A
Jesus är grundtonen i den­
na text. ”När Jesus farit över till andra sidan
sjön samlades mycket folk omkring honom”. I denna
folksamling finns det en vilja att se, höra och kanske
känna på Jesus. Tonen om Jesus har gått ut över hela
landet och nu finns denna speciella ton i behovet att
komma nära Jesus. Det fanns säkerligen folk med
många olika behov som sökte sig nära Jesus. Både
fysiska och andliga behov. Här möter Jesus ett av dessa
behov. Han möter behoven, han lovar dem svar, han
tillåter folk att komma nära honom, han låter folket se
och höra honom.
För min del finns det en utmaning i denna text – vis­
sa delar i texten förstår jag inte – men, jag blir synner­
ligen utmanad av att Jesus låter alla komma nära. Jag
t t k o m m a nä r a
65
rannsakar mig själv. Söker jag mig nära Jesus och låter
mig påverkas? Låter jag alla mina behov präglas av
Jesus eller lägger jag bara fram vissa behov? Låter jag
alla komma nära budskapet om den förvandlande Jesus
eller har jag redan bestämt mig för vilka som Jesus
kallar till sig?
Jesus har gett sitt liv för dig och mig och han erbjud­
er oss samma möjlighet att komma nära honom i vår
egen tid.
tä n k e f t e r :
Vart är du på vandringen med Jesus?
Hur nära Jesus är du?
b ö n : Herre, jag ber för denna dag. Jag ber om din ledning.
Jag ber att vi skall få möjlighet att komma nära dig, att vi skall
låta andra komma nära dig och att vi skall få tillfälle att er­
bjuda livet med dig till dem vi möter Låt din kärlek lysa genom
våra liv idag. Amen
johan einarsson, jönköping
66
Dag 26
Profet i sin hemstad
Mark 6:1–6
I
det avgörande att efter studenten
komma iväg från min ”hemstad” och gå en lärjunga­
skola i 6 månader. Den stora skillnaden var att jag
började söka Guds vilja mer än mina kompisars.
I mitt arbete som ungdomsledare har jag lett böne­
grupper. Där berättade en kille om vilken skillnad det
hade blivit för honom när han började i en gymnasie­
skola där ingen kände honom. Det var första gången
han fick berätta om sin kristna tro med egna ord. Dess­
utom var han helt själv, utan sitt trygga frikyrkogäng.
”Jag blev helt plötsligt missionären i min klass, det
är mig folk frågar om tron, förut var jag bara en som
följde med strömmen”.
I slutet på kapitel 5 botar Jesus en fattig kvinna och
en dotter till en rik man. Jag fascineras av deras tilltro
till Jesus och att de kommer med en förväntan. När
han sedan återvänder till sin hemstad verkar det som
om folket vill sätta honom på plats. Det står i texten att
han inte kunde göra några underverk där.
m i t t l i v va r
tä n k e f t e r :
I vilka situationer tycker du det är svårt
att prata om din kristna tro? Vad kan det finnas för
fördelar med att komma till ett nytt sammanhang?
Har du funderat på att gå en bibelskola eller liknande
efter gymnasiet?
67
bön:
Tack Herre, för att jag får söka din bekräftelse först.
Hjälp mig att uppmuntra det som är gott hos mina vänner och
hjälp mig att inte döma. Tack för att du leder mig och de val
jag gör. Amen
marielle wendt, borgstena
Dag 27
De tolv sänd ut
Mark 6:6–13
J
över lärjungarnas brist på
tro, eftersom de hade sett honom göra tecken och
under och hört hans undervisning. Trots det, trodde de
inte.
I vår tid saknar människor fortfarande tro. Jesus
offrade sitt liv för vår skull, för att befria oss från synd
och fångenskap. Trots det lever människor fortfarande
i olika slags fångenskap och lider av det ena eller det
andra.
Bibeln säger att alla har syndat och gått miste om
Guds härlighet, men att Jesus kom för att rädda oss
och ge oss evigt liv. Genom hans död blev vi rädda­
de och upprättade, genom hans kraft som upprättar
människor. Jesus kallade tolv lärjungar och började
sända ut dem två och två eftersom det är bättre att
vara två än att vara ensam. Jesus sa att ”där två eller tre
e s u s va r f ö r vå n a d
68
är samlade i mitt namn, är jag mitt ibland dem”. Att
sända ut dem två och två innebär att de kan uppmunt­
ra varandra. När den ene är svag är den andre stark och
de kan lyfta upp varandra och dela varandras bördor.
Vi behöver uppmuntra varandra.
Jesus ger lärjungarna makt över de onda andarna.
Det som du har kontroll över kan inte kontrollera dig.
Lärjungarna fick makt för att kunna kontrollera de
onda andarna som plågar människor. Guds kraft blir
synlig i dig som kristen, när du tror på Jesus Kristus.
Jesus sa till lärjungarna att de inte skulle ta med sig
något på sin vandring. De skulle bara bära en stav, som
symboliserar ”världens bibel”. Utan Guds ord kan vi
inte ha kontakt med Den Helige Ande. Gud kan förse
oss med allt vi behöver, på vilket sätt han vill, genom
att lägga sitt ord i vår mun. Det ordet blir vår stav. Gud
vill att vi ska vandra i tro och inte vara beroende av
materiella saker.
Jesus sa till sina lärjungar, att om de kommer till en
plats där de inte är välkomna, där människor inte vill
lyssna på dem, skall de skaka dammet av sina fötter
och vandra vidare. Det betyder att om människor inte
vill lyssna på evangeliet ska vi inte tvinga det på dem,
utan fortsätta vidare till dem som vill lyssna.
tä n k e f t e r :
Upplever du att när Gud sänder oss, ger
han oss kraft och förser oss med det vi behöver?
69
bön:
Må Gud öka vår tro och visa oss barmhärtighet i Jesu
mäktiga namn. Amen
p e a c e pat r i c k , n i g e r i a
Dag 28
(asylsökande
i stöde)
Johannes döparens död
Mark 6:14–29
J
en budbärare av de
goda nyheterna om en kommande frälsare – Jesus
(Joh 1:29–34). Men Johannes utmanade och tillrättavi­
sade också makthavare (Matt 3:7–10). Det var Johannes
tillrättavisning av kung Herodes för hans omoraliska
förhållande till Herodias som gjorde att han arrestera­
des och Herodias hat gentemot Johannes som gjorde
att hon fick kung Herodes att avrätta Johannes.
Equmeniakyrkan samverkar med flera samarbets­
kyrkor där religionsförföljelser och förtryck är en vardag
såsom i Pakistan, Centralasien och Kaukasus. Kyrkor
står på flera håll upp mot orättvisor i samhället: I Kongo
Kinshasa uppmanar Katolska kyrkan president Kabila
att avgå nu när hans mandatperiod har gått ut. Equme­
niakyrkan kritiserade svenska regeringen inför FN för
att inte ge samerna de rättigheter de har enligt urfolks­
rätten. Sveriges kyrkor och Sveriges Kristna Råd har
lanserat Juluppropet för en generösare flyktingpolitik.
o h a n n e s d ö pa r e n ä r
70
Paulus skriver: ”Ta inte del i mörkrets ofruktbara
gärningar. Mer än så, avslöja dem” (Ef 5:11). Ibland
innebär frambärandet av glädjebudet även att budbä­
rarna måste betala ett pris.
tä n k e f t e r :
Hur högt pris är du och jag beredda att
betala för att bära fram glädjebudet om Jesus Kristus
och för att avslöja mörkrets gärning?
b ö n : Gode Gud, ge mig vishet och mod att framföra ditt
glädjebud och att stå upp för tro och rättvisa i den värld som
präglas så mycket av mörker, Amen
c h r i s t e r da e l a n d e r , e k e r ö
71
Vecka 5
74
Dag 29
Mat åt femtusen
Mark 6:30–44
N
fascinerades jag av den här
texten. Jag tyckte det var konstigt, häftigt och
imponerande av Jesus. Jag funderade mycket på hur
han gjorde, rent tekniskt. Hur gick det till när de bar
fram maten till alla femtusen? Hur många gånger bröt
han egentligen bröden? Blev bitarna lika stora varje
gång han bröt brödet? Vad det ingen som reflekterade
över vad som hände? Hur det såg ut? Jag hade svårt att
föreställa mig händelseförloppet rent visuellt.
När jag blivit äldre har jag lärt känna Jesus bättre
och förstått att han gör det omöjliga möjligt. Jag har
accepterat det faktum att jag inte förstår allt som han
gjort alla gånger.
När jag läser den här texten igen fascineras jag på
nytt. Inte bara på grund av undret att mätta femtusen
människor med mat som knappt skulle göra mig mätt.
Utan också på grund av hans tålamod. Hans omsorg
och medlidande för de som kommer dit. Hans sätt att
ge dem sin tid.
Trots att både han och hans lärjungar var utmattade
och inte fick tid och ro att själva vila. Trots att själva
anledningen till att de åkte till trakten från första bör­
ä r j a g va r l i t e n
75
jan var för att få vara för sig själva. Istället undervisade
han dem och tog dem till sig. Han gav dem tid, trots att
han ”inte hade någon tid att ge”. På det sättet ser jag
väldigt mycket upp till Jesus. Jag faller själv ofta in i
det mönstret att jag inte har tid. Inte har tid att hjälpa
andra människor. Inte har tid att finnas till, att bry mig
och lyssna. Det beror på att jag har mycket att göra.
Men det handlar lika mycket om att ta sig tid. Att ta tid
för andra och förbereda sig genom bön. Men hur gör
man det?
tä n k e f t e r :
Hur tar man sig tid för någon annan
och hur ger man tid som man känner att man knappt
har?
b ö n : Tack Herre för att du har tid för oss. Gör oss mer lika
dig. Amen
l u d v i g e s s e b r o , vä n n ä s
76
Dag 30
Jesus går på vattnet
Mark 6:45–52
V
Jesus få sin vilja igenom. Varför
skickar han iväg lärjungarna och stannar själv
kvar för att avsluta och skicka hem folket? Ibland tror
jag att det är så att vi har svårt att överlämna det vi har
påbörjat till Jesus, så att han kan avsluta det. Vi får lov
att vara verktyg i Herrens händer, men vi kan inte göra
allt själva. Ibland tror jag att vi arbetar sönder saker
och gör dem alldeles för mänskliga och ger då ingen
plats åt Gud. I dessa situationer måste vi höra Jesu för­
maning. Ni är färdiga här, Jag avslutar det här.
Det är långtifrån alla dagar som det känns som om
Jesus Kristus är nära och bär oss i sin hand. I denna
text ser vi att Jesus inte alltid griper in med en gång.
Han övervakar sina lärjungar från stranden. Han ser att
dom har det kämpigt, men att dom själva kommer att
reda ut situationen.
När Jesus sedan kommer till dom, kommer han på
ett sätt som dom inte trodde att var möjligt. Lärjung­
arna har varit med om att se Jesus göra under många
gånger, men ändå söverraskar han dom än en gång.
Guds kraft är väldig.
i m å s t e l åta
tä n k e f t e r :
Försök att i svåra stunder söka efter
Jesus Kristus. Han finns där i närheten, Han håller ett
vakande öga över dig. Försök också, att i det du gör,
77
höra Jesus när han vill slutföra arbetet.
b ö n : Herre, tack för att vi får vara dina verktyg, vi ber att vi
ska känna när vi går för långt på egen hand. Herre, tack för
att Du är med oss alla dagar speciellt de dagar då Du känns
långt borta, Tack för att du alltid vakar över oss. Amen
o l a e r i c s s o n , k äv l i n g e
Dag 31
De sjuka i Gennesaret
Mark 6:53–56
V
och lärjungarna på deras resa
framåt. Ryktet om Jesus har börjat gå. Han är en
omtalad man. För Markus är detta viktigt. Så viktigt att
det nästan blir komiskt: “Jesus blir omedelbart igen­
känd.” Varför är Markus så exakt kring den detaljen?
Vid ett tidigare tillfälle hos Markus undrar lärjung­
arna vem Jesus egentligen är då han stillar stormen.
När Jesus besöker sin hemstad är han mest till besvär.
Då kan Jesus heller inte göra några under. Därför blir
kontrasten så stor när folket i Gennesaret strömmar
man ur huse för att om möjligt få en skymt av Jesus.
De har hört ryktena om honom. Vi måste ta våra sjuka
dit! Det är också först då, när de kommer rusande mot
Jesus med en genuin nöd och längtan, som han fullt
i möter jesus
78
ut kan hela och upprätta dem. Alla som rör vid honom
blir botade. Vilken kraft som bor hos Jesus!
Det finns inga löften om helanden. Men den här
dramatiska händelsen ger oss en uppmaning och upp­
muntran: våga bära fram ditt liv och dina bekymmer
inför Jesus. Skynda fram till honom! Låt Jesus få veta
allt det du bär på. Vi får komma med våra kroppar,
våra sår och våra relationer. Med dem i vår närhet som
har det svårt. Jesus har fått kraft från himlen för att ge
helande rakt in i våra liv. Undret kan bara han göra.
Vi får sätta vår tillit till honom. Hans kraft kan gå ut
när vi kommer med bultande hjärtan och armar som
sträcker sig efter Jesu manteltofs.
tä n k e f t e r :
Finns det någon i din närhet som du
kan bära fram inför Jesus i bön?
b ö n : Jesus, du som kan hela det som är brustet, jag skyndar
till dig. Hela mina sår, upprätta mina relationer och förnya
brustna förtroenden.
magnus sternegård, lidingö
79
Dag 32
Guds bud och människors regler
Mark 7:1–13
D
klart att vi ska tvätta händerna
innan vi äter?! Det har vi fått lära oss ända sedan
förskolan. Och på scoutlägren informeras det gång
på gång om hur viktigt det är att alla är noga med att
tvätta händerna – för det är verkligen inte roligt om
det börjar spridas magsjuka på ett läger. Men rädslan
för smitta kan gå alldeles för långt. ”Torka aldrig tårar
utan handskar” heter Jonas Gardells trilogi om de aids­
smittade på 1980-talet. Vi behöver få vara nära varan­
dra, utan handskar. Men att tvätta händerna innan vi
äter – det är väl ändå inte för mycket?
För fariséerna handlar det inte om hygien och smitta
– det handlar om rädslan för att bli oren, ohelig, att
inte duga inför Gud. Israels folk skulle vara ett heligt
folk. Reglerna gav dem trygghet och det var viktigt att
alla följde dem.
Men Jesus går över gränser hela tiden. Han rör vid de
spetälska, äter med dem som ingen annan vill äta med,
pratar med kvinnor, uppväcker döda, tar tid för barnen
– för att dra in dem som varit utanför i gemenskapen.
Stänger inte ute. Är inte rädd!
Jag vet hur det känns att vara utanför, att bli vald
sist till brännbollslaget på idrotten i skolan för jag var
e t ä r vä l
80
långsam och hade dåligt bollsinne. Ingen ville ha mig
med för att jag skulle sänka hela laget. Och det gör ont
i mig när jag ser ett barn som ingen vill sitta bredvid,
som inte får vara med i leken. Vi vill få vara med!
Vad gör vi för att duga inför Gud? Finns det en rädsla
som driver oss kristna idag också?
Glädjebudet är att Gud är kärlek. Att Jesus vill vara
med mig, även om jag inte är perfekt. Då har jag inte
rätt att stänga någon ute från leken.
tä n k e f t e r :
Vilka regler har vi och vilka stänger jag
ute genom mitt sätt att vara och tänka?
b ö n : Gud, befria oss från rädslan – låt oss få ta in budskapet
– att vi är älskade precis som vi är. Tack Gud att du älskar och
älskar och älskar! Amen.
helena fhager, kil
81
Dag 33
Mera om rent och orent
Mark 7:14–23
H
samma självklarhet med
Jesus, som med oss barnbarn. Med sin knut i
nacken var hon det som vi närmast skulle kalla en
from pingstvän. Hon hade fostrats i traditioner där
håret inte skulle klippas, där det fanns tydliga regler,
inte så mycket om maten som kring drycken, kring
klädsel och utsmyckning som skulle avgöra om man
var ren eller oren, frälst eller syndare. Med åren och
livserfarenheter så förstod hon att glädjebudet om Je­
sus Kristus inte hängde på håret, men traditionen satt
djupt i hennes liv och hon levde och dog med sin knut
i nacken.
Har ni också svårt att fatta; säger Jesus till sina
lärjungar när de undrar vad han menar med att bara
det som kommer ut ur människan gör henne oren. Det
handlar inte om maten jag stoppar i magen, inte om
drycken heller, eller om min klädstil eller hur jag har
håret.
Min mormor levde i en tid med tydliga gränser och
trots eller tack vare det, återspeglade hennes liv den
kärlek Jesus visat henne genom hennes liv i både stor
glädje och stor sorg. Det var en återklang i hennes liv
med Jesus som smittade av sig. Kan det vara så enkelt,
o n p r ata d e m e d
82
som att våra liv ska återspegla den kärlek Gud älskar
oss med.
Men så undrar jag, vad hade Jesus sagt idag, om det
vi stoppar i oss? Om dieter och ekologiskt, närodlat och
att handla klimatsmart, om att vi blir vad vi äter. Om
sockerfällorna som sägs påverka hur vi mår i själen.
Och vad är det jag matar mitt sinne och mina tankar
med i det massiva mediebruset? Vad gör det med vårt
hjärta och våra tankar?
tä n k e f t e r :
Kan det vara så enkelt, som att våra liv
ska återspegla den kärlek Gud älskar oss med?
b ö n : Herre, hjälp mig leva så att mitt liv genomsyras av dig,
så att det som kommer ut ur min mun, ut ur mitt sätt att leva
ska återspegla din kärlek.
mia berggren, braås
83
Dag 34
En syrisk fenikisk kvinnas tro
Mark 7: 24–30
M
poängtera att kvinnan
som föll ner på knä inför Jesus inte var från det
judiska folket, utan av syrisk-fenikisk härkomst. Mar­
kus visar på detta sätt att Jesus inte borde ha beblan­
dat sig med den här kvinnan på grund av den gamla
traditionen om att icke-judar var orena. En åsikt som
förtydligas i bildspråket om barnen och hundarna. Ett
bildspråk som säger att barnen är judarna och hundar­
na hedningarna.
Men Jesus visar bara genom att befinna sig på denna
plats att han inte tänker stå bakom traditionen om
att judar endast får vara med judar och inte ”med
hundar”. Det blir tydligt när Jesus bekräftar kvinnan
genom hennes ord: men hundarna under bordet äter
smulorna som barnen lämnar kvar. Dessa ord säger oss
att även om judarna först fick höra talas om Jesus, så
har även hedningarna tillgång till Jesus. Och om kvin­
nan kan tro på detta, så kommer hon att få det som
hon ber honom om.
Historien fortsätter och Jesus dör och uppstår och en
ny tradition är skriven. En tradition som bekräftas ge­
nom Jesu missionsbefallning: Gå därför ut och gör alla folk
till lärjungar. Alla människor. Alla folk. Det är glädjebu­
det om Jesus Kristus, Guds son, att han har kommit för
arkus vill noga
84
alla människors skull, för att han älskar alla människor
och för att han inte gör någon skillnad på oss.
tä n k e f t e r :
Vad betyder det att Paulus kan skriva:
Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man
eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus? (Gal 3:28)
b ö n : Tack Jesus, för att du inte gör skillnad på oss människor.
Tack för att du har dina ögon fästa på mig, lika mycket som du
har de fästa på alla andra människor. Och tack för att du ler
när du ser på mig, lika mycket som du ler när du ser på alla
andra människor. Amen
k a j s a w e r l i n g , va r b e r g
Dag 35
En döv man botas
Mark 7:31–37
J
i ett område som han nyss
ombetts att lämna. Berättelsen om hur en oren ande
drevs ut ur en man för att via en svinhjord dränka sig
själv, är ännu levande. Det finns nog spänning i luf­
ten. En man som i sin dövhet kanske inte uppfattat så
mycket av detta, förs fram och nu ber man Jesus lägga
sin hand på honom. Jesus ser mer än mannens hörseloch talproblem. Han ser också mannens obehag inför
att få sitt handikapp uppvisat. Så han gör på ett helt
annat sätt, avskilt från mängden.
e s u s ä r t i l l ba k a
85
Först tystnaden, sedan Jesu suck och tilltal, mannens
första ord och så ett ökande sorl av förundran och
jubel som sprids till allt fler. Det är svårt att tänka sig
en starkare hörseldebut. Ljudvågorna må ha ebbat ut,
men varje gång vi läser texten återuppstår jublet inom
oss, gång på gång, generation efter generation! Det är
kanske det märkligaste med Ordet. Det sägs en gång
till någon i en speciell situation. Ändå är det obundet
till tid. Det är också för oss som undret sker. Det är för
vår räddning. Så, vad säger texten mig idag?
Se din medmänniskas nöd och gör det du kan för att
hjälpa! Be Jesus gripa in och var beredd på att svaret
ges för ett djupare behov än det du själv kunde se!
Träna din andliga hörsel (Hebr 5:14)!
Anden vill hjälpa oss att ”tala riktigt”. Just nu känns
behovet av det riktiga, det goda, det sanna, det upprät­
tande, det kärleksfulla Ordet större än någonsin.
tä n k e f t e r :
Hur tränar jag min andliga hörsel?
b ö n : Väck var morgon mitt öra, väck det till att höra på
lärjungasätt! Amen.
p e r g . b r o m a n , fa l u n
86
87
Vecka 6
90
Dag 36
Mat åt fyratusen
Mark 8:1–10
I
att de människor vi
hör om i Bibelns berättelser verkligen var stora
människor, men faktum är att de var människor, precis
som du och jag, med allt vad det innebär av bra och
dåliga sidor. Men eftersom de hade en stor Gud – precis
som du och jag, så kunde Gud göra en massa saker ge­
nom dem. För att han ska kunna använda oss, behöver
vi dock våga släppa in Honom.
I berättelsen där Jesus ger mat åt 4000 personer,
frågar inte Jesus lärjungarna vad de behöver (det var
uppenbart) utan vad de har: – Hur många bröd har ni?
– Sju, svarade de. Lite senare läser vi att de även hade
några fiskar. Av berättelsen att döma, tyckte lärjung­
arna att det var så lite att det knappt ens var värt att
nämna. Vi kan tycka att vi inte kan något, att vi inte är
något eller har något att bidra med, men Gud kan an­
vända det som vi faktiskt har. Även om det kan verka
litet och fjuttigt. För när vi är små, får han svängrum
och kan visa sin storhet.
När vi vågar visa oss svaga, blir vittnesbördet om
Jesus och det han kan göra i våra liv så mycket större,
Nej, den som vill vara stor bland lärjungarna ska vara
de andras tjänare!
b l a n d k a n v i tä n k a
91
tä n k e f t e r :
Stanna upp en stund och tänk på det
faktum att du är skapad av Gud och att han själv bor i
dig och vill använda det du har. Om du känner dig liten
så är det inte ett hinder, utan en möjlighet för Jesus att
visa sig stor.
b ö n : Jesus, du känner mitt hjärta och vet vilka fel och miss­
tag jag gjort och gör. Förlåt. Tack, för att det inte slutar där
utan för att du också vill använda mig. Här är jag Jesus – sänd
mig! Amen.
johan lindgren, hägersten
Dag 37
Fariséerna begär tecken
Mark 8:11–13
D
vid första anblicken hård.
Jesus suckar, brister ut i förebråelser och lämnar
dem. Det är inte så vi vill möta Jesus. Var finns kär­
leken i den här texten? Vad är det som har hänt? En
grupp fariséer kommer ut för att sätta Jesus på prov.
Alltså inte för att lyssna på honom eller för att de hade
en längtan eller önskan att se tecken för att de skulle
tro. Nej, de ville bara förnedra Jesus och driva med
honom. Kanske har vi också stött på människor som
vill förringa vår tro på Kristus och driva med oss? Här
kan vi lära oss av hur Jesus gjorde, han drog sig undan.
Fariséernas önskan var uppenbar, att kunna komma
e n na t e x t k ä n n s
92
på Jesus med ett misstag eller något de kunde anklaga
honom för. Har du varit med om en sådan situation?
Hellre än att hamna i en hätsk diskussion, drog sig
Jesus undan.
När det inte finns någon öppning in till människors
hjärtan, är det läge att avvakta. Det kommer en tid,
en dag när människors hjärtan ska öppna sig för Jesus
och då kommer han tillbaka. Så var det i mitt liv. Jag
kommer från en bakgrund där man snarare drev med
kristna än sökte gemenskap med deras tro. Men en dag
kom den stunden för mig, när inga andra vägar fanns
öppna än den mot Jesus. ”Om du finns, Jesus”, sa jag,
”så hjälp mig.” Och fram ur skuggorna i mitt liv trädde
då denna ljusets Herre, som så småningom också blev
min frälsare. Vilken underbar kärlek!
Jesus suckade djupt när han såg fariséernas otro och
hårda hjärtan, precis som han suckat över mitt hårda
hjärta, när jag inte brydde mig om honom. Men när jag
sökte honom uppriktigt och förtvivlat, då visade han
mig ett tecken på sin närvaro. Så finns det ett glädje­
bud också i denna hårda text: Jesus suckar över våra
stängda hjärtan, men gläder sig över varje människa
som söker honom.
tä n k e f t e r :
”Hellre än att hamna i en hätsk diskus­
sion drog sig Jesus undan.” Hur gör jag om jag hamnar
i en sådan situation?
93
bön:
Tack Herre, att du finns där, nära varje människa som
uppriktigt söker dig. Amen
a g n e ta j o h a n s s o n , e k s j ö
Dag 38
Brödet och surdegen
Mark 8:14–21
D
bröd. Visst är det dof­
ten av något gott, något man blir glad av, något
man blir varm av. Bröd äter vi för att bli mätta, bröd
ger liv. I texten befinner vi oss med Jesus och lärjung­
arna i en båt. Lärjungarna har glömt att ta med sig
tillräckligt med bröd och de är oroliga för hur de ska
klara sig. Jesus talar då till lärjungarna och varnar dem
för fariséernas och Herodes surdeg.
Surdeg får degen att jäsa och den genomsyrar allt
som finns runt omkring. Fariséernas surdeg är bilden
för den religiösa lära, som fokuserade på människans
vilja och inte på Guds. Fariséerna kunde lagen utantill,
de ärade Gud med sina munnar, men de levde inte
efter lagen. Herodes surdeg är bilden för den politiska
makt som härskade och där Jesus sågs som ett hot som
måste undanröjas. Jesus vet vad de planerar. Jesus vet
att de vill röja honom ur vägen.
Lärjungarna förstår inte varför Jesus varnar dem
o f t e n av n y g r ä d d a t
94
för surdeg, de har ju inget bröd med sig. Jesus måste
påminna dem om att han vid flera tillfällen mättat
väldigt många människor, med en mycket liten mängd
bröd. Så varför oroar de sig för bröd att äta? Jesus vill
att lärjungarna ska förstå allvaret i situationen, hur de
religiösa och politiska ledarna till varje pris vill få bort
honom, få bort hotet mot deras världsliga makt. Jesus
varnar för surdeg. Jesus vill att hans efterföljare, igår,
idag och i morgon, ska vara på sin vakt och inte ”äta”
allt.
tä n k e f t e r :
Vilka surdegar finns i våra liv, i vårt
samhälle och i vår värld idag? Vilka surdegar vill dra
oss bort från tron på Jesus Kristus, Guds son?
b ö n : Tack Jesus, för att Du gång på gång ger oss av Din stora
kärlek. Vi ber om Din vishet och hjälp att öppna våra ögon och
öron för att vara lyhörda för krafter som vill dra oss bort ifrån
Dig. Amen
carin andreasson, ed
95
Dag 39
En blind man i Betsaida botas
Mark 8:22–26
V
inte frisk på en gång?
Något som jag har brottats mycket med när det
gäller att be för sjuka är varför helande inte alltid sker
på en gång och varför vissa blir friska, men inte andra?
Något vi kan se i berättelsen är att mannen inte blev
frisk vid första försöket, utan när Jesus bad för honom
den andra gången. Jag tänker att det är något som vi
behöver påminna oss om när vi ber för sjuka, att vi
inte ska sluta be bara för att det inte fungerade första
gången. Det kan vara enormt frustrerande att be för
något eller någon gång på gång och utan att se någon
skillnad.
Jag tror dock att Jesus vill påminna oss om att vi
ska be honom om uthållighet. Jag tänker också att
det handlar om att vi människor ska våga lita på Gud,
att han har kontrollen även när vi inte har det! Det
vi som människor kan göra är att fortsätta att be och
lägga händerna på sjuka, för under sker och Jesus är
precis lika verksam idag som han var då, och det är
vår uppgift som Jesu lärjungar att vara Jesu händer
och fötter. Om vi tror på Gud och hans storhet kom­
mer också vi idag att få se döva som börjar höra och
blinda som får tillbaka sin syn, för under är något
som sker fortfarande.
arför blev mannen
96
tä n k e f t e r :
Börja dagen genom att ta egen tid med
Gud, fundera över vad du har i ditt liv som du är tack­
sam för och fundera över om du har fått bönesvar från
Gud, det kan vara litet som stort. Detta är ett enkelt
sätt att lära sig att lyssna till Guds röst och se att han
svarar på bön.
b ö n : Gud, hjälp oss att se på världen med dina ögon, hjälp
oss att se dina under både små som stora. Amen
f r i da p e r s s o n , h å l l nä s
Dag 40
Petrus kallar Jesus
för Messias
Mark 8:27–30
V
em är jesus?
Jag tror det är den fråga som
bäst öppnar Bibeln för mig. När jag läser för att
lära känna Jesus blir ordet levande, det blir som ett
samtal med någon som jag gärna vill komma närmare.
Vem säger människorna att jag är? Människorna.
Folk i allmänhet. De förstod ju att Jesus var någon
utöver det vanliga. Så kan nog människor säga om
honom idag också. Det är något speciellt med Jesus.
Svårt att sätta fingret på… Vad har du hört? Vad tänker
människor i din omgivning?
Och ni, vem säger ni att jag är? Du är Messias. Men
97
han förbjöd dem strängt att tala med någon om ho­
nom. Det här är nog det mest mystiska av allt. Att lär­
jungarna inte får säga något om vad de upptäckt. Borde
de inte ha försökt förklara och berätta för alla? Idag
tar jag det som en hälsning från Jesus till oss om att
bevara hans identitet med samma varsamhet, som man
tar hand om en hemlig skatt. Något att förundras över,
bära nära hjärtat och röra vid ibland. Messias. Imman­
uel. Gud med oss. Att vi får vila i det oerhörda, att Gud
själv tog plats här. Kanske behöver vi handskas varsamt
med en så stor sanning, så att den fortsätter att väcka
förundran och bävan inom oss? Kanske livet som följer
i spåren av en sådan insikt väcker andra människors
längtan.
tä n k e f t e r :
Vem säger du att Jesus är?
Jesus , tack för att du vill vara vår vän! Ge mig mod att
dag för dag närma mig sanningen om vem Du är. Amen.
bön:
l e na b e r g s t r ö m , ö rv i k e n
98
Dag 41
Första förutsägelsen om lidandet
Mark 8:31–33
I
Jesus att undervisa om att
han är Messias och tjänaren. Han säger att han är
Messias som aviserats av Jesaja och att han kommer att
arresteras och dödas i utövandet av sitt uppdrag. Men
Petrus blir förskräckt, kallar Jesus åt sidan och skäller
på honom. Och Jesus svarar Petrus, ”Gå bort, Satan.
Dina tankar är inte Guds, utan människors ”.
Petrus accepterade Jesus som Kristus, men såg inte
med Guds ögon, utan med människoögon. Jag tror han
såg Jesus som en segrare, stark, en som skulle lösa alla
problem och som inte kunde dö. Petrus förstod inte Je­
sus och hans svar var mycket hårt när han sa: ”Gå bort,
Satan”. Satan är ett hebreiskt ord som betyder åklagare
d.v.s. den som håller andra från Guds väg. Jesus tillåter
inte någon avvikelse från sitt uppdrag.
Jag ser ofta att vi är som Petrus. Vi accepterar och
bekräftar att Jesus är vår Messias, men accepterar inte
Guds vilja i våra liv. Vi tror många gånger att vi har rätt
och att våra val är de rätta. Vi ser också som Petrus såg,
med människoögon och inte med Guds ögon.
När vi ser med Guds ögon och accepterar Guds vilja
i våra liv och lever vi i sann efterföljelse. Då accepterar
dessa verser börjar
99
vi inte att något tar oss bort från den rätta vägen och vi
är med Gud och Han är med oss.
tä n k e f t e r :
Hur skulle jag kunna öva på att se mer
med Guds ögon i dag?
b ö n : Tack Jesus för att du dog för oss. Tack för du tog bort
våra synder. Tack för att vi är fria idag. Hjälp oss, Jesus, att se
som du såg, med Guds ögon och inte med människoögon. Må vi
ha din visdom och inte låta oss ledas av vårt kött, utan genom
din Fars vilja. Idag och i evighet. Amen
islane couto campos, vinslöv
Dag 42 Lärjungaskapets krav
Mark 8:34–9:1
Om någon vill gå i mina spår… säger Jesus.
G
å i n å g o n s s på r .
Vad innebär det? Gå i Jesu
spår. Vad innebär det? Innebär det att bli någon
annan? Att bli som någon annan? Att göra som någon
annan?
När jag läser om Jesus i Bibeln, ser jag berättelserna
som en mängd goda exempel. Hur vi ska leva tillsam­
mans på bästa sätt. Jag ser möten, ställningstaganden
för de svagare och utsatta och mot de som förtrycker
100
och utnyttjar sin makt och skaffar sig makt på andras
bekostnad. Jag ser öppna samtal och goda relationer.
Jag ser kärlek. Jag ser ställningstaganden för det goda,
för rättvisa, för värdighet, för upprättelse. Mot skam,
mot hat, mot de som trycker ner och utnyttjar och
kränker andra.
Det är inte alltid lätt, att stå upp för de nertryckta,
att stå upp mot dem som trycker ner. Jag tänker att det
kan kännas som att bära ett kors att göra det. Och att
stå upp för de medmänniskor som kommer i just min
väg är att ta mitt kors. Du får ta ditt kors. Alla har vi
vårt kors. Våra möten. Våra ställningstaganden. Både
för de medmänniskor som vi möter här nära, och dem
som vi bara hör talas om där längre bort. Gud är kär­
lek. Ett nytt bud gav Jesus oss, att vi ska älska varandra.
Vågar vi tro? Vågar vi älska varandra med den kärle­
ken? Vågar vi bära Jesus kors?
Det är många i världen som gör ont, som missbrukar
makt, som hatar, hotar och krigar mot medmänniskor.
Som våldför sig på och utnyttjar medmänniskor. Men
vi är många fler som kan, och ska, ta vårt kors, inte
skämmas för Guds ord, utan just älska. När vi älskar
varandra, då blir vi kanaler för Guds kärlek, i de mö­
tena, ställningstagandena, när vårt hjärta är med och
älskar våra medmänniskor, där är Guds ankomst, där
är Guds rike, där blir det synligt och verkligt. Gud som
är allt i alla.
101
tä n k e f t e r :
Hur kan jag idag bli en kanal för Guds
kärlek?
b ö n : Gud, hjälp oss att bära våra kors, möta våra med­
människor, stå upp för varandra och göra ditt rike konkret och
synligt här och nu. Amen
l i n da a n d e r s s o n , s o l na
102
103
Vecka 7
106
Dag 43 Jesus på härlighetens berg
Mark 9:2–13
H
ö g t på e t t b e r g …
ja, det låter som och är
väl också början på en sång. Mycket kan hända,
oavsett om jag går uppför mindre berg som Kilsbergen
hemma i Närke eller om jag vandrar i Alperna. Om
klättringen uppåt har varit besvärlig, får man nästan
alltid lön för mödan när man når toppen. Utsikten är
hänförande och jag ser det jag inte trodde var möjligt
att se. Ibland måste jag gnugga ögonen för att riktigt
kunna tro det jag ser. Är det en dröm, en hägring? Eller
har jag helt enkelt inbillat mig allt.
Så var det säkert för de tre lärjungar som Jesus tog
med sig upp på berget, Förklaringsberget. Vad betyder
allt det här? Har vi varit med om det här på riktigt eller
har vi sovit och drömt alltihop?
Jag tänker mig livet som kristen som en vandring.
Oftast på en upptrampad väg, men ibland en liten av­
stickare. Nyfiken på något nytt eller rädd för att väcka
uppmärksamhet hukar jag en stund bakom en buske.
Ibland går färden på en stor väg, ja allting tycks gå min
väg för en stund. Så smalnar vägen av till en stenig
liten stig som går brant ner. Hur ska jag nånsin kunna
se något när det är så mörkt, och hur tar jag mig upp
på slät mark igen?
107
Under vår livsvandring kommer vi till en kulle,
ett berg eller ett helt bergsmassiv. Ska jag våga klätt­
ra upp? Vad kommer jag att se och uppleva? Är det
inte tryggare att gå här nere i dalen? Att hålla mig på
upptrampade vägar? Jag tror att vi behöver bestiga
berg för att växa som människor och kristna. Få del av
upplevelser som vi inte ens vet om, och få erfarenheter
som berikar våra liv och som vi kan dela vidare. Det
osannolika blir sannolikt och till livsavgöranden i våra
liv.
tä n k e f t e r :
Vilket berg utmanas du att bestiga den
närmaste tiden?
b ö n : Herre, gör oss öppna för att leva och uppleva livet med
Dig!
noomi bjerså, örebro
Dag 44
Pojken med en stum ande botas
Mark 9:14–29
I
stor! Texten där
pojken med en stum ande botas, passar bra för upp­
levelseläsning. Läs texten flera gånger, känn in stäm­
ningen, miljön och doften. Se dig omkring, hur ser det
g e n k ä n n i n g s fa k t o r n ä r
108
ut? Ta sedan någon roll i berättelsen och se handlingen
utifrån din position. Jag känner igen mig i många av
rollerna.
Lärjungarna som inte kunde. Likt lärjungarna frågar jag
mig ofta varför det inte händer något när jag ber. Det
som tidigare var lätt och självklart, händer inte längre.
Varför? Vad är det för fel på mig?
Jesus. Frustrationen över att ingen lyssnar och gör
som man säger. Uppgivenheten av att allt går så trögt,
särskilt efter att ha varit på Förklaringsberget och
upplevt en stund av himlen. Känslan av att vara tillba­
ka i verkligheten, när man vill vara kvar i den sköna
känslan.
Pappan som förälder. Den ständiga oron över barnen.
Att om igen föra fram barnen till Jesus och tanken att
man kan göra vadsomhelst för sina barn, bara de ska
må bra och ha det bra.
Pappan som tvivlare. Det är en sak att tro när man är i
Jesus närhet, men när man börjar se på sig själv, så är
det lätt att tvivla och inte tro eller bli svag i sin tro.
Igenkänningsfaktorn är stor. Texten speglar många
delar av mitt liv, av förväntningar som inte alltid slår
in, frustration över andra som prövar ens tålamod, oro,
längtan och drömmar. Räcker min tro?
tä n k e f t e r :
Vad speglar texten i ditt liv? Hur har du
det med din tro?
109
bön:
Jag tror – hjälp min otro! Tack för att jag får tillhöra
dig som gör att allt är möjligt. Hjälp mig att lita på att min tro
räcker. Amen
l e n a h i l d i n g c a r l s s o n , ä l m h u lt
Dag 45
Andra förutsägelsen
om Människosonens lidande
Mark 9:30–32
D
gången av tre som vi vet att
Jesus förutsade sin död på korset och sin upp­
ståndelse för lärjungarna. Kanske var det fler gånger.
Men att både Matteus, Markus och Lukas i sina evang­
elier har med de tre tillfällena då Jesus förutsäger sitt
lidande, säger något om den oerhörda betydelsen i
detta budskap. Ändå tycktes det inte riktigt gå in hos
dem. Det var först efter att de mött Jesus efter uppstån­
delsen, som de riktigt började förstå. Men jag tror ändå
det fanns en mening och pedagogisk poäng med att
Jesus gång på gång påminde dem. Han ville förbereda
dem så att budskapet sedan verkligen skulle sjunka in.
Någon har sagt: ”Droppen urholkar stenen, inte
genom kraft, utan genom att falla ofta”. Det handlar
alltså om påminnelsens och upprepningens betydel­
se. Vi har ju ofta så svårt att lyssna, vara närvarande,
ta in och förstå. Det är därför vi ständigt behöver bli
e t ta ä r a n d r a
110
påminda om glädjebudet om Jesus Kristus. Och när vi i
enskild andakt, i gudstjänster, genom sånger, predikan
och nattvard blir påminda om vem Jesus är och vad
han gjort för oss och hur gränslös Guds kärlek och nåd
är till oss vara och en, så händer något.
Kanske vi inte alltid märker det, men i ödmjukhet
och kärlek utför Gud sitt goda verk i oss, så att tillit
och förtröstan, trygghet och visshet, glädje och hopp
växer fram i våra liv och en lovsång och tacksamhet till
Gud fyller vårt inre.
tä n k e f t e r :
Hur kan du skapa goda vanor som ger
stöd och styrka åt ditt liv. Som till exempel att vara
med i en gudstjänstgemenskap och ha personliga
andakter i avskildhet för att lyssna och prata med Jesus
varje dag.
b ö n : Tack Jesus för att du även idag vill påminna mig om vad
du gjort för mig och att jag alltid är älskad och buren av dig. Låt
mitt liv vara en påminnelse för andra om din godhet. Amen!
tomas hammar, öckerö
111
Dag 46
Vem är störst?
Mark 9:33–37
D
handlar om att man ska se
upp till de minsta. Det kan vara barnen eller de
fattiga. Jag tror att lärjungarna ville se Jesus som att de
var jämlika honom och därför pratade de om vilka som
var störst och mest betydelsefulla. Jesus vill lära oss att man kan anförtro sig och räkna
med även de minsta. Barnen på den tiden var några
som man såg ner på och så är det nu för tiden också,
fast kanske inte lika mycket. Men vi barn ses inte som
lika kompetenta som vuxna. Jag skulle vilja ge den här utmaningen till vuxna:
Lyssna på vad Jesus säger! Det kan vara lätt att glömma
en stund efter att man läst texten. Man ska inte se ner
på folk! en här texten
tä n k e f t e r :
Vem är störst?
b ö n : Jesus, tack för att du ser upp till även de minsta och
försök få de äldre att förstå att barnen också är betydelse­
fulla. Amen
n oa b j ö r k l u n d ,
112
11
å r , g äv l e
Dag 47
Underverk i Jesu namn
Mark 9: 38–41
E
skrivna och
formade i efterhand och är påverkade av den situ­
ation som då rådde i de första kristna församlingarna.
När man ställdes inför frågor och utmaningar kunde
man gå tillbaka till vad Jesus sagt och gjort och däri­
från dra slutsatser.
De små och kämpande Jesus-troende församlingarna
fick uppleva att det fanns personer utanför gemenska­
pen som utförde underverk och kärlekshandlingar i
Jesu namn. Då ställs den tidlösa och klassiska frågan
om legitimitet. Vem kan ta sig rätten att agera i Jesu
namn och är det så att någon eller några borde ha
ensamrätt på den auktoritet som kommer från tillhö­
righeten till Jesus?
Jesus verkar mena att man inte kan begränsa hans
inflytande och kraft enbart till de personer som hade
slutit sig samman till församlingar. Det fanns personer
som agerade på egen hand, men inte i egen kraft när
de botade sjuka, drev ut demoner och utförde barmhär­
tighetsgärningar.
Motsvarande fråga skulle kunna ställas idag. Vem
eller vilka är det som har rätt att tala och handla i Jesu
namn? Utifrån Markus berättelse om underverk i Jesu
namn är svaret givet. Jesus kan inte begränsas eller
va n g e l i e r n a s b e r ä t t e l s e r ä r
113
stängas in i grupper, församlingar eller kyrkor. Den
kraft och den kärlek som kommer ur Jesu uppståndel­
se från de döda, spränger gränser och utmanar våra
föreställningar.
Församlingen är det sammanhang där Jesus följs och
förkunnas, men där finns ingen ensamrätt på Jesus ef­
tersom Guds rike är större än alla våra försök att ordna
och organisera.
tä n k e f t e r :
Vem kan ta sig rätten att agera i Jesu
namn och är det så att någon eller några borde ha
ensamrätt på den auktoritet som kommer från tillhö­
righeten till Jesus?
b ö n : Kärlekens Gud, öppna våra ögon och hjärtan så att vi
ser Jesu kärlek överallt där den kommer till uttryck. Amen.
olle alkholm, stockholm
114
Dag 48
Förförelse
Mark 9:42–49
S
gammal söndagsskollärare fas­
cineras jag över barnens relation med Gud. Den är
många gånger så självklar och nära – och inte alltför
sällan förundras jag över deras insikter och förståelse.
Min erfarenhet är dock att denna relation utmanas
genom livet. Det finns så många och så mycket som
vill beröva barnen den närheten och barnatron, till och
med förleda barnen bort från den.
I Jesu undervisning ges barnen en särskild plats. Det
är kanske extra tydligt i Mark 9–10. Såväl i styckena
innan och efter denna text lyfts barnen fram som goda
exempel, men i denna text ges en varning till oss alla:
”Den som förleder dessa små som tror, för honom
vore det bättre att ha kastats till havets botten med en
kvarnsten om halsen” (Mark 9:42).
Equmeniakyrkan har gemensamt beslutat att vi vill
sträva efter att vara en kyrka för hela livet där mötet
med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen.
Det innefattar också barnen. Equmenia, vår barn- och
ungdomsorganisation, har som ledord: där barn och
unga växer i gemenskap med varandra och Jesus. Dessa
visioner ställer flera utmanande frågor till oss. Om det
nu är så att barnen har en särskild plats i Guds rike och
belönats med en barnatro som övergår vårt förstånd,
o m pa p pa o c h
115
hur låter vi i så fall den växa i oss själva och i barnen i
vår omgivning?
tä n k e f t e r :
Hur kan vi tillsammans arbeta för att
inte en enda skall förledas utan istället fördjupas och
förvandlas i gemenskap med varandra och Jesus genom
hela livet?
b ö n : Jesus, förlåt oss då vi bidrar till att människor förleds
att tro att någon annan än du kan frälsa. Hjälp oss att leva i
tro, hopp och kärlek till dess du kommer åter. Amen.
d a n i e l s t r ö m n e r , vä n n ä s
Dag 49
Äktenskap och skilsmässa
Mark 10:1–12
Ä
r d e t t i l l åt e t ?
I texten ovan skall vi försöka
närma oss orden som inrymmer så många fördo­
mar och frågor. I texten finns dessutom några riktigt
sluga baktankar för att som främsta syfte försöka få
Jesus anklagad för något. Skilsmässor är inget unikt för
vår tid, det förekom även på Jesu tid, därav frågan till
Jesus. En het och infekterad problematik med andra
ord. Några rader längre ner i texten uttalar sig Jesus
ganska bestämt i saken, men då i den slutna lärjunge­
gruppen.
116
Vår himmelske Fader har ett syfte med äktenskapet
och det ingår ju som en del i själva vigselakten: Vad
Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja
åt. Men, nu vet vi, att äktenskapet inte är så enkelt. Det
är i många sammanhang väldigt komplicerat, därför
att det bygger på mänskliga relationer och i själva orda­
lydelsen ovan finns ju ytterligare en fråga: Vad händer
om vi människor misslyckas och bryter det som Gud
fogat samman?
Guds eget ord, vår bibel, ger oss väldigt många
exempel på människoöden som misslyckats, men
också hur människor blivit upprättade. Kärleken är en
märklig resurs som enligt 1 Kor 13 kan åstadkomma de
mest storslagna saker, töa de mest hårdfrusna relatio­
ner. Och detta är glädjebud åt alla: Att få vara och bli
älskad, omtyckt och uppskattat av den som en gång sa:
Jag älskar dig.
tä n k e f t e r :
Hur bemöter jag människor med brutna
relationer?
b ö n : Gud, jag ber att du skall välsigna alla mina relationer.
Fyll dem med din Kärlek. Amen.
l a r s - å k e pa u l s s o n , o s b y
117
Vecka 8
120
Dag 50
Jesus och barnen
Mark 10:13–16
N
den här texten funderar jag
över, om det är någon bild i Bibeln jag burit med
meig genom livet så länge, som denna där Jesus välsig­
nar barnen. Om jag skapat bilden själv inom mig eller
hämtat den från en bild på flanellografen, när jag gick
i söndagsskolan i Frälsningsarméns fjärde kår i Stock­
holm, eller sett den i ett annat sammanhang, vet jag
inte.
Framför mig ser jag Jesus sitta med ryggen mot mig,
under ett skuggigt träd intill vatten, med barnen i
famn och deras blickar riktade mot Jesus, omgivna av
föräldrar och lärjungarna. Att de satt intill ett vatten
styrks måhända av inledningen till Markusevangeliets
kapitel 10: ”Sedan bröt han upp därifrån och kom till
den del av Judéen som ligger på andra sidan Jordan…”.
Slutscenen i texten andas harmoni, gemenskap och
en varm öppen famn. Men, varför agerade lärjungarna
som de gjorde? Kapitel 10 och tidigare texter i Markus­
evangeliet, berättar om Jesus och lärjungarnas vand­
ringar och upprepade möten med människor, som ville
samtala med och ställa frågor till Jesus.
Kanske var det så att lärjungarna var trötta och ville
spara på både sina egna och inte minst Jesus krafter? I
kapitel 9 vers 33 i Markusevangeliet står det om Jesus
ä r j ag l ä s e r
121
och lärjungarna: ”Och när han var hemma igen frå­
gade han dem…”. Någon sådan episod finns inte efter
barnvälsignelsen. Visst hade det varit intressant att få
ett svar på frågan: ”Varför lät ni inte barnen komma
till mig, utan hindrade dem? Visste ni inte att de tillhör
Guds rike?”.
tä n k e f t e r :
Vad kan jag göra så att barn får möta
Jesus?
bön:
Tack Jesus, för att du inte låter någon hindra barnen
från att lära känna dig. Amen.
b ö r j e j ä m t bä c k , j ä r fä l l a
Dag 51
En man som ägde mycket
Mark 10:17–31
V
olika länder, har levt olika liv
och talar olika språk. Men nu sitter vi här, runt
samma bibel och vill förstå och leva ut dess budskap.
Vi är olika, men vi hör ihop. Vi är Sabir, Besmalah,
Saifullha och jag, David.
Besmelah funderar på varför det var svårare för den
rike mannen att komma genom nålsögat än för kame­
len. Han ser det framför sig: Kamelen har bara sin egen
kropp medan den rike mannen släpar på hela sin stora
i kommer från
122
rikedom. För Besmalah är det logiskt. Självklart får den
rike mannen problem.
Bortom de yttre olikheterna finns en stor skillnad
mellan mig och mina tre vänner. När Petrus säger att
”Vi har ju lämnat allt och följt dig” har jag svårt att
stämma in och säga samma sak. Mina vänner vet precis
vad Petrus menar. Saifullha beskriver hur hans omvän­
delse till kristen tro i Afghanistan ledde till att han fick
lämna sin familj, sitt hus och till med sina kläder. Han
lämnade allt. Sabir berättar att han två gånger lämnat
allt: Första gången när han sökte en bättre framtid i
Europa och andra gången när han blev en kristen. Då
förlorade han även kontakten med sin familj. Medan
jag själv kan känna att Jesus är onödigt hård mot den
rike mannen, nickar istället mina tre vänner gemen­
samt och konstaterar att man måste lämna allt om
man följa Jesus. Precis som de gjort.
Saifullha är mån om att berätta fortsättningen på sin
egen historia. Han menar att Gud gett honom dubbelt
igen. Han har en ny familj. Kyrkan är hans nya hem.
Här hör han hemma. Sabir håller med och tillägger:
”Jag har förlorat mycket, men jag har fått Guds kärlek
och förlåtelse.”
Jag ser framför mig hur jag närmar mig himmel­
riket med alla mina favoritkläder och prylar under
ena armen. Och en röd familjebil, ett hus och en ny
mountainbike under den andra. Förtvivlat försöker jag
123
pressa mig in. Sedan ser jag mina tre vänner. De går
med blicken fästa på Jesus och närmar sig Riket. De
blir mina vägvisare, mina lärare i kristen tro.
tä n k e f t e r :
Vilka tankar tar jag med mig från denna
reflektion?
b ö n : Hjälp mig att släppa taget. Amen
dav i d f i s k e , s a b i r h u s s e i n y , s a i f u l l h a i b r a h a m i
o c h b e s m a l a h va h d a t , l i n d e s b e r g
Dag 52
Tredje förutsägelsen om
lidandet
Mark 10:32–34
E
riktigt kan ta på och man
får känslan av tunga steg och tung andning. De
var fyllda av bävan. Det grekiska ordet låter oss förstå
att de var häpna och förskräckta och när vi läser att
de andra som följde med var rädda, kan vi ännu mer
ana deras sinnesstämning. Vad väntade egentligen i
Jerusalem? De visste inte, men de anade. De hade hört
mästaren tala om lidandet, och de hade märkt att det
snärjdes åt, de skriftlärda och fariséerna försökte få
honom på fall.
För tredje gången samlar Jesus nu de tolv för att
n s tä m n i n g m a n
124
berätta vad som ska ske. Denna gång är han mer detal­
jerad, han vet om allt som ska ske med honom. Mar­
kusevangeliet berättar redan från början att ärendet är
glädjebudet om Jesus Kristus. Jesus samlar inte lärjung­
arna för att säga att det inte är någon fara och förutsä­
gelsen om lidandet kändes nog inte så glädjefyllt för
lärjungarna. Men efter detta uppradande av vad som
kommer ske, syns en liten strimma av ljus. Efter tre
dagar skall han uppstå. Vi vet ju att hans lidande och
hans uppståndelse är förutsättningen för glädjebudet.
Här får vi också se att Jesus villigt går lidandets väg,
inte kostnadsfritt men han går den ändå, trots vetska­
pen om vad den innebär.
Av evangeliets fortsättning vet vi att välkomnandet
i Jerusalem inte hade behövt göra dem så oroliga och
kanske är det just det som gör att de glömmer förutsä­
gelsen. Förutsägelsen om lidandet. Och förutsägelsen
om uppståndelsen från döden.
Vi människor har ofta en färdig bild av vad fram­
gång och storhet ska vara. Lärjungarna hade det för
Jesus och kanske har vi det för kyrkan. Medvetet eller
omedvetet. Men Jesus går inte den vägen, han går
lidandet till mötes. Han ger sig själv för oss och fort­
sätter vandra med oss mot Jerusalem, men inte ner i
döden för att stanna där. Utan för att uppståndelsens
kraft kommer genom utgivandet.
125
tä n k e f t e r :
Hur ser min bild av framgång ut?
b ö n : Tack Jesus, för att du går lidandet till mötes, för att det
också innebär uppståndelsen till livet. Tack för att vi får följa
dig på vägen. Amen
hanna-sara leones, kalmar
Dag 53
Lärjungarna om hedersplatsen
Mark 10:35–45
J
väg med sina lärjungar till Jerusalem.
Han har talat om för dem vad som ska ske med
honom: han ska få lida, bli dödad men uppstå igen.
Inte konstigt att de känner oro och Jakob och Johannes
är inget undantag. Ska de nu behöva skiljas från sin
Mästare? Bäst att försäkra sig om framtiden: ”Låt oss
få sitta bredvid dig i din härlighet.” – Oj, tänker jag, nu
begär ni väl i alla fall för mycket! Är ni så ärelystna?
Eller vill ni bara förvissa er om att få fortsätta vara nära
er Mästare?
Jesus ger dem en utförlig förklaring om hur det är
tänkt i hans rike. Där handlar det inte om att härska
utifrån maktpositioner. Jesus vänder verkligen upp och
ner på begreppen. Jag tänker på det lite skämtsamma
uttrycket, ”Störst är den som tjänar mest”. Jo, i guds­
e s u s ä r på
126
riket är det faktiskt så! Den som vill vara stor bland
lärjungarna ska vara de andras tjänare!
Också vi frestas att önska att få ”hedersplatsen” i
livet som kristna, synas mest eller bli omtalade. Men
till och med Jesus själv, Människosonen, kom för att
tjäna, ja, ända in i döden för oss! Jesus sade också: ”Om
någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är
kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar
mig skall Fadern ära honom” (Joh 12:26). Vilka trös­
terika ord! Vilken nåd och glädje! Jesus lovar att vara
med oss i tjänsten, precis som han var med Jakob och
Johannes i deras fortsatta lärjungeliv!
tä n k e f t e r :
Vad innebär det för dig att följa och
tjäna Jesus idag?
b ö n : Herre, gör mig villig till tjänst här och nu. Låt mig i
ödmjukhet få följa dig på kärlekens väg. Amen
k ata r i na h e l l m a r k , fa l k ö p i n g
127
Dag 54
Den blinde Bartimaios
Mark 10:46–52
V
ar tyst!
Tänk på vad folk ska säga! Många av
oss kanske bär på detta arv av att vara försiktiga,
att inte synas och höras för mycket. Att vara högljudd
passar sig liksom inte, speciellt inte om det händer i ett
sammanhang där det förväntas något annat av oss.
”JESUS, FÖRBARMA DIG ÖVER MIG!” Nu skriker han
igen! Kan inte någon få tyst på mannen? Vem är det
som med så hög röst tränger igenom folkmassans sorl?
Folk blir ju upprörda och oroliga. Han måste vara
desperat… Desperat eller kan det vara så att han har
blivit berörd av något som han i sin blindhet bara kan
ana? Någon har rört vid hans hjärta så till den milda
grad att han helt har förlorat den sociala kontrollen.
– Här gäller det, det är nu eller aldrig!
Ibland händer det! Jesus kommer in i våra liv på ett
sätt som totalt omkullkastar våra planer och vårt logis­
ka förnuft får ge vika. Vad är det som händer? Vi vet
inte riktigt, men något drar oss dit vi aldrig har varit
förut. Det sker oftast inte med buller och bång, men vi
kan bli drabbade av Jesus Kristus, likt en vind som för
oss vart den vill. Det enda som gäller är att för oss i nöd
ropa: Jesus förbarma dig över mig eller för oss i glädje
göra ett ronjaskrik.
128
tä n k e f t e r :
”Jesus vandrar bland oss än, syndares
och sorgsnas vän, stannar där en mänskoröst ber om
läkedom och tröst.” Det gäller för oss att lyssna noga!
b ö n : Jesus Kristus, hjälp oss att noga lyssna efter dina steg i
våra liv. Hjälp oss att vara oss själva och uttrycka vår längtan
efter dig. Amen
k e r s t i n r e n ö f e lt , m a r m av e r k e n
Dag 55 Intåget i Jerusalem
Mark 11:1–11
J
Jesus skulle haft en vlogg* om
han hade vandrat på jorden idag? När jag läser
evangelierna så slås jag av hur Jesus vill vara både of­
fentlig och privat. Intåget i Jerusalem är ju en megahit!
Vilken spridningseffekt!
Så här reagerar vi människor på offentlighet och
tycker att andra bör reagera på det. På Facebook kan
man jaga ”gillanden”; på Twitter eller Instagram ”föl­
jare” och det är ju det som händer Jesus. Människor
börjar trycka ”gilla”; de lägger ned mantlar och blad
för honom att rida fram på och ”följer” honom in i
Jerusalem och i ”kommentarsfältet” så skriver man Ho­
sianna! Med många smileys och några knutna nävar…
Men detta är inte målet för Jesus.
ag u n d r a r o m
129
I Betania har han sina vänner. Där känner han sig
hemma, slappnar av och drar sig undan offentligheten.
Där kan han vara privat. I Jerusalem finns templet –
Gudsnärvaron – där han möter Fadern i det nära förtro­
liga samtalet och i tillbedjan, i tystnaden och närvaron.
Där är han också privat.
Och mitt emellan dessa två, rör sig Jesus mitt i
offentligheten, i bruset, i behoven, i längtan som
människor ger utryck för – Hosianna! Hjälp oss! Vi
följer dig! Vi gillar dig!
Att vara lärjunge innebär att varje dag hitta balan­
sen mellan det offentliga och det privata. Att ha nära
relationer med människor som ger mig kraft, men
också att bottna i min relation till Gud. Att veta när jag
kan söka tystnaden, närvaron, lyssnandet. Då klarar jag
också mer av det offentliga – kraven, behoven, nöden –
längtan.
* Vlogg = Videoblogg på Youtube där man laddar upp korta
filmer om olika teman flera gånger i veckan.
tä n k e f t e r :
Hur ser balansen mellan det privata och
offentliga ut i mitt vardagsliv?
b ö n : Tack Gud, för att du väljer att bli människa på våra
villkor, men utan att glömma bort vad som är viktigt i en värld
som gungar. Hjälp mig att söka detsamma. Amen
g u n i l l a i k p o n m w o s a , m ö l n ly c k e
130
Dag 56
Fikonträdet som inte
bar frukt
Mark 11:12–14
F
eller konstaterade
han att det var ett träd som växte onormalt och det
var dömt att förtorka? Var Jesus mänskligt hungrig och
sur för att fikonträdet inte bar frukt som bladverket
utlovade? Jag skulle kunna känna igen mig i det och
välta bord och förbanna träd till flisor om jag blir för
hungrig.
Eller ser Jesus djupare? Trädet som svajar med tjusi­
ga blad kanske blir en symbolbild av det religiösa ledar­
skapet. Skriftlärda höll strängt Mose lagar och klädde
sig kungligt för att visa sin status, som fikonträd i full
lövskrud men utan Andens frukter. Deras tro byggde
på ära, makt och girighet som gjorde Templet till ett
rövarnäste där köpmän på förgårdarna berikade sig
och prästerna fick del av detta.
Jesu starka känslor och reaktioner; är det Guds
brinnande kärlek till oss och hela sin skapelse? Kanske
en föraning om kommande dom mot världens makter,
religiöst hyckleri och allt som för människor bort ifrån
Gud, från Jesus själv? Han som är och var vägen till att
tron får liv, stod mitt framför dem, men många ville
inte se vem han verkligen var.
Är det bladverk jag bidrar till äkta eller ett bländ­
ö r ba n na d e j e s u s t r ä d e t
131
verk? Är jag djupt rotad i hans levande vattenkälla? Vi
kan inte bära frukt av oss själva, men Gud ger växten
om vi ber Honom. Jesus gör våra liv så fruktbara som
Gud har tänkt och skapat oss till. Nåden är att Jesus ser
på oss med kärlek, erbjuder oss förlåtelse och en ny
kallelse varje dag. ”Kom”, säger han och sträcker fram
handen, ”Följ mig…”
tä n k e f t e r :
Vilka andliga frukter längtar du efter
och ber Gud om att få berikas av?
b ö n : Tack Jesus för att du öppnar mina ögon så jag ser dig
och din väg för mig. Hjälp mig att bära god och riklig frukt i
ditt namn. Amen
helena apelqvist, malmberget
132
133
Vecka 9
136
Dag 57
Jesus rensar templet
Mark 11:15–18
S
Jesus rensar templet finns
i alla fyra evangelierna och visar en annan sida av
Jesus, än den vi ser i andra berättelser från hans liv.
Jesus blir arg. Han visar med tydlighet vad han tycker
och understryker sitt utlevda budskap med hänvisning
till skriften: ”Står det inte skrivet: Mitt hus ska kallas
ett bönens hus för alla folk”. Ett hus för bön, tillbed­
jan, undervisning och för att ära Gud. En plats dit alla
är välkomna som vill ha en relation till Gud. Inte ett
rövarnäste.
Templets förgård var en marknadsplats och man
sökte göra vinst av människors längtan efter Gud. Kom­
mersen, långt ifrån stillheten, hindrade människor
från att möta Gud. Det får mig att tänka på vad det
är som skiljer oss från Gud idag. Många människor
tillber det ytliga som konsumtion och ägande, som på
templets förgård, och har vänt Gud ryggen. Människor
i delar av världen har det så bra att man inte tycker att
man behöver Gud.
I mig finns en längtan efter enkelhet och stillhet
som ger möjlighet att fokusera. Mer tid till relationer
och mindre till allt det andra som står i vägen. Vi behö­
ver rensa i våra liv och ha ett levande samtal med Gud
för att bli ledda till det Gud vill med oss. Ledda av Gud
i enkelhet och kraftfullt fokus kan vi alla visa vägen
k i l d r i n g e n av n ä r
137
med Jesus som förebild. Ibland behövs det en extra
tydlighet, som den Jesus visar i templet.
tä n k e f t e r :
Kan jag rensa i mitt liv för att ge Gud
mer plats, så att jag kan bli rustad att leda andra till
Gud?
b ö n : Käre Far, hjälp oss att lyssna till Dig och Din vilja med
våra liv. Hjälp oss att rensa i vårt tempels förgård så att vi ser
Dig tydligt och kan följa Dig. Hjälp oss att leda andra till Dig
med Din son Jesus som förebild. Vi ber i Jesu Kristi namn. Amen
jennie malmgren, bjuv
Dag 58
Fikonträdet som hade vissnat
Mark 11:12–14
N
ej, den här
bibeltexten är inte den mest
upplyftande att läsa. Vad är det för vits med att
skriva ner en text där Jesus förbannar ett fikonträd
för att det inte ger frukt? Det är inte den tid på året då
fikonträd förväntas bära frukt och ändå skulle Jesus
i sin besvikelse göra så att trädet vissnade och dog.
Varför?
Det jag läser, tänker jag mig är en man som är rädd
och desperat inför det han förstår ska komma. Han står
inför sin egen avrättning och verkar nu göra upp med
138
både natur och människor. Som om han vill säga:
– Skärp er! Jag har rätt att förvänta mig mer av er!
Eller? Han förbannar köpmännen i templet såväl som
fikonträdet och några dagar senare hänger han död, av­
rättad på ett kors. Han fick sin förbannelse av folket och
de som hade makt att döma någon till döden. Rabbiner­
na såg till att göra upp med sin utmanare. Till synes osammanhängande börjar så Jesus prata
med lärjungarna om att tro, att tro så mycket att den
tron ska kunna få ett berg att kasta sig i havet. Vad
lärjungarna tänkte om det står det ingenting om, men
jag undrar hur man får en sådan tro. När Jesus fortsät­
ter att tala är det förlåtelse han talar om. Ni ska förlåta
dem ni har något otalt med, så ska Gud också förlåta
era överträdelser. Otalt med? Snart ska rabbinerna se
till att deras ledare avrättas. Förlåtelse? Är det detta
som är undervisningen? Att Jesus ber lärjungarna att
förlåta, även de som ger sin dom över deras ledare och
försöker att få honom att vissna och dö likt fikonträ­
det? Kanske är det så. Kanske är det då också ett mått
på vad det krävs av oss för att tro att alla kan bli förlåt­
na för sina överträdelser? En tro att ett berg ska kunna
häva sig upp och kasta sig i havet krävs, för att vi också
ska kunna tro att vi alla kan bli förlåtna.
Ja, då är jag med.
139
tä n k e f t e r :
Vad är det som gör att man blir arg på
en bibeltext?
b ö n : Gud, du som vill att vi ska förlåta varandra, hjälp oss
tro att vi också själva kan bli förlåtna för det vi gjort fel.
bodil johansson, stockholm
Dag 59
Frågan om Jesu fullmakt
Mark 11:27–33
K
kungen själv! säger
man i Afrika. Det vill säga att den som represen­
terar en kung alltid skall behandlas kungligt. Det var
säkert det som många makthavare under Jesu tid hade
svårt att förstå när det gäller Jesus, Guds Son.
För bara några dagar sedan skakades hela staden
av att en ung man kom ridande på en åsna och stora
skaror strömmade till och ropade ”Hosianna!” till hans
ära. Han var också i templet och drev ut dem som sålde
och köpte. Sedan började han undervisa. Var hade han
fått den makten ifrån, undrade översteprästerna och
skriftlärda.
Den frågan hade nog inte bara att göra med vad
Jesus hade gjort dessa dagar, utan särskilt med hans
budskap, hans predikningar (Matt 21:23). Hela san­
hedrin (Stora rådet) ville veta varför Jesus uttryckte sig
ungens sändebud är
140
så myndigt, om han inte hade någon officiell ställning.
Det är precis det som kan sägas i varje organisation,
där ordningen och hierarkin blir viktigare än allt
annat. Men här ser man en revolutionär, en rörelsestar­
tare, en banbrytare, en förändringsbärare, en utmanare
av utvecklingen, en som av översteprästerna och de
skriftlärda snarare sågs som en som störde ordningen
och som ändå agerade med stor makt. Vems makt kun­
de det vara? Det visste ingen.
Jesu svar blev en fråga som motståndarna inte kunde
besvara, dels för att de var rädda på grund av Jesu
popularitet, dels för att de inte ville hamna i motsä­
gelse till sin egen teologi. Jo, Jesu makt kan visa sig
även över dem som tror sig vara mycket kunniga eller
innehar stor makt.
tä n k e f t e r :
Finns det något i våra liv som kan blän­
da vår andliga klarsyn så att vi inte ser vem Jesus är?
b ö n : Herre, allsmäktige frälsare! Gör mig ödmjuk och befria
mig från allt som kan hindra mig att erkänna din makt över
mig. Amen!
josef nsumbu, eskilstuna
141
Dag 60
Arrendatorerna i vingården
Mark 12:1–12
J
vi ibland har en något förenklad
bild av vem Jesus är. Vi föreställer oss honom som
vän, mjuk och kärleksfull. Varm i blicken och öm i to­
nen. Han talar enbart uppmuntran, kärlek och frid. Allt
det stämmer ju, också. Men kanske inte enbart. Den
här texten korrigerar den tidigare bilden något. Här
möter vi en annan Jesus; tonläget är skärpt och blicken
är sylvass. Orden och liknelsen är obarmhärtiga. Är det
verkligen Jesus som säger detta? Och vad menar han?
Jag tror att vi behöver dessa texter, som utmanar
våra bilder. Som tvingar oss att se mer, djupare, större.
Allt för att inte begränsa vår bild av vem Gud och Jesus
är. Jesus är också helig vrede, knipskarp samtidsanalys,
den som river omkull borden i templet och kallar fa­
riséerna för huggormsyngel. Han är den som vet precis
allting och känner oss alla bättre än vad vi känner oss
själva. Han vet vad vi behöver höra, när vi behöver
höra det och på vilket sätt. Ibland kanske vi behöver
den stränga tonen och tillrättavisningen mer än något
annat?
För mig är det ett glädjebud att veta att vår Far mö­
ter oss på det sätt som vi innerst inne behöver, istället
för så som jag för tillfället skulle önska. Han står över
mina begränsade bilder, mina förväntningar och ytliga
ag t r o r at t
142
önskingar. Han går rakt på sak, rakt in. In i smärtan,
smutsen och mörkret. Allt för att leda mig rätt.
tä n k e f t e r :
Provocerar den här bilden av Jesus din
gudsbild? Om ja, varför tror du att det är så?
b ö n : Herre, tack för att du alltid är större än mina begränsa­
de bilder av vem du är. Tack för att du möter mig med det jag
verkligen behöver, istället för det som jag för tillfället vill ha.
johanna fredrixon, ingarp
Dag 61
Frågan om skatt till
kejsaren
Mark 12:13–17
S
och skatt i dag är inte samma
sak. På Jesu tid, i ett ockuperat land gick skatte­
pengarna till kejsaren i Rom; hans militär och hela det
förtryckande systemet, som landet levde under. Om
det gick att vara from gudshängiven jude och samtidigt
betala skatt till en framände makt, var verkligen värt
ett samtal!
Så är det inte för oss. Självklart betalar vi skatt med
mer eller mindre glädje – men skatten går till oss själva
och uppehållandet av den fina skandinaviska model­
len, där alla lojalt betalar till den gemensamma kassan
k a t t på j e s u t i d
143
och får därifrån när så skulle behövas. Att vara en from
gudshängiven kristen och inte betala skatt, skulle inte
kännas rätt.
Nu svarar Jesus inte på frågan – utan använder en
illustration – helt i linje med gamla testamentets pro­
feter. Han ber att få en denar, ett silvermynt. Då som
nu finns bilder på mynten. Hos oss är det en bild av
kungen – hos Jesus var det en bild av kejsaren.
Pengarna bär bokstavligen prägel av den som har
makten i samhället, oavsett om makten är given eller
tagen. Pengarna tillhör ett system – där vi behöver
lära oss att leva och fungera. Men Jesus säger mer! Alla
som lyssnar på honom den dagen, vet att han talar om
när Gud skapar människan till sin avbild i lustgården.
Gudsbilden är alltså präglad i varenda människa. Och
varenda människa tillhör Gud! Detta är ett glädjebud!
tä n k e f t e r :
Vad betyder det att jag är skapad till
Guds avbild? Hur kan människor jag möter i dag upp­
täcka att jag tillhör Gud?
b ö n : Gud, du skonar allt därför att det är ditt, du härskare
som älskar allt levande. Hjälp mig med din Heliga Ande att
växa till din likhet i kärlek och att älska allt du skapat. Amen
charlot te thaarup, köpenhamn
144
Dag 62
Frågan om uppståndelsen
Mark 12:18–27
J
en lågstadieklass inför allhel­
gonahelgen och vi pratade om detta med döden.
Varför dör vi? Varför gråter vi när någon har dött? Vad
händer efter döden? Ja, det finns många frågor, när
vi börjar fundera över det som vi vuxna har svårt att
prata om. Jag beskrev det kristna evighetshoppet. Att vi
kommer att uppstå. Vi kommer inte att vara oformliga
väsen som svävar omkring bland moln. Vi kommer att
ha fysiska kroppar, för det ingår i att vara människa.
Men det kommer att vara mer! Jag kan inte beskriva
det bättre än att det kommer att vara mer.
Jag tror att vi kan ha som svårast att tro på detta
med uppståndelsen. Det går ju emot all rim och reson.
Har något varit dött ett längre tag så kan det inte få
livsgnistan tillbaka. Saddukeerna hade samma tan­
ke. Inte kunde något som hade dött få livet tillbaka?
Därför kommer de till Jesus med berättelsen som gick
tvärs emot deras egna tankegångar. För att sätta ho­
nom på prov. För att bevisa att man inte alls kunde tro
som den där token.
Jesus möter deras intention med en bibelutläggning.
Det spelar ingen roll vem kvinnan hade varit gift med.
Människan blir som änglarna i det att de inte kommer
att dö en andra gång (se Luk 20:36). Behovet av släktens
ag s at t f r a m f ö r
145
fortlevnad försvinner därmed. Gud har gett liv och upp­
väcker till ännu mer liv. Gud är en gud för de levande.
För Gud är de redan uppståndna.
tä n k e f t e r :
Vilka tankar och funderingar har jag
inför döden och uppståndelsen? Varifrån kommer de?
b ö n : Tack Gud, för att du är mer än vad vi förstår. Tack för
att du är en Gud som lever med oss nu och också bortom det
som vi nu förstår.
oscar johansson, örbyhus
146
Dag 63
Frågan om det viktigaste budet
Mark 12:28–41
N
tradition talar om bud, tänker
kanske de flesta på Guds tio bud. Inom judisk
tradition brukar man räkna till över 600 olika bud.
Alla bud är mycket viktiga, men ändå kunde fariséerna
diskutera vilket bud som var det viktigaste. Jesus svarar
i vår text genom att citera den judiska trosbekännelsen
som handlar om kärlek – kärlek till Gud och till våra
medmänniskor.
Lagen är på många sätt bra och hjälper oss förstå hur
kärleken också behöver få uttryck. Men där det finns
en konflikt mellan lagen och människors väl, ger Jesus
oss svaret i t ex Markus 2: ”Sabbaten blev till för männ­
iskan och inte tvärtom”. Det betyder inte att man inte
behöver bry sig om tanken med sabbat och vila. Men
kärleken är centrum. Omsorgen. Lagen kommer man
aldrig klara av att hålla. Inte som folk och knappast ens
som enskild människa. Lagen ger oss istället insikt om
att att vi behöver nåden och kärleken i våra liv, från
Gud och medmänniskor, för att kunna leva.
Jag älskar att samtala och diskutera, särskilt tycker
jag om teologiska diskussioner och samtal. Kanske
är det därför Jesu ord drabbar mig så pass hårt. Jesus
säger inte att samtal och diskussioner är fel, men han
är vi i kristen
147
lyfter fram det som verkligen är lagens och evangeli­
ets kärna: Kärleken. Med tydliga subjekt för ögonen.
Oavsett om det handlar om flyktingar, grannar eller
barnen i centrum, som tycks vara ute så sent. Så låt
samtalet leva, men i syfte att forma vår kärlek till Gud
och våra medmänniskor. Alla.
tä n k e f t e r :
Hur kan jag hålla fokus på kärlek i mina
samtal idag?
b ö n : Tack Gud, för att du väcker i mig kärleken från dig som
bubblar inom mig – för att du älskar mig. Och jag får älska
varje människa med och i din kärlek. Din kärlek ger mig inget
val. Tack Gud, för det. Amen.
l a s s e s v e n s s o n , va l l d a
148
149
Vecka 10
152
Dag 64
Är Messias Davids son?
Mark 12:35–37
D
så sällan som evangeliernas under­
visning är i form av frågor och svar. Jesus svarar
på frågor både från sina lärjungar och på frågor från
judarnas religiösa ledare. Men här är det Jesus som
ställer frågor till dem som lyssnar på honom i temp­
let: ”Hur kan Messias vara både Davids son och Davids
Herre samtidigt?”
Vad går frågan ut på? Att få den tidens lyssnare att
tänka till! Vem är denne Jesus från Nasaret som gör
mäktiga under, och som talar om himmelriket och om
en älskande Gud?
Svaret är att Jesus är både och. Han är Davids son. Jesus
är fullt ut människa. Han kallade sig själv ofta för Män­
niskosonen. Jesus är också Davids Herre. Han är fullt ut
den Gud som David bekände sig till och fick lära känna
under sitt dramatiska liv.
Vad betyder frågan för dig och mig som läser den
idag? Vi utmanas är lära känna Jesus både med vår
hjärna och med vårt hjärta! Vi kan få kunskap om ho­
nom som den person som evangelierna berättar. Han
är Davids son, han är Marias son. Han föddes, levde
och dog – precis om alla människor gör. Han är 100 %
människa med tankar, känslor och egen vilja. Jesus vet
precis hur du och jag har det som människor. Han är
din broder och vän!
et är inte
153
Men för att verkligen lära känna Jesus är vi begåvade
med ett hjärta, vår inre människa, som kan rymma ho­
nom som är Davids Herre och Guds Son! Jesus är 100 %
Gud som kan uppfylla mig med sin kärlek och sitt ljus.
Han är din Frälsare och Upprättare!
tä n k e f t e r :
Hur kan jag lära känna Jesus på ett
djupare sätt?
b ö n : Jesus, tack för den du är, att du visar mig vad det är att
vara människa samtidigt som du uppenbarar för mig vem Gud
är. Jag sträcker mig mot dig och öppnar mig som törstig jord.
Amen (Ps.143:6)
per-gunnar
”pecka”
154
enocsson, tranås
Dag 65
Varning för de skriftlärda
Mark 12:38–40
V
skriftlärda? En skriftlärd var mer
eller mindre en bibellärare och om allt hade
stått rätt till varit en god förebild för Jesu lärjungar.
Dock missbrukade dessa skriftlärda kraftigt sin roll. De
skriftlärda ogillade vanligt arbete, men tyckte om att
folk såg upp till dem. Därför utnyttjade de människors
fromhet för att ta emot gåvor. De borde istället arbeta
och uträtta något nyttigt med sina händer, så att de
hade något att dela med sig åt den som behövde. Välja
den nedersta platsen när det var fest, ta sig an änkor i
nöd och be i det fördolda.
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
och fördömde detta. De kunde skrifterna, men levde
inte efter dem. De lät andra förstå att de måste rätta
sig efter dessa regler, men struntade själv i dem. De
brydde sig inte om att vara heliga, huvudsaken var att
de såg heliga ut, så att de kunde få folks beundran.
En tjänande attityd gör oss uppmärksamma på an­
dras behov och hindrar oss från att koncentrera oss på
oss själva. För Gud är det viktigt med barmhärtighet,
verklig kärlek och förlåtelse.
i l k a va r d e
155
tä n k e f t e r :
Hur är det för dig? Stämmer dina hand­
lingar med din tro?
b ö n : Herre, hjälp oss att ge kärlek och omtanke och ta hand
om våra medmänniskor. Amen
h e l e n a väv i n g g r e n , s k ä n n i n g e
Dag 66
Änkans gåva
Mark 12:41–44
I
n va n d r a r e n , d e n fa d e r l ö s e
och änkan. Vi
möter dem gång på gång i de gammaltestamentliga
texterna. Nästan som ett mantra räknas dessa tre upp i
de sammanhang, som handlar om socialt ansvarstagan­
de. Vräng inte rätten för, kränk inte och förtryck inte
invandraren, den faderlöse och änkan och tänk på dem
när du skördar så att du lämnar kvar lite till de allra
mest utsatta som annars inte skulle få någonting alls.
Med det som bakgrund tog några tonåringar och jag
oss an texten om den fattiga änkan och hennes gåva.
Det poängteras i texten att änkan är fattig och då vet
vi att hon var bland de fattigaste av de fattiga, ändå gav
hon ”i sin fattigdom allt hon ägde” som Jesus säger.
Tonåringarna tyckte att änkan var snäll och att det
var fint av henne att inte bara tänka på sig själv, men
de var också överens om att det inte bara handlade om
156
snällhet. Änkans gåva var något som påverkade henne
och hennes liv. Med änkan som exempel tyckte de att
man kan prata om att vara trogen sitt sammanhang
(församling/förening) och ge allt man kan i stället för
att ”bara” ge av sitt överflöd. På det sättet ger man
faktiskt också lite av sig själv. Tonåringarna tyckte att
texten om änkan fick dem att tänka på att inte slösa
med de pengar man har, tänka på vad som är viktigt
egentligen och på att hjälpa andra.
tä n k e f t e r :
Vad tänker du på när du läser texten?
Hur landar den i ditt liv?
b ö n : Gud, hjälp oss att se de allra mest utsatta i vårt sam­
hälle och gör oss villiga att ge, inte bara av vårt överflöd, utan
också lite grand av oss själva för något vi tror på och tycker är
viktigt. Tack för din kärlek och nåd som omsluter oss varje dag.
Amen
a n n a - k a r i n h o l m b e r g , h u d i k s va l l
i s a m ta l m e d e l i n , i da , h a n na , p e r o c h a l f o n s
157
Dag 67
Templets förestående fall,
kommande prövningar
Mark 13:1–13
I
läsning, är det första jag
tänker. Allt det hemska som ska ske. Jordskalv och
hungersnöd. Förföljelser. Men vänta… mycket har re­
dan skett, de första lärjungarna var med om en hel del.
Markus blev själv martyr och generationer av lärjungar
efter honom. Människor flyr även idag från krig och
förföljelser. Jordskalv som skakar och förstör på olika
platser runt om vår värld.
”Den som håller ut ska bli räddad” och jag som
redan är på väg att ge upp. Nöden som finns nära och
långt borta. Vem kan bli räddad? Vem orkar hålla ut?
Jag läser texten om och om igen. Jesus säger ”se upp
så att ingen bedrar er…” Han vet att vi människor lätt
dras till det som väcker uppmärksamhet, till det som
både syns och hörs och att vi tappar fokus från det som
är nödvändigt. Mycket är viktigt. Jesus vill förbereda
oss så att vi inte blir överraskade och tappar fokus och
glömmer vad vi ska göra. Allt det hemska har skett och
sker och kommer att fortsätta ske, men vi ska fortsätta
vårt viktiga arbete att sprida det glada budskapet. Gud
vill ha en levande relation med oss och har sänt Jesus
till att hela det som var brutet.
För att hålla ut måste jag leva nära Jesus, det är bara
ngen uppmuntrande
158
genom honom jag först som sist blir räddad. Jesus är
med oss igenom detta som ska komma, han som redan
varit där. Han, Jesus, som var och är och som skall
komma. Jag känner friden och vilan hos Jesus, när
denna insikt når mig och hör honom tala frid som inte
världen kan ge.
tä n k e f t e r :
Vad får mig att tappa fokus från det
som är viktigt?
b ö n : Tack Gud, för att du älskar oss med en evig kärlek. Tack
för försoningen i Jesus Kristus. Tack för den Heliga Anden som
hjälper och stöttar i vår svaghet. Amen
a n n - h e l e n a l a j ä rv i , k i r u na
Dag 68
Den sista stora nöden
Mark 13:14–23
V
när den sista tiden kommer eller
hur den blir för oss. Bibeltexten berättar att det
kommer svåra tider, men Guds Ord lovar att vi ska bli
räddade. Gud vill inte att du och jag ska fastna i det
som varit. Eller försöka fundera ut när Jesus kommer
tillbaka. Gud vill att vi ska leva här och nu tillsammans
med de medmänniskor han har satt i vår närhet.
När jag var liten kom det ofta predikanter till vårt
i vet inte
159
lilla missionshus. När de predikade över texter om yt­
tersta tiden och Jesu återkomst, upplevdes det ibland
något skräckinjagande för en liten flicka, tror att det
är därför jag omedvetet undvikit dessa texter. Det är
lite synd, kan jag känna nu. Min mamma däremot
har alltid sagt, med ett leende på läpparna, att hon
längtar att Jesus ska komma. Hennes innerliga tro har
präglat mig.
Jesus ger en bild av den sista tiden. Han försöker få
lärjungarna förstå att svåra tider kommer. Att beskriva
något ont och skräckinjagande som en vanhelgande
skändlighet eller ett vidunder syftar på en berättelse
i Daniels bok. En kung ställde ett hedniskt offeraltare
inne i templets allra heligaste. Han stötte ut Gud från
templet, inget kunde kränka Gud mer.
När försoningen kom i samband med Jesu korsfäs­
telse och uppståndelse, flyttade det allra heligaste in i
ditt och mitt hjärta. Gud erbjöd dig och mig att bli vår
personliga vän. Ett heligt rum i våra hjärtan skapades
åt Gud.
Det finns också annat som skulle vilja ha din fulla
uppmärksamhet. Kanske en annan livsfilosofi eller
kanske ett begär som stör relationen till Gud, endast
du vet vad. Låt dig inte luras av det falska, utan var
noga med att hålla dig till det sanna. Behåll Jesus i ditt
heligaste rum.
160
tä n k e f t e r :
Hur behåller jag Jesus i mitt heligaste
rum?
bön:
Gud, jag vill så gärna att Du bor i mig. Hjälp Mig! Tack
Gud, att Din kärlek övervinner all min oro och ängslan. Amen!
kristina nelsson, karlskrona
Dag 69
Människosonens ankomst
Mark 13:24–27
S
är att skapa hopp. I sociala
medier kan man ofta se en skylt med titeln: ”Allt
kommer att ordna sig” Det är det Markus också vill
förmedla i hela detta kapitlet som får sin kulmen i
vår text. Men han använder ett annat språk än det på
sociala medier och framför allt är hans text teologiskt
underbyggd.
Människosonen ska komma tillbaka med makt.
Alltså oavsett vilket typ av lidande eller ondska som vi
är utsatta för, kommer Gud att ha sista ordet. Gud är
alltid starkare än ondskan och Guds kärlek går djupare
än allt lidande i världen.
Livet är en kamp. En kamp som ibland känns hopp­
lös, ett lidande som ibland känns övermäktigt. Markus
är noga med att inte använda peptalk, att inte värja sig
för det onda finns, att inte blunda för lidandet. Markus
yftet med texten
161
lovar ingen dans på rosor eller oavlåtlig framgång. Han
erkänner och sätter ord på det svåra. Men just när allt
verkar som svårast kommer Gud att gripa in. Det är
vårt löfte och vårt hopp. Precis som vi kan ana Guds
storhet i vacker natur, kan vi påminnas om Guds ingri­
pande när det är som svårast. Det är vårt hopp som vi
håller fast vid.
I Jesu död och uppståndelse försonade Gud hela
skapelsen med sig själv. Det är denna försoning som
tillslut materialiseras i det vi läser om idag. Glädjebu­
det om Jesus Kristus, Guds son segrar till slut.
tä n k e f t e r :
Har du erfarenhet av situationer som
kan kännas hopplösa? Kan du ana att Gud ändå har
sista ordet?
b ö n : Gud, du är mitt enda hopp. Möt mig nu som den jag är.
Håll mitt hjärta nära dig. Amen
g u s ta f b j ö r k m a n , l u n d
162
Dag 70
Liknelsen om fikonträdets
knoppning
Mark 13:28–31
N
och framtiden ser ljus ut
tänker vi nog som minst på att han står vid dör­
ren. Men vill han komma in? Vill han se vad vi håller
på med?
För mer än 50 år sedan kom boken “Tyst vår”, som
beskriver den förgiftning av naturen som pågick och
fortfarande pågår. Om vi då skulle ha fortsatt att för­
gifta vår jord med DDT, hormoslyr etc i oförminskad
takt skulle inte den unga grenen på fikonträdet bli
mjuk och löven spricka fram. Om vi till viss del fått
stopp på förgiftningen av naturen, så fortsätter det
med motsvarande av vår luft och atmosfär. Vår påver­
kan på klimatet är tveklöst en verklig överlevnadsfråga
för vår planet. Den 8 augusti 2016 inträffade dagen då
jordens resurser för 2016 var slut! Detta datum sker
allt tidigare. Med dagens takt för vår konsumtionsök­
ning kommer detta datum om några tiotal år ske redan
innan sommaren!
För att bryta denna trend måste vi minska vår
konsumtion. Våra ekologiska fotavtryck blir allt större.
Ju mer vi konsumerar, desto större utsläpp av växt­
husgaser. Vilken av vår konsumtion ger mest avtryck?
Resorna/bilen, bostaden och maten vi äter. Vi i den rika
ä r vå r e n k o m m e r
163
världen har ju råd att resa på semester och helst skall
det vara långt bort där det är varmt och skönt. En resa
till Thailand? En enda resa dit ger ett fotavtryck som
täcker ett helt år!
Resten av året får du hålla andan!! Maten då? 70 %
av jordens jordbruksmark används för odling av foder
till våra djur. Genom att avstå kött, minskar du ditt
fotavtryck märkbart.
tä n k e f t e r :
Himmel och jord skall försvinna! Hjäl­
per du också till?
b ö n : Där villfarelse finns – låt mig få bringa sanning. Tro,
där tvivlet härskar och förtröstan, där förtvivlan råder. Låt mig
bringa ljus i mörkret och glädje i bedrövelsen. Amen
(del av Franciskus bön)
göran tengå, örebro
164
165
Vecka 11
168
Dag 71
Håll er vakna
Mark 13:32–37
V
a r på h u g g e t !
Jesus förmedlar befrielse till
den som vill ha full kontroll över varje detalj.
Han säger: Det är inte på dig det hänger! Du behöver
inte veta vad klockan är eller ha koll på dagens datum.
Det enda du behöver tänka på är att Jesus har lagt ett
uppdrag i dina händer. Han har lämnat sitt hus och
låter sina tjänare ta hand om det. Du står inte ensam
med uppdraget. Du har fått det tillsammans med oss
andra. Det är en liknelse han berättar. Den handlar om
att vara beredd, om att vara på hugget.
Jesus vill få oss att förstå att vi aldrig riktig kan veta
när vi kommer att behövas. Det är därför vi skall hålla
oss vakna. Vi skall alltid vara beredda. Inte främst för
att det annars finns risk att man kan bli straffad, utan
för att det kan finnas människor i din närhet som
behöver dig.
Det kan handla om ett telefonsamtal. Kanske ett
besök hos någon du känner. Att visa lite omsorg eller
bara att be för en människa. Alla människor behöver
förbön, omsorg och uppmuntran. Det är som om han
sade: Ta hand om varandra. Betjäna varandra och var
rädda om varandra.
Det handlar inte om fruktan... inte om rädsla. Det
handlar om att få komma i funktion. Om att få vara
169
Jesu ögon och händer på den plats där du finns.
Att vara vaken är att leva så som man tror att Jesus
skulle ha gjort i samma situation om han befann sig i
dina kläder. Detta att följa Jesus leder till ett annorlun­
da fokus. Det påverkar vad man ser, vad man värdesät­
ter och vad man vill med sitt liv.
tä n k e f t e r :
Vem kan jag få vara Jesu ögon och hän­
der för idag?
b ö n : Jesus, hjälp mig att fokusera på rätt saker. Hjälp mig att
utvecklas och komma till min rätt, så att jag blir den som du
har skapat mig till. Amen.
ebba andréasson, habo
Dag 72
Planer på att döda Jesus
Mark 14:1–2
T
ger oss lite inblick i vad som
rör sig inom dem som såg till att Jesus blev dödad.
Men var det deras fel att Jesus dog?
Först, varför vill de döda Jesus? Jag tänker utifrån
vad jag läser och min erfarenhet av hur vi människor
funkar; de var rädda. I det här sammanhanget är de
rädda för att sprida oro, därför vill de komma åt Jesus
utan att folket märker något. Hur kan man vara rädd
vå v e r s e r s o m
170
för Jesus? Jesus störde deras ordning. Under lång tid
hade prästerna jobbat upp ett system där de kontrolle­
rade människorna med sina ordningar och regler. Bäst
att döda honom.
Frågan till mig och dig, är du fri eller är du också
styrd av rädslor?
Vems fel är det då att Jesus dog? Ali en kristen, före
detta muslimsk, palestinier möter Aaron, Israelisk
soldat, vid en av gränsövergångarna. Aaron frågar lite
hånfullt vem det var som dödade Jesus. Han ställer
frågan eftersom judarna ofta har anklagats för detta. Ali
ber och Gud ger honom ett svar som är mer sant än han
anar. ”Han förväntade sig att jag skulle säga, att det var
judarna, men jag bad tyst innan jag svarade och jag var
själv överraskad över hur bra mitt svar var. ’Jag dödade
honom’, sade jag. ’Det var mina synder som korsfäste
honom.’” (Är du kristen ska du dö!, Tom Doyle)
tä n k e f t e r :
Frågan till mig och dig, är du fri eller
är du också styrd av rädslor? Vågar du och jag se och
erkänna att vi faktiskt är skyldiga till Jesu död?
b ö n : Jesus förlåt mig, för att jag bidrar till att du behövde dö.
Tack Jesus, för att du älskar mig så mycket att att du ville dö
för mig och förlåta mig. Tack, för att du uppstod och vill välsig­
na mig med kraften i din uppståndelse. Amen.
da n i e l å n s k o g , f l o da
171
Dag 73
Kvinnan med balsamflaskan
Mark 14:3–9
D
handlar om när Jesus och hans
vänner träffas och det kommer en tjej, som jag
inte tror de känner, och smörjer in Jesus. De andra
tycker att det är konstigt, men Jesus tycker att det hon
gör är bra.
Hon gör det för att förbereda för att Jesus skulle dö.
Jag tror att hon gjorde det för att hon hade sett att Jesus
var helig och ville att han skulle ha det så bra som möj­
ligt. Hon hade förstått vad det var som skulle hända.
Jesus blev arg på de andra för att de var elaka mot
kvinnan. Jag tror att han skriker lite åt dem. När han
hade sagt åt dem, så tror jag inte att de vågade reagera
något mer. De förstod att Jesus hade rätt. Jag funderar på om de kände den här kvinnan från
början. Jag undrar också vad kvinnan hette. Hur kan
det stå att man ska minnas henne utan att det står
hennes namn? Jag tror att vi kan lära oss att göra bra saker mot
varandra. Men att även de vi tror har det ganska bra,
kan behöva tas hand om. Som Jesus. De andra säger att
de borde ha gett pengarna till de fattiga och det tycker
jag också, men Jesus säger att det hon gör för honom
också är bra. Vi kanske inte ska döma det andra gör så
snabbt! en här texten
172
tä n k e f t e r :
Vilka, som har det ganska bra, behöver
jag ta hand om lite extra?
b ö n : Gud, hjälp oss att möta andra människor på ett bra
sätt! Hjälp oss att förstå att ibland kanske det är viktigare vad
man gör än hur mycket pengar det handlar om. alice fritzon
Dag 74
12
år, tierp
Judas blir förrädare
Mark 14:10–11
H
sig en text som denna?
Min personliga reflektion fastnar redan på det
första ordet i vers 10, ”men” eller ”då” som används i
Matt 26:14. Judas beslut att förråda Jesus tycks komma
direkt efter att Jesus försvarat kvinnan som häller dyr­
bar nardusbalsam över Jesu huvud. Vi vet inte säkert
om Judas, kassören i gruppen, är en av dem som förar­
gats över ”slöseriet”, men det ligger nära till hands att
tänka sig att det var så. Om det är så finns det fog för
att tänka sig att en utlösande faktor till att Judas sålde
ut Jesus var hans upprördhet över att Jesus försvarade
”slöseriet” tillsammans med en oförmåga att se kvin­
nans handling vare sig som profetiskt eller som ett
kärleksuttryck.
Under de år jag jobbat i Asien har jag sett mängder
u r nä r m a r m a n
173
av orättvisor som grundar sig i dåligt förvaltarskap,
korruption och brist på mänskliga rättigheter. Jag är
därför övertygad att om vi ska få se en rättfärdigare
värld så behöver vi avslöja och motarbeta sådant.
Samtidigt har jag märkt att ett mått av cynism ibland
smyger sig in i mig. Där personers enskilda kärleks­
handlingar, som inte passar in i mina världsförbätt­
ringsteorier, klassas av mig som ogenomtänkta eller
rent av irriterande. Den rationella och den kamerala
övertygelsen tar över på ett sådant sätt att det inte
längre finns mycket utrymme för handlingar som den
kvinnan med balsamet gör mot Jesus.
tä n k e f t e r :
Finns det någon som du skulle kunna
visa stor generositet emot?
b ö n : Tack Gud, för att du låter mig mitt i kampen för en
rättvisare värld få fyllas av glädjebudet om Jesus Kristus, Guds
son. Låt mig vara öppen för kärlekshandlingar mot Dig, mina
medmäniskor och mig själv även, om de skaver mot mina teo­
rier om hur saker ska göras.
s t e fa n e m i l s s o n , ö r e b r o
174
Dag 75
Påskmåltiden förberedes
Mark 14:12–16
V
palmsöndagens
intåg och denna dag. Folket jublade på palmsön­
dagen, konungen kommer, men denna dag, den första
i det osyrade brödets högtid kommer han in i Jerusa­
lem på kvällen i skydd av mörkret. Vilken förändring.
Förstod lärjungarna detta? Förstår vi detta?
Lärjungarna frågade Jesus om var de skulle äta
påskalammet. Liksom inför intåget i Jerusalem på
söndagen, när lärjungarna skulle hämta åsnan, så har
Jesus även denna gång förberett för lärjungarna. De
skulle möta en man med en kruka vatten. Vad visste
den mannen? Hade han fått en uppenbarelse om detta?
Där mannen gick in, skulle lärjungarna följa efter. Vad
visste husets ägare om vilka som skulle fira måltid i
hans hus? I detta stora rum var det iordningställt och
klart. Vem hade gjort det?
Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt till dem och
de fann att allt som Jesus sagt till dem stämde. Förstod
lärjungarna att detta var den sista måltiden med Jesus?
På kvällen kom Jesus och de övriga lärjungarna för att
äta måltiden tillsammans. Är vi beredda att möta Jesus
och hans lärjungar och äta påskalammsmåltiden med
dem?
ilken kontrast mellan
175
Förstår vi vad Jesus gjorde för oss på
Golgata? Berättar du och jag för andra om vad Jesus
gjort och gör för oss även idag?
b ö n : Jesus, tack för Golgata. Tack för att du tog min synd och
skuld på Golgata kors. Tack för att du uppstod och lever idag.
Amen.
tä n k v i d a r e :
lars wikström, piteå
Dag 76
Jesus utpekar förrädaren
Mark 14:17–21
J
ag ä r o s k y l d i g .
Jag var bara på fel plats vid fel
tidpunkt.” Som själavårdspastor inom kriminalvår­
den är det ingen ovanlig utsaga att få del av i häktescel­
len. Kanske kunde det ha varit ord från Judas också.
”Jag kunde inte göra på något annat sätt. Det blev bara
fel. Det var inte så jag tänkt. Det var inte mitt ansvar”
Judas förstod sannolikt inte Jesu ord om att ”Männis­
kosonen går bort, som det står skrivet om honom”. För
övrigt är samtliga lärjungarnas förståelse av vad som
väntar Jesus i det närmaste obefintlig även om Petrus
snart kom till insikt och i talet den första pingstdagen
förkunnade att Jesus utlämnades efter Guds beslut och
plan. (Apg. 2:23)
Men om inte förräderiet var ”fel” hur skall vi förstå
176
Jesu ve-ord i kapitel 21? Innebar Guds plan med nöd­
vändighet att jag måste tänka på Judas som förutbe­
stämd till att förråda? Är inte han – som vi alla – en
gång för alla myndigförklarad? Borde han därmed inte
ha kunnat välja att handla på annat sätt?
Jag kan inte få ihop tanken om Guds plan och männ­
iskans ansvar. För mig är det – som en del av hela den
stora försoningsfrågan – något som jag väntar förkla­
ring på den dagen jag möter min skapare ansikte mot
ansikte.
Till dess får jag glädja mig åt den måltidsgemenskap
han bjuder mig till. Den som alla tolv bjöds in till då
och som jag, mina egna tillkortakommanden, fel och
brister till trots bjuds till nu. Jag som så lätt stämmer
in i orden om ”fel plats, fel tidpunkt” för egen del. I det
mötet runt måltiden får jag liksom lärjungarna ställa
frågan ”det är väl inte jag”.
tä n k e f t e r :
Det är väl inte jag som inte vågar leva
upp till det du Gud kallat mig till, som går fel väg?
b ö n : Jesus Kristus, frälsare och försonare, möt mig med den
nåd och medkänsla som ger mig kraft att välja livet i din
efterföljd också när det ibland blir tungt av felaktiga val. Hjälp
mig att dela vidare hoppet om din omsorg till de människor
jag möter. Amen.
l e n na rt h e n r i k s s o n , m a l m ö
177
Dag 77
Den sista måltiden
Mark 14:22–25
D
e t va r d a g s .
Mitt i kvällsmåltiden. Närvaron.
Bordet. Inbjudan. Brödet. Vinet. Tacksägelsen.
Utgivandet. Kroppen och blodet, förbundsblodet, det
största miraklet. Frikännandet av oss. Delandet – löf­
tet – sändningen. Gemenskapen som öppnades upp för
alla som vill. Målet: den största måltiden.
Jag tänker att det är nu, i det som är, som det är
möjligt, nödvändigt. Vi behöver vara närvarande,
fullständigt, för att duka bordet, bjuda in och uppmana
varandra att dela. Bröd och vin. Livet. Tacksamheten. Vi
får ta emot och ge vidare det mirakulösa: Vi är frikän­
da! Du, jag och alla som vill. Livet öppnar sig. Vi möts
av den gränslösa kärleken, en kärlek som växer ju
mer vi delar. Den räcker för mig, för dig, för alla. Den
sträcker sig emot oss. Oupphörligt.
I kyrkan där jag finns samlas fyra gudstjänsttraditio­
ner under olika dagar, tider och i olika rum. Vi har oli­
ka ursprung, språk och kultur och vi firar gudstjänst på
olika sätt. Vi lever, bekänner vår tro, i bön och lovsång
med bordet i centrum tillsammans med Kristi efterföl­
jare runtom i världen.
Den sista måltiden rymmer den största utmaning­
en: Ta emot och dela, som du är, genomlyst och buren
av det största av allt: Guds kärlek. Dela så vidare. Den
178
sista måltiden – egentligen den första – leder fram till
den dag då vi delar den största måltiden tillsammans,
på samma sätt, vid samma bord, samtidigt. Nu är vägen
dit.
t ä n k e f t e r : Vilken betydelse har måltiden för dig?
b ö n : Tack Gud för kärleken, som växer när vi delar. Möt oss
alla vid ett bord! Amen
e va b å d a g å r d , l i d i n g ö
179
Vecka 12
182
Dag 78
Jesus förutsäger Petrus
förnekelse
Mark 14:26–31
V
ä n t a n u , va d
var det där? ”När de hade sjung­
it lovsången” Jag vet att man sjöng lovsång i den
tidiga kyrkan (Apg 16:25, Kol 3:16), men sjöng även
Jesus lovsång?
Jag älskar att Jesus inte bara undervisar med sina ord
och liknelser, utan att han själv alltid ger oss exempel,
som vi kan följa. Jesus undervisning i Bergspredikan är:
”Döm inte, så blir ni inte dömda” (Matt 7:1) och till äk­
tenskapsbryterskan säger han: ”Inte heller jag dömer
dig” (Joh 8:11). Jesus berättade för den samariska kvin­
nan att ”alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i
ande och sanning” (Joh 4:23), och här i vår text sjunger
Jesus lovsång tillsammans med lärjungarna. Visst ryms
det fler aspekter än bara sång i begreppet tillbedjan,
men när Jesus sjöng lovsång är jag övertygad om att
han tillbad sin Fader i ande och sanning.
För Markus verkar det vara så självklart att Jesus och
lärjungarna sjöng lovsång att det här bara omnämns i
förbifarten. Vad som inte var anmärkningsvärt, var att
Jesus sjöng lovsång, det gjorde de nämligen allihop. I
mitt bibellexikon läser jag under rubriken “synagoga­
gudstjänsten” att under Jesus tid förväntades varje
rättrogen jude närvara vid synagogans gudstjänster var­
183
je vecka, där sabbatsgudstjänsten alltid inleddes med
lovsång. Lovsång var alltså något som var centralt för
både Jesus och lärjungarna och med Jesus som föredö­
me, vill även jag att lovsång och tillbedjan i ande och
sanning ska få ha en central plats i mitt liv.
t ä n k e f t e r : Hur kan mitt liv bli en lovsång?
b ö n : Gud, låt oss vara ett folk som likt Jesus lovsjunger dig och
tillber dig i ande och sanning. Amen.
gabriel hagenfors, kumla
Dag 79
Jesus i Getsemane
Mark 14:32–42
I
Jesus fylld av bävan och ångest.
En vanlig instinkt i sådana situationer är att vända
sig inåt och hålla det för sig själv. Allt för många saker i
vårt samhälle uppmuntrar oss nämligen att vara starka
och klara oss på egen hand. I Getsemane gjorde Jesus
precis tvärtom. Han försökte inte klara sig på egen
hand, utan vände sig till Fadern och bad ”Ta denna bä­
gare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.”.
Om Jesus bara hade haft fokus på sig själv, hade
bönen förmodligen stannat vid den första meningen,
men så var inte fallet. Istället var Jesu fokus på Guds
texten möter vi
184
större plan och i förlängningen på alla människor. Där­
för höll han ut i bönen och blev därmed redo för det
uppdrag som låg framför honom.
Av detta kan vi lära oss att vi bör dela vår bävan och
ångest med både Gud och andra människor. Glädjebud­
skapet om Jesus Kristus är nämligen ett annat än vad
samhället säger till oss. Vi behöver inte klara oss på
egen hand! Precis som Jesus vände sig till Fadern, får
vi i bönen vända oss till honom med allt vad vi är och
har. I det mötet kan vi förhoppningsvis göra samma
erfarenhet som Jesus. Genom att i bönen lära oss att
lägga mer fokus på andra människor än oss själva, blir
vi mer uthålliga i bönen.
tä n k e f t e r :
Vem kan jag dela min bävan och ångest
med?
b ö n : Himmelske Fader, hjälp mig att varje dag lägga livet,
sådant det verkligen är, i dina händer. Låt mitt hjärta och
mina böner formas efter ditt, så att jag kan bli mer uthållig i
bönen. Amen.
marcus lind, linköping
185
Dag 80
Jesus fängslas
Mark 14:43–52
Judas förråder och utlämnar Jesus till döden. Döden
på ett kors. Petrus förnekar att han ens känt honom
och lärjungarna flyr i rädsla av att förknippas med den
där mannen. Mannen som de satt sitt hopp till, som de
levt tillsammans med på nära håll en rätt lång tid nu.
De hade fått se honom gå på vattnet och stilla stormar.
De hade sett honom hela människor, både själsligt och
kroppsligt. Han drev ut demoner och uppväckte döda,
och det verkade ju som att de förstått att han var Guds
son.
Och nu är han som skulle rädda dem, på väg mot sin
död och han gör inget motstånd. Jesus var helt enkelt
inte den som någon hade förväntat sig. Han var mer!
Jesus visste! Han gick inte mot sin slutgiltiga död, han
gick mot att besegra döden. Han greps för att bara
några dagar senare ha besegrat ondskan för gott. Hans
lidande skulle bli vår styrka, hans död bli vårt liv. Jesus
visade sig vara ännu mer än vad lärjungarna någonsin
skulle kunna fantisera om. Han var uppståndelsen och
livet, Messias, Guds son, världens ljus och vår räddning.
Men jag kan förstå lärjungarna. Ibland förstår jag
mig inte på Gud. Varför blir det inte alltid som jag vill?
Varför känns det ibland som att han är så långt borta?
Varför finns det så mycket ondska i denna värld? Var­
186
för, varför, varför? Kan det vara så att Gud faktiskt har
koll på situationen? Jag tror det!
tä n k e f t e r :
Vad hade du gjort om du var i lärjungar­
nas situation? Om Gud har kontroll och om han är mer
än vad vi kan se och fatta just nu, vad skulle det göra
för skillnad i ditt liv?
b ö n : Tack Gud, för att för att du har kontroll när jag känner
oro och när mina frågor tar över. Tack för att du är mer än vad
jag någonsin kan fantisera om. Hjälp mig att lita på dig. Jag
ber om din frid. I Jesu namn, Amen.
i da j a n s s o n , d o n s ö
Dag 81
Förhöret inför rådet
Mark 14:53–65
J
till Stora rådet av soldaterna och Pet­
rus följde efter på avstånd, men ändå så nära att han
kunde se vad de gjorde med Jesus. Det kan vara samma
sak för oss, vi vill följa Jesus, men inte fullt ut, utan vi
håller oss i bakgrunden för att se vad som kommer att
hända. När vi beslutar oss för att följa Jesus, vill han
vandra med oss och inte flera steg framför oss.
Det Stora rådet bestod bl a av översteprästen som var
ordförande och det var han som tjänstgjorde i templet
esus fördes
187
under den tiden. Han offrade varje år försoningsoffret
för att folket skulle få förlåtelse för sina synder. Stora
rådet bestod också av 70 andra präster. Sen var där
skriftlärda som kunde lagen utan och innan och de
äldste. Jesus blev beskylld av vittnen, vars utsagor inte
stämde överens, eftersom 2 vittnesmål måste stämma
överens exakt för att det skulle kunna bli dödsstraff.
När Jesus säger att han är ”Jag är” säger han rätt ut att
han är Gud och därför döms han till döden för hädelse.
Översteprästen utelämnar Jesus till att dö, precis
som han varje år offrade ett försoningsoffer för hela
folket. Jesus blir ett felfritt offer, som dör för hela
mänskligheten. Du och jag slipper döden och blir för­
låtna för att Jesus offrades för vår skull.
tä n k e f t e r :
När håller du dig på avstånd från Jesus?
Tack Jesus för att du tog min synd på dig och dog för
min skull. Jesus, hjälp mig att följa dig fullt ut och stå för min
tro på dig, oavsett vad det kommer kosta mig. Amen.
bön:
l i n a e r i k s s o n , ö s t e r vå l a
188
Dag 82
Petrus förnekar Jesus
Mark 14:66–72
J
Petrus bättre än vad han själv gjorde.
Trots stora ord om att han minsann inte skulle kom­
ma på fall, förnekade han Jesus ändå. Han var svag som
alla andra. Jag känner mig styrkt av det ibland. Kunde
t o m Petrus komma på fall, så är det inte konstigt att
jag gör det. Det var egentligen inte så stor skillnad mel­
lan Petrus och Judas. Båda två förrådde Jesus. Skillna­
den ligger i vad de gjorde efteråt. Båda två ångrade sig.
Judas flydde i desperation ut i mörkret och tog sitt liv,
som man kan läsa om i de andra evangelierna. Petrus
var också förtvivlad, men han sökte sig till lärjungar­
nas gemenskap. Tillsammans väntade de och så fort
de fick bud om uppståndelsen, skyndade sig Petrus till
graven och sökte sig sedan till Jesus. Där fanns förlå­
telse och upprättelse. Judas försvann i mörkret. Petrus
blev klippan som Jesus byggde sin kyrka på.
Alla gör vi vår Herre besvikna och gör fel, ibland
fruktansvärd fel. Alla förnekar vi vår Herre ibland. Då
kan vi bli förtvivlade. Men då kan vi också välja. Fly
bort ifrån ljuset, gömma oss för Gud, som redan Adam
gjorde efter fallet. Eller också söka oss till Jesus och
till de troendes gemenskap. Hos vår Herre finns alltid
förlåtelse. Alltid återupprättelse. Så låt oss göra som
Petrus. Söka Kristus i vår förtvivlan.
esus kände
189
tä n k e f t e r :
Vilken är din ursprungliga instinkt när
du misslyckas? Vad behöver du för att vända dig till
Jesus, när du skäms?
b ö n : Herre, tack att vi får komma till dig, även om vi har
gjort dig besviken och förnekat dig. Herre, till vem skulle vi gå?
Tack för att du förlåter och återupprättar. Tack för att du ger
oss glädjen tillbaka! Amen.
gerard willemsen, hässelby
Dag 83
Jesus inför Pilatus
Mark 15:1–5
V
är oskyldig eller ej, är det alltid
otäckt att bli anklagad. Har du blivit anklagad för
att vara för snäll, för ärlig eller något annat i grunden
bra – och automatiskt varit på vippen att ursäkta dig?
Eller har du blivit falskt anklagad och velat spotta ut
den bittra orättvisan?
”Du är alltså judarnas kung?” frågade Pilatus. Knap­
past vänligt, snarare anklagande och med en illa dold
tvekan. Vilka härskarmetoder använde Pilatus för att
sätta respekt i Jesus? Han var medveten om att den
bundne Jesus var i underläge redan innan, men kunde
förmodligen inte låta bli att ändå spela på sin makt.
Tonfallet signalerade knappast en öppen, värderingsfri
are sig man
190
fråga där alla svar var okej. Det var en anklagelse. Så
vad skulle Jesus svara?
”Du säger det själv”, sa han. Det var inte ett erkän­
nande. ”Du säger det själv” var rätt och slätt sant. Det
är få som inte i samma läge skulle ha försvarat sig,
skyllt ifrån sig (rätt eller felaktigt), desperat sökt de
räddande orden. Men Jesus sa bara det rätta, utan att
snurra in sig i ett nystan av ord. Inte ens när Pilatus
uppmanade honom att försvara sig mot överstepräster­
nas anklagelser, föll Jesus i försvarsdiket.
tä n k e f t e r :
Hur skulle du ha gjort? Reflexen att gå i
försvar när vi blir anklagade eller ifrågasatta, sitter ofta
i ryggmärgen. Därför borde vi ta Jesu korta svar som
föredöme: Behåll lugnet, se klarsynt på det som vänds
emot dig och svara det rätta.
b ö n : Gud, hjälp mig att liksom Jesus säga och göra det rätta
även i skarpa lägen. Amen
irene strålberg, luleå
191
Dag 84
Barabbas friges – Jesus döms Mark 15:6–15
J
strider på liv och död. Min sto­
rebror och jag. Ajajaj. Syskonkiv deluxe. Det enda
vapen jag hade var… tänderna. Ack, ja.
Bortsett från dessa kroppsliga bataljer har jag be­
gränsade erfarenheter av att vara fysiskt fången. Desto
fler upplevelser har jag av att vara låst i min själ och i
mina mönster. När mina beteenden bundit mig – när
jag varit bunden i ånger och skuld.
När Pilatus friger mördaren Barabbas och dömer
Jesus sker det som sker varje gång jag själv går fri från
Guds dom, i Jesu namn. Liksom Barabbas förstår jag
inte alltid själv mitt eget mörker, eller de spår som det
lämnar hos mig själv och hos andra. Sällan förstår jag
vidden av min egen delaktighet i världens synd och
dess bortvändhet från Gud. Ändå sätts jag fri från mitt
eget skymningsland.
I berättelsen om när en mördare går fri och Jesus
döms kan jag spegla Guds nåd över mitt eget liv. ”Jag?
Fri? Varför då? Det måste skett ett misstag! Hallåå!!”
hör jag min inre Barabbas mullra när jag plockas upp
i ljuset helt plötsligt. Sen ser jag Honom. Han som
vill göra allting nytt igen. Han som vill göra mitt liv
nytt, och ditt. Där och då tillåts alla livets muskler att
släppa taget om mörkrets värdelöshet. Jag får åter en
a g m i n n s vå r a
192
ny chans, tack vare Gud och den kärlek som ständigt
flödar fram ur min Mästares hjärta.
tä n k e f t e r :
Vilka bojor är jag fri att lösas ifrån idag,
tack vare Guds benådande?
b ö n : Tack, Jesus, för att du frikänner mig, när jag minst för­
tjänar det. Tack för frihetens möjlighet, som du ger mig genom
dig själv, varje dag. Amen
e va k u n d a n e i d e k , m a l m ö
193
Vecka 13
196
Dag 85
Soldaterna hånar Jesus
Mark 15:16–20
D
blivit definitivt bestämt. Jesus ska
korsfästas. Innan avrättningen ska verkställas
finns det tydligen lite tid. Denna lilla stund används
till att håna den svårt sårade Jesus. Det är svårt att se
någon som helst mening i en berättelse om så grova
övergrepp. Att höra någon enda ton av Markus glädje­
bud mitt i ett så kompakt mörker.
Jesus är tyvärr inte den ende med erfarenheter av
det här slaget. Genom historien har många mött lik­
nande helveten av hån. Också i detta nu misshandlas
någon fysiskt, någon annan kränks psykiskt.
Berättelsen om soldaternas kränkande behandling
är på en gång djupt meningslös och avgörande me­
ningsfull. Meningslös: det finns inget – inget – att hylla
i en misshandelssituation, ens om den står beskriven
i Bibeln själv. Meningsfull: Gud har själv varit där. I
mörkret. Det är därför vi kan tro på en Gud som finns
nära hur livet än ter sig. Det här är en text för dig som
nu lever i mörker.
Men det är också en text för oss som har det ganska
bra. Vi vet hur berättelsen om Jesus kommer utvecklas.
Markus beskriver inte bara hur Jesus dör – utan också
hur han uppstår. Ljuset är starkare än mörkret. Hur
kan vi låta texterna om den misshandlade Jesus inte
et har just
197
bara väcka sorg, utan också inspirera till ett engage­
mang mot kränkande behandling och tortyr? Gärna i
stor enkelhet, för någon i vår närhet eller långt bort.
tä n k e f t e r :
Är det dags för mig att engagera mig
t ex i Amnesty International?
b ö n : Jesus, tack för att du är nära. Amen
jenny dobers, stockholm
Dag 86
Korsfästelsen
Mark 15:21–32
H
om korset, själva kärnan
i det glada budskapet, skildras olika personers
reaktioner när de möter Jesus. Några hånar honom,
andra väljer att följa honom. Jag fastnade speciellt för
Simon från staden Kyrene i Nordafrika. Simon är ett
typiskt judiskt namn, vilket antyder att han var en jude
som kommit till Jerusalem för att fira påskhögtiden.
Vid en romersk korsfästning bar den dömde tvärslån
till avrättningsplatsen. Den dömdes namn och brott
angavs på en skylt. I Jesu fall stod det att han utgav sig
för att vara judarnas konung. Just den frasen nämns av
alla fyra evangelieförfattarna, dock väljer de att ta med
olika delar de av inledande orden. Detta är ingen mot­
ä r i b e r ät t e l s e n
198
sägelse, istället ger de tillsammans den fulla bilden.
Enligt romersk lag kunde statsanställda tvinga vem
som helst att bära bagage och utrustning under en
romersk mil, vilket motsvarar 1,5 km. I Bergspredikan
finns ett exempel på denna praxis. Istället för att gå
den lagstadgade romerska milen, uppmanar Jesus oss
att överraska med godhet och gå två mil (Matt 5:41).
Simons dag blev inte som han hade tänkt sig. Han
tvingades in i statlig tjänst och fick vända om, men
mitt i allt detta fick han möta Jesus och hans liv blev
förvandlat.
tä n k e f t e r :
Hur reagerar du när dina planer kastas
omkull? Tror du att Guds hand kan ligga bakom detta,
ibland?
b ö n : Herre hjälp mig att se dig och ta tillvara alla planerade
och oplanerade möten med människor denna dag. Amen
jonas bergsten, årjäng
199
Dag 87
Jesu död
Mark 15:33–41
D
detta Jesus som har fötts till världen.
I världsliga ögon är sammanhanget destruktivt
och meningslöst. Tre gånger har han tydligt förutsagt
att han kommer att utlämnas i människornas händer,
bli pryglad, spottad på och dödad, men efter tre dagar
uppstå från döden. Nu är han där, på denna smärtornas
väg som han har fruktat för, men ändå valt. Och det
var inte meningslöst. Detta är evangelium, det glada
budskapet!
Fundera med mig över mörkret som föll över hela
jorden. Den 3 april år 33 var det en månförmörkelse,
som enligt NASA varade två timmar och 50 minuter.
Vad står det i texten? Jo, mörkret varade under tre
timmar. Måne och sol kan inte förmörkas samtidigt,
eftersom de befinner sig på motsatta sidor om jorden.
Vad är det för mörker som ses mitt på dagen och över
hela jorden? För mig är det inte längre ett naturligt
fenomen, beroende på vilken bana månen eller solen
har. Det mörker som lägger sig över hela jorden är
Guds hand som dras bort från jorden. Det blir en bild
för hur människornas väljer mörkret framför ljuset.
Och just där bär Jesus all värdens synd på sig själv.
Officeren som bara gjorde sitt fruktansvärt omänsk­
liga jobb fick en tro på Jesus, för ingen kan erkänna
et är för
200
Jesus som Guds son utan att tro. Det lämnar en fråga
öppen till dig och mig om vi har en tro på Jesus.
tä n k e f t e r :
Meditera över vad Jesu död betyder för
dig.
Tack Jesus Kristus, för din kärlek till oss människor, som
öppnade vägen in till Guds rike. Genom din korsväg har du
makt att tillåta oss att vara dina medarvingar.
bön:
k r i s t i n a g u s t a f s s o n , va g g e r y d
Dag 88
Gravläggningen
Mark 15:42–47
V
fler människor i Sverige
utan nära och kära närvarande? Varje år genomförs tusentals begravningar utan
ceremoni, vare sig kyrklig eller borglig i Sverige. Vilket
innebär kremation och sen gravsättning utan att några
som helst anhöriga är med. Det gäller 4 % av begrav­
ningarna i Sverige. 9 % i Stockholm. Och antalet ökar
för varje år. För tio år sedan existerade inte den här
typen av begravningar överhuvudtaget. Samtidigt mins­
kar genomsnittliga antalet besökare på begravningar –
från 49 stycken 1980 till 24 stycken idag. Vad är orsa­
ken till denna trend? Beror det på att vi lever allt mer
a r f ö r b e g r av s a l l t
201
individualistiska liv?
I Mark 15:42–47 begravs Jesus av Josef från Arima­
taia, som trotsar sin rädsla för Pontus Pilatus och ber
om att få Jesus kropp för att kunna begrava honom.
Närvarande vid begravningen, men på avstånd finns
också Jesu mor samt Maria Magdalena. Alla andra av
Jesu nära och kära har lämnat honom att dö och begra­
vas ensam. Vad kommer det sig? Var det av rädslan för
att de själva skulle tillfångtas och dödas? Eller lämnar
de Jesus i ren besvikelse över att deras förväntningar
på honom som Messias och befriare hade gått om in­
tet? Eller bidrar åsynen av Jesu tortyr och död på korset
till att de blir handlingsförlamade?
I mötet med döden sätter Jesus inte sitt hopp och sin
tillit till människor. Och på ett överraskande sätt visar
Jesus liv, död och uppståndelse att ensamhet, rädsla
och död inte har sista ordet. Livet besegrar döden. Gud
finns vid Jesu sida ända in i det sista. På samma sätt är
Gud närvarande för var och en av oss i mötet med vår
ensamhet, rädsla och död. tä n k e f t e r :
Låt oss i kväll erbjuda våra böner för alla
de som kommer att dö ensamma i natt.
b ö n : Vi ber för dem som bor ensamma och kommer dö utan
att någon håller deras hand. Amen
s k a n d e r k u rt i n , g ö t e b o r g
202
Dag 89
Kvinnorna vid graven
Mark 16:1–8
N
på väg hem från graven
hade de verkligen något att berätta för de andra.
Även om de var så rädda att de darrade. De skulle be­
rätta ett glädjebud om Jesus Kristus, Guds son: att han
var levande igen och uppstånden från det döda! Det
hade vänt. Men bara för en stund sedan var det precis
tvärtom.
En del saker som vi har framför oss verkar inte så
svåra. ”Det ordnar sig nog” är något många av oss
säger och tänker lite nu och då. Ofta vet vi hur vi ska
göra för att möta ett hinder som uppstår, men ibland
kan det dyka upp en sak som gör det svårare för oss.
Undrar vad kvinnorna tänkte om stenen vid graven. Att
det skulle finnas några som hjälpte dem att rulla bort
den eller att den skulle vara så lätt att de kunde rulla
undan den själva? Kanske tänkte de inte alls på stenen
när de gick, den där tidiga söndagsmorgonen. Vissa
hinder är oöverstigliga för oss och vi kan inte med
mänsklig hjälp klara av uppgiften som ligger framför.
Ibland är vi bara två, vi kanske är för små eller våra
tillgångar är för få.
När kvinnorna kom fram fann de att stenen var bort­
tagen från gravöppningen. Allt vad de oroat sig för den
där morgonen var som bortblåst. De gick in i graven
ä r k v i n n o r n a va r
203
och fick se en man som satt precis där Jesus legat. Jesus
hade tydligen gått före och de skulle alla få se Honom.
Nu hade de fått andra saker att oroa sig för: hur skulle
de andra tro att Jesus inte längre var död? Att graven
var tom? Så det var med skräckblandade känslor de
vände in mot Jerusalem igen.
tä n k e f t e r :
När oroade du dig i onödan senast?
Tack Jesus, för att du alltid är annorlunda, och att du
finns med även, när vi fylls av skräckblandade känslor. Amen
bön:
andreas lindström, skorped
Dag 90
Den uppståndne
Mark 16:9–20
D
sammanfattat, summe­
rat i ett tillägg till Markustexten. Troligen använ­
des detta stycke inom den första kyrkans undervisning.
Jesus är verkligen Gud. Gudsnamnet används om Jesus
i vers 19. Det är inte till någon okänd andlig sfär Jesus
återvänder efter himmelsfärden, utan till den Gud som
han hela tiden varit ett med, kallat pappa, visat på,
pekat på.
Nu är graven tom och Jesus visar sig igen. Hade han
varit borta? Vad vet vi egentligen om tillvarons olika
et glada budskapet
204
dimensioner? För Gud finns ingen död. Vad tänker vi
om ”evigheten” – det konkreta jordiska, det immanen­
ta, och det överjordiska, transcendenta. För Gud verkar
det inte finnas två eller fler åtskilda dimensioner. Till­
varon är genomsyrad av Guds närvaro.
Jesus visar sig först för Maria från Magdala, det första
uppståndelsevittnet, den första evangelisten. Sen visar
han sig ”i annan skepnad” för Emmausvandrarna och
till slut för lärjungarna. Stegvis vågar människor tro.
Den Jesus de kände och älskade, kunde kännas igen.
Han gav dem uppdrag att fortsätta göra Guds vilja, det
goda, för hela kosmos. De skulle förkunna det glada
budskapet för allt skapat. För det behövs gemenskapen
med Gud, som ges i tro och dop. Och Gud visar igen
att tillvaron är en. Den Jesus som återvänder till Guds
högra sida är den som samtidigt är med och bistår,
med sin Ande.
tä n k e f t e r :
För Gud finns ingen död. Vad tänker du
om evigheten, en tillvaro genomsyrad av Guds närvaro?
b ö n : Tack att vi får tro att du är hela skapelsens Gud och
frälsare. Tack att du är nära som luften vi andas. Hjälp oss att
göra din vilja och älska dig och våra medmänniskor. Amen.
sofia camnerin, hässelby
205
206