En mandatperiod med
Programberedningen
2007-2010
Programberedningens uppdrag som omfattar hela länet, är att öka kunskapen
om patienters och närståendes behov och att förmedla dessa till
landstingsfullmäktige. Programberedningen verkar även för bättre förståelse
och ökad samverkan mellan verksamhetsansvariga och förtroendevalda.
Programberedningen har 11 ledamöter:
Anders Öberg (S) ordförande
Elisabeth Lindberg (S)
Lennart Synnergren (S)
Camilla Wallin (S)
Ove Haarala (V)
Marie Nyberg (MP) 2008-2010
Marie-Helen Dahlberg (MP) 2007
Birgitta Pounu (NS)
Anna Scott (NS)
Rolf Wessel (M)
Ingrid Larsson (C)
Katarina Morin (FP)
Jenny Grönberg, utredare
På följande sätt är innehållet i dokumentet disponerat:
Uppdragen under mandatperioden
Utvärdering av beredningens arbete – hur har vi arbetat, vad kan
utvecklas för framtidens Programberedning?
Projekt i Norrbotten: Regionaliserade läkarutbildningen,
Primärvårdens projekt ”Etik i praktiken” och Vuxenpsykiatrins
”Islossning”.
Avtryck i verksamheten: Programberedningen har här plockat ut de
åtgärder som verksamheten uppdras genomföra med anledning av
beredningens rapporter, via styrelsens svar.
Programberedningens uppdrag under mandatperioden 2007-2010:
Programberedningens uppdrag för 2007 var tumörformen cancer, uppdraget
var avgränsat till bröstcancer och prostatacancer. Uppdraget var fokuserat
på vårdkedjan; förebyggande åtgärder, cancerdiagnos, operation/strålning,
eftervård/palliativ vård.
Programberedningen arbetade under 2008 med barn- och ungdomars
psykiska ohälsa (åldersgruppen 0- 24 år) med inriktning mot depression,
ångestsyndrom samt ADHD.
Programberedningen har under 2009 arbetat med diabetes, typ 1 och 2.
Under 2010 har programberedningen arbetat med bemötandefrågor i
vården (etik i vården). Grundtanken var att synliggöra vad ett gott
bemötande betyder för patienterna. Beredningen har inhämtat kunskap om
1
vad patienterna anser vara ett gott bemötande och hur representanter för
vården resonerar kring bemötande i vården.
Programberedningens målgrupp i medborgardialogen under uppdragen har
varit patienter och anhöriga.
Utvärdering av beredningens arbete – hur har vi
arbetat och vad kan utvecklas för framtidens
Programberedning?
Programberedningen anser att de verkligen funnit formen för hur man
arbetar i en beredning. Till skillnad från början av mandatperioden, när
ledamöterna var nya, och trodde att de behövde massor med faktakunskaper
kring de sjukdomsgrupper man skulle ut och prata med patienter och
anhöriga om, har det visat sig att det inte alls behövs. En
baskunskap/introduktion om sjukdomarna behövs för att veta vad uppdraget
innebär men man behöver absolut inte vara sjukvårdskunnig. Med hjälp av
några stödfrågor är ledamöterna redo att ge sig ut i samtal med medborgarna,
huvudsaken är att man är en god lyssnare. Ledamöterna bidrar alla med olika
tänk och livserfarenhet – ändå har konsensus funnits i gruppen. Det är bra att
blanda ledamöter med erfarenhet av beredningsarbete med helt nya politiker.
I och med att ledamöterna kommer från olika bakgrunder kan även
individuell kompetens delas av gruppen – man kan lära av varandra.
Programberedningen har ofta testat sitt material, exempelvis stödfrågor, på
sig själva i gruppen. Då känner man sig trygg med de frågor som ställs till
medborgarna. Det är viktigt att begränsa ämnet för uppdraget så att fokus
ligger i samtalet med patienter och anhöriga.
Programberedningen anser att det primära i beredningsarbetet är att möta
människor. Under åren har ledamöterna fått en kunskap och insikt i ämnen
de tidigare inte visste mycket om. De livsöden och berättelser som
medborgarna delat med sig av i dialogen har varit ovärderlig för att de behov
som framkommit skulle nå landstingsfullmäktige och skapa en förbättrad
vård i Norrbotten.
Beredningsledamöterna har sett en stor vinst i att redan i ett tidigt skede göra
en tidsplanering för året och att hålla sig till denna. Det är viktigt att boka
möten i förväg då detta främjar ett större deltagande från ledamöterna.
Programberedningen vill gärna utöka platserna i beredningen. Beredningen
har ett stort område, hela länet, men minst antal ledamöter. Beredningen ser
även gärna en större spridning i länet av ledamöterna, vilket skulle främja
arbete i mindre grupper på sin respektive hemort.
Programberedningen har sett det som en stor styrka att jobba parallellt
tillsammans med verksamheten, däremot bör arbetet med verksamheten
utökas. Det svåra i arbetet tillsammans med verksamhetsgrupper eller
verksamhetsföreträdare har varit att de ibland känner sig ifrågasatta av det
medborgarna berättar. Beredningen upplever att en del
verksamhetsföreträdare känner sig kritiserade av patienter och anhöriga som
2
berättat för beredningen om sin situation, verksamheten går då i
försvarsställning. Beredningen förslår att man skulle använda sig av
verksamheten mer i ett utbildningssyfte istället för att de ska reflektera över
patienternas synpunkter.
De senaste två åren har beredningen använt sig av foldern ”Berikande
möten” vilket de anser vara ett bra komplement till dialogen.
Beredningen anser att de nya ledamöterna ska använda sig mer av den teknik
som finns i länet som exempelvis möjligheten till videokonferens.
Videokonferens kan nyttjas både vid möten (för att slippa långa restider) och
även i kunskapsuppbyggnaden vid till exempel föreläsningar eller
seminarier.
Beredningen vill också vidga perspektivet - fånga in vad händer i övriga
Sverige. Detta gör ledamöterna genom att delta vid fler konferenser och göra
studiebesök runt om i landet.
Programberedningen anser att svaren från styrelsen på beredningarnas
rapporter har blivit bättre och bättre under mandatperioden.
Kunskapsuppbyggnaden i kombination med dialogen gör att ledamöterna har
mer konkreta frågeställningar att ställa till styrelsen i rapporten.
En del beredningsledamöterna är besvikna över den respons man får från
partigrupperna, eller snarare bristen på denna. Ledamöterna vill informera
partierna om beredningsarbetet i mycket större omfattning än idag. Detta gör
att det blir svårt att göra politik av vad som framkommer i beredningen.
Beredningen anser att presentationerna av rapporterna alltid ska göras på ett
roligare sätt (precis som de själva gjort under mandatperioden). De tycker att
det är viktigt att presentationen får mer genomslagskraft i fullmäktige. Att
göra avtryck i fullmäktige som är så fylld med så många andra ärenden är
inte alltid lätt och då behövs nya metoder för att nå fram med sitt budskap.
Med det sagt får det inte bli en för lång presentation, landstingsfullmäktige
måste behålla intresset.
Programberedningen vill till sista också uppmana ledamöterna att inte
glömma bort politiken i slutet. När presentationen är genomförd och
diskussionen avtagit finns möjligheten för beredningsledamöterna och
partierna att lämna förslag i fullmäktige exempelvis via motioner, vilket
beredningen inte anser görs i tillräcklig utsträckning idag.
Projekt i Norrbotten
Under årets uppdrag har Programberedningen uppmärksammat projekt som
tangerat med uppdraget, dessa projekt främjar också tidigare frågor som lyfts
i rapporterna och till styrelsen. Nedan följer en beskrivning på tre av dessa.
Regionaliserade läkarutbildningen
Bakgrunden till den regionaliserade läkarutbildningen vid Sunderby sjukhus
är den läkarbrist som råder i landet (och länet) och väntas öka de kommande
åren. Med anledning av detta beslutade regeringen både 2007 och 2008 om
utökade platser på läkarprogrammen i landet. Umeå universitet fick i och
med detta ytterligare 37 studentplatser per termin på läkarprogrammet. Detta
beslut togs under förutsättning att de övriga Norrlandstingen kunde hjälpa
till och ta emot 30 studenter/termin under senare delen av utbildningen, den
såkallade kliniska delen. Luleå tar därför emot 10 läkarstudenter/termin
3
(termin 6-11) från och med våren 2011. Läkarutbildningen kan på så sätt
genomföras på 4 orter inom Norrlandstingen parallellt (Umeå, Östersund,
Sundsvall, Luleå).
Umeå universitet har ställt vissa krav på Luleå för att bli orten ska bli kallad
en upplåten enhet och för att den verksamhetsförlagda utbildningsdelen ska
genomföras här. Detta hoppas i sin tur kunna etablera och sprida
vetenskapliga arbetsmetoder och arbetssätt inom länets verksamheter.
Norrbotten blir också en attraktivare arbetsgivare och får också naturliga
kontakter med universitetsklinikerna i Umeå vilket skapar en god plattform
för framtidens forskningsarbete. Läkarstudenterna kommer också
regelbundet att tas emot vid länets sjukhus och vårdcentraler under vissa
perioder av sin läkarutbildning. Detta kommer att innebära att primärvården
totalt sätt får ta emot fler läkarstudenter i länet. Det är viktigt att få med all
berörd personal i arbetet med att bygga upp denna verksamhet och skapa
engagemang. Verksamheten kommer då att ständigt behöva reflektera över
hur och varför man gör som man gör i det dagliga arbetet. En ny kultur
byggs upp där forskning, utbildning och produktion går hand i hand med det
vardagliga arbetet.
Ett långsiktigt mål är att cirka 80% av de läkarstudenter som får sin
utbildning i länet ska bli kvar även som AT läkare (handledd
allmäntjänstgöring i cirka 1,5 år innan man blir färdig allmänläkare).
Läkarutbildningen ses som en möjlighet att förbättra rekryteringsläget av
läkare i framtiden. Varje år kommer 20 läkare att bli färdiga i Sunderbyn och
har då sitt sociala liv i Norrbotten. Under utbildningstiden får man möjlighet
att visa upp vad länet har att erbjuda, att vi kan erbjuda en bra arbetsplats
och goda framtida karriärmöjligheter inom våra verksamheter.
Primärvårdens ”Etik i praktiken”
För patienten handlar kvalité i vården om bland annat bemötande, tillit och
respekt – faktorer som också har direkta effekter på läkandeprocessen. Ofta
betraktas etik som ett individuellt ansvar för varje medarbetare men det
räcker inte med ”tyst etisk kunskap” och nationella riktlinjer för att möta
kraven på prioriteringar i länet. Därför har primärvårdens ”Etik i praktiken”
projekt handlat om att det måste finnas en levande dialog på arbetsplatsen
för att etiken ska förverkligas. Ett flertal gånger har man försökt med olika
lösningar för att komma tillrätta med detta såsom etiska plattformar, etiska
kommittéer och diskussionsgrupper men de har inte anammats av
vårdverksamheten. Förmodligen för att det saknas verktyg för hur man gör.
Projektet arbetade också med exempelvis relationer mellan medarbetare och
mellan medarbetar och chef. Syftet med etikprojektet är att uppnå visionen:
Här vill jag arbeta och här skulle jag vilja vara patient. 23 vårdcentraler har
deltagit i projektet. Projektet påbörjades våren 2006 med en nulägesanalys
som genomfördes med hjälp av en extern konsult som genomförde
djupintervjuer (frågor gällande etik och värderingar) med de deltagande
teamen. Totalt genomfördes tre lärandeseminarier. Processen har
dokumenterats och sammanfattats i en bok för att kunna delas med resten av
verksamheten för en fortsatt levande dialog.
Vuxenpsykiatrins ”Islossning”
Vuxenpsykiatrin beslutade sig april 2009 för att genomföra en större analys
av sina olika verksamheters områden i sin strävan efter att vara en förebild
för psykiatrin i Sverige. Analysen har utvecklats till att bli ett program med
målet att finna styrkor i organisationen, utveckla det som kan förbättras och
4
förstärka det som redan fungerar bra. För att lyckas är det ledningens
övertygelse att samtliga medarbetare skall ha möjlighet att påverka arbetet
och löpande kunna ta del av programmets utveckling.
Programmet är delat in i kategorier och dessa är: Rekrytering och
kompetens, gränsdragningar, optimal resursfördelning, beslutsprocess
samt samarbetskultur. Slutdatum för programmet är december 2010 och
slutrapport levereras senast sista januari 2011.
Avtryck i verksamheten
Programberedningen har i detta avsnitt plockat ut de åtgärder som
verksamheten ska genomföra med anledning av beredningens rapporter via
styrelsens svar. Uppdelningen är årsvis.
2007: Bröst- och prostatacancer
Programberedningen hade följande synpunkter på bröst- och
prostatacancervården under uppdraget 2007:
Patienten ska bemötas av hög kvalité på lika nivå.
Tillräckligt med tid ska avsättas för varje besök.
Patienter och anhöriga ska bli respekterade och lyssnade på utan att
bli ifrågasatta.
God och tydlig information ska finnas för patienter och anhöriga.
Uttrycklig information om vilka behandlingar som finns och vilka
rättigheter man har som patient ska finnas. Bara skriftlig information
räcker inte.
God kontakt mellan vårdinstanserna/vårdenheterna.
Patienten ska veta till vem och vart de ska vända sig med frågor.
Uppmärksamma de anhöriga och se dem som en del av patienten.
Patienter ska behandlas lika oavsett hemkommun, kön, språk eller
status.
I möjligaste mån ska patienten slippa långa sjukresor.
Färre stafettläkare i länet.
Bättre palliativvård, rehabiliteringsvård.
Styrelsens svar och resultat i verksamheten
Landstinget ska se över möjligheten att öka inslaget av
sköterskemottagningar för att möta behovet och efterfrågan av en fast
kontakt och kontinuitet för patienterna.
Bröstsjuksköterskan har försökt att under 2007 hålla informationsmöten med
kurator och läkare, där patienter fick komma i grupp och träffas och även ta
upp problem som de hade. Till dessa möten kom dock endast ett fåtal
patienter, vilket gjorde att det lades ner. När patienterna(bröstcancer) är
färdigbehandlad och egentligen friskförklarad, så upplever många patienter
5
och anhöriga att det blir ett abrupt slut från vården. Många patienter och
anhöriga känner sig vilsna och undrar vem de ska vända sig till med frågor.
Där bedömer divisionen att man inte kan prioritera detta från slutenvårdens
sida utan hänvisar i hög grad till patientföreningar som man upplever sig ha
mycket gott samarbete med.
När behandlingarna är färdiga följs patienter (prostata) upp i PSA
sjukvårdsmottagningen som sköts av en sjuksköterska. Uppföljningen är i
princip livslång. PSA sjuksköterskan ser till att patienterna lämnar prover
regelbundet. Om proverna är avvikande så tar hon kontakt med läkaren för
att få besked vad som ska göras och meddelar patienten.
PSA sjukvårdsmottagningen finns på varje sjukhus i länet och Sunderby
sjukhus är störst med ungefär 800 patienter som följs upp på urologen. Den
äldsta patienten är 98 år.
Enligt landstingsplanen 2007-2009 ska alla verksamheter med
patientverksamhet genomföra enkäter vid minst 1 tillfälle/år. Resultatet
redovisar patienternas syn på bemötande vid ett vårdtillfälle efter besök på
en inrättning inom landstinget ett verksamhetsår.
Ja, verksamheten genomför enkätundersökningar vid minst 1 tillfälle/år.
Resultat finns och redovisas bland annat i landstingsdirektörens rapporter
till landstingsstyrelsen fortlöpande. Resultaten används i förbättringsarbetet
hos respektive verksamhet. Från och med 2011 kommer landstinget också att
delta i den nationella patientenkäten, inledningsvis inom primärvården.
Patientupplevda resultat följs också upp i vissa av de nationella
kvalitetsregistren och där får man återkopplingen till de specifika åtgärder
som patienten varit med om.
Styrelsen uppdrar till verksamheten att göra en översyn av möjligheterna till
skriftlig information, både vad gäller sjukdom och vilka behandlingar som
kan ges (inom cancervården).
Patienterna får alltid både skriftlig och muntlig information vid sitt besök
hos cancervården. Alla patienter och deras närmaste anhöriga erbjuds även
samtal med kurator. Sköterskorna inom cancervården uppmanar både
patienten och deras anhöriga att ta kontakt med vården om de stöter på
problem eller har vidare frågor.
Styrelsen ger i uppdrag att se över hur verksamheten kan säkerställa att
patienten får information om vikten av anhörigas delaktighet/närvaro,
särskilt vid cancerbesked.
Patienten uppmuntras alltid att ha med en anhörig vid besöken, givetvis kan
vården inte tvinga patienten att ha med sig någon utan detta förutsätter att
patienten själv tillåter detta. Verksamheten upplever generellt att man blivit
bättre på att nå ut med informationen/uppmaningen att ta med en anhörig än
man var tidigare.
Flödesmodellen har införts inom kirurgin (2007) vilket innebär systematisk
uppföljning av patienternas åsikter inom de olika vårdprocesserna.
6
Flödesmodellen innebär inte systematisk uppföljning av patienternas åsikter
inom de olika vårdprocesserna.
Flödesmodellen är en nationell modell för att följa flöden i vårdprocessen
enligt förutbestämda mätpunkter; patientens väg genom vården från första
kontakt till avslut av behandling. Mätpunkterna är datum för händelser i
vårdprocessen och utifrån dessa mäter man ledtider ur ett patientperspektiv
men även ur ett verksamhetsperspektiv. Vuxenpsykiatrin samt kirurgkliniken
kusten och ögonkliniken Sunderby sjukhus använder idag flödesmodellen
1.0. Utdata från flödesmodellen hämtas från landstingets datalager och för
närvarande pågår kvalitetssäkring av utdata och felrättningar.
Den nationella flödesmodellen har utvecklats och finns idag i version 2.1
vilken kommer att ”byggas in” i VAS+ i det processbaserade
vårdflödesstödet. Det innebär att samtliga verksamheter inom landstinget
kommer att använda flödesmodellen 2.1 när all VAS+ utveckling är klar och
implementerad. I landstinget kommer vi då att kunna följa hela vårdepisoden
från start till avslut oavsett på vilken klinik/vårdcentral aktiviteter skett. Viss
utveckling kommer dock att ske redan i befintligt VAS för att sedan tas över
till VAS+ i version 2.1.
Flödesmodellen är ett viktigt verktyg för att kunna mäta hur väl hela
vårdprocessen fungerar utifrån patientens perspektiv och de förbättringar
som är på gång kommer att öka användbarheten.
På regional nivå finns en samrådsgrupp som ska kartlägga vilka skillnader
som finns i regionen samt föreslå åtgärder gällande den palliativa vården.
Enligt beslut i LFU 3 april 2008 ska resurser läggas på att förstärka den
palliativa verksamheten i öppen vården genom resursteam liksom att
förbättra personalens kompetens avseende palliativ vård.
Med utgångspunkt från landstingsfullmäktige 2008 gick startskottet för
projektet ”Utveckling av palliativ vård i Norrbotten”, under hösten 2009
via”Vital i Norr” detta resulterade i att det 2010 anställdes 10
sjuksköterskor totalt som fungerar som palliativa rådgivningssjuksköterskor
vid länets alla sjukhus. Idag finns palliativa vårdplatser på samtliga sjukhus
i Norrbotten. I och med att de palliativa rådgivningssköterskorna arbetar
med kompetenshöjning för personal inom vården förbättrar man den
palliativ vården. De palliativa sköterskorna har bildat lokala team där
särskilt intresserad personal jobbar tillsammans, allt ifrån sjukgymnaster till
kuratorer och präster. Rådgivningssköterskorna arbetar mot kommunerna,
sluten vården och primärvården. Efterfrågan blir större och större inom den
kommunala vården eftersom denna tjänst erbjuds kostnadsfritt. Samverkan
är en viktig faktor för att patienterna skall få en optimalt god vård.
Det finns även ett palliativt nätverk i Norra regionen och en fungerande
samrådsgrupp i Norrland, för utbyte av idéer och tankar kring palliativ
vård.
Landstinget ska hitta former för att stärka samverkan mellan hälso- och
sjukvården och patientföreningarna när det gäller att utforma stödet till
individer efter den akuta sjukdomsperioden. Landstingsdirektören får därför
i uppdrag att initiera ett arbete i detta syfte.
7
Landstinget har en sida som länkar till patientföreningarna i länet (inte alla)
på sin hemsida, information om föreningarna finns också på vårdcentraler
runt om i länet. De flesta patient- och anhörigföreningar uppger att de har
lite eller inget samarbete med landstinget.
Diskussioner pågår om att kunna överföra palliativ strålbehandling till länet.
Det finns ingen personal eller lokalutrymme för palliativ strålbehandling i
länet. Frågan lever inte längre, är avskriven.
2008: Barn och ungdomars psykiska ohälsa
Programberedningen hade följande synpunkter på uppdraget barn och
ungdomars psykiska ohälsa 2008:
God och tillräcklig information ska finnas kring psykisk ohälsa.
Det är viktigt med samtalsgrupper och föreningsaktiviteter.
Bra kontakt med vården ska finnas för patienter och anhöriga.
Det finns inte tillräcklig kunskap hos vården, exempelvis
primärvården, om psykisk ohälsa.
Ungdomar ska ha rätt att söka psykiatrisk vård utan föräldrarnas
vetskap, första vårdinstansen på ungdomsmottagningen.
Förskrivning av läkemedel utan uppföljning sker.
Brister i övergången mellan barn- och vuxenpsykiatrin finns. Även
brister i vårdmiljön på psykiatriska avdelningar.
Ungdomar måste överdriva sina problem för att få hjälp.
Styrelsens svar och resultat i verksamheten
LFU beslutade den 10 oktober 2007 att en samordningsfunktion
barnrättsfrågor skall utses. Ett samlat arbete har därför inletts kring
barnkonventionen och barnrättsfrågor.
Landsting har jobbat med att bygga upp en kunskapsbank kring hur man
arbetat med denna fråga i övriga landet för att försöka hitta goda exempel.
En sida på landstingets webb finns upprättad för att personal och
medborgare ska kunna hitta information om ämnet. Landstinget deltar också
i det nationella nätverk kring barnkonventionen och barnrättsfrågor som
finns under ledning av SKL. Utöver detta har landstinget påbörjat en
kartläggning som riktar sig till divisionerna för att få kunskap om på vilket
sätt man arbetar med dessa frågor idag, en sammanställning av detta arbete
pågår.
För bättre samverkan mellan vården och föreningarna inbjuds nätverket
NSPH (Nationell samverkan för psykisk hälsa) att regelbundet delta i
8
divisionens ledningsmöten med möjlighet att lyssna och få information samt
att föra fram sina iakttagelser och synpunkter.
NSPH uppger att samarbetet med divisionerna fungerar tillfredställande,
man har här en plattform och en möjlighet att framföra sina synpunkter och
diskutera kring aktuella ämnen. NSPH hoppas att det goda samarbetet
fortsätter i framtiden.
Patientnämndens rapporter om brister i verksamhetens bemötande bör
användas i verksamheterna.
Patientnämndens statistik är mer och mer efterfrågad år för år, och de flesta
verksamheterna vill ha detaljerad statistik. Bland ärendena till
Patientnämnden kan man nu se en minskning. Vid revisionens granskning av
återföringen av Patientnämndens ärenden inom division Opererande och
Primärvården under 2009, så visare det sig att 25% av alla ärenden från
patienter och anhöriga aldrig någon återkoppling från verksamheten.
Patientnämnden vill gärna se en tidsgräns för verksamheten att svara
patienten och att det ska bli någon form av påföljd om detta inte sker.
Allt fler verksamheter arbetar med bemötande och kommunikationsfrågor
genom exempelvis diskussionsgrupper och etikkaféer med personalen.
I januari 2011 genomförs en patientsäkerhetskonferens med fokus på
kommunikation för vårdpersonal.
Direktören får till uppdrag att följa upp resultatet av de patient- och
bemötande enkäter som genomförs och att resultatet tas om hand på ett sätt
som leder till förbättrings- och utvecklingsarbete i bemötandefrågor.
Resultaten av de patientenkäter med fokus på bemötande som
genomförts/genomförs tas omhand och leder till förbättrings- och
utvecklingsarbete. De återkopplingar som genomförs mellan
patientnämnden och divisionerna är goda exempel på åtgärder inom
bemötande området. Åtgärder vidtas beroende på vilka frågeställningar som
varit mest framträdande, personalutbildning genomförs exempelvis som ett
resultat. Det är ännu svårt att i efterföljande enkäter vara helt säker på om
de effekter vi ser har ett direkt samband med de insatta åtgärderna. Det
krävs en längre tids uppföljning för att säkert kunna dra slutsatser av denna
karaktär. Landstinget har under ett antal år både intensifierat informationen
om bland annat patientnämnden och patientförsäkringar och med allt mer
medvetna patienter och anhöriga kan vi räkna med att antalet ärenden ökar.
Under 2010 har vi kunnat se att antalet frågor till patientnämnden minskat i
jämförelse med föregående år inom bemötandeområdet. Det är dock ännu
för tidigt att dra några slutsatser av detta, om det är en trend eller en
tillfällig minskning.
Divisionerna får tillbaka resultaten och de bearbetas på olika sätt inom
verksamheten där återrapportering sker vid lednings- och andra chefsmöten,
arbetsplatsträffar exempelvis. Inom psykiatrin pågår ett stort arbete där
bland annat bemötandefrågor är en av beröringspunkterna(Islossning).
9
Samverkan mellan primärvården och vuxenpsykiatrin ska förbättras: 2009
kommer hospitering (att gå bredvid/praktisera, byta arbetsuppgifter för bättre
förståelse och ökad kunskap) och utbildning inom området psykiatrin
erbjudas till personal som i sitt arbete kommer i kontakt med personer som
har en psykisk sjukdom eller en psykisk funktionsnedsättning. Personal med
KBT utbildning kommer att frigöras och finnas tillgängliga.
Hospiteringsprojektet är ett tvåårigt samverkansprojekt mellan Norrbottens
kommuner och Norrbottens läns landsting (vuxenpsykiatrin och
primärvården) samt NSPH. Projektet leds av två projektledare, en från
Kommunförbundet och en från Vuxenpsykiatrins stab. Socialstyrelsen har
satsat medel för projektets genomförande.
Syftet med projektet är att utveckla en gemensam kunskapsbas för personal
inom socialtjänst och hälso- och sjukvård som i sitt arbete möter personer
med psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning. I det ingår att
personalen får kunskap för och respekt om varandras kompetensområden
och metoder för att kunna ge bästa möjliga vård, behandling och stöd till
personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning. Målgrupp
är i första hand baspersonal1 men även annan personal med behov av denna
kompetens kan ingå i målgruppen.
Projektet innehåller två delar, dels att man hospiterar i varandras
verksamheter och dels ett utbildningsinslag. Utbildningarna ska så långt
som möjligt utgå från befintlig kompetens (”lära av varandra”).
Hospiteringsprojektet har genomförts i Malmfältsregionen. Personal från
socialtjänst, psykiatri och primärvård från Gällivare, Jokkmokk, Kiruna och
Pajala har erbjudits fortbildning samt möjlighet att hospitera.
Föreläsningarna har handlat om diagnossättning, lagstiftning,
sysselsättning, boende med mera. Brukarnätverket NSPH har föreläst om
sina verksamheter och förmedlat egna och närståendes upplevelser av
psykisk ohälsa och möten med vården. Totalt har 174 personal deltagit i
föreläsningarna och ett 40-tal har hospiterat. De gjorda utvärderingarna
visar på mycket nöjda deltagare.
Under våren har genomförandet av Hospiteringsprojektet planerats i region
Piteå älvdal (Piteå, Älvsbyn, Arvidsjaur och Arjeplog) utifrån det koncept
som utarbetats i Malmfälten. Uppstarten var den 9 september och
utbildning/hospitering kommer att pågå fram till februari 2011. Hittills har
178 personer anmält sitt intresse av att delta. I Piteå kommer förutom
personer från NSPH och personal från socialtjänst och hälso- och
sjukvården även personal från kyrka och polis att vara med vid
utbildningarna.
Kurator kompetensen ska finnas på alla länets vårdcentraler.
Alla länets vårdcentraler har inte kuratorer eller psykologer. Tillgången på
psykosocial kompetens har ökat, men det finns fortfarande vårdcentraler
som inte har någon kurator eller psykolog anställd på sin vårdcentral. Vissa
vårdcentraler har löst tillgången genom att dela en kurator mellan
NSPH - skötare, vårdare, undersköterskor, boendestödjare, personal inom rehabilitering och
sysselsättning, behandlingsassistenter m.fl
1
10
vårdcentraler (Arvidsjaur och Arjeplog). Vissa vårdcentraler har psykolog
några timmar i veckan som till exempel Haparanda. Men det finns
vårdcentraler idag som inte har löst detta(Pajala och Överkalix).
Det pågår två KBT steg 1 utbildningar som 30 personer från Primärvården,
Vuxenpsykiatrin och Barn- och ungdomspsykiatrin går. Dessa blir klara med
sin steg 1 utbildning till sommaren 2011. Utbildningsbakgrund på dem som
deltar varierar, det finns sjukgymnaster, arbetsterapeuter, sjuksköterskor
som går utbildningen. Det finns också ett antal socionomer som går denna
vidareutbildning.
Utvecklingspotential finns i överlämnandet mellan barn- och
vuxenpsykiatrin, regelbundna samarbetsmöten bör ske. Bättre rutiner för
överlämningen mellan barn- och vuxenpsykiatrin bör inrättas.
Av vuxenpsykiatrins patienter har ca 20 procent tidigare varit i kontakt med
barn- och ungdomspsykiatrin. Förbättringspotential har uppmärksammats
inom både barn- och ungdomspsykiatrin samt vuxenpsykiatrin angående
överföring av patient mellan verksamheterna, för att underlätta överföringar
av patienter från barn- och ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrin.
Detta innebär en smidigare övergång för patienten med personliga
överlämningar mellan behandlare och patient samt närstående.
Gemensamt patientarbete sker under några tillfällen under överföringstiden.
En kontaktperson från vuxenpsykiatrin, patienten, närstående och
behandlare på barnpsykiatrin är överens om att övertagande sker.
Utvecklingsarbetet ska under det första året (2010) kontinuerligt följas upp
vid samverkansträffarna en gång per termin mellan chefer inom barn- och
ungdomspsykiatrin Luleå-Boden, Kalix och vuxenpsykiatrin i Sunderbyn.
En samlad utvärdering av de nya rutinerna ska presenteras senast vid
årsskiftet 2011/2012 Utvärderingen ska identifiera antal patienter inklusive
diagnoser som varit aktuella för de nya rutinerna. Utvärderingen ska också
tydliggöra vad som fungerat väl och vilka förbättringsområden som finns.
Vid vuxenpsykiatrin finns en läkemedelsmottagning (nyinrättad 2008) vilket
ger goda möjligheter till läkemedelsuppföljning. Klara rutinerna för
läkemedelsutskrivande ska finnas.
Läkemedelsenheten (inte mottagningen) inrättades 2006. Förbättring och
utvidgning av enheten har skett i form av fler anställda och större
tillgänglighet för patienter, närstående, vårdgrannar och kontaktpersoner
inom närpsykiatrin. Enheten följer upp vissa läkemedel
(stämningsstabiliserande, klozapine samt centralstimulantia). De läkemedel
som följs upp har ökat sedan uppstart. Detta har i sin tur lett till att
patientsäkerheten ökat. Patienterna går på regelbundna kontroller och
årsuppföljningar. Enheten har även telefon för rådgivning öppet dagligen,
de ger läkemedelsinformation vid behov och patienter blir erbjudna att delta
i kvalitetsregister.
Läkarna ordinerar och skriver ut medicin. Personal (sjuksköterskor och
skötare i öppenvård) förförskriver recept. Rutindokument finns.
I läkemedelskommitténs uppföljningar och det vår läkemedelsstrateg följer
upp finns dokumenterade förbättringar. Många organisatoriska
11
förändringar har gjorts i hanteringen av läkemedel – och fortsätter
fortlöpande.
Primärvården ska utveckla ungdomsmottagningarna i länet och öka
kompetens för dessa. Ett av landstingets mål är att ungdomsmottagningarna
ska utvecklas i tätort och glesbygd med fokus på hög tillgänglighet.
Sedan mitten av 1970-talet har det funnits ungdomsmottagningsverksamhet i
Norrbotten. UM i Norrbotten har under åren fram till slutet av 1990 och
början av 2000-talet fört en ojämn kamp för sin existens på vissa orter
medan det på andra orter har funnits ett stöd och acceptans för att denna
verksamhet är viktig. Samverkan mellan kommun och landsting är ett måste
för att nå framgång i arbetet att främja psykisk, fysisk, sexuell hälsa och
förebygga ohälsa bland unga människor.
Mottagningarna på en del orter har fungerat med hjälp av ”eldsjälar”, som
stretat på trots lokalt motstånd, det har det funnits en okunskap/ovilja att
samverka för att kunna starta en fungerande ungdomsmottagning.
Mottagningarna på en del orter har fungerat med hjälp av ”eldsjälar”,
Eftersom ungdomsmottagningarna inte är en lagstadgad verksamhet är den
mycket sårbar för ekonomiska nedskärningar.
Under många år har Ungdomsmottagningarna i Norrbotten saknat
länsövergripande styrdokument. Detta har medfört att de olika enheterna
har utformat verksamheten på skilda sätt, även termer för
produktionsstatistik i VAS sker på olika sätt, vilket ytterligare försvårar
möjligheten att få en överblick över verksamheten i länet.
Huvudmannaskap och därmed ekonomi är delad mellan primärvård och
kommun (socialtjänst respektive skola), på de orter i länet som har en
ungdomsmottagning enligt den nationella definitionen (Piteå, Älvsbyn,
Luleå, Boden, Kalix, Haparanda och Gällivare). Samverkan på dessa orter
skiljer sig åt. I glesbygd finns en annan modell av mottagning för ungdomar,
som är barnmorskebaserad och är i primärvårdens regi.
Mot denna bakgrund beslutade primärvårdsledningen i början av 2009 att
behovet av en kartläggning var nödvändig för att kunna kvalitetssäkra
verksamheten.
Kuratorkompetens: Kuratorer finns på alla ungdomsmottagningar (enligt
nationella definitionen) förutom i Gällivare. Landstinget vill minska den
psykiska ohälsan i länet, åldrar upp till 18 år prioriteras, med tyngdpunkt på
tidigt, preventivt arbete . Finns det någon kurator i Gällivare?
Förebyggande arbete: Personalen på alla mottagningar i länet ser ett stort
behov av att arbeta mer förebyggande på olika nivåer med ungdomar, för att
uppnå de nationella folkhälsopolitiska målen såväl som de på länsnivå. De
önskar därför att det ska finnas möjlighet att utveckla det utåtriktade arbete
främst mot grund- och gymnasieskolan. Skolorna bör ta vara på
kompetensen som finns vad gäller exempelvis sex- och samlevnadsfrågor på
ungdomsmottagningarna i länet, vilket inte görs på alla orter idag.
Tillgänglighet: Uppdatering av hemsidor/information till målgruppen: De
flesta av länets UM håller stängt under skollov. Är hemsidorna bättre
uppdaterade, vad har gjorts? Hur löser man UM frågor under skolloven?
Hur främjar stängda mottagningar tillgängligheten?
Grundbemanning på UM: Grundbemanningen på en UM ska bestå av minst
barnmorska, läkare och kurator eller psykolog, vilket finns på alla UM i
länet.
12
Anpassade lokaler: Man strävar efter att lokalerna på UM ska vara anpassade
för verksamheten, skild från annan verksamhet, för exempelvis sekretessen
mm. Idag har se större orterna lyckats ganska bra med separata lokaler
medan de mindre orterna fortfarande är tillsammans med andra avdelningar.
2009: Diabetes
Programberedningen hade följande synpunkter på uppdraget diabetes 2009:
Generellt bristfällig information finns kring diabetes.
Vården har otillräckliga kunskaper.
Hur kan man själv, som diabetiker, aktivt påverka sin situation?
Stora skillnader i diabetesvård mellan orterna.
Återinrättande av ”diabetesskolan”.
Svårt att komma i kontakt med vården under semesterperioder.
Kanal saknas för information kring utveckling och forskning.
Vården måste arbeta mer aktivt med diabetes prevention.
Styrelsens svar och resultat i verksamheten
Nya diabetesriktlinjerna finns och analysarbete har inletts, styrelsen avvaktar
beslut om konsekvenser.
Det pågår inom hälso- och sjukvårdsenheten ett beredningsarbete kring
mottagarorganisation och specifikt de nationella diabetesriktlinjerna som
pilot. Det är gjort en GAP-analys( gapet mellan nuläge och målbild, behov
som finns för förändring) av riktlinjerna och beredningsgruppen har gjort
egna prioriteringar 1-3 av åtgärder som bör göras och tittat på vilka
konsekvenser det får för vårt landsting. En icke-göra lista finns också
framtagen. Vidare föreslås hur enheterna kan arbeta med förbättringar
utifrån rekommendationer i riktlinjerna.
Beredningsgruppen föreslår att Länsgrupp diabetesvård får i uppdrag att
kommentera GAP-analysen och föreslå hur implementering i sjukvården ska
ske. Vidare att underlaget (valda delar av riktlinjerna) testas på ett antal
enheter/diabetesteam samt att länsgruppen återrapporterar till
beredningsgruppen senast i slutet av oktober. Vid mötet den 10 maj
beslutade styrgruppen att överlämna ärendet till länsgruppen för vidare
handläggning. Länsgruppen har tagit till sig uppdraget. Underlaget testas
på länsgruppsdeltagarnas ”hemmaenheter. Återkoppling vid länsgruppens
nästa möte 13 oktober 2010.
Landstinget ska säkerställa att HÖK:en fortsätter utvecklas och når ut till
hela länet.
HÖK:en tas fram inom de områden där landstinget kommer fram till att det
13
är ändamålsenligt, ofta rätt stora patientgrupper som berörs. Det är ett sätt
att arbete som är ändamålsenligt inom många områden. Arbetet med
förankring och bearbetning sker fortskridande.
Landstinget ska säkerställa att rapporteringen till nationella diabetesregistret
fortsätter öka.
Utvecklingen är mycket positiv. Registerdata börjar nu användas i
förbättringsarbetet. Dock är det ännu en bit kvar innan alla är med. Vi kan
överföra data elektroniskt, vilket är mycket bra. Generellt har landstinget ett
högt deltagande i de för vår verksamhet relevanta nationella
kvalitetsregistren.
Landstinget ska säkerställa att hälso- och sjukvården kartlägger riskfaktorer i
befolkningen, tydligt informerar om diabetes till patienter och anhöriga samt
vidtar riktade åtgärder till identifierade riskgrupper.
Preventivt arbete för ett hälsosammare Norrbotten pågår fortlöpande.
Exempel som folkhälsostrategin samt folkhälsans ”livsviktigt”(2010-2012)
som riktar sig till skolbarn är exempel på satsningar som pågår i länet.
Landstinget ska säkerställa att utvecklingsarbetet leder till att patienter och
anhöriga får bra bemötande, individuellt anpassad information samt
likvärdig vård.
Mängder av insatser pågår för att påverka detta, exempelvis
verksamhetsenkäterna, användandet av patientnämndsdata och ett
strukturerat samarbete med patientnämnden. Ett ständigt förbättringsarbete
pågår inom detta.
Landstingets samarbete med kommuner ska följas upp gällande vården för
barn och unga med diabetes.
Landstinget har ett bra medicinskt omhändertagande av barn och unga med
diabetes. Den gruppen har också ett eget kvalitetsregister. Ett ständigt
förbättringsarbete pågår inom detta
En översyn pågår med målet att använda dietistresurserna optimalt.
Ärendet har varit uppe i den samlade styrgruppen (för länsgrupperna) och
med den kartläggning som gjorts är förslaget att länets samtliga dietister
samlas i en gemensam organisation från årsskiftet 2010/2011, förslagsvis
inom division Medicin. Ärendet ligger just nu hos division Medicin för
ytterligare analys (pågår) innan beslut tas.
14
2010: Bemötande i vården
Programberedningen hade följande synpunkter på uppdraget bemötande i
vården:
Patienten ska bli respekterad och sedd.
Tillräckligt med tid måste avsättas för varje besök.
Patienten bör uppmanas av vården att ta med en anhörig vid
läkarbesöken.
Viktigt att få träffa samma personal som vid mina tidigare besök.
Det ska inte vara någon skillnad i bemötandet beroende på mitt kön
eller min bakgrund.
Vårdpersonalen ska vara ärlig mot patienten vad gäller dennes
sjukdom.
Det ska finnas skriftlig och tillgänglig information om vilka
behandlingar som finns och vilka rättigheter man har som patient.
Det ska finnas kontaktinformation till patientföreningarna redan vid
första besöket hos vården.
Det måste finnas en bra kontakt mellan de olika vårdinstanserna,
denna kommunikation skulle även förbättra patienternas situation.
Vården måste vara tydligare i sin information till patienter och
anhöriga.
Det är viktigt att patienten blir informerad om vilka eventuella
biverkningar mediciner kan ge.
Beredningen kan konstatera att de synpunkter som inkommit sedan början av
mandatperioden delvis finns kvar. Programberedningen anser att landstinget
fortfarande har förbättrigspotential vad gäller bemötande i vården och
behöver satsa mer på detta i framtiden.
Programberedningen ser fram emot styrelsens svar och verksamhetens
åtgärder under våren 2011 och framåt.
15
