Allt är inte så krångligt som man tror!
Av: Johannes Djerf
Jag skulle vilja börja med att visa ett filmklipp ifrån min favoritserie,
Simsons. Homer, pappa i familjen Simpson har planerat en fin uteplats vid
hans hus med en härlig grill. Vi ska nu se hur det går för honom att bygga
denna grill som han precis köpt.
* Homer Simpson & grillen
Jag vet inte om du känner igen dig. Jag kan göra det till viss del faktiskt.
Det liknar väldigt mycket när jag skulle sätta ihop min högtryckstvätt som
jag köpte i höstas. Det skulle bara vara att sätta ihop själva slangen med
den här rullbindan som skulle sitta ihop med själva tvätten. Ingen stor
grej tänkte jag, men det gick verkligen inte. Jag började rulla upp slangen
på alla olika håll som jag kunde tänka mig, men inget blev rätt. Allt blev
bara krångligare och krångligare och jag blev så frustrerad att jag inte
visste vart jag skulle ta vägen. Något som ett litet barn till och med skulle
kunna utan problem klarade inte jag, vad är jag för en man skrek jag åt
mig själv. Jag svettades och jag skrek åt denna fina högtryckstvätt i
säkerligen flera timmar. Och till slut så fick jag bara ge upp, det gick inte.
Det var för krångligt. Jag lade allt i en hög i garaget och gick in och la mig
och drömde många mardrömmar om denna förskräckliga lilla sak. Och det
tog flera månader innan jag ens tittade på den, men en dag när mamma
och pappa var på besök så bad jag pappa titta på den. För pappa brukar
kunna allt, så är det. Det var precis innan han skulle åka hem och på
några sekunder i lugn och ro så hittade han ett litet fäste inne i rullen som
slangen skulle sitta fast i, och sedan kunde han rulla på slangen. Så
enkelt! Det var inte krångligt alls, det var så enkelt som jag trodde ifrån
början, jag behövde bara någon som visade mig det.
På samma sätt tror jag det är med vår tro på Gud ibland. Det är väldigt
mycket enklare än vad vi tror många gånger. Vår tro var kanske ifrån
början väldigt enkel och nära när vi kom till tro på Jesus. Men ju mer
tiden har gått och ju mer man inte förstått så har vi krånglat till det
oerhört mycket. Visst, tiden kanske har visat oss att allt inte är självklart,
att allt inte är svart och vitt i tron på Gud och i det kristna livet. Tron på
Gud bär många frågor och Gud är oftast ett stort mysterium, men jag tror
ändå att det är så mycket enklare än vad vi tror. Jag tror att Jesus aldrig
tänkt att livet ska vara en ända frustration…
Guds väg är rak, det är vi som gjort den krokig, och jag tror att han har
ett fäste i livets hjul att visa oss.
Det finns en man i 2 Kung.5 som Gud får visa detta fäste för som heter
Naaman. Naaman var general i den arameiska armén och var en modig
och en högt aktad man. Han hade lett de arameiska trupperna till många
segrar åt Aram och var mycket framgångsrik. Landet Aram var Israels
granne i nordost, nuvarande Syrien. Under kung Davids tid så hade Aram
betalat skatt till Israel och på Elisas tid så hade Arams inflytande växt och
man gjorde ofta anfall in i Israel för att skrämma befolkningen och orsaka
politisk oro. Detta var Naamen en stor del utav, men trots att Naaman var
en stor och tapper krigare så var han olycklig, på grund av att han sedan
några år led av en sjukdom, spetälska. Det verkar som att sjukdomen inte
riktigt börjat sprida sig på allvar än eftersom han fortfarande är i tjänst
när vi läser om honom. Men han började så sakta se hur hans fingrar
började böja sig och han märkte hur hans hud allt mer och mer började bli
missfärgad och han visste att det inte skulle ta så lång tid innan han
kanske förlorade både händer och fötter och då var han inte mycket till
krigsman längre. Men det var nog inte det värsta. Han hade börjat bli
isolerad ifrån den övriga gemenskapen. Inte ens hans egen hustru ville
röra honom längre.
Men hoppet var inte ute. En av fångarna som hans armé hade tagit med
sig ifrån ett strövtåg mot Israel hade börjat som tjänare hos hans fru. En
ung flicka som såg hur olycklig Naaman var och sa till sin matmor. ” "Tänk
om min herre vore hos profeten i Samaria, då skulle han befria honom
från hans spetälska." En främling. En liten flicka som var slav och hade
inte mycket att säga till om i hennes ställning. Men hon kunde inte hålla
tyst på jobbet om det hon själv fått erfara. Hon kunde inte hålla tyst när
hon såg Naamans längtan efter att bli frisk, Naamans längtan efter
gemenskap.
Och jag vet att vi var och en möter människor dagligen som vi ser
behöver bli friska. Få frid i sitt trasiga hjärta. Som längtar efter
gemenskap. Kanske med andra människor, men främst med Gud. Men det
är inte ofta som vi tar det där steget och berättar om tron på honom som
kan hjälpa dem, jag ser bara till mig själv. Det är ofta som vi har krånglat
till det och tänker att om jag ska berätta om min tro så behöver jag ha
betydligt mer kunskap än vad jag har.
Vi tror att vi inte kommer ha tillräckligt med ord när vi väl tar steget eller
att personen inte kommer förstå och ställa massa motfrågor som man
kanske inte kan svara på. Eller så tror vi att det hör ihop med en viss
personlighet att vara den som berättar om sin tro. Vi har gjort vårt egna
vittnesbörd väldigt litet och tror att det skulle nog ändå inte hjälpa någon.
Men denna lilla flicka hemma hos Naamans fru sa faktiskt bara några få
ord. Några få meningar men som hörde ihop med hennes erfarenhet. Ord
som faktiskt till och med fick vara de avgörande orden för Naamans
helande och en tro på Herren Gud som den enda sanna Guden, som vi
snart ska se i vår text. Alltså, de enkla orden, de enkla handlingarna där
hjärtats erfarenhet finns med vill Gud använda och göra stora under med!
Och det får bli en liten uppmuntran, en utmaning till oss idag inför vår
Alphakurs som börjar om några veckor. Våga ta steget att säga till din
granne, din kollega på jobbet eller din klasskamrat att ”i min kyrka dit jag
går så har vi en kurs i kristen tro, vill du gå den med mig?” Inte många
ord, inte det djupaste teologiska samtalet, men ord som kan förändra din
väns liv! (utmaning, fråga en person i denna vecka) Och vet du, när man
väl har tagit det där lilla steget att öppna sin mun och berätta om sin tro
så sköter sig oftast mycket av sig själv, och även om din vän skulle ställa
en motfråga på det du sagt så kan du oerhört mycket mer än vad du tror!
Gud vill använda dig!
När Naaman fick höra vad flickan sagt så gick han till hans kung, Bar
Hadad, och berättade vad hon sagt. Konung Bar Hadad blev förstås lycklig
över att det fanns någon som kunde bota hans general från sin sjukdom
och svarade: ”Res du dit, så skall jag skicka brev till kungen i Israel.”
Naaman for iväg till Israel och han fick med sig förutom ett brev ifrån
kungen, 10 talenter silver, 6000 siklar guld och 10 högtidsdräkter som
betalning till profeten. Men när han stod inför kungen i Israel, som
troligtvis var kung Joram, som han trodde var profeten som flickat talat
om så river plötsligt kungen sönder sina kläder efter att han läst brevet
ifrån kungen i Aram. Där det stod ”Samtidigt med det här brevet har jag
sänt min tjänare Naaman till dig, för att du skall befria honom från hans
spetälska." Kungen är rasande och säger ” Är jag då Gud, så att jag skulle
kunna döda och göra levande, eftersom denne sänder bud till mig att jag
skall befria en man från hans spetälska?”
Kungen kunde inte göra något för Naaman och hans spetälska. Han var
inte Gud. Plötsligt hade han inte kontroll över situationen och trodde det
rörde sig om ett attentat ifrån Aram. Han var helt ovetande om hur Guds
kraft verkade genom Elisa, profeten ibland hans eget folk.
Och för Naaman så började allt nu bli krångligare. Om han inte hade
kommit till rätt person, var skulle han då hitta livet som han längtade
efter. Men då en dörr stängs i våra liv så kan Gud alltid öppna en annan.
Vi fortsätter och läser. Vers 8-12 i 2 kung.
En dörr öppnades för Naaman. Han fick reda på hur han skulle kunna bli
frisk. Han behövde bara gå och tvätta sig sju gånger i Jordan, så skulle
hans kött bli friskt igen och han skulle få känna sig ren. Han skulle bli hel
igen och gemenskapen som han längtade efter skulle åter igen få bli en
verklighet. Men Naaman tycker det låter som en för enkel lösning. Han var
ändå en krigshjälte och var van att mötas med respekt. Han hade sett
fram emot något riktigt stort som var värdigt en tapper krigare som han.
Om det räckte med att bara doppa sig några gånger i en grumlig flod så
kunde han ju lika gärna stannat hemma och badat i Damaskus floder som
dessutom är betydligt renare än Jordan. Han kände sig kränkt och for sin
väg hem igen.
Och ibland så reagerar vi på samma sätt. När livet är fullt av motgångar
och vi söker efter en lösning så har vi svårt att ta emot den enkla
lösningen, även om det är den som vi kanske vill ha. När jag i min
frustration letade efter en lösning för min högtryckstvätt så hade jag svårt
att ta emot råd. Lisa kom in i garaget flera gånger och försökte hjälpa
mig, men jag hade väldigt svårt att lyssna och ännu svårare att ta mot
rådet att låta någon annan hjälpa mig. Jag skulle klara det själv. Det var
under min värdighet att låta någon annan komma och hjälpa mig med en
sådan sak. Och så är det i vår tro också många gånger. Vi har svårt att
lyssna och ta emot de enkla råden när vi möter motgångar. Om våra
problem är stora och krångliga så låter det nästan för enkelt med att bara
lyssna till en kristen vän och de råd som han eller hon ger. Det låter för
enkelt att bara knäppa sina händer och be till Gud. Något mer måste väl
ändå krävas av mig!? Något mer behöver väl jag göra. Jag borde klara
detta på ett annat sätt. Att bara behöva tro på Jesus Kristus är på något
sätt inte en tillräcklig prestation. Om jag bara ska lyssna till Guds råd så
kommer jag inte betraktas som någon stor hjälte direkt, tänker vi och
vänder oss bort ifrån Gud.
Men om vi ska hitta det friska. Om vi ska hitta det rena. Om vi ska hitta
den varma gemenskapen så behöver vi ta emot de enkla svaren. Livet är
inte rättvist alla gånger det vet jag, men Gud är God! Även om det känns
väldigt enkelt i en krånglig situation.
Även när frustration ligger nära och du som Homer frågar varför allt i livet
måste vara så svårt, så är Gud God och hos honom finns friden, hos
honom finns räddningen, även om den inte alltid ser ut så som vi vill.
Detta fick Naaman till slut upptäcka.
Vi fortsätter och läser 2 kung.5:13–16.
När man blir arg och frustrerad över livet, över sin tro på Gud så behöver
man någon annan för att se klart. Precis som jag behövde min pappa för
att se klart och tydligt hur min högtryckstvätt skulle sitta ihop. Det är inte
säkert att jag någonsin skulle se den enkla lösningen om inte jag lät
någon annan hjälpa mig. Naaman behövde sin tjänare för att se klart.
Kunna släppa på sin stolthet och ödmjuka sig. Han behövde någon annan
för att förstå att det inte är vad en människa själv kan tänka ut som är
avgörande, utan det är Guds vishet och vilja. Här har vi församlingens
styrka! Vi som församling vill hjälpa dig och ge dig råd det här året som
ligger framför. Vi vill hjälpa dig att se klarare på tron och på livet. Vi
behöver dig för att se klarare på Guds vilja och du behöver oss. Allt är inte
så krångligt som man tror när man hjälps åt…
Naaman lyssnade på sin tjänares insikt och gick tillbaka till Jordan och
doppade sig så som Elisa, gudsmannen hade sagt. Och genom det så blev
hans kött friskt igen som en ung pojkes kött stod det, och han blev ren.
Genom en liten flickas erfarenhet och hans egen ödmjukelse för den enkla
lösningen så fick han tillbaka livet. Inte bara till kroppen utan även hans
inre blev rent och helt. ”Se, nu vet jag att det inte finns någon Gud på
hela jorden förutom i Israel”, sade hade när han vänt om till Gudsmannen.
Han hittade hem till den enda sanna Guden. Och på något sätt så ville han
ge något i gengäld. Han hade kvar de gåvor som han fått med sig av
hans kung i Aram och erbjöd Elisa att ta emot dem men fick ett nej. Elisa
ville inte ta emot några gåvor alls. Men Naaman blev inte arg denna gång.
Han tog emot beskedet med ro och reser hem igen med frid i sitt hjärta.
Han har nu förstått att Gud inte griper in med ett under för att människan
har gåvor till honom utan allt är av nåd.
Och i den nåden får vi vila i den här morgonen. Även om det låter som en
enkel lösning så behöver inte du och jag något fint brev där det står vad
vi har uträttat i livet, eller några andra gåvor av materiell eller inre
rikedomar att visa upp för att ta emot ett under i livets orättvisor och
krångligheter. Det är faktiskt bara att ta emot. Det är Guds vilja, Det är
Guds kärlek som gör att vi är värdiga och som gör vårt hjärta rikt.
Vänd om till Gudsmannen, Jesus Kristus den här dagen och ta emot av
hans nåd. Det är ett fantastiskt fäste för livets hjul som håller. Där finns
den friska fläkten och där finns den evigt varma gemenskapen!
Ps 36:6–10
