KALLAD TILL FRIHET
Eller vet ni inte, bröder – jag talar till sådana som känner lagen – att
lagen råder över människan så länge hon lever? Så är en gift kvinna
genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men när mannen
är död, är hon fri från den lag som band henne vid mannen. Därför
kallas hon äktenskapsbryterska, om hon ger sig åt en annan man så
länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri från lagen
och är inte någon äktenskapsbryterska, om hon blir en annan mans
hustru.
Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från
lagen, så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda,
för att vi skall bära frukt åt Gud. Ty så länge vi behärskades av vår
onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen
verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden. Men nu är vi
lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna.
Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.
(Rom 7:1-6)
Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: "Om ni förblir i
mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen,
och sanningen skall göra er fria." De svarade honom: "Vi är
Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du
säga att vi skall bli fria?" Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er:
Var och en som gör synd är syndens slav. Slaven bor inte kvar i huset
för alltid, men sonen stannar där för alltid. Om nu Sonen gör er fria,
blir ni verkligen fria.
(Joh 8:31-36)
Idag är temat enligt kyrkoåret egentligen ”Kallelsen till Guds rike”. Men
jag har känt ett behov att specificera och modifiera temat till ”Kallad till
frihet” – för jag har en längtan att vi alla, och inte minst jag själv, ska
komma ut i den frihet som Kristus kom för att vi skulle få leva i.
I den här predikan talar jag lika mycket till mig själv som till dig. Jag vill
säga som Tolstoj, den ryske författaren som var en hängiven kristen:
Anklaga mig, det gör jag själv också, men anklaga mig istället för den väg
som jag följer och som jag pekar ut för alla som frågar mig om var jag tror
att den finns. Om jag vet vägen hem och är drucken när jag följer den, är
den då vägen hem i mindre grad bara för att jag raglar fram och tillbaka?
2
… Om jag stapplar och går vilse måste ni hjälpa mig, ni måste hålla mig
kvar på den rätta vägen, precis som jag är beredd att hjälpa och stötta er.
Och den rätta vägen, det är Jesu väg dit du och jag är kallade – kallade till
frihet. Och vi hör hur Jesus säger, och sammanfattar allt i ett nötskal: ”Om
ni förblir i mitt ord, så är ni verkligen mina lärjungar. Ni skall lära
känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.”
”Till denna frihet har Kristus befriat oss”, säger Paulus (Gal 5:1). Då är
frågan som vi måste ställa oss: Vad är en verkligt fri människa? Hur
upplever du din situation? Känner du att du är en fri människa?
Vad är en fri människa? Det enklaste svaret, på ytan, är en som kan göra
vad hon vill. Om det inte finns några hinder för mig att genomföra det jag
vill göra, då är jag fri.
Och det sade också de judar som Jesus talade med: ”Vi har aldrig varit
slavar under någon, vad menar du med att vi ska bli fria?” De upplevde sig
inte ha några problem, de tyckte de var fria människor.
Och man kan ta andra exempel – vi kan ta en alkoholist som exempel, en
alkoholist som har rejält med pengar så att han kan köpa så mycket sprit
han vill. Det finns inget som hindrar honom från att dricka sig full när han
vill – han kanske har en foglig fru också som städar upp och som ljuger
utåt för att hålla skenet uppe. Han tycker inte att han har några problem,
det är andra som har problem – frun kanske har problem. Men är han en
verkligt fri människa?
Vi kan ta andra exempel, som en maktmänniska som sitter säker och
ohotad på en chefsposition, så att han kan styra och ställa som han vill med
sina underordnade – det kan vara är på jobbet, eller i församlingen eller i
en vänkrets. Han har inget som hindrar honom från att göra som han vill –
men är han en verkligt fri människa?
Jesus ser djupare än på ytan, och han säger: ”Var och en som gör synd är
syndens slav.” Den som inte har något som hindrar hans vilja, kan
fortfarande ha sin vilja styrd av begär eller måsten, som ”jag måste ha en
sup”, eller ”jag måste få känna maktens kittling – annars känner jag inte att
jag lever”.
3
Och är det inte så att både du och jag har en hel del sådana måsten inom
oss, även om de kanske inte är lika dramatiska som för alkoholisten eller
maktmänniskan? Vi kanske känner ”jag måste bli omtyckt av människor
omkring mig”, eller ”jag måste vara en duktig kristen”.
Eller så kanske vi känner som Marta, ”jag måste vara en som har ett
välordnat hem” – och så blev det något som hindrade henne från att vara
helt närvarande när Jesus kom på besök, som hindrade henne från att vara
en verkligt fri människa och som Maria helt gå in i mötet med Jesus så att
hon fick uppleva hans kärlek på djupet.
Så vilka måsten har du inom dig? Hur måste du vara för att känna att du är
ok? Eller, vad är det som absolut inte får hända i ditt liv? Det här är något
som vore nyttigt att ägna en hel kväll åt att medvetandegöra, men jag
tänkte att vi skulle ta några minuter nu, var och en för sig, och fundera
vilka måsten vi har på olika områden i våra liv – i relationen till vår familj,
i relationen till vårt jobb, i relationen till vår kropp, i relationen till vårt
hem, i relationen till vårt kristna liv. Vi kanske kan komma på 5 eller 10
måsten var?
(tankepaus)
När vi nu börjar se några av de måsten som vi bär på, så är nästa fråga:
varifrån har du fått dina måsten? Vi ska ta ett par minuter till, och så för
vart och ett av de måsten som du skrivit ner, så kan du fråga dig: Är det här
ett skapelsegivet behov, eller ett inlärt begär? Och om det är ett begär,
varifrån har du fått det? Vem har sagt eller förmedlat att du måste vara
sådan? Är det dina föräldrar? Eller kompisarna? Eller Gud? Eller är det
TV-reklamen, eller samhällsandan, eller bara en vag känsla att ”sådan här
måste man vara”? Om du kan, försök komma på varifrån du har fått dina
måsten.
(tankepaus)
Så vad finner ni? De måsten som du bär på, är det övervägande dåliga ting
eller goda ting? Jag tror att de flesta av oss har övervägande goda ting som
måsten. Det är en god sak att ha ett välskött hem, det är en avbild av Guds
ordning som Skapare. Det är en god sak att vara en bra förälder – det är
ännu mer en avbild och ett vittnesbörd om Gud som Fader! Och det är en
god sak att visa upp ett kristet leverne, det är också något som ärar Gud.
4
Allt sådant är goda ting som garanterar samhällets fortbestånd, och det är
exempel på Lagen som är skriven i våra hjärtan.
(”Lagen” - ritsch)
Och ändå så lär Gud i Bibeln: Vi har dött bort från lagen (Gal 2:19) med
Kristus, och uppstått med honom till ett liv utan måsten. Han drog ett
streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav, han har
utplånat det genom att spika det på korset (Kol 2:13-14). Nu är vi lösta
från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så
står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst (Rom
7:6). Och Paulus kommer fram till regeln: Allt är tillåtet, även om allt är
inte nyttigt (1 Kor 6:12).
Så finns ingen fördömelse för [dig] som är i Kristus Jesus (Rom 8:1) –
och inga måsten heller. Hur svårt det än är att föreställa sig, och hur svårt
det än är att ta in, så lägger inte Gud några som helst måsten på dig. Ditt
innersta jag, som ska leva i evighet, är helt fritt från måsten från Guds sida.
Du är kallad till frihet, och Fadern säger till dig som till hemmasonen:
”Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.” (Luk 15:31) Slaven,
måstelivet, lever inte kvar för alltid, men sonen, Guds Sons avbild inom
dig, ditt sanna jag som Guds son eller dotter, den ska leva för evigt.
Så om Gud inte vill lägga några måsten på dig, då vill han ju också att du
själv ska behandla dig själv på samma sätt. Om han säger ”du är fri”, så
behagar det knappast honom om du själv går och straffar den som han har
frikänt. Han vill att du ska se på dig själv med hans ögon. Om TVreklamen vill att du ska säga ”jag behöver den här krämen eller den här
doften för att vara ok”, så vill Gud att du helt ärligt ska kunna säga: Jag
tackar dig för att jag är så underbart skapad…min själ vet det så väl
(Ps 139:14).
Och det går inte på en natt, det vet Gud. Det finns en värld full av intryck
som vill lasta dig med måsten och begär, men Gud säger: Anpassa er inte
efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse
(Rom 12:2). Och vägen till förvandlingen, den målar Jesus upp i
predikotexten: ”Om ni förblir i mitt ord, så är ni verkligen mina
lärjungar. Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er
fria”, till verkligt fria människor.
5
Så vad tänker du göra med din frihet?
Guds frihet är en ”frihet där vi är oss själva / en frihet vi kan göra något
av / som ej är tomhet, men en rymd för drömmar…”. När Marta
genomskådar sina måsten, då blir där plötsligt en massa utrymme, en rymd
för drömmar, en klangbotten för den viskande rösten från Andens djup.
Och då kan det hända att hon förstår att hon inte alls är den som hon trodde
att hon var, att hon inte alls vill det som hon och alla andra trodde att hon
ville – och så kan det hända att hennes liv tar en annan inriktning, när hon
lyssnar till Andens röst.
Och DETTA är att vara en verkligt fri människa – att vara fri från måsten
och följa Guds vilja för sitt liv. Och en verkligt fri människa, som vet vad
han innerst inne vill, har heller inga problem att binda sig. Det finns
mängder av människor som ger upp sin frihet genom att gifta sig och få
barn - eller för den delen genom att avlägga munklöften eller åka ut som
missionärer - därför att det är det de innerst inne vill, det är det som får
deras liv att bära frukt. Därför kunde Paulus säga: Fastän jag är fri och
oberoende av alla, har jag dock gjort mig till allas tjänare, för att jag
skall vinna desto fler (1 Kor 9:19).
Sann frihet är att följa Guds djupaste vilja, vilket också är din djupaste
vilja. Till denna frihet har Kristus befriat oss. Stå därför fasta och låt
er inte på nytt tvingas in under slavoket (Gal 5.1). Amen.
ÖVERLÅTELSEN
Vi får nu ett tillfälle att ta ett steg i tro mot den frihet vi är kallade till,
genom att överlåta våra måsten till Gud. Medan vi sjunger PoS 615, är det
fritt att gå fram och tända ljus, eller som en överlåtelsehandling, lägga ner
lappen med våra måsten i skålen inför korset.
För de måsten som är skapelsegivna behov, innebär det att överlåta dem till
Gud och säga ”jag litar på att du fyller mina behov och ger mig det jag
behöver”. Och för de måsten som är inlärda begär, så innebär det ”jag ber
att du gör mig fri från mina måsten, så att jag kan njuta av dina gåvor i
frihet. Allt är tillåtet, men ingenting ska få ta makten över mig.”
