ISLAMOFOBI - DEN NYA RASISMEN
Skrivet av Åsa Hjalmers
Sedan kriget mot terrorismen utropades har stereotyperna och nidbilderna mot muslimer
drastiskt ökat i omlopp, inte bara på högerextrema hemsidor utan även på de stora
dagstidningarnas debattsidor. Åsa Hjalmers granskar vad man tillåter sig säga och skriva om
muslimer idag och varifrån fördomarna får sin näring.
Islamofobi idag
Kartläggningen av islamofobi i Europa är sparsam, både för att hatbrott mot muslimer ofta inte
bokförs som sådana, men också för att det finns ett politiskt motstånd mot att inse vidden av
problemet. I de undersökningar som finns är den övergripande bilden dock ganska tydlig. Både i
en rapport författad 2005 av Internationella Helsingforsfederationen för mänskliga rättigheter
och i en från 2006 från EU:s centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet är
bilden att fördomar mot muslimer frodas, stigmatiseringen i offentligheten är utbredd och
muslimer får utstå diskriminering, förnedring och till och med våldsamma angrepp som blir allt
brutalare. Attityderna kring islam började undersökas i Sverige i Integrationsbarometern år 2004
och trenden är att islamofobin ökar, även om det inte ska överdrivas. 2007 svarade dock drygt
23 % att de kanske eller absolut kan tänka sig att rösta på ett invandrarfientligt parti, det är
också en ökande andel som är benägna att begränsa invandringen av muslimer. I
mångfaldsbarometern från 2007 vill hälften av de tillfrågade inskränka muslimska kvinnors rätt
att få bära sjal på arbetsplatser och i skolan, en ökning på 7 % under två år. I en undersökning
från Brottsförebyggande Rådet 2004 är unga de som är mest positiva till olika minoriteter men
även där är muslimer den minoritetsgrupp som flest är intoleranta mot (8 %). Tidningen Expo
har kartlagt antalet svenskspråkiga webbsidor och bloggar som ansluter sig till kampen mot
islam och av 45 stycken har hälften skapats under de två senaste åren.
Yttrandefrihet eller rasism?
Det är framför allt den rumsrena islamofobin som vinner mark vilket exempelvis tar sig uttryck
genom en snedvriden kulturdebatt. Rubriker som “I Sverige skräms kritiker av islam till tystnad”
skulle kunna vara tagna från Sverigedemokraterna men kommer tyvärr från Sveriges största
dagstidning och budskapet återkommer, igen och igen (DN 3/6 2007). Under vårens debatt om
islamofobi kunde man läsa följande artiklar; ”Religion ska tåla kritik”, ”Islamofobi är ett
skrämselord”, ”Rätt att häda är inte hets” (DN 20/2, 28/2, 31/1). Men bilden av ett intellektuellt
klimat hämmat av muslimer är så långt från verkligheten man kan komma. Bonnier AB är ett
långt större problem än islam när det gäller yttrandefriheten i Sverige. För artikelförfattarna från
den vita medelklassen, vana att ta stor plats i det offentliga rummet, så kan islamofobin verka
osynlig, men för en ung kvinna med slöja är den vardagsmat. Det råder inte brist på kritiska
röster mot islam utan brist på modiga intellektuella villiga att bekämpa den växande rasism som
möter unga muslimer i dagens Sverige. Det är just dessa unga muslimer som inte syns i
debatten. Istället för att etablissemanget stryker sig själv medhårs med förnedrande teckningar
eller banala konstprojekt, som om höjden av konstnärlig frihet är att sparka på den som ligger,
så borde man våga diskutera konsekvenserna av en djupt rotad strukturell och kulturell rasism.
1/4
ISLAMOFOBI - DEN NYA RASISMEN
Skrivet av Åsa Hjalmers
Och idag är islamofobi den nya rasismen.
Yttrandefrihet är en motkraft till att maktapparaten ska kunna kontrollera allt som sägs och
skrivs. Vi bör göra allt för att värna denna frihet, men samtidigt vara medvetna om att
demokratiska rättigheter och debatten om dessa inte är neutral utan politiserad och villkorad av
faktorer som pengar, politik och hudfärg. I behandlingen av terrormisstänkta har det blivit
extremt tydligt att vissa personers demokratiska rättigheter lättvindigt kan inskränkas.
Sedan kriget mot terrorismen inleddes har det blivit accepterat att säga saker om muslimer man
inte skulle kunna säga om någon annan minoritet. I Magnus Karavelis ökända artikel rubricerad
Islam är på väg att prägla Sverige (DN debatt 2003) framställs islam som en smittsam sjukdom:
“Smittoeffekter på de svenska värderingarna är att vänta”. Om vi inte gör något så “kommer
islam till slut att prägla mer av Sverige än vad vi i dag kan föreställa oss”. Författaren är idag
forskare vid Institutet för säkerhets och utvecklingspolitik. Det som drev Sverigedemokraterna
tidigare var mångkulturen men idag är det hatet mot muslimer. Här har man fått ordentlig
draghjälp från Europas toppolitiker. Exempelvis har den franske presidenten Sarkozy talat om
att det finns för många muslimer i Europa (hans företrädare Chirac sa att fransmännen såg
något aggressivt i slöjan), Angela Merkel poängterade vikten av inte låta moskékupoler bli
högre än kyrktorn och Francis Fukuyama ser Euarabien (!) som ”ett huvudproblem för
demokratin i Europa”. Vår egen minister Nyamko Sabuni anser att slöjan bör förbjudas på alla
som är under 15 år.
Andreas Malm tar i en serie briljanta artiklar på DN under våren bland annat upp den nya
islamofobiska litteraturen. Det är vansinniga böcker som är skrämmande framför allt för att de
framställs som om de ligger i den politiska mittfåran och blir prisbelönta bestsellers. Bruce
Bawers bok While Europe slept är ett tragiskt exempel. Titeln alluderar till att muslimerna ska ta
över Europa medan vi sover och djupast av alla sover vi i Sverige. Här är den muslimska
befolkningen ”oproportionerligt våldsbenägen” och har orsakat att mordfrekvensen är ”dubbelt
så hög i Sverige som i USA” och i Malmö är ”våldtäktsfrekvensen fem eller sex gånger högre än
i Köpenhamn och barnvåldtäkterna har fördubblats på tio år”. I Stockholm jagar man bort
icke-muslimer från simhallarna och muslimerna “terroriserar skolor” och “attackerar brandmän
och ambulanser”. En av de som Bawer uppger som sin källa är Dilsa Demirbag Sten, som i sin
tur påstår att islamofobi är ett hjärnspöke och att det enda som finns är religionskritik. Med den
logiken finns alltså inte antisemitism utan bara kritik av judendomen som religion, vilket med
smärtsam tydlighet är fullständigt felaktigt.
Vi och dem
Det är ingen slump att det idag är just islam som i väst utpekas som ’ociviliserad’,
2/4
ISLAMOFOBI - DEN NYA RASISMEN
Skrivet av Åsa Hjalmers
’bakåtsträvande’, ’hotfull’ och ’våldsbenägen’. Kriget mot terrorismen förs framför allt mot länder
där islam är den dominerande religionen och kulturen. Dock är det värt att notera att de flesta
muslimer bor öster om Afghanistan, fast i länder utan olja. Andreas Malm spårar dagens
islamofobi till oljekrisen 1973, och sedan fortsätter den späs på i och med den iranska
revolutionen. Det är trots allt inte muslimerna i Bosnien som vi ska vara rädda för utan de
snikna oljemuslimerna som inte vill ge sin olja till väst. Människor från Mellanöstern som inte är
muslimer tvingas finna sig i att bli måltavla för islamofobin.
I kriget mot terrorismen, så som i alla imperialistiska krig, måste fienden göras mindre värd för
att det ska verka tillåtet att våldföra sig på honom/henne.
Myten om den hjälplöse vilden som skall civiliseras uppfanns för att försvara det brittiska
imperiet på samma sätt som Huntingtons Civilisationernas kamp idag försvarar västvärldens
härjningar och exploatering av tredje världen. Varje form av rasism har sina egna särdrag;
afrikaner framställdes som halvmänniskor under slaveran, irländarna som apmänniskor i 1800
talets Storbritannien och asiater som den gula faran. Det som är gemensamt är en
avhumanisering där Den Andre framställs som på alla sätt mindre värd. Andreas Malm skriver
att istället för antisemitismens rashygien så får vi idag höra om den demografiska katastrofen
där de snabbt förökande muslimerna tar över.
Ju mer Sverige engagerar sig i krigföringen i Afghanistan och ju mer vapen vi säljer att
användas i Irak ju mer kommer stereotyperna av muslimer att frodas och spridas. Afghaner och
irakier porträtteras antingen som terrorister eller som hjälplösa (lämnar vi Irak faller det sönder
och blir inbördeskrig), i båda fallen legitimeras en fortsatt truppnärvaro. Det är en makaber
tragik att när västvärlden bombar sönder civilisationens vagga så lyckas man framställa sig själv
som den civiliserade hjälten.
Även svenska myndigheter deltar i uppbyggnaden av muslimer som ett hot. Mattias Gardell gör
rasismen i Säpos förslag det senaste året tydlig; ”Hur skulle vi uppfatta det om Säpo kartlagde
all judisk aktivitet i landet; kontaktade hyresvärdarna där judar bodde, värvade informanter i
skolor med judiska elever och såg till att övervaka alla synagogor?”. För ett år sedan inleddes
den största övningen i krisberedskapsmyndighetens historia med över 4000 deltagare och
övningen, som kallas Viking 3, handlar om ett terroristangrepp med massförstörelsevapen. Man
har målat upp ett scenario där terroristerna kallas “bogalandier” och bor i
miljonprogramsområden. Deras religion är uppdelad i två olika strömningar och de protesterar
mot ockupation av helig mark i “Bogaland”. Hotet från ryssen har förvandlats till hotet från
muslimen.
3/4
ISLAMOFOBI - DEN NYA RASISMEN
Skrivet av Åsa Hjalmers
Hos dem som utsätts för krigen, ockupationerna, exploateringen och nidbilderna föds
naturligtvis motstånd. Många i väst har fortfarande svårt att förstå att antiimperialism kan ta sig
uttryck i religiösa former men man behöver bara jämföra med katolicismens roll när Irland var
en brittisk koloni. Upplysningen används ofta för att propagera mot islam där vi i väst anser oss
ha insett religionens negativa inflytande på samhället. Men upplysningen var en radikal rörelse
mot det rådande systemet och bör knappast användas för att försvara det nya amerikanska
århundradet. Kriget mot terrorismen handlar naturligtvis inte om religion i sig utan om rik mot
fattig men det är i islams namn som motståndet funnit sitt uttryck. För en sekulär vänster som
vill bredda kampen mot exploatering och krig är det nödvändigt att inkludera de som har en
religiös utgångspunkt i kampen mot förtryck. Det är en förutsättning för att även kunna föra en
kritisk diskussion om religion och om islam.
Vad kan vi göra?
De allra flesta människor i dagens Sverige är antirasister och inte fanatiska islamofober. Det
finns alla möjligheter att utmana islamofobin både på gatan och på debattsidorna. Det krävs
dock att vi inser att det är ett växande problem och att vi börjar mobilisera en antirasistisk
rörelse nu. Blir det en större ekonomisk kris så behöver man inte vara ett geni för att se vart
Sverigedemokraterna vill rikta missnöjet.
Se Mattias Gardells artikel i Tidssignal
nr 7 och Andreas Malms debattartiklar i DN i februari 2008.
4/4
