FoU-Södertörns Skriftserie nr 103/11
Mitt framtida boende
- tankar och funderingar från ungdomar med
funktionsnedsättning.
Charlotte Fagerstedt
Förord
Den här rapporten tar sin utgångspunkt i ungdomars och unga vuxnas tankar om hur de
vill bo då de flyttar hemifrån. De har alla behov av hjälp och stöd i olika omfattning och
rapporten fokuserar på ungdomar med utvecklingsstörning och ungdomar med Aspergers syndrom.
De flesta kommuner arbetar med planering och byggnation av LSS-bostäder. En svårighet är att snabbt kunna erbjuda en LSS-bostad samtidigt som bostäder av ekonomiska
skäl inte kan stå tomma i avvaktan på nya hyresgäster. Sällan diskuteras dock vilka
slags LSS-boenden som ska byggas.
Genom enkäter och intervjuer försökte denna studie att ta reda på hur ungdomar med
funktionsnedsättningar vill bo i framtiden. Det visade sig inte vara helt enkelt. Ett resultat är svårigheterna att via enkäter få kunskap om unga vuxnas önskemål avseende ett
framtida boende. Ett annat att ungdomar med utvecklingsstörning inte börjat fundera
över sitt framtida boende - boendefrågor kan vara ett känsligt ämne. Rapporten visar
således på viktiga frågor som behöver lyftas fram och diskuteras.
Denna studie är en av få inom ett område som kräver mer forskning. Kommunernas investeringar i LSS-bostäder påverkar vilka slags bostäder som kommer att finnas tillgängliga flera decennier framöver – när bostäderna väl är uppförda måste de användas.
Planering av LSS-boende är därför en viktig framtidsfråga och det kan tyckas som en
självklarhet att de som ska bo där också ges möjligheter att påverka hur bostäderna ska
utformas.
Rapporten berör flera olika aspekter av boendefrågor inom LSS-verksamheter och vänder sig således till en bred läsekrets.
Tullinge oktober 2011
Kristina Engwall
Forskningsledare
4
Innehåll
INNEHÅLL.................................................................................................................................................5
INLEDNING...............................................................................................................................................7
SYFTE .......................................................................................................................................................9
BAKGRUND ..............................................................................................................................................9
TANKAR OM ETT FRAMTIDA BOENDE .........................................................................................13
ENKÄTEN................................................................................................................................................13
Hur jag vill bo ..................................................................................................................................14
Planeringen för att flytta..................................................................................................................16
Vuxna som bor i föräldrahemmet....................................................................................................16
Sammanfattning...............................................................................................................................17
INTERVJUERNA .......................................................................................................................................17
Förberedelser för att flytta hemifrån...............................................................................................18
Stöd i hemmet...................................................................................................................................20
Hur jag vill bo ..................................................................................................................................22
Sammanfattning...............................................................................................................................23
ERFARENHETER OCH SLUTSATSER..............................................................................................24
Flytten hemifrån ..............................................................................................................................24
Enkät - en bra metod för kommunens planering?..........................................................................24
Motiv till att bo kvar hemma............................................................................................................25
Känslig fråga....................................................................................................................................26
Finns det bostäder att flytta till?......................................................................................................26
Planering ..........................................................................................................................................27
LITTERATURFÖRTECKNING............................................................................................................28
Omslagsbilden visar hur en kvinna född 1988 tänker sig sitt framtida boende.
5
6
Inledning
Flytten hemifrån är ett stort steg mot att bli vuxen och är ofta en förutsättning för att vidareutbilda sig eller bilda familj. Det finns en mängd olika
faktorer som kan påverka när ungdomar lämnar föräldrahemmet, både på
individuell nivå och på samhällsnivå. Normer och värderingar, som förändras över tid och varierar mellan länder, påverkar när man som ung väljer att
lämna föräldrahemmet.1
I Statistiska centralbyråns demografiska rapport om ungdomars flytt hemifrån beskrivs
flyttmönster och hur de har förändrats över tid. Rapporten beskriver mönstren för ungdomar i allmänhet och skiljer inte ut ungdomar med funktionsnedsättning. Kvinnor flyttar generellt sett tidigare än män, men skillnaderna mellan könen har minskat. Medianåldern vid flytten för de födda i mitten av 1980-talet är 20,7 år för kvinnor och 21,6 år
för män. Medianåldern har ökat i storstäder och förortskommuner jämfört med övriga
delar av landet, både för kvinnor och män. Även skillnaderna mellan personer med
svensk och med utländsk bakgrund har ökat. I synnerhet personer födda i Sverige men
där båda föräldrarna är födda utomlands lämnar föräldrahemmet senare än andra grupper. I denna grupp har åldern för flytten hemifrån ökat relativt mycket under de senaste
åren.2
Vissa personer med funktionsnedsättning behöver stöd för att kunna flytta hemifrån.
Enligt socialtjänstlagen (2001:453) är det kommunens uppgift att medverka till att personer med funktionsnedsättning får bo på ett sätt som är anpassat efter hans eller hennes
behov. Kommunerna ska se till att personer med funktionsnedsättning får möjlighet att
delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. Vid behov ska kommunen inrätta
bostäder med särskild service. Rätten till bostad är även lagstadgad enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Lagen är till för dem
som har stora och varaktiga funktionsnedsättningar och kommunen ansvarar för att tillhandahålla bostäder med särskild service, men bristen på bostäder är stor. Hur många
bostäder som behövs och hur stödet ska vara utformat är en fråga som många av landets
kommuner brottas med. Kommunerna står även inför ett nytt problem; gruppen personer med funktionsnedsättning är mer heterogen än någonsin.
Insatsen bostad med särskild service för vuxna är ett samlingsbegrepp för olika typer av
boenden enligt LSS men de vanligaste boendeformerna är gruppbostad och servicebostad. Lagstiftaren har lämnat öppet för andra alternativ och för en utveckling av olika
1 SCB (2008) Ungdomars flytt hemifrån, s 11.
2 SCB (2008) , s 9-10.
7
boendeformer.3 Det är dock ganska sällsynt med andra boendeformer. När en person har
beviljats bostad med särskild service är kommunen skyldig att tillgodose behovet utan
dröjsmål. Kommunen måste därför på mycket kort tid kunna erbjuda en bostad som
passar en viss enskild persons behov. Det är många aktörer inblandade i uppförandet av
en gruppbostad/servicebostad och det tar cirka två, tre år från idé till att byggnaden står
på plats. Detta innebär att kommunen behöver ha en planering för att veta hur många
bostäder som ska byggas och hur de ska utformas för att tillgodose det framtida behovet.
Bostadens betydelse för livskvaliteten beskrivs i regeringens proposition 1992/93:159
”Stöd och service till vissa funktionshindrade” på följande sätt:
Ingen annan enskild faktor kan sägas ha så stor betydelse för känslan av den
egna identiteten som den egna bostaden. Det är i bostaden man normalt tillgodoser sina mest elementära behov och bostaden är för de flesta människor
tillsammans med arbetet den plattform från vilken man skapar relationer med
andra människor och deltar i samhällslivet.
Många personer med omfattande funktionshinder tillbringar en stor del av sin
dag i det egna hemmet. Därför är bostaden många gånger ännu mer betydelsefull för personer med funktionshinder än den är för icke funktionshindrade
personer.4
I propositionen till LSS beskrivs bostaden som mycket betydelsefull, till och med mer
betydelsefull än för en person utan funktionsnedsättning. Bostad enligt LSS är även en
ovillkorlig rätt enligt lagstiftningen, ändå är det många som får vänta länge. Antalet personer med insatsen bostad med särskild service för vuxna enligt LSS har ökat, men
kommunens utbud av bostäder har inte ökat i samma takt. År 2003 hade hälften av landets kommuner brist på bostäder med särskild service. År 2008 hade andelen ökat till
två tredjedelar vilket innebär att endast en tredjedel av kommunerna täckte behovet.5
Kommunerna är skyldiga att rapportera alla beslut enligt LSS, som inte är verkställda
inom tre månader, till Socialstyrelsen (tidigare länsstyrelsen). Sedan 1 juli 2008 kan
även en särskild avgift åläggas kommuner som inte verkställer beslut enligt LSS. Den
31 december 2008 var antalet ej verkställda beslut enligt LSS 2116 i hela landet. Av
dessa gällde 634 bostad för vuxna och sjutton familjehem/bostad för barn och ungdomar.6 Behovet är förmodligen större än så då det kan förmodas att det finns kommuner
som har informella köer och som uppmanar personerna att ansöka om bostad enligt LSS
3 Socialstyrelsen (2003) Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS, s 33.
4 Regeringens proposition 1992/93:159, s 83.
5 Länsstyrelsen (2008) Ej verkställda beslut och domar enligt SoL och LSS 2008, s 39.
6 Länsstyrelsen (2008) Ej verkställda beslut och domar enligt SoL och LSS 2008, s 16-17.
8
först när det finns en faktisk bostad att erbjuda. Bostad med särskild service för vuxna
är den näst vanligaste insatsen efter daglig verksamhet men den mest kostsamma insatsen då den är personalkrävande. Kostnaden för bostäder enligt LSS år 2008 var drygt 17
miljarder kronor i hela riket och utgjorde drygt hälften av kommunernas totala kostnad
för insatser enligt LSS och personlig assistans som gavs enligt lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS). 7
Syfte
Syftet med denna studie är att lyfta fram nya tankesätt i planeringen av bostäder för personer med funktionsnedsättning som utgår från ungdomarnas egna tankar och behov.
Studien bygger på en enkätundersökning som 57 personer har svarat på och på tolv intervjuer med ungdomar.
Studiens frågeställning är:
• Hur tänker sig ungdomar med funktionsnedsättning sitt framtida boende?
• Hur ser ungdomarnas planering för att flytta hemifrån ut?
Mot bakgrund av resultaten diskuteras vidare hur ungdomarnas flytt hemifrån kan förverkligas och hur vi metodmässigt ska kunna fånga upp ungdomarnas tankar så att planeringen av bostäder utgår från deras behov och önskemål.
Studien tar sin utgångspunkt i en kommun i mellersta Sverige som i rapporten benämns
som ”staden”. Jämfört med andra kommuner i länet har en stor andel av befolkningen
insatser från funktionshinderenheten. En förklaring till det är att det finns en stor privat
aktör i staden som driver boenden och sysselsättning för personer med funktionsnedsättning. Staden har en stor andel invånare med utländsk bakgrund, år 2009 var den 40
procent.
Bakgrund
Detta avsnitt ger en kort beskrivning av boenden för personer med funktionsnedsättning
i ett historiskt perspektiv samt en redogörelse för några av de diskussioner som tidigare
gjorts i frågan om framtidens boenden för personer med funktionsnedsättning.
Det har inte alltid varit en självklarhet att personer med funktionsnedsättning har bott i
egen bostad. Sverige har haft en omfattande institutionsvård. Föräldrar till barn med
funktionsnedsättningar uppmanades att lämna bort sina barn. Anstaltsvården motivera-
7 Socialstyrelsen (2009) Jämförelsetal för socialtjänsten år 2008, s 10.
9
des med att de friska syskonen tog skada och att ”moderns nervsystem” inte stod ut med
skötseln av sitt ”sinnesslöa” barn.
I Hemmets läkarbok från 1949 går att läsa:
...det säger sig själv att idioterna behöva omhändertagas på särskilda anstalter. Det är inte ovanligt att deras mödrar inte vilja skiljas från dem utan i
missriktad moderskärlek önska behålla dem i hemmet så länge som möjligt,
vilket naturligtvis innebär stora påfrestningar inte bara för modern utan också för den övriga omgivningen. Bortsett från detta gå dylika barn miste om
det disciplinerande inflytande som specialanstalterna kunna bibringa dem.8
Under 1950-talet var det ont om vårdhem och det blev därmed långa geografiska avstånd mellan föräldrar och barn. Många föräldrar förskräcktes av fattigdomen på vårdhemmen och upptäckte att anstaltsläkarna bara i undantagsfall var barnläkare.9 Den
ökade materiella välfärd som andra barn fick ta del av efter andra världskrigets slut nådde aldrig vårdhemmen. Nybyggnation och renovering av vårdhemmen blev prioriterat
av politikerna först under 1960-talet.10
Institutionerna utgjorde även själva stommen i omsorgen om vuxna. Vårdhemmen för
vuxna var undermåliga precis som de för barnen. Flera hundra bodde på samma ställe
och institutionerna kännetecknades av underbemanning och brist på sysselsättning. Kritiken ledde till att varje landsting byggde ett eller ett par påkostade vårdhem under
1970-talet. Trots nya vårdhem och utbildad personal utvecklades dock inte barnen på
institution lika bra som de som fick bo kvar hemma och där föräldrarna fick stöd och
avlastning. Institutionerna lades ner i takt med att anstaltsskador blev erkända på 1980talet.11 När vårdhemmen för barn och ungdomar med utvecklingsstörning lades ner hade
en del bara varit i drift fem till tio år.
Det fanns samtidigt ett stort motstånd mot att avveckla institutionerna, även bland anhöriga. Det kan förklaras av att många föräldrar hade följt uppmaningen att lämna bort
sina barn och om institutionerna lades ner innebar det att föräldrarna tagit fel beslut.12
8 Citat enligt Grünewald (2008) Från idiot till medborgare, s 95.
9 Grünewald (2008) s 96.
10 Ibid s 377-386.
11 Ibid s 387-405 samt Hallerfors (2011) ”Sagåsen”, Omsorg i förändring. En vänbok till Karl Grunewald.
12 Hallerfors, Hans (2007) ”Gruppbostaden i Köping och det starka samhället”, Intra.
10
Med den nya omsorgslagen 1985 fick personer med utvecklingsstörning lagstadgade
rättigheter som gav dem möjlighet att bo i en egen bostad. Lagen uttryckte ett nytt förhållningssätt mellan personer med begåvningshandikapp och omsorgsorganisationen.
Det var den enskildas begäran om omsorg som skulle vara utgångspunkt för insatser av
stöd och omsorg. Om inte erbjudandet uppfattades som positivt kunde detta prövas i
länsrätten. Personer med funktionsnedsättning fick en juridisk ställning som de inte
hade haft tidigare. Med detta synsätt blev det inte längre möjligt att bedriva vård på institution och vårdhem upphörde som vårdform. 1985 blev därför den formella starten
för avvecklingen av vårdhem för barn och vuxna.13
Redan under 1970-talet byggdes hemtjänsten ut vilket underlättade för vissa personer
med funktionsnedsättning att bo i egen bostad. Den stora förändringen kom dock när
LASS infördes 1994 och möjligheten till personlig assistans ökade möjligheterna att bo
i egen bostad.14
I en rapport från FoU Skåne 2008 diskuteras dagens och morgondagens LSS-boende.
Den sammanfattning som görs i rapporten är att många kommuner i landet har svårt att
tillgodose behovet av bostäder för vuxna personer med funktionsnedsättning vilket leder
till att beslut inte verkställs. En viktig orsak till problemen är dels brist på framförhållning och planering på kommunal nivå, dels ökad fokusering på den kommunala budgeten. Författarna konstaterar också att alternativa boendeformer behöver utvecklas på
grund av förändrade värderingar hos yngre personer med funktionsnedsättning, men
också för personer med multihandikapp.15
I en artikel i tidningen Intra16 från 2003 ställdes frågan om framtidens bostäder bland
annat till Kommunförbundet, FUB och Socialstyrelsen. I artikeln berättade ordförande i
FUB att hon tror att vi går mot att fler får stöd från personliga assistenter. Socialstyrelsens dåvarande handikappenhet var inne på samma linje och menade att trenden går mot
att skilja på stödet och boendet. Artikelförfattaren Hans Hallerfors konstaterar att det
inte finns några universallösningar i fråga om boende. Olika stödformer kan fylla olika
syften beroende på vem man är, vilken funktionsnedsättning man har och vilken fas i
livet som man är i. Den personliga assistansen kan precis som gruppbostaden både skapa frihet och inlåsningseffekter beroende på de omständigheter som råder.17
13 Ericsson, Kent (1995) Ny vardag och nya livsvillkor, s 6.
14 Socialstyrelsen (2007) Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS. Stöd för rättstillämpning och
handläggning.
15 Bengtsson Hans och Jessica Arvidsson (2008) Dagens och morgondagens LSS-boenden.
16 Intra ges ut av Stiftelsen Utvecklingsstörda i Fokus vars ändamål är att verka för ökad information om
resultatet av forskning, metodutveckling och samhällets insatser beträffande utvecklingsstörda personer
och andra med närliggande problematik.
17 Hallerfors Hans (2003) ”Gruppbostad eller egen bostad”, Intra.
11
I början av 2000-talet utredde även Kommunförbundet frågan om framtidens boende
och resultatet blev en skrift om planering av boende för personer med funktionsnedsättning.
I Kommunförbundets rapport kan vi läsa följande:
Framtidens boende kommer antagligen att vara än mer individualiserat än
vad som är fallet idag. Enligt de medverkande i vår studie – såväl kommunrepresentanter som brukarrepresentanter har man hittills fokuserat allt
för mycket på gruppbostäder. Idag finns ett större behov av mer individualiserade boendeformer. Detta stämmer också väl överens med de allmänna
trender som finns kring värderingar om boendet och om bostäder. Flera av
dem tror att det i framtiden kommer att blir betydligt mer vanligt att personer med funktionshinder bor i ordinärt boende med olika former av stöd.18
I inledningen nämndes att kommunerna står inför nya utmaningar eftersom gruppen
personer med funktionsnedsättning är mer heterogen än någonsin. Ungdomar födda på
1980– och 1990 talet har i de flesta fall vuxit upp i föräldrahemmet med olika stödinsatser. De har levt ett liv som de allra flesta ungdomar lever i Sverige; de har gått i skolan,
gått på fritids, åkt på läger med mera. Samtidigt finns en grupp äldre personer med
funktionsnedsättningar varav en del vuxit upp på institution.
Ytterligare en förändring är ökningen av diagnostiseringen. Allt fler barn, ungdomar
och vuxna diagnosticeras med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar såsom ADHD
och Aspergers syndrom. En del vuxna har levt ett helt liv utan diagnos men kan ändå ha
haft olika svårigheter på grund av sin funktionsnedsättning. Aspergers syndrom ingår i
autismspektrat vilket innebär att personer med diagnosen kan ha rätt till insatser enligt
LSS och därmed ansöka om bostad med särskild service. Förändringarna i samhället
innebär att kommunernas stöd behöver anpassas för att tillgodose de behov som kan
finnas.
18Andersson Linda (2004) Planering av boende för personer med funktionshinder, s 6.
12
Tankar om ett framtida boende
Syftet med studien är att lyfta fram nya tankesätt i planeringen av bostäder för personer
med funktionsnedsättning utifrån ungdomars tankar och behov. I det här avsnittet beskrivs hur vi gick tillväga för att genomföra studien. Vi redogör också för resultaten från
enkäten och intervjuerna.
Rapporten bygger på två material. Vi har använt oss av en enkät som skickades till alla
personer över sexton år som bor i föräldrahemmet i staden och som har stöd från funktionshinderenheten. Dessutom har intervjuer gjorts med tolv ungdomar med funktionsnedsättning som nåddes via en kulturfestival och en skola. Studien är utförd av rapportförfattaren som till sin hjälp haft stöd av en arbetsgrupp och handledare från FoUSödertörn. I arbetsgruppen har Allan Lindquist och Inger McShane deltagit som båda
har lång erfarenhet av funktionshinderfrågor. Inför genomförandet av studien träffade
arbetsgruppen lokala representanter från intresseföreningen för barn, unga och vuxna
med utvecklingsstörning (FUB) och berättade om projektet. Projektet mottogs positivt
och uttryck som äntligen användes. Projektet beskrevs i FUB:s medlemstidning med
syfte att öka deltagandet i enkäten.
Enkäten
Syftet med enkäten var att den skulle ge detaljkunskaper som staden sedan kunde arbeta
vidare med i planeringen av framtidens bostäder. Utgångspunkten var att den skulle
skickas till ungdomar men vi satte ingen övre åldergräns. Frågor som ställdes var vilket
stöd respondenterna behöver i boendet, var och hur de vill bo och när i tiden de planerar
att flytta hemifrån. Enkäten innehöll både fasta och öppna frågor där respondenterna
hade möjlighet att fritt beskriva och rita sitt framtida boende. Se bilaga 1.
Enkäten skickades till 131 personer, 80 män och 51 kvinnor. I urvalet ingick endast personer som hade stöd från stadens funktionshinderenhet och som bedömdes ha behov av
någon form av stöd i hemmet. Det kan finnas ytterligare personer som funktionshinderenheten inte har kännedom om och som kan tänkas behöva stöd i framtiden. Efter en
påminnelse svarade totalt 57 personer (43,5 procent). 56 personer svarade inte alls. Arton personer meddelade att de inte vill delta. Den yngsta som svarade var sjutton år och
den äldsta 41, medianåldern var 23 år. Några fler män än kvinnor deltog. De vanligaste
insatserna bland dem som svarade på enkäten var daglig verksamhet, korttidsvistelse
och kontaktperson enligt LSS.
13
Vi frågade också vem som fyllt i enkäten. 26 procent av respondenterna svarade själva
på enkäten. 48 procent av enkäterna fylldes i med stöd av god man/förvaltare eller anhörig och 26 procent av enkäterna besvarades helt av god man, förvaltare eller en anhörig.
Hur jag vill bo
En av frågorna som ställdes i enkäten var om respondenterna i framtiden ville bo själv
eller tillsammans med någon. Svarsalternativen var fasta men det fanns möjlighet att
fylla i ett eget alternativ. Hälften vill bo själva. Andra hälften önskar bo tillsammans
med en kompis, en pojk/flickvän, eller i ett kollektiv, se tabell 1. Av de personer som
har svarat annat alternativ är det en person som menar att han/hon vill bo i ett gruppboende.
Fem personer uppger att de vill bo som de bor nu med sin familj eller med ett syskon.
Det innebär att de inte vill flytta till ett eget boende. En tjej skriver i slutet på enkäten:
”Jag vill bo med min mamma och sen syster… Jag vill inte bo ensam eller utan min familj! Tack.”
Tabell 1. Vill du bo tillsammans med någon? (vissa har uppgett flera alternativ)
Antal
Vill du bo tillsammans med någon?
25
20
15
10
5
0
20
11
14
8
7
2
n
lv
tiv
tiv
pis
sjä
na
ek
k vä
m
r
l
l
c
o
o
i
e
l
t
o
b
k
k
/f
al
en
vill
o jk
ett
at
p
i
n
g
n
,
a
e
n
An
j, j
Ja
,m
de
e
Ne
Ja
,m
Ja
j
te
Ve
I en av frågorna fick respondenterna kryssa i ett antal olika svarsalternativ om de ville
bo i radhus, villa eller lägenhet. Andra frågor gällde huruvida man ville äga sin bostad,
om man ville bo centralt eller nära naturen, om man ville bo nära sina föräldrar eller
inte. Det var många som svarade vet ej eller inte uppgav något svar alls på frågorna. En
del valde att kryssa i ja på flera alternativ som var motsatser till varandra, exempelvis att
de både ville bo centralt och nära naturen.
14
En fråga som få personer (19 procent) svarade ja på var jag vill äga mitt boende. De
två frågorna som flest (65 procent) svarade
ja på var jag vill ha en egen uteplats/balkong, och (56 procent) jag vill bo
nära buss/tågstation. Även om det var få
som svarade att de ville äga sitt boende så
visar svaret ändå att det finns de som har
andra önskemål än de boendeformerna som
traditionellt erbjuds. Idag är det ytterst
ovanligt att en person som bor i en gruppeller servicebostad äger sitt boende, oftast
hyr individen sin bostad genom kommunen.
Det är svårt att tolka resultaten eftersom en
del svarade ja på alla alternativ medan vissa
valde att inte svara alls.
Tjej född 1989
Tabell 2. Hur jag vill bo.
Jag vill...
100%
80%
60%
40%
20%
0%
65%
44%
49%
42%
39%
39%
49%
56%
19%
s
e
n
te
m
et
en
ng
alt
dh u gen h
e nd ba lko dra he c entr natur t a rbe s tatio
a
o
r
/
b
lla
i lä m it t
r äl
ts/
bo nä ra ra mit s s/tåg
i vi
bo
pla
t fö
a
t
u
i
e
t
g
bo
bo
nä
ä
ra b
n u ä ra m
bo
e
ä
g
n
n
e
bo
bo
en
ha
En av de öppna frågorna som ställdes var, om du fick välja fritt, var vill du bo? Svaren
varierade men de flesta ville bo centralt och nästan alla stadsdelar i staden nämndes.
Endast fem personer ville bo utanför stadens kärna. Flera av stadens stadsdelar har haft
problem med kriminalitet och bränder. Därför var det intressant att det inte bara var de
”attraktiva” områdena i staden som dominerade utan att respondenterna vill bo i olika
delar av staden.
15
Planeringen för att flytta
Hur ser planeringen för att flytta hemifrån ut? Hälften av dem som svarat på enkäten
kunde uppge ett flyttår när de planerar att flytta hemifrån. Resterande svarade vet ej eller valde att inte svara på frågan. För att få en bild av om det var några som planerade
att flytta till det ordinarie bostadsbeståndet ställdes frågan om någon står i bostadskö,
sju personer av 57 svarade ja på denna fråga. En person uppgav att han/hon inte stod i
bostadskö eftersom han/hon inte har någon inkomst utan endast aktivitetsersättning. En
annan svarade att han/hon skulle
ställa sig i bostadskö så fort
han/hon får aktivitetsersättning.
Här tycks finnas en okunskap
om vilka regler hyresbolagen
har. Att så få personer ställt sig i
bostadskö skulle kunna tolkas
som att de flesta utgår från att de
ska flytta till ett boende i form
av en grupp- eller servicebostad.
En av frågorna i enkäten handlade om hur mycket personalstöd
personen behöver i sitt hem, från
inget stöd alls till mycket stöd.
Cirka hälften svarar att de har
behov av mycket stöd. Åtta av
57 uppger att de behöver fysiska
anpassningar i sitt hem. De flesta
beskrev olika hjälpmedel som
lift, duschsäng och anpassat kök.
I två av svaren hade föräldrarna
Kille född 1988
kommenterat i enkäten att ungdomen och de själva har olika syn på behovet av stöd. Det framgick inte av enkätsvaren
om det fanns flera fall där den enskilde och föräldrarna har olika bilder av verkligheten.
Vuxna som bor i föräldrahemmet
Syftet med rapporten är att lyfta fram nya tankesätt i planeringen av bostäder för personer med funktionsnedsättning som utgår från ungdomars tankar och behov. Utgångspunkten var därför att enkäten skulle skickas till ungdomar men eftersom vi inte satte
någon övre åldergräns för vilka enkäten skulle gå till skickades enkäten till alla personer
över 16 år som bor i föräldrahemmet. Vi hade kännedom att det bor vuxna personer med
funktionsnedsättning kvar i föräldrahemmet men vi visste inte att omfattningen var så
16
stor. Enkäten skickades till 131 personer och en tredjedel var 26 år eller äldre. Av dessa
var det knappt en tredjedel (13 personer) som svarade på enkäten. Medelåldern på dem
som fick enkäten var 24 år.
Det finns ingen statistik över hur många vuxna med funktionsnedsättning som lever
med anhöriga. Två levnadsnivåundersökningar i sex halländska kommuner bland människor med utvecklingsstörning år 1991 och 1995 visar att vuxna med utvecklingsstörning som levde med anhöriga minskade från 17 till 10 procent. En uppföljning av levnadsvillkoren i Halmstad kommun år 2009 visade att antalet vuxna med utvecklingsstörning och/eller autism som bodde med föräldrar eller anhöriga hade ökat till 12,7
procent.19
Sammanfattning
Enkätsvaren kan tolkas som att en planering av flytt från föräldrahemmet inte påbörjats
alternativt inte kommit så långt för ett flertal. Endast hälften kan uppge ett år när de planerar flytta hemifrån och bland dem som är 26 år och äldre är det ännu färre. Enkätsvaren visar också att många vuxna bor kvar i föräldrahemmet. Att flytten inte är påtänkt
illustreras även av att det är många som har svårt att beskriva hur de vill bo utifrån de
alternativ som gavs i enkäten. Det finns även exempel i svaren när föräldrarnas åsikter
kan skilja sig gentemot deras barn. Frågan bör även ställas om en enkät ger de svar vi
behöver utifrån det stora bortfallet av svarande. Med andra ord kan man fundera över
om en skriftlig enkät är ett bra sätt att få information om framtida behov av boendeformer för personer med funktionsnedsättningar.
Intervjuerna
Syftet med intervjuerna var att ungdomarna fritt skulle kunna beskriva hur de tänker sig
sitt framtida boende. Intervjufrågorna utgick från samma tema som enkäten men vi fördjupade frågorna om hur planeringen för att flytta hemifrån ser ut. Totalt har 12 ungdomar i åldrarna 16-20 år med olika funktionsnedsättningar intervjuats. Resultatet av intervjuerna presenteras under olika teman; förberedelser för att flytta hemifrån, stöd i
hemmet och hur jag vill bo. Intervjuerna gjordes av sex olika personer som spelade in
och transkriberade sina egna intervjuer. Sammanställning och tolkning av resultaten har
sedan gjorts av rapportförfattaren. I sammanställningen har ungdomarna fått fingerade
namn. Val av namn har gjorts i försök att skildra den språkgrupp som ungdomarna tillhör.
19 Tideman, Magnus (2004) ”Socialt eller isolerat integrerad? Om institutionsavveckling och integrering”
i Integrering och inkludering, Jan Tössebro (red.), s. 133. Eriksson, Helena och Tideman, Magnus (2010)
Levnadsvillkor idag och jämförelser med 1990-talet: En studie om barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning och autism samt vuxna med förvärvad hjärnskada i Halmstad kommun.
17
De första intervjuerna genomfördes vid två workshops under den kulturfestival som anordnas i staden varje år för personer med funktionsnedsättning. Projektet hade anmält
workshops om framtida boende som en programpunkt inom ramen för festivalen.
Workshopen genomfördes på dagtid och var en aktivitet bland flera som anordnades
under festivalen. Två skolklasser från gymnasiesärskolan anmälde sig men på grund av
att flera elever gjorde praktik var det endast fyra ungdomar från varje klass som deltog.
Workshopen inleddes med att alla gemensamt tittade på filmen Ninjakoll från FUB finansierad av Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM). I filmen Ninjakoll får vi
följa en tjej med lindrig utvecklingsstörning som flyttar hemifrån. I de efterföljande
intervjuerna som skedde antingen enskilt eller i grupp använde vi bilder på olika boendemiljöer och inredningstidningar. Frågeformuläret var halvstrukturerat och med hjälp
av bilderna och tidningarna utvecklades samtalen.
I den första workshopen ingick fyra ungdomar, tre tjejer och en kille, med måttlig utvecklingsstörning som läste på gymnasiesärskolans individuella program: Steven, Andreas, Meten och Klara. I den andra workshopen ingick fyra ungdomar, tre killar och en
tjej, med lindrig utvecklingsstörning som läste ett nationellt program på gymnasiesärskolan: Meryem, Naila, Chamiram och Rodriguez. Vid den andra workshopen var vi för
många deltagare i ett av rummen. Det ledde till att intervjuerna blev röriga och de intervjuade hade svårt att koncentrera sig.
Det tredje intervjutillfället skedde med fyra ungdomar, två killar och två tjejer, som går i
en klass på gymnasiet för personer med Aspergers syndrom: Andreas, John, Emma och
Sara. Den ordinarie kursplanen följs men eleverna läser fyra år istället för tre. Alla eleverna i klassen informerades om projektet och fick sedan välja om de ville ställa upp på
intervju. Intervjuerna skedde individuellt och frågeformuläret var halvstrukturerat.
Grupperna som intervjuats skiljer sig åt. Aspergers syndrom är en neuropsykiatrisk
funktionsnedsättning som tillhör autismspektrat. Funktionsnedsättningen innebär inga
intellektuella nedsättningar. Gruppen som intervjuades från gymnasiesärskolan hade
lindrig till måttlig utvecklingsstörning vilket innebär att de har inlärningssvårigheter av
olika grad. Båda grupperna har rätt till stöd enligt LSS.
Förberedelser för att flytta hemifrån
Vid intervjutillfällena var vi intresserade av att ta reda på hur eleverna planerat och
tänkt om sitt boende. De flesta eleverna i aspergerklassen hade börjat tänka på att flytta
hemifrån. Andreas och John berättar att de står i bostadskö och planerar att flytta så fort
de har fått en lägenhet. Andreas tycker det är svårt att få en lägenhet. Sara kommer
eventuellt att flytta till en folkhögskola och bo på internat. Emma berättar att hon ännu
18
inte har tänkt på att flytta hemifrån men är tydlig med att när hon ska flytta ska det vara
välplanerat.
Ungdomarna med lindrig utvecklingsstörning var i flera fall inte lika förberedda i sina
planer om att flytta hemifrån. Naila planerar att flytta hemifrån när hon fyller 20 år och
har gått ut skolan. Hon har pratat med sina föräldrar och de uppmanar henne att ställa
sig i bostadskö och skaffa sig ett jobb. Chamiram har pratat med sina föräldrar om att
flytta hemifrån men har ingen planering för när det ska ske – hon tar det när det kommer. Däremot har hon pratat med sina kompisar om att det ska bli skönt att slippa föräldrarna. Hon vill ha många kompisar som hälsar på så att hon inte känner sig ensam.
Rodriguez berättar att hans mamma håller på att bygger ett hus i sitt hemland och att
mamma och han ska flytta dit. Det framgår av samtalet med Rodriguez att han är den av
syskonen som ska ta hand om mamman när hon blir äldre. Rodriguez berättar:
Jag funderade att bo själv förut men jag vill inte lämna min mamma
ensam direkt. Hon kan inte göra allting själv när hon blir gammal så
jag vill ha sällskap med henne.
I slutet av intervjun säger han ändå att han skulle vilja testa att bo ensam ett tag men att
han inte har pratat med sin mamma om det. Han ska berätta för henne men menar att det
är svårt eftersom han är yngst av alla syskon och att hon bryr sig väldigt mycket om honom. Rodriguez jämför med hur hans familj har bott tidigare när han beskriver sitt framtida boende.
Intervjuaren: Men om du får familj med barn och så, ska du bo med din
mamma då ändå?
Rodriguez: Ja, nej inte med mamma tror jag. Nej. Det skulle vara konstigt då.
Men hon kan bo typ en trappa upp. Där uppe kan hon bo. Jag kunde bo typ
här nere. Hon kan ha utväg från en annan dörr. Ja, så kan hon komma och gå
som hon vill. Så bodde vi förut. Då bodde vi med min syster och min systers
man.
Meyram berättar att hon är van att vara ensam hemma men att hon inte vill flytta hemifrån just nu. Hon tycker det är skönt att bo hemma när alla hjälper till att laga mat och
städa. Det skulle kännas konstigt att vara ifrån sina föräldrar och att hon skulle längta
hem igen, tror hon. Meyram har en storasyster som fortfarande bor hemma.
19
Steven vill inte bo kvar hemma hos mamma och pappa. Än så länge har han inte pratat
med sina föräldrar om att flytta hemifrån men han säger att han ska. Han vill flytta när
han slutar skolan.
Intervjuaren: Vad tror du dina föräldrar säger?
Steven: Jag tror dom kommer att hålla med.
Intervjuaren: Du tror det. Hur kommer det sig att dom håller med?
Steven:... dom ser ju att jag börjar bli en stor kille.
Axel har svårt att svara på om han vill flytta hemifrån, han har inte någon kompis som
har flyttat hemifrån. På frågan om han vill bo i en egen lägenhet svarar han: ”Ja, slippa
mamma och pappa, bo själv.” Han har inte pratat med sina föräldrar om att flytta hemifrån. Axel berättar att han hjälper till hemma, han städar sitt rum och hjälper till med
tvätten.
Ali vill alltid bo kvar hemma med sina föräldrar och har heller inte pratat med sina föräldrar om att flytta hemifrån. Klara berättar att hon skulle vilja bo i ett specifikt bostadsområde i staden. På frågan om hon har pratat med sina föräldrar om att flytta hemifrån svarar hon: ”Nej, de skulle tappa hakan.”
Intervjuerna visar tydligt att ungdomarna kommit olika långt i sina förberedelser för att
flytta hemifrån. Ungdomarna med Aspergers syndrom hade redan börjat planera för sin
flytt. Ungdomarna med lindrig eller måttlig utvecklingsstörning hade inte förberett sig
för att flytta och i flera fall inte heller pratat med sina föräldrar om det.
Vid intervjutillfället med eleverna på gymnasiesärskolan deltog även några av elevernas
lärare och assistenter. Lärarna/assistenterna upplevde boendefrågan som en svår fråga
att prata med föräldrarna om. En menade att det händer så mycket i ungdomarnas liv
efter att de slutat skolan, de blir av med en fast punkt och ska börja på daglig verksamhet. Det blir för mycket att även börja prata om att flytta hemifrån.
Stöd i hemmet
Ingen av ungdomarna med Aspergers syndrom ansåg att de behövde något särskilt stöd i
hemmet förutom när det gäller ekonomin. Sara berättar att hon kan laga mat men att hon
inte alltid lyckas få pengarna att räcka till. Någon mer hjälp utöver ekonomin tror hon
inte att hon behöver, bara hon har en dammsugare som fungerar så känner hon att hon
borde klara sig. Sara vill helst bo med sin kille. Men först vill hon bo själv i en egen lägenhet. Någon måste också hjälpa henne att betala hyrorna tills hon förstår hur det går
till.
20
Andreas och John berättar att de alltid har hjälpt till hemma och något stöd från kommunen är inte aktuellt utan det räcker med stöd från föräldrar och kompisar. Andreas
berättar om en kompis som bor på ett gruppboende. Han tycker dock inte att gruppbostad är något för honom. Han skulle inte klara av att det fanns människor som kan
komma in i hans lägenhet med nyckel. Andreas berättar att han hellre vill ha en egen
lägenhet, samtidigt konstaterar han att det är ont om hyreslägenheter och att han inte har
råd att köpa en bostadsrätt. John tror att han kanske behöver hjälp med ekonomin när
han flyttar, hur han ska få pengarna att räcka. Allt annat fixar han själv men ibland får
hans föräldrar ”peta” lite på honom och uppmana honom att städa. John tror att när han
flyttar hemifrån så kommer han själv att ta initiativ till att städa, diska och andra hushållsuppgifter. Emma är lite mer osäker på om hon kommer att kunna bo själv utan
stöd:
Ärligt talat, just nu vet jag inte, jag är lite osäker på mig själv. Eller vissa
dagar är man mer säker och andra mindre säker. Jag tror egentligen att jag
borde klara mig, men jag känner ibland att gud vad läskigt. Jag tror egentligen att jag skulle fixa det. Annars har man ju vänner runt och kring sig
som hjälper en säkert. Det är dumt att oroa sig.
Ungdomarna med lindrig och måttlig utvecklingsstörning berättar alla att de hjälper till
med hushållssysslor hemma och att de kan göra mycket själv. Det är bara Ali som säger
att han inte hjälper till hemma, men han uppger att han kan micra mat. De tycks inte ha
funderat så mycket över stöd i hemmet och verkar heller inte tycka att det behövs. När
vi pratar om stöd tycker Meyram att det är okej att någon kommer hem till henne så att
hon får sällskap men menar också att hon ibland vill vara ensam.
Steven tycker inte att han behöver något stöd när han flyttar hemifrån. Steven hjälper till
att laga mat hemma och följer med sin mamma och handlar. När han flyttar hemifrån
tänker han handla själv och säger även att han kan planera maten själv. Han städar sitt
rum själv och hjälper mamman med tvätten.
Intervjuaren: Skulle du vilja ha nån slags hjälp? Nån som kommer och hjälper till? Har du tänkt på det?
Steven: Själv.
Intervjuaren: Skulle du vilja det?
Steven: Ja, fast ibland behöver jag lite hjälp.
Intervjuaren: Ja, när då till exempel?
Steven: …ja om jag blir så där bortrest.
Intervjuaren: Ja, om du blir bortrest?
Steven: Ja till exempel om jag åker på semester.
Intervjuaren: Ja just det. Är det då du behöver hjälp?
Steven: Ja.
21
Intervjuaren: Vad är det för hjälp du behöver då?
Steven: Ta han om mina blommor och sånt.
Intervjuaren: Ja så tänker du ja. Att det är någon som sköter om lägenheten?
Steven: Ja.
Klara berättar att hon klarar de flesta hemsysslor själv, hemma hjälper hon till med tvätt,
matlagning och inköp, men kommer att behöva lite hjälp med tvätten när hon bor själv.
Hjälpen vill hon ha från mamma och pappa.
Ingen av dem som intervjuades ansåg att de behöver något omfattande stöd i hemmet
när de flyttar hemifrån. Steven, till exempel, tycker bara att han behöver hjälp i hemmet
då han själv är bortrest. Ungdomarna med Aspergers syndrom var mer medvetna om
sina svårigheter och kunde se att de behövde stöd med vissa saker, främst ekonomin.
Men för dem var det självklart att stödet kommer att ges av familjen eller kompisar.
Hur jag vill bo
Meyram berättar att hon vill bo stort. Ett till två sovrum och två badrum är viktigt att ha
enligt Meyram. På frågan om hon tänker sig bo själv med två badrum berättar hon att
det behövs när hon får gäster. Hon vill ha ett stort kök där man kan umgås fritt och helst
pool och grill. I filmen som vi tittat på tillsammans före intervjun möter vi en tjej som
flyttar hemifrån till en liten etta men Meyram berättar att det inte är något för henne.
Meyram kan också tänka sig att bo i USA eller på Hawaii. Naila tänker sig en lägenhet i
Stockholm nära alla affärer och Chamiram vill bo i en egen lägenhet med två eller tre
rum i ett varmt land.
Även om Rodriguez planerar att bo med sin mamma vill han prova att bo ensam. Han
vill testa hur det känns och se om han vill bo själv eller om han ångrar sig och vill bo
med sin mamma. Då tänker han sig en liten lägenhet så att han inte behöver städa så
mycket. Den ska vara nära stan så att han kan gå eller åka buss dit om han inte har bil.
Han vill gärna bo i ett höghus med balkong där han kan dricka kaffe. Rodriguez tycker
att det skulle vara fint att bo lite högre upp så att han ser solen och alla lampor som lyser
upp.
Steven tror att han vill bo i en lägenhet med sovrum, kök och badrum. Han vill bo själv
och inte med några kompisar. Personalen berättar att Steven tidigare under dagen har
sagt att han vill bo med en tjej. Steven fyller i att de ska hjälpa varandra och att det ska
vara en snygg tjej.
Intervjuaren: Tänker du dig att du ska ha kompisar i närheten? Ska dom bo
i närheten?
22
Steven: Ja så man kan gå och prata med dom. Äh, tjena kompis, hur e läget? Vill du följa med upp och ta en kopp kaffe? Eller ta en kopp te? (skrattar)
På frågan hur Axel vill bo svarar han att han vill bo nära jobbet och han vill bo i en lägenhet med många rum. Han vill bo själv och inte med någon kompis. På frågan om han
vill välja färger i sin lägenhet svarar han grönt och svart eftersom han gillar dessa färger.
Det är få av de intervjuade som tänker sig någon form av boendekarriär, det vill säga att
byta till en bostad med annan storlek och standard i takt med förändrade behov. Det är
främst i de fall där vi pratat om barn som några av de intervjuade anser att de behöver
en större lägenhet. Både Sara och Andreas vill ha barn i framtiden. Sara tänker sig att
hon då behöver en större lägenhet och helst en som hon äger själv. Andreas vill också så
småningom köpa en egen lägenhet. Meyram berättar också att hon i samband med familjebildning vill bo större: ”Till exempel om jag har en stor familj så kan jag kanske
köpa en villa.”
Erik svarar på frågan om hur han tror att hans liv ser ut om 10 år.
Jag bor definitivt ensam eller med partner om jag nu har någon då. Men
jag tror fortfarande det är en lägenhet. Nu säger jag bara vad jag tror om
jag ska vara ärlig mot mig själv. Fortfarande i Sverige. Vill ju helst flytta
utomlands men jag tror jag kommer bo kvar i Sverige någonstans i området.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis visar intervjuerna att ungdomarna har kommit olika långt i sina
förberedelser för att flytta hemifrån. Ungdomarna med Aspergers syndrom hade börjat
planera för sin flytt medan ungdomarna med lindrig eller måttlig utvecklingsstörning
inte hade börjat planera för att flytta och i flera fall inte heller hade pratat om det med
sina föräldrar. Ingen av de intervjuade anser att de vill ha stöd från kommunen på grund
av sin funktionsnedsättning. Flera av de intervjuade med lindrig eller måttlig utvecklingsstörning tyckte över huvud taget inte att de behövde något stöd. Om de behöver
stöd är det familjen eller vänner som skulle ge det eventuella stödet. En boendekarriär
finns inte heller riktigt med i bilden förutom för de tre personer som hade funderingar
kring att skaffa barn.
23
Erfarenheter och slutsatser
Utifrån intervjuerna och enkäten kommer i detta kapitel resultaten att diskuteras och
problematiseras. Hur ska ungdomarnas flytt hemifrån förverkligas och hur ska vi gå till
väga för att planeringen av framtida bostäder utgår från ungdomarnas behov och önskemål?
Flytten hemifrån
Syftet med denna studie var att ta reda på hur ungdomar med funktionsnedsättningar
tänker sig sitt framtida boende och att ge kommunerna ett underlag för planeringen av
framtida bostäder. Vi upptäckte i ett tidigt skede av studien att frågor om ett framtida
boende var svår för ungdomarna att besvara. Bland dem som svarade på enkäten var det
endast hälften som kunde uppge ett år när de planerade att flytta hemifrån. I intervjuerna
blev det också tydligt att ungdomarna hade kommit olika långt i sina förberedelser för
att flytta hemifrån. Ingen av ungdomarna som gick i gymnasiesärskolan hade börjat planera för sin flytt hemifrån men några av tjejerna med lindrig utvecklingsstörning berättade att de ville bo stort, centralt och gärna utomlands. De beskrev ett drömscenario.
Ungdomarna med Aspergers syndrom hade generellt en mer uttänkt plan för att flytta
och en mer realistisk syn på hur de ville bo i framtiden. De hade redan börjat planera för
sin flytt hemifrån och kunde därför relatera till den faktiska situationen på bostadsmarknaden när de beskrev sitt framtida boende.
Enkät - en bra metod för kommunens planering?
Kommunerna behöver ett underlag för att kunna planera för det framtida behovet av bostad med särskild service och ofta görs det genom en enkät. En låg svarsfrekvens gör en
sådan planering mycket osäker. Den låga svarsfrekvensen på vår enkät visar på svårigheterna för en kommun att förutse behovet av bostäder med särskild service. En enkät
kan vara en bra metod för att ge en övergripande bild av hur behoven ser ut men enkäten blir verkningslös om den som svarar på enkäten inte kan eller vill svara på frågorna.
Ytterligare ett problem med enkäter är frågan vem som ska besvara dem för att planeringsunderlag ska bli bra. Vem ska betraktas som brukare; personen med funktionsnedsättning eller anhöriga till personen med funktionsnedsättning?20 Strävan är att den som
själv är brukare till tjänster ska besvara t.ex. brukarenkäter, men om funktionsnedsättningen försvårar en realistisk bedömning hur gör vi då? Ett konkret exempel blir de två
20 Socialstyrelsen (2005) Integration mellan forskning, utbildning och praktik ur ett brukarperspektiv.
24
fall i enkäten då föräldrarna kommenterar att ungdomen och de själva har olika syn på
behovet av stöd.
För att göra en bedömning av det framtida behovet av bostäder behöver flera perspektiv
vägas in. Förutom brukarna behöver en dialog föras med deras anhöriga. LSShandläggarna är också en viktig kunskapskälla. LSS-handläggarna är de personer som
brukare och anhöriga diskuterar boende och boendestöd med och det är LSShandläggarna som bedömer och oftast beslutar vilket stöd som behövs och i vilken omfattning.
I diskussionen med arbetsgruppen framgår det att det är svårt för LSS–handläggarna att
själva göra en bedömning av behoven. Även om handläggarna ser att det finns ett behov
av stöd behöver inte det betyda att den enskilde vill eller är redo för det stödet. En konsekvens av att många äldre personer med funktionsnedsättningar bor kvar i föräldrahemmet är att det kan uppstå akuta situationer när föräldrarna åldras och inte längre orkar ta hand om sitt vuxna barn. Även om handläggarna lyfter frågan om att oplanerade
behov kan uppkomma är det ibland svårt att väga in dessa i ett planeringsperspektiv.
Därför är det nödvändigt att kommunen har en dialog med den enskilde och deras anhöriga för att kunna förebygga och undvika sådana situationer.
Motiv till att bo kvar hemma
Inventeringen som gjordes visar att av alla personer med funktionsnedsättning (16 år
och äldre) som fortfarande bodde i föräldrahemmet var en tredjedel 26 år och äldre. Det
finns ingen statistik över när ungdomar med funktionsnedsättning flyttar hemifrån generellt men vår kartläggning visade att många vuxna med funktionsnedsättning i den aktuella staden fortfarande bor kvar i föräldrahemmet. Samtidigt visar SCB:s demografiska
rapport att flytten hemifrån allt mer koncentrerats till 20-årsåldern för både kvinnor och
män.
Varför väljer vissa att bo kvar hemma? Frågan kan ses utifrån olika perspektiv. Dels
utifrån ett samhällsperspektiv: det krävs boenden och stödinsatser för att en person med
funktionsnedsättning ska kunna flytta hemifrån, dels utifrån ett individperspektiv: hur
den enskilde väljer att leva sitt liv och hur familjer väljer att leva tillsammans. Vi förutsätter många gånger att alla människor ska flytta hemifrån och skapa sig ett självständigt liv. I SCB:s rapport som handlar om ungdomars flyttmönster konstateras att flytten
hemifrån är ett steg mot att bli vuxen och ofta en förutsättning för att vidareutbilda sig
eller bilda familj. När flytten sker varierar dock utifrån normer och värderingar som förändras över tid.
25
Ett exempel på att verkligheten kan se annorlunda ut ges i intervjun med Rodriguez som
beskriver att han planerar att flytta tillbaka till sin mammas hemland och där bo tillsammans med henne och ta hand om henne när hon blir gammal. Han har flera syskon
men ser det som sin uppgift att ta hand som sin mamma. Han refererar till tidigare erfarenheter då hans syster och hennes man bodde med mamman och hjälpte henne och ser
framför sig att han och hans mamma ska bo tillsammans i framtiden.
Frågan kan också ställas huruvida en flytt till eget boende känns attraktivt. Några har
beskrivit i enkäten och intervjuerna att de vill fortsätta bo i föräldrahemmet. I enkäten
skrev en person exempelvis, Jag vill bo med min mamma och sen syster… Jag vill inte
bo ensam eller utan min familj! Tack. I intervjun ville inte heller Ali flytta hemifrån.
Flera av de intervjuade anser också att de inte vill ha något stöd och om de ska ta emot
stöd ska det vara från familjen eller kompisar.
Känslig fråga
Frånvaron av planering för att flytta från föräldrarna gav ett intryck av att ungdomarna
saknade en realistisk plan för att flytta till ett eget boende. Att flytta hemifrån innebär ett
uppbrott och för en familj där en av familjemedlemmarna har en funktionsnedsättning
som innebär att personen behöver mycket stöd kan det förmodas vara extra jobbigt.
Forskning visar också att en flytt hemifrån kräver stöd och engagemang från föräldrarna.21
Intentionen i LSS är att den enskilde ska kunna leva som andra. Jämfört med exempelvis sysselsättningsfrågan kan boendefrågan betraktas som en känslig fråga eftersom den
ifrågasätter familjers sätt att leva sitt liv. Att en ungdom efter avslutad skolgång ska ha
ett arbete är en relativt självklar utgångspunkt, men att flytta hemifrån efter gymnasiet
behöver inte vara lika naturligt. Det finns således anledning att reflektera över frågor
som: vem ansvarar för att förbereda ungdomar med funktionsnedsättning för att flytta
hemifrån och hur bör den processen se ut? Det kan kanske kännas olustigt om den enskilde får en enkät kring frågor som inte tidigare diskuterats i familjen.
Finns det bostäder att flytta till?
Idag har föräldrar till barn med funktionsnedsättningar möjlighet till olika typer av stöd
och avlastning i hemmet för att barnen ska kunna växa upp i sitt föräldrahem. Men vilket stöd får föräldrarna och de vuxna barnen när det är dags för barnen att flytta hemifrån?
21 Olin, Elisabeth (2003) Uppbrott och förändring – när ungdomar med utvecklingsstörning flyttar hemifrån.
26
Det är bra med undersökningar, men jag tycker att man ska erbjuda lägenheter istället. Finns för få lägenheter, hus, radhus att hyra billiga och bra
till oss funktionshindrade/nedsatta personer.22
Citatet kommer från en av respondenterna som svarade på enkäten och illustrerar hur
svårt det är för en person med funktionsnedsättning att få tag på en bostad i största allmänhet. Statistiken visar även att det är stor brist på bostäder med särskild service för
personer med funktionsnedsättning. Två tredjedelar av landets kommuner uppger att de
har brist på bostäder med särskild service. Enkätundersökningen som gjordes i denna
studie visar att det är många vuxna barn i den aktuella staden som fortfarande bor kvar i
föräldrahemmet. För dem som vill flytta hemifrån eller har behov av att byta bostad innebär bristen på bostäder med särskild service att personen får vänta länga på att flytta.
Bristen på bostäder innebär också att det inte går att förbereda ungdomar med stora
stödbehov att flytta hemifrån eftersom det inte finns några konkreta bostäder att erbjuda.
För en person som har behov av en lång motiveringsprocess för att våga ta steget att
flytta hemifrån kan det vara svårt om det inte finns någon konkret bostad att erbjuda.
Planering
För att kommunerna ska kunna tillgodose behoven av bostad med särskild service behöver de veta hur många som antas flytta inom de närmsta åren. Ett sätt är att använda
sig av en enkät. I denna studie var svarsfrekvensen låg och det innebär att det kan krävas kompletterande metoder. Exempelvis telefonintervjuer eller att handläggarna gör
kartläggning av behoven av dem som inte svarar på enkäten. En fråga som kan vara bra
att diskutera när kommunen använder sig av enkäter är om de ska utformas så att den
både vänder sig till den enskilde och dennes förälder/föräldrar. Andra metoder som
kommunen kan använda sig för att informera om flytten till eget boende och få en bild
av hur behoven ser ut är öppna informationsmöten för både ungdomarna och föräldrarna. Dessa kan ske både i kommunens regi eller i samarbete med någon brukarorganisation.
En central aktör som känner ungdomarna och oftast föräldrarna väl är skolan. Ett bra
samarbete mellan skolan och funktionshinderenheten där aktörerna tillsammans med
ungdomarna och föräldrarna redan under skolgången diskuterar och planerar för vad
som ska hända efter skolan kan förenkla och avdramatisera flytten. Många ungdomar
bor periodvis på korttidsboenden och dessa skulle även kunna användas som en sluss till
eget boende där ungdomarna kan förbereda sig på att flytta hemifrån.
22 Citat från enkäten
27
Litteraturförteckning
Andersson, Linda (2004) Planering av boende för personer med funktionshinder.
Stockholm: Svenska kommunförbundet.
Bengtsson, Hans och Jessica Arvidsson (2008) Dagens och morgondagens LSS-boende
– Rapport från en FOU-cirkel i Skåne. FOU Skåne Skriftserie 2008:2.
Ericsson, Kent (1995) Ny vardag och nya livsvillkor. Efter avvecklingen av vårdhem för
utvecklingsstörda i Skaraborg. Mariestad: Landstinget.
Eriksson, Helena och Magnus Tideman (2010) Levnadsvillkor idag och jämförelser med
1990-talet. En studie om barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning och autism
samt vuxna med förvärvad hjärnskada i Halmstad kommun, Halmstad: Högskolan i
Halmstad, Wigforssgruppen.
Grünewald, Karl (2008) Från idiot till medborgare. De utvecklingsstördas historia.
Stockholm: Gothia Förlag AB.
Hallerfors, Hans (2003)”Gruppbostad eller egen bostad”, Intra nr 4.
Hallerfors, Hans (2007)”Gruppbostaden i Köping och det starka samhället”, Intra nr 3.
Hallerfors, Hans (2011) ”Sagåsen”, Omsorg i förändring. En vänbok till Karl Grunewald, Olov Andersson, Thomas Barow och Magnus Tideman (red.), Stockholm: Tidskriften Intra.
Länsstyrelserna (2008) Ej verkställda beslut och domar enligt SoL och LSS .
Olin, Elisabeth (2003) Uppbrott och förändring - när ungdomar med utvecklingsstörning flyttar hemifrån. Göteborg: universitetet.
Proposition 1992/93:159 ”Stöd och service till vissa funktionshindrade”.
SCB (2008) Ungdomars flytt hemifrån. Demografiska rapporter 2008:5.
Socialstyrelsen (2003) Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS. Stöd för
rättstillämpning och handläggning.
28
Socialstyrelsen (2005) Integration mellan forskning, utbildning och praktik ur ett brukarperspektiv.
Socialstyrelsen (2007) andra upplagan, Bostad med särskild service för vuxna enligt
LSS. Stöd för rättstillämpning och handläggning.
Socialstyrelsen (2009) Jämförelsetal för socialtjänsten år 2008.
Socialstyrelsen (2010) Alltjämt ojämlikt! Levnadsförhållanden för vissa personer med
funktionsnedsättning.
Socialtjänstlagen 2001:453
Tideman, Magnus (2004) ”Socialt eller isolerat integrerad? Om institutionsavveckling
och integrering” i Integrering och inkludering, Jan Tössebro (red.), Lund: Studentlitteratur.
29
