islamofobi

Religion & Livsfrågor
islamofobi som pedagogisk utmaning
UTGES AV FÖRENINGEN LÄRARE I RELIGIONSKUNSKAP
NR 1 • 2012
ISLAMOFOBI
som pedagogisk utmaning
» Livsfrågor ur nytt perspektiv
» Breivik och islamofobin
» Att definiera en fiende
» Islamofobi på frammarsch
islamofobi
E N L I G T
W I K I P E D I A
svenska myndigheters definition
regeringskansliet
”Termen islamofobi anspelar på en rädsla för islam och muslimer.
Termen inbegriper dock inte bara denna rädsla. många muslimer
upplever att det förs en propaganda mot islam och de personer som
representerar denna religion. Islamofobi kan därför kort definieras
som en rädsla för islam och muslimer, och som aktiverar en antiislamisk reaktion riktad mot muslimer.”
brottsförebYggande rådet
”I denna statistik definieras islamfobiska hatbrott som brott som
begås på grund av rädsla för, fientlighet eller hat mot islam och
muslimer, som aktiverar en antiislamisk reaktion mot islam, muslimsk
egendom, dess institutioner eller den eller dem som är, eller uppfattas vara, muslimer eller representanter för muslimer. Såväl personer
som är praktiserande muslimer och som uppfattas vara muslimer
drabbas vid islamofobiska hatbrott.”
forum för levande Historia
”Definitionen av islamofobi är beroende av hur och i vilket sammanhang man använder ordet. Det kan vara ett uttryck för rädsla för
gruppen muslimer, men också för religionen islam. Begreppet omfattar ibland också en rasistisk reaktion eller en strukturell diskriminering som drabbar muslimer.”
2|
r e l i g i o n & l i v s f r åg o r
dags för årsavgiften 2012!
4
tankar från styrelsen
Anna Lindstam
6
temaredaktören hälsar
Göran Larsson
8
breivik och islamofobin
Simon Sorgenfrei
10
att definiera en fiende
Anders Dalsbro
12
isamofobi på frammarsch
Jonas Otterbeck
14
Vad kan vi göra?
Utdrag ur Lisa Bjurwalds bok:
Europas skam
16
flR:s Årsmöte
tt
A och finna förhållningssä
TEMstå
etik
TemA
g
ådnin
livsåsk ch miljö
ion /
o
Relig
ION
LIG
P
KA
NS
KU
IO NS
LIG
I RE
IN G
RE
VI SN
UT
GE
VA
S AV
FÖ
ER
N D LÄ RA
2007 -U
2 • D E RE NI NG EN
N
RE
fe!
to Li g etik
me
in
elco
ik kr
> W blemat
a ögon> Pro ekt
sp
andr
re
m
h
geno
se oc
mning
rlden r förståel
dö
Vä
Be
>
l fö
ål –
llspe
n – M tiken
> Ro
pssy
prak
nska
> Ku
efulla
n värd
> De
ion
g
i
l
Re
gor
å
r
f
vs
& Li
ion
Relig
A
TEM
ing
visn
der
-un
e re
and
v
e
L
LE
NIN
FÖ RE
S AV
LL SP
miljö
tur och
om na
cesser
g
lärpro
ecklin
logos i
llbar utv
os och
för hå
anni”
» Myth
natursyn
nskap
ans tyr
sku
ytt
nens”
”n
ion
, och
”india
» Relig
djuren
oner: om
o Dei,
sdialog
nstrukti
» Imag
religion
nas ko
gi och
texter
ar och
» Ekolo
svärld
liv
la
» Loka
NR
SN IN
ER VI
I RE
07
RE
-U ND
1 • 20 EL I RE GE N LÄ RA
UT GE
gor
å
r
f
s
& Liv
NR
M E DV E R K AN D E
I D E T TA N U M M E R
TEMA
n
inge
rvisn
nde
i re-u
spel
Roll
RO
GE N
SK UN
SK AP
UTG
NR 3
ES AV
nin g
9
KAP
• 200 liv så sk åd
NSK UNS
IGIO
on /
I REL
ARE
Rel igi jö
N LÄR
mil
ENI NGE
oc h
FÖR
ållningssätt
att finna förh
etik, samt
, och lära ut
» Att lära
et
g
religionsämn
te
gisk utmanin
ago
» Etiken och
egrundsarbe
ped
lärares värd
mman – en
tioner – om
» Etiska dile
a och emo
s
slöjor, fast
sätt
etisk relevan
» Ansikts
ett värdigt och attityder har
alta alla på
den
» Att gest lär ut, dina antagan
– det du
rågor
f
s
v
i
L
n&
Religio
UTGE S
AV FÖREN
Att för
ivsfrågor
L
&
n
io
g
li
Re
NR 2 • 2010 ETIK OCH
TÅ
UNSK AP
INGS SÄTT
ATT FÖRS
FÖRH ÅLLN LÄRA RE I RELIG IONSK
FINN A
INGEN
Sätt in 250 kr på FLR:s plusgirokonto 15 69 53-2
(Studerande 100 kr, pensionär 200 kr).
Du får fyra intressanta nummer av Religion & Livsfrågor
och FLR:s årsbok. Skicka med Din e-postadress när Du
gör Din inbetalning, tack!
inneHÅll
besÖk VÅR Hemsida!
På www.flr.se kan du
bland annat läsa
artiklar från våra
tidigare tidningar.
al
tillt
ett
nga
anke
tert
tt få
> A m för ef
u
> R
anna lindstam
Grundskollärare, Näsbyparksskolan, Täby
[email protected]
göran larsson
Temaredaktör
Universitetslektor
Göteborgs universitet
[email protected]
simon sorgenfrei
Doktorand vid Inst. för litteratur,
idéhistoria och religion
Göteborgs universitet
[email protected]
anders dalsbro
Redaktör tidskriften Expo
[email protected]
Jonas otterbeck
Docent i islamology
Lunds universitet
[email protected]
Nästa nummer av Religion och
livsfrågor (2/2012) har temat:
likvärdig
religionsundervisning?
Det utkommer fredagen den 13 april.
i s l a m o f o b i s o m p e d ag o g i s k u t m a n i n g 1 : 1 2
|3
TANK AR FR ÅN ST YRELSEN
livsfrågor
ur nytt perspektiv
Vad är viktigt i livet? Vad innebär det att vara en bra kamrat? Vad är meningen med livet? Stora livsfrågor engagerar ofta eleverna. Att vi ska arbeta med
dem i skolan står uttryckligen i Lgr11, precis som i Lpo94. En väsentlig skillnad är dock hur uppdraget är formulerat i respektive kursplan.
Jag arbetade som lärare när Lpo94 implementerades,
eller rättare sagt när Lpo94 inte implementerades.
Visst arbetade vi med den, men inte i närheten av hur
vi det senaste året har arbetat med Lgr11. Det har varit
ett tidsödande men mycket intressant och givande
arbete. Att vi i detalj har studerat läroplanen och
kursplanerna och sedan diskuterat innehållet i olika
konstellationer kommer att påverka vår under­
visning och bedömning framöver. Mycket
känner vi igen, men på några punkter ser vi
tydligare förändringar. Det gäller till exempel
arbetet kring livsfrågor.
I Lgr11 står uttryckligen att vi ska arbeta
med ”Hur olika livsfrågor, till exempel vad
som är viktigt i livet och vad det innebär att
vara en bra kamrat, skildras i populärkul­
turen.” (Centralt innehåll år 7­9) I Lpo94
stod att eleven ska” kunna reflektera över
och formulera sig i för henne eller honom
viktiga livsfrågor”. Fokus har alltså flyttats
från elevernas egna ställningstaganden till
en analys av populärkulturella uttryck så som film och
litteratur. Det här gör att vi måste tänka om. I förstone
kan det här upplevas som både svårt och tråkigt,
men det skapar nya möjligheter till ämnesövergri­
Religion & livsfrågor
Utges av Föreningen
Lärare i Religionskunskap
Årgång 41. ISSN: 0347-2159
Redaktör Olof Franck
ansvarig utgivare Annika Lindskog
Redaktionens adress
Olof Franck
Karl Johansgatan 47 G
414 55 Göteborg
[email protected]
annonser
Gunnar Iselau, Karlskronavägen 6D,
121 52 Johanneshov, tel 08-6441721
[email protected]
prenumeration & distribution
Nils-Åke Tidman
Timotejgången 3, 417 76 Göteborg
tel 031-26 56 96
föreningen lärare
i religionskunskap (flR)
ordförande Annika Lindskog
Nyebrostigen 58, 443 30 Lerum
tel 0701-474 446
0302-122 24
Vice ordförande Nils-Åke Tidman
Timotejgången 3, 416 76 Göteborg
tel 031-26 56 96
sekreterare Anna Lindstam
Renvägen 1, 187 35 Täby
tel 08-75 87 983
skattmästare Nils-Åke Tidman
Timotejgången 3, 416 76 Göteborg
tel 031-26 56 96
ledamöter
Ola Björlin
Narvavägen 9, 724 68 Västerås
tel 021-13 15 38
Torsten Blomkvist
Manhemsvägen 4 H, 791 32 Falun
tel 023-77 82 94 (arb)
4|
r e l i g i o n & l i v s f r åg o r
pande samverkan. Det inte bara skapar möjlighet till
samverkan, det nästan förutsätter det. Lgr11 lyfter på
flera ställen fram vikten av att samarbeta. I läroplanens
första del står att lärare ska ”samverka med andra lärare
i arbetet för att nå utbildningsmålen…”. Där står
även att vi ska organisera och genomföra arbetet så att
eleven får möjlighet att arbeta ämnesövergripande. Jag
undervisar i svenska och SO på en 4­9­skola i en kom­
mun där åk 4­5 utgör mellanstadiet och
högstadiet sträcker sig över årskurserna
6­9. För mig är det naturligtvis enkelt
att arbeta ämnesövergripande, eftersom
att jag skulle kunna nöja mig med att
samarbeta med mig själv. Nu har jag
turen att vara omgiven av kolleger som
gärna samverkar över ämnesgränserna.
Än så länge har vi mest planerat gemen­
samma arbetsområden i SO och svenska.
Det centrala innehållet i religionskun­
skap, samhällskunskap och svenska har
många beröringspunkter. En skönlitterär
bok som är en utmärkt utgångspunkt för
ett gemensamt arbetsområde i de här tre ämnena är
Den osynliga flickan av Deborah Ellis. Bokens hand­
ling utspelar sig i Afghanistan för drygt tio år sedan.
Olof Franck
Karl Johansgatan 47 G
414 55 Göteborg
tel 076-295 88 76
Årsbok
Redaktörer: Bodil Liljefors-Persson,
Nils-Åke Tidman.
ISSN: 0348-8918
Ulf Jämterud, Bragevägen 26
194 63 Upplands Väsby
tel 08-760 77 65
medlemskap
medlem blir man enklast genom att
anmäla till skattmästaren. Adress
ovan.
Bodil Liljefors-Persson
Ö. Bernadottesgatan 82
216 17 Limhamn
tel 040-16 28 86
För medlemsavgiften (250 kr)
erhåller man årsbok och tidsskriften
(4 nr/år).
Ingemar Lundström
Leires väg 84, 443 51 Lerum
tel 0302-157 52
För pensionärer är avgiften 200 kr.
För studerande är avgiften 100 kr.
Sven-Göran Ohlsson
Djupadalsvägen 18, 241 36 Eslöv
tel 0413-55 55 44
Hemsida www.flr.se
Christina Osbeck
Ängskogsvägen 35, 656 71 Skattkärr
tel 054-86 41 76
FLR PlusGiro 15 69 53-2
tryck & form
Prinfo Grafiskt Center, Malmö 2012
Omslag: Utøya, Wikimedia
I centrum för handlingen står 11­åriga Parvana som tvingas
klä ut sig till pojke för att försörja familjen då hennes pappa
grips av talibanerna. Utöver det uppenbara temat religion
och samhälle handlar boken mycket om identitet. Parvana
är en förpubertal flicka som först blir glad att hon slipper
gå i skolan som stängts av talibanerna. Hon retar sig på sin
storasyster som hon kommer alldeles för nära när familjen
tvingats flytta till en alltför liten lägenhet, då deras tidigare
hem bombats. Det är lätt att identifiera sig med henne och
leva sig in i hennes situation. Boken väcker också frågor
kring vad som är viktigt i livet.
En bok som kanske bäst lämpar sig för gymnasieelever,
är Lila Hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie. Boken om
den 16­åriga flickan Kambili i Nigeria, handlar lika mycket
om en ung kvinnas inträde i vuxenvärlden som om konflik­
ten mellan de europeiska missionärernas kristendom och
Nigeras ursprungsreligion. Även den här boken är en bra
utgångspunkt för en diskussion kring vad som är viktigt i
livet. Kambili växer upp med sin rika pappa, som misshand­
lar sin fru och sina båda barn. Som kontrast finns Kambilis
faster, en stark självständig kvinna som arbetar på universite­
tet och lever på gränsen till fattigdom.
Listan på skönlitteratur som kan användas i religions­
undervisningen kan göras hur lång som helst. Dessutom
består populärkulturen av så mycket annat, som kanske lig­
ger ungdomarna närmare, så som TV­serier, film och musik.
Här i ligger kanske den stora utmaningen för oss pedagoger,
men genom att utgå från det eleverna tittar på, läser och lyss­
nar på ges en möjlighet att väcka engagemang och intresse.
Genom att utgå från populärkultur kan vi närma oss
känsliga och svåra frågor och diskutera dem på ett plan som
inte inledningsvis blir så personligt. Vi kan också använda
film och litteratur för att visa på människors livsvillkor i
olika delar av världen, och därmed skapa en större förståelse
och tolerans för andra människor. Kanske kan det vara ett
sätt att arbeta på för att motverka främlingsfientlighet och
islamofobi. Även om fokus flyttats från elevens egna tankar
till en analys av hur livsfrågor skildras i populärkulturen,
kommer arbetet med automatik ändå att leda till personliga
ställningstaganden. Det som jag från början upplevde som
en försämring i nya läroplanen känns nu riktigt spännande.
Foto: MohaMMed abed
anna lindstam
Uppdrag:
demokrati
en ny serie workshopar på tema demokrati,
tolerans och mänskliga rättigheter. Materialet är
anpassat för klassrummet som inspiration och
komplement i undervisningen. Det erbjuder aktiva
övningar som utmanar och utvecklar elevernas
reflektioner och kunskaper. Till övningarna kopplas
både historiska och samtida bilder, film- och ljudklipp.
Materialet är FraMtaGet för samhälls- och
historielärare i gymnasiet samt SO-lärare årskurs 9.
UppdraG: deMokrati finns att ladda ned utan
kostnad på vår webbplats.
www.levandehistoria.se
[email protected]
vi arbetar mot dagens intolerans
med UtgångspUnkt i historiens brott
mot mänskligheten. FÖr demokrati, tolerans
oCh mänskliga rättigheter.
temaREDAK TÖREN HÄLSAR
Islamofobi
som pedagogisk utmaning
Skolans arbete mot diskriminering, trakasserier och intole­rans har kommit att öka i
betydelse ju mer mångreligiöst och mångkulturellt det svenska samhället har blivit.
Samtidigt som skolans och samhällets styrdokument talar ett allt tydligare språk
tycks intolerans och diskriminering gentemot sexuella och religiösa minoriteter
frodas i Europa och Sverige.
Därför är det kanske inte speciellt förvånande att under­
sökningar från bland annat Forum för Levande Historia
indikerar att intolerans mot minoriteter också förekommer
i svenska skolan. Medan det svenska samhället omhuldar
religionsfrihet som en grundläggande rättighet är det
till exempel inte ovanligt att delar av befolkningen anser
att visa grupper – speciellt muslimer, men också andra
minoriteter som till exempel romer – inte bör omfattas av
samma rättigheter som andra medborgare. Byggnation av
moskéer, omskärelsefrågor och religiöst motiverade kläder
blir allt som oftast upphov till häftiga debatter i samhället
och rättigheter och friheter tycks inte alltid vara lika själv­
klara för alla grupper i det offentliga samtalet. Vad som
skall omfattas och inkluderas i religionsfriheten är dock
inte en lätt fråga att ta ställning till och än svårare blir det
när staten skall avgöra vad som inte är tillåtet och vad som
är acceptabelt.
Oberoende av våra egna personliga övertygelser eller
attityder till religion och religiositet är det uppenbart att
skolan har ett stort ansvar att förvalta när det gäller det
kritiska samtalet om religion. I ljuset av de nya läropla­
nerna har det också blivit allt tydligare att religionslärare
förväntas kunna diskutera och problematisera ämnen som
religionsfrihet och mångfald på ett sådant sätt att elev­
erna förbereds för ett mångkulturellt och mångreligiöst
samhälle. I detta sammanhang utgör diskussionen om
islamofobi en av de stora utmaningarna för svenska skolan.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) definierar ett islamo­
fobiskt hatbrott på följande sätt:
För att en anmäld händelse ska kunna bedömas som isla­
mofobisk ska gärningspersonen ha begått brottet på grund
av att han eller hon uppfattat att målsäganden är muslim,
oberoende av om denne är det eller inte. Brottet behöver
således inte vara riktat mot en muslimsk person. Vidare krävs
att gärningspersonen är icke-muslim (Hatbrott 2010: 16).
I föreliggande temanummer av RoL analyserar Simon
Sorgenfrei, som är doktorand i religionsvetenskap vid
6|
r e l i g i o n & l i v s f r åg o r
Göteborgs universitet, Anders Behring Breiviks manifest
som låg till grund för terrordåden i Oslo och på Utöja den
22 juli 2011 och lyfter fram denna texts syn på islam och
muslimer i västvärlden. Journalisterna Lisa Bjurwald och
Anders Dalsbro, båda från Expo, belyser islamofobiska
tendenser i samhället samtidigt som de diskuterar möjliga
strategier för att bemöta intolerans. Docent Jonas Otter­
beck från Lunds universitet recenserar Lisa Bjurwalds bok
Europas skam som är en journalistisk skildring av höger­
populistiska och högerextrema grupper i dagens Europa.
Ingen av texterna pekar på enkla lösningar eller på enkla
sammanfattningar. Islamofobi liksom rasism och intole­
rans är komplexa fenomen som kan tolkas och förstås på
flera olika sätt.
Ur skolans och religionsämnets perspektiv är det speci­
ellt viktigt att betona att alla förenklade och essentialistiska
synsätt på religion och religionstillhörighet är problema­
tiska; må de vara negativa (att religion i allmänhet eller
vissa specifika religioner alltid är onda) eller positiva (att
religion alltid är något gott eller att vissa religioner är
goda). Religionsvetenskapen kan gång på gång visa att reli­
giösa system inte kan reduceras till homogena och slutna
enheter och det finns nästa inte en enda religiöst förankrad
föreställning som tolkas på ett och samma sätt av sina
utövare. Interna variationer, konflikter och motsättningar
tillhör istället det normala tillståndet inom religionernas
värld. Samtidigt som religioner kan tolkas och brukas för
att legitimera våld och patriarkala strukturer kan dessa
också tolkas för att ge understöd till frihet, emancipa­
tion, jämlikhet och en kritisk reflektion. Muslimer är inte
undantagna från dessa principer och islam uppvisar en
lika stor mångfald som alla andra religioner, ett faktum
som ofta både anti-muslimer liksom hängivna muslimer
förnekar. Medan anti-muslimer svartmålar islam har
många muslimer en tendens att skönmåla samma religion
och som religionslärare är det viktigt att undvika båda
fallgropar. Även anhängare av en religion kan ha som syfte
att presentera en essentialistisk bild av sin religion. Till
skillnad från anti-muslimer vill till exempel många muslimer
sätta likhetstäcken mellan islam, fred och harmoni. Detta
faktum är inte unikt för muslimer – även anhängare av
religioner som kristendom eller hinduism bara för att nämna
två exempel har ofta ett liknande synsätt på sin egen religion.
Enligt mig är sådana presentationer oftast lika förenklade
och okritiska som ett islamofobiskt synsätt och för att öka
våra elevers förståelse krävs ett mer problematiserande syn­
sätt. Religioner är varken onda eller goda per definition och
hur de tolkas är snarast beroende av rådande samhälleliga
kontexter, socio-ekonomiska faktorer, kulturella värderingar
och historiska fenomen.
Som religionslärare har vi den svåra uppgiften att lära
våra studenter att kritiskt tänka kring hur religion diskuteras
och framställs i samhället och vilken funktion religion kan
fylla för sina anhängare och varför en tolkning förespråkas
framför en annan. Istället för att lära ut läroboksmässiga
idealtyper – till exempel att alla muslimer ber fem gånger
om dagen – är det enligt mig mer kraftfullt och i linje med
rådande forskning att lära ut en samhällsvetenskaplig och
humanistiskt grundad syn på religionsvetenskap. Men för
att komma tillrätta med bland annat anti-muslimska och
islamofobiska uppfattningar måste det även finnas utrymme
till religionskritiska reflektioner. Det avgörande är dock hur
dessa uttrycks och hur de förhåller sig till grundläggande
rättigheter och skyldigheter i skola och samhälle. Att till
exempel betona att islam – precis som alla andra religioner –
kan tolkas och användas för att legitimera våld eller patri­
arkala strukturer är ett ämnen som inte bör undvikas. För
det första är det på plats att lyfta fram att det finns en stark
inom-islamisk kritik av sådana tolkningar och att dessa typer
av våldsamma tolkningar eller förtryckande mekanismer
också återfinns inom alla religioner och politiska system. Vid
en diskussion om våld och religion kan det till exempel vara
på plats att diskutera att även demokratier, sekulära, kapi­
talistiska liksom kommunistiska och socialistiska stater har
använt och fortsätter att använda ideologiska överbyggnader
för att legitimera krig och förtryck. I boken Varför religionsvetenskap? (Studentlitteratur 2011) argumenterar och knyter
religionshistoriken Stefan Arvidsson an till denna diskus­
sion genom att betona att religionsvetenskap är ett studium
som bör förankras i humanistiska och samhällsvetenskapliga
förståelseramar. Han skriver:
…religionernas historia är en historia om våld, mord och över­
grepp, lika mycket som en historia om diktning, omtanke och
altruism. Religionernas historia är med andra ord en mänsklig,
kanske alltför mänsklig, historia (Arvidsson 2011:12).
Religion bör med andra ord ses som ett ämne som är förank­
rat i mänskliga handlingar och inte som något annorlunda,
avvikande eller transcendent. Men att basera sin kritik av
till exempel en religion på felaktiga fakta, ensidiga urval
och stereotypa föreställningar är både dumt och i strid med
läroplanens grundläggande principer.
För att uppnå en mer balanserad diskussion om religion är
det också mycket viktigt att dagens lärare i högre utsträck­
ning betonar att religionsfriheten som både innefattar rätten
att slippa religion och rätten att få lov att ha en religiös
övertygelse är en del av den svenska grundlagen. Så länge en
övertygelse inte är påtvingad eller bryter mot lagen finns det
inga hinder att utöva en sådan religion. Det innebär att det
är fullt legitimt att vara till exempel muslim, hindu, pingst­
vän, satanist, nyhedning eller vad man nu väljer att följa
så länge en sådan uppfattning och praktik inte bryter mot
rådande lagstiftning. I ett öppet demokratiskt samhälle måste
det finnas utrymme för en mångfald av åsikter även om dessa
inte ligger i linje med det dominerande samhällets uppfatt­
ningar. Att förneka denna rättighet är ett brott mot både
skolplan och samhällets grundläggande styrdokument: ett
faktum som skolan bör ta med största allvar. Men att under­
visa på ett sådant sätt att skolan både motarbetar islamo­fobi
och uppmuntrar till en kritisk diskussion om religion är en
stor utmaning för alla pedagoger.
Gör an Larsson, Göteborgs universite t
i s l a m o f o b i s o m p e d ag o g i s k u t m a n i n g 1 : 1 2
|7
simon sorgenfrei
breivik
och islamofobin
Jag stod i köket och förberedde middagen när nyheterna om bombattentatet i Oslo
strömmade ur radion. Som så många andra spekulerade jag om möjliga islamistiska
gärningsmän och som så många andra blev jag förvånad när det visade sig vara en
högerextrem norrman som låg bakom.
Sedan 9/11 har terrorism blivit närmast synonymt med
militant islamism. Det är en sentida koppling. På 1970 –
90­talet förknippades terrorism snarare med vänsterextrema
rörelser som tyska RAF, och separatister som irländska IRA
och spanska ETA. Anders Behring Breivik och terrordåden
i Norge kräver att vi reflekterar över de stereotyper vi omges
av, och att vi tar med oss även historiska perspektiv
in i klassrummet eller föreläsningssalen.
Den här artikeln ska fokusera på de ideolo­
giska partierna i Breiviks kompendium 2083 – A
European Declaration of Independence, som mai­
lades ut till ett tusental individer en dryg timme
innan bomben briserade i Oslo. Jag kommer
kort att sammanfatta den världsbild och islamsyn
som framträder i 2083 och avslutningsvis peka
på några utmaningar vi som lärare ställs inför i
relation till de föreställningar som kommer till
uttryck i detta material.
2083 – a european declaration of independence
Snarare än Breiviks eget arbete är 2083 en samling texter av
olika upphovsmän med likartade politiska idéer. Kompen­
diet kan läsas som en programförklaring, och som en ideolo­
gisk legitimering av terrordåden. Vissa har kallat det för ett
manifest. Men 2083 är också en detaljerad manual och dag­
bok som inte bara redogör för Breiviks egna förberedelser,
utan även instruerar andra i hur de kan komma över vapen
och utrustning för att planera och utföra terrordåd. Titeln
syftar dels tillbaka på 1683, då osmanska trupper besegrades
utanför Wien, och fram mot 2083 – det år då Europa ska
vara rensat på muslimer och mångkulturella förrädare.
Frankfurtskolan är en ursprungligen
tysk filosofisk­samhällsvetenskaplig
strömning, företrädd av bl.a. Max Hork­
heimer (d. 1973), Theodore Adorno (d.
1969) och Jürgen Habermas (1929­ ).
Den så kallade kritiska teori som grund­
lades av företrädare för strömningen
har varit viktig för framväxten av såväl
genusteori, som postmodernism och
postkoloniala studier.
8|
r e l i g i o n & l i v s f r åg o r
Kompendiet är löst indelat i tre delar. Det första av dessa
innehåller en politisk omvärldsanalys och texter om islam.
Därpå följer ett kapitel om de problem Breivik anser att
Europa står inför, samt förslag till lösningar. Dessa kapitel får
utgöra underlag för min artikel. Den avslutande halvan av
kompendiet, A Declaration of Pre-emtive War, kan närmast
beskrivas som en terrorhandbok vilken avslutas
med en självbiografi och dagbok som leder fram
till attackerna i Oslo och på Utöya.
De omständigheter under vilka kom­
pendiet sammanställts och publicerats gör 2083
till en unik produkt. Men texternas karaktär och
innehåll är snarare typiska för sitt sammanhang.
Den globala islamkritiska diskurs kompendiet
kan sägas sammanfatta existerar i hög grad på
internet, och det är med material från olika webb­
forum som Breivik har klippt och klistrat ihop
2083
2083. Utöver hans egna texter samlas bidrag från
en mängd olika skribenter, som den norske bloggaren Peder
Jensen (Fjordman), den amerikanske författaren Robert
Spencer, den egyptisk­brittiska författaren Gisèle Littman
(Bat Ye’or) och den amerikanska bloggaren Pamela Geller.
Alla dessa är på olika sätt engagerade i ett löst sammanhållet
anti­islamiskt nätverk som går under namnet Counter Jihad.
De är verksamma på internetforum som Gates of Vienna, där
Fjordman publicerat sig, Pamela Gellers Atlas Shrugs och
Robert Spencers Jihad Watch.
Att läsa 2083 är som att läsa en kontrafaktisk dystopi.
Västvärlden har förlorat det kalla kriget och Europa styrs
av politiskt korrekta kulturmarxister i maskopi med islam.
Denna politiska korrekthet sägs ha sin grund i den filo­
Counter Jihad kallas ett löst, islamofobiskt nätverk av bloggare, opinionsbil­
dare och politiker som huvudsakligen verkar på internet, men även träffats
för konferenser och möten. Huvudsakligen engagerar man sig mot vad man
uppfattar som en isamisering av Europa och USA, samt mot rådande politisk
ordning som man menar möjliggör denna islamisering. Kända företrädare
är exempelvis Robert Spencer, Pamela Galler och den sverigedemokratiske
rikstagsledamoten Kent Ekeroth.
Bloggar:
jihadwatch.com | atlasshrugs2000.typepad.com | gatesofvienna.blogspot.com
sofi och vetenskapsteori som utvecklades av den så kallade
Frankfurtskolan på 1930-talet. För Breivik är denna filosofi
ursprunget till den politiskt korrekta mångkulturalism och
feminism som ödelägger västvärlden och betraktar ”mus­
limer, feministiska kvinnor, homosexuella och ytterligare
några minoriteter som dygdiga” medan den anser att ”etniskt
kristna europeiska män är onda.” (s. 13)
Denna världsåskådning har dessutom blivit hegemo­
nisk. Alla som på något sätt tillhör etablissemanget är därför
per definition kulturmarxister. Etablerade politiker – med
undantag för högerradikaler som exempelvis Sverigedemo­
kraterna – liksom journalister, forskare och lärare katego­
riseras som förrädare. Feminismen har bidragit inte bara
till ett sammanbrott för kärnfamiljen som bärare av tradi­
tionella kristna värderingar, utan även till en feminisering
av det västerländska samhället. Detta i kombination med
mångkulturalismen har möjliggör ett arabiskt/muslimsk
maktövertagande av Europa. Problemet är alltså inte islam i
sig, utan den politiska ideologi som gett muslimer tillträde
till västvärlden och, vad värre är, lyssnar till deras krav och
behov.
Liksom Bat Ye’or menar Breivik att Europas regerande
elit har lierat sig med islam/arabvärlden och skapat det hem­
liga projektet Euro-Arab Dialogue (EAD) som syftar till att
göra Europa till Eurabien. Varför är oklart, men britternas
allians med Osmanska riket mot Ryssland under 1800talet anges som en startpunkt. Ekonomiska intressen under
1970-talets oljekris som en annan. Men huvudsakligen tycks
den kulturmarxistiska ideologin i sig innebära en nedvärde­
ring av det egna – religionen, nationen, kulturen, könet – till
det främmandes fördel.
Bilden av islam
Den bild av islam som kan sägas vara karaktäristisk för
Breiviks kompendium presenteras i en artikel med titeln
Islam 101, skriven av statsvetaren Gregory M. Davis. Den
komplexitet och mångfald som kännetecknar all religion har
här fått lämna plats för en islam som ser likadan ut oavsett
tid och plats. Denna islam har Davis själv tolkat fram ur en
handfull utvalda koranverser och hadithtraditioner (berät­
telser om vad profeten Muhammad gjort och sagt), samt
några historiska termer och situationer. Davis arbetar alltså
ungefär som en muslimsk teolog, fast med det omvända
syftet att visa hur dåligt islam är. Enligt Davis exeges är
islam en till sin kärna krigisk religion, i direkt motsättning
till ”väst”. Kontentan av koranen och haditherna är att
muslimer påbjuds att kriga mot icke-muslimer för att erövra
världen i Allahs namn. Detta kodifieras, fortsätter Davis, i
sharia­-lagarna som omfattar varje aspekt i alla muslimers liv.
”Att stena äktenskapsbrytare, avrätta apostater och hädare,
förtrycka andra religioner, och en påbjuden fientlighet
gentemot icke-islamiska nationer och regelbunden krigföring
är normen.” (s.68) Det är karaktäristiskt för den islamofo­
biska diskursen att islam, som hos Davis, framställs som ett
handlande subjekt och en enhetlig och destruktiv ideologi
som determinerar muslimers tankar och beteende.
Davis tar även upp begreppet taqiyya i sin introduk­
tion. Detta kan tyckas kuriöst då det är en relativt marginell
företeelse som de flesta muslimer nog inte har någon relation
till. Historiskt har taqiyya varit en shiitisk angelägenhet och
tolkats som att en shiamuslim har rätt att dölja sin religions­
tillhörighet under hot om våld från den sunnimuslimska
majoriteten. I den islamkritiska diskursen lyfts istället taqiyya
strategiskt fram som en central muslimsk lära och definieras
som ”religiöst påbjuden lögn”. Att systematiskt ljuga för de
otrogna är en del av islamisk taktik i kriget för ett islamiskt
välde, skriver Davis (s. 71).
Genom att välja ut en handfull texter och situationer,
vilka alla uppfattas som negativa, ur islams historia och låta
dessa representera sann islam skapar Davis en religion som
det är naturligt att vara kritisk till. Det är också en islam som
få muslimer känner igen sig i. Men alla muslimska invänd­
ningar kan avfärdas som taqiyya, lögn i syfte att dupera ickemuslimer som ett led i islamiseringen av världen.
Den slutgiltiga lösningen
I Breiviks föreställningsvärld sanktioneras alltså den pågående
islamiseringen av Europas politiska och kulturella elit. Kul­
turmarxisterna regerar, mångkulturalismen har blivit norm
och islamiseringen är inne i ett kritiskt skede. EU, USA och
FN utpekas som västfientliga institutioner som svikit sitt
folk. Islamiseringen är därför ett resultat av, inte orsaken
till, västvärldens problem skriver Breivik. Lösningen är att
medborgarna tar till vapen mot den elit som förrått dem.
Resultatet av dessa tankegångar såg vi den 22 juli 2011.
e know who you are, where you live and we are
W
coming for you. […] You will be punished for your treasonous
acts against Europe, and Europeans. We will ensure that all
category A and B traitors, the enablers of Islamisation and the
destroyers of our cultures, nations and societies, will be execu­
ted and your property expropriated. (s. 791)
Forts. på sid 15
Vy över Oslo den 22 juli 2011 efter bombattentatet
mot regeringskvarteret. Foto: Wikimedia.
i s l a m o f o b i s o m p e d ag o g i s k u t m a n i n g 1 : 1 2
|9
Anders Dalsbro är redak tör på tidskriften Expo
Att definiera en fiende
Under senare år har den politiska miljö som har motstånd mot muslimer och islam som huvudfokus tagit allt större utrymme i den offentliga
debatten. Flera europeiska länder har dessutom antimuslimska partier
representerade i parlamenten. Den viktigaste aktören för att driva på den
utvecklingen i Sverige är Sverigedemokraterna.
Sverigedemokraterna och till partiet närstående aktörer, som
till exempel ett antal välbesökta bloggar, är pådrivande i att
framställa islam som ett hot mot samhället och vår ”natio­
nella identitet”. Men partiets fixering vid islam och muslimer
har inte alltid varit lika framträdande. För att se utvecklingen
måste vi backa några decennier.
Efter 1945 uppfattades fascismen som tillintetgjord och
under årtiondena som följde förde de europeiska fascistiska
och nazistiska grupperna en tynande tillvaro. Men bara för
att organisationerna mer eller mindre försvann från offent­
ligen, så betydde det inte att idéerna dog ut eller att de gav
upp. Att samla nya skaror av anhängare visade sig dock vara
svårt.
Under 1970 talet började emellertid en föryngring suc­
cessivt att äga rum. Under reorganiseringsfasen kunde två
huvudlinjer urskiljas. En utomparlamentarisk, militant och
nazistisk del och en annan del bestående av etnocentriska
och nationalistiska partier, som t.ex. franska Front National.
Den senare grenens utveckling är här av störst intresse – även
om det inte alltid varit vattentäta skott dem emellan.
En erfarenhet som extremhögern tvingades dra efter
andra världskriget var att rashierarkiska idéer, antidemokrati
och judehat inte längre var politiskt gångbart. Rasismen
tonades helt enkelt ned till förmån för framför allt antikom­
munism. Men under 1970-talat andra hälft identifierade
man en ny måltavla och syndabock: invandraren och flyk­
tingen.
1979 startades kampanjorganisationen Bevara Sverige
Svenskt, BSS, vilket blev embryot till det svenska parlamen­
tariska invandrings- och flyktingmotståndet – och senare den
antimuslimska miljön. För BSS och efterkommande parti­
bildningar var rasbegreppet officiellt bannlyst och istället
riktades fokus mot vad som angavs vara kulturella skillnader
och motsättningar. Ur den sfären växte en uppsjö partier och
organisationer fram och 1988 konstituerades Sverigedemo­
kraterna.
Islamofobin återfanns tidigt i den sverigedemokratiska
retoriken och propagandan, men muslimer uppfattades mer
som en del av invandringsgruppen som helhet och inte, som
idag, som det enskilt största hotet. Under partiets första
fas var det den utomeuropeiska invandringen i allmänhet
som betraktades som ett hot mot den svenska kulturen och
samhället. En genomläsning av partiets tidningar och propa­
ganda ger en fingervisning om hur utvecklingen tagit form.
Redan under partiets första år omnämndes muslimer i
partiorganet SD-kuriren. I nummer tre hänvisades det till
en studie där det ödesmättat anges att år 2025 kommer 50
miljoner muslimer att ha invandrat till Västeuropa. Året
därpå, i nummer 7/8, varnades det för ”islams utbredning”.
Även dödsdomen, fatwan, mot författaren Salman Rushdie
avhandlades i numret. Under det tidiga 1990-talet proteste­
rade partiet mot moskébyggen runt om i Sverige – och mot­
ståndet mot moskéer återspeglade sig i såväl intern­material
som propaganda. I samband med att planerna för en moské
på Södermalm i Stockholm presenterades hårdnade reto­
riken. 1994 kunde man i SD-kuriren läsa att i partiets
Sverige: ”kan varenda muslim packa sin väska och resa hem.
Religionsfrihet ska vi ha, för svenskar vill säga, men inte för
varenda en, som kan tänkas vilja komma hit och inkräkta på
vår frihet”.
Även i partiprogrammet som kom 1999 anges islam som
ett problem och en främmande företeelse inom det svenska
Bilder från Sverigedemokraternas reklamfilm inför valet 2010. Källa: YouTube.
10 |
r e l i g i o n & l i v s f r åg o r
samhället. Men trots den negativa synen
på islam, så framstår den mer som en
problematisk avvikelse än som det
omfattande hot som den framställs som i
dagens debatt. I partiprogrammet under
rubriken ”Samhällsstruktur” stod att:
”Inga moskéer får existera på svensk
mark. Islam är inte bara en religiös
strömning, utan har även sociala och
politiska ambitioner som vi inte ser som
önskvärda i Sverige. Oacceptabel för
oss är exempelvis den kvinnosyn och
den syn på djur som återfinns i Islam
Moskéer och minareter är symboler för
dessa oönskade synsätt. Muslimer har
annars rätt till ett sakralt liv, individuellt
och gemensamt.”
Under 2000­talet har de antimuslimska
inslagen i partiet propaganda eskalerat.
Händelser som till exempel terrordåden
i USA 2001, den vrede som Jyllands­
Postens publicering av karikatyrer på
profeten Muhammed och Lars Vilks
rondellhund orsakade har bidragit för
att skynda på den processen. Men även
interna omstruktureringar har påverkat.
Den ledning som valdes 2005, och som
idag har ett fast grepp om partiet, består
av personer som tagit djupet intryck av
den europeiska högerpopulismen och
dess antimuslimska förhållningssätt –
inte minst Dansk Folkeparti.
Idag har motståndet i partiet mot
islam och muslimer slagit ut i full blom.
I det ena europeiska landet efter det
andra har vi sett en snarlik utvecklingen.
Extremhögern har funnit sin nutida
fiende att rikta sin fientlighet mot.
Islamofobins genomslag är omfattande.
Konspirationsidéer om att det finns en
hemlig plan för att genomdriva islamskt
världsherravälde samsas med rent rasis­
tiska uppfattningar om muslimer.
Sverigedemokraternas partiledare
Jimmie Åkesson skrev 2009 i en
debattartikel Aftonbladet att han ser
islam som ”vårt största utländska hot
sedan andra världskriget”. Ledande
partikamrater till honom framhåller
att den muslimska invandringen är
en betrakta som en ”demografisk
bomb”, där även det ännu ofödda
barnet framställs som ett hot, en
bomb som kommer att brisera.
Samtidigt anser de att det pågår
en nedtystad politisk omstruktu­
rering av samhället där det steg
för steg anpassar sig efter islam,
en process partiets representan­
ter kallar för ”islamisering”.
En tydlig illustration över
hur retoriken och fiendebilden
förändrats, eller kanske snarare
förtydligats, sedan Sverigedemokra­
terna bildades är den film som partiet
presenterade inför valet 2010.
I valfilmen förväntas tittaren ta
ställning till vilken av två nödbromsar
som vi bör dra i. På den ena nödbrom­
sen står det ”pensionär” och på den
andra ”invandring”. Filmen är sug­
gestivt uppbyggd. En ensam kvinnlig
pensionär med rullator ses stappla fram
mot nödbromsarna. Bakom henne
tornar sju kvinnor med heltäckande
slöjor och skjutandes barnvagnar
framför sig upp. Det blir en kapplöp­
ning. Bildspråket är tydligt, antingen
stänger vi gränserna för muslimer
eller så kommer det leda till kraftiga
försämringar för de svaga i samhället.
Invandraren, främlingen, hotet blir
synonymt med muslimer och islam. Att
motarbeta islam blir enligt den sverige­
demokratiska logiken detsamma som att
kämpa mot det ”multikulturella samhälls­
bygget”. Fienden är preciserad.
anders dalsbro
i s l a m o f o b i s o m p e d ag o g i s k u t m a n i n g 1 : 1 2
| 11
Jonas Ot terbeck är docent i islamologi vid Lunds universite t
Islamofobi
på frammarsch
Otterbeck recenserar Bjurwalds bok: Europas skam – rasister på frammarsch.
Islamofobi har lyfts från att vara ett förhållandevis okänt ord till att hamna i var
mans mun – och penna kan tilläggas. Otaliga är åsikterna om konstruktionen av
begreppet, om fenomenet.
Men oavsett om man anser ordet islamofobi illa konstruerat
eller ej och oavsett vad man tycker om islam som lära är
det svårt att förneka eller förringa det faktum att muslimer
diskrimineras, stigmatiseras, stereotypiseras och angrips
fysiskt i Europa. Muslimsk egendom förstörs och privatper­
soner med muslimsk bakgrund misshandlas, förnekas bostad
eller sorteras bort vid jobbansökningsförfarande. Inte baserat
på deras åsikter, meriter eller handlingar utan baserat på
utseende och namn, och deras anknytning till islam. Våld
och diskriminering drabbar givetvis inte alla muslimer, långt
ifrån, men det finns en förhöjd risk, statistiskt, att drabbas
om du identifieras som muslim av andra. Detta är väldoku­
menterat av forskare och journalister. Vissa i debatten tycks
mena att det faktum att det finns muslimska agitatorer som
förespråkar fientlighet mot den s.k. Västvärlden och det fak­
tum att kristna diskrimineras och utsetts för våld i flera olika
muslimska majoritetssamhällen, berättigar att alla muslimer
ska misstänkliggöras. Diskriminering är något muslimer får
förvänta sig. De har sig själv att skylla; de kan ju sluta vara
muslimer – det är ju ett personligt val att tro. Det är tur att
den typen av ytliga och aggressiva mentaliteter inte styr sam­
hällena i Europa. Eller gör den det? Hur ser framtiden ut?
Lisa Bjurwald, journalist knuten till både Expo och
Dagens Nyheter, har skrivit en reportagebok om Europas
nationalistiska, populistiska och ibland öppet rasistiska
partier, som heter Europas skam. Rasister på frammarsch.
För dessa partier spelar fiendebilder en viktig roll. För att
tydliggöra sin egen position tar de avstånd från romer,
judar, araber, turkar, pakistanier, muslimer eller islam. Dessa
tillskrivs kollektivt ofördelaktiga egenskaper och, framför
allt, konstrueras som i grunden olika respektive nations
sanna kulturella värden och folkstam. Dessutom misstänklig­
görs den politiska eliten för att i sitt oförstånd planera ett
kollektivt, kulturellt självmord. Det är viktigt att just göra
denna sammankoppling mellan olika former av rasismer som
vilar på samma avståndstagande grupptänkande men som
12 |
r e l i g i o n & l i v s f r åg o r
samtidigt har synnerligen olika historier och uttryck.
Dramaturgin i Bjurwalds bok är tydlig. Sist finns en
diskussion vad man kan göra åt rasism. För att komma dit
möter vi först definitioner av islamofobi, antisemitism och
antiziganism och sedan nationella exempel som hela tiden
kryper närmare och närmare Sverige. I Ungern marscherar
fascistiska Jobbik med en klart rasistisk retorik mot romer. I
Italien uttalar sig Lega Nord medlemmar med höga politiska
befattningar stenhårt om romer och invandrare, inte sällan
från muslimska länder. I Storbritannien finns ett myller av
aktivister, bland annat English Defence League vars sympa­
tisörer romantiserar våld som motståndsmedel mot islami­
sering. Vi får även möta ett par individer (män, alltid män)
som har blivit tagna av brittisk polis i samband med att de
planerat eller utfört terrordåd, samtliga med sympatier eller
medlemskap i brittiska rasistpartier. Från Storbritannien åker
vi till Tyskland som kan stoltsera med en forna jönköpingsbo
som populistledare för ett antiislamiskt parti. Möjligen kan
man skratta åt stolligheterna Patrik Brinkmann, självut­
nämnd ledare för ett korståg till västerlandets fromma,
bjuder på, men det skrattet fastnar i halsen när Bjurwald
redogör för tyska naziströrelser. Sist tar sig Bjurwald till Sve­
rige och inte minst Sverigedemokraterna via Danmark och
Dansk folkeparti och Norge och Fremskrittspartiet. Bjurwald
rapporterar om vad som sker om man söker information
genom grävande journalistik som inte låter sig dompteras
av partiinformation och språkrör. Istället redogör hon för
vad som finns utanför partiernas polerade centrum och det
är inte vackert. Faktum är att om man tittar tillräckligt nog
och frågar rätt frågor visar det sig att heller inte centrum
undviker rasistiska eller starkt fördomsfulla åsikter. Det
mest slående exemplet är Anna Rosbach, europaparlaments­
ledamot för Dansk Folkeparti och Danmark som i svepande
ordalag motiverar sina åsikter. Bjurwald får henne att säga en
och annan groda men det är när Bjurwald redogör för hur
Rosbach röstade i frågan om ett andra europeiskt stormöte
om romernas situation som
en tydlig bild framträder.
572 europaparlamens­
ledamöter röstade för, 28 emot och Rosbach var en av dem.
Denna samling av 28 motröster inkluderade Marine Le Pen
(Front National) och företrädare för Jobbik, Geert Wilders
Frihetsparti, British National Party, och Lega Nord.
Den som förväntar sig en ingående diskussion om Sverige­
demokraterna kommer nog bli besviken. Här är Bjurwald
mer anekdotisk, väl medveten om att granskande litteratur
redan finns.
Bjurwalds bok är effektiv i sin reportagestil. Med jämna
mellanrum får hon sin läsare att stanna upp och fundera på
om det är fiktion; så illa är situationen som beskrivs. Men så
beskrivs också framför allt det bedrövliga. Flera av rörelserna
som omnämns är marginella och övervakade och i en ständig
rörelse av uppblommande och nedgång. Som andra smårörelser
är de helt beroende av eldsjälar. Men andra har blivit invalda i
parlament över Europas karta, ytterligare verkar inom politiken
på EU­nivå. Dessa kan på intet sätt ignoreras.
Lusten att kommunicera effektivt och braskande, gör
att möjliga nyanseringar ibland faller bort, eller om det är så
att de inte är kända för författaren. Ett exempel. Av Angela
Merkels uppmärksammade multikulti­kritiska tal blir de
nyanserande bitarna glömda, t.ex. att hon specifikt nämner
att islam numera är en naturlig del av det tyska samhället.
Det rapporterades heller inte om i världspressen i någon
högre grad, men diskuterades i tysk press och talet finns
tillgängligt på Internet.
Styrkan och svagheten i boken är märkligt nog den
samma – den anekdotiska stilen. Det ger spännande läsning
men berövar läsaren på en sammanhållande helhet. Den
generösa läsaren ser att Bjurwald ger referenser till forskare
som i sina böcker presenterar en mer sammanhållande bild
som Jens Rydgren, Anders Hellström, Liz Fekete och Cas
Mudde. Den mer snåle kollar igenom fotnoterna (en samlad
litteraturlista och ett register saknas) och finner att mycket
användbar litteratur saknas och att forskare som skrivit
mycket både böcker och artiklar relevanta för boken refereras
till via deras dagstidningsartiklar.
De delar som är minst intressant är de där Bjurwald
redogör för vad islamofobi, antisemitism och antiziganism är.
Här kunder berättelsen vunnit på att vara mer strukturerad
kring någon princip. Som det är nu hoppas det litet hit och
dit och inte allt för mycket blir sagt. Länderrapporterna har
dock ett stort värde och jag misstänker att bokens struktur
kräver de första delarna.
Avslutningen är nog den mest genomtänkta delen av
boken. Här får vi i skriftlig form ett föredrag från en Expo­
aktiv om hur rasism kan och bör bemötas. Tipsen är goda,
pragmatiska och realistiska. De vittnar om en medvetenhet
om att information inte är ett universalbotmedel mot rasism.
Information är inte oviktigt men frälsareffekten uteblir
ofta. Istället ser Bjurwald detta som en blocköverskridande
antirasistisk kamp där rasisterna ska exponeras, anmälas och
motarbetas. Framför allt ska inte rasistiska uttalanden och
föreställningsvärldar normaliseras och krypa in i journalistik
och politik. Vad som särskilt retar upp Bjurwald är när anti­
rasister unnar sig att vara rasister mot en annan befolkning
än den som deras egen kamp rör t.ex. muslimer och palesti­
navänner som engagerar sig mot islamofobi men uttalar sig
antisemitiskt och vice versa.
Det är i den avslutande delen som Bjurwald visar sitt
fulla engagemang och det är också den delen som bestäm­
mer urvalet i berättelsen och strukturen i boken. Det gör att
reportaget får prägel av stridsskrift. Jag har inget problem
med det, det var dessutom väntat. Men en läsare bör ha det i
bakhuvudet för att få ut så mycket som möjligt av boken.
Lisa Bjurwalds bok Europas skam. Rasister på frammarsch.
Stockholm: Natur & Kultur, 2011, ss. 273­278.
Jonas ot terbeck
i s l a m o f o b i s o m p e d ag o g i s k u t m a n i n g 1 : 1 2
| 13
Följande text är ett utdrag ur journalisten Lisa Bjurwalds bok Europas skam.
Rasister på frammarsch. Stockholm: Natur & Kultur, 2011, ss. 273-278.
Publiceras med tillstånd av bokförlaget Natur och Kultur.
Vad kan vi göra?
Såväl politiska partier som den antirasistiska rörelsen måste
bli bättre på att mobilisera folk på gräsrotsnivå. I kapitlet
Storbritannien visade jag hur aktivism dels kan bidra till att
hålla främlingsfientliga partier (i det fallet British National
Party) borta från makten, dels indirekt bekämpa extrem­
högern genom att sprida information om rasisterna som de
själva inte vill ska komma fram.
Att förebyggande aktivism är ett av de bästa motmedlen
mot den organiserade rasismen är också vad tankesmedjan
Fores kommit fram till i rapporten Lokal bekämpning av
främlingsfientlighet (2010).
Ur ett moraliskt perspektiv är ett direkt bemötande av
antidemokratiska och människofientliga rörelser alltid att
föredra mot att förhålla sig passiv – helt oavsett om aktivis­
men i efterhand visar sig ha haft effekt eller ej. En stark anti­
rasistisk folkrörelse är ett friskhetstecken för en demokrati.
Dessutom sänder det en viktig signal till både minoriteter
och extremhögern: att samhället inte accepterar rasism.
I Storbritannien finns goda exempel på antirasistiska
folkrörelser, som det tidigare i boken nämnda initiativet
HOPE not Hate. I Tyskland har aktivister lyckats förhindra
maktuppvisningar och propagandaspridningar med hjälp av
aktivt icke-våld, något som också förordas av den svenska
gruppen Stoppa nazismen aktivt ickevåld (SNAIV).
En av extremhögerns viktigaste högtidsdagar är minnes­
dagen av Dresden, som blev svårt bombad av de allierade
under andra världskriget. Vid högtidlighållandet i februari
2010 bildade 10 000 tyskar en mänsklig kedja och lyckades
på så sätt stoppa den årliga nazistmarschen genom staden.
I Sverige finns dock ett hinder för att skapa en folklig
antirasistisk rörelse: motståndet utmålas genomgående i
medierna som bestående av våldsamma vänsterextremis­
ter. Hänvisningarna till ”vanliga ungdomar” saknas helt i
beskrivningen av antirasisterna. Däremot utmålas de demon­
strerande rasisterna som civiliserade, främst på grund av sina
ordningsregler.
I en debattartikel för tidningen Journalisten år 2007
beskrev jag problematiken:
Rapporterna från nazistdemonstrationen Folkets Marsch prägla­
des av bristen på både ögonvittnesskildringar och journalistiskt
engagemang. Framför allt är det sorgligt att se hur högerextre­
misternas disciplinstrategi förblindar journalistkåren. Dagens
Nyheters artikel ”Demonstranter ’utklädda’ till solbadare slog
till” (070606) är ett utmärkt exempel på det sistnämnda. Arti­
kelförfattaren Anders Hellberg skriver:
14 |
r e l i g i o n & l i v s f r åg o r
”Högertåget gick långsamt Odengatan ned mot Sveavägen,
omringat på båda sidor av motdemonstranter som gjorde allt
för att provocera fram våld. Men högergrupperna marscherade
på räta led utan att skrika tillbaka och polisen fick situationen
under kontroll.”
Den beundrande tonen är mycket märklig i sammanhanget och
stycket har nöjt citerats i flertalet rasistiska Internet-forum.
Efter att ha bevakat otaliga högerextrema demonstrationer
sedan jag skrev min artikel står jag fast vid min kritik. Medi­
ernas beskrivningar medför att polisen (som alltid används
som främsta källa) framstår som de goda och antirasisterna
som de onda. Högerextremisterna får rollen som de civilise­
rade som genomför sin demonstration lugnt och sansat. Den
organiserade rasiströrelsen och den organiserade antirasistiska
rörelsen framhålls katastrofalt nog som lika goda kålsupare.
Framgång mot extremhögern kräver inte bara en stark
utan också en enad antirasistisk rörelse. När Vänsterpartiet
manade till demonstration mot Sverigedemokraterna efter
partiets intåg i riksdagen, löd stridsropet ”Visa ditt motstånd
mot rasism”. Det var sannolikt många svenskar intresserade
av att göra. Men under uppmaningen kunde man sedan läsa:
”och nedskärningspolitiken”.
Många liknande demonstrationer under slogans som
”mot rasismen och borgerligheten” har hållits i Sverige,
och fortsätter att anordnas. Problemen uppstår då vänstern
hävdar sitt monopol på den antirasistiska kampen. Det
utestänger effektivt den betydande del av Sveriges befolk­
ning som mycket väl kan brinna för antirasismen – men som
valde att lägga sin röst på Alliansen. Samma problematik
präglar de pro-palestinska grupper, som försvarar palestini­
ernas rättigheter men tillåter sina argument att influeras av
antisemitiska tankegångar.
Stéphane Bruchfeld, expert på antisemitism, menar att
man inte kan vara selektiv i sin antirasism.
”Antirasismen kan inte vara ett politiskt nollsummespel där
olika grupper ställs mot varandra. Då är det inte längre det
antirasistiska engagemanget som är det centrala utan någonting
annat.”
Han ger några exempel: Sverigedemokrater som säger sig
vara mot antisemitism, men som hetsar mot muslimer. Proisraeler som kanske inte bara bekämpar antisemitism utan
också till exempel antiziganism, men som sprider konspira­
toriska och i det närmaste islamofoba fantasier, eller ställer
krav på muslimer som inte ställs på andra grupper. Och
motståndare till islamofobi, som är beredda att bortförklara
och normalisera antisemitismen hos islamistiska grupper och
tänkare.
Det är också viktigt att vi vågar tala öppet om rasism och
främlingsfientlighet på arbetsplatserna. Sverigedemokraten
Marie­Louise Enderleit, som 2010 på Facebook manat till
avrättning av invandrare, fick sparken från sitt jobb som
personlig assistent inom Trelleborgs kommun.
”Det är inte förenligt med kommunens och socialförvaltning­
ens värderingar. Vi har helt tappat förtroendet för henne på
grund av hennes värderingar”, meddelade socialförvaltningens
personalchef efter avskedandet.
Samma sak drabbade socialarbetaren Iris Niemeyer i Tysk­
land när hennes aktivism i nazistiska NPD avslöjades. Den
tyska forskaren Renate Bitzan anser att värdegrund behöver
få en mer framträdande roll vid anställningsintervjuer och
teambyggande på arbetsplatserna.
”När jag föreläser för exempelvis socialtjänsten rekommenderar
jag gruppövningar där man tillsammans bygger upp en starkare
medvetenhet om dessa värderingar”, berättar Bitzan. ”Jag tycker
också att arbetsgivarna vid jobbintervjuer ska försöka ta upp
frågor som kan ge ett hum om intervjupersonens attityder i de
här frågorna.”
Utbildning är och förblir ett av de bästa bekämpningsmedlen
mot rasism. Det gäller inte bara för barn och ungdomar utan
för lärare, ungdomsklubbar, fackföreningar, lokala myndig­
heter, medieföretag och så vidare. Först när vi verkligen
förstår rasisternas agenda, argument och strategier kan sam­
hället påbörja ett effektivt antirasistiskt arbete.
Utbildning har en särskilt stor betydelse i dag, då inte
Forts. från sid 9
islamofobi – en pedagogisk utmaning
Idag är det vanligare att söka information på nätet än på
biblioteket och en internetsökning på frågor om islam leder
ofta till islamkritiska sidor. Som lärare ska vi hjälpa våra
studenter att förhålla sig källkritiskt. I religionsundervis­
ningen kan vi göra så genom att identifiera utsagor från såväl
religiösa representanter som för den anti­islamiska diskursen.
Dessa har gemensamt är att de båda vet att berätta vad islam
egentligen är, även om de kommer till skilda slutsatser.
Men det kräver också en djupare diskussion om religion
som fenomen. Många upplever att man bäst lär sig om en
religion genom att läsa dess urkunder, snarare än i de ofta
motsägelsefulla uttryck som tolkningar av dessa urkunder tar
sig hos praktiserande människor. Denna religionsförståelse
finns ofta också i våra läromedel. Som lärare behöver vi där­
för ett starkare antropologiskt och sociologiskt, snarare än ett
hermeneutiskt eller omedvetet teologiskt, perspektiv i under­
ens allmänbildade politiker riktigt tycks
kunna greppa vad det är som driver de
främlingsfientliga. Ju mer slipade de
rasistiska partierna blir, desto svårare
blir det att avkoda deras budskap.
Särskilt unga människor är i riskzo­
nen i det nuvarande antimuslimska
klimatet.
”Islamofobi är oerhört destruktivt
för unga människors identitet”, säger fors­
karen Liz Fekete. ”Det sker en negativ identifiering med bilden
av muslimer. Men islamofobin är också destruktiv för unga vita
tjejer och killar, som lär sig att tänka i stereotyper. Vi får inte
glömma bort att vita ungdomar också radikaliseras. Och det gör
dem sårbara för extremhögerns rekryteringsförsök. Vi ser med
andra ord hur islamofobin skadar en hel generation européer.”
I Forum för levande historias kartläggning Den mångtydiga
intoleransen (2010) granskas svenska gymnasieungdomars
attityder till romer, muslimer, judar, utomeuropeiska
flyktingar och homosexuella. Studien visar att en tredje­
del av gymnasieeleverna hade fått undervisning om FN:s
deklaration om de mänskliga rättigheterna, men endast ett
fåtal hade tagit del av undervisning om Sveriges nationella
minoriteter. En majoritet av gymnasieeleverna uppgav att de
hade fått undervisning om världsreligionerna, om nazisternas
folkmord på judar och om rasism och kolonialism.
Resultatet visade att de elever som inte fått någon
undervisning om dessa frågor hade antingen mer ambivalent
eller mer negativ inställning till samtliga utsatta grupper. De
gymnasieelever som hade fått undervisning uppvisade mer
positiva attityder. Rapporten konstaterar att ju mer undervis­
ning om rasism och om Förintelsen eleverna hade fått, desto
mer positiva attityder uppvisade de till såväl invandrare,
muslimer och judar som till homosexuella.
visningen. Vi måste hjälpa studenter att se det komplicerade
förhållandet mellan texter och tolkningar, mellan urkunder
och levd religion i vår omgivning.
Religion bygger liksom all mänsklig verksamhet på rela­
tioner och maktstrukturer, och ”samma” religion tolkas och
praktiseras olika av olika grupper och individer. Människor
påverkas av såväl tidigare tolkningar, som av sin direkta
omgivning, utbildningsbakgrund och sina socioekonomiska
förutsättningar i sin religionsutövning. Genom att förmedla
en sådan förståelse kan vi också uppmuntra till viktiga
tvärvetenskapliga och kritiska perspektiv som ett alternativ
till en naivt generaliserande religionskritik, som exempelvis
islamofobi.
förslag till vidare läsning:
Magnus Linton, De Hatade – om radikalhögerns måltavlor (Atlas)
EXPO 3/2011 Terrorns nya ansikte – Idéerna som inspirerade
Breivik
simon sorgenfrei
i s l a m o f o b i s o m p e d ag o g i s k u t m a n i n g 1 : 1 2
| 15
Årsmöte i Västerås
Välkommen till FLR:s årmöte i Västerås
lördagen den 17 mars kl 13.00!
Årsmötet genomförs i Rudbeckianska gymnasiet i Västerås
(Hus: Hallskolan. Konferensrummet, 2 tr, ingång från skolgården).
Skolan ligger invid Västerås domkyrka.
Årsmötet inleds med en föreläsning av FLR:s ordförande Annika Lindskog
på ett aktuellt och angeläget tema:
Belysning av betyg och
bedömning i religionskunskap.
Annika Lindskog är universitetsadjunkt och doktorand vid Institutionen
för didaktik och pedagogisk profession vid Göteborgs universitet.
Hon är projektledare för de nationella proven i religionskunskap.
Anmäl ditt deltagande till:
Ola Björlin, epost: [email protected], sms: 076-569 10 82
Hjärtligt välkommen!
Rudbeckianska gymnasiet, Västerås.