Av: Arvid Kauppi
Övervakning, rätt eller fel?
De tekniska möjligheterna till övervakning, registrering och informationsökning som
tillkommit sedan halvledarens födelse är banbrytande. Informationsteknik i sig
diskriminerar vanligtvis inte, utan det är människan och hur denne använder de tekniska
möjligheterna som skapar nya problemställningar i termer om vad som är etiskt riktiga
sätt att använda den nya tekniken. Under internets födelse handlade nätet mycket om
vilken frihet internet kan ge. Privatpersoner kunde tillåta sig att bete sig ganska
anarkistiskt på nätet utan att det var nåt konstigt med det. Traditionellt har integritet varit
viktigt för människor men det ser nu ut som om personlig integritet endast kommer att
existera för de personer som själv bryr sig om att bevara den. Ansvaret för den personliga
integriteten har gått över från från staten till individen. Integriteten får ge vika för
ekonomiska intressen och lämnas då även öppen för andra. Det enda sättet idag att
skydda information om sig själv är att själv se till att aldrig lämna ut någon information.
Om man på allvar vill skydda sig själv måste man se till att inte lämna några elektroniska
spår för när spåren väl finns där kan dom inte tas bort med rimlig insats.
Den verkliga showen endast kan ses av regeringssanktionerade organ eller tekniskt
kunniga människor som troligtvis letar efter information som kan användas för deras
personliga syften. (Onda uppsåt?) All denna bevakning, leder den till att fler riktiga
terrorister grips, skapar den terrorister, skadar den vanliga människor? Som det påpekas
av Anders R Olsson i (Efter 11 september 2001: - Kan storebror hejdas?) så har
bevakningsinsatserna enligt vad som offentliggörs egentligen givit extremt svaga resultat
utifrån vad det officiella målet med bevakningen avser. Istället har alla vanliga människor
blivit fråntagna eller givit upp vår personliga integritet för ingenting annat än en
intensifierad otrygghet och paranoia. Om jag vore seriös terrorist skickar jag väl inte
öppet okrypterad E-post med ord som bomb, president, USA. Vad är nyttan av all
bevakning och informationsregistrering? Den personliga integriteten pucklas
obönhörligen på och kostar ofta individen dess känsla av trygghet och personlig frihet.
Några exempel på teknik som kan uttnyttjas för övervakning:
Videoövervakning – bild i ljus eller mörker, med eller utan mönsterigenkänning av
fordon och personer. Stort sett varje gatukorsning i London och New York har
övervakningsutrustning..
Satellit – tillräcklig god upplösning för att identifiera människor och avlyssna mycket
kommunikation.
Mobiltelefoner – kan förutom att avlyssnas även användas för att få fram var du har varit
och befinner dig just nu. (Du kan själv köpa utrustning på Internet för att avlyssna
godtycklig mobiltelefon. Pris ca 2Mkr)
Vanlig telefoni – Med trådlös telefon vanligtvis lättavlyssnat, annars hyffsat säkert.
E-post – inte mer hemligt än ett vykort på en anslagstavla. E-posten försvinner inte bara
för att du tar bort den ur ditt E-postprogram, vilket t.ex. Monika Lewinsky fått erfara.
Internet generellt – så länge man inte krypterar sin aktivitet kan man inte förvänta sig att
nåt är osynligt, privat eller någonsin försvinner.
Register, skatteverkets, sjukregister mm – Kan i fel händer vara otrevligt. Ofta skriver
man slentrianmässigt på föräkringsbolagens förfrågan om att få ta del av ens
sjukdomshistoria osv.
Betal/kreditkort/kundkort (ex.vis ICA) – Kan ge väldigt detaljerad bild av ditt liv och
dina vanor? Om du använder ditt kontokort när du köper en ny TV får du automatiskt ett
brev från Radiotjänst.
Vi brukar ofta ha förväntningar på att staten bör vara en förebild för dess invånare när det
kommer till frågor om moral och etik. Därför tänkte jag fundera lite kring
övervakningsetik på statsnivå. Vad uppnår man med övervakning? Hur påverkas
säkerhet och upplevd säkerhet? Känner man sig tryggare i en värld med massiv
övervakning eller känner människor sig mer utsatta? Känner man sig själv tryggare av att
lämna sina fingeravtryck i en passkontroll? Ger övervakning och spioneri tillförlitlig
information? Används information på rätt sätt? Fel personer kan drabbas, krig kan startas
av fel anledningar. Man måste fråga sig om nyttan är större än skadan. Vad är
etiskt/moraliskt riktigt? Polisiära myndigheter på nationell och internationell nivå har
vissa skyldigheter gentemot sina länder att producera resultat som betyder att regler och
lagar efterlevs och säkerheten för länderna och förhoppningsvis också individerna
förbättras. För att uppnå detta bedrivs övervakning officiellt, inofficiellt och olagligt. Den
officiella övervakningen kan uttnyttjas inte bara för att fånga skurkarna utan antas ofta
även verka i avskräckande syfte, dvs hindra människor från att bli skurkar. (Jag tvivlar
på att detta verkligen är fallet. Har människor en stark övertygelse om att något är rätt
eller fel hittar den personen ofta en väg runt övervakningen.) Inofficiell övervakning sker
med tillstånd från de styrande i respektive land men utan att allmänheten är medveten om
det. Olaglig övervakning och registrering har också alltid förekommit i mindre eller
större skala. Dagens teknik gör det möjligt att göra detta så mycket lättare, effektivare
och snabbare. Man kan med stor sannolik anta att det lilla man någonsin får höra talas om
i termer av inofficiell och olaglig övervakning och registrering bara är toppen på ett
isberg. Historiskt sett har alla länder tillfällen då såna fall medvetet eller av misstag
uppdagats och Sverige är absolut inget undantag. Det behöver inte alltid vara i stor skala
utan det rör sig ofta om en mentalitet som återspeglar sig även ner på lokal nivå. En vän
till mig som är polis berättade utan att blinka att det på lokal nivå ofta sker registrering av
(för polisen) mer eller mindre kända personer utan att egentlig misstanke om brott
föreligger. Detta görs utifall att den informationen skulle råka komma till nytta, ”det kan
vara bra att veta vem umgåtts med vem” etc. Det som är skevt är att det inte spelar någon
roll att dom är poliser och denna typ av registrering är olaglig. Jag anser att om man ska
bedriva övervakning på ett etiskt riktigt sätt så måste alla regler som gäller vara inte bara
offentligt kända utan undantag utan också anledningen för regler och förfaranden måste
vara extremt tydligt förklarade och försvarbara.
Vi måste fråga oss vilket typ av samhälle vi vill leva i. Vill man skapa ett samhälle där
respekt för straff och våld är grundstenarna för samhällets funktion, eller vill man att
samhället bygger på respekt för mänskliga värden. Ska respekten vara påtvingad eller
komma inifrån människan själv? Bör man leda eller styra? Ska man aga sina barn eller
kan man lära ut vad som är rätt eller fel ändå? I Sverige har dom flesta av åsikten att det
senare är det som är det sätt som är mest moraliskt riktigt. Jag tror att övervakning och
överdrivet säkerhetstänkande skadar samhället mer än vad det hjälper oss att nå en mer (i
mina ögon) vettig etik för hur den nya tekniken ska användas. Det händer ofta och
kommer att fortsätta hända att individer kan skada samhället. Övervakning och
registrering löser dock inte dessa problem. Om en terrorist vill spränga nåt så kan hon
göra det ändå. Eftersom staten har en skyldighet att vara ett föredöme borde staten heller
inte använda sig av övervakning (aga) för att lära oss individer hur vi ska bete oss. Vi bör
inte leva våra liv baserat på rädsla för att råka göra fel eller att saker vi råkar göra ska
kunna misstolkas i fel context och därmed drabba oss senare.
Det kan dock vara svårt att sätta ett pris, kvantifiera skadan av att information kan vara
felaktig eller uttnyttjas felaktigt. Är den egna integriteten mer värd än andras integritet?
Det är inte lätt men ”lättare” att se vad nyttan är. Hur många terrorister har kunnat gripas
till följd av ökad övervakning. Blir säkerheten bättre? Upplever människor det som om
säkerheten blivit bättre eller är det kanske tvärtom. Vad är din personliga åsikt och vad är
den värd i sammanhanget? Är du beredd att offra din integritet för att uppnå upplevd eller
i bästa fall marginellt ökad äkta säkerhet? En verkligt paranoid person eller terrorist
skulle nog snarare använda systemet för att dölja sin egentliga personlighet bakom ett
skimmer av elektroniska villospår. Det vore fullt möjligt att använda sig av teknik för att
skaffa alibi för speciella tillfällen eller uppvisa en elektronisk bild av sig själv som inte
stämmer verkligheten. Handla ekologiskt med ditt ICA-kort, prenumerera på ”Råd och
Rön”, ha autogiro-överföring till någon fredsbeivrande organisation och se till att din
mobiltelefon används, kan spåras och befinner sig långt därifrån du är när du spränger
bomben.
Tankar om uppfostran har olika inriktningar. Vill man ha ett samhälle där människor trivs
och sköter sig av respekt för varandra eller vill man ha ett samhälle där man sköter sig för
att man vet att man riskerar att bli påkommen och straffad. Kontroll och aga skapar inte
bättre människor.
För att skapa regler där man tar hänsyn till etik och moral kan en metodisk genomgång av
problemen, nyttan och skadorna av den nya regeln vara nyttig. En gissning är att en
iterativ metod för att uppnå dessa regler vore ett vettigt sätt att skapa reglerna. Oftast
räcker det nog inte med att man sitter i ett rum och diskuterar fram en lösning utan det
kan också dyka upp okända eller kända faktorer som påverkar hur det fungerar i
verkligheten. Förutsättningar förändras ofta och det kan därför vara vettigt att
kontinuerligt ha frågor och svar under återkommande revision. Speciellt inom
informationsteknologin förändras hela tiden förutsättningarna för vad som gäller. Därför
är det viktigt att ha ett bra sätt och vettiga metoder för att möta förändringar och vad de
innebär.
Kort om några andra frågor.
Vad är datoretik?
Etik är en uppsättning principer för hur man ska bete sig. Ordet datoretik är för mig lite
missvisande, datorn har ingen egen etik i mänsklig mening, vi människor bryr oss
egentligen inte om datorn eller informationstekniken som sådan. Vad man egentligen
menar med datoretik är alltså de principer som bör gälla levande varelser emellan i
samband med denna nya miljö och teknik.
Som en kul kontrast...Till skillnad från hur ordet datoretik används idag är författaren
Isaac Asimov’s lagar mer inriktade på etik för hur maskinen bör bete sig. Om man vill
skapa en robot bör den skapande människan eller skapande maskinen se till att vissa
regler uppfylls av det man skapar. Isaac Asimov’s robotik-lagar:
A robot may not injure a human being, or, through inaction, allow a human being to come to harm.
A robot must obey the orders given it by human beings except where such orders would conflict with the First Law.
A robot must protect its own existence as long as such protection does not conflict with the First or Second Law.
IT-etik. Kan det finnas en sådan disciplin? Räcker det inte med de befintliga
disciplinerna, t ex filosofi och samhällsvetenskap?
Det är borde inte betraktas som en separat disciplin eftersom grundideerna för vad etik
innebär är detsamma, det är bara etik i samband med ett nytt kontext. Givetvis är det
vettigt att försöka bryta ned det generella begreppet etik till att fokusera på exempelvis
”datoretik” som ett forskningsområde för att göra det hela lite mer hanterbart. (Gammal
hederlig divide’n conquer.)
Skapar IT kvalitativt nya moraliska problem eller är förändringarna bara kvantitativa?
Hur löser vi moraliska problem och hur fattar vi beslut? Finns det bättre och sämre sätt
att hantera moraliska problem? Hur lär vi oss att hantera moraliska problem? Finns det
någon utveckling i vår förmåga eller är allt givet från början? Hur skulle vi kunna få
hjälp att hantera moraliska problem?
IT skapar inte moraliska problem, människor skapar problem i sitt sätt att använda
tekniken. Den nya tekniken för med sig nya frågeställningar om vad som är rätt och fel.
Tekniken i sig diskriminerar inte i frågor om rätt eller fel utan det är ett område som vi
människor måste finna vägar för. För att lösa moraliska problem vänder vi oss både till
oss själva, våra tidigare erfarenheter och till vår omgivning för att söka stöd. Om man är
medveten om principer, lagar och regler så tas dessa oftast med i resonemangen när vi
försöker lösa problemet. Det kan mycket väl tänkas att vi människor kan dra nytta av
metoder och tillvägagångssätt för att lösa dessa nya problem. Men så länge det inte är
möjligt att skapa verkligt komplexa modeller över hur människan fungerar i tanke och
handling går det nog inte att bygga maskiner som autonomt kan lösa dessa moralproblem
åt oss.
Är det svårare för IT-folk att ta sitt moraliska ansvar och handla rätt jämfört med andra
yrkesgrupper? Varför?
Det kan finnas barriärer i teknik och kunskap för att man på ett bra sätt ska vara
medveten om hur varje eget beslut påverkar andra och därmed kan man omedvetet skada
andra på ett sätt som strider mot den egna moralen. Annars är det väl ingen skillnad på
”IT-folk” och ”vanliga människor”, dom arbetar väl efter den egna individuella moral
och man kan bara hoppas att den något sånär väl stämmer överens med den kollektiva
moralen.
Kan man göra något åt det? Vad ska etiska koder och licensiering vara bra för? Hur ska
de vara uppbyggda och vilka krav ska de ställa? Har de något praktiskt värde?
I situationer där det är nödvändigt att man har en gemensam bild av vad som inte är
tillåtet att göra kan det vara nödvändigt att det finns koder, principer och i vissa fall
licensiering. Motiven för att skapa dessa koder kan variera, i somliga fall kan ändamålet
vara att skydda exempelvis det egna företaget, och då är orsakerna troligtvis av
ekonomisk karaktär. I andra fall kan det vara för att skydda levande varelser fysikt eller
psykiskt. Koder och principer har ett stort praktiskt värde om människan tar hänsyn till
och i bästa fall följer dessa. Det är viktigt att dessa principer är tydligt förmedlade till
dom de berör. Om dom ska förväntas tillämpas av människan får dom inte gå stick i stäv
med vad den tilltänkta användaren av principen tycker eller anser är riktigt. Det är också
viktigt att förklara varför man har en viss princip för en specifik sak, annars är det lättare
för användaren att själv hitta på en bortförklaring till varför man kan tillåta sig att strunta
i den.
Vilka etiska problem skapar IT-utvecklingen? Skapar den bara problem eller ger den nya
möjligheter att lösa gamla och nya moraliska problem? Kan vi använda IT för moraliskt
positiva ändamål?
Ett av de största problemen med IT-utvecklingen som sådan är att det inte går att hantera
effektivt på traditionellt sätt. Själva utvecklingen är beskaffad så att de möjligheter som
IT ger är dynamiska och förändras mycket över tiden, både med avseende på kvantitet
och kvalitet. Det här bidrar till att det är svårt att t.ex. över geografiska och kulturella
gränserna försöka skapa en gemensam bild (etik) av vad som är rätt och fel. Trots alla
etiska och moraliska frågeställningar så finns det ljusglimtar i det moraliska förfallet och
det är att IT ibland ger upphov till större möjligheter att lösa problem som tidigare varit
svåra att lösa p.g.a. olika omständigheter. Vad som är moraliskt positiva ändamål varierar
mellan individer och kulturer men oftast är det ändå en gemensam strävan efter något
som är bättre än det som fanns innan. Att nu olika kulturer lättare kan närma sig varandra
utan att vara geografiskt nära medför både påositiva och negativa effekter. Jag skulle vilja
påstå att IT-utvecklingen lett till utökade möjligheterna till spridande av kunskap och att
det är ett exempel på moraliskt positivt ändamål. Sen finns det säkert regeringar som inte
instämmer i det. IT orsakar både nya och gamla typer av problem men det kan också
användas för att lösa både nya och gamla problem.
Vilka skyldigheter och ansvar har vi om vi låter bli att använda IT för att lösa moraliska
problem? Är det önskvärt att skapa moraliska datorer och etiska analyssystem? Vore det
möjligt? Hur skulle sådana system vara byggda för att kunna vara användbara?
Det är önskvärt att skapa moraliska datorer eller analyssystem om dessa i våra ögon
skulle klara av att göra ett bättre eller minst lika bra jobb som vi själva har möjlighet att
göra. Om man har möjlighet att skapa en heltäckande modell över det område som
systemet är tänkt att omfatta, så är det möjligt att inom det området skapa maskiner som
fattar lika bra eller bättre beslut än människan. Problemet är att det i de flesta mer
komplexa fall där denna typ av system är önskvärda är det idag inte möjligt att skapa
heltäckande modeller över det aktuella verksamhets-området. Medicinska diagnossystem
kan idag inte uppfatta nyanser i en patients röst, utseende, presentation och disskussion
kring symptom etc. Men även om det inte är möjligt idag så vore det naivt att säga att det
aldrig är möjligt att skapa system som presterar bättre än människan inom specifika
områden. T.ex. om en patient går till en läkare och baserat på sina symptom får en
diagnos så är det inte alls ovanligt att en annan läkare med annan bakgrund säger något
helt annat. Givet detta är det i mer komplexa fall inte tillrådligt att låta bristfälliga beslut
fattas av en maskin. Om maskinen oftare ger riktiga diagnoser än läkare, är det etiskt
försvarbart att inte använda maskinen? Om man väljer att använda maskinen och denna
presterar mycket bättre i de flesta fall men i enstaka fall ger farligt felaktiga diagnoser är
det etiskt riktigt att i alla fall använda denna maskin? Vore det bra att använda Iordanis
metod när man närmar sig frågan om det är rätt eller fel att använda en sådan maskin?
Resultaten speglar ju vad den/de som använder metoden har för värderingar.
Vad man däremot kan uttnyttja befintlig teknologi till i dessa fall idag är att låta
maskinerna utifrån den modell som är uppnåelig idag presentera vilken diagnos som är
troligast enligt maskinen. Om det ska fungera är det viktigt att den modell som maskinen
arbetar enligt är känd av den människa som uttnyttjar systemet. Utöver att människan
måste vara medveten om systemmodellens begränsningar och styrkor krävs det också att
systemet åskådliggör vad systemet har baserat sina antaganden på, dvs presenterar hela
tankegången som antagandet baseras på. Just nu måste man nog säga att det inte är
möjligt att skapa sådana system av någon högre dignitet. Om det ska vara möjligt så
måste maskinen förstå människans och gruppen av människors sätt att samverka på ett
mycket djupgående plan. Däremot kan man skapa maskiner som på någon mer
grundläggande nivå ger stöd till människan när denne ska fatta ett moraliskt beslut. Alltså
”moraliska datorer och etiska analyssystem” som arbetar beslutsstödjande inte
beslutsfattande.
Men om det nu vore möjligt att skapa system som gör ett bättre jobb än människan i att
fatta vissa typer av beslut så är frågan om det inte är vår skyldighet att använda detta
system för att få svar på dessa frågor. Ansvarsfrågan blir ju väldigt knepig förstås. Vem
har det yttersta ansvaret för beslut fattade av en maskin. Tillverkaren av maskinen?
Företaget eller personen som använder maskinen? Något licensutgivande organ?
Ansvarsfrågan måste nog lösas från fall till fall och om man nu skulle lyckas tillverka
maskiner som sysslar med detta kanske maskinen själv kan besvara den frågan.
