Davids son och Guds son

Davids son och Guds son
För att vi skall förstå Josefs roll, krävs att vi granskar närmare
vilken betydelse David hade i det messianska tänkandet.
I julevangeliet står de välbekanta orden: »Josef, som ge­
nom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret
i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att
skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som
väntade barn« (Luk. 2:4 f.). En påminnelse om kung David
får vi även i berättelsen om herdarna vid Betlehem. Han hade
nämligen själv varit herde i just denna trakt (1 Sam. 16:11).
Jesus föddes i samma enkla och pastorala miljö som sin stam­
fader. Även Paulus nämner i Romarbrevet 1:3 att Jesus »till sin
mänskliga härkomst var av Davids ätt« (jfr Apg. 13:23). Stora
löften var förbundna med härstamningen från David. Enligt
den uttolkning samtiden gjorde av Skriften skulle Messias
vara av Davids ätt och komma från Betlehem (Matt. 2:4–6,
Joh. 7:42). När människor kallade Jesus för »Davids son«,
kunde det därför vara liktydigt med Messias (Matt. 12:23,
Mark. 12:35). Man tänkte på profetian i 2 Sam. 7:12–14, där
Herren säger till David: »Och då dina dagar är till ända och
du vilar hos dina fäder skall jag låta en ättling till dig, en som
du själv har avlat, efterträda dig, och jag skall trygga hans
kungavälde. Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag
skall befästa hans kungatron för all framtid. Jag skall vara hans
fader och han skall vara min son.« Gud säger också: »Ditt hus
davids son och guds son |
77
och ditt kungavälde skall bestå inför mig i all framtid, och din
tron skall aldrig vackla« (2 Sam. 7:16).
En av de viktigaste gammaltestamentliga profetiorna i det
här sammanhanget finns i Jesaja 7:14 och den riktas till Davids
ätt. Profetian citeras i Matt. 1:23 och anspelningar görs även
i Luk. 1:31 och Upp. 12:5. Den hebreiska texten lyder i svensk
översättning: »Den unga kvinnan är havande och skall föda
en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El.« Den
grekiska översättningen i Septuaginta, som användes på Nya
testamentets tid, har här ordet parthénos, som betyder »ogift
kvinna«, »jungfru«. Texten lyder i svensk översättning:
»Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall
ge honom namnet Immanuel.« Det är osäkert hur utsagan
uppfattades i profetens samtid och vem den troddes handla
om. Varken den hebreiska eller den grekiska texten talar nöd­
vändigtvis om jungfrufödsel, d.v.s. att den unga kvinna som
skall bli havande förblir sexuellt orörd. Matteus har dock gjort
denna tolkning av ordet parthénos, och för honom blir det en
avgörande sak. Enligt honom syftar utsagan på Maria. Den
davidiska ättelinjen förs vidare, men inte på vanligt sätt utan
genom ett under, vilket sker för att profetens förutsägelse –
såsom Matteus tolkar den – skall uppfyllas: En jungfru i den
kungliga familjen blir havande. Det är i ljuset av detta Josef
förstår sin roll som bärare av traditionen från David, och han
följer uppmaningen att föra hem Maria som hustru, trots att
han själv inte avlat det barn hon bär på.44
Eftersom Maria är trolovad med Josef av Davids ätt, räknas
barnet ändå som hans son och därmed också som Davidsätt­
ling. Lukas berättar att ängeln vid bebådelsen sade till henne:
»Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud
skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska
över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut«
(Luk. 1:32 f.). Orden om David visar att Josef betraktades som
fadern redan innan barnet var fött (jfr Luk. 1:69). Samtidigt
78
| davids son och guds son
Bartolomé Esteban Murillo (1617–
1682), Herdarnas tillbedjan. Eremitaget,
S:t Petersburg. © 2014. Foto: Scala,
Florens.
davids son och guds son |
79
Herdarna i julnatten. Änglarna syns inte
för betraktaren, men herdarnas uttrycks­
fulla gester visar att de ser något alldeles
särskilt. Dopfunt i Gerum på Gotland,
tillskriven Majestatis, 1100-talets slut
eller 1200-talets början. Foto: Per Sto­
baeus.
80
| davids son och guds son
säger ängeln att barnet skall kallas »Guds son« (Luk. 1:35).
Hur skall man förstå detta?
Att Jesus är Guds son är en huvudpunkt i den kristna be­
kännelsen. »Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir
Gud i honom och han i Gud«, står det i 1 Joh. 4:15. Men vad
innebär egentligen denna trosbekännelse? Svaret är inte en­
kelt. En bakgrund till texter som exempelvis Rom. 8:32 (»Han
som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att
hjälpa oss alla...«) är den svåra berättelsen om hur Abraham
på Guds befallning gick för att offra sin son Isak på ett altare
(1 Mos 22). I sista stund hindrades han av en ängel. I Nya
testamentet är det Guds son som offras, eller snarare frambär
sig själv som ett offer. När Gud kallar Jesus sin »älskade son«
(Mark. 1:11) är det en parallell till Abrahams förhållande till
Isak (1 Mos. 22:2).
Själva titeln »Guds son« har olika innebörd i olika sam­
manhang i Bibeln. Jag vill här anknyta till exegeten Otfried
Hofius distinktion mellan det messianska begreppet »Guds
son«, som framför allt hör hemma i Gamla testamentets his­
t­oriska och poetiska böcker, och det metafysiska begreppet
»Guds son«, som är yngre.45 Båda kan tillämpas på Jesus.
Först något om det messianska begreppet:
»Guds son« var en gammaltestamentlig kungatitel (Ps.
2:7), och i Nya testamentet är det en titel på Messias (Matt.
26:63). Begreppen Davids son och Guds son har därmed
samma innebörd. Messias är en i raden av kungar med dessa
titlar, om än den främste. »Guds son« är Guds representant
inför folket. »Guds avbild« (d.v.s. människan såsom Guds re­
presentant inför skapelsen) är ett närliggande begrepp. Jesus
är följaktligen inte unik i detta avseende, men han är större
än sina föregångare. Att en kung benämns Guds son betyder
att han är adopterad av Gud, och han har alltså samtidigt en
mänsklig far. Som exempel härpå kan nämnas 1 Krön. 28:6,
där Gud säger till David: »Det är din son Salomo som skall
bygga mitt hus och mina förgårdar, ty honom har jag utvalt
till min son och jag skall vara hans fader.« Överfört på Jesus
betyder detta att han har en himmelsk fader och en jordisk.
I många fall när Jesus kallas »Guds son« betyder det alltså
helt enkelt att han är Messias, Israels kung. Under förhören
före Jesu avrättning blev detta en brännande fråga: Gjorde
mannen anspråk på att vara kung? Vid korset erkändes han
som kung av en romersk officer och en rövare, medan de flesta
förnekade det, enligt evangeliernas berättelser.
davids son och guds son |
81
Som kung överträffar Jesus sina föregångare och anfäder
David och Salomo. Genom honom kan alla kristna kallas
kungar och Guds söner och döttrar (2 Kor. 6:18, 1 Pet. 2:9).
Han är den »förstfödde bland många bröder« (Rom. 8:29). I
sin vishet överglänser Jesus Salomo (Matt. 1:6 f., 6:29, 12:42).46
Jesus säger själv i Mark. 12:35 (med paralleller) att Messias,
som kallas Davids son, egentligen är herre över David.
Vad är då det unika med Jesus? Vi får gå till det metafysiska
begreppet »Guds son« för att finna ett svar. Detta begrepp
hör hemma i vishetslitteraturen och möter t.ex. i Ordspråks­
boken 8:30, där Visheten benämns Guds barn. Visheten är lik­
som Ordet en gudomlig egenskap som personifierats, en s.k.
hypostas. Den grekisk-judiske filosofen Filon (ca 25 f. Kr–40
e.Kr.) kallar i sin skrift De agricultura 49 Guds ord för Guds
son. Som exempel på det metafysiska begreppet »Guds son«
i Nya testamentet kan anföras 1 Joh. 5:20: »Vi lever i den
Sanne, i hans son Jesus Kristus. Han är den sanne guden och
det eviga livet.« I Joh. 1:18 står det: »Ingen har någonsin sett
Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har
förklarat honom för oss.« Här råder identitet mellan Gud och
Guds son. Guds son är preexistent – eller med trosbekännel­
sens ord »född av Fadern före all tid«. Detta framgår särskilt
tydligt i Hebreerbrevets inledning och i Joh. 8:58, där Jesus
säger: »Jag är och jag var innan Abraham blev till.«
Namnet Immanuel, »Gud med oss«, pekar i samma rikt­
ning. Det förekommer i den nämnda profetian i Jesaja 7:14 och
blir hos Matteus ett namn på Jesus. Han, som framträder som
Guds avbild (2 Kor. 4:4, Kol. 1:15, Heb. 1:3) och Guds son på
jorden, visar sig vara Gud själv. Namnet Immanuel i Matteus­
Herdarna i Betlehem. Glasmålning från
1300-talet i Lye, Gotland. Foto: Per
Stobaeus.
Herdarna i julnatten. Portal från
1300-talet i Martebo, Gotland. Den ene
herden bär en säckpipa som ser ut som
ett får. Foto: Per Stobaeus.
82
| davids son och guds son
davids son och guds son |
83
Paolo di Giovanni Fei (ca 1372–1411),
Herdarnas tillbedjan, ca 1400. Tempera
på träpannå. Foto: Lindenau Museum,
Altenburg, Tyskland. Bildarchiv Foto,
Marburg. The Bridgeman Art Library.
84
| davids son och guds son
evangeliets början korresponderar med Jesu ord i evangeliets
slut: »Jag är med er alla dagar till tidens slut« (Matt. 28:20).
En liknande utsaga finns i Lukasevangeliet. När ängeln Gab­
riel i Luk. 1:33 säger till Maria att barnet »skall härska över
Jakobs hus för evigt«, är detta en anspelning på Mika 4:7, där
uttrycket används om Gud själv: »Herren skall vara deras
konung på Sions berg nu och för evigt.«
På ett par ställen i evangelierna bekräftar Jesus att han är
Messias med orden »Det är jag« (Mark. 14:62, Joh. 4:26) –
men genom dessa ord, som anspelar på gudsnamnet »Jag är«
(2 Mos. 3:14), gör han samtidigt anspråk på att vara oändligt
mycket större än en jordisk kung. Jesu identitet är emellertid
oftast dold, eftersom han talar om sig själv och Gud som två
olika personer.
Jesus förenade djupaste ödmjukhet med oerhörda anspråk.
Det är inte underligt att många hade svårt att förstå honom,
förargade sig över honom, tog anstöt och betraktade honom
som en hädare. Endast Gud har rätt att tala om sig själv såsom
han gjorde. Ingen kung, präst eller profet vare sig förr eller
senare är därför jämbördig med honom.
I den tidiga kristendomen fanns mycket olika uppfattning­
ar om Kristi natur. Vissa läror som så småningom utdömdes
som kätterska har bevarats inom islam. Där betraktas läran
om Jesu gudom som stridande mot monoteismen. Enligt
Koranen är Jesus en profet och blott en människa (43:59), låt
vara en ovanlig sådan. Jesus föddes av en jungfru (3:42, 21:91)
och hade därmed ingen far. Josef nämns ej i Koranen. Jesus
skapades av Gud på samma sätt som Adam (3:59). Koranen
förkastar tanken att Gud avlat en son och att denna son är
ett gudaväsen. Begreppet Guds son, som alltså ogillas, förut­
sätts här syfta på ett biologiskt förhållande mellan far och son.
Uppenbarligen fanns det vid tiden för Koranens tillkomst
kristna grupper som uppfattade förhållandet så. Men som
vi sett har detta begrepp i Bibeln en överförd betydelse och
skall förstås som en bild. Att Gud kallas »Fader« i Bibeln är
också en bild. Det finns därför egentligen inget att invända
när Koranen frågar, med udden riktad mot de kristna: »Huru
skulle väl himlarnas och jordens skapare kunna hava barn, då
han ej har någon maka?« (6:101, Zettersténs översättning).
Vad innebär jungfrufödelsen enligt Nya testamentet? Det
står klart att den är avgörande för förståelsen av Jesu person.
I Lukas skildring av Jesu och Johannes Döparens barndom är
det framför allt jungfrufödelsen som skiljer dessa två släkting­
ar åt. I övrigt framhäver Lukas likheterna. Senare i evangeliet
markerar han dock skillnaden mellan de två, när han citerar
Johannes ord om Jesus: »Det kommer en som är starkare än
davids son och guds son |
85
jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar«
(Luk. 3:16). I samtiden var det inte självklart att Jesus var
större än Johannes, och evangelisterna har därför haft anled­
ning att visa att Jesus var unik.47
Jesus avlades inte i någon biologisk mening, vare sig av en
mänsklig eller av en gudomlig far. Guds son var inte frukten av
ett slags äktenskap mellan Gud och en jordisk kvinna. Varken
den messianska eller den metafysiska innebörden av begrep­
pet Guds son talar för detta. I det förra fallet är sonen adop­
terad av Gud och i det senare är sonen »född« före all tid. I
Bibeln förekommer visserligen Guds äktenskap som en bild – i
Gamla testamentet är Israel Guds brud och i Nya testamen­
tet är kyrkan Kristi brud – men denna bild är inte tillämplig
här, ty i berättelsen om Jesu födelse framgår det ju redan från
början att Maria är trolovad med Josef. Ängelns budskap att
barnet blivit till genom helig ande och inte genom en man blir
just det som lugnar Josef och övertygar honom om att han kan
ta Maria till hustru (Matt. 1:20). När ängeln i Luk. 1:35 säger
till Maria att helig ande skall komma över henne och att bar­
net därför skall kallas Guds son, anspelar detta på att Messias
skall vara fylld av Guds ande liksom hans förfader David (Jes.
11, 1 Sam. 16:13). I berättelsen om dopet i Luk. 3:22 utpekas
Jesus som Guds son, när Anden visar sig över honom i skepnad
av en duva. Samme författare skriver att »Jesus från Nasaret
blev smord av Gud med helig ande och kraft« (Apg. 10:38).
Namnen Messias och Kristus betyder »den smorde«. Talet
om Anden i samband med bebådelsen leder även tankarna till
den gammaltestamentliga skapelseberättelsen.48 Människan
Jesus kommer till på ett sätt som erinrar om Adams skapelse.
En jämförelse kan också göras med Eva. Liksom Eva skapades
ur Adams revben, skapades Jesus i jungfrun Marias moderliv.
Jesus är Gud och människa. Den nämnda äktenskapsme­
taforen i Bibeln används av Jesus själv när han liknar sig vid
en brudgum, vilket visar att det råder identitet mellan Gamla
86
| davids son och guds son
Francesco di Simone Ferruci
(1437–1493), Herdarnas tillbedjan,
terracotta. Foto: National Gallery of
Art, Washington.
davids son och guds son |
87
Rembrandt (1606–1669), Herdarnas
tillbedjan. Josef bär skägg och är äldre
än Maria. Han har alltså kvar sina
traditionella attribut, men samtidigt
skildrar konstnären händelsen på ett
nytt och realistiskt sätt. Det är två fat­
tiga människor som avbildas.
Foto: © bpk | Bayerische Staatsgemäl­
desammlungen.
88
| davids son och guds son
testamentets Gud och Jesus. Denna identitet förklarar varför
Jesus inte avlades av en mänsklig far. Ingenstans i evangelierna
antyds att skälet skulle vara att en sådan börd är renare än
den barnalstring som sker på vanligt sätt. Jungfrufödelsen
har därför inget att göra med sexualmoral utan med något
helt annat, nämligen Kristi preexistens. Kristus fanns redan
till. Gud själv steg ner och lät sig födas som människa av en
kvinna utan någon mans medverkan.49 Som människa kom
Jesus till genom en nyskapelse.
Vad beträffar nyskapelsen kan man jämföra med den på­
nyttfödelse som beskrivs i Nya testamentet. Liksom alla män­
niskor delar Adams synd, kan de genom Jesus Kristus födas
på nytt och få del i hans rättfärdighet och bli Guds barn. De
är enligt Johannes 1:13 »födda inte av blod, inte av kroppens
vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud«. I Joh. 3:8 står
det att de är födda av anden och i 1 Petrusbrevet 1:23 att de är
födda genom den sådd som är Guds ord, d.v.s. Jesus själv. De
får därmed del i Jesu födelse till världen. De blir delaktiga av
något nytt. »Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är
född av Gud« står det i 1 Joh. 5:1. Paulus säger i Rom. 8:29:
»Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till
att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den
förstfödde bland många bröder.« De pånyttfödda är också
liksom Kristus delaktiga av Guds Ande. Skillnaden mellan
honom och dem är att Anden utgår från honom (Joh. 20:22).
På flera ställen i Nya testamentet återkommer tanken att
Guds barn genom Jesus har ett nära och förtroligt förhållande
till Fadern i himlen. I Joh. 20:17 säger den uppståndne Jesus
till kvinnorna vid graven: »Gå till mina bröder och säg dem
att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och
er Gud.« Paulus skriver i Rom. 8:15 att Guds barn är Kristi
medarvingar: »Ni har fått en ande som ger söners rätt så att
vi kan ropa: ’Abba! Fader!’«
Att Jesus är både Gud och människa betyder inte att han
davids son och guds son |
89
90
| davids son och guds son
davids son och guds son |
91
föregående uppslag
Triptyk föreställande bebådelsen. Denna
andaktsbild är utförd av Robert Campin
(ca 1375–1444) och hans medhjälpare i
Tournai omkring 1425. I mitten avbildas
ett rum i ett förmöget borgerligt hem.
Ängeln Gabriel har just anlänt till
Maria, som sitter djupt försjunken i en
andaktsbok och ännu inte har märkt
honom. På bordet står en vit lilja som en
symbol för hennes jungfrudom. Genom
det runda fönstret kommer Jesusbarnet
flygande in. Ljuset på bordet slocknar
till tecken på att den gudomliga naturen
döljs när Gud blir människa. Till höger
sitter Josef i sin verkstad. Han har
tillverkat ett par musfällor. Konstnären
anspelar här på Augustinus liknelse att
Jesu kors var som en musfälla för djä­
vulen. Till vänster betraktar triptykens
donatorer händelsen.
New York, Metropolitan Museum of
Art. The Cloisters Collection, 1956.
Inv.56.70. © 2014 The Metropolitan
Museum of Art. Foto: Art Resource /
Scala, Florence.
Hitda-Codex, som är ett evangeliarium
framställt i Tyskland omkring år 1000,
innehåller en avbildning av hur Josef
frambär Jesus i Jerusalems tempel. Den
gamle Symeon tar emot barnet. Bakom
Josef står Maria med två offerduvor i
famnen. I de medeltida framställning­
arna av detta motiv brukar det vara Josef
som håller duvorna, men här är rollerna
ombytta. Hs 1640, fol. 23. Foto: Univer­
sitäts- und Landesbibliothek Darmstadt.
92
| davids son och guds son
är en halvgud. Han kan inte räknas till den kategori av antika
hjältar som enligt myten hade en gud och en jordisk kvinna till
föräldrar. En sådan var Alexander den store, vars mor Olym­
pias kort innan hon för första gången delade säng med Filip
II skall ha blivit befruktad av Zeus genom en blixt, enligt en
historia som återges av den grekiske författaren Plutarchos.
En mer närliggande parallell inom den judiska traditio­
nen har utpekats. Filon skriver i De Cherubim 40–50 att det är
otänkbart att Abraham hade ett vanligt äktenskapligt samliv
med sin åldriga hustru Sara, eftersom hon var dygden själv.
Den son som föddes åt Abraham kom till när Gud var en­
sam med henne. Gud väntade till dess hon var gammal och
ofruktsam och hade blivit som en jungfru på nytt. Ty endast
en jungfru hövdes Gud.50 För Filon är alltså Sara och inte
sonen Isak den centrala personen, vilket gör att jämförelsen
med Jesu födelse haltar.
Jesus var sann Gud men också sann människa, med allt
vad det innebar av mänskliga villkor. Till det senare hörde
att han uppfostrades av en mänsklig far. Josef framställs som
en nyckel­person av både Matteus och Lukas. Han är inte Jesu
köttslige far, men i egenskap av Davidsättling blir han en länk
mellan Jesus och viktiga anfäder. Gud upprepar det han gjorde
med fäderna, fast denna gång på ett mycket större sätt. Löf­
tena har gått i fullbordan. Det är en paradox att släktförhål­
landet spelar en så stor roll, trots att Jesu släktband egentligen
inte är biologiskt. Men sådan är Jesu mänsklighet. Han är en
nyskapelse och ändå människa som vi, »född av en kvinna«
(Gal. 4:4), och de mänskliga villkoren inbegriper nationell
eller etnisk identitet och släkthistoria. Både mänsklighetens
stamfar Adam och judarnas stamfar Abraham återfinns i Jesu
släkttavla.
Vad betydde Jesu kungliga härstamning för honom själv?
Det hörde med till inkarnationen att Guds son skulle födas
in i ett särskilt folk, i en särskild tid och i ett särskilt hörn av
davids son och guds son |
93
världen. Det judiska folket hade under hela sin historia varit
Guds folk mer än andra folk, även sådana som var mäktigare
och kunde uppvisa märkligare kulturella och vetenskapliga
framsteg. Hos judarna hade kunskapen om den sanne Guden
bevarats trognare än hos andra. Jesus blev i viss mån den nye
judakung av den gamla ätten som folket hade hoppats på, en
sådan kung som de gamla goda kungarna hade varit. Han
bejakade detta under sitt intåg i Jerusalem, som iscensattes i
anslutning till profetian i Sakarja 9, där den rättfärdige freds­
kungen väljer att rida på en åsna och inte på en stridshingst
men ändå når världsherravälde. Han bejakade sina rötter i den
judiska historien, vars kungar hade spelat en avgörande roll på
Frambärandet i templet. I famnen bär Josef de
duvor som skall offras. I enlighet med det tradi­
tionella sättet att avbilda denna händelse är det en
överstepräst som mottar Jesus. Han har en huvud­
bonad som liknar en biskopsmössa. Dopfunt från
1100-talets slut i Gumlösa, Skåne.
Foto: Per Stobaeus.
94
| davids son och guds son
Frambärandet i templet. Glasmålning från 1200talet i Rone, Gotland. Foto: Per Stobaeus.
davids son och guds son |
95
Frambärandet i templet, ikon av mästare
i Moskvaskolan, 1500-talet. Josef och
Maria möts vid templet av Symeon och
Hanna. NMI 86. © Foto: Erik Cor­
nelius, Nationalmuseum, Stockholm.
96
| davids son och guds son
gott och ont. Bland judarna hade man under många genera­
tioner förvaltat traditionen om Guds löften, vilkas fullbordan
Jesus nu själv blev.
Upptakten till berättelsen om Jesus i evangelierna kan
med fog betraktas som rojalistisk och nationalistisk. Rubri­
ken till Matteusevangeliets inledning är skriven i denna anda:
»Släkttavla för Jesus Kristus, son av David, som var son av Ab­
raham.« Den judiska nationalismen är urgammal och utgör
på sätt och vis prototypen till europeisk nationalism. Den har
yttrat sig på olika sätt under olika tider, men i de nytestament­
liga texterna handlar det inte om ett herrefolks nationalism
utan om en förtryckt nations frihetslängtan. Lukas skriver
om profetissan Hanna, som efter att ha sett Jesus frambäras i
templet »talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems
befrielse« (Luk. 2:38). Man längtade efter den Messias som
de heliga skrifterna talade om. Dessa skrifter var heliga även
för Jesus. I Matteus berättelse om hans födelse och barndom
står det att alltsammans skedde för att Skriften skulle uppfyl­
las. Men man bör komma ihåg att nationalismen och roja­
lismen omvandlades på ett genomgripande sätt av Jesus till
universalism. Som jag nämnt tidigare fjärmade han sig från
omgivningens upptagenhet av David och Salomo, när han
påpekade att det fanns något som var större än dessa kungar.
I sin egen verksamhet riktade sig Jesus visserligen främst till
judarna, men han sände ut sina lärjungar till alla folk. Och
han betonade starkt att hans rike inte var av denna världen.
Det var inte längre fråga om ett jordiskt rike. Jesu kungarike
och Guds rike smälte samman. Fröet till denna universalism
fanns redan i Gamla testamentet, låt vara att riket där ofta
beskrevs i jordiska termer. Enligt Mika 5 skall härskaren från
Betlehem, fredens herre, bli ärad över hela jorden. I Jesaja
11:10 står det: »Den dagen skall folken söka sig till Jishajs rot«
och i Psaltaren 97:1: »Herren är nu konung! Må jorden jubla,
de fjärran kusterna glädja sig.« I Matteusevangeliet är de vise
davids son och guds son |
97
männen de första representanterna för dessa främmande folk
som hyllar Jesus. Symeons lovsång i Lukas 2:29–32 uttrycker
på liknande sätt att profetiorna har gått i fullbordan:
Herre, nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.
Sammanfattningsvis kan följande sägas: Profetiorna om
Davids­ättlingen handlar om att Israels guldålder skall åter­
skapas. Men Jesu uppdrag sträcker sig längre än så och berör
hela mänskligheten. Det handlar om att återställa paradiset.
98
| davids son och guds son