Naturinventering
av område i Lyse 1:57,
Lysekils kommun
utförd för
VindByggarna AB, Lysekil
Lysekil
www.ekonatura.se
Thomas Andersson
Oktober 2010
2
Inledning och metodik
Syftet med denna inventering är att undersöka vegetationens sammansättning, i huvudsak
kärlväxtfloran, samt göra en bedömning av naturvärden inom en del av fastigheten Lyse 1:57 väster
om Bergrumsvägen nordost om Skalhamn, Lysekils kommun.
Inventeringsområdets omfattning framgår av karta sid. 7.
Området är bitvis relativt kuperat och utgörs till stor del av öppna hällmarker som på många ställen
bär tydliga spår av den granitbrytning som pågick under 1900-talet. Ett parti något söder om
inventeringsområdets centrala delar är kraftigare påverkat. Där har stenbrytningen gått djupare och
stora mängder utsprängd sten ligger spridd i närområdet. I norra delen, i närheten av en naturlig
vattensamling, finns en del trädbevuxen mark. Även kring en bäck i områdets södra del finns mer
sammanhängande trädvegetation. Utfyllnadsmassor från ett bergrumsbygge på 1970-talet finns
påförda nära vägen i ett område i nordöstra delen. I norra delen övertväras området av en
kommunal vatten- och avloppsledning, som finns nedgrävd i marken.
Inventeringen har utförts på uppdrag av markägaren, VindByggarna AB, Lysekil, inför
detaljplanearbete med syftet att möjliggöra exploatering av området med tomter för bostäder.
Inventeringsområdet har besökts vid fyra tillfällen under september-oktober 2010.
Resultat ! mar k och vegetation
Ö ppna ytor utan sammanhängande träd/buskvegetation
Det inventerade området utgörs till större delen av öppna hällmarker (jfr flygfoto sid. 8), som här
och var är bevuxna av enstaka buskar/låga träd, mestadels en, rönn och björk (fotoexempel sid. 9).
Ett tydligt avgränsat hällmarksområde finns i norr, ett stycke norr om en naturligt bildad damm.
Hällmarken sluttar mot söder och bär fläckvis spår av stenbrytning (foto sid. 9).
Sydväst om dammen breder ett annat mot sydväst sluttande hällmarksområde ut sig (foto sid. 10).
Miljön kan karaktäriseras som en utpräglat artfattig hällmarksljunghed. Framför allt i sydvästra
delen finns ytor där sten brutits.
Söder och sydöst om dammen fram till Bergrumsvägen finns ett något planare, också detta
ljungdominerat, hällmarksområde, som fläckvis är exploaterat av tidigare stenbrytning (foto sid.
10). Här och var i hällmarken ses mosaikartade inslag med enstaka små fuktpartier som snabbt
torkar ut under nederbördsfattiga perioder sommartid. Dessa hällmarker möter i söder och sydöst
sammanhängande trädvegetation som beskrivs på sid. 3.
I nordöst, med biltillgänglig infart från Bergrumsvägen, finns en plan yta bestående av påförd
sprängsten med ett ytskikt av grus (foto sid. 11).
Ett parti där graniten exploaterats mer på djupet är ett område som markerats med grå linje på
kartan, sid. 7. Här har berg tagits ut till som mest fem-sex meter ned från den naturliga markytans
nivå. Stora mängder utbrutna stenblock ligger kvar (foto sid. 11) och omgärdar en damm som
bildats efter exploateringen (foto sid. 18). Denna damm beskrivs närmare på sid. 5. I ett långsmalt
stråk ca 60 meter mot nordväst, sett från dammen, har fyllnadsmassor med sten lagts upp till en
nivå ca 3-4 meter ovanför omgivande hällmark (foto sid. 12).
Ett område sydväst om den hårdare exploaterade ytan utgörs också av hällmark som sluttar mot
sydväst i inventeringsområdets västligaste del. Tydliga spår ses av ytlig stenbrytning (foto sid. 12).
3
I den sydligaste delen av inventeringsområdet, avgränsat mot sammanhängande trädvegetation i
norr och väster samt Bergrumsvägen i öster, finns ytterligare ett hällmarksområde som i norra
delarna sluttar relativt brant mot norr. Spåren av stenbrytning är påtagliga (foto sid. 13).
Ö versiktlig besk rivning av artsammansättningen i fält/bottenskiktet inom öppna ytor
Fältskiktsvegetationen på de näringsfattiga hällmarkerna är genomgående artfattig med dominans
av ljung och kruståtel. Här och var ses bergven och pillerstarr, liksom bergssyra och bergglim.
Beroende på hällmarkernas ytstrukturer med avseende på sluttning och fördjupningar bildas
fläckvis små ytor med viss fuktpåverkan. På sådana ytor, som tidvis torkar ut, ses sparsamt inslag
av hirsstarr, blåtåtel samt här och var hedsäv, ryltåg, ängsull, klockljung och kråkbär.
I en blockrik sluttning (foto sid. 13) i hällmarken norr om dammen, i närheten av mark där den
kommunala VA-ledningen går fram, växer ett mindre bestånd av bergrör.
Cirka 50 meter sydöst om dammen ses två smala stråk av vass i ett litet fuktparti i hällmarken. Ett
litet bestånd av äkta johannesört noterades i närheten.
Den utfyllda ytan med underliggande sprängsten och ett ytskikt av grus i nordöst är i kanterna glest
bevuxen med rödven, ljung, röllika, svartkämpar och enstaka höstfibbla. Mer utpräglat ruderata
inslag är bland andra krusskräppa och nattljus. I kanten nära vägen växer ett litet bestånd av
mjölon.
Söder om utfyllnaden, ca 25 väster om Bergrumsvägen, växer ett litet bestånd av smalkaveldun i en
mindre fördjupning (vattendjup mindre än 3 dm) som bildats i samband med stenbrytning.
I hällmarkerna har den fridlysta arten lopplummer eftersökts. Arten kan förekomma i öppen bergig
terräng, men påträffades inte inom inventeringsområdet.
Bottenskiktet i hällmarkerna är mestadels välutvecklat. Vanliga mossarter är hårbjörnmossa,
bergraggmossa, grå raggmossa, kvastmossa och cypressfläta. Bland lavar ses framför allt kartlav,
tuschlav, grå renlav, hedrenlav och trattlav.
Y tor med sammanhängande träd/buskvegetation
I södra delen av det inventerade området, grönmarkerat på kartan sid. 7, finns ett sammanhängande område med bland/lövskog som sträcker sig från inventeringsområdets sydvästra gräns
och österut nästan fram till Bergrumsvägen. Markförhållandena i delen mot Bergrumsvägen är
fuktiga med delvis stillastående vatten. I västra delen av skogen, i sluttningen mot väster, rinner en
mindre bäck (foto sid. 14).
Trädskiktet består i västra delen av klen till medelgrov björk, tall samt enstaka ek och gran. I den
fuktigaste delen närmast bäcken dominerar glasbjörk. Näringsrikare markförhållanden en bit från
bäcken indikeras i trädskiktet av klen ask, alm och lönn. Buskskiktet är välutvecklat med flera av
de arter som förekommer i trädskiktet samt brakved, enstaka olvon samt Prunus sp.
Fältskiktet domineras i de fuktigaste delarna i skogens västra del av blåtåtel. Enstaka exemplar
förekommer av kärrsilja och blekstarr. Längs bäcken växer majbräken och på mindre fuktig mark
lundgröe, stenbär, skogssallat, blåbär, smultron och harsyra. Eventuellt kan här finnas en våraspekt
med tidigblommande arter som inte kunde ses vid inventeringstillfällena.
I sydvästra delen av skogen finns en mindre stenmur.
4
Östra delarna av det trädbevuxna området består mestadels av något glesare lövskog, företrädesvis
klen till medelgrov björk (foto sid. 14). Rönn, brakved och en förekommer fläckvis. De fuktigare
markförhållandena i de lägst belägna delarna indikeras av riklig förekomst av pors samt blåtåtel,
odon, ängsull samt kråkbär. I slänten nedanför Bergrumsvägen finns en liten damm, ca 60-70 cm
djup, med flytbladsvegetation av gul näckros (foto sid. 15). Här växer också igelknopp och
bredkaveldun. Dammen är delvis omgiven av buskage av vide- (Salix- ) arter samt pors.
Spår av stenbrytning ses i bergen alldeles intill, på både södra och norra sidan av det trädbevuxna
området.
I nor ra delen av inventeringsområdet nordväst om den naturligt bildade dammen (beskriven
nedan) finns ett lövskogsbevuxet område (del av grönmarkerat område på kartan sid. 7 samt foto
sid. 15 och 16) som i västra delen övergår i tät buskvegetation. Från dammens nordvästra sida i
riktning mot nordväst består trädskiktet företrädesvis av klen asp (brösthöjdsdiameter mindre än 15
cm) och en del klen sälg samt klen till medelgrov glasbjörk i fuktigare partier. I buskskiktet ses
främst brakved. Dammen avvattnas mot nordväst genom en bäck med svag lutning och delvis
stillastående vatten. Kring denna växer framför allt blåtåtel. Mindre fuktigt i asp/björkskogen
förekommer en del kruståtel, blåbär och ett litet bestånd av sötbjörnbär, men den täta skuggande
trädvegetationen medför fläckvis också partier utan nämnvärd fältskiktsvegetation där förnan
framträder tydligare. Nära dammen finns inslag av död/döende ved, mestadels av björk.
En liten rest av en stenmur finns i västra delen inne i aspskogen. Stenmuren fortsätter i öppnare
terräng åt nordväst mot inventeringsområdets gräns.
Det skogbevuxna området övergår västerut, på mark som sluttar mot väster, i en tät buskvegetation
(foto sid. 16) av framför allt en och nypon (stenros). I den mån öppna ytor med fältskiktsvegetation
förekommer bland buskagen så är dessa bevuxna av bland annat hundäxing, örnbräken, lingon och
sötbjörnbär.
Den fuktiga svagt sluttande ytan nordöst om den naturligt bildade dammen (foto sid. 17) är framför
allt bevuxen av pors. Denna övergår vidare mot nordöst i en tät trädvegetation av klen till
medelgrov sälg och björk samt enstaka tall och gran. På fuktigare ytor i östra delen växer blåtåtel
samt en del lingon och kråkbär. I kanterna mot mindre fuktig mark växer enstaka bindvide, rönn,
en och brakved. I ett litet vit- och björnmossrikt fuktparti nedanför berget strax väster om ytan med
påförd sprängsten växer några få exemplar av smalkaveldun.
V attensamlingar i öppen miljö
Naturligt bildad damm
Den naturligt bildade dammen i norra delen (blåmarkerad på kartan sid. 7) ligger med omgivande
ljungmarker på södra sidan och med träd/buskvegetation mot nordväst och nordöst (foto sid. 17).
Dammen är cirka 25 meter i diameter och har ett största djup av uppskattningsvis 60-70 cm.
Flytbladsvegetationen består främst av gul näckros och gäddnate. Knöltåg ses i vattnet nära
kanterna. Nära dammen växer, särskilt på nordöstra sidan, rikligt med pors samt här och var mindre
bestånd av odon. Bland den kärrartade vegetation i kanterna vid dammen märks blåtåtel, ängsull,
hundstarr, hedsäv, klockljung och kråkbär. Rosling, en relativt sparsamt förekommande art vid
vattensamlingar i kustnära lägen i denna del av Bohuslän, förekommer här rikligt, liksom vitag,
5
särskilt kring den södra delen av dammen. Tranbär ses mot ett underlag av bland annat
praktvitmossa. Ett stycke från dammen på norra sidan växer örnbräken.
Damm som bildats i stenbrott
I botten av det f.d. stenbrottet ett stycke söder om den centrala delen av inventeringsområdet, drygt
60 meter väster om Bergrumsvägen, har efter stenbrytning bildats en damm, ca 25 meter lång och
upp till 10 meter bred (blålinjerad inom grålinjerat område på kartan sid. 7). Dammen omges av
stora mängder skrot-/sprängsten (foto sid. 18 och 19). Bland dessa har en del klen björk fått fäste.
Vattendjupet är som mest 60-70 cm i den djupaste delen i mitten. Dammen är vegetationsfattig. I
kanterna på södra sidan (foto sid. 18) noterades vitag, ängsull, stjärnstarr och löktåg.
Ö vriga ytor
I nordöstra hörnet av inventeringsområdet löper ett öppet ljung- och gräsbevuxet relativt plant
långsträckt stråk (foto sid. 19) mot västsydväst. Kommunala VA-ledningar finns här nedgrävda i
marken. Efter markingreppet har vegetation vandrat in och området befinner sig i en igenväxningsfas. Fläckvis på den utplanade ytan dominerar ljung som avlöses av gräs, framför allt rödven
och kvickrot. Bland örter noterades exempelvis liten blåklocka, rödklöver, jordklöver, rödklint,
röllika, gråbo, gråfibbla och hästhov. Nära vägkanten ses bland annat gullris och stånds. I kanterna
mot den öppna ytan växer stenros och sötbjörnbär. Busk- och trädvegetationen på södra sidan av
den öppna ytan, nära utfyllnadsområdet mot söder och Bergrumsvägen i öster, består framför allt
av klen till medelgrov sälg. På norra sidan, alldeles nära inventeringsområdets norra gräns, nära
vägen, växer ett fåtal klena till medelgrova aspar tillsammans med klen sälg och björk.
VA-ledningarna (turkosmarkerade på kartan sid. 7) fortsätter mot västsydväst och markingreppen
då ledningarna lades ned, med åtföljande påverkan på vegetationen, kan följas utmed ledningarnas
hela sträckning inom inventeringsområdet.
Cirka 50 meter väster om dammens södra del löper en stenmur (foto sid. 20) i vinkel (markerad på
kartan sid. 7). På norra/västra sidan om stenmuren finns en blockrik sluttning fläckvis bevuxen av
buskar och mindre träd. Buskagen har karaktär av maritima lövsnår med bland annat slånbär, Rosaarter, sötbjörnbär, brakved samt rönn (foto sid. 20). Blåbär är vanligt bland blocken i fältskiktet. I
området söder om stenmuren är buskskiktet betydligt glesare, framför allt bestående av rönn och
en. Denna vegetation övergår söderut i tidigare beskriven öppen hällmarksmiljö som fläckvis bär
spår av stenbrytning. Mot väster nedanför sluttningen, på planare mark strax utanför inventeringsområdets gräns, vidtar en randskog av klen till medelgrov tall med inslag av björk.
Cirka 75-100 meter västnordväst räknat från dammen i stenbrottet, finns en sänka som sluttar mot
väster mellan två hällmarksområden. Sänkan är huvudsakligen bevuxen med björk i trädskiktet.
Fältskiktet är glest med blåtåtel som dominerande art samt en del kråkbär. På norra sidan av sänkan
syns en hel del utbrutna block och andra rester från stenbearbetning. Längre mot väster, nära
inventeringsområdets gräns, växer ett glest busk- och trädskikt (foto sid. 21) av framför allt rönn,
en och klen björk. Marken är delvis blockrik i sluttningen mot väster närmare inventeringsområdets
gräns. I det artfattiga fältskiktet märks ljung, blåbär och kruståtel.
Bedömning av naturvärden
Delar av de öppna ytorna inom det inventerade området är tidigare exploaterade genom antingen
stenbrytning, upplag av skrotsten, utfyllnader av sprängsten eller framdragning av kommunal VA-
6
ledning och innehåller miljöer som inte bedöms hysa några särskilda naturvärden. De bevarade
hällmarksmiljöerna i inventeringsområdet är av ordinär typ med karaktäristisk ljunghedsmosaik.
Den trädvegetation som idag finns på platsen har vuxit upp som en första generation efter avslutad
stenbrytning under 1900-talet och en pågående igenväxning kan skönjas inom stora delar.
Området i och kring stenbrottet där granit brutits till djupare nivåer utgör idag ett fult sår i landskapet (foto sid. 11, 12, 18 och 19). Inga försök att återställa täktområdet har gjorts efter avslutad
brytning. Stora mängder spräng- och skrotsten ligger på flera ställen upplagda med överhäng på ett
sätt som kan innebära en påtaglig säkerhetsrisk för allmänheten. Om det föreslagna planområdet
ska användas för bostäder får det anses rimligt att överväga en igenfyllning och utjämning av det
f.d. stentäktområdet, vilket också innefattar den vattensamling som bildats längst ned i det f.d.
stenbrottet. Det kan inte uteslutas att denna vattensamling skulle kunna utgöra reproduktionsmiljö
för groddjur. Det kan därför vara befogat att kontrollera eventuell groddjursförekomst under våren
innan vattensamlingen kan bli föremål för igenfyllning.
Det trädbevuxna området i södra delen av inventeringsområdet, markerat med grön
streckmarkering på kartan sid. 7, bedöms ha visst naturvärde (motsvarande klass IV enligt
standardiserade klassificeringssystem), med hänsyn bland annat till den högre artdiversitet som
noterats i området kring bäcken. Dessutom utgör området en lövrik spridningskorridor för arter
från omgivningarna, även från vattensamlingen och dess kringmiljöer på östra sidan av
Bergrumsvägen, utanför inventeringsområdet. Området inom den gröna markeringen bör därför
undantas från exploatering.
Den naturliga vattensamlingen i norra delen av inventeringsområdet med lövrika omgivningar på
nordvästra och nordöstra sidan har också ett visst naturvärde (motsv. klass IV) och bör undantas
från exploatering. Den utgör ett vackert exempel på dammar som kan bildas i kustnära öppna
hällmarksmosaiker och har en intressant kantvegetation av bland annat rosling, en relativt sparsamt
förekommande art i kustnära lägen i mellersta Bohuslän. Vattensamlingen är också värdefull miljö
för insekter, bland annat olika arter av sländor, samt utgör potentiell reproduktionsmiljö för
groddjur. Av dessa anledningar bör de lövrika, skyddande omgivningarna kring dammen undantas
från exploatering av åtminstone den omfattning som framgår av den gröna markeringen på kartan,
sid. 7. I den riktning som dammen avvattnas (västerut) bör det finnas möjligheter för groddjur att
röra sig mellan dammen och omgivningarna utan att passera över vägbana.
Stenmurar av naturlig sten inom det inventerade området bör bevaras så långt möjligt.
Ö vriga noteringar
Inga fridlysta eller rödlistade kärlväxtarter har påträffats i området vid inventeringstillfällena.
På www.artportalen.se finns heller inga noteringar om rödlistade arter i inventeringsområdet.
Tidigblommande och snart nedvissnande kärlväxtarter har inte kunnat omfattas av inventeringen,
då den utförts under hösten. Större delen av miljöerna inom inventeringsområdet är dock av en typ
(hällmark, lövskog på näringsfattig mark, fattigkärrsvegetation etc) där den synbara artsammansättningen inte varierar i särskilt stor utsträckning under året. De naturvärdesbedömningar som
gjorts i samband med inventeringen under september-oktober får därför anses grundade på ett
tillräckligt faktaunderlag vad beträffar vegetationen.
7
8
Flygfoto över inventeringsområdet i Lyse 1:57 med omgivningar.
Foto framtaget av Lysekils kommun.
9
Det inventerade området utgörs till större delen av öppna hällmarker, som här och var är
bevuxna av enstaka buskar/låga träd, företrädesvis en, rönn och björk.
Ett tydligt avgränsat hällmarksområde finns vid inventeringsområdets norra gräns. Hällmarken sluttar mot söder och bär fläckvis spår av stenbrytning.
10
Sydväst om den naturligt bildade dammen utbreder sig ett hällmarksområde som delvis bär
spår av stenbrytning.
Sydöst om dammen finns ett ljungdominerat hällmarksområde, som fläckvis är exploaterat
av tidigare stenbrytning . Här och var i hällmarken ses mosaikartade inslag med enstaka
små fuktpartier som snabbt torkar ut vid sommartorka.
11
I nordöst, med biltillgänglig infart från Bergrumsvägen, finns en plan yta bestående av påförd
sprängsten med ett ytskikt av grus.
Stora mängder av utbrutna stenblock ligger kvar i ett område
kring ett djupare exploaterat stenbrott i centrala delarna av
inventeringsområdet.
12
I ett långsmalt stråk ca 60 meter mot nordväst, sett från det djupare exploaterade stenbrottet,
har fyllnadsmassor med sten lagts upp till en nivå ca 3-4 meter ovanför omgivande hällmark.
Ett område i inventeringsområdets sydvästligaste del, norr om ett område med sammanhängande trädvegetation, utgörs av stenbrytningspåverkad hällmark.
13
I den sydligaste delen av inventeringsområdet finns ett hällmarksområde som i norra delarna
sluttar relativt brant mot norr. Tydliga spår ses av stenbrytning.
Ett stycke längs norra sidan om marken där den kommunala VA-ledningen går fram är
sluttningen rik på naturliga block och sten.
14
Västra delen av den artrikare blandskogen i söder
avvattnas via en mindre bäck.
Östra delarna av det trädbevuxna området i söder består mestadels av något glesare
lövskog, företrädesvis klen till medelgrov björk.
15
I slänten nedanför Bergrumsvägen, i östra delen av det trädbevuxna området i söder, finns
en liten vattensamling, ca 60-70 cm djup, med flytbladsvegetation av gul näckros.
Nordväst om den naturligt bildade dammen breder ett lövskogsbevuxet område ut sig.
16
Trädvegetationen vid dammens nordvästra del består framför allt av klen asp samt björk.
Det skogbevuxna området nordväst om den naturliga dammen övergår västerut i tät buskvegetation som befinner sig i ett igenväxningsstadium.
17
Den fuktiga svagt sluttande ytan nordöst om dammen är framför allt bevuxen av pors. Denna övergår vidare mot nordöst i en tät trädvegetation av klen till medelgrov sälg och björk
samt enstaka tall och gran.
Den naturligt bildade dammen i norra delen ligger med omgivande ljungmarker på södra
sidan och med träd/buskvegetation mot nordväst och nordöst.
18
I botten av det f.d. stenbrottet ett stycke söder om den centrala delen av inventeringsområdet har efter brytningen bildats en damm, ca 25 meter lång och upp till 10 meter
bred. Dammen omges av stora mängder skrot-/sprängsten. Bilden nedan visar
dammens södra del samt i norr stenbrottets djupaste bergsskärning.
19
Stora mängder kvarlämnad skrot-/sprängsten omger dammen i stenbrottet, särskilt på den
norra sidan. Dammen skymtar i vänstra delen av bilden.
I nordöstra hörnet av inventeringsområdet löper ett öppet ljung- och gräsbevuxet relativt
plant långsträckt stråk mot västsydväst. Kommunala VA-ledningar finns nedgrävda i marken.
20
Cirka 50 meter väster om dammens södra del löper en stenmur med hällmark på
södra sidan och på norra/västra sidan större inslag av buskar och mindre träd
Cirka 50 meter väster om den naturligt bildade dammens södra del finns ett parti av blockrik
sluttning, fläckvis bevuxen av buskar och mindre träd samt rikligt med blåbär i fältskiktet.
21
Närmare 100 meter väster om dammen i stenbrottet, nära inventeringsområdets västra
gräns, finns ett område med glest busk- och trädskikt av framför allt rönn, en och klen björk.
