Infekterade sår
Definition
Ett infekterat sår är ett sår som uppvisar inflammationstecken p.g.a. bakterieinvasion i vävnaden
med rodnad, svullnad, värmeökning, värk, smärta och ökad sekretion. Sekretionen kan vara serös
eller purulent och ibland illaluktande.
Förekomst
Alla former av sår kan bli infekterade; venösa, arteriella, diabetes, vaskulitsår, trycksår,
postoperativa sår, traumatiska sår etc.
Patofysiologi
Vid försämrade läkningsbetingelser t.ex. vid förekomst av ödem, nekroser, främmande material,
arteriell insufficiens och diabetes mellitus ökar risken för infektion i ett sår. Bakterierna och deras
toxiska produkter orsakar lokal inflammation och ibland även feber och allmänsymtom. Sår kan
bli ingångsport för en septisk infektion där bakterier kommer ut i blodbanan och ger svåra,
livshotande symtom. Vid traumatiska sår är vävnaden devitaliserad med blödning (hematom),
som gynnar bakterietillväxt men även det generella infektionsförsvaret kan vara nedsatt.
Etiologi
Orsak till infektioner i ytliga sår är vanligen stafylokocker (S. aureus) och/eller streptokocker
(hemolytiska streptokocker grupp A, men även grupp C eller G).
Orsak till djupa sårinfektioner kan också vara stafylokocker och/eller streptokocker men här
förekommer ofta en blandflora med gramnegativa bakterier såsom E.coli, Pseudomonas samt
anaeroba bakterier.
Ovanliga bakterier som Clostridium tetani (stelkramp) och Clostridium perfringens (gasbrand)
kan ge livshotande infektioner.
Symtom
Sårinfektioner kan vara ytliga eller djupa. Vid ytliga infektioner är patienten inte allmänpåverkad
och oftast utan feber.
Vid djupare infektioner ses allmänpåverkan, feber och ibland septikemi. Djupa infektioner i
mjukdelar och/eller skelett kan ge abscesser, gangrän och nekrotiserande fasciit, tendovaginit
t.ex. hos patienter med diabetes (se bild 44-47).
Bild 44. Erysipelas (ros, rosfeber, cellulit) med blåsbildning och sekundärt sår. (Foto:
Infektionskliniken SU/Östras arkiv genom Marie Studahl)
Bild 45. Pseudomonasinfektion i venöst sår. (Foto: Infektionskliniken SU/Östras arkiv genom
Marie Studahl)
Bild 46. Cellulit / flegmone (diffus infektion mellan hud och muskelfascia), bakterie okänd.
(Foto: Infektionskliniken SU/Östras arkiv genom Marie Studahl)
Bild 47. Gangränös fot efter kirurgisk revision. (Foto: Infektionskliniken SU/Östras arkiv genom
Marie Studahl)
Komplikationsrisker
Recidiv av sår, nya sår, utebliven sårläkning, progredierande sår, osteomyelit, sepsis, gangrän.
Undersökning
Ställningstagande till hur djup infektionen är:
• Tecken till abscess?
• Kirurgisk revision?
Utredning
Sårodling för bakterier bör alltid utföras innan eventuell antibiotikabehandling startas. Efter
noggrann mekanisk rengöring av sårytan tas provet med odlingspinne. Obs! odla inte från pus
som mest innehåller leukocyter och cytotoxiska produkter som avdödar bakterier.
Ytliga odlingar från sår motsvarar de bakterier som finns på djupet i bara 20%. Man bör därför
eftersträva djup vävnadsbiopsi vid djupare infektioner, aspirationsodling från abscess och
benbiopsi vid osteomyelitmisstanke. Blododlingar bör alltid utföras vid allmänpåverkan och
feber, och före insättande av intravenös antibiotika.
Behandling
Till högfebril allmänpåverkad patient eller vid utbredd lokal infektion väljes parenteral
antibiotika tillförsel. Överväg dagligen möjligheten att övergå till peroral behandling. Peroral
behandling ges vid lindrigare infektioner och afebril patient.
Antibiotikabehandling vid ytliga sårinfektioner
Vid ytliga sårinfektioner orsakade av stafylokocker och/eller streptokocker väljes
penicillinpreparat i första hand. För peroral behandling väljes penicillinasstabilt penicillin isoxazolylpenicillin (Heracillin) initialt gärna högre dos och sedan 500 mg - 750 mg x 3.
Andrahandspreparat är klindamycin (Dalacin) 150 - 300 mg x 3 peroralt. Undvik
bredspektrumantibiotika i möjligaste mån, då de lätt ger upphov till resistenta bakteriestammar.
Oftast är 7-14 dagars behandling tillräcklig.
Antibiotikabehandling vid djupa sårinfektioner
Vid djupa sårinfektioner (abscess) och vid fuktiga gangrän med infektionstecken kan
kombinationsbehandling med bredspektrumantibiotika och anaerobmedel (metronidazol, Elyzol)
bli aktuell. Vid kronisk osteit och fistelbildningar ges långvarig antibiotikabehandling efter
resistensmönster. Kirurgisk revision kan behövas för att läka ut infektionen.
Samråd gärna med infektionsläkare!
Pseudomonasinfektion
Peroral ciprofloxacin (Ciproxin) ges endast vid klinisk infektion med pseudomonas i kort kur på
10-14 dagar i dosen 500 mg x2 (reducera hos äldre >70 år och vid nedsatt njurfunktion). Ge inte
ciprofloxacin vid kolonisation enbart. Preparatet har dålig effekt mot Staphylococcus aureus.
Pseudomonas och S. aureus utvecklar resistens mot ciprofloxacin mycket snabbt.
Ansvarig: Marie Studahl
