Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad

Käre användare!
Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad Vetenskap Historia
(www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part.
Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.
Med vänlig hälsning
Redaktionen
SJÖFARTSHISTORIA
TENN FRÅN ENGLAND
de
Ca år 500 f.K r. segla
fenicierna ända till
England efter tenn.
EN
3. SPANSK A FENICI
e några av sina
Fenicier na grundad anien. Här
Sp
i
ier
lon
vik tigas te ko
ngder
mä
a
orm
en
de
nn
ut va
ar.
pp
silver och ko
GADIR
LIXUS
A
HANDEL MED VÄSTAFRIKt låg
MARY EVANS
us
Längs Afr ikas västk
kolonier.
a
sk
ici
fen
å
flera sm
CAR TAGENA
E
AV MIKKEL LARSEN
& NIELS-PETER GRA
NZOW BUSCH
m Gibraltar sund
seglar de in geno
,
en
tid
r
hä
n
n och följer kusa de, vid de
söder om Spanie
ing sor över all
kr
om
g
da
ar
m
.
m
n het so
a till Egypten.
världshaven
ndar ten tillbak
en liten kända
r
ru
t,
va
ru
stä
de
r.
sö
f.K
r
0
gla
år 60
Fartygen se
fr ån en
ätter nedåt
blev beviset
gr up p fa rt yg ut
as horn och forts
rik
Solens placering
Af
ed
r
m
t
Nä
ve
.
seglats
ha
rn
to
da
va
Rö
n över ek
n om feniciernas
eg yptisk hamn i
fara- längs kuste
s- Berättelse
den
ku
ke
l
av
tis
til
yp
its
in
eg
riv
de
n
sk
r
De
be
gå
kurs söderut.
nt Afrika har
sten kommer
ru
hö
slu
De
be
do
n.
en
nä mlig
ern Hero tos
för vinter
on Neko II ha r
grekiske historik
ten och slår läger
r
fö
,
n
sig
tio
di
ed
pe
m
ex
150 år senare.
de har haft
tat att skicka ut en
som levde ungefär
gla sår säd som
se
de
r
att
ra
r
re
gå
pa
t
re
de
förvisso inte
ntar
att ta reda på om
”De berättade,
och medan de vä
gelse
ra
va
on men för
a
ör
sk
a
de
värdigt i min
runt Afrika.
a skepp så att
tro
sin
pe
n
ex
de
a
sä
lig
an
t de på resan
mmar. När
Sy ftet med den ov
många andra, at
klara till nästa so
g
vä
se
rd
r
fä
tte
en
sä
hitta
frika) hade haft
dar de och
ditionen är att
runt Libyen (A
- mognat, skör
te
n
ra
te
st
l
ian
vä
ov
så
pr
as
a
sida”, triumfera
ed den ny
som ka n anvä nd
solen på höger
det- gel igen m
r
stbe
Fö
ku
s
.
na
de
eln
er
jer
ci
nd
föl
ni
ha
et
Fe
Herodotos.
bord. På det vis
giskt som inom
de
om
rdä
an,
n
pl
te
a
ao
en
vänd
kontin
g har far
ning av solens om
ta farliga uppdra
jen runt den stora
återser skriv
unik besätt- lin
t starkaset
s
de
år
ele
d
e
ld
dj
rti
al
le
tre
el
t
en
de
tt
em
se
för ut
cering är
s- tills de på
bä
n
t
de
lu
r
so
fö
ab
historia
an
s
s
ut
ra
en
t för att de
a farvattnen
ning med samtid
t te bevise
ar
än som de känd
Sn
m
n.
sjö
te
a
us
sk
tk
ici
an
fen
ta sjöfarare:
nordafrikanska atl
n sina otaliga rehar erfarenhet frå
rade Medelhavet
lle
o
tr
n
o
k
a
rn
ie
ic
n
Fe
rade
De fenicisk-domine
ännen
De feniciska sjöm
många hundra
skaffade råvaror
et.
mil från hemland
Silver
Koppar
Bly
Tenn
Olja
Elfenben
ierområdena och kolon lar
de
ra
sto
gs
län
låg
na
r.
av Medelhavets kuste
NA
RNA HATADE FENICIER
GREKERNA OCH ROMA kerna blev med tiden
gre
Både romarna och
gick
nkurr enter. Till slut
feniciernas värst a ko
”.
rig
sk
rld
”vä
det inte at t hindra ett
MASSILIA
ROM
ODERLANDET
1. FENICIEN VAR M
ka
nsionen började cir
Den feniciska ex pa
.
ien – dagens Libanon
nic
Fe
i
år 1200 f.K r.
ka
ors
utf
t
at
för
ut
n
Härifrån seglade ma
nda sina kolonier.
Medelhavet och gru
NORA
ATHEN
MOTYA
KAR THAGO
KITION
BYBLOS
SIDON
THAPSOS
TYRUS
SABRATHA
LEPTIS
EN STORMAKT
2. KARTHAGO BLEV
a
r. grundade feniciern
Omkring år 800 f.K
v
ble
om
ing
m så smån
kolonin Karthago so rför blev det Karthago
Dä
områdets stormak t.
are.
mot greker och rom
som tog upp kampen
MEMFIS
HANDEL MED EGYPTEN
nära
Fenicier na hade ett
ter na
yp
eg
till
e
nd
lla
hå
för
e stora
rad
rte
po
im
som bl.a.
.
trä
t
sk
ici
fen
r
de
ng
mä
A
HANDEL MED ÖSTAFRIKi Röda
ar
Via Eg yptens hamn
a
ern
ici
fen
e
nd
ku
t
ve
ha
lia.
ma
So
a.
bl.
d
handla me
SJÖFARTSHISTORIA
ULLSTEIN BILD
Fenicierna blev
rika på snäckor
Fenicierna namn kommer från
den dyrbara purpurfärgen som
utvann ur havssnäckor.
N
DK-IMAGES
amnet ”fenicier” kommer
från grekiskan och betyder
”de röda”. Det syftar på den purpurfärg som handelsfolket från
kusterna i nuvarande Libanon
exporterade till hela medelhavsområdet. Färgämnet, som utvanns
ur en liten havssnäcka, användes
främst till att färga tyg och kläder.
Det var mycket eftertraktat och
värt sin vikt i guld. Därför blev
färgen en symbol för rikedom och
makt kring hela Medelhavet. Enligt legenden upptäcktes färgen
när en herde en dag gick med sin
hund i närheten av staden Tyrus.
Hunden bet i en snäcka och fick
färg kring hela munnen. Fenicierna kallade inte sig själva för fenicier. De använde i stället benämningen kanaanéer.
Ur den så kallade
Murexsnäckan
utvann fenicierna
purpurfärg.
är sann och att de faktiskt seglade hela
vägen runt Afrika. Vid den här tiden var
det ingen runt Medelhavet som kunde
veta att solen på norra halvklotet alltid
går söder om zenit – alltså till vänster
– medan solen på södra halvklotet alltid
passerar norr om zenit – alltså till höger.
Fenicierna tog sig alltså hela vägen
runt den afrikanska kontinenten 2100
år innan den portugisiske sjöfararen
Vasco da Gama imponerade på hela
34
Bonniers Världens Historia 2 • 2008
De stora cederträskogarna i Libanon blev en guldgruva för fenicierna som exporterade virket
till alla sina grannländer. Här syns ett feniciskt skepp med timmerstockar (röd pil) på släp.
Europa med samma bedrift. En ögonvittnesskildring från feniciernas expedition skulle ha varit ovärderlig i dag. Men
som vanligt skrev de gåtfulla fenicierna
själva inte ett ord om expeditionen.
Medelhavets bästa sjöfolk
Feniciernas speciella förutsättningar och
deras ständigt hotade tillvaro tvingade
det lilla folket att utnyttja hela sin tekniska talang och sin kreativa förmåga i
kampen för att överleva. Bland annat
blev de så småningom Medelhavets
Nöd tvingade fenicierna till havs
Fenicierna hade levt nära havet sedan skickligaste skeppsbyggare.
Mest kända blev fenicierna för sina
begynnelsen. Första gången det hemlighetsfulla folket utmärkte sig, var om- rymliga lastfartyg, som gick under namkring år 1200 f.Kr. då en rad städer på net ”badkaren” på grund av de rundade
Medelhavets östra sida inledde ett sam- formerna. Träskeppen kunde vara upp
arbete som skulle göra dem till några av emot 30 meter långa och sex-sju meter
breda. De största kunde
de viktigaste knutpunkterna för handeln mellan
”Alla havets skepp lasta upp till 50 ton och
var perfekta för långa reöst och väst.
kom till dig för att sor. De drevs med ett
De tre mest betydelfyrkantigt segel och
sefulla feniciska städerna
bedriva handel med stort
hade en genomsnittshas– Tyros, Sidon och Byblos – låg utspridda längs
dig på grund av din tighet på 2-3 knop. Med
gynnsamma vindar kunden smala kuststräckan
rikedom.”
de de färdas nästan 15
i det som i dag är Libamil på en dag. Förstäven
non, inklämda mellan
Profeten Hesekiel om Fenicien
på feniciernas fartyg var
havet och bergskedjorna
alltid utsmyckad med
några kilometer längre
inåt land. På andra sidan bergen härs- en liten figur som skulle skydda skepkade dåtidens två stormakter; hettiter- pet mot havsodjur och monster. Samna i nuvarande Irak och egypterna i sitt tidigt utvecklade fenicierna en snabb
mäktiga rike vid Nilen. När den odlings- stridsgalär, som var lång och smal med
bara marken i feniciernas område inte två bänkrader för roddarna. Besättninglängre räckte till för att föda den växan- en på de snabba galärerna hängde ofta
de befolkningen vände sig fenicierna i sina stridssköldar utanpå skeppssidan –
på samma sätt som de nordiska vikingstället mot havet.
Det lilla området som kallades Feni- arna gjorde långt senare.
cien var inte det allra bördigaste, men
här fanns en hel del efterfrågade råva- Bibeln fick namn efter fenicisk stad
ror som cederträ från de stora skogarna i De feniciska handelsresande började sina
bergen, samt purpurfärg från havssnäck- resor med att sälja det eftertraktade ceorna. Och tillsammans med en högt ut- derträet och purpurfärgen till sina mäkvecklad tillverkning av textilier, orna- tiga grannar. I Egypten fick fenicierna
menterade metallföremål, glas och kera- guld, elfenben och i synnerhet papyrus
mik utgjorde de den bas kring vilken fe- som bara egypterna tillverkade. Varorna
nicierna byggde upp ett handelsnätverk sålde fenicierna vidare i resten av Nordsom snart skulle komma att sträcka sig afrika, Anatolien och Grekland.
långt utanför den dittills kända världens
Till en början var staden Byblos den
gränser.
starkaste i konkurrensen mellan de feni-
ciska städerna. Grekerna blev till sist så
vana vid att den dyrbara papyrusen kom
med fartyg från Byblos att grekernas ord
för papyrus, ”Biblos”, togs direkt från
stadens namn. Därifrån kom sedan ordet ”Biblion” – bok, som i sin tur gav
namn åt böckernas bok, Bibeln.
Men så småningom förlorade Byblos
marknadsandelar till de två andra feniciska städerna Tyros och Sidon. Båda
satsade stora resurser på att utöka handeln i västra delen av Medelhavet där
områdena, till skillnad från de stora rikena i öster, var glesare befolkade, mindre utvecklade och därmed också lättare
att styra.
Fenicien blir ett handelsimperium
De feniciska handelsfartygen dök snart
upp vid horisonten överallt i Medelhavet. Enligt Herodotos brukade de feniciska köpmännen lägga ut sina varor på
stranden när de kom till främmande kuster. Sedan gick de ombord igen och tände bål med svart rök. Ortsbefolkningen
kom då ned till stranden och lade guld
intill varorna, varefter de försvann igen.
Därefter seglade fenicierna in till kusten
för att inspektera guldet.
”Om de tyckte att guldet var tillräckligt för varorna tog de det med sig. Om
inte, gick de ombord på sina skepp igen
och väntade. Då kom byborna tillbaka
och lade dit mer guld bredvid varorna,
tills det var tillräckligt.”
På så vis etablerades de första kontakterna. Snart var de seglande krämarna
kända kring hela Medelhavet och städerna hemma i Fenicien började tjäna
enorma summor.
”Alla havets skepp kom till dig för att
bedriva handel på grund av dina stora
rikedomar; folk från Persien, Lydien och
Put fanns i din här som krigare och gav
dig glans”, skriver profeten Hesekiel i
Gamla Testamentet.
När handelsrutterna blev allt längre
och till sist sträckte sig ända från Fenicien
i öster till Spanien i väster, förstod fenicierna att de behövde fasta stödpunkter
längs medelhavskusten. Därför grundade
de omkring år 820 f.Kr. kolonin Kition
på Cypern, som hade rika koppargruvor.
Ön var samtidigt en viktig språngbräda
västerut. På så sätt blev Kition en av de
första av de mer än 300 kolonier och
handelsstationer som fenicierna under
de följande århundradena placerade som
ett pärlband längs Medelhavets kuster.
Polstjärnan visade vägen
Men fenicierna hade inte fått sina framgångar gratis. Deras många expeditioner
ut på Medelhavets två och en halv miljoner km2 stora yta – som till en början
var mer okänd för dem än månens yta
för oss – kostade säkert otaliga skeppsbesättningar livet.
För att minimera risken att segla vilse
följde fenicierna oftast kusterna. På så
Fenicierna behövde ett enkelt sätt att notera sina affärer. De uppfann alfabetet – dock
utan vokaler. Vårt alfabet är en variant av det
latinska som går tillbaka på det feniciska.
SCANPIX/AKG-IMAGES
MARY EVANS
De feniciska fartygen var lastade med varor som många aldrig hade sett förut. Men fenicierna avslöjade nästan aldrig var de köpt sin last. Till
och med när fenicierna beskrev sina långa resor, var beskrivningarna så vaga att det var omöjligt för andra att gissa sig till var de hade varit.
Bonniers Världens Historia 2 • 2008
35
SJÖFARTSHISTORIA
Den yttre hamnen i Karthago var avsedd för
stadens enorma handelsflotta.
LESSING ARCHIVE
Karthagos inre hamn var avsedd för krigsflottan
och rymde cirka 220 fartyg.
Den feniciska kolonin Karthago tog upp kampen med först grekerna och sedan romarna. Staden baserade sin makt på tidens största och
mest moderna krigsflotta. Efter tre – även med den tidens mått mätt – oerhört blodiga krig utplånade romarna till sist Karthago fullständigt.
na på Atlanten och tillsammans med
Lixus på den afrikanska sidan övervakade inseglingen till Gibraltar sund. Därför kunde fenicierna stänga västra delen
av Medelhavet för konkurrenterna. Det
drabbade i synnerhet grekerna, som fenicierna från slutet av 700-talet f.Kr. hade
tävlat med när det gällde koloniseringen. De grekiska utvandrarna bosatte sig
dock främst i södra Italien och på Sicilien. På Sicilien ledde det till ständiga
konflikter mellan de grekiska och feniciska kolonisatörerna, och det slutade
med att grekerna cirka år 580 f.Kr. försökte fördriva fenicierna
från ön.
De feniciska kolonierna hade svårt att stå
emot de aggressiva grekerna. Kolonierna var
byggda för handel – inte
Upptakt till världskrig
Cato den äldre,
för krig. Och de fenicisI slutet av 800-talet f.Kr.
romersk senator
ka kolonierna kunde inte
hade fenicierna grundat
fasta kolonier längs hela Nordafrikas längre hoppas på hjälp hemifrån. I hemkust, på Sicilien, Sardinien och inte landet hade den nybabyloniske kungen
minst i Spanien. Här var den viktigaste Nebukadnessar II nämligen gått in i Fefeniciska kolonin Gadir, nuvarande nicien med en enorm armé och hotade
Cádiz i sydvästra Spanien. Kolonin de feniciska städerna.
Men då lade sig plötsligt en ny spelare
som låg precis utanför Gibraltar – eller
Herakles stoder som den kallades under i kampen om Sicilien – den feniciska
antiken – växte så småningom till en kolonin Karthago.
storslagen stad.
Stadens framgångar berodde på att Karthago blir stormakt
den inte bara blev utskeppningshamn Liksom många andra feniciska städer
för Spaniens stora mängder koppar hade Karthago grundats från den fenioch silver, utan även på att den med ciska staden Tyros på 800-talet f.Kr. Kosin placering kontrollerade segelrutter- lonin låg i nuvarande Tunisien och fick
sätt var det lättare att hitta och de slapp
farorna på det öppna havet. Men ibland
tvingades fenicierna att segla över öppet
hav i alla fall, till exempel när de skulle
till Sicilien eller Cypern i rum sjö – en
seglats som kunde ta många dagar och
nätter.
Feniciernas rykte som duktiga sjömän
berodde delvis på att de lärde sig segla
på natten, vilket krävde kunskaper om
stjärnhimlen. Många forskare menar
därför att fenicierna var de första
som navigerade efter Pol stjär nan.
Teorin får stöd av att grekerna under
antiken kallade stjärnan ”phoinike ” – ett
namn som syftar på det
grekiska ordet för fenicierna, ”phoinikes”.
”För övrigt anser
jag att Karthago
bör förstöras.”
36
Bonniers Världens Historia 2 • 2008
namnet ”Qart Hadasht” (Karthago) som
betydde ”den nya staden”. Staden hade
under de följande århundradena vuxit
snabbt och blivit både inflytelserik och
välmående.
Till skillnad från de andra feniciska
kolonierna hade Karthago aldrig förlitat
sig på hjälp från moderstäderna hemma
i Fenicien, utan metodiskt byggt upp
egna styrkor av legosoldater. Staden var
därför tillräckligt stark för att ta över de
feniciska moderstädernas roll i västra
Medelhavet. Under århundradena som
följde böljade kampen om det strategiskt
viktiga Sicilien därför fram och tillbaka
mellan greker och kartager – utan något
avgörande.
Även om Karthago på flera punkter
var mer krigiskt än städerna i Fenicien
forstatte staden samtidigt att utvidga
handelsimperiet. Medan man fortsatte
att strida mot grekerna utökade staden
sin kontroll över handeln i västra Medelhavet. Den nya stormakten hade dock
större ambitioner än så.
Guldjakt längs Afrikas västkust
Omkring år 500 f.Kr. lämnade två stora
expeditioner Karthago för att hitta nya
källor till rikedom. Den ena leddes av
stadens kung Hanno som förde sina
skepp ned längs Afrikas västkust i jakt
på guld. De kom troligen inte mycket
längre än till ekvatorn utanför nuvarande Gabon. Men de fick en händelserik
resa, vilket märks i den beskrivning som
Hanno lät hugga in i en minnestavla vid
hemkomsten. I texten berättar Hanno
bl.a. hur expeditionen landade på en ö
med en liten sjö, där det gick omkring
några märkliga vilda män.
”De hade håriga kroppar, och tolkarna kallade dem 'gorillor'. Vi förföljde dem men lyckades inte fånga någon
av männen. Alla kom undan genom att
klättra upp för branta sluttningar och
försvara sig med stenar. Men vi fångade
tre kvinnor som bet och klöste våra väktare och vägrade att följa med oss. Därför dödade vi dem och flådde dem och
tog med skinnen hem till Karthago.”
Dagens forskare vet inte om det
faktiskt var gorillor eller om kartagerna
kanske slaktade pygmékvinnor. Men
när zoologerna skulle inordna de största
afrikanska primaterna i sitt system gav
de dem helt enkelt det namn som Hanno
skrivit ned i sin dramatiska berättelse.
Ungefär samtidigt beskriver den
kartagiske kaptenen Himilkon sin resa
till vad forskarna i dag anser bör ha varit
de brittiska öarna. Han berättar om
sjöodjur och andra hemskheter på resan
– troligen för att avskräcka grekiska
rivaler från att själva resa dit. Syftet
med resan var nämligen att etablera en
rutt som kunde ge Karthago tillgång till
tenn.
Slutseglat för feniciska köpmän
Den afrikanska kontinenten
utforskades av fenicierna
både på land och till sjöss.
KARTHAGO
R
edan omkring år 600
f.Kr. seglade en fenicisk expedition, finansierad av den egyptiske
faraon Neko, runt Afrika. Vid den tiden hade
fenicierna i Karthago
handlat med stammar
djupt inne i Afrika i mer
än 200 år och var därför
välbekanta med kontinenten. När Karthago
gick under blev Afrika
åter den mörka, okända
världsdel som nya upptäcktsresande fick utforska.
FENICIEN
E k v a t or n
Farao Nekos feniciska expedition
Kung Hannos resa till Gabon
Omkring år 500 f.Kr.
seglade kartagern
Hanno ned längs
Västafrika. Här såg
han ett djur som han
kallade gorilla.
Enligt Herodotos
seglade fenicierna
ca år 600 f.Kr. runt
hela Afrika – mer än
2.000 år före Vasco
da Gama.
LESSING ARCHIVE
Karthago dominerade havet fram till år
241 f.Kr., då staden led sitt första nederlag mot Medelhavets nya stormakt,
Rom, i det första puniska kriget. Förlusten ledde till att Karthago tvingades avstå Sicilien och Sardinien. År 218 f.Kr.
drabbade stormakterna samman igen
och Karthago miste kontrollen över Spanien. Men staden hade fortfarande så
stort inflytande att den romerske senatorn Cato den äldre efter ett besök i Karthago 60 år senare blev övertygad om
att staden ännu utgjorde ett hot mot
Rom. Därefter avslutade han alltid sina
tal i den romerska senaten med orden:
”För övrigt anser jag att Karthago bör
förstöras.”
År 146 f.Kr. fick Cato till sist sin vilja
igenom, när en stor romersk armé jämnade Karthago med marken och därmed satte punkt för berättelsen om de
gåtfulla fenicierna – havets härskare.
Fenicierna öppnade Afrika
LÄS MER:
● Maria Aubet: The Phoenicians and the West, Cambridge
University Press 1993 ● Gerhard Herm: Die Phönizier, Econ
Verlag GmbH 1973 ● S. Moscati: The World of the Phoenicians, Weidenfeld & Nicolson 1968
●
www.phoenicia.org
Fenicierna skrev mycket sällan om sig själva. Men arkeologer har funnit många feniciska
stenreliefer som vittnar om deras äventyrliga liv på havet.
Bonniers Världens Historia 2 • 2008
37