14:1

L
r
N:r 14.~ Ar!. ~15.
15 Juli-1
1910. ,
Jren.-priS 1: 35.
inims Lan
MS510T1sb1ad för Svenska Missionen 1 Kina.
~'~
__
~~~~~~~~~~~
Utgif'lflTC:
l\om. jör Sv. ,Missiollen i l\irta.
Innehåll: Gnos hiirlighet.
I
__
~~~J-~~~~v-~~~~
Redaktor:
Expedition:
JOSEF HOLMGREN.
Mulmlorf!Sf!utan 8.
Mi,;~ions lwnfcrens~n i
~Sbdm",
Ediobnrg. - "Du vederkvicker i ö1meu
djupa, fao,tän knnske omedvetna behor af e,,·ao;.;elimn. - Lekmännens
lIunan, - En kinesisk själ:lVinnare. ~ Pii resor ofta ) , Dre rardelningen. Nya H ebriderna. - F~miljenotis. - Redovjs ll i rll~ . - Jnllådorua, ~ Et t h~ligt
ningarn~ls
__
~~
__
Telogrruu,ldre"s:
Stockbof1n.
~
__
-v~~~~~~~V-~~
T d e l on:
Riks. H59, j\\lm. flrunkeb, 1735
den törstande sjiil e n I . - Jesus vlh· lijresyn. - Hcd­
missionsrLirelse. _ Man ing till h iin fö r h5mk berna i
För d .r[l små missiow;\';inncr, - Missionen prt Tunna,
lif.
---~~~--~~~~--~~~----~~~
(1uds härlighet.
Låt tm;g då se dZJ-l IlärligllCt!
2
Mos. 33'
18 .
härliga böneord äro upptecknade i
Men i helig trosdjärlhet mäta sig
blott få böner med den bön, som IVIose här beder:
::tHerre, låt mig se din härlighet! p Mose hade kom­
mit Herren mycket närmare än folket. Detta hade
sett Herre ns härlighet i skyn, men Mose hade ffltt
gå in i skyn. Folket hade på afslånd bugat sig
för Herren, men jVIose hade talat m ed Gud ansi~otc
mot ans/Ide såsom en man med sin vän. N n begär
han dock ännu något större, nämligen att få skåda
in i Guds eget väsende. J\{oses bön är buren af
mogen öfverläggning i samlifvet med Gud. När
man stått i förbindelse med en person och hört
mycket godt om denne, så uppstår helt naturligt
den önskan att få se honom. Det är något mer
att se än att höra. Det framg,"r äfven af hvad Job
säger efter genomgångna pröfningar: :z.]\iIed örat
har jag' hört talas om dig; men nu har mitt öga
sett dig-.> Intet under då, att Mose begärde att få
se Guds härlighet I Någon har sagt, att lika omätt­
lig, som den gamla människan är på världen, är
den nya människan på Gud. Lika stort, som den
gamla människans begär är efter världen, lika stort
eller ännu större är den nya människans begär
efter Herren. Moses bön står i full öfverensstäm­
melsc med den nya naturens beskaffenhet. Herren
har behag till en sådan bön och svarade därför
sin tjänare, alt han skulle få se Guds härlighet,
på samma gång som han gaf tillkänna, inom hv ilka
gränser detta var möjligt.
Begränsningen för skådandct af Guds härlighet
ligger i människans egen svaghet, i hennes beskaf­
fenhet såsom ett förgänglighetens barn. Vi kunna
här i tiden se Guds härlighet till en viss grad men
n1ånga
II errcns bok.
icke därutöfver utan att hemfalla åt döden. lIngon
kan se mig~, säger Herren, »och lefva ~ . :d\1itt
ansikte kan du icke få se, men dn skall få se mig
på ryggen.»
När vi se en människa på ryggen, kunna vi
känna igen henne på kroIJpens konturer. Vi kunna
förstå, att det är den och den, men huru annorlunda
att se hennes ansikte! Äf\'en den rikaste uppen­
barels~ af Guds härlighet i denna vår tillvaro är
blott en g1imt af hans majestät; men, tillägger
Herren till M ose : ,Min nåd vill jag lata gå fram·
för dig). För nådens verkliga närvaro finnes ingen
begränsning. :»1lot hvilken jag är barmhärtig, mot
honom är jag barmhärtig, och öfver hvilken jag
förharmar mig, öfver honom förbarmar j,lg mig.t>
Således, det står oss alla öppet att bedja Moses
bÖll. Me n den minsta oärlighet i vårt förhållande
till synden gör bönen omöjlig. Allt öppet och klart
med Gud! Allt tillspillogifvet, som Guds Ande ut­
mönstrar! ]Ylen den, som dömer sin synd och ingen
högre önskan äger i Hfvet än att vara ren i sitt
hjärta, må bedja bönen, och han skall, om än icke
med de yttre ögonen eller i syner, dock med trOllS
ögon i inre uppIefvelsE'l" få se Guds h ärHghet redan
i denn a tiden. De renhjärtade skola se Gud. De
som älska det orena kunna 1cke se in ;. Guds här­
lighet.
Vilja vi nu göra denna bön till 7Jår bön? Jag
tror, som förut är sagdt, att det är en af de allra
skönaste böner, som äro upptecknade på bibelns
blad. Men det är icke - därom ville jag- än en
gång erinra - här fråga om ett skådande 'i öfvcr­
spändt tills tånd, hvilket efterföljes af slapphet, utan
om ett stilla, lugnt, djupt inblickande i Guds här­
lighet, som bär frukt med sig för hela lifvet. Ingen­
tin g kan föra med sig en större frLIkt för lifvet i
Gud än ett sådant inblickande i hans härligbet.
Mycket, som förut frestade och lockade oss, skall
sedan alldeles förlora sin tjusningskraft. Ja, vi skola
•
106
S l N I M S L A N .D.
-föru nd ra oss öfve r att de t ett enda ögonblick kunde
locka oss. Sorge r och beky mmer, som tryckte 03S,
skola förlora si n tyngande kraft ge nom en bliek in
i Guds härlighe t. Det är således n å~ot fö r hvarje
troende mä nniska berättigadt, b ehöRigt och nöd­
vändigt, att hon gå r fra m till Herren med denna
bön. II uru ofta komma vi icke till Herrens nåde­
tron och hafva intet mer att begära än idel små­
t ing för delta lifvet, hvilka, så lofli ga dc än är o,
dock visa, att vi icke hunnit långt utöfver sj älfvisk~
hetens gränser, ja, i viss mening äro inom denna
sjiilfviskhets område! ' Har icke J esus, t, ex , i bönen
,Fader våp först af aUt lagt på våra hj ärt an att
begära fl se denna Guds härlighet? »Helgadt varde
ditt namn!» - Låt evangelium gå ut Ofver hela jor­
den och vinna människor ! ;)Tillkomme ditt rike! » ­
Kom tmart, Herre Jesus ! »S ke din vi lja !» - Din
rättfärdighet öfvertä~.ke jorden, som vattnen öfver­
täcka hafsbottnen ! A.ro icke dessa tre första böner
uttryck för just denna önskan: lIGud , låt mig få se
din härlighct>? O, att H erren finge lä g ga denna
bön på våra hjärtan, att de t ur ditt och mitt hj ärta
stei(e ett riktigt in nerligt rop: ,Låt mig fa se din
härlighet !"
Mose fick se Guds hä rlig het. Och ick e nog
härmed, Herren sade äfven : , O m du fär se nägot
af min härli g het, vill jag pil samm a gång utropa
mitt na mn.' Det är förund erlig t. huru d etta a tt
lise och höra > ställes till<;ammans i s k ri fte n. O m
m a n blolt ser, är man snart utesluta nde inne på
fanta5ie ns och k änslans område, och däraf födes
sj uklig känslostämning. Seendet milste regleras
genom hörandet af Herrens o rd. lVIen om man
blott hör och inge nting ser, hvad lifvet d å blir
tor r t! När därfö r Mose begärde att få se Guds
härlighet, svarade Herren: Jag vill g-å fram fö r dii(
och ropa ut nam net »T-Ierren :t ; och ~å sk all du få
se all min godh et.
J ag t änker, a tt mer än en a f oss gärna hade
vela t, alt Mose skildrat litet af hvad han fick se .
~Mcn ick e ett ord om detta, icke en antydning! N ej,
sådant t alar man icke gärna om, helt enkelt därför,
a tt det icke finnes ord att omtala det med. Hvad
Paulus såg, när han blef uppryckt till himmelen,
det var sädant, att han icke kunde tala därom.
Och hvad Paulus hörde, ty han icke blott sig utan
äfve n härde, det kunde icke utsägas af mänsk lig­
tunga. Vi få då icke heller vänta, att Mose skull e
berätta sin erfarenhet.
l fö lja nde kapitei säges, att Mose steg upp till
s petse n af Si nai berg och där s tällde sig i en skrefva
af kl ippan, som Herren visat honom. Där stå r han,
och H errens ha nd lägger sig öfver honom. Fastän
ha n blott ser He rren pä ry gge n, miste G uds h and
såsom en skä rm hå llas Mver honom. Och dock
va r 1\105e en med Guds n ä rva ro fö rtrogen man. 0,
h vilke n Gud hafva v i ick e! Oeh huru skall det
icke en gång blifva at t för va ndlad till hans Sons
likhet Jä se honolll, såda n han är, och lefva en he l
evig he l inför ha ns ansikte ! O, mina vä nner, låten
in gentin i( i världe n locka ede r b ort fran målet!
Låte n ingen i världen taga eder få ngna ! T ä nken,
huru litet a llt i själfva verket ä r emot de t att en
gång få se Gudi Den; som har de t hoppet, han
renar sig, såsom hatt ä r re n.
, A ll min godhet>, säger H erre n, , vill jag låta
gå framfo r dig. » Och så hörde :NIase e n röst, so m
alldeles örverensstämde med h vad han såg, e n röst,
som saåc: :.> Herren, Herrc n, en Gud, barmh ärtig
och nå dig , långmodig och stor i kärlek och trofast­
het, som bevarar kärlek intill tusende led och för­
låte r missgärning, öfverträdelse och SY11 c1 mell läm­
nar ingen ostraffad, och Som he msök er fädernas
missgärning på barn och barnbarn i tredje och
fjärde lu]., Det var, hvad han hör de. H an hOrd e,
hvad J ohanncs sägcr om Gud, både att ha n ä r kä1'­
IeJ/e'!l och I:iuset.
Fastän 1\1ose såg och hörde outsäg'1iga t ing, är
det dock oss, som lefva i det Nya testamentets tid,
besk-ärdt att komma till en ståndpunkt, där vi i
vbs mån lättare än Mose kunna få se Guds härHg·
het , ty denna är nu uppenbara d i K ristu s Jesus.
Och må nne vi icke hafva en erinran där om i Her­
rens ord till 1\1ose: »D ll skall ställa dig i en sk refva
af klippan. 't> J;l IClippan, som medföljde d em », heter
det pä ett a nn at st älle, :»var Kristus. ~ Skola v i få
se Guds härlighet, ka n det aldrig s ke på någo n
annan p lats ä n z' le·sus. Att vara i honom, det är
att s tå pil de n plats, dä r Gud a fslöj ar sin härligh et.
Såle des tag di n plats i J esus, men blif då oc k liten
i dig själf.
D å Mose gö mt sig i skrefvan och så litet som
möjligt syntes af honom själf, då stod han i de n
rätta stä llningen för att se Gud. J u träng re om
utrym met vårt eget , jag» ha r det, des to me ra s kola
vi se a f Gud.
.M oses bön är en bön fö r detta jordelif, icke
en bön blott fö r dödsstllnden eller den evighet, som
seda n kommer. Det har fö r mång-a i dödens ögon·
b li ck afslöjats något af Guds härlighet. Dc hafva
hört e ll himmelsk musik. De hafva sett underbara
tin g'. 11en J\10se ser Guds härlighe t i sin fulla
kra fts daga r, han har ännn icke kommit till grän­
sen. L åtom oss skrifva in hans bön i vårt bönre­
gister, men ieke g ifva de n en af dc sista platserna,
icke skrifva den på lJttgot undangämdt ställe, där
undantags bönerna s th, dessa böner, som blott före­
k omma en och annan g5.ng i vårt lif! Nej, lätorn
oss stäUa den Ofvcrst, först af allt! Skall den
k omma med hland våra böner, och skall den blifva
en hjär tcbön , sa m Rstc den intaga den första platsen.
Det ilr en kon ungslig b ön.
Längtar du icke, k är a vän, efter att Guds här­
lighet här s kall afslöjas fOr dig, så att du får se
mer af huru ha n tils knr, att du b lir mer medve te n
om hans heliga ni tälsk a n mot a ll orenhet, att du
känner och s makar me r af hans kärlek till männi­
sk osjälar, a tt du ser djupa re in i J esu kropps offcr
på Golgata, a tt du fa ttar mer för ditt hjärta, hva d
ha n försak a t, och hvad de t vill säga. att han ut­
b lottade sig själf och va rdt lyd ig intill döden, intill
k orsets död? V ill du icke gå dj upare in i förstå ­
e lse och upptagande inom dig sjä lf af ha ns stora
ta nkar, ha ns Värlc1s pla ner, han s riksplaner ? O. hur
ligger icke all Guds hä rl ighe t där och vänta r a tt blifva
upptagen i ditt trosmed vctande och i din e rfarenhet!
•
S I N I Al S L A N D.
Så tag då, mi n älskade, den bönen med dig:
, Låt mig d" se din härl ig het!> Vag den på Guds
våg, och du s ka ll fö rstå, att den fö r ut har vägt
alldeles för li te t för d ig. Skrif den, så att säg'a,
ö fvcrst, 5<'1 att den tronar ö fvc r alla ~~ndra böner i
ditt liC Om l sökeu först efter G uds rike och
hans r ättfärdi ghet, st! faller e der alll annat till. Du
skall icke förl ora därpå. D u skall erfara, att den
dag, då du är missnöjd och knorrisk, då du är
slarfvig i ditt lif elle r pil någ ot annat sätt har kom ­
mit på s ned, kan dl! icke bedja den bönen. D et
går icke, nej, först tårar, bekännelse, bättring, upp­
rättelse. Sedan kan du åter bedja: 'f>EJerrc!tU 'ffJlg
då se din härlig/te!. . J a, bli fve det vår bö n, var
hjärtebön! Amen.
U r Augusta na.
Fr. H.
jV1issionskonferen sen i Edinburg_
•
I
•
]{onfercnsen i Edinburg sakna r sitt mot:-;tyc.:ke
kyrkans historia. Aldrig förr h Gl r en s§. fullständig
representation af ledande man och kvinnor fr ån a lla
de la r a f det vida mis!';ionsfältct och från de n missio­
nerande fö rsam lingen i de kristna lä ndern a varit
samlad. Öfver 1 ,200 o mbu d från om kri ng 1 60 olika
o rga nisationer hade infunnit s ig. !\1an såg där in­
fodingar . frän d e hednakristna församlingarne i af..
lägsna Öste rn; Indien var med, och mörk aste
Afrikas sö ner saknades ej heller. I broderlig endräkt
och kärlek sutta de där s ida vid sida med sina
hvita bröder.
Aldrig förr har heller någon konferens s il länge
oeh så g rundligt förberedts. Erfnr enhetsrön hade
insamlats från alla fält och alla o mråden af verk­
samheten. Och dessa hade granskats och pröfvats
fö r aU kunna framläggas såso m v un na r esu lta t till
ledning oeh hjäl p för de m, som fått s ig anförtrodt
missionens vik tiga värf. Af de tio dagar, ko nferen­
sen var sa mlad, a nvänd es Atta till att utbyta ta nka r
i tidens viktigaste missionsfrågor. Lärorikt inspi­
rerande va r det att därvid höra veteraner, grånade
i Herrens tjänst, vittna om Glids underbara verk i
hednavärlden och framlägga sina erfar e nheter. Gri­
pande var det att höra kin eser, j apane r, hinduer och
negrer tala om hvac1 de fått genom miss ionen och
hvad dc längta efter och sträfva att nå fra m till.
I fråga om form och in nehåll stoda d~,sa infödda
bröue r:: i tal ej någons efter, och förståmJ oc h hjär ta
visade de sig också ha.
U nder en lång tid för e konfe rensen hade för­
bön fö r densamma öfvcrallt varit verksam, och
under hela liden i Edi n blll'g höl ls bestandi g bön
fOr de n. I en kyrk a sam la des m an till bOn frå n 9
f. m. till 9 e. m. Man fa nn dar heja dagen en
,kara på omkring 500 i bön. Och hvarje f m.
midt under förhandlingarne r ingde klockan, alla
böjde sina hufvuden, en heli g stillhet inträdde, och
missionen framlades inför Guds tron. Där fin na vi
förklaringen till att knappt något missljud förmä rk­
t07
tes -1. en församling, samma nsatt af sK vidt s k ilda
folk och e le ment.
Den ton. ~o m genomgick hela ko nferensen, var
(',titel. D .:\ Joh. 17 vid en bönestund HL"itcs, u nder
det hela fi) rsamlin g e n var försän kt i bön, var Gu.c1s
Andes närvaro särskildt förnimb ar. I inlednings ~
talet ultalades det s tora ansvar, vi genom v~ r brist
p å e nhet ådraga oss. V i n å ej fram till dc stora
skaror, som äro ober örda af evangelium, vi göra oss
skyldiga till förr äderi mot vår ge me nsamme I\:lästare
och m ot hans sak genom att bålla vitra skiljaktig~
heter vid makt med allt det slöseri af kraft och
medel, som detta medfö r. »Vi kunna ej dela sö n­
der e n lcfvande orga nism utan a tt döda de n,'" sön ­
d rin g är för störande. l\1ed kraft framhölls, a tt ]{ristus
ä r enhetens g rund. lIan måste fä komma till s in
rä tt i vå rt arbete och i vårt lif.
Den n~irvarande tidens oerhör da v ik t och be­
tydelse b etonades. Yittnesbörden om den .genom ­
gripande krisen i Östern och muhammedanismens
ifriga propaganda i Afrika kom mo som väldiga
maccclo nicrrop till oss. Under djup rörelse framlad e
en missionär i sin bön stam efter stam i Central­
Afrika, flera af dessa stammar med landområden
!1å :;tora som FrankTike, alla utan kristna mission~irer,
alla föremål fö r muhammedansk påverkan. :divig
blir vå r skam::t, utropade Dr ]{ll mm, »om vi läm na
dessa fo lk i I sla ms våld, då v i kunna g ifva dem
E:.risti frälsa nde evange1ium .. . Om vi kten af elt
kraftigt ingripande i K ina och Japan talade både
missionärer och infödda. Från 1<ina fingo vi mäk­
tiga v ittnesbörd om hvad som kan vinnas, då till­
fäll ena begagnas. För 25 år sedan fanns ej en enda
kristen i K.o rea. :Ku räkn as de kristnas antal där
till Ofver 200 tusen, :» H varje timme natt och dag
under dessa 2:) år har en korean kommit t ill ]{ristm:i "
, Vi stä midt upl'e i de rika,te tillfiillen, men
vi stå också i de n största fara. Mäktiga i<:r after
äro i verksamhet att forma e n ny värld.. Aro vi
beredda fö r vå r uppgift i denna lid? J-Gi nna vi ej
behof af 'ett större mått af Guds kraft, J esu g-c me n'­
sk ap och den Helige Andes gårva' » Brödrafö rsam­
lin gen framställdes som exempel för oss. Unde r
137 år har denna fö rsamling troget stått i stri den,
och nu är en på hvarje 60 ·tal af dess medlem mar
e[l missionar, och församlin gen på fältet: ar tre
g~ll1ger så stor som den i hemlande t.
I fråga om församlingen på mi ~s i ons rtiltet kunde
m:m ej undgå att kän na, att elen befinner sig vid
en afgör;1ndc punkt i sin utveckli ng, Den k än ner
sig c>j län gre vara i det första st<tr1iet ur stånd att
reda sig utan hemförsamlingens v flrd och skydd,
ut an den bö rja r vi nna den s tadga och sty rk a, a tt
den vill or ganisera s ig- och upptaga de uppgifter ,
som tillhö ra e n in he msk kyrka i h va rj e land. J-lvilka
kraf ställer ej denna nya tingens ordn in g på oss?
Den unga hednakristna församlingen och de:=.s ledare
m åste fostras för detta. De mäste hos oss få !)e
ett föredöme, så nödvändigt för dem i en sådan
lid, och <.le b ohöfva förbön, förståelse oeh kärlek.
1lärkligt var, att m issionärerna ej m indre ifrig t än
de infödda talade för att den inhemska kristna
k yrkan i hedna världen bör stödj:'ts i sin str äfvan
j
108
SI N I
JIf
efter sjäHständighet men också kraftigt beredas
därför. Att de kristna därute hurmit långt i mog­
nad för en sådan ställning, framgick af mångas
yttranden. För oss utgör detta ett kraftigt bevis
för att vårt arbete ej varit fåfängt, på samma g;:"mg
det låter oss förstå innebörden af dc nya uppgifter,
vi därigenom fått. I samma mån, vi närma oss
fulländningens tid, i sa mma m ån blir dubbel vak­
samhet och dubbel ifvcr af nöden. Frågan om det
uppfostrande arbetet på fältet, fråg'an om hemarbetet
i sin helhet, frågorna om missionärerna, deras karaktär
och utbildning b1ifva - det kändes under diskus­
sionen däröfvcr allt viktigare och mera omfat­
tande. »Låt oss gå upp på Oljoberg et med Mästa­
ren ,) , sade en kines. )Där få vi en klar blick på
världens behof och på var uppgiftt>. 1> Jesus visade
sina lärjungar sina genomstung'na händer och sin
llppstungl1a sida::r:>, detta var nog för att gifva dem
trons lydnad i deras missionsverk. Dr .Brmvn
från I{orea berättade, huru de kristna koreanerna
offra för Herrens tjänst. 67 tusen dagar för direkt
misSlonsarbete tecknades nyligen af dem, en tid
motsvarande en missionärs arbete under 300 är.
Mätte Edinburgskonferensen få bidraga till
skapande af en villighetens ande och ett verkligt
offersinne hos Guds folk i allmänhet samt ett hän­
gifvet helgande af allt åt Jesus!
Jesus var ämnet vid afslutningen, och konfe­
rensens sista handling var ett gemensamt, allvarligt
helgande på nytt åt Jesus af oss alla.
Till sist några ord ur ärkehiskopens af Canter­
bury tal under konferensens för~ta afton: Skall det
blifva handling och gärning i missionen, måste vi
föras till kännedom om och känsla för saken, ja,
vi måste inrätta vårt lif såsom de böra göra, som
veta och känna ej bara på teoretisk väg utan på
ett lefvande, i lifvet ingripande sätt, att det ej gifves
något a r1I1åt natntl under hirnme1en, i hvilket och
genom hvilket vi eller något annat folk kan få 1if
och frälsning) annat än vår Herres Jesu ICristi
namn. Endast i den mån vi djupt och' mäktigt
känna, hvad Gud gifvit oss i IZristus Jesus, kunnu
vi få kraft att gå ut i striden - och striden är
Guds ej vår. Men, bräder och systrar, det medför
offer, ett sådant offer, som Kristus begär, då han
bjuder de sina beräkna bekostnaden, därför kräfves
mod , ett sådant mod, som det stora flertalet af våra
dagars kristna alldeles sakna. Må vi ingifva dem
mod! Gud skall gifva oss nåd därtill. Men jag
vill här kraftigt betona - missionen måste få den
centrala platsen i församlingens Uf. Detta är af
yttersta vikt. Låt de kristna fatta detta, och vi
skola få se verkan däraf. Den skall framträda
hemma, den skall visa dig ute i. hednavärlden. Låt
missionen få sin rätta plats i vårt lif, i våra planer,
i våra b ö ner, då - ja, resultatet tillhör honom ej
oss. Men vi må väl säga, att blir det så, skola
helt visst några af oss, som här sitta denna afton,
icke smaka döden, förr än de här på jorden, på
sätt vi ej nu kunna fatta, få se Guds rike komma
med kraft.
E. Folke.
S L A N D.
"Du vederkvicker i ökl\en
del\ törstande själel\·."
En missionär pi !l'Iadagaskar företog en g1ing en
resa genom öns inre [ör att studera land och folk. .En
dag blef han mycket törstig och fdigacle sin infödde led­
sagare, om det icke fanns någon källa i närheten.
~N ej"
svarade infödingen, ;ticke nllgon källa men
ändå vatten nog för den törstige vandraren
fördold t
vatten ' .
Med dessa ord förde han missionären till en små­
skog och stannade framför n§gra träd) som liknade banan­
trädet.
::.Har linns vatten i (jfvedlöd~, förklarade han.
Mission~ren såg SJg om,
iI'len allt såg torrt ut.
Icke en droppe kunde han uppL ~ cka.
Då stack den brune mannen sitt spjut in i en blad
stjalk med orden: »Hill nu· [ram bägaren!~
Den törstige missionären gjorde, som mannen bad,
ehuru han icke hade nilgon tilltro till sak,en. I'Ifen se,
UT den
saftiga stjälken flödade klart friskt vatten ned i
hans bägare. Det var det tr~id, som madagasserna kalla
» Vandrarens trUd~.
Dess breda blad hafva tjocka, UT­
h~i!kade stjälkar, i hvilka morgondaggen samlar sig.
Och
sedan. stannar d<lggen l-:var i dessa stjälkar till och med
under den torraste tiden, sli att vandraren aldrig förgäf­
ves vänder sig till trädet för att ffi en läskande clryck.
>Guds kalla är full med vatten," säger psalmisten,
och dc, som vandra inför bans ansikte såsom hans pil­
grimer, skola aldrig ~a l;;na vederkvickelse. rvlen tyvärr
är det mänga, sonl ö[vergifva käll an med det lefvande
vattne t för att göra sig brnnnar, usla brunnar, som icke
gifva något vatten. Dc glömma, att ingenstädes pi jorden
[ram väller den källa, som kan stilla sjalens längtan.
Michel Ange1o, den berömde målaren, bildhuggaren
och diktaren, Pelers-kyrkans byggmästare, Säger sä träf­
fande haram: ~Icke genom att mKla eller mejsla stillas
själens 11ngtan.
Den sti!las endast hos den lefvande
Guden, som fdn korset sträcker ned sina armar emot
själen».
Ja, själens törst kan endast det fördolda vattnet,
,den lefvande källan ::t , släcka. Je.,>us säger i Joh. 4: t4:
~Hvilken som dricker åf det vatten, som jag sbll gifva
honom, han skall icke törsta till evig tid, utan der vatten,
sont jag skall gifva honom, sl,all blifva i honom en kalla
med springande vatten till evigt lif. ,
Men äfven en sann kristen bör vara lik) Vandrarens
träd~, så att han, sj~lf vederkvickt af Andens dagg, har
ett godt förrlld att dela med sig utaf för att vederkvicka
andra pilgrimer, när tider ~f torka inträffa. Di uppfylles
det löftet: ,Den, sdm tror pi mig, af hans lit skola,
såsom skriften har sagt, Oyta strömmar af lefvande vatten).
M. Wolff
Jesus vår föres::Jn.
Utdrag: nr en predikan ar diakonen Chillg vid Puchow stormöte
nedtecJmad af V. Jreciter.
Gud sände sin son i världen att visa oss människor
vägen till frälsning. Vi behöfva al la ett föredöme. Några
taga därtill människor men beböfva dä Oera för att likna
S l N l Af S .L A N D.
en i eU, en annan i eU annat, och ändå blir det aldrig
fullk omligt. Endast Jesus ~ir fullkomlig, och böra vi da.r­
fö re taga lto1Jom alluSIl ti ll vå r fö rebild. V i skola nu se
Jesus i sin stora kärlek sätta oss fyra exempel före: Ii·
dam/c, ödllljukhtt, lJIctllidatlde och jörlåfa1lde. I Petr.
2: 21 - 23 visar oss, hum H erren förd ragit tidat/de »och
lämnat oss en föresyn ». Det lidande, G ud vän ta r af sina
barn, ~r alt lämna synden, fly det onda - och detta
är lida1Zfle. Att vara utsatt f6r hän och besp ottelse, vi
kanna alla till detta. »N~r han bIef smadad, smUdade
han icke ig e n~. Hur ar det med oss i detta stycke','
Det m5ste bli n~got nytt, ej det gamla, då vi genast
smädade igen. En ny tunga, som tiger, nya öron, som
ej hura sädant. :dnlet däligt tal gfmge ut af eder mUll>.
(;.ifve Herren denna församling att bli ett exempel p~
Jesu efterföljare harutinnan.
Ödmjukhet! >Herren ~tär
emot d e högmodiga, men de ödmjuka gifver han nid , .
Häl! e n eder närd t vid öd"'Jitkhetm. IIi!. 2: 5- 8: ~ Varen
s11. till sinnes som Jesus Kristus var ... '. Han ödmjukade
sig sjalf och vardt ly dig jnhll döden. ~ Detta var sann
ödmjuk het. Tank han var IlOs Gud - i Guds sjutelu ­
ägde all t i himlen, Ila ll ödmjukade sig, IIOf/. i Guds ske­
pelse antog en tj:tnares skepelse ! Tjäna re. V i vet.:,'\ , huru,
i Kina itminstone, en tjänare kan bli oc h ofta blir be­
harl. dlad af si n hllsbonde, med hugg och slag oeh de
grasligaste tillm:tlen i tid och otid. Jesus sade; den,
som vill blifva s tor, vare allas tjänare. -Se han s exempel.
Slrax före sin d öd slog hatJ, M~staren, vatten i tvlltl­
bHckenet och tvådde lärjungarnes fötter! Detta var den
simplaste tjänaresyssla betänken detta !
»Det var
ödmjukhet. Allt för alt gifva oss ett exempel. Han
bld lik oss för alt fraba oss. l\Jå vi söka likna hon om.
Luk. 19: 41 ger oss det skönaste exempel på Jesu
JludNdandt. Han grät öfver stadens synd. Hvad han
då under tära r sade om den, har gätt i bokstaflig upp­
fyllelse. Han grä t, emedan han viss te, aH 8ft sku lI c' handa.
A lska vi de oomvända sfL? Vz' veta, hvad de gft till mö tes,
dt veta det ej. Hafva vi gråtit fö r dem ? Kanske vi se
dem med Jikgi ltighe t, t,- o. m . tycka illa om dem. De
göra någo t orält, kan ske ej mot oss, och vi afsky att
komma i deras närhet. H var är då Jesu kärlek hos oss
bur följa vi dä hans exempel, vi so m bekrlnna oss
vara helnS eft erföljare ? Och sist >Fader förlåt d em , ty
de veta icke, hvad de göra ». Lnk. 23: 34. Hvar finnes
ett motsty cke tiU detta förlåtande sinnelag ? Han ödmju­
kade sig intill döden, älskade in i dödeJl. Hvem var
förem5l för denna gränslösa kärlek? Hans moder? Jo­
h a nn es ? Nej, hans fitnder, dessa, som nyss drcfvo spi­
karna genom hans hander och fÖtter och nn »delade
hans klllcler mellan sig)! Han led TOmarnes gryrumaste
och sväraste stralT han den oskyldige -- och äntl å
Hlskade han! V~nJ1.er, besinnen detta. Han hängde där
spikad vid korset tä nk te ej på sig själf utan på uem,
sy ndarne, Llendcrna. Dä rördes hans hjärta för deras
sja.lar. ltFader förlät dem, de veta icke etc.». Hu r är
d et ha vi någo t a f denna kärlek ? 0, sage r dn, hans
exempel åro s5. ::;tora och höga, jag när ic ke upp till
dem. R iktigt. Gällde det detta, h vem kund e dl!. blirva
frälst ? Men nej , det är af 1låd, bara 1låd! Syskon, tå/om
oss i allt taga J esus till vår föresyn!
•
rOI)
J-1edningarnes djupa, fastän kanske
omedvetna behof af evangelium.
Väl' berömda landsman d:r Sven Hedi!l bevi!'itade
under sin senaste fä rd genom Tibet en nyärsfest i Taschi­
lunpos :t>heliga » klosterstad. Denna fest, Losa r kallad,
ar den största af lamaismens fyra sto ra ärshögtider och
firas till minne af )Sakia mnni B nddas seger ärver de scx
irrW.rarne och den sannG religionens seger Ofver otron».
Losar är en i hög grad populär högtid, som varar i hela
femton dagar. Titl de stora tempelfesterna tig a alla till­
trade; andliga och värdsliga, munkar och nomader, fat­
tiga och rika.
Bakom en ridå af gult siden med röda kanter och
nedtill tunga gllldfransar och tofsar sitter Taschi Lama,
T ibe ts högste prelat. Och då han intog de nna pla ts,
gick ett sakta sorl, dampadt och vördnadsfullt, genom
folkskarol.'Oa neda nför hans tron. N u börjar en serie af
rel igiö~a cerem onier med besyuner liga maskerad-artade
upp låg. V i fö rbigå de m, emedan vi icke kunna förkla ra
deras Ieligiösa inn ebörd.
J smilet vilja vi a nföra d:r Hedins egen bes krifning
pi den stora fes tens sl utnumme r. (Se :t T ranshimalaya»
förra delen pag. 438). Under bizarra fonner möter oss
där människoandens outslackliga behof efter förso ning o eh
seger öfver det onda.
»SJutJigen öppna liktorerna midt i hopen under oss
en plats, där en eld uppgöres. Tv5. munkar framträda,
hällande elt stort stycke papper sa högt som möjligt
ölv er eJaen; pi' detta papper har man antecknat (alla
kursiveringar af underteckn.) allt ondl, SOJJl man öllskm'
bli kvitt under det nu z'1fgåe'ldt nya året, oelt alla de
olika jntllkttr, i hvilka man hoppas all triumfera öfvtr
dt elaka dt1JlO1UrllaS makt och a'lIslag. Men papperet
representerar ock s~ det till.andagä ng na äret med all dess
ondska och styggt/se.
En lama stiger fram till eld en med en liten s taf i
ena handen och en skål i d e n andra. Han rabblar
några besvä rjelseformler och utför med armarn e e n del
my stiskt hokus pokUli. och sft kastar han sk§.lens in nehåll,
något eldfängt ämne, i lägorn a, som fla mm a upp och i
en handvändning förtära - p appt,·tt, dd flyende året oelL
all demonernas makt. Hela menigh eten. har rest sig och
utbrister nu i elt andlöst jubel: ty JZU är det onda besegradt,
och man kall kämta sig lugn ­ _1}.
Huru framträder ej und e r all denna vidskepelse
folkets djupa behof aU ffi alla det gångna årets synder
försonade och skaHade ur vHgen J Finna vi icke äfven
e tt tydligt uttryck för d essa tibc t;;me rs IUngtan att vinna
seger mot de onda andernakterna ?
O ch säga dessa rop oss icke, att saligheten, det
eviga, ändlbsa jublet, har sin grund däri, a tt synde n är
försonad och det onda besegrad t ?
Men huru mycket klarare och san nare möter oss
icke denna frai sning och för soning i evallgeJii ord: >Ty
den , so m icke viss le ar sy nd, har ha n rör oss gjort ti ll
sy nd, på det att vi sk ulle va rda G ud s rtW färdighe t i
honom:». 2 Kor. 5: 2 I; ~Se, G uds Lamm, som borttager
v(irlde1lS synd;,. Joh . I: 29; - - ,sedan han har
fö rlåtit oss aHa öfverträdelserna och tftplånat handsknjlw
i stadgar, som var mot oss och låg' oss i vagen, och den
har han tagit bort och jastnag lat dtll vid korset. Sedan
Sl N l M S
110
han har a/ väpnat herradöme/la oc1t 'lläldighdenw, bar
ban ställt dem upp enbarligen fram oc h triumferat Ö/lIt?·
dan i honom. "»
Joll. H - n.
Lekmännens missionsrörelse.
H ed na va rl den evangeliserad i denna mansalder ar
d enna rörelses mätto. Den na tiOl)clla missionsko ngressen,
som nyligen hölls i Chicago, och det ökade hedna mis­
sionsintresse, som följ de sas om en fruk t däraf, så väl so m
frftn de 75 m ission sko n ven t, som h ällits i Am erikas ol ika
stater, bör betrak tas säsom ett glädjande lide ns tecke n.
I
d~ssa
missionskonvent vore 6 5.000 män registrerade
sllsom d e legater. Detta lir en rörelse ib land manne n i
alla d e protestantiska kyrko rn a i la ndet, afsedd att vinIla
bemedlade affä rsmäns säväl som a lla man s - intresse
och penningar för hednamission en. Vid dessa möten
h a fva fattiga och ri ka, pastorer och lekmä n, guv ernörer,
statsmän , järn vägspresidentelj bankpresidenter, kapit a li ste r,
läkClre, professore r, tidningsmä n m. fL deltagit och hä.n­
förts af Kristi befalln ing: ~G ä u ut i hela v:1.rlc1e u och
p rediken evangelium ». f..'1B.nne ieke Gu d nu vill bruka
Amerikas stora resurse r i sitt världsprogram för alt evange­
lisera världen ? D et synes så. Denn a rörelse ä r icke
e n mänsklig nyck, utan ett G uds Andes verk.
Mission skongressen i Chicago den 3 -6 m<1j var
enastående. S cs~ io n c rna höll os i Aud itorium, d nr 4,146
delegater frä n alla sta ter i Unione n såväl so m hundratals
andra sa mla des, där e n tanke be sjalade alla: hedningar­
Il as eva ngel isering i eleu na generation. M issio närer från
v~trl dens alla fal t talade och belys te, huru Gud nu ö p pnat
dörra r ij fv er allt för evangelium , särskild t i Indien, K ina,
J apan, Turkie t och Korea. D ä r förr missionarerna ide
VOTO väl ko m na. höres nu ett macedoniskt rop .
Korte ligen, den na rö relse afser att ibland männ en in­
D ill kyrkan sprida mera liä nn cdom om missionens beho f och
möjl ig hete!", a tt rlilri geo om hednamission smedl e m mätte fyr­
dubblas och fle ra missio närer sändas, och att h varjc kyr­
kosamfund verka r på sitt eget Sä tt, bar sina egna falt
och saml ar sin a medel på elt systematiskt sUtt. Det
enda gemensamma ä r att vi alla eldas med elt ökad t
missioIl snit för hednavärjden.
Maning till bön för händelserna
Hunan .
Mr E. D. H oslc, ledar en a f »China Inland Mission,~
riktar u ti ett cirku! ~l.Jb ref af den 2 I maj kort fö re sin
hemresa till konferensen i Edinburg fö ljand e a fskeds ord
ti ll missiona.rerna, tillhörande denna mi ·io n.
D e senaste hän delse rn a i Hunan tord e ha fva varit
ägnade at t påmi nna oss alla om den stora vikte n af en
dag iig bOn, a lt lugne t (freden) m!l. tlc, OIU sft ~i r Guds
lH::liga vilja, upp rätth!l.1l8s i K ina. Men I§. tom oss llfve.n
bedja, aH de timad e oro ligheterna mfi. genom G uds Led­
ning fr~jmj i1 eVi.lugdii verk. Om d ella skall ske eller icke,
L A N D.
be ro r till stor cle l på i hv ad mån v!ir IlelTes And e och
bud bli fva uppenbarade i värt lif i för bindelse med dessa
tilldragel se r. Är det icke sannt, a lt Herren s& föror dnat,
all hans verks fram gång väsen tligen besUilll mes af hans
tjänares troh et i pröfnin gstid cr? Det kan icke vara nägot
tvifvel om, a t t det ~ir under tider, dfL vi lida fö rföljelser
och Wr1uster, so m Krisli kärlek och långmodighet i sär­
skild grad ku nna göras kända genom den ldl!ning, vi
säsoPl han s tjänare i ntaga gen temot dem, som ha la och
skada oss. De t ar också sa nnt, a tt vår egen styrka oeh
fra rng!i ng SÄSO Ill missio n da rige nolD ska ll bet ryggas .
I','l in a egna tan ka r hll fva ny ligen rikta ts pä det 27
lcap. i 2 Krön. b oken, hv arest det berä ttas om J o tam} som
~varcl t mäktig, ty han riktad e sin a vä gar till Herre n sin
Gud , . l\H\. alla vÄra tankar o:.: h Iw ndli ngar alltid ledas
och sty ras genom det gudomliga rättesnöre, SO lD gifves
oss i de H el iga skrifterna. Detta ska ll nog medföra m er
eller m indre missförs länd.
El\ kinesisk själavil\l\are.
1 d c vildt natursköna bergstrakterna mella n Siehua n
och Shcl1si fi nnas fl e ra vege ta rianska fö rbun d, hvilkas
medlem mar äro enkla, a nsp räks lösa lan dtbmkarc. I spet ­
se n fö r Iw art för bund stä r en ,ledare » sa mt l>p rastep
och )öfverstepräs ler:& . Dessa vege tarianer ha fva förbun­
d it sig a tt ej smaka kö tt, ej heller n5.got, som ha r si u
ursprung frän djurriket. Så söka dc afven ) hopa för ~
tjäll::! l> gen om god a gärn ingar) t. ex. genom att allt id
lä ta en la mpa brin na framför Bud d as bild ell er genom
a lt anv ä nda sina sparpengar till att a f F1skarne köpa Cl.n­
gad e ä la r. Dessa slnppa de se dan äter i vattnc t (där de
natmligtvis snart få ngas igen). I bland gHva d e äfven
sina sparpenga r till lrytkand et af t.raktater, i hvilka man
uppmanas alt Icfva ett sedligt li t och alt motarbe ta opie ­
rökning, fO lbi ndn ing, barna mord , plundring a f f§gel nä ­
sten o. s. v.
D e frommaste blan d de m a fsk.i lja hela dagar ti ll lysta
bctraktelser och fast a . Rla nd denna de fro mmas skara
befa nn Sig afven en prUst, hvars na mn var Liu. Hans
an seende va r stort, och· han hade af någon ö fverstcprast
erhålli t de af a ll a buddhister sft e ftersträfvad e re komm cn·
dationsbre fve n, so m sku lle ber:1 ttiga honom alt intaga en
frarnstä en de p lats, Il~r Budd as h:irl ighet en gln g i fr am­
tiden ska ll ö fverstdla j orden. Liu t!ller Liu Fuh-ehen,
som han s hela na m n lydde, d. v. s. L iu , som lyder sa n­
n ingen, var en en kel, a ll varii g natur, Aitig och arbcts~ m.
Nägra a f hans vänner o m talade en dag. a U en missionär
anländt li ll tra kten . Flera af dem hade hö rl honom
predik a o m , den nya 1ro n> och 1l1Ottagit d ela r af bibeln.
Efter nfigra mån ader förklarad e till och med e n ar de
vege tarianska prästerna, att ha n blifvit öf..-erlygad om
kristendome ns sanning och ö nskade m ottaga dopet. Äf­
ven till Lius a n sp råk~lös a hem fa nn e lt a ( evangel ierna
vag. E n maD, som kä nde Liu, ha ue köp t det lil la hä f­
tet: men, salU han ej själf ku nde läsa , gick ban till
L ius he m med a ll tsa mmans och lämnad e d et där. Liu
studerade boke n ifrigt oc h fann snart, alt bokens ord
H Qro goda :. . Med intresse läste han ock de kris tliga
lraktater , 30m voro uppklistrade här och IlVa r på väg­
garna i byn. Han sö kte jfven taga hvart tillnl llc i akt,
SINIMS LAND.
cl~ det bereddes honom en möjl igh et att h UTa eva ngelium.
Lallge hade han längt at efter frid, efter sa nning. Nu
fann han frid genom tron pft G uds ord. Och det dröjde
ej länge, innan han öpp et be k~nde sin tro' pfr Jesus
Kristns. Det fordrad es mod a lt göra delta) och han
bier uls att [ör mycken förfö lj else . Men Jesu kärlek hade
gripit hans hjärta och gjord e honom slä ndaktig. Han
fre k svåra ekonomiska bekymme r i bö rjan, ty han kunde
ju ej lä ngre behålla s in prästerliga befattn ing .
Han
fick försörja sig med bambua rbete n och sflg till H erren
efter hjalp.
H ela h an s lif vittnade o m elen glädje och fri d, han
funnit, och han I ~it i san ning si tt lj us lysa inför mä nni­
skorna. Snart öfvcrtygnd es h ans hustru, hans mor, hans
b ror och svågerska och ban~ två sö ner om kristen domens
sanning och gåfv o sina hjärtan å l H erren . Arven två
grannfamiljer vunnos genom Liu för Gud,,> rike.
Hans huslru var ej stark, och det d röjde ej länge,
förrän hon UGk hembud. Him s sön er VOTO män - yng­
lingar, den älds te s toJ' oc h stark) arbetsam och duktig,
den yn gre af ett blid t si nn elag. Liu, som aUtIner till­
vann sig sina medkris tna s ak tning, bld si småningom ut·
niimnd till tä l dste~ inom försa mlingen. Hans hedn iske
hy res värd b ld häröfver mycke t vredgad och sökte bered a
honom alleha nda obehag. T ill slu t fan n L iu sig nödsa ­
kad att nytta till n ärmaste stad och dä r sök a sitt uppe­
hall e. Hans vän ner sörjde ofver hans afresa, ty hans
hem had e allt id stätt öppe t för alla möten , och d e kristna
hade genom hono m mtt m otttiga dj up och varctldig vä l­
signelse. Äfven pä sin nya uppe håll sort blef h an elt
ljus fö r fl erre n, som lyste ld art och vägled d e manga
sj~i. lar in i den rä lla ha mnen.
Alltid var ha n redo att
hjälpa till m ed ordets förkunnande vid marlmad sti lWtllell
och afg udafe~ l e r.
Snart drabbades han af en stor sorg. Bäda hans
söner insjukn ade svar l i smiltkopporna, och med blott
ett p ar daga rs mellanrum ,lfledo de båda. I n i d et sista
fröjdades de i H erren Nve r hans fraI sning. Nu vm
Lin ensam och doek ej ensam, ty Gud va r med ho nom
och trös tade och upp eh öll honom under so rge ns daga r.
Snart börjad e han ;ignfl Slg helt at missio nsarbete t bland
s itt folk. Ha n vano rade från stad till st ad, frä.n by till
by, s§. lde böcker och förkunn ad e fråls ningen i J esus
Kristus. Han va r en kel i si tt fra mslälln ingssU tt, sli a tt
arven de oku nn iga och obildade kund e fö rstfi hans fö r~
k unnelse, och han s hj!1 rL.'t var så. fyltdt a'f kärlek, alt
alla kände sig dragna till h on om , Ufven om de ej ö n­
skad e alt ha n§got med Jesus-lära n a lt göra . Ända till
1ftngt in på aftnarne stod han till and ras förfogande.
Redan har p5. jorden fick han lön för sitt arbete. Han
had e gladjen se den ene efter den andre komm a äfver
på Herrens siela. Och hur stor skall ej han s glad je bli
en gång i himmelen, cIå han där fär m öta alla dem, so m
genom honom !Jlifvit vu nna för Guds rik e.
Et t såda nt lif som Lius är i sannillg ett lefva nde
och triu mf erande svar r~ alla d e anm ä rk ningar, som
göras a f delD, som ställa sig skeptiska gent e mot missio ­
nen . Och Liu a r ej d en ende, so m le fver ett !-iäd an t
lir, nej, d et finn es tusenden a f hans la ndsman / som hafva
helgat sig h elt 5.t He rren och hans tjä nst.
(Ur
~ Ch inas
Millions».
I I I
"på
resor ofta,"
Il.
Fyra dagar stan nade vi l v§.rt lilla hem i lshih, och
så sutto min hu stTu och jag lördag'en den r 3 nov. ater
i en skakande l,ärra ute på landsvägen , nu på väg till
oyn Chang·chu ang. Denna by utgör sa mIingspla lse n rör
en ung men lifskra ftig försa ml ing. Nfigra af vä ra kine­
siska bröde r i d enna församling hafva unde r de senaste
ä ren öpp nat opieasy ler i fle ra af distriktets större och
m ind re by ar, och Herren har bekant sig till deras ar­
bete, och frukten d ~ i raf nr, att en icke så Eten skara
komm it ti ll tro på H erren J esus. Da jag för unge fa r
fem år ::;edan fö r törsta gängen besökte d en na kre ts, ' fun nos
d är, så vidt jag mi nn es) förutom fyra ny döp ta män och
en gift kvi nna icke en enda i Inran verkligt intresserad
perso n. Vid mitt sista bes ök i Cha ng· dwang fylldes
mi tt Iljarta af glädje, dfl jctg i kap ellet kund e räkna ti ll
bortflt fy rtio församlingsmedl emm ar och forsk are . Brö­
derna hade nu samlats har i och för nfigra dagaTS ge­
Dl p. ll sam bibelläs ning. Fyra dagar voro vi sam lade om­
kring Guds ordJ h varunder sexton möte n h öll os, af hvilka
sex leddes af bröd erna själfva. ) Den Helige Andes nå ­
desverk .. samt ~ Utkora de a f Herre n ooh ocsUimda til!
att bUra fruk t) vom d e lvå äm nen, som jag va lt fö r våra
bibelstu di er. Geno m sitt heliga ord talad e Gud un der
dessa daga r till vara hjurtan un derv isande och hjärtera n­
sa ka nde, trös lande och upp munt rand e, oc h vid Ocra
tillfallen hade vi riktigt vä lsignade mOl en, då vi tydligt
ku nde er fara, att Herren själf stä mt möte med oss.
Matte d et u tsådda ordet vara säsotU regnet och snön ,
som fall er från himme le n och fuk tar jorde n samt gör
henne fruktbar och bärande; mä det bara rika fruk ter j
vära lif till Guds ara och Jesu namn s förhärliga nde .
Hemko mmen från Chang·chuang besökte jag sön­
dagen den 28 samma måna d byn Ch'e n-chllang, där en
li le n grupp af fy ra församlingsmed lemmar och några for­
skare i l ~ran brukat samlas till gllclstjaust. Den lilla
hj orden, som nu reducerats till tre fö rsa mlingsmedle mmar,
nr klen och svag. Af de fyra försa ml ingsmedlem marna
ryck tes en !Jart a f d öd en för nftgo t ö fver en månad sc­
da n. Den ne m an hoade en SOIl , so m u nder (lera års lid
va rit afPJrsHl an up pe i pro vi nsen Kan- su. I slutet af
förra !iret h emkom sone n oc h fan n d å att fa d ern, so m
und er hans bortova ro ko mmit till tro på Herren J esus
och blifvi t dö pt ) had e rensat h emme t från afg mla r och
fö rfadernas slaktta floJ', hvilka kineserna bruka dyrk:'! och
tillbe dja. Förg:tfves sökte sonen fö rm§. fadern att i hem ~
met åter up psatta dylika. Då han emellertid ej sjä lf
kunde drifva sin vilja igenom, sande han den ene efter
den andre af byns m~in till fad ern för att f§. denne att
gifva vika. Slutl igen ga f fadern sorgligt nog efter. Af­
gu d arne oeh förfäd ern as sHi kltaflor, det en gång till·
spillogifna, up psa ltes äter i h emmet. Ic ke mer iln ett
par må nad er däreft er sl::ull e fadern vid något arbete klättra
upp på e n s tege, hvarvid ha n föll ned, skadade sig illa
och afied i fö ljd dåraf. Sonen, so m nu s kulle !Jegrafva
sin afi idn e fad er, an ord nad e na tu rligtvis !Jegrafnin gen full ·
kom lig t på hedniskt vis. Han inbj öd äfven en af d e
~lJe rståe nd e tre fö rsam li ugsmed lemmarne att vid beg raf~
ningen vara v~rd . Denne a ntog inbjudningen} men ha ns
hus tru, som ock ~r församl ingsmedlem och mer nitisk
J 12 SI N I
Af S
och varm an mann en , uppmanade honom entr3get at t
ej ber<ltta sig med bcgrafningeo, d ä den ju skulle fö r­
siggä en ligt hed nisk sed. Manne n lyssnade emell ertid ej
till hustruns förm aningar. Men 'Sy nd en straffar sig sjalf!
U nder de t han vid begrarni ngen tjän slgjord e som värd,
fö ll ha n omkull, insjuknade vid sin hemkomst mycket
allva rligt och har seda n dess varit sj uk . Tvenne var·
nande e xe lD pel pli, all G ud s barn ej lilq;om Akan och
Saltl böra befa tta sig med d et till spi lJ ogifna. Må Herren
själf i nad se till sina svaga barn pä. denna p lal" m5.
han bev.ara och fos tra dem och genom sm Helige Ande
föra dem djnpa re in i en san n känn edom af Guds ord
och vilja ~a mt rotfästa dem i Jes u ~ Kristus . Bedj en
darom l,. Det sladd e mig mycket att i dag höra, att
tvenne af v5ra troende, den e ne nä.gra och sextio är,
den andre en sj\t ttiofi. rin g, frän ett par byar, beJngna pft
ungefär tvli 3 tre svenska mils afstfl.nd frä n Ch'en-chua ng,
beslutit <t tt gå till ofva nn amllda by för a tt söka förma n;l,
trösta och lljalpa de svaga trossysko nen dä rstädes.
G ud välsig na dem rik lige n i denna deras kärleksljUnst.
Min n ~\.sla missionsresa g:tlIde staden Ua n ~ch'uen,
dit jag afres le nen 6 dec. I d enna lill a s tad, me ra lik­
nande e n by, har miss ionen seda n n!\gra är till ba ka hyrt
en liten g~ rd i och för opi easy lverksam het, so m dar
förest äs af tvä af vflra kinesis ka medhj alpare. S jalfva
st'lden tyckes i andligt hänseende vara en härdarbetad
p lats , men i d e kr ingligga nd e byarna synes fo lke t va ra
mer motwgligt för eva ngelium. A rbe te t p5. donna plats
har ej var it förgäfves, afve n om d e n synliga frukt en af
dct~a mma mnnskl ig t scd t ej varit sä mycke n.
Nfigra fo r­
ska re i läran finnas, och bland dessa ä r det s~trs kildt en
herr Cha ns, so m, s5:. vidt vi kunna döma och se, ä r en
~Irljg sö kare af sanninge n.
Herr C hang, en m~delålders
man, som i mänga ~ r,s tid varit en v~l be rgad aR:lrsman ,
var fö rr e n irrig anhängare af buddismen. Han ?I:tgade
di regelb undet Insa si na böne r och offra sa mt sökte för­
varfva sig merit er genom att utöfva goda gar nin gar. Men
mid t under all sin Buddadyrkan kunde han dock ej
un derl!lta att i den stad, dar han bedref si na affarer, då
och då gä till >Eva Il geliisalen>, d är man fö rknnnade
evangelium om Jes us Kristus och h an s fralsareq-arn
inO'
o
o'
Åte rk ommen till sin h emtrakt afvandes herr ChanO" för ra
.het fr fl n opiebcgäre t i asylen i Uan- c h'uen, och o under
denna tid fick han ytterligare Wra känn a fr älsni ngens
vag. N u har han helt brutit lued budd ismen oc h tyckes
af ~ppr iktigt hjärta sölca frälsningen i H erren J esus.
DedJen för hon om och [(jr Ofriga sökare i denna kre ts,
a lt de genom G ud s n!id mä helt läm na hedendomens
mö rk e r och komma fl1llt ö fver p§: Henens sida.
Säsom a f det ta bref synes rn' vi ic!,e nUtid end ast
göra glädjand e erfaren heter i missionsarbetet. Prörningar
och motgångar möta oss m ä n gen ,~gäng, men med Pa ulus
ku nna vi dock utropa: ,Gud va re ta ck, som gifv e r oss
segern gcnom vär Herre Jesus Kristu s!> M,(1 vi därfö r,
äl skClde trossysko n och meda rbeta re i Herrens vin....§ rd
vara fasta, o ru bbliga och öfverftöd a nd e i Herrens °verl:
alltid , vetande a lt var t ar bete icke ä r fIlfängl i Herren.
Ma
I. Kor. ' 5: 5i. 58.
A lIdrC"tQ Ericsson.
L A N D.
Hua-chow 3 maj
1910.
_Och de öfVC],\,\lnllO hOllom fö r Lammets blods
skull och mr deras vitt nesbörus ords ~kul\, och dc
harva icke älslmt sittli f .dll iotill döden_o Upp. 1 2;1 t.
Kära vänner i he mlande t!
Frid !
Gud ske tack för Lammets blod lill ren ing och hel­
gels e af de karil, han vd l begagn a i sitt rike! Nar han
sänder oss ästau att vi ttna om hvad vi sj8 lfva hört och
sett och vid rört af lifve ts ord, sA vill han ock bruka
värt vitt nesbörd till seger öfver sj:tl<l fie nden. G ifve ha n
oss ock alt djupare ratta, h vad det är att icke ~ I sk a sitt
lif allt in till döden!
Den 12 apri l gä fv o vi oss af till söd ra d istrik tet,
och därifr!l.n vill jag nu sa.nda en h~ls nin g. Komna till
vli r station Si~lO - i sUnd e jag bibelkvinno rna ut till bya rna
och for sjiilf till H ua-chow, dit nng ra kvinn or sagt sig
vi lja komm a för alt läs<l. Denna g!\ng kun de jag ej fS.
bo i v5 rt hus, som var upptaget af opicp~tie nl er. utan
tick hyra e tt litet mörkt kyffe rör 500 Imsh en bit dii r­
ifrän. Dä r fanns ock e tt TUm utan fra mv,ägg, som vi
sk ulle få använda som läsrum. Men so m det redan var
15ngt fram ptl. varen , kunde ej så mänga komma med.
De
kvi nn or, SO Ul kummo, gjo rde god a framsteg. Ark,
aU Ordet med sin omsbpande lmlft fi nge gripa in i
deras hj Urta n och h emlif! Man får tyvarr ufLa orsa k a lt
a n vända Pauli för manin g i Ef. 4: 25-32.
V i aro dock bara så ningsman , H erren gi(ver v~xt en.
Första maj sknlle d et bli stormö te har, men till fö lj d af
reg n och d~liga vägar ko m hvarken nägon pastor e ll er
a ndra pred ikanter, det fick diirför bli som en vanlig
sö ndag. Vi voro o mk ring 60 personer sa mlad e. Två
kvinn or hade kommit 40 Ii i regnct , Vi e rforo, att Her­
ren var ibla nd oss trots d e ogynn sa mma fö rhallan dena i
det y ttre. En kollekt på ö fve r 10,000 kash uppt og-s,
Stor fröjd g<'lf det mig a lt h öra fru Blei vittna 111­
fö r kvinnorna om den glädje, hon fnnnit. H o n är e n
3o-ä rig bu ndhustru, som för [1/ 2 a r sedan var med pä
vär bibelkurs i Tung-chow. D t: t var en märkvärdig da g,
na r hon och e n liten 9-ärig dotter reste så 1ft ngt bort,
5 sv . mil, för a tt la ra lasa »Guds böck cn. Vid afske­
det gr!ito aHa i fa miljen, man var ej van a tt vara åt­
skilda, oc h hvem kunde veta, hur de t sku lle bli iTunge how,
dnr alla voro, så gOdt som oknncla.' Men komna dit
bleh'o mo r och doller sna rt hemmastadda. J~:i ste gjorde
de med gont först!l.nd, oc h sall an har jag ha ft en mera
u ppmarksam lärjunge än fru BIet. M~n n :tr en månad
hade g5.tt, kunde farmo r därhemma inte h!illa ut med
s kilsmassa n längre u tan sände efter sin a ba rn, so m nu
hade mycket a tt beratta o m h vad de upple fvat. Sedan
u ess har d e t galt stadigt {ram5t. Hela familje n tror på
Gud, och n~g ra af grannarna börj a komma med. För­
s m:1delse fä de ju l id~ af de o hörsamma, men tlet sy nes
s tä rk a deras beslut att följa H crre n. Nu sade fru Blei,
sed a n hon ue rä tta l, hur hon kommit till tro: >Jag :11" ej
nöjd med alt stä s tilla nu uLan hoppas ,t tt fft lUra mera
och komma fram at, bli döpt och bli till nytta i Gu ds
m