Durkheimtraditionen
samt två bilder om postmodernismen
Utbildningssociologi A, HT2010
delkursen Klassiska och moderna traditioner
Mikael Palme
[email protected]
Denna föreläsning tar upp:
Några av grunderna i Durkheims sociologi
Basil Bernstein som sen-durkheimian
Durkheimska inslag i Pierre Bourdieus utbildningssociologi
Dessutom: postmodernism och Lyotard
Textunderlag:
1. Durkheim, ‖Education: Its Nature and Role‖
2. Bernstein, Basil, ―Social class, language and socialization‖
3. Bernstein, Basil, ―Class and Pedagogies: visible and invisible‖
OBS Bernsteintexterna kan bytas ut mot utdraget ur Elisabeth
Hukltqvist avhandling samt den korta originaltexten av Bernstein i
Braoy, Läsestycken för samhällsvetare enl. Instruktioner I
Studentpootalen
4. Bourdieu, Pierre, ‖L’illusion biographique‖
5. Bourdieu, Pierre, ‖Le nouveau capital‖
6. Lyotard, La condition postmoderne.
I. Durkheims (1858-1917 ) sociologiska program
Skapandet av sociologin som vetenskap, avgränsning mot
bland annat filosofin och psykologin
Année sociologique 1898-1912
• Studera socialt liv som ‖sociala fakta‖, inklusive
‖kollektiva representationer‖ (kollektiva föreställningar)
• Religiösa, juridiska, moraliska och ekonomiska fenomen
måste alltid förstås som del av en specifik social miljö och
deras orsaker måste sökas i de konstitutiva (grundläggande)
dragen i det samhälle som denna miljö är en del av
• Komparativ metod som utifrån en analys av särskiljande
egenskaper av sociala fenomen tillåter en klassifikation
• Historisk sociologi, sociala fenomens och institutioners
genealogi (ursprung och utveckling
• Durkheimianismen dominerar fransk sociologi en bit in på
1920-talet
Några betydande verk
Le suicide (Självmordet, 1887)
Jämförelse av olika typer av självmord i olika samhällen. D.
visar att självmord är olika saker i olika samhällen, hänger
samman med arten av sammanhållning i samhället och inte ska
förstås utifrån psykologiska faktorer
De la division de travail (Om arbetsdelningen, 1893)
Moderna samhället med arbetsdelning (olika grupper känner
inte varandra) binds samman av en organisk solidaritet som
utgörs av en gemensam sekulariserad moral. Detta slags
sammanhållning skiljer sig från den mekaniska solidaritet som
kännetecknar agrara samhällen.
Les règles de la méthode sociologique (Sociologin metodregler,
1894)
En sammanfattning av sociologins metod och underliggande
kunskapsteori (se nedan)
L’évolution pédagogique en France (The evolution of
educational thought in France, 1904-1905)
En analyserande beskrivning av utvecklingen av
pedagogiskt tänkandet inom sekundärundervisningens i
Frankrike från medeltiden och framåt i vilken olika
undervisningsformer och idéer om undervisning hela tiden
ses som del av en institutionell och social värld; idéerna
uttrycker denna världs historia
Les formes élémentaires de la vie réligieuse (Det religiösa livets
elementära former, 1912)
En jämförande analts av religion i olika samhällen,
mestadels vad som kallades ‖primitiva‖, genom vilken
Durkheim försöker bestämma vad som kännetecknar
religion allmänt
Har den sociala världen en egen, yttre existens i förhållande till
människan?
Man kan karaktärisera samhällsvetenskapliga traditioner med utgångspunkt
från i vilken grad de betraktar samhället som något som har en i förhållande till
människans tänkande och handlande (subjektivismens fokus) yttre, egen,
oberoende existens (objektivismens fokus) som den sociologiska kunskapen är
en kunskap om.
Subjektivism
ex. fenomenologi
psykoanalys
interaktionism
konstruktivism
objektivism
ex. marxism
Durkheimskolan
strukturalism
För Durkheim har sociala fenomen, dit han räknar också människors
föreställningar, en existens utanför det individuella medvetandet. De varierar
historiskt och måste studeras komparativt för att allmänna och specifika drag
ska kunna identifieras. De kan inte förstås med hänvisning till
allmänmänskliga kategorier som delvis sker hos Kant (ex. specifikt mänskliga
kategorier för den moraliska eller den estetiska erfarenheten)
Objektivism men inte empirism
Att Durkheim utgår från att samhället har en existens utanför individens
medvetande betyder inte att han är empirist i kunskapsteoretisk mening. Den
sociologiska vetenskapen skapar ‖kategorier‖ som inte bara bygger på
iakttagelser (sinnliga åskådningar) utan är resultatet av ett analytiskt arbete
som överskrider ‖det som är omedelbart givet‖ :
”Trots den betydelse som vanligen förknippas med etiketten apriorister
[de som inte är empirister, dvs. inte utgår bara från det som direkt kan
observeras utan ger förnuftet en viktig roll som väg till kunskap; MP] är
dessa mer respektfulla inför fakta. De godtager inte som någon självklar
sanning att kategorierna är fabricerade av samma element som våra
sinnliga åskådningar, och därför är de inte förpliktade att systematiskt
utarma kategorierna, att tömma dem på deras reella innehåll, att
reducera dem till blotta verbala artefakter. Tvärtom, aprioristerna låter
kategorierna behålla alla sina specifika karaktäristika. Aprioristerna är
rationalister; de tror att det hos världen finns en logisk aspekt som bäst
uttrycks av förnuftet. Därför tillskriver de anden en viss förmåga att
överskrida erfarenheten, att komplettera det som är omedelbart givet för
anden.” Övers. D. Broady.
D. Broady, Läsestycken för samhällsvetare, s. 28; http://www.skeptron.uu.se/broady/sec/sec-6.pdf
Sociala fakta
‖[Sociala fakta] består av sätt att handla, tänka och känna som är utvärtes i
förhållande till individen och som med tvångsmakt tvingar sig på individen.
/…/
Första regeln:
Den första regeln, och den mest grundläggande, är att behandla sociala fakta som
ting.‖
Émile Durkheim: Les règles de la méthode sociologique [1895]. Paris: P.U.F., 20 uppl.,
1981, p. 5 resp. p. 15.
Övers. D. Broady. D. Broady, Läsesstycken för samhällsvetare, s. 23
Kollektiva representationer (kollektivt medvetande)
De flesta föreställningar är inte individuella utan kollektiva till sin natur och
delas av medlemmarna i en social grupp eller samhälle. De har sitt ursprung i
och återspeglar gruppen gemensamma historia. Språket uttrycker i sig självt
och är bärare av dessa kollektiva föreställningar. Kollektiva representationer
kan uttryckas i symboler, exempelvis religiösa eller kulturella sådana som kors
eller midsommarstänger, men omfattar framför allt de grundläggande
övertygelser (trosföreställningar) som ligger till grund för individens
orientering i den sociala världen. Ett modernt exempel kunde vara
övertygelsen att människan är en autonom individ som väljer och utformar sitt
eget liv. Om vi förnekar denna kollektiva övertygelse, regerar de flesta
negativt, just därför att den är en kollektiv trosföreställning. De kollektiva
representationerna uttrycker gruppens enhet och fyller funktionen att hålla den
samman.
Kollektiva representationer är exempel på sociala fakta i Durkheims mening.
Bryta mot vardagslivets föreställningar
‖Men om det existerar en vetenskap om samhällen, så måste man noga
uppmärksamma att denna vetenskap inte består i en enkel parafras av
traditionella fördomar, utan får oss att betrakta ting på annat sätt än så som
de uppträder i vardagslag; ty målet för varje vetenskap är att göra
upptäckter och varje upptäckt rubbar mer eller mindre vedertagna
uppfattningar. Åtminstone om man inte inom sociologin tillskriver
vardagstänkandet en auktoritet som det sedan länge förlorat inom andra
vetenskaper — och jag ser inte varför sociologin skulle återge
vardagstänkandet denna auktoritet — måste vetenskapsmannen vara fast
besluten att, så länge hans forskning genomförs metodiskt, inte låta sig
skrämmas av de resultat till vilka den leder fram.‖
Émile Durkheim: Les règles de la méthode sociologique [1895]. Paris: P.U.F., 20
uppl. 1981, p. vii. Övers. D. Broady
D. Broady, Läsesstycken för samhällsvetare, s. 24
Metodologisk kollektivism
Man brukar inom sociologin skilja mellan metodologisk individualism och
metodologisk kollektivism. Det förra betyder att den sociologiska
förklaringen måste utgå från antagandet att det är individer som handlar
och att handlingar har individuella motiv och drivkrafter. Den sociologiska
metoden måste komma åt dessa. Motsatsen, den metodologiska
kollektivismen antar att handlandet, liksom tänkandet, kan återföras till
gruppen, inte nödvändigtvis till varje individs motiv. Tankar, minnen och
motiv är först och främst kollektiva och ‖yttre‖ i förhållande till den
enskilda individen och de utövar en tvingande kraft på individen. För att
förstå vad ‖kollektivt handlande‖ är, kan man ta exemplet med
självmordet som var föremål för en av Durkheims mest kända arbeten.
Självmord utförs visserligen av enskilda människor men för Durkheim är
det självmordet som kollektivt fenomen som är intressant – under vilka
omständigheter det begås, vilka sociala typer det finns, osv. Detta är
exempel på en metodologisk kollektivism. Det individuella är uttryck för
det kollektiva.
Det sociala ska förklaras genom det sociala
‖Den determinerande orsaken till ett socialt faktum bör sökas bland de
föregående sociala fakta, och icke hos det individuella medvetandets
tillstånd.‖
Émile Durkheim: Les règles de la méthode sociologique [1895]. Paris: P.U.F., 20
uppl. 1981, p. vii. Övers. D. Broady
D. Broady, Läsesstycken för samhällsvetare, s. 24
Durkheims funktionalism
Durkheim är känd för att använda funktionsförklaringar i sina sociologiska analyser.
När han exempelvis analyserar skillnaderna mellan arbetsdelningen i olika
samhällen, analyserar han de specifika former av band som han identifierar i ett
äldre, agrart samhälle utan utvecklad arbetsdelning och i ett modernt samhälle med
en utvecklad arbetsdelning – mekanisk respektive organisk solidaritet (se ovan) - i
ljuset av att dessa band har funktionen att hålla samhällena samman. Det är som om
han förklarar de skilda formerna av sammanhållning (solidaritet) med den funktion
de har.
Durkheims uppmaning: skilj på orsaksförklaringar och
funktionsförklaringar, men båda har sin plats!
‖När man sålunda tar itu med att förklara ett socialt fenomen, måste man hålla isär
undersökningar av å ena sidan den verkande orsak som producerar detta sociala
faktum och å andra sidan den funktion som det fyller. ‖
Émile Durkheim: Les règles de la méthode sociologique [1895]. Paris: P.U.F., 20
uppl. 1981, p. vii. Övers. D. Broady i D. Broady, Läsesstycken för samhällsvetare,
s. 24
II. Basil Bernstein
1924-2000
Socialarbetare, sen akademisk karriär, professur i utbildningssociologi, London
Institute of Education
Bernsteins utbildningssociologi fokuserar i hög grad på språket som uttryck för
maktrelationer, för relationer mellan sociala grupper och för relationer mellan
individen och utbildningssystemet (skolan).
―Forms of spoken language in the process of their learning initiate, generalize
and reinforce special types of relationship with the environment and thus create
for the individual particular forms of significance‖ Class, Codes and Control,
1971, s.76
Begränsad (restricted) och utvecklad (elaborated) kod
―Code‖ = ung: en uppsättning organiserande principer som
ligger bakom det språk som medlemmar i en social grupp
använder
Restricted el. Particularistic code = begränsad till sin
omedelbara kontext
Elaborated el. Universalistic code = giltig i de flesta
användningskontexter
―Universalistic meaning are those in which principles and
operations are made linguistically explicit whereas
particularistic orders of meaning are meanings in which
principles and operations are relatively linguistically
implicit‖ (―Social Class, Language and Socialisation‖, 1973)
Bernsteins tidiga teori om begränsad och utvecklad kod gick sammanfattningsvis ut på
att arbetarklassens språk dominerades av en begränsad kod och därmed begränsades till
specifika användningskontexter, under det att medelklassens språk präglades av en
utvecklad språkkod , vilket gjorde att det blev mer oberoende av den konkreta
kontexten. Detta förklarade varför medelklassbarn lyckades bättre i utbildningssystemet
som värdesätter en utvecklad språkkod (exempelvis förmåga att använda abstrakta
begrepp och att tala mer generellt om olika saker).
Eftersom Bernstein gärna skriver så abstrakt som möjligt, är det svårt att avgöra hur
hans begreppsdistinktion mellan begränsad och utvecklad kod egentligen ska förstås. På
vilket sätt existerar dessa koder? Den kritiserades stark av sociolingvister och sociologer
för att förvandla ett maktförhållande mellan språkvarianter (exempelvis arbetarspråk
och medelklasspråk) – dvs. maktförhållanden i samhället gör att det ena erkänns och det
andra inte – till inneboende egenskaper hos språket och hos dem som talar det. Det är
maktförhållanden som gör att ett visst språk erkänns och inte ett annat, inte språkets
‖egna‖ egenskaper. Kritiker menade också att Bernsteins perspektiv innebar att det var
de undertrycktas språk som var orsak till att de var undertryckta, nämligen att de
saknade en utvecklad språkkod. Bernsteins distinktion ledde till många s.k.
kompensatoriska språkprogram som syftade till att utveckla arbetarklassens outvecklade
kod till en utvecklad sådan. Sådana kompensatoriska program har inte fungerat därför
att de behandlar språkkoder som något i sig och som kunde utvecklas i sig, och bortsåg
från att de verkliga sociala skillnaderna inte ligger i språket och inte kan förklaras av
språkliga skillnader.
Klassifikation/inramning, osynliga koder och social
kontroll
Det andra begreppspar Bernstein förknippas med är klassifikation
och inramning. Detta begreppspar är kopplade till ytterligare
begrepp – osynlig kod, synlig/osynlig pedagogik och, slutligen,
social kontroll.
Stark klassifikation = gränserna mellan innehåll är tydliga, utsagda,
synliga
Svag klassifikation = gränserna mellan innehåll är otydliga,
outsagda och osynliga
Stark inramning = gränserna för vem som har auktoritet att göra
vad i undervisningen är starka, klara, synliga
Svag inramning = gränserna för vem som har auktoritet att göra
vad i undervisningen är svaga, oklara, osynliga
Bernstein’s concept of classification
Rivers dry out
Strong classification
Strong border
Strong border
School and
textbook
concepts and
knowledge
Students’ out-ofschool concepts and
knowledge
Water cycle
Vaporisation
Condensation
Clouds
Rainfall
Water dispappears
into the ground
Hard rainfall
Water disappears
from boiling kettles
Clouds
Fog over a lake
Domestic language
expressions for
”water disappear”
In and out of different conceptual
systems
Water cycle
Rivers dry out
Water dispappears
into the ground
Weak
classification
School and
textbook
concepts and
knowledge
Students’ out-ofschool concepts
and knowledge
weak
border
Soft rainfall
Clouds
Fog over a lake
Soft rainfall
Vaporisation
Water
disappears from
Domestic language
boiling kettles
expressions for
Condensation
”water disappear”
Hard rainfall
Osynlig kod = när klassifikation och/eller inramningen är svag uppstår
‖osynliga koder‖ som styr vad som räknas som rättmätigt innehåll och
inte. Dessa koder är just ‖osynliga‖, icke utsagda, men likafullt
verksamma
Osynlig pedagogik = en pedagogik som kännetecknas av svag
klassifikation och svag inramning.
Social kontroll:
I en synlig pedagogik med stark klassifikation och stark inramning
utövas en tydlig makt som det går att förhålla sig till, smita ifrån, dölja
sig för. Något bestämt är giltigt innehåll och detta är klart hur
auktoriteten att bestämma detta innehåll och att bestämma
arbetsformer ser ut. Makten framträder
I en osynlig pedagogik med svag klassifikation och svag inramning
utövas makten genom att elever anpassar sig till osynliga koder.
Eftersom denna anpassning är indirekt, outtalad, utövas en mer
osynlig makt. Den som makten utövas över blir själv medverkande i
detta. Detta är en annan, enligt Bernstein mer modern, form av
maktutövning.
Inspirationen från Durkheim:
Bernstein ser det slags ‖koder‖ han talar om både i den tidigare
distinktionen mellan begränsad och utvecklad kod och i samband
med distinktionen mellan synlig och osynlig pedagogik (dvs.
osynliga koder) som uttryck för kollektiva tankeformer i
Durkheims mening. Dessa tankeformer tvingar sig på eleven (och
läraren) och utövar en tvingande makt. Genom dem utövas en
social kontroll, just genom att alla blir delaktiga i samma
tankeformer.
III. Durkheimianismen hos Bourdieu
Bourdieu behandlas här kortfattat eftersom hans sociologi
tagits upp tidigare. Man kan säga att en durkheimiansk
utgångspunkt för Bourdieus sociologi är just det
sociologiska programmet att ‖förklara det sociala genom det
sociala‖, dvs. inte föra in andra slags förklaringar,
exempelvis psykologiska. Tankar, idéer, föreställningar, och
liknande förstås alltid som ingående i historiskt framvuxna
sociala sammanhang där de får sin mening och förklaring.
Vidare återkommer hos Bourdieu samma intresse för
kollektiva representationer och dessas ‖tvingande makt‖.
Hos Bourdieu knyts detta synsätt till begreppet symboliskt
kapital. Symboliskt kapital är det som är erkänt av en grupp
eller av samhället i stort.
Några former av symboliskt kapital:
religiöst symboliskt kapital = det som erkänns inom religionens värld
och som ligger till grund för prästers ställning
politiskt symboliskt kapital = det som erkänns inom politikens värld
och ligger till grund för politikers ställning
kulturellt kapital = det som erkänns som en dominerande kultur i
samhället (allmänbildning, språkförmåga, god smak, osv.)
Fältspecifikt symboliskt kapital inom ex. teaterns värld = sådana
kunskaper om och förmågor att spela teater som teatervärlden
erkänner
Grunden för olika former av symboliskt kapital är kollektiva
föreställningar som ligger till grund för erkännandet
Bourdieu: habitus formas av den sociala banan och formar
sedan livsstilar och föreställningar
”Struktur”
Existensvillkor 1
Kultur, utbildning,
inkomster, geografiskt läge, erfarenheter, etc.
Existensvillkor 2
”Struktur”
Habitus 1
Förkroppsligade scheman
för handling, tankar,
erfarenheter, varseblivning, värden, smak
Habitus 2
Särskiljande
praktiker 1
Val av utbildning,
intressen, språk,
fritidsaktiviteter,
estetiska val, etc
Särskiljande
praktiker 2
Livsstil 1
Enhetligheten i
dessa praktiker
formar en objektivt
existerande livsstil
Livsstil 2
(Nästa bild)
Bourdieu, det sociala rummet:
Fördelningen av kapitalformer (kulturella och ekonomiska tillgångar)
i det sociala rummet bygger upp en struktur som existerar utanför
den enskilda individen
Volym kapital (kulturellt plus ekonomiskt) +
Den dominerande klassen
läkare
företagsledare
advokater
universitetslärare
Högre tjänstemän privat sektor
Högre tjänstemän
offentlig sektor
konstproducenter
journalister
gymnasielärare
Tjänstemän mellannivå privat sektor
Kulturförmedlande yrken
Tjänstemän mellannivå
offentlig sektor
Kulturellt kapital +
Ekonomiskt kapital ämneslärare
Medelklasserna
Kulturellt kapital Ekonomiskt kapital +
småföretagare
Sjukvårdande
yrken
handelsmän
Lärare yngre åren
hantverkare
Kvalificerade arbetare
Den dominerade klassen
Okvalificerade arbetare
Volym kapital (kulturellt plus ekonomiskt) -
(kommande bilder)
Bourdieu, livsstilar och förställningar:
Den levnadsbana som individer genomgått för att nå fram till de
positioner i det sociala rummet som de intar (och som bestäms av de
kapitaltillgångar de innehar) formar habitus som är ett slags
kroppsligt ‖minne‖ av de miljöer och sammanhang individen
passerat genom. Habitus är präglat av denna bana och habitus är
relativt likartat för individer med likartad historia. Habitus formar
smak, intressen, föreställningar på olika områden (klädsel,
kroppsspråk, fritidsaktiviteter, möblering, osv). Dessa uttryck för
smak är kollektiva till sin natur.
Volym kapital +
Den dominerande klassen
läkare
företagsledare
advokater
universitetslärare
Högre tjänstemän privat sektor
Högre tjänstemän
offentlig sektor
konstproducenter
journalister
gymnasielärare
Tjänstemän mellannivå privat sektor
Kulturförmedlande yrken
Tjänstemän mellannivå
offentlig sektor
Kulturellt kapital +
Ekonomiskt kapital ämneslärare
Medelklasserna
Kulturellt kapital Ekonomiskt kapital +
småföretagare
Sjukvårdande
yrken
handelsmän
Lärare yngre åren
hantverkare
Kvalifcerade arbetare
Den dominerade klassen
Okvalificerade arbetare
Volym kapital -
Volym kapital +
Den dominerande klassen
läkare
företagsledare
advokater
universitetslärare
Högre tjänstemän privat sektor
Högre tjänstemän
offentlig sektor
konstproducenter
journalister
gymnasielärare
Tjänstemän mellannivå privat sektor
Kulturförmedlande yrken
Tjänstemän mellannivå
offentlig sektor
Kulturellt kapital +
Ekonomiskt kapital ämneslärare
Medelklasserna
Kulturellt kapital Ekonomiskt kapital +
småföretagare
Sjukvårdande
yrken
handelsmän
Lärare yngre åren
hantverkare
Kvalifcerade arbetare
Den dominerade klassen
Okvalificerade arbetare
Volym kapital -
Volym kapital +
Den dominerande klassen
läkare
företagsledare
advokater
universitetslärare
Högre tjänstemän privat sektor
Högre tjänstemän
offentlig sektor
konstproducenter
journalister
gymnasielärare
Tjänstemän mellannivå privat sektor
Kulturförmedlande yrken
Tjänstemän mellannivå
offentlig sektor
Kulturellt kapital +
Ekonomiskt kapital ämneslärare
Medelklasserna
Kulturellt kapital Ekonomiskt kapital +
småföretagare
Sjukvårdande
yrken
handelsmän
Lärare yngre åren
hantverkare
Kvalifcerade arbetare
Den dominerade klassen
Okvalificerade arbetare
Volym kapital -
Volym kapital +
Den dominerande klassen
läkare
företagsledare
advokater
universitetslärare
Högre tjänstemän privat sektor
Högre tjänstemän
offentlig sektor
konstproducenter
journalister
gymnasielärare
Tjänstemän mellannivå privat sektor
Kulturförmedlande yrken
Tjänstemän mellannivå
offentlig sektor
Kulturellt kapital +
Ekonomiskt kapital ämneslärare
Medelklasserna
Kulturellt kapital Ekonomiskt kapital +
småföretagare
Sjukvårdande
yrken
handelsmän
Lärare yngre åren
hantverkare
Kvalifcerade arbetare
Den dominerade klassen
Okvalificerade arbetare
Volym kapital -
Volym kapital +
Den dominerande klassen
läkare
företagsledare
advokater
universitetslärare
Högre tjänstemän privat sektor
Högre tjänstemän
offentlig sektor
konstproducenter
journalister
gymnasielärare
Tjänstemän mellannivå privat sektor
Kulturförmedlande yrken
Tjänstemän mellannivå
offentlig sektor
Kulturellt kapital +
Ekonomiskt kapital ämneslärare
Medelklasserna
Kulturellt kapital Ekonomiskt kapital +
småföretagare
Sjukvårdande
yrken
handelsmän
Lärare yngre åren
hantverkare
Kvalifcerade arbetare
Den dominerade klassen
Okvalificerade arbetare
Volym kapital -
Volym kapital +
Den dominerande klassen
läkare
företagsledare
advokater
universitetslärare
Högre tjänstemän privat sektor
Högre tjänstemän
offentlig sektor
konstproducenter
journalister
gymnasielärare
Tjänstemän mellannivå privat sektor
Kulturförmedlande yrken
Tjänstemän mellannivå
offentlig sektor
Kulturellt kapital +
Ekonomiskt kapital ämneslärare
Medelklasserna
Kulturellt kapital Ekonomiskt kapital +
småföretagare
Sjukvårdande
yrken
handelsmän
Lärare yngre åren
hantverkare
Kvalifcerade arbetare
Den dominerade klassen
Okvalificerade arbetare
Volym kapital -
IV. Studie av gymnasieskolors hemsidor som
exempel på hur Durkheim kan användas i
analysen av den svenska skolan
Volym kapital (kulturellt plus ekonomiskt) +
universitets
lärare
Norra
Södra Latin
konstproducenterReal
Viktor
Rydberg
advokater
läkare
arkitekter
Enskilda
gymnasiet
företagsledare
högre tjänstemän privat sektor
högre tjänstemän
offentlig sektor
journalister
gymnasielärare
Kristofferkulturförmedlande yrken
skolan
tjänstemän mellannivå
Kulturellt kapital + offentlig sektor
tjänstemän mellannivå privat sektor
Kunskapsskolan
Kulturellt kapital Ekonomiskt kapital +
Ekonomiskt kapital ämneslärare
småföretagare
sjukvårdande
yrken
handelsmän
lärare yngre åren
hantverkare
kvalificerade arbetare
Yrkesplugget
okvalificerade arbetare
Volym kapital (kulturellt plus ekonomiskt) -
S:t Botvid
Några exempel från gymnasiet
Enskilda gymnasiets förstasida
Atleticagymnasiets förstasida
Logotyper med referens till
modernitet
Logotyper med referens till
tradition
VI. Postmodernism
A. Som social förändring
Modernitet – individens ―frigörelse‖ från
sociala ordningar, idén om en autonom
individ
Postmodernitet – individens reflexivitet,
erosion av traditioner och
retraditionalisering, alternativa identiteter
B. Som samhällsvetenskaplig strömning
1. Rörelsen inom arkitektur och konst: överskridandet
av den ―moderna‖ konstens formspråk
2. Uppgörelsen med upplysningstänkandets rationella
förnuft (Kant m fl) - Lyotard
Kritik av ―de stora berättelserna‖
―Den språkliga vändningens‖ reflexivitet
3. Marxistisk syn på ―senmodernitet‖ – upplösning av
sociala sammanhang, individualisering i livet och
på arbetsmarknaden, varufetischism, globalisering
4. Teoretisk syn på den postmoderna människan:
reflexivitet, fri konstruktion av identitet
