Predikan, Micael Nilsson, Rom 1
Den Gud vi behöver
Om ett liv utan, eller med Gud
Jag tycker att det är intressant att en så stor del av Bibeln består av brev. Dessa brev innehåller namn
och hälsningar, hänvisningar till vardagsliv och bekymmer, frågor och svar och mycket annat.
Att en så stor del av tron får sin uttolkning i brevform säger verkligen någonting viktigt om kristen
tro, och om en Gud som bryr sig om våra livs levande liv. Brevtexterna är undervisning mitt i steget,
små och stora budskap adresserade rakt in i vår glädje, vår kamp och vår längtan. I breven blir tron
konkret. I evangelierna får vi veta vad Jesus har gjort. Genom breven får vi hjälp att förstå
konsekvenserna av vad han har gjort.
Av dessa skäl vill vi ägna ett antal av våra gudstjänster i Korskyrkan åt att öppna brev. Vi vill läsa
brevtexter, sända från Bibelns författare in i varje tid och ut i hela världen. Och lyssna nu: När vi läser
dem når de oss. I den stunden blir brevens hälsningar också hälsningar in i våra liv. Breven som
sändes till städer som Rom, Korinth eller Galatien eftersänds nu till oss, rakt in i våra pågående liv.
I höst kommer detta att betyda att vi viger rätt många gudstjänster åt att läsa åtminstone de mest
centrala och bärande kapitlen från Romarbrevet. Kanske fortsätter vi dessutom ett stycke in på nästa
år med det innan vi helt enkelt vänder blad och börjar läsa nästa brev i Bibeln. Och så tänker vi hålla
på ett tag, till dess vi läst igenom kanske 40-50 viktiga brevtexter som alla handlar om
konsekvenserna av vad Jesus har gjort.
Någon gång vintern år 57-58 satt Paulus i staden Korinth, i slutet av sin tredje missionsresa. Han ska
snart fara vidare mot Jerusalem, när en av hans medarbetare, en kvinna vid namn Foibe planerar en
resa till Rom. Med sig kommer hon att få ett brev, och det är sannerligen ingen överdrift att säga att
detta brev påverkat världshistorien mer än de flesta andra texter gjort. Låt oss läsa det första kapitlet
direkt.
Rom 1:1-7: Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel, avdelad för att förkunna Guds
evangelium, som Gud har utlovat genom sina profeter i de heliga skrifterna, evangeliet om hans son,
som till sin mänskliga härkomst var av Davids ätt och genom sin andes helighet blev insatt som Guds
son i makt och välde vid sin uppståndelse från de döda: Jesus Kristus, vår herre. Genom honom har
jag fått nåden och uppdraget att som apostel föra alla hedningar till lydnad i tro, hans namn till ära.
Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. Jag hälsar er, alla Guds älskade i
Rom, kallade att vara hans heliga. Nåd och frid från Gud vår fader och herren Jesus Kristus.
Först presenterar Paulus sig själv, för Paulus har aldrig varit i Rom. Så Paulus skriver detta brev för att
skapa förtroende för sig själv, sitt budskap och sin uppgift. Längre fram får vi veta varför. Paulus vill
till Spanien, och då kunde de gamla missionsbaserna, Antiokia och Efesos inte användas längre. De
låg för långt österut. Paulus hoppas nu att kyrkan i Rom ska bejaka att bli den givna strategiska
utgångspunkten för mission västerut i.
Hur presenterar han då sig själv? Jo först och främst är han en Jesu tjänare. Ordet i den grekiska
texten är ”doulos” som t.o.m. betyder ”slav”. Paulus är en Jesu slav. Det låter kanske negativt, men
det är det inte alls. Att vara en tjänare var nog för Paulus. Att tjäna Jesus var hans glädje.
När du lär känna Paulus kommer du att upptäcka att han kunde sagt mycket om sig själv. Paulus hade
en imponerande meritlista, en fantastisk utbildning och bar upp många titlar. Men inget av detta
betydde någonting i närheten av att få vara en Jesu tjänare. Att vara en Jesu slav är i själva verket
större än att vara kung eller president i den här världen.
Dessutom skriver han också att han är en ”apostel”. Men han börjar inte där, för hade han inte varit
en tjänare först så hade han inte varit en apostel heller. Så först och främst är en kristen, vilken
annan titel du än må ha i det här livet, en Jesu Kristi tjänare.
1
Predikan, Micael Nilsson, Rom 1
Men framför allt handlar Paulus inledning om Jesus. För Paulus är kallad att predika om Jesus.
Jag blir alltid lite misstänksam och missmodig när jag möter predikanter som alltid pratar om sig
själva. Då händer det att jag tänker på ett av mina favoritcitat från den gamle missionsmannen Emil
Gustavsson: ”Den som har mycket att säga om sig själv, har ännu inte sett Gud.”
Paulus har sett Gud. Därför lär ordet ”Gud” förekomma över 150 gånger i Romarbrevet. Det är med
andra ord ingen som helst tvekan om vad som är huvudtemat i Romarbrevet. Det här är ett brev om
Gud. Detta är de fantastiska nyheterna om att det finns en Gud som sträcker sig efter människan. Det
här är brevet om den Gud vi alla behöver.
Men det är först riktat in i en alldeles konkret situation, nämligen till en liten kyrka i Rom. Och då får
du inte se Petruskyrkan eller någon annan katedral framför dig. Här handlar det om små grupper som
möts i olika hem, enligt vad som beskrivs i det 16:e kapitlet. Kanske är de troende drygt 100 till
antalet. Kyrkan i Rom är förmodligen också rätt splittrad. Den uppstår säkert genom judar som bor i
staden men besökt Israel. Kanske tog de därefter med sig den kristna tron hem till imperiets
huvudstad. Men vi läser också i Apg 18:2 att kejsar Claudius förvisade alla judar från Rom. Det skedde
år 50 och berodde enligt historieskrivaren Suetonius på de stridigheter som uppstod omkring kyrkan.
Vad händer då? Jo då avjudaiseras den romerska kyrkan. Kvar blir bara hedningar. Och, vem vet,
kanske upplevde de det som en slags befrielse. För judarna var lågt aktade i staden Rom. Att tillhöra
en tro som t.o.m. judarna föraktade var säkert inte lätt. Nu kunde den hednakristna gruppen utveckla
sin kyrka som de själva ville. Men snart återvände judarna. Och då kan vi nog gissa att det uppstod
slitningar. Hur skulle man nu förhålla sig till dessa judiska kristna och till det judiska i den kristna
tron? Alltså måste Paulus reda ut den här frågan, vilket han gör i kapitel 9-11.
Är inte det här en intressant fråga: Hur gör Paulus för att ena kyrkan. Är det dessutom inte en mycket
aktuell fråga? Det här är vad Paulus gör: Han predikar Kristus för de troende i Rom. Och han skriver
ett brev där namnet Gud förekommer 153 gånger. För Paulus vet: Det är omkring Gud kyrkan ska
enas. Och därför är detta det brev där Paulus redogör för sin teologi allra mest ingående, för han vill
frigöra kyrkan från inre stridigheter. Han vill ena den och han vill rusta den för mission.
Nu läser vi ytterligare ett stycke, Rom 1:8-17: Först och främst: jag tackar alltid min Gud genom Jesus
Kristus för er alla, därför att man i hela världen talar om er tro. Gud, som jag tjänar med min ande när
jag förkunnar evangeliet om hans son, kan vittna om att jag ständigt nämner er i mina böner. Jag ber
att jag äntligen skall få möjlighet att resa till er, om det är Guds vilja. Ty jag längtar efter att få träffa
er och dela med mig av Andens gåvor för att ni skall bli stärkta, eller snarare: för att vi tillsammans
skall få tröst genom vår gemensamma tro, er och min. Jag vill att ni skall veta, bröder, att jag ofta fast det hittills alltid kommit något i vägen - har tänkt besöka er för att kunna skörda någon frukt
bland er liksom bland alla andra hedningar. Greker och barbarer, lärda och olärda - alla har jag
skyldigheter mot. Därav min iver att förkunna evangeliet också för er i Rom.
Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men
också greken. I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det
står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron.
Paulus är tacksam för att kyrkan växer. Och hade Paulus skäl till att vara det redan år 58 så undrar jag
om han inte gått i taket idag, för kyrkan växer just nu starkt i stora delar av världen. En del uppskattar
att mellan 75-100 000 människor kommer till tro på Jesus varje dag. En annan siffra som är lättare att
säga något mer säkert om säger att det varje vecka startar 3500 nya kyrkor i världen.
Och kan du gissa i vilket land kyrkan växer procentuellt snabbast just nu? Enligt OM´s Operation
World undersökning är det Iran (!) där kyrkan nu växer med 19,6% årligen, och på andra plats
kommer Afganistan (!!) där kyrkan, i och för sig från ett lågt utgångsläge, men ändå, just nu växer
med 16,7%. Vem av oss hade kunnat förutse det för några år sedan?
När jag tänker på dessa siffror, hur svåruppskattade de än är, men som ändå ger en så samlad och
tydlig bild av att kyrkan växer i världen, så tänker jag att det här är en bra dag. Oavsett om jag vaknar
med huvudvärk, får en oväntad räkning eller upptäcker att kylskåpsfilen surnat, för idag kommer
2
Predikan, Micael Nilsson, Rom 1
kanske 80 000 människor till tro på Jesus och när jag tänker på det blir jag mycket, mycket tacksam.
Och om Paulus får änglarapporter om detta antar jag att han slår volter i Paradiset just nu.
Vers 17 är det här kapitlets viktigaste, mest centrala vers. Ja det är den mest centrala versen i hela
Romarbrevet liksom i hela Paulus teologi. Jag ska snart komma tillbaka till den, men låt oss först läsa
kapitlets avslutning, Rom 1:18-32: Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet
och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdighet. Det man kan veta om Gud
kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty alltsedan världens skapelse har hans
osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga.
Därför finns det inget försvar för dem; de har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud
eller tackat honom. Deras tankemöda ledde dem ingenstans, och deras oförståndiga hjärtan
förmörkades. De ville gälla för visa, men blev till dårar. De bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet
mot bilder av förgängliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur.
Därför lät Gud dem följa sina begär och utlämnade dem åt orenhet, så att de förnedrade sina kroppar
med varandra. De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade i stället för
skaparen, som är välsignad i evighet, amen. Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser.
Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga
umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män.
Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse. Eftersom de föraktade kunskapen
om Gud, lät han dem hemfalla åt föraktliga tänkesätt så att de gjorde det som inte får göras,
uppfyllda av allt slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet och ondska, fulla av avund, blodtörst,
stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och baktalar. De föraktar Gud. De är fräcka, övermodiga
och skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, uppstudsiga mot sina föräldrar, tanklösa, trolösa,
kärlekslösa, hjärtlösa. De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden. Ändå är det
just så de lever, ja än värre, de tycker det är bra när andra gör det.
Innan Paulus presenterar evangeliet om Jesus måste han få oss att förstå varför vi behöver evangeliet
om Jesus. Detta är hans poänger: Vi är alla utan försvar. Vi kan alla veta något om Gud. När vi ser på
de blånande bergen kan vi ana något bortom bergen. Minsta lilla blomma eller fågel predikar om
Guds existens. Ändå vänder vi Gud ryggen. Tyvärr kommer dessa ord ofta nära mitt eget land idag;
”De föraktar Gud.” Och när vi vänder Gud ryggen låter Gud oss göra det. Detta är domen. Domen är
att vi får som vi själva vill. Men det livet är inget liv i frihet eller glädje. Det är ett tomt och dystert liv i
stor vildenhet. Det är vad Paulus skriver här. Han visar att vi visserligen kan förneka Gud men aldrig
förneka konsekvenserna av att vi förnekat Gud. Längre fram ska han fördjupa denna undervisning,
men det spar vi till dess vi möts den 5 oktober. För nu ska vi återvända till v. 17 där Paulus redan har
presenterat sitt hopp: I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro,
som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron.
Här börjar Paulus. Vi behöver alla Gud. Ingen kan rädda sig själv. Och det behöver vi förstå, först av
allt, för om vi inte förstår det kommer vi att ägna våra liv åt att försöka bli våra egna frälsare. Olika
religioner presenterar olika kravlistor, och det är upp till oss att lyckas med att leva efter dem. Som
Paulus själv gjorde. Fram till dess han mötte Jesus en dag och såg allt i ett nytt ljus. Man skulle kunna
säga att dessa ord om att evangeliet uppenbarar en rättfärdighet från Gud är en sammanfattning av
hans egen stora livsupptäckt. Därför är detta en sällsamt laddad vers. Det förvandlar människors liv
när denna uppenbarelse blir en personlig upptäckt. Jag ska avsluta med ett av de mest kända av
dessa exempel. Det här är historien: Martin Luther längtade efter Gud. Som ung blev han munk i ett
augustinerkloster. Han vigdes till präst och började leva ett mycket asketiskt. Han levde i försakelser
och praktiserade olika andliga övningar, vakade, bad och biktade sig, ofta dagligen. Allt för att få frid
med Gud. Men han fick ingen frid med Gud, hur han än kämpade. Till slut började han istället tvivla
på sin frälsning. Han kunde inte klara av att älska Gud, så istället började han att hata Gud, som ju
bara ställde en massa omöjliga krav på honom. Då fick han ett råd av sin själasörjare, Johann von
Staupitz, som rådde honom att fördjupa sig i Bibeln. Så Luther satte igång med att studera Bibeln.
3
Predikan, Micael Nilsson, Rom 1
En dag satt han inför Rom 1:17. Han hade ingen frid. Han trodde bara att Gud var arg på honom. Han
hade gjort allt som kyrkans ledare sagt. Men han hade fortfarande inte kommit till ro. Då plötsligt
”exploderar” en bibelvers inför hans ögon. Plötsligt ser han vad Rom 1:17 handlar om. Han ser att
rättfärdighet inte är något vi själva kan åstadkomma. Jesus levde helt rättfärdigt. Denna rättfärdighet
blir tillräknad dig och mig, när vi lever i tro på honom. Vi får ta emot hans rättfärdighet. Det sker av
nåd och är inget vi kan förtjäna. Räddningen är en gåva till alla som vill ta emot den.
Detta är en fantastisk upptäckt. Om frälsningen är någonting du ska lyckas med genom att följa alla
buden, alltid vara god, osjälvisk och fullkomlig så är det redan på förhand kört. Vi kan inte leva en
enda dag utan att handla, tänka, eller känna sådant som är synd. Så om frälsningen är något du ska
lyckas med, så hur ska du då någonsin få frid; när ska du veta bortom allt tvivel att du gjort nog och
att du duger, för tid och evighet?
Men nu har Gud uppenbarat en annan väg. Genom tron får du ta emot Guds frälsning som gåva. Den
är din, given av nåd. Detta förvandlade Luthers liv. Senare i historien kämpade John Wesley samma
kamp med sin frälsningsvisshet. Genom att läsa Luthers ord fann han frid och så bröt den
metodistiska väckelsen ut, berörde miljontals människor och lyfte hela Storbritannien.
Romarbrevet är ett oerhört brev. Det har förvandlat människors liv, och det förvandlar fortfarande
människors liv. Det är därför vi börjar den här vandringen idag och det är därför jag ber dig att gå
med oss genom att läsa brevet, för det förmår verkligen att förvandla våra liv. Ja, får Gud öppna våra
ögon för dessa ord, får Gud liksom eftersända dem in i våra liv, så vågar jag också säga att de kommer
att förvandla oss.
4
