examensarbete - Malmö högskola

Malmö högskola
Lärande och samhälle
Skolutveckling och ledarskap
EXAMENSARBETE
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Kommunalt meningsskapande kring specialpedagogens
uppdrag
Municipal sensemaking around Special Educational Needs
Coordinator assignment
Ivanka Rifo
Anita Trenchevski
Specialpedagogexamen 90 hp
Examinator: Olof Sandgren
Vårterminen 2017–01–12
Handledare: Anna Henningsson Y.
Förord
I vårt arbete tar vi ett gemensamt ansvar för hela studien då arbetet med alla delar har
konstruerats genom nära samarbete. Alla viktiga beslut rörande examensarbetet har tagits av
oss båda genom en ingående och tydlig kommunikation och samråd, så vi vill också rikta vår
uppskattning till varandra. Vi vill tacka vår handledare Anna Henningsson Yousif för allt stöd
och vägledning under arbetets gång. Vi vill även rikta ett stort tack till de respondenter som
har deltagit i vår studie vilket möjliggjort undersökningen. Sist men inte minst vill vi tacka
våra underbara familjer för all uppmuntran och förståelse.
Ivanka&Rifo&och&Anita&Trenchevski&
”How can I know what I think until I see what I say?(Weick, 1979, s. 185)
2
Abstrakt
Rifo, Ivanka och Trenchevski, Anita (2016). Kommunalt meningsskapande kring
specialpedagogens uppdrag. Municipal sensemaking around Special Educational Needs
Coordinator assignment. Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande
och samhälle, Malmö högskola, 90hp.
Förväntat kunskapsbidrag
Analysen i studien har med hjälp av Weicks enactment teori bidragit till att synliggöra
politikers och utbildningschefers uppfattningar kring specialpedagogens uppdrag och
profession på organisationsnivå inom en vald kommun.
Bakgrund
Det upplevs att det råder en övergripande okunnighet och otydlighet om specialpedagogens
uppdrag och yrkesroll. Specialpedagogerna får oftast rättfärdiga sin professionsroll samt
klargöra sina arbetsuppgifter trots att de besitter den högsta kompetensen för utförandet. Det
finns stora variationer i uppdragsbeskrivningar, ansvarsområde och funktion även för
specialpedagoger inom en och samma kommun. Dessutom handlar förvaltningarna inom
kommunen utifrån egna beslut av specialpedagogiska behov, fristående från andra
yrkesutövare och oberoende av varandra. Otydligheten i de statliga skrivelserna resulterar i att
organisationerna väljer att själva skapa egen mening och struktur. Meningsskapandeprocessen
utgår oftast utifrån det som anses vara rimligt just för berörda enheter.
Syfte
Syftet med vår studie är att skapa kunskap om hur utdrag ur statliga skrivelser rörande
specialpedagogens uppdrag har tolkats och tillskrivits mening av tre politiker och tre
utbildningschefer i en sydsvensk kommun.
Frågeställningar
•
Hur stor variation förekommer vid tolkning av de statliga utdragen kring
specialpedagogen på kommunnivå?
•
Vilka hinder och möjligheter kan uppstå i tolknings- och meningsskapandeprocessen
kring specialpedagogens uppdrag?
3
Teori
Det teoretiska ramverket i studien baseras på Karl E. Weicks enactment teori eller teori om
meningsskapande i organisationer. Weicks teori ligger till grund för studien och den ger en
logisk utgångspunkt för att skilja på strategiska beteenden och grundbeteenden. Sensemaking
är ett begrepp som Weick utvecklade kring enactment.
Metod
Empirin utgörs av intervjuer och kvalitativ textanalys av utdrag ur statliga skrivelser rörande
specialpedagogen.
Deltagande
respondenter
var
tre
kommunpolitiker
och
tre
utbildningschefer inom en förvaltningsorganisation.
Resultat
•
Det förekommer stor tolkningsfrihet av de statliga utdragen kring specialpedagogen av
både politiker och utbildningschefer inom den valda kommunen. Analysen
genomsyras i sin helhet av hur olika man ser på och använder specialpedagogens
kompetens.
•
Analysen av respondenternas tankar om vilka hinder och möjligheter som kan uppstå i
tolknings- och meningsskapandeprocessen rörande specialpedagogens uppdrag leder
till följande resultat:
Hinder:
-
Specialpedagogen lyser med sin frånvaro i Skollagen (2010:800) och andra viktiga
styrdokument
-
Obefintlig lagstiftning kring professionen
-
Budgetnedskärningar inom kommunen
-
De nya karriärtjänsterna som förstelärare och förste förskollärare har ytterligare
försvårat för specialpedagogen att få legitimitet inom samma område
Möjligheter:
-
Att skapa och införa uppdragsbeskrivning för specialpedagogen
-
Att både politiker och utbildningschefer inom den undersökta kommunen ser
specialpedagogen som en kvalitetförstärkare
-
Specialpedagogen kan ha en central roll i det kollegiala lärandet
4
Implikationer
De centralpolitiska skrivelser kring specialpedagogens profession och uppdrag bör förtydligas
och uppdateras, vilket borde leda till att yrkesgruppens legitimitet förstärks. För att uppnå en
samsyn kring specialpedagogens yrkesroll bör staten ställa krav på att varje kommun inför en
uppdragsbeskrivning för specialpedagogen så att den blir likvärdig i hela kommunen. En
tydlig lagstadgad uppdragsbeskrivning för specialpedagogen, borde befästa bilden av
yrkesgruppen inom förvaltningsorganisationen på både makro och mikronivå.
Nyckelord: Enactment/Meningsskapande, förvaltningsorganisation, politiker,
specialpedagog, utbildningschefer.
5
Innehållsförteckning
INLEDNING'OCH'BAKGRUND'..........................................................................................................................'7!
SYFTE'.............................................................................................................................................................'8!
PRECISERADE!FRÅGESTÄLLNINGAR!..............................................................................................................................!8!
DEFINITION!AV!CENTRALA!BEGREPP!.............................................................................................................................!9!
HISTORISK!TILLBAKABLICK!.........................................................................................................................................!9!
TIDIGARE'FORSKNING'..................................................................................................................................'13!
INTERNATIONELL!UTBLICK!.......................................................................................................................................!13!
NATIONELL!UTBLICK!...............................................................................................................................................!14!
SAMMANFATTNING!AV!TIDIGARE!FORSKNING!..............................................................................................................!15!
TEORETISK'FÖRANKRING'..............................................................................................................................'16!
ENACTMENT!TEORI!................................................................................................................................................!17!
METOD'.........................................................................................................................................................'20!
METODVAL!..........................................................................................................................................................!21!
Intervju)som)metodval).................................................................................................................................)22!
Kvalitativ)textanalys)som)metodval)............................................................................................................)23!
URVALSGRUPP!......................................................................................................................................................!24!
GENOMFÖRANDE!..................................................................................................................................................!25!
ANALYS!OCH!BEARBETNING!.....................................................................................................................................!26!
ETISKA!ASPEKTER!..................................................................................................................................................!27!
RESULTAT'OCH'ANALYS'................................................................................................................................'29!
ANALYS!AV!POLITIKERS!TOLKNING!OCH!MENINGSSKAPANDE!AV!UTDRAG!UR!STATLIGA!SKRIVELSER!..........................................!29!
ANALYS!AV!UTBILDNINGSCHEFERS!TOLKNING!OCH!MENINGSSKAPANDE!AV!UTDRAG!UR!STATLIGA!SKRIVELSER!...........................!33!
DISKUSSION'.................................................................................................................................................'37!
RESULTATDISKUSSION!............................................................................................................................................!37!
SAMMANFATTANDE!ANALYS!OCH!DISKUSSION!.............................................................................................................!41!
SPECIALPEDAGOGISKA!IMPLIKATIONER!.......................................................................................................................!43!
METODDISKUSSION!...............................................................................................................................................!43!
FÖRSLAG!PÅ!FORTSATT!FORSKNING!...........................................................................................................................!44!
REFERENSER'.................................................................................................................................................'46!
BILAGOR'......................................................................................................................................................'52!
6
Inledning och bakgrund
Specialpedagogens roll är definierad i specialpedagogiska examensordningen (2007: 638)
men den nämns inte alls i Skollagen (SFS 2010:800), det mest föreskrivande dokumentet för
svensk skola och inte heller i andra viktiga styrdokument. Däremot existerar onekligen några
centralpolitiska beslut där specialpedagogens uppdrag och yrkesfunktion nämns i en del
dokument i kontext med andra politiska beslut och reformer rörande skolväsendet.
Den som enligt skollagen äger professionell jurisdiktion att besluta, bedriva och organisera
utvecklande arbete i relation till det specialpedagogiska arbetet är skolans rektor (Göransson,
Lindqvist, Klang, Magnusson & Nilholm, 2015). Deras studie tyder på att yrkesrollens
praktiserande i vardagen är lokalt kontextbunden, vilket har inneburit svårigheter att etablera
och göra anspråk på en mer konsultativ och ledande roll kring skolutveckling och
organisering av specialpedagogiska insatser på skolnivå.
Vi
upplever
att
det
råder
en
övergripande
okunnighet
och
otydlighet
kring
specialpedagogens uppgifter och yrkesroll. Specialpedagogerna får oftast rättfärdiga sin
professionsroll samt klargöra sina arbetsuppgifter trots att de besitter den högsta kompetensen
för utförandet. Det finns stora variationer i uppdragsbeskrivningar, ansvarsområde och
funktion även för specialpedagoger inom en och samma kommun.
Av betydelse för yrkesrollernas utövande blir således hur specialpedagoger och speciallärare
skapar informell auktoritet då det inte finns formell auktoritet fastställt i lagar eller förordningar.
Det kan också uttryckas så att det behörighetsområde som yrkesgrupperna förfogar över blir
lokalt förhandlingsbart. (Göransson et al., 2015, s.13).
Detta väckte stor nyfikenhet om hur texterna i de beslut är formulerade och vilka tolkningar,
föreställningar och erfarenheter tre kommunpolitiker och tre utbildningschefer har inom
samma kommun.
Vår erfarenhet är att de få beslut som finns angående specialpedagogens uppdrag är
bristfälliga samt att förvaltningarna inom kommunen handlar utifrån egna beslut av
specialpedagogiska behov, fristående från andra aktörer och oberoende av varandra.
Otydligheten i de statliga skrivelserna resulterar i att organisationerna själva väljer att skapa
egen mening och struktur. Meningsskapandeprocessen gäller oftast utifrån det som anses vara
rimligt just för berörda förvaltningar.
7
Vårt sökande efter tidigare forskning som berör just tolkning och meningsskapande av
centralpolitiska skrivelser rörande specialpedagogen gav inga resultat. Däremot fann vi
forskningsstudier som behandlar samma svårigheter inom andra organisationer och
verksamheter och hur meningsskapandeprocessen beskrivs, uppfattas och förklaras i relation
till olika fenomen (Raes, Glunk, Heijltjes & Roe, 2007; Gioia & Chittipeddi, 1991; Moss,
2008; Högvall Nordin, 2006; Simonsson, 2002; Stiwne, 1997; Von Platen, 2006; Edman,
2012).
Enligt Von Platen (2006) handlar meningsskapandet om att skapa associationer mellan nya
erfarenheter och existerande kunskap, väl medveten om att mening och meningsskapande kan
definieras på många sätt. Hon påpekar att mening med andra ord är den innebörd som en fråga
tilldelas då den kopplas till en persons referensramar. Weicks enactment teori är en central
teori i Von Platens studie. Under rubriken tidigare forskning presenteras ovannämnda
forskning lite närmare.
Det är inte studiens primära syfte att ta reda på respondenternas kunskap om centralpolitiska
dokument utan syftet är centrerat på hur respondenterna ser, tolkar och skapar mening kring
specialpedagogens roll och uppdrag. Fokuset ligger på hur de resonerar kring en del utdrag
gällande specialpedagogen, vad de har för uppfattningar och deras tolkningar av varför det ser
ut som det gör. Att bara beskriva och förklara innehållet i texterna är inte tillräckligt utan vi
vill också försöka förklara de skillnader som upptäcktes i tolkningen
Syfte
Syftet med vår studie är att skapa kunskap om hur utdrag ur statliga skrivelser rörande
specialpedagogens uppdrag har tolkats och tillskrivits mening kring inom en sydsvensk
kommun av tre politiker och tre utbildningschefer.
Preciserade frågeställningar
•
Hur stor variation förekommer vid tolkning av de statliga utdragen kring
specialpedagogen på kommunnivå?
8
•
Vilka hinder och möjligheter kan uppstå i tolknings och meningsskapandeprocessen
kring specialpedagogens uppdrag?
Definition av centrala begrepp
Utdrag ur statliga skrivelser. Med utdrag ur statliga skrivelser menas utvalda delar från
Statens Offentliga Utredningar, Regeringsbeslut och Utbildningsutskottets betänkande.
Kommunpolitiker. Kommunalt arbetande politiker som arbetar med politiska frågor i en
kommun.
Utbildningschef.! En huvudman inom kommunen som leder och ansvarar för verksamheten
inom ett geografiskt definierat utbildningsområde. Uppdraget utbildningschef innebär bland
annat: att ha resultatdialog med rektorer och förskolechefer; driva och följa systematiskt
kvalitetsarbete; skapa förutsättningar för utövande av pedagogiskt ledarskap; rekrytera leda,
utveckla, anställa rektorer/förskolechefer i enlighet med lagar och avtal; leda samverkan
mellan
gymnasieskola,
grundskola
och
förskola
och
andra
viktiga
aktörer;
ha
funktionsuppdrag för ett eller fler förvaltningsgemensamma frågor (Arbetsbeskrivning i en
svensk kommun)
Enactment/meningsskapande. Ett centralt begrepp i Karl E. Weicks (1988) teori inom
organisationsforskning som används i samband med meningsskapande i organisationer, deras
miljö och strategisk ledning.
Historisk tillbakablick
I den här delen görs en tillbakablick på statliga skrivelser vilka anses vara bakgrunden till
etablerandet av specialpedagogens profession. En historisk tillbakablick synliggör de viktiga
faser som den specialpedagogiska professionen har genomgått. Materialet används i
diskussionsdelen.
Malmqvist (2015) beskriver radikala perspektivskiften inom det specialpedagogiska
området, som det framkommer i statliga utredningar, utvärderingar och reformer inom
lärarutbildningar.
9
Att analysera politiska beslut rörande specialpedagoger har både för och nackdaler. Det är en
dynamisk ansats i vilken man fångar många olika händelser och moment. Vi är införstådda
med att vi kan ha missat ytterligare dokument som troligtvis skulle påverkat resultatet.
Påpekas bör att det är först efter reformarbetet från 1983 som det infördes ett nytt sätt att se på
speciallärarutbildningen och man benämner den istället för utbildning i specialpedagogik.
Förtydligas bör att specialpedagogen som profession inte alls nämns i dessa tidiga dokument,
utan att specialpedagogens funktion var en utveckling av speciallärarfunktionen (Bladini,
1990).
Redan på 1800-talet förekom en principiell ideologisk diskussion om de åtgärder i skolan
som ansågs lämpliga för att möta behoven i en heterogen elevgrupp, där fokus låg på hur
behoven skulle kunna tillgodoses inom de vanliga klasserna eller om särskilda separata
anordningar var befogade (Bladini, 1990).
Strävan att arbeta med inkludering relateras ofta till frågor om vem som ska arbeta med
elever som anses vara i behov av särskilt stöd, och vilken utbildning som krävs för att arbeta
med dessa elever. Tinglev (2005) skriver att i början av 1900-talet gavs specialpedagogiskt
stöd i så kallade hjälpklasser, vilka var en kommunal angelägenhet både organisatoriskt och
pedagogiskt. Dessa planer blev godkända av Skolöverstyrelsen först 1921.
I sin studie beskriver Bladini (1990) följande:
Speciallärarutbildningen – särskilt under perioden före den statligt reglerade utbildningen – är
knapphändigt dokumenterad. Under tiden för den s.k. hjälpklasslärarutbildningen fanns inga
centralt utfärdade anvisningar. Som källor för denna del av utbildningen har använts
årsredogörelser från de seminarier som ansvarat för kurserna. Konkretionen i årsredogörelserna
har behållits i vissa tablåer i avsikt att ge en tidstypisk och mer realistisk bild av utbildningen
under dess tidigare skede (Bladini, 1990, s.6).
Under perioden 1921-1981 hade specialläraren tre funktioner, att vara hjälpklasslärare, att
assistera klassläraren och att vara förändringsagent (Bladini, 1990).
Viktiga dokument som förtydligade speciallärarutbildningen är den statliga utredningen om
seminariesakkunniga från 1932 och hjälp och klasslärarutredningen från 1946. År 1962 blev
speciallärarutbildningen reglerad och det infördes studie- och timplaner och senare
utbildningsplaner (Bladini, 1990).
Enligt
Bladini
(1990)
ledde
SIA-utredningen
till
en
drastisk
förändring
av
speciallärarutbildningen, specialläraren skulle bland annat arbeta i lärarlag och arbeta med att
förändra attityder kring elever i behov av särskilt stöd.
10
SIA vill i detta sammanhang endast göra följande bedömning. Detta är synnerligen angeläget att
resurstilldelningen i framtiden blir sådan att man bibehåller nuvarande resursfördelning utan att
ha ställt den avgörande skolpolitiska frågan om fördelningen är rymlig, dels utifrån den kunskap
vi har om skolproblemens variation på grund av sociala och geografiska bakgrundsfaktorer, dels
utifrån målet att skapa en likvärdig utbildningsmiljö. I annat fall riskerar man att få ett statiskt
system och på sin sikt betydande olikheter i utbildningsmiljön för skilda elever. (SOU 1974:53,
s.610).
Perspektivskiftet på synen av specialundervisningen fördes fram i utredningen år 1978:
Specialpedagogik är inte längre en annorlunda pedagogik för anpassning av vissa och relativt få
elever. Det är ett medvetet prövande och vidareutvecklande av allmänna pedagogiska teorier i
sökandet efter det ökade stöd som många elever under längre eller kortare perioder kan behöva i
sin naturliga omgivning. Specialpedagogik blir då något som präglar vardagsarbetet för all
skolans personal. Att så sker utgör ett ansvar för all skolans personal man ankommer speciellt på
den särskilt utbildade läraren, på specialpedagogen och specialläraren. (SOU 1978:86, s. 278).
Malmqvist (2015) tar upp att Departementsutredningen (DsU:1986:13) ledde till att
specialpedagogutbildningen ersatte speciallärarutbildningen. Utredarna ansåg att det på sikt
inte behövs speciallärare i vanliga skolor, utan lärare med djup och bred utbildning som skulle
jobba med elever i svårigheter. För att genomföra de önskvärda förändringarna i den
traditionella svenska undervisningen krävs det en yrkesroll som besitter de kunskaper och
kompetenser som verksamheten efterfrågar anser Bladini (2004).
Specialpedagogen som begrepp fanns ännu inte etablerat då, men kom att bli den nya
benämningen istället för speciallärare som Bladini (1990) benämner den tredje typen av en
speciallärarfunktion, att vara förändringsagent.
I samband med Lärarutbildningsutredningen SOU 1999:63 infördes specifik kompetens i
specialpedagogik genom vald specialisering eller fördjupning, där specialpedagogens ”uppgift
är att identifiera och undanröja faktorer i undervisnings- och lärandemiljön som orsakar att
elever får svårigheter. Det medför att specialpedagogen knyts närmare skolans ledning, för en
mer utpräglad funktion som kvalificerad samtalspartner i det pedagogiska arbetet på skolan
och tar ansvar för det övergripande specialpedagogiska arbetet.” (SOU 1999:63, s. 202).
I rapporten från Högskoleverket (2006) riktades en skarp kritik mot det specialpedagogiska
programmets kvalitet, ”ifrågasättandena grundar sig på brister i lärarkompetens och
handledningskapacitet” (Högskoleverket, 2006, s. 5).
11
I november 2011 fick Högskoleverket i uppdrag att utreda behovet av att ha kvar
specialpedagogexamen. Men i sin rapport konstaterar Högskoleverket (2012) att de inte delar
regeringens uppfattning, för att de bland annat ansåg att speciallärarexamen inte täcker och
inte heller ger dem rätta verktygen för att arbeta med förskolebarn och elever med
socioemotionella problem.
12
Tidigare forskning
I sökningen efter tidigare forskning som handlar om hur statliga utredningar, utvärderingar
och reformer rörande specialpedagogens uppdrag har tolkats och skapats mening kring, fann
vi inga liknande undersökningar. Påpekas bör att de forskningsstudier som tas upp här handlar
inte specifikt om vårt ämnesområde utan meningsskapande processer överhuvudtaget inom
andra forskningsområde och organisationer. I sökningen användes nyckelord som
meningsskapande, specialpedagogik, specialpedagogens roll och uppdrag, politiska beslut
kring specialpedagogen, enactment, sensemaking, meningsskapande inom organisationer m.fl.
Det genomfördes ytterligare sökningar efter tidigare forskning om just den kommun som
undersöktes
rörande
specialpedagogens
uppdrag.
Det
enda
som
hittades
var
specialpedagogens uppdragsbeskrivning för en av förvaltningarna i kommunen.
Här presenteras tidigare forskning kring meningsskapande ur ett organisatoriskt perspektiv,
där vi lyfter fram olika aspekter av detta fenomen. Värt att nämna är att meningsskapande
teori inom forskning är förhållandevis nytt och har utvecklats rejält på senare år.
Forskningsöversikten är uppdelad i två rubriker, internationell och nationell utblick.
Översikten är gjord med hjälp avhandlingar, artiklar, rapporter som på olika sätt behandlar,
redovisar och påpekar hur meningsskapande processer inom organisationer kan gå till.
Det material som vi har tagit del av refererar oftast till Karl E Weicks teorier om
meningsskapande. Weicks nyckelbegrepp har plockats ut från teorin och används även i
analysen.
Internationell utblick
Internationell forskning rörande meningsskapande processer tycks ofta utgå från
ledningsperspektivet och hur ledaren påverkar meningsskapande hos sin personal samt hur
detta kan påverka organisationen i sin helhet. Forskare som fokuserar på detta synsätt är Raes
et al., (2007) som i sin fältstudie ”Top management team and middle managers: Making sense
of Leadership” undersöker nämnda process i en organisation i Holland. Fältstudien handlar
om hur ledningsgruppen på ett kollektivt sätt bildar mening kring sin roll och kring
mellancheferna i organisationen. Undersökningen belyser även hur detta kan påverka
organisationens struktur.
13
I sin artikel ”Sensemaking and sensegiving in strategic change initation” beskriver Gioia &
Chittipeddi (1991) att chefens primära roll i ett förändringsarbete bäst kan förstås i termer av
begreppen meningsskapande och meningsgivande. De menar att chefen kan vara en typisk
”sensegiver” som ska få anställda att känna sig meningsfulla i en förändringsprocess.
Relationen mellan dessa centrala begrepp används och diskuteras för att skapa förståelse kring
strategiska förändringar inom organisationer.
I sin fallstudie ”Sense-making, complexity and organisational knowledge” menar Moss
(2008) att meningsskapandet är slutresultatet av kontinuerligt samspel mellan vetande och
varande, eller mellan variation av resurser och kompetenser i de mänskliga samtalen och
interaktioner. Moss (2008) undersökte ett företag i Storbritannien för att ta reda på vad och
vilka tillvägagångsätt mest gynnar meningsskapande, och därmed en framgångsrik
organisation. Han menar att kulturella normer och rutiner i organisationen utvecklar
traditioner och socialisationsprocesser, vilket påverkar personliga åsikter och värderingar som
också utvecklar dem teknologiska koncept och artefakt.
Den internationella forskningen visar på att kunskap om meningsskapande processer är av
yttersta vikt för att förstå organisationen.
Nationell utblick
Vi fann i vår sökning efter tidigare nationell forskning, att de flesta svenska forskarna studerar
hur ledningen verkar för att skapa meningar som främjar organisationens utveckling. Högvall
Nordin (2006) undersöker och belyser hur man som ledare på ett effektivare sätt kan arbeta
tillsammans för att skapa gemensam mening kring olika frågor. Nordins studie genomfördes
inom det svenska skogsbruket som fokuserar på hur arbetsmiljökommunikation ser ut ur ett
meningsskapande perspektiv. Hon tar upp hur gemensamma föreställningar bidrar för ett
fältrelaterad meningsskapande om arbetsmiljö och arbetsmiljörisker i det aktuella
organisatoriska fältet, med även vad det kan ha för betydelse för förförståelsen av
arbetsmiljökommunikationen.
I Simonssons (2002) studie tas det upp tre kunskapsöversikter, där den första beskriver olika
perspektiv
på
ledarskapsforskning
och
organisationskommunikation,
den
andra
kunskapsöversikten berör förståelse och meningsskapande inom organisationen. Den tredje
handlar om kravet på dialog inom organisationer. Studien är genomförd på en enhet på Volvo
14
Personvagnar, där forskaren resonerar kring ett idébaserat ledarskap som kännetecknas av
meningsskapande genom dialog.
Även Stiwne (1997) visar i sin studie att kunskap kring meningsskapandet påverkar hur
människor organiserar och förbereder sig för att möta organisationsförändringar.
Undersökningen genomfördes inom Friköpings kommun där en reform verkställdes på
kommunens äldre- och handikappavdelning.
Enligt Johanssons (2003) perspektiv är ledningen de som är centrala i en organisation och
det är deras definitioner, eller sociala konstruktioner av handlingar, händelser och mål som
utgör kärnan i verksamheten. Hon studerar kommunikation och tolkning utifrån en
organisationskontext. Fallstudien genomfördes i ett medelstort svenskt företag, där hon på
djupet beskriver chefernas kommunikation och strategi på ett detaljerat sätt.
Von Platen (2006) skiljer sig från ovanstående forskare eftersom hon undersöker
meningsskapande processen nerifrån i organisationens hierarki. Hon beskriver hur
medarbetare skapar mening vid organisatoriska förändringar, och hur medarbetarna använder
sig av organisationens identitet, statusstrukturer och andra tolkningsramar i nya arbetssätt och
strukturer.
Trots att Von Platen (2006) undersöker meningsskapande på mikronivå, så finner vi hennes
forskningsbidrag relevant för vår studie, eftersom hon behandlar frågor på organisationsnivå
och bygger sin forskning på Weicks teorier om meningsskapande. Von Platen hämtar sin
empiri från SVT:s enheter i Malmö och Örebro då organisationen genomgick stora
förändringar.
Även Edman (2012) betonar hur mening skapas vid förändringsprocesser i organisationer
där fokus riktas mot hur individer tänker och agerar. I studien presenteras den
förändringsprocess som Länsstyrelsen i Västra Götaland gick igenom.
Sammanfattning av tidigare forskning
Sammanfattningsvis vill vi påpeka att vi ser likheter och gemensamma mönster i resultaten
mellan den internationella och nationella tidigare forskning vi har tagit del av, där alla utgår
ifrån organisationsperspektiv i meningsskapandet. Trots att forskningen genomfördes inom
olika branscher, organisationer och verksamheter så lyfts ledningens inverkan på
organisationens helhet upp.
15
Forskningen fann vi som relevant att använda vid analys av resultat, trots att den inte
specifikt handlar om vårt berörda område. I den här refererade tidigare forskningen så
används Weicks teorier som analysinstrument för att visa på hur människor skapar mening i
organisationer. Von Platen (2006) anser att teorierna kan användas för att förklara många
sinsemellan relaterade fenomen vid tolkning samt meningsskapandets självuppfyllande
processer.
Teoretisk förankring
I den här studien var tanken från början att vi skulle använda oss av både
implementeringsteorin och enactment teori. De nationella och internationella studierna visar
på att det uppkommer svårigheter vid implementering av politiska beslut (Bengtsson, 2011;
Bengtsson, 2012; Bolin & Hallin, 2009; Löfgren, 2012). Bengtsson (2012) anser att när
politiska beslut inte genomförts som avsetts, hamnar den offentliga förvaltningen oftast i
fokus. Bengtssons utgår från Lipskys (1980), Hill och Hupes (2002) och Rothsteins (2001)
implementeringsteorier. Implementeringsteorin hade troligtvis hjälpt oss att undersöka om det
föreligger ett implementeringsproblem av de centralpolitiska skrivelserna rörande
specialpedagogen.
I vår studie ligger fokuset på Weicks enactment teori som vanligtvis översätts med teorin om
meningsskapande. Vi hade hört talas om teorin sedan tidigare och vi kom ytterligare i kontakt
med teorin i sökning av relevant tidigare forskning. Tyvärr är inte Weicks böcker översatta till
svenska från originalspråket engelska, så det uppstod vissa svårigheter vid tolkningen men
tanke på teorins komplexitet. Översättningen av teorin har vi dock inte upplevt som
problematisk och påverkade inte beskrivningen av den.
Vi har även använt av oss av Bolman och Deals (2013) tankar kring ledarskap, och Jarls
(2012) och Pirres (2007) tankar kring hur skolan styrs genom politiken samt Rothsteins
(2001) idéer, men dessa används enbart i diskussionsdelen.
16
Enactment teori
Teorin om meningsskapande används här att uppnå syftet att undersöka hur en utvald grupp
har skapat mening kring de statliga skrivelserna om specialpedagogens uppdrag.
Det teoretiska ramverket i studien bygger på Weicks enactment teori som även kallas för
teorin om den meningsskapande processen, och är relaterad till organisationer. Begreppet
används inom organisationsforskning och enligt Weick (1979) uppstår en del fenomen genom
att vi pratar om dem och på så sätt bildas organisationen. Teorin ger en logisk utgångspunkt
för att skilja på strategiska beteende och grundbeteende.
Sensemaking är ett nytt begrepp som Weick (1995) vidareutvecklade kring enactment.
Organisatorisk sensemaking är mer komplicerad än individuell sensemaking eftersom
sensemaking processen blir påverkad av individers olika åsikter, språk, tolkningar, händelser
som förekommer i en organisation (Weick, Sutcliffe & Obstfeld, 2005). I uppsatsen ersätts
begreppet sensemaking med meningsskapande.
Det primära i Weicks teori är att meningsskapandet sker retrospektivt, där det inträffade kan
bara förklaras i efterhand. Alltså handlar meningsskapande om att skapa kopplingar mellan
faktisk kunskap och nya erfarenheter (Weick, 1995).
Själva meningsskapandeprocessen sker i sex olika faser:
1. Det inträffade behöver förklaras
2. Man hittar ledtrådar som pekar på en särskild förklaring
3. Sannolika förklaringar uppstår till det inträffade
4. Tolkningar sprids genom informationsöverföring
5. Funderingar generaliseras men kanske inte godtas på en gång
6. Samförstånd uppstår kring det inträffade
Utifrån Edmans (2012) tolkning av Weick (1995) så agerar människor trots att det är svårt att
förklara varför de gjorde på ett visst sätt. Hon menar att den meningsskapande processen
tenderar att bestyrka förväntade effekter, där individer i vissa fall handlar utifrån det som
anses vara rimligt, där rimlighet därigenom kopplas samman med beslutsprocessen.
Identitet, retrospektivitet, medskapande i sociala relationer, socialt, pågående händelser,
ledtrådar och rimlighet är sju egenskaper som meningsskapandeprocessen består av enligt
17
Weick (1995). För att kunna förstå vad den meningsskapande processen är och hur den
fungerar bör egenskaperna förutsätta varandra och användas tillsammans (Weick, 1995).
Identitet
Meningsskapandet enligt Weick (1995) sker inte enskilt och han menar att när individer
skapar mening utifrån sin egen identitet påverkas de även av andra individer och deras
meningsskapande. Individen skapar mening kring händelser genom att ställa dem relation till
det egna jaget eller rättare det som jag blir till i interaktion med omgivningen (Högvall
Nordin, 2006). Hon påpekar att betydelsen av en situation kan tolkas och omtolkas utifrån vad
situationen betyder för den personen.
Retrospektivitet
Som vi redan har nämnt så är retrospektivitet det grundläggande i Weicks teori. Han förklarar
processen genom att jämföra den med en ljusstråle som riktas bakåt från en punkt i nutiden
och fastställer utvalda delar av erfarenheter (Weick, 1995). Det huvudsakliga problemet i
processen enligt Högvall Nordin (2006) är tvetydigheten som meningsskaparen ställs inför,
och inte osäkerheten. Därför behövs inte mer information utan istället ett uppbyggande av
värderingar och prioriteringar om det som varit meningsfullt i de erfarenheter man har haft.
Medskapande i sociala relationer
När individer och organisationer är med och skapar sin omgivning kallas denna egenskap
medskapande. Medskapande handlar om verkliga handlingar i världen, och inte hur vi
föreställer oss världen menar Weick (1995). Människors handlingar grundas på gamla
erfarenheter och förväntningar och därmed agerar alla utifrån sina egna prioriteringar och
utifrån den befintliga omgivning som man själv varit delaktig i att skapa. Eftersom vi själva
är delaktiga i skapandet av vår omgivning menar Weick (1995) att vi även då placerar saker
och händelser i olika fack, vi skapar kategorier och drar linjer som vi sedan agerar utifrån.
Socialt
Sensemaking is never solitary because what a person does internally is contingent on others.
Even monologues and one-way communications presume an audience. And the monologue
changes as the audience changes. (Weick 1995, s. 40)
18
Citatet illustrerar att meningsskapandet alltid sker i ett socialt sammanhang och social
interaktion. Om människors tolkningar av en situation ger mening för andra är det sannolikt
att tolkningen även ger mening till individen själv. Alltså den sociala gemenskapen är av stor
betydelse för meningsskapande processen eftersom människan har förstått en ny situation
genom samspel och kommunikation med andra.
Pågående
Sensemaking never starts. The reason it never starts is that pure duration never stops. People are
always in the middle of things, which become things, only when those same people focus on the
past from some point beyond it.
(Weick, 1995, s. 43)
Weick (1995) anser att meningsskapandet inte har någon början och inget slut utan är ett
konstant flöde av händelser, där människor använder sig av tidigare erfarenheter för att förstå
det som sker nu. Meningsskapande är något som hela tiden pågår, och det som sker nu kan
användas för att skapa mening i framtiden. Weick och Quinn (1999) betonar att det finns
skillnad mellan att se förändringar som episodiska eller som kontinuerliga, där den episodiska
handlar om att se förändringen som pågår under en period med en början och ett slut.
Meningsskapandet blir mest tydligt i diffusa situationer då avvikande händelser anses som
intressanta och väcker uppmärksamhet (Weick, 2001).
Ledtrådar
A cue in a frame is what makes sense, not the cue alone or the frame alone. Said differently, the
substance of sensemaking starts with three elements: a frame, a cue and a connection (Weick,
1995, s.110).
Tre väsentliga komponenter för att skapa mening är ”a frame, a cue and a connection”.
”Frame” tenderar att vara tidigare stunder av socialisering och ”Cue” tenderar att vara
nuvarande stunder av erfarenhet. Om en person kan bygga en relation mellan dessa två
moment, skapas mening Weick (1995). Högvall Nordin (2006) tolkar cues som en slags
isolerade referenspunkter, från vilka idéer kan länkas i meningsbärande nätverk, där dessa
referenspunkter betraktas som enkla strukturer som människor använder för att skapa mening.
19
Rimlighet
Meningsskapandet i organisationer handlar inte om att ge medarbetarna all information, utan
om att ge tillräckligt med information för att de ska kunna förstå vad en förändring innebär för
dem (Weick, 1995). Han menar att individer eller organisationer inte bör söka efter det som
betraktas som korrekt, utan det som anses vara rimligt. Viktigt för den meningsskapande
processen är en god historia som håller samman för att ge vägledning för handling, och den
bör vara övertygande för att individen ska kunna se tillbaka och skapa mening (Weick, 1995).
En god historia kan ses som en mall som har utformats genom tidigare meningsskapande
processer. Vad som är rimligt i organisatoriska händelser uppfattas olika utifrån individens
funktion inom organisationen (Weick m.fl., 2005).
Weicks teoretiska ramverk om den meningsskapande processen ligger som grund för denna
studie och analysen av respondenternas tolkningar och meningsskapande. Vi kommer att
beskriva den meningsskapande processen hos varje respondent kring de utdrag ur statliga
skrivelser som vi har valt rörande specialpedagogens uppdrag. På grund av respondenternas
högt uppsatta befattningsposition, betraktas deras meningsskapande också ur ett
organisationsperspektiv dvs. att dem både företräder och påverkar meningsskapandet i
förvaltningsorganisationen.
För att förstå meningsskapandet kring specialpedagogens profession så är organisationen och
organisatoriskt
kommunikativa
aspekter
med
samexistens
av
största
betydelse.
Kommunikation ses som en ömsesidig process där människor skapar mening tillsammans och
Weick (1995) menar att kommunikationen mellan människor i högsta grad influerar vilken
mening som skapas. Kommunikation har en viktig roll vid meningsskapande inom
organisationer om den används på rätt sätt i samförstånd menar Von Platen (2006).
Metod
Här kommer vi att förklara tillvägagångsättet av insamlingen av vår empiri. Vårt val av
datainsamlingsmetod, teorier och begrepp utgår från studiens syfte och våra frågeställningar.
20
Metodval
I en kvalitativ forskning försöker forskaren möta situationen som om den alltid vore ny och
strävar efter en helhetsförståelse av det enskilda fallet (Eriksson, Forsberg & Wengström,
2013). Beslutet att just välja och genomföra en kvalitativ studie berodde på studiens syfte, då
den kvalitativa metoden medför ett tillfälle att undersöka meningsskapande processen kring
utdrag
ur
statliga
skrivelser
kring
specialpedagogens
uppdrag
inom
den
valda
förvaltningsorganisationen i en svensk kommun.
Studien baseras på tre övergripande metodologiska huvudinriktningar, fenomenologi,
hermeneutik och kvalitativ textanalys.
Fenomenologi som ansats befattar sig med frågan om hur individer betraktar och skapar
mening i den värld de lever i (Bryman, 2008). Vi som forskare vill se saker och ting utifrån
respondenternas perspektiv för att förstå innebörden i människans beteende.
Det finns inga tydliga gränser mellan fenomenologi och hermeneutik och den hermeneutiskt
– fenomenologiska traditionen uppfattas som ett generellt kunskapsteoretiskt synsätt i sig
(Bryman, 2008). Forskaren bör inta en extern infallsvinkel, det vill säga betraktar den sociala
kontext som studeras med ett utifrånperspektiv. Hermeneutiken som metod handlar om att
tolka, förstå och förmedla upplevelser av olika fenomen och är lämplig att användas då syftet
med en studie är att få tillgång till informanternas egna upplevelser av ett fenomen (Fejes &
Thornberg, 2015).
Det är viktigt att informanterna ges stort utrymme att själva bestämma vad de vill skriva eller
tala om. Författarna pratar om hermeneutiska spiralen som byggs på dialektiken som finns
mellan föregående forskning och det empiriska materialet som ska tolkas. Spiralmetaforen
illustrerar pendlingen som äger rum mellan det empiriska materialet och litteraturen, och med
varje pendling grävs spiralen längre ner och därmed fördjupar tolkningen. Vi valde
hermeneutiken för att vi som forskare ville låta oss ledas i en oväntad riktning utan att
förskräckas över att de ursprungliga forskningsfrågorna överskrids, fördjupas eller
kompletteras (Fejes & Thornberg, 2015).
Vi är medvetna om att när en samhällsvetenskaplig forskning genomförs bör forskaren vara
värderingsfri och objektiv och fri från alla förutfattade meningar. Bryman (2008) menar att
”forskning som bara är en spegling av personliga åsikter och förutfattade meningar, inte ska
anses giltig eller vetenskaplig, eftersom den styrs av subjektiva faktorer.” (Bryman, 2008, s.
43).
21
Vid kvalitativ forskning betonar Eriksson, Forsberg och Wengström (2013) att forskaren bör
se sig själv och deltagarna som subjekt som påverkar datainsamlingen. Forskaren bör även ta
ställning till sin förförståelse, det vill säga den kunskap som forskaren besitter inom
forskningsområdet.
Valet av kvalitativ textanalys föll sig naturligt för oss eftersom den följer en lång historisk
tolkningstradition inom hermeneutiken (Fejes & Thornberg, 2015). Genom valet av väl
avgränsat undersökningsproblem, ville vi skapa kunskap och innebörd utifrån de statliga
skrivna utdrag vi använde oss av. Fast vi har haft begränsat med officiella dokument, så har
källmaterialet varit rätt så omfattande.
De valda utdragen har granskat och analyserats, men dessa redovisas inte närmare utan
studien har begränsats till intervjusvaren istället.
Studien bygger på empiriskt material insamlat genom intervjuer med en grupp
kommunpolitiker och en grupp utbildningschefer som har lämnat värdefulla synpunkter och
uppgifter.
Kvalitativ forskningsintervju användes för att kunna förstå världen och utveckla mening
utifrån respondenternas perspektiv och synsätt (Kvale & Brinkman, 2014). Avsikten med
ansatsen var att få kännedom om respondenternas tankar och syn på det aktuella området.
Vi är väl medvetna att vår studie har ett begränsat underlag och därmed generaliseras inte
resultatet då den kvalitativa intervjumetoden har sina begräsningar som kan påverka våra
slutsatser.
Intervju som metodval
Tanken med studien är att få så många varierande svar som möjligt för att förstå
undersökningsområdet ur respondenternas synvinkel.
Enligt Kvale och Brinkman (2014) är den kvalitativa forskningsintervjun ett professionellt
samtal som bygger på vardagslivets samtal, där kunskap konstrueras i interaktionen mellan
intervjuaren och den intervjuade. Den benämns oftast som ostrukturerad eller ickestandardiserad intervju eftersom det inte finns så många strukturerade eller standardiserade
procedurer för utförandet, och många av metodbesluten fattas under själva intervjun.
Huvudmålet är att erhålla nyanserade beskrivningar av olika kvantitativa aspekter av
intervjupersonens livsvärld (Kvale & Brinkman, 2014).
Vi har använt oss av halvstrukturerade intervjuer för att kunna få kunskap om hur politiker
och utbildningschefer tolkar en del utdrag ur statliga skrivelser rörande specialpedagogen
22
samt
möjligheter
och
hinder
för
meningsskapande
inom
den
undersökta
förvaltningsorganisationen.
Eriksson, Forsberg och Wengström (2013) påpekar att halvstrukturerade intervjuer
genomförs med en friare struktur som anger de ämnesområden som ska omfattas. Vi anser att
just denna typ av intervjuer ger oss utrymme för följdfrågor, vilket ger oss ytterligare
fördjupat information inom området. Inför varje intervjutillfälle förberedde vi en
intervjuguide. Datainsamlingen genomfördes med tre politiker på kommunnivå och tre
utbildningschefer verksamma på tre olika förvaltningar inom en kommun.
Kvalitativ textanalys som metodval
Metodansatsen valdes för att vi skulle kunna göra en djupare analys av texters betydelse och
diskutera dess sammanhang. Enligt Fejes och Thornberg (2015) handlar den kvalitativa
textanalysen om att välja ut och förhålla sig till olika typer av texter och deras innehåll och
skapa kunskap om texternas innebörd utifrån ett väl avgränsat undersökningsproblem. I vårt
fall utgjordes textanalysen på utdrag ur avgränsade politiska skrivelser, som lämpade sig till
studiens formulerade syfte och frågeställningar. Redan när forskaren har påbörjat sitt arbete
kan texterna finnas i form av historiska dokument eller också kan det initieras och organiseras
av forskaren (Eriksson et al., 2013).
Bryman (2008) betonar att kvalitativ textanalys kan vara av hermeneutisk art genom att de är
sensitiva för den kontext i vilken texterna producerades. Hermeneutiken uppfattas av sina
moderna förespråkare som en strategi som rymmer stor potential i förhållande till texter.
Innan vi genomförde textanalysen så klargjorde vi för oss vilka av de tre analytiska
dimensionerna som står för vår analytiska förgrund, som beskrivs i texten nedan.
Den första dimensionen analyserar upphovsmannen, textförfattaren eller en sammanställande
redaktör till en text och söker svar på frågor om vilka innebörder som författaren själv
tillskrivit en text. Den första dimensionen ansågs inte som lämplig för studien och användes
inte.
Våra valda utdrag har analyserats av andra dimensionen som riktar fokus mot texternas form
och innehåll, och den tredje dimensionen vilket innebär att tolka texter i relation till ett
sammanhang utanför själva texten (Fejes & Thornberg, 2015). Hellspong och Ledin (1997) i
Fejes och Thornberg (2015) påpekar att analysen i den andra dimensionen utgår från själva
texten och fokuserar på dess språkliga och innehållsliga innebörder och tredje dimensionens
analys fokuserar på textens betydelser i förhållande till det omgivande samhället.
23
Textmaterialet analyserades med hjälp av analytiska frågor som präglas mer eller mindre av
den vetenskapliga traditionen i vilket analysarbetet bedrivs. Enligt Fejes och Thornberg
(2015) så fokuserar den andra textanalytiska dimensionen på frågor om hur det språkliga
förhållandet i texten tolkas, och vilka terminologier som tas i bruk eller utesluts kring
specialpedagogen. Utifrån den tredje analysdimensionen så är målsättningen med frågorna att
se vilken betydelse de statliga skrivelserna har av förankringen av specialpedagogens
yrkesroll.
Analysen fördjupades men en fjärde kompletterande analytisk dimension som benämns som
problematiserande dimension. Här handlar det om teoretisk drivna analysfrågor som uppvisar
eventuella sociala maktrelationer (Fejes & Thornberg, 2015).
Analysen av dokument från olika perioder kan ha medfört risker att vi har tolkat utifrån vårt
egna tidsperspektiv.
Urvalsgrupp
Vi har använt oss av målinriktade eller målstyrda urval som enligt Bryman (2008) i huvudsak
handlar om att välja ut enheter, individer, organisationer, dokument med direkt hänvisning till
de forskningsfrågor som har formulerats. I sökning av centralpolitiska beslut kring
specialpedagogen användes regeringens hemsida där vi fann mycket informationsmaterial
rörande studiens område.
Omfattningen av materialet var stort så en avgränsning gjordes, och specifika utdrag valdes
från SOU 1999:63a, Regeringsbeslut 1:3 U2015/05783/S och Utbildningstillskottets
betänkande 2015/16: UbU1 efter noggrann genomgång. När målstyrda urval är aktuella i
kvalitativ forskning görs urvalet normalt på mer än en nivå, i vårt fall kommunpolitiker i
kommunstyrelsen, politiker i nämnder och utbildningschefer i tre olika förvaltningar.
Utifrån syftet med vår studie, att skapa kunskap om hur statliga utredningar, utvärderingar
och reformer kring specialpedagogen har tolkats och skapats mening kring, valdes relevanta
respondenter inom en kommun på olika nivåer. För att säkerställa relevanta respondenter till
undersökningen skickades mailförfrågan angående intervju till arton personer totalt. Tre
politiker med olika ansvarsområden och position inom förvaltningsorganisationen tackade ja
och ställde upp på intervju. De högst ansvariga inom förvaltningarna avböjde att ställa upp på
intervju. Däremot tackade tre utbildningschefer från olika förvaltningar ja till att intervjuas.
24
Allt som allt tackade sex personer ja. Påpekas bör att tre utav respondenterna besvarade
frågorna utifrån två olika professionspositioner. Vi anser att urvalet av respondenter är
tillfredställande trots det stora bortfallet av tillfrågade personer.
Genomförande
Informationsbrev (Bilaga 1) skickades till alla tillfrågade. Respondenterna som tackade ja till
intervju kontaktades och en överenskommelse gjordes angående tid och plats. Frågorna till
intervjun formulerades utifrån syftet med undersökningen. Vårt huvudsyfte har funnits med
från början, men frågeställningarna har vuxit fram under arbetets gång med insamling, analys,
bearbetning av det empiriska materialet och den litteratur som använts.
En frågeguide (Bilaga 2) förbereddes inför varje intervju, och frågor som inte kändes
relevanta för enskilda respondenter sorterades bort under intervjuns gång. Frågorna delades in
i två grupper, grupp ett bestod av allmänna frågeställningar utifrån studiens syfte. Frågorna i
grupp två var direkt kopplade kring tolkning och meningsskapande utifrån dem valda
utdragen ur centralpolitiska skrivelser.
Som underlag (Bilaga 3) till intervjun sammanställdes en text som bestod av relevanta utdrag
ur statliga skrivelser som vi fann intressanta och som berörde vårt syfte. Dessa togs med och
delades ut på plats till enskilda respondenter.
Intervjuerna genomfördes på respektive respondenters arbetsplats, under arbetstid där miljön
upplevdes trygg och ostörd för båda parter. En av intervjuerna genomfördes dock hemma hos
respondenten, då hen ansåg att det var lämpligast.
Under intervjuerna deltog vi båda men vi klargjorde vilka roller vi hade vid intervjuns
inledning. Enligt Stukat (2011) kan två personer upptäcka mer än vad en person gör, de kan
också komma överens om att ha olika fokus under intervjun. En av oss var alltid den som
intervjuade dvs. ställde de förberedda frågorna och spelade in samtalet, och den andra
antecknade och ställde eventuella följdfrågor.
I början av intervjuerna så informerades respondenterna återigen om de etiska överväganden
som de redan tagit del av i informationsbrevet. Vid detta tillfälle tog vi även upp hur lång tid
intervjun skulle ta och de tillfrågades även om tillåtelse att spela in intervjun.
Två mobiler användes vid inspelningen av varje intervju för att man inte skulle förlora
datamaterial om en av enheterna slutade fungera. Användandet av mobiler har dock sin
begränsning då inspelningen riskerar avbrytas vid inkommande samtal, och därför användes
25
ytterligare en enhet i form av en läsplatta. Enheten placerades så att ljudupptagningen skulle
bli den bästa möjliga. En del av intervjufrågorna besvarade respondenterna genom
resonemang och tolkning utifrån utdrag från statliga skrivelser (Bilaga 3). Varje intervju
varade mellan 40 minuter till 90 minuter.
Analys och bearbetning
Enligt Fejes och Thornberg (2015) undersöker forskaren systematiskt sitt datamaterial och
arbetar aktivt med att organisera, bryta ner, koda och söka efter mönster för att nå ett resultat.
Bryman (2008) poängterar att:
De största svårigheterna med kvalitativa undersökningar är att det mycket snabbt genererar ett stort och
otympligt datamaterial genom att de bygger på beskrivningar i form av fältanteckningar, intervjuutskrifter
och dokument av skilda slag.” (Bryman, 2008, s. 210)
För transkriberingsarbetet avsattes mycket tid men det var givande och en nödvändighet. För
att underlätta för oss båda så valde vi att transkribera materialet var för sig och vi delade upp
intervjuerna jämnt, tre var. Därefter samanställdes det transkriberade materialet för att kunna
få en tydligare överblick över vilka delar som var lämpliga att användas i analysen och som
skulle bidra mest till vårt slutgiltiga resultat.
Under transkriberingen blev den insamlade empirin mer tydlig och mer greppbar. Efter en
gemensam analys av det transkriberade materialet uppstod ibland olika tolkningar av empirin,
men eftersom det handlade om små tolkningsvariationer så enades vi alltid i slutänden.
Respondenternas talspråk justerades till skriftspråk för att förenkla läsandet. Emotionella
uttryck från intervjuerna valdes att inte transkriberas då detta inte är relevant för syftet och
frågeställningarna. Redan från början fick alla respondenter en kodning för att skydda deras
identitet. Kommunalpolitiker kodades med P1, P2 och P3 och utbildningschefer med U1, U2
och U3.
Att skapa mening ur en massiv mängd data är den stora utmaningen i en kvalitativ analys
anser Patton (2002) i Fejes och Thornberg (2015) där det väsentliga är att skilja mellan det
triviala och att identifiera betydelsefulla mönster. Intervjuerna lästes igenom upprepade
gånger för att hitta mönster och få en känsla för helheten. Därefter grupperades de kodade
26
respondenterna i två grupper, grupp P och grupp U som lett till två rubriker i analysdelen.
Grupperingen gjordes för att synliggöra likheter och olikheter i förhållande till studiens syfte.
De två grupperna strukturerades och resonerades kring i en omfattande analys och diskussion.
Utifrån vald teori och centrala begrepp har den insamlade empirin analyserats när det gäller
hur intervjupersonerna skapar mening kring utdragen ur statliga skrivelser, samt deras
tolkningar av specialpedagogens profession för att kunna besvara studiens frågeställningar.
Den kvalitativa textanalysen genomfördes enligt (Fejes & Thornberg, 2015) följande fyra
steg:
1. Att identifiera analysens problem – ett problem identifierades och formulerades och
analyserades med hjälp av en övergripande fråga.
2. Att välja texter som ska analyseras – lämpligt empiriskt material valdes som samlats in
för att analysera problemet.
3. Att skapa analytiska teman – tematisk sökning av befintliga dokument från olika
tidsperioder genomfördes. En ytterligare avgränsning gjordes till specifika årtal.
4. Att göra en detaljerad analys – analysarbete på en mer detaljerad nivå där texter lästes
igenom, skrevs ut och kategoriserades. Efter det analyserades innehållet närmare.
Ett kriterium för god textanalys är medvetenhet om tolkningens betydelse när man studerar ett
samhällsfenomen menar Bergström och Boréus, (2000). Vidare påpekar de att texterna
speglar både medvetna och omedvetna föreställningar som vi människor finner
samhällsvetenskapligt intressanta.
Begreppet utdrag ur statliga skrivelser kommer att användas kontinuerligt för att underlätta
och undvika upprepning varifrån texterna är tagna. Med utdrag ur statliga skrivelser menas
utvalda
delar
från
SOU
1999:63a,
Regeringsbeslut
1:3
U2015/05783/S
och
Utbildningstillskottets betänkande 2015/16: UbU1.
Etiska aspekter
”God etik är en viktig aspekt i all vetenskaplig forskning” (Eriksson et al. 2013, s. 141).
Vidare menar de att intresset för att erhålla ny kunskap ska alltid vägas mot kravet över
skyddandet av individer som deltar i undersökningen. Forskarens tydlighet är viktig när det
gäller transparensen kring forskningsproceduren och hur man kommer fram till resultat för
både kvalitativ och kvantitativ forskning (Bryman, 2008).
27
I en forskningsstudie är det nödvändigt att man tar hänsyn till de etiska aspekterna som
Vetenskapsrådet (2002) rekommenderar och har som riktlinjer. De grundläggande etiska
principerna
för
svensk
forskning
är
informationskravet,
samtyckeskravet,
konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. De behandlar frågor så som frivillighet,
konfidentialitet och anonymitet (Bryman, 2008).
Enligt informationskravet informerades berörda personer om undersökningens syfte, och hur
den är upplagd i stort samt vilka konsekvenser undersökningen kan få. Respondenterna
informerades att det var frivilligt att medverka i undersökningen, och att de har rätt att avbryta
deltagandet när som helst redan vid första kontakten men även vid själva intervjutillfället.
Information gavs också om vilka moment som skulle ingå i undersökningen (Bryman, 2008).
En överenskommelse gjordes med respondenterna att ingen i undersökningen ska kunna
identifieras och att all insamlad datamaterial ska hanteras på ett etiskt och korrekt sätt.
Vi tydliggjorde att allt resultat hålls konfidentiellt och förblir anonymt genom att koda den
information som vi kommer få tillgång till, samt att transkriberingar inte ska innehålla riktiga
namn. Vi var medvetna om våra skyldigheter och vad som krävdes av oss i detta avseende.
Underökningens deltagare informerades om att det insamlade materialet endast kommer att
användas av oss i forskningsändamål.
När det gäller den kvalitativa textanalysen av utdrag ur statliga skrivelser, så är vi medvetna
och vill starkt betona att det finns en etisk aspekt hur vi har vi förhållit oss till den tolkningen
vi har gjort. Det kan förekomma en risk för missuppfattning av vår undersökning eftersom vi
utgår från våra personliga tolkningar.
28
Resultat och analys
I denna del prövas Weicks teori i relation till insamlad empiri, och studiens resultat redovisas
och analyseras. Weicks (1995) sju egenskaper i meningsskapande processen och enactment
teorin i sin helhet prövades på de upptäckta mönstren i den insamlade empirin.
Analysen av resultaten är uppdelad i två överordnade teman, analys av politikers och
utbildningschefers tolkning och meningsskapande av utdrag ur statliga skrivelser. De
redovisas i berättande form men även med stöd av utvalda citat. Analysen av resultaten utgår
också från tidigare forskning.
Vi använder oss av samma kodning som vi nämnt tidigare där vi bestämt att inte beskriva
någon utifrån ålder och kön. Respondenterna benämns med:
P1-3: Politiker
U1-3: Utbildningschefer
Analys av politikers tolkning och meningsskapande av utdrag ur statliga
skrivelser
Det som var märkbart under intervjutillfällena men även vid den första mailkorrespondensen,
var hur olika viktigt respondenterna ansåg att deras deltagande i studien var. Enligt von Platen
(2006) beror detta på hur stor betydelse en fråga har för individen, och hur intresserad man är
för att skapa mening kring den.
Ingen av politikerna kände till de utdrag vi hade med som intervjuunderlag. Däremot kände
en av dem igen ett av utdragen som handlade om att stärka den specialpedagogiska
kompetensen generellt, och påpekade att hen har hört talas om detta via media.
En gemensam nämnare för de tre politikerna var att ingen av dem riktigt var införstådd med
specialpedagogens roll och vad deras uppdrag går ut på. De var dock ense om att
specialpedagogen tillför mycket för skolans kvalitet på olika sätt och olika områden.
P2 ser specialpedagogen som en kvalitetförstärkare och man borde lägga resurserna på att
utöka kvaliteten. Hens åsikt var också att det bör lagstiftas kring specialpedagogens uppdrag,
och menar att man som politiker kan kringgå allt som inte är lagstiftat och kommuner har då
inga skyldigheter. P2 uttryckte sig så här:
29
Specialpedagogens roll kan jag tänka mig är en roll man har för att förbättra kvaliteten i
verksamheten och det som händer i kommunen idag är att man inte satsar så mycket på kvalitet.
(P2)
Det vi såg var att politikerna relaterade kring specialpedagogen utifrån sina tidigare
erfarenheter som enligt Weick (1995) kan kopplas till deras förförståelse.
Enligt Von Platens tolkning av Weicks (1995) teori är mening med andra ord den innebörd
som en fråga tilldelas då den kopplas till en persons referensram. I det här fallet när
politikerna kopplade en fråga till sin referensram kunde hen förstå sina upplevelser.
Vidare utryckte P3 vikten av kollegialt lärande och att hen förknippar det med
specialpedagogens uppdrag.
Kollegialt lärande är bättre på plats än att skicka folk till centralutbildning i Stockholm, det ger
en liten verkan och man blir en ensam eldsjäl och det är där specialpedagogen kan förstärka och
vara stöd här, tycker jag. (P3)
Citatet visar på att politikerna tilldelar specialpedagogens uppdrag olika meningar utifrån sina
tolkningsramar som enligt Von Platen (2006) till största del består av deras vardagsverklighet.
En
av
politikerna
(P1)
uppmärksammade
nuvarande
lärarbrist
och
ansåg
att
specialpedagoger kommer att vara en av de vanligare grupperna i skolan, som kommer att
stötta lärarna i läraruppdraget och vara ett slags kompensatorisk kompetens som lärarens
medhjälpare. Enligt politikern borde lärarna få mer kunskap om vad specialpedagogik är, och
bli bättre på att använda sig utav specialpedagogens kompetens när ett problem har
identifierats. Lärarbristen anses som en diffus situation och väcker stor uppmärksamhet i
Sverige och enligt Weick (2001) är det just i sådana otydliga situationer som
meningsskapandet blir mest tydligt. Politikerns meningsskapande kring detta sammanhang
tilldelar specialpedagogerna en roll som inte är relevant för specialpedagogens uppdrag.
Utifrån politikerns uttalande kring vad specialpedagogens roll är i ett skolsammanhang kan
vi konstatera att hens meningsskapande pågår. Hen påstod att vissa skolor i Sverige inte har så
stora utmaningar, och därmed menar hen att dessa skolor inte behöver utveckla sina
kunskaper kring specialpedagogen. Uttalandet är föga förvånande då politikern inte är
införstådd i vad specialpedagogens profession innebär, då specialpedagogens uppdrag upplevs
generellt som otydligt. Om vi utgår ifrån Weicks (1995) pågående princip, så har
30
meningsskapandet ingen början och inget slut, och det instämmer vi i att meningsskapande
processen kring specialpedagogen är något som ständigt pågår.
Angående de centralpolitiska skrivelser vi hade kring specialpedagogens uppdrag så var
politikerna eniga om att de inte alls fattar några beslut kring specialpedagogens professions.
Alla politiker klargjorde att de inte verkställer några beslut kring specialpedagogen, utan att
de
deltar
i
diskussioner
angående
olika
kvalitetsgranskningar
tillsammans
med
utbildningschefer och rektorer. Vidare menar politikerna att det sällan förekommer att de är
inblandade i genomförandet av lagar, utan det är rektorerna/förskolecheferna i kommunen
tillsammans med respektive utbildningschef på förvaltningsnivå som står för genomförandet
av politiska beslut.
Förvaltningscheferna har mycket inflytande i beslutsfattandet inom deras verksamheter (P2)
I princip så skulle man kunna säga att vi inte kommer i närheten av att bestämma av den här
typen av frågor, för att det är frågor som skolorna själva fattar beslut om i högre utsträckning,
ofta med stöd av förvaltningen och diskussioner internt. Det handlar om att följa lagar och
sådant, så vi har ett antal jurister anställda för mig som kan medverka till detta. (P1)
Trots enigheten kring beslutsfattandet så delgav en av politikerna sin åsikt att man som
politiker borde ha en bättre verklighetsförankring när det gäller hur det ser ut i kommunens
förskolor/skolor/gymnasieskolor, och inte lämpa över ansvaret till utbildningschefer och
rektorer. Vidare menar hen att politiker alltför ofta ställer sig allt för långt ifrån
beslutsprocessen och ger inte rätt förutsättningar för genomförandet av dessa beslut.
Enligt Pierre (2007) är kommunpolitikerna generellt mindre ideologiskt färgade än
rikspolitikerna, utan är mer pragmatiskt inriktade och deras handlande påverkas mer av de
lokala förutsättningarna. Det innebär att politikerna kan delegera makt och befogenheter till
aktörer på lägre nivå, vilket betyder att kommunfullmäktige kan delegera frågor till nämnden,
och nämnden i sin tur delegerar frågor till utbildningschefer och rektorer. Vidare menar han
att kommunerna har stor frihet att bestämma hur själva skolväsendet ska organiseras, vilket
gör att det finns en stor variation mellan kommunerna men även inom kommunen.
P2 anser att om man bestämmer sig för att göra nedskärningar så är det den som bestämmer
nedskärningarna som också ska ta ansvar för den. Hen anser att den kedjan blir allt sämre och
sämre i kommunen.
Von Platen (2006) menar att nedskärningar och prioriteringar i en budget skapar frågor om
vad organisationen arbetar med och då blir organisation identiteten ifrågasatt, och kan
31
upplevas som otydlig. Även P3 menar att det handlar om att se helheten och förstå
sammanhanget.
Om man utgår ifrån Weicks teori så har politikerna i det här fallet en gemensam
tolkningsram kring beslutsfattandet. Politikerna utformar sin egen omgivning och förhåller sig
inte passivt till omgivningen och handlar utifrån egna erfarenheter som de själva har skapat.
Weick (1979) anser att därefter placerar vi företeelser i olika kategorier som vi sedan agerar
utifrån.
Gällande utdraget om statsbidraget betonar P1 och P2 att det överlag är komplicerat och
svårt att söka dessa bidrag och tidsbristen är också en aspekt i detta sammanhang.
Tyvärr, jag brukar skämta och säga att de flesta av sådana här satsningar är gjorda för att
pressmeddelandet ska se tjusigt ut, snarare än att verkligheten ska förändras. Tyvärr så är det att
en del av dessa inte söks för att det är så omständligt för dem, ibland får man kaffepengar och de
har lagt ner mycket tid för att göra en ansökan och skicka in alla bevis på vad man gjort och
liknande, så får man väldigt lite betalt för det. (P1)
Det är ju också det som är problemet att man kommer med en massa sådana här satsningar hela
tiden, då är det ju bättre att man satsar mer pengar på kommunerna, så får kommunerna
pengarna ut i sina verksamheter. Eftersom det inte söks några pengar så har stadsbidragen varit
frysta hur länge som helst. (P2).
Här kan man tydligt se hur politikerna använder sina redan befintliga referensramar för att
skapa ledtrådar i nya sammanhang. Enligt Weick (1995) kan det handla om små detaljer och
informella mönster, i detta fall tidigare erfarenheter kring statsbidragsansökningar, som
påverkar meningsskapandet. Eftersom politikerna uttrycker att förfarandet om statsbidrag är
komplicerat och tidskrävande, så kom P2 med en egen lösning på detta problem, att
kommunerna istället borde få pengarna för att kunna fördela dem till sina verksamheter efter
behov. Här kan man knyta an till Weicks (1995) rimlighetsprincip att meningsskapandet
således inte handlar om det som är rätt eller är sant, utan politikerna utgår i sitt
meningsskapande kring det som anses vara rimligt.
En av politikerna (P3) påtalade att hens förvaltning har blivit betydligt bättre på att söka
statsbidrag jämfört med hur det såg ut tidigare. Hen påpekade att olika statsbidrag söks
regelbundet, då det handlar om mycket som gynnar verksamheterna på olika sätt.
Ovanstående resonemang visar att politikern har förstått en ny situation genom samspel och
kommunikation med andra, att söka statsbidrag ger mening för förvaltningen så ger det även
32
mening till hen själv. Den sociala egenskapen i Weicks (1995) teori belyser att
meningsskapandet är en individuell process som alltid äger rum i en social samverkan.
Analys av utbildningschefers tolkning och meningsskapande av utdrag ur
statliga skrivelser
Vårt underlagsmaterial som bestod av valda utdrag ur statliga skrivelser rörande
specialpedagogen var inte utbildningscheferna bekanta med, och vissa delar upplevdes som
irrelevanta för de berörda förvaltningarna enligt utbildningscheferna. Trots att det redan i
informationsbrevet tydligt framgick vad syftet med intervjun var, att vi nämligen ville ta del
av respondenternas tolkning och meningsskapande kring utdragen och utifrån dessa komma
fram till deras tankar om specialpedagogens uppdrag, visade det sig att utbildningscheferna
upplevde detta som ganska komplicerat.
Vi tolkar de besluten på vårt sätt utifrån vad verksamheten, och i vårt fall barnen, vad vi tror är
bäst för barnen, så det beror på vilka intentioner de nationella besluten är ute efter, det vet jag
faktiskt inte utan... det beror på hur vi tolkar dem och det är inte säkert att vår tolkning är likadan
som de som har gjort besluten menade. (U2)
Synen som man har på sig själv och hur vi uppfattas av andra påverkar
meningsskapandeprocessen. Weick (1995) anser att individen skapar en föreställning av sig
själv som reflekterar en bekräftande bild i en konkret situation man deltar i. I detta fall, enligt
Weick, när utbildningscheferna skapar mening utifrån sig själva och sin egen identitet
påverkas de alltid av andra individer och deras sätt att skapa mening. Weick menar att
meningsskapande inte sker enskilt utan alltid när individen tar ett beslut, finns det en tanke i
det undermedvetna att beslutet kommer att tolkas av andra individer. Alltså på samma sätt
som utbildningscheferna skapar mening om sig själva, skapar de också mening i respektive
förvaltningsorganisationer eftersom kommunikationen är det väsentliga i denna process.
Von Platen (2006) skriver att organisationsidentitet är en social identitet. Hon menar att
organisationsidentitet inte är något som organisationen har utan det existerar i form av
medlemmarnas föreställningar.
Edman (2012) tar upp frågan om organisationsidentitet och pekar på olika uppfattningar
kring ämnet utifrån andra organisationsforskare, och anser att det idag är av större politisk
33
betydelse att organisationer skapar sig en identitet. Hon refererar till Gioia et al. (1991) som
menar att organisationsidentiteten kan ses som antingen föränderlig eller stabil och att
identiteten förändras i takt med kontexten. Hon lyfter även upp Brorströms (2010) antagande
där identitet är ett modernt begrepp som rymmer flera olika synsätt och menar att ”identitet är
således ett sätt att skapa mening genom språket och identitet är därför socialt konstruerat.”
(Brorström, 2010, s.14). Tydligt för oss blev hur viktigt språket är när utbildningscheferna
kommunicerar med sina medarbetare på olika nivåer och skapar mening kring
specialpedagogens uppdrag. Vi anser att språkbruket och ordvalet som uppstår inom
förvaltningen i talet om specialpedagogen är av yttersta vikt när det gäller hur organisationen
skapar mening kring professionsrollen.
En av utbildningscheferna uttryckte att den nyligen införda karriärtjänsten som förstelärare
har ytterligare försvårat för specialpedagogen att få legitimitet inom samma område. Hen
menade att försteläraren tilldelats ett ansvar från rektorn medan specialpedagogen har en
utbildning på avancerad nivå. Detta är ytterligare en faktor som komplicerar för
specialpedagoger att hitta och försvara sin yrkesidentitet.
I min värld så borde specialpedagogen redan vara en förstelärare och få betalt för det, för att det
faktiskt är den läraren som har längst utbildning i hela vår organisation. Jag hade ju velat att man
redan ansett att de har en expertroll och det borde man få betalt för redan i grunduppdraget, men
det är jag väldigt ensam om. (U3)
Det som var gemensamt för alla intervjuade utbildningschefer var att de alla hade på något
sätt varit i kontakt med specialpedagoger, och var bekanta med själva professionen.
Skillnaderna var hur förvaltningsorganisationen organiserar specialpedagogens uppdrag både
organisatoriskt och innehållsmässigt. Två utav utbildningscheferna hade samma bild av
specialpedagogens uppdrag och roll, att specialpedagogen i första hand inte arbetar med
enskilda
elever
utan
handledande,
konsultativt,
förebyggande
och
bidrar
till
organisationsutvecklingen samt är nära knuten till ledningen. Använder man sig av Weicks
(1995) begrepp så har dessa två utbildningschefer en gemensam tolkningsram när det gäller
specialpedagogens uppdrag. Enligt Simonsson (2002) så kan termen kontext användas istället
för termen tolkningsram i meningsskapande processer.
Till skillnad från U3:s och U2:s inställning så uttryckte U1 sig så här:
Lärarna kan inte samma saker som de kunde i den förra generationen, de kan inte läsinlärning på
samma sätt, de kan inte klassrumsledarskap på samma sätt så då blir kravet på
34
specialpedagogerna från mina yrkesgrupper att ni måste sluta konsultera, ni måste komma
närmare eleverna …….ska jag vara riktigt ärlig så tror jag att inom fem år kommer det inte att
stå speciallärare/specialpedagog utan bara speciallärare punkt! (U1)
Utbildningschefen uttryckte att rektorer och biträdande rektorer ute i verksamheterna i allt
större utsträckning kräver att specialpedagogerna ska vara direkt involverade med eleverna.
Nuförtiden är det mer ”hands on” påpekade hen, och det gäller alla yrkesgrupper inom skolan
så som skolläkare, skolsköterska, psykolog, kurator och specialpedagog. Hens åsikt rörande
detta grundar sig dels på att lärarna har börjat bli ”sällsynta” dels att de är mycket yngre och
mindre erfarna.
Jarl och Pierre (2007) menar att den ökade friheten hos lärarna att utforma sin undervisning
möter också problem när de ska hantera specifika frågor i sin yrkesprofession, utan ett
begripligt regelverk som stöd. Lärarna måste även hantera svåra frågor och utan tydliga
riktlinjer kan det leda till konflikter i verksamheten, då lärarna löser svårigheter och dilemman
utifrån sin personliga kompetens.
Utgår man ifrån von Platens (2006) tankar så tyder detta på att U1 vill förenkla i tillvaron
och använder sig av sina sociala redskap i form av stereotyper och kategoriseringar. I det här
konkreta fallet så tillskriver utbildningschefen vissa egenskaper som är gemensamma för hela
gruppen, dvs. lärarkåren, då specialpedagogen förväntas att utföra samma uppdrag som
lärarna.
Tydligt var att utbildningscheferna inte var de direkta beslutsfattarna när man anställer
specialpedagoger, utan att det är de berörda förskolecheferna/rektorerna som tar dessa beslut.
En av utbildningscheferna (U2) påtalade att hen alltid utgår ifrån hur behovet av
specialpedagog ser ut i verksamheterna. U3 betonade att befintliga styrdokument är väldigt
tydliga när det gäller elevens rätt till stöd och att hen ansåg att den stora utmaningen ligger
just där. Inom hens ansvarsområde att leda rektorer så ligger det på U3 att få rektorerna att
förstå hur absolut den här rätten till stöd är, ”att den inte är villkorad utan den är väldigt
absolut”.
Som ledare kan man vara meningsgivare, menar von Platen (2006), vilket sker genom att
ledaren använder sitt språk för att skapa olika tolkningar kring inom organisationen. I detta
fall kan utbildningschefen betraktas som ”Sensegivare” (Gioia & Chittipeddi, 1991) då hen
får anställda att känna sig meningsfulla genom att göra dem införstådda i betydelsen av
skollagen kring elevens rätt till stöd. Vidare menar Gioia och Chittipeddi, (1991) att
35
förändring i sättet att tänka kan beskrivas som en samverkan av meningsskapande och
meningsgivande processer mellan anställda och ledning.
De intervjuade utbildningscheferna var överens om att specialpedagogens grundutbildning
ska vara adekvat för den verksamhet den ska arbeta för. Deras uttalande baseras dels på att de
anser att en specialpedagog ska direkt arbeta med elevens måluppfyllelse, och dels för att de
är skyldiga att ta hänsyn till behörighetskraven. Följande citat illustrerar detta konstaterande:
När jag var rektor, om det var barn i lågstadiet som behöver utveckla svenska, då ville jag ha en
speciallärare som kan ge undervisning i svenska, då har jag klarat mina behörighetskrav, då vill
jag inte ha en förskollärare som specialpedagog som jobbar mer med helheter, det är inte jag
intresserad av, för att jag har krav på mig som rektor. (U2).
Weicks (1995) princip om retrospektivitet handlar om att man skapar mening efter att
någonting har ägt rum, så som att U2 har varit rektor tidigare och på detta sätt formar hen en
helhet som är begriplig. Följaktligen blir helhetsbilden väsentlig för att skapa mening och
förklarar betydelsen av retrospektiviteten i meningsskapandet.
Att ha en uppdragsbeskrivning för specialpedagogen, ansåg två utav utbildningscheferna U1
och U2, medför ett tydliggörande och underlättar för alla som har kontakt med
specialpedagog inom organisationen. U2:s förvaltningsorganisation har nyligen infört en
omfattande uppdragsbeskrivning, medan U1 berättade att uppdragsbeskrivningen i hens
förvaltning var under konstruktion. U3:s åsikt skilde sig definitivt från de andras, och hens
anledning till detta är följande:
Om jag ska vara riktigt ärlig så är jag nog emot det, för jag tycker om vi hade följt dem
styrdokument som vi har och om vi bara tittar på de allmänna råd som finns redan, om vi gör det
jobb som vi är ålagda att göra, så behöver vi inte några arbetsbeskrivningar eller handlingsplaner
och vi kan börja med att göra det som faktiskt vårt uppdrag går ut på. (U3)
Johansson (2003) anser att betydelse i en organisation skapas när dess medlemmar förhåller
sig till sin omgivning och ger mening åt sin situation. Vi anser att utbildningscheferna är en
del av ett större sammanhang som består av olika strukturer, och deras definition av
specialpedagogen är något man utgår ifrån i förvaltningen.
36
Diskussion
Vi har försökt att betrakta vår uppsats ur ett fågelperspektiv för att se helheten i den, då vi
hade ett stort material att disponera. För att kunna sätta in resultaten i ett större sammanhang,
diskuteras här nedan de viktigaste resultaten med utgångspunkt i vårt aktuella syfte,
frågeställningar och den aktuella teorin. Vi har även använt oss av Bolman och Deals (2013)
tankar kring ledarskap, Jarl (2012) och Pierres (2007) tankar kring hur skolan styrs genom
politiken och Rothsteins (2010) idéer kring om implementerings teori
I denna avslutande del kommer resultatet att diskuteras utifrån politikers och
utbildningschefers tolkning och meningsskapande av utdrag ur statliga skrivelser kring
specialpedagogens uppdrag, och där igenom få deras tankar och uppfattningar om
specialpedagogen generellt.
Resultatdiskussion
Att tolka och skapa mening kring utdrag ur statliga skrivelser rörande specialpedagogen
upplevdes som komplext och i viss mån inte relevant, varken för politiker eller
utbildningschefer. När vi har genomfört textanalysen på ovannämnda dokument ställer vi oss
frågande om de verkligen har blivit implementerade, eftersom vissa gamla delar av text
återanvänds i nyare dokument.
Enligt Rothstein (2010) uppstår sådana problem då det inte är möjligt att utforma precisa
regler som täcker in alla upptänkliga situationer. Vidare menar han att om det var möjligt för
regeringen att skapa precisa regler för hur förvaltningen ska agera i alla lägen, skulle
tjänstemännen inte utöva något inflytande och organisationsformerna skulle vara politiskt
ointressanta. Han påpekar att detta problem är klassiskt och att redan Aristoteles
uppmärksammade om att skrivna lagar inte kan tillämpas exakt i alla lägen och citerar Brand
(1988, s.46) att lagstiftaren därför är ”ur stånd att definiera för alla fall (…) tvingas att
utforma generella föreskrifter vilka inte är tillämpbara på alla utan bara på de flesta fall”.
Under varje intervju kunde vi tydligt se att meningsskapande processen pågick hela tiden och
oavbrutet och vi kände igen de olika faserna som sker när mening skapas. När ett utdrag lästes
av respondenten förklarades det inträffade. Därefter märktes tydligt hur respondenten försökte
hitta ledtrådar som pekade på en särskild förklaring, vilket innebar att sannolika förklaringar
37
uppstod. Respondenternas egna tolkningar förmedlades till oss via deras svar på specifika
frågor. Under intervjun såg vi att några funderingar generaliserades av respondenterna men
kanske inte godtogs ändå. Till slut skedde oftast ett samförstånd kring ställda frågor.
Utifrån analysen ser man tydligt att respondenterna använde sin identitet för att tolka
utdragen och så på sätt skapa mening kring dessa. Vi kunde också se hur respondenterna
gjorde en tillbakablick ”retrospektivt” för att kunna skapa en ny tolkning och mening som
övergick till en pågående process i meningsskapandet kring de ställda frågorna. Samtidigt
använde sig respondenterna av ledtrådar Cues för att skapa rimlighet i sammanhanget och att
skapa mening från utdragen ur centralpolitiska skrivelser.
Vi konstaterade hur stort inflytande media hade på några av de intervjuade när det gällde nya
statliga beslut rörande specialpedagogen, och alla kände till regeringens nya insatser kring
specialpedagogik. Trots möjligheten att söka statsbidrag så förstod vi utifrån politikernas
tolkningar att detta inte söks i den utsträckning det är tänkt, och dessa är inte gjorda att
verkligheten ska förändras, menade dem.
Enligt Petersson (2006) använder massmedia ett språkbruk som vill fånga uppmärksamhet
och därmed har medierna fått en mer framskjuten plats i beslutsprocessen. Vidare menar han
att i vissa avseenden finns det motsättningar mellan massmediernas och politikers
tolkningsramar, samtidigt kräver massmedia enkla svar på enkla frågor, och politikerna
arbetar med kompromisser och avvägningar mellan svårförenliga krav. Det är viktigt att
politiska beslut fattas utifrån en analys av vad som fungerar och i vilka sammanhang med
hänsyn till berörda verksamheter och målgrupper (Löfgren, 2012).
Det blir uppenbart att politikerna i studien behöver få en mer realistisk bild av verkligheten
och inte delegera ner ansvaret. Vi upplevde att kommunpolitikerna hade en otydlig bild av
specialpedagogens uppdrag som skulle kunna leda till en missförstådd tolkning av
professionen.
Jarl (2012) skriver att ett problem med kommunernas styrning av skolan ibland påstås vara
att okunniga kommunpolitiker lägger sig i skolfrågor som inte rör dem, och prioriterar värden
knutna till förvaltningsorganisationen snarare än skolans bästa. För att undvika att dessa
situationer ska uppstå så anser vi att politikerna i sitt arbete behöver utgå ifrån vad
verksamheterna behöver och hur verkligheten ser ut.
Politiker i sitt beslutsfattande gällande budgetfrågor och nedskärningar borde i större
utsträckning ta ansvar själva och inte överlåta detta till utbildningscheferna. Vår upplevelse av
politikernas svar var att svaren formulerades utifrån vad de trodde att vi ville höra, och vad vi
förväntade oss, och därigenom bidra till vårt examensarbete. Ibland kändes det som att
38
politikerna konstruerade sitt svar för att tillfredsställa våra förväntningar under intervjun. Vi
vill också synliggöra att i vissa fall fick vi svar utifrån respondenternas politiska tillhörighet,
vilket vi visserligen fann intressant men det hade ingen relevans för vår studie.
Skolan står mellan två system, det vill säga politiken och professionen, men enligt Jarl &
Pierre (2007) så representerar politikerna beslut och mål för skolans verksamheter, men
läraren måste utgå från normer, värderingar och etiska ställningstaganden. Det största
problemet anser författarna att det viktiga samarbetet mellan politiker och skolverksamheten
saknas.
I sin bok ” Skolan som politisk organisation” betonar Pierre (2007) att rektorerna är anställda
av kommunen för att leda verksamheten, och är ansvariga att följa politiska beslut. Skolan är
en politisk styrd organisation, så mötet mellan rektorer och politiker är en känslig fråga. Men
Pierre (2007) menar att rektorerna ändå inte hindras att framföra synpunkter och även påverka
politikerna i olika sakfrågor. Studiens teori pekar på hur viktigt det är att utbildningscheferna
ges tillfälle att lämna förslag och egna åsikter till att kunna skapa mening för sig själv och
inom organisationen.
När vi analyserade den insamlade empirin så framgick det tydligt att utbildningscheferna har
en
framträdande
position
och
stor
makt
inom
förvaltningsorganisationen.
Förvaltningsorganisationens yttre kultur förmedlar organisationens strukturella perspektiv
anser vi. Där är vi eniga med Bolman och Deals (2013) tolkning, utifrån organisationens
strukturella perspektiv så befinner sig auktoritetsfigurer längst upp på pyramiden och ett
större antal personer med mindre makt längst ner. Det strukturella perspektivet på
organisationer har sina rötter i den rationella bilden av organisationer och förespråkar en
struktur av väluttänkta relationer och roller. Utbildningscheferna besitter den formella makten
och har det formella ansvaret i organisationen, där verksamheten bedrivs i enlighet med de
uppsatta målen. Vår erfarenhet visar att det ibland krävs ett mer auktoritärt ledarskap med
tydliga direktiv och anvisningar då uppdraget är otydlig som i vårt fall, specialpedagogens.
Utifrån intervjuerna blir det tydligt märkbart att det fanns varierande förväntningar på
specialpedagogen och att respondenterna inte såg fördelen med ett förebyggande arbete. De
var inte heller överens om att specialpedagogen kan förstå och kritisk analysera den
pedagogiska verksamheten som kan bidra till utveckling av organisationen, där huvudsyftet är
att ge alla barn likvärdiga möjligheter till utveckling och lärande.
Vårt resonemang angående ovanstående är att politikerna och utbildningscheferna inte kunde
särskilja specialpedagogens och speciallärarens uppdrag, vilket kan härledas till den gamla
speciallärarutbildningen.
39
Efter allt vi har läst om specialpedagogens uppdrag, gamla som nya statliga och lokala
dokument, så kan vi konstatera att det inte har skett så stora förändringar angående
specialpedagogens utbildning som det har för skolsystemet i Sverige för övrigt.
Bladini (1990) förtydligar att specialpedagogen som profession nämns inte alls i några tidiga
dokument, utan att specialpedagogens funktion var en utveckling av speciallärarfunktionen.
Hon beskriver att under perioden 1921 – 1981, hade specialläraren tre funktioner, att vara
hjälpklasslärare, att assistera klassläraren och att vara förändringsagent. Perspektivskiftet på
synen av specialundervisning fördes fram i SIA utredningen 1978 då det konstaterades att
specialpedagogik inte längre är en annorlunda pedagogik för anpassning av vissa och relativt
få elever, utan ska vara något som präglar vardagsarbetet för alla lärare i skolan.
Som vi påpekade under rubriken historisk tillbakablick, att det är först efter reformarbetet
1983 som det infördes ett nytt sätt att se på speciallärarutbildningen, då den började benämnas
som utbildning i specialpedagogik istället. Departementsutredningen DsU: 1986:13 ledde till
att specialpedagogutbildningen ersatte speciallärarutbildningen eftersom utredarna ansåg att
det på sikt inte behövs speciallärare i vanliga skolor, utan lärare med djup och bred utbildning
som skulle jobba med elever i svårigheter, skriver Malmqvist (2015). Inte ens då fanns
specialpedagogen som professionsbegrepp och beskrivs av Bladini (1990) som den tredje
typen av speciallärarfunktion att vara förändringsagent.
I Lärarutbildningsutredningen SOU1999:63, står det att specialpedagogen ska knytas
närmare skolans ledning, för en mer utpräglad funktion som kvalificerad samtalspartner i det
pedagogiska arbetet på skolan. Här blir det tydligt att från att inte ens specialpedagogen har
nämnts i tidigare dokument, så får specialpedagogen ansvar för det övergripande
specialpedagogiska arbetet. Men bara efter några år så riktades det en stark kritik mot
specialpedagogiska programmets kvalitet, och i 2011 fick Högskoleverket i uppdrag att utreda
behovet av att ha kvar specialpedagogutbildningen. Högskoleverket delade inte regeringens
uppfattning och beslutet bestod att behålla specialpedagogutbildningen.
Trots att det i examensordningen för specialpedagogexamen står bland annat att
specialpedagogen ska kunna ”visa förmåga att självständigt genomföra uppföljning och
utvärdering samt leda utveckling av det pedagogiska arbetet med målet att kunna möta
behoven hos alla barn och elever (SFS 2007:638, s.5) så ansåg både politikerna och
utbildningscheferna att specialpedagogen ska arbeta direkt i verksamheten, nära eleven och
stötta enskilda elever.
40
Sammanfattande analys och diskussion
För oss blev det uppenbart att det rådde delade uppfattningar kring behovet av lagstiftning av
specialpedagogens uppdrag. Frågan här är om en lagstiftning kring specialpedagogen hade
gynnat och synliggjort specialpedagogens profession?
Som vi redan har nämnt så är inte specialpedagogens roll tydlig i några styrdokument och
inte heller i skollagen (SFS 2010:800). I elevhälsoteamet ska det finnas tillgång till
specialpedagogisk kompetens, som inte nödvändigtvis ska vara en specialpedagog. Det som vi
anser som mest positivt är att en av förvaltningarna redan har en utarbetad
uppdragsbeskrivning för specialpedagogen, som förhoppningsvis bidrar till legitimering av
yrkesrollen. Förskollärarna och lärarnas uppdragsbeskrivningar formuleras utifrån Skollag
och respektive läroplan. Även de ny införda karriärtjänsterna som förste förskollärare och
förste lärare har existerande uppdragsbeskrivningar i den undersökta kommunen.
Utgår vi från vår andra frågeställning, om hinder och möjligheter som uppstår i tolkningsoch meningsskapande processen kring specialpedagogens uppdrag, så besvaras frågan genom
ovanstående resonemang. Det som anses som hinder är att specialpedagogen inte nämns i
skollagen och inte heller i andra styrdokument, samt den allt för stora tolkningsfriheten som
förekommer ute bland politiker och utbildningschefer.
Något som ytterligare är ett hinder enligt oss är den obefintliga lagstiftningen kring
professionen, som kanske hade hjälpt i tydliggörandet av specialpedagogens yrkesroll. De
pågående budgetnedskärningarna inom kommunen är på sitt sätt ett hinder, då
utbildningschefer föredrar att anställa specialpedagoger med adekvat lärarutbildning för att
kunna använda specialpedagogen direkt i undervisningen med enskilda elever för att uppnå
måluppfyllelsen, vilken inte tillhör specialpedagogens uppdrag.
Det som anses som möjligheter i meningsskapandet kring specialpedagogens uppdrag är att
både politiker och utbildningschefer inom den undersökta kommunen ser specialpedagogen
som en kvalitetsförstärkare som kan tillföra mycket för skolans kvalitet på olika sätt och inom
olika område. Samtliga påpekade att man borde satsa resurserna på att utöka skolornas
kvalitet vilket enligt dem inte görs så mycket idag.
Utifrån frågeställningen så är synen på det kollegiala lärandet en möjlighet där
specialpedagogen kan ha en central roll i processen. Slutligen ser vi att införandet av
uppdragsbeskrivningen för specialpedagogen kan ses som den största möjligheten för att
skapa mening och tydliggöra specialpedagogens uppdrag.
41
Den nyligen införda karriärtjänsten som förstelärare och förste förskollärare har ytterligare
försvårat för specialpedagogen att få legitimitet inom samma område. Här tilldelas
försteläraren och förste förskolläraren ett ansvar direkt från rektorn och förskolechefen,
medan specialpedagogen med sin utbildning på avancerad nivå blir förbisedd enligt oss.
Detta kan associeras till Abbots teorier om professionsforskning där yrkesgrupper ständigt
deltar i strider, förhandlingar och överenskommelser om vem som ska ha jurisdiktionen, det
vill säga kontrollen (Persson & Westin, 2016). Författarna menar att professioner som har full
jurisdiktion har rätten att exkludera andra yrkesgrupper som konkurrerar om samma
arbetsuppgifter. Vi anser att specialpedagogen inte har full jurisdiktion och just därför det
görs överenskommelser i hur specialpedagogens uppdrag ska organiseras.
Med tanke på att meningsskapande processen pågår hela tiden, ställer vi oss frågande över
vad kan man göra för att få rätt bild av specialpedagogens profession.
Vad borde komma först, legitimitet eller legitimation? Med en legitimation säkerställer man
rätt kompetens för yrkesutövare inom skolväsendet och självklart är det av yttersta vikt att alla
har en giltig legitimation. Tyvärr med rådande lärarbrist så anställs allt fler obehöriga lärare.
Däremot med legitimitet får man en laglig rätt att utföra sin yrkesprofession vilket även
synliggörs i Skollagen (2010) och i de befintliga läroplanerna där förskollärare och lärare
nämns. Därmed anser vi att legitimitet kommer förre legitimation dvs. om specialpedagogen
hade benämnts i ovannämnda dokument så hade detta tydliggjort specialpedagogens yrkesroll.
Utifrån analysen så ser man att det förekommer stor frihet och variation av tolkning av de
statliga utdragen kring specialpedagogen på kommunnivå, vilket besvarade studiens första
frågeställning. Analysen genomsyras i sin helhet av hur olika man ser på och använder
specialpedagogens kompetens. Tolkningsfriheten är givetvis ett viktigt begrepp i dagens
demokratiska samhälle men just i det här sammanhanget anser vi att för stor tolkningsfrihet
leder till otydlighet för specialpedagogens professionsroll.
Med tanke på all historisk den historiska utvecklingen av specialpedagogens profession, är
det inte förvånande att det ser ut som det gör för specialpedagogen. De ständigt pågående
förändringar både när det gäller politiska beslut och olikheterna i de lokala
uppdragsbeskrivningarna, obefintliga riktlinjer och ingen lagstiftning påverkar självklart
specialpedagogens roll och professionens etablering. Specialpedagogens profession har i
många år blivit ifrågasatt som har lett till att det råder stor otydlighet och avsaknadanden av
legitimitet har försvårat genomförandet av specialpedagogens uppdrag.
42
Specialpedagogiska implikationer
För att meningsskapandet kring specialpedagogens uppdrag ska bli tydligt, bör de statliga
dokumenten när det gäller specialpedagogik och specialpedagogen förtydligas, förenklas och
uppdateras. Troligtvis hade en lagstiftning kring specialpedagogens profession förstärkt
yrkesrollen och specialpedagogen hade fått en legitimitet och bestämmande mandat inom
skolväsendet.
Varje förvaltning bör konstruera en detaljerad uppdragsbeskrivning där specialpedagogens
ansvarområde och uppdrag tydliggörs och där det framkommer att specialpedagogen arbetar
för barnen och inte med barnen. Detta bör leda till att specialpedagogens roll blir tydlig och
därmed att det på förvaltningsnivå skapas en samsyn och mening kring yrkesgruppen.
Troligtvis kommer uppdragsbeskrivningen för specialpedagogen att förstärka bilden av
specialpedagogen inom förvaltningsorganisation på både makro och mikronivå.
Metoddiskussion
De valda metoderna i studien gav oss ett brett och ingående material inom det undersökta
området och bidrog till att besvara våra frågeställningar. Intervjuerna genomfördes
tillfredställande och vi fick även ta del av annan intressant information utanför vårt berörda
syfte.
Så här i efterhand när vi reflekterar anser vi att vi borde ha haft flera antal respondenter där
specialpedagogerna kunde ingå i en enskild informationsgrupp, för att ta del av deras syn på
utdragen och hur meningsskapandet på mikronivå sker.
Funderingar kring tillvägagångssättet kring utdragen kanske borde hanterats annorlunda då
vi nu i efterhand hade valt att skicka ut de till respondenterna i förväg. Det hade rent praktiskt
underlättat för alla berörda parter i undersökningen, och vi hade antagligen fått andra svar
som både kunde ha varit en fördel eller en nackdel.
Att använda sig av kvalitativ textanalys som metod upplevdes som svår då politiska texter på
nationell nivå är komplicerat att följa, eftersom omfattningen av dokument är stor och rör sig
inom olika tidsperioder. Exempelvis så hade man kunnat använda sig av diskursanalyser som
tillsammans med halvstrukturerade intervjuer troligtvis hade gett mera ingående och
annorlunda resultat.
Begrepp som används för att beskriva studiens kvalitet är trovärdighet, tillförlitlighet och
överförbarhet. Begreppen visar på hur noggrann och systematisk man har varit under hela
43
forskningsprocessen, samt att resultatet är en följd av tillvägagångsättet beträffande
datainsamlingen och analys (Fejes & Thornberg, 2015). I olika beskrivningar av sociala
verkligheter beror trovärdigheten på hur forskaren har beskrivit och kommit fram till
resultaten som avgör hur pass acceptabel den är hos andra människor (Bryman, 2008). Med
andra ord kan man säga att det handlar om hur sannolikt eller pålitligt resultatet är. För att
säkerställa trovärdigheten så har vi valt att ställa så många relevanta följdfrågor som möjligt.
När det gäller kvalitativa textanalysen som metod så har tillförlitlighetsproblemen att göra
med respektive val av meningsbyggnad verkligen kan användas för att lyfta fram de dolda
mönster i texter, och i vilken utsträckning mönstren säger något om eventuellt förtryck och
makt (Bergström & Borèus, 2000).
Överförbarhet handlar om hur resultat kan tillämpas i andra kontexter och det är en parallell
extern validitet (Bryman, 2008). Han påpekar att i en kvalitativ forskning tenderar kvalitativa
resultat att ha fokus på det kontextuellt unika och på betydelsen av den sociala verkligheten
som studeras. Istället menar Geertz (1973a) i Bryman (2008) och uppmanar kvalitativa
forskare att skapa fylliga eller täta beskrivningar av detaljer som ingår i en kultur, med vars
hjälp man kan bedöma hur pass överförbara resultaten är till en annan miljö.
Eftersom vi har använt oss av halvstrukturerade forskningsintervjuer med ett litet antal
respondenter i förvaltningsorganisationen, är vi tveksamma att resultatet kan generaliseras
eller överföras till andra miljöer och organisationer. Bryman (2008) betonar Williams (2000)
antagande att många kvalitativa forskare ofta befinner sig i en position vad han kallar för
måttliga generaliseringar, där han menar att det handlar om att generaliseringar i kvalitativ
forskning är omöjliga förutom i direkta och konkreta fall.
Förslag på fortsatt forskning
Vi anser att meningsskapande inom förvaltningsorganisationer är ett relativt outforskat
område, i vårt sökande så har teorin aldrig använts just inom det specialpedagogiska området
såvitt vi vet. Organisationsförvaltningen genomsyras inte av gemensamt meningsskapande
enligt oss, utan vi fann att det förekom stor tolkningsvariation kring de centralpolitiska utdrag
som vi har valt, samt kring specialpedagogens uppdrag överhuvudtaget. Detta är väldigt
komplext och stort område som kräver mycket längre tid och engagemang att undersöka.
Vidare hade man kunnat utöka antalet respondenter inom samma förvaltning, men även
respondenter från andra relevanta organisationer som befattar sig med specialpedagogens
44
profession och uppdrag så som Specialpedagogiska institutet, fackliga organisationer och
högskolor som ansvarar för specialpedagogiska program.
Ett förslag till vidare forskning är att man undersöker mötesplatser som redan finns inom
förvaltningsorganisationen för kommunpolitiker och utbildningschefer, och om dessa anses
som tillräckliga för att skapa gemensam mening inom organisationen, och för att kunna arbeta
mot gemensamma mål. Organisationer befinner sig alltid i förändringsprocesser och våra
resultat pekar på att politikerna och utbildningscheferna behöver komma närmare varandra för
att få en bättre vardagsverklighet.
Ett annat uppslag kan vara att ytterligare mötesplatser och forum för diskussioner skapas för
att uppnå en bättre samverkan på alla nivåer, där allas tankar och tolkningar tillvaratas i
meningsskapandet på organisationsnivå.
Ytterligare förslag kan vara att man undersöker hur meningsskapandeprocessen sker på
mikronivå, alltså specialpedagogernas och förskollärarnas/lärarnas meningsskapande kring
utdrag ur statliga skrivelser om specialpedagogen.
Slutligen hoppas vi att någon tar vid där vi slutade då vi finner detta område intressant och
aktuellt. Vidare forskning skulle öka förståelsen för meningsskapande processen inom
förvaltningsorganisationer och eventuella förbättringar i förtydligandet av specialpedagogens
profession.
”What the situation means is defined by who I become while dealing with it or what and who I
represent.”(Weick 1995, s. 24)
45
Referenser
Bengtsson, Mats. (2011). Anticiperande förvaltning. Tjänstemäns makt i kommunala
polisyprocesse om vindkraft. Göteborg: Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet.
Bengtsson, Mats. (2012). Att genomföra politiska beslut: Varför det blir som det blir när vi
vill så väl. Göteborg: Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet.
Bergström, Göran & Boréus, Kristina (2000). Textens mening och makt. Metodbok i
samhällsvetenskaplig textanalys. Lund: Studentlitteratur.
Bladini,
Ulla-Britt.
(1990).
Från
hjälpskolelärare
till
förändringsagent.
Svensk
speciallärarutbildning 1921 – 1981 relaterad till specialundervisningen utveckling och
förändringar i speciallärarens yrkesuppgifter. Göteborg: Acta Universitatis Gothenburgensis.
Bladini, Kerstin. (2004). Handledning som verktyg och rum för reflektion. En studie av
specialpedagogers handledningssamtal. Karlstad: Institutionen för utbildningsvetenskap,
Karlstad universitet.
Bolin, Mattias & Hallin, Emelie. (2009). Förstår inte, kan inte eller vill inte? –
Implementering av Östergötlands regionala utvecklingsplan i lokala näringslivsstrategier.
Linköping: Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Linköpings universitet.
Bolman, G, Lee & Deal, E, Terrence. (2013). Nya perspektiv på organisation och ledarskap.
Lund: Studentlitteratur AB.
Brorström, Sara. (2010). Kommunala satsningar och betydelse – en fråga om identitet, förnuft
och tillfälligheter. Göteborg: Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet.
Bryman, Alan. (2008). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber.
Edman, Maria. (2012). I tider av förändring. När meningsskapande blir som viktigast.
Göteborg: Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet.
46
Eriksson, Barajas, Katarina; Forsberg, Christina & Wengström, Yvonne. (2013). Systematiska
litteraturstudier i utbildningsvetenskap. Vägledning vid examensarbeten och vetenskapliga
artiklar. Stockholm: Natur & Kultur.
Fejes, Andreas & Thornberg, Robert. (2015). Handbok i kvalitativ analys. Stockholm: Liber.
Gioia, D.A., & Chittipeddi, K. (1991). Sensemaking and sensegiving in strategic change
initiation. Strategic management journal, 12(6), 433 – 448.
Göransson, Kerstin; Lindqvist, Gunilla; Klang, Nina; Magnusson, Gunnlaugur & Nilholm,
Claes. (2015). Speciella yrken? Specialpedagogers och speciallärares arbete och utbildning.
Karlstad: Karlstads universitet, Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap.
Hill, Michael & Hupe, Peter. (2002). Implementing Public Policy. London: SAGE
Publications Ltd.
Högskoleverket. (2006). Utvärdering av specialpedagogprogrammet vid svenska universitet
och högskolor. Rapport 2006:10 R. Stockholm.
Högskoleverket.
(2012).
Behovet
av
en
särskild
specialpedagogexamen
och
specialpedagogisk kompetens i den svenska skolan. Rapport 2012:11 R. Stockholm.
Högvall Nordin, Maria. (2006). Dom brukar jämföra det med en stridspilot. Föreställningar
om arbetsmiljö och risker i skogsmaskinarbete. En studie i organisationskommunikation.
Medier och kommunikation nr.8. Umeå: Institution för kultur och medier, Umeå universitet.
Jarl, Maria & Peirre, Jon. (2007). Skolan som politisk organisation. Malmö: Gleerups
utbildning AB.
Jarl, Maria. (2012). Skolan och det kommunala huvudmannaskapet. Malmö: Gleerups
utbildning AB.
47
Johansson, Catrin. (2003). Visioner och verkligheter. Kommunikation om företagets strategi.
Uppsala: Uppsala universitet.
Kvale, Steinar & Brinkman, Svend. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur AB.
Löfgren,
Karl.
(2012).
Implementeringsforskning
–
En
kunskapsöversikt.
Malmö:
Kommission för ett socialt hållbart Malmö.
Malmqvist, Johan. (2015). Statliga perspektivskiften inom specialpedagogik. Exemplet:
Speciallärare och/eller specialpedagoger. Vägval i skolans historia, ISSN 2002 – 0147, nr1.
Moss, M. (Red.). (2008). Sensemaking, complexity and organizational knowledge. Knowledge
and process management - A global perspective. New Delhi: Excel books.
Persson, Carola & Westin, Sofia. (2016). En fallstudie om olika aktörers tankar om
specialpedagogens roll och uppdrag – särskilt intresse riktat mot förstelärarnas förståelse.
Malmö högskola.
Petersson, Olof. (2006). Kommunalpolitik. Stockholm: Norstedts juridik AB.
Pierre, Jon. (2007). Skolan som politisk organisation. Malmö: Gleerups utbildning AB.
Raes, M, L, Anneloes; Glunk, Ursula; Heijltjes, G, Marielle & Roe, A, Robert (2007). Top
ManagementTteam and Middle Managers. Making Sense of Leadership. Small Group
Research, Volume 38, nr 3 Netherlands: Maastricht University, s. 360 – 386.
Regeringsbeslut 1:3. Uppdrag att svara för genomförandet av fortbildning i specialpedagogik
för lärare i grundskolan, motsvarande utbildning vid särskilda ungdomshem och sameskolan.
Tillgänglig:
http://www.regeringen.se/4af1c4/contentassets/9b887e807f534ee3a81abfdf2b95d0cc/uppdrag
-att-svara-for-genomforandet-av-fortbildning-i-specialpedagogik-for-larare-i-grundskolanmotsvarande-utbildning-vid-sarskilda-ungdomshem-och-sameskolan.pdf
48
Rothstein, Bo. (2010). Politik som organisation. Stockholm: SNS Förlag.
SFS 2007:638. Examensordningen för specialpedagoger. Stockholm: Utbildningsdepartement
Tillgänglig:
https://liu.se/utbildning/pabyggnad/L7YSP/for-programmetsstudenter/specialpedagogprogrammet-block-1-3/1.453806/examensordningSFS2007638.pdf
SFS 2010:800. Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Tillgänglig:
http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skollag2010800_sfs-2010-800
Simonsson,
Charlotte.
(2002).
Den
kommunikativa
utmaningen.
En
studie
av
kommunikationen mellan chef och medarbetare i en modern organisation. Lund: Sociologiska
institutionen, Lunds universitet.
SOU 1974:53. Skolans arbetsmiljö. Betänkande avgivet av Utredningen av skolans inre
arbete – SIA. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Tillgänglig:
http://weburn.kb.se/metadata/742/SOU_7257742.htm
SOU 1978:86. Lärare för skola i utveckling. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Tillgänglig:
http://weburn.kb.se/metadata/243/SOU_7259243.htm
SOU 1999:63a. Att lära och leda – En lärarutbildning för samverkan och utveckling.
Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Tillgänglig:
http://www.regeringen.se/contentassets/85511ab267814612b419488e3baea39f/sou-199963a
SOU 1999:63b. Att lära och leda – En lärarutbildning för samverkan och utveckling.
Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Tillgänglig:
49
http://www.regeringen.se/49b721/contentassets/85511ab267814612b419488e3baea39f/sou199963b
Stiwne, Edvardsson, Elinor. (1997). Förändringsprocesser i kommunal organisation. En
studie av organisering och meningsskapande i två förvaltningar. Linköping: Department of
Education an Psychology, Linköping universitet.
Stukàt, Steffan. (2011). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund:
Studentlitteratur AB.
Tinglev, Inger. (2005). En specialpedagogisk överblick. Skolverket.
Utbildningsutskottets betänkande 2015/16:UbU1. Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning.
Tillgänglig:
https://data.riksdagen.se/fil/8A374ED9-C7A9-4A72-BA50-9E6467A0CD1A
Vetenskapsrådet.
(2002).
Forskningsetiska
principer
–
inom
humanistiskt
–
samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Von Platen, Sara. (2006). Intern kommunikation och meningsskapande vid strategisk
organisationsförändring.
En
studie
av
Sveriges
Television.
Örebro:
Media
och
kommunikation, Örebro universitet.
Weick, E, Karl. (1979). The social Psychology of Organizing. United States of America:
McGraw – Hill, Inc.
Weick, E, Karl. (1988). Enacted sensemaking in crisis situations. Michigan: University of
Michigan.
Weick, E, Karl. (1993). Sensemaking in Organizations: Small Structures with Large
Consequences. Michigan: University of Michigan.
50
Weick, E, Karl (1995). ”Sensemaking in organizations”. Thousand Oaks: SAGE Publications,
Inc.
Weick, E, Karl. (2001). Making sense of the Organization. Malden: Blackwell publishing.
Weick, E, Karl & Quinn, E, Robert. (1999). Organizational change and development.
Michigan: University of Michigan.
Weick, E, Karl; Sutcliffe, M, Kathleen & Obstfeld, David. (2005). Organizing and the
Process of Sensemaking. Organization Science, Vol. 16, nr. 4, s. 409 – 421
51
Bilagor
Hej
Bilaga 1
Vi heter Ivanka Rifo och Anita Trenchevski och vi är inne på vår sista termin på
Specialpedagogutbildningen vid Malmö Högskola. Just nu är vi i den inledande fasen på vårt
examensarbete, där vi med hjälp av halvstrukturerade intervjuer vill undersöka hur
centralpolitiska skrivelser gällande specialpedagogens uppdrag har tolkats och implementerats
på kommunnivån. Vi vill därför ha informanter som kan ge oss viktig information om
området vi undersöker och på så sätt ge oss underlag att skriva vårt examensarbete. Därför
önskar vi att få träffa dig, då du kan delge oss dina egna uppfattningar och resonemang kring
detta ämne.
Vi uppskattar att intervjun kommer att ta ca 60 minuter. Vi eftersträvar största möjliga
konfidentialitet i vår undersökning och allt material kommer att förvaras åtkomligt bara för
oss. I vår Examensuppsats kommer alla deltagare att avidentifieras så att det inte går att
koppla resultatet till enskilda individer.
Ditt deltagande i studien är helt frivilligt. Du kan avbryta ditt deltagande när som helst utan
närmare motivering. Du kan gärna få ta del av vårt arbete och läsa det i sin helhet när det är
färdigställt.
Har du ytterligare frågor eller funderingar så är du välkommen att kontakta oss via telefon
men du kan även nå oss via mail.
[email protected] 0708-XXXXXX
[email protected] 0720-XXXXXX
Härmed tillfrågas du om ditt deltagande i denna undersökning och vi önskar svar snarast, helst
under vecka 46.
Tack på förhand.
Med vänliga hälsningar
Ivanka. Rifo & Anita Trenchevski
52
Bilaga 2
Intervjufrågor
1. Namn, bakgrund och funktion.
2. Hur stor del i tillämpning av beslut har du i praktiken?
3. Anser du att det är enkelt/svårt att verkställa beslut gällande specialpedagoger?
-
Förklara varför och på vilken nivå ligger problemet (allmänt, nationellt, inom din
verksamhet) om det finns ett.
4. I vilken utsträckning anser du att Malmö stad har lyckats i sitt uppdrag att verkställa
politiska beslut rörande specialpedagoger?
-
Generell uppfattning/Inom din verksamhet
5. Hur väl överensstämmer utdraget med hur det ser ut för specialpedagogen idag? Anser
du att det har skett några förändringar under åren? (Utdrag 1)
6. Hur ser/tolkar du uppföljningen och utvärderingen ut av det särskilda stödet, på vilket
sätt tar du del av detta? (Utdrag 2)
7. Hur tolkar du detta beslut och hur ser det ut i verksamheterna? Hur stor del av besluten
har implementerats hittills? (Utdrag 3)
8. ”Handledarna ska i första hand vara behöriga speciallärare och specialpedagoger som
på 10 eller 20 procent av heltid tjänstgör som handledare för lärare som deltar i
fortbildningen.” Din syn kring detta beslut. (Utdrag 3)
9. Efterfrågas kompetensutveckling inom specialpedagogik? (Utdrag 4)
10. Har ni ansökt stadsbidraget? (Utdrag 4, 5)
53
11. Vilka hinder anser du har uppstått i implementeringen av SOU199963a? Vilka
möjligheter finns det till förverkligandet av betänkande 2015/16:UbU1? (Utdrag 6,
jämför)
12. Din egen uppfattning av lagstiftningen. Vad bidrar till tolkningsvariationer av
specialpedagogens uppdrag och roll? (Utdrag 7)
13. ”Det skulle i så fall kunna beröra kommuners skyldighet att anställa specialpedagoger
med adekvat (fullt motsvarande, likvärdig) utbildning.” Hur tolkar du den här
meningen. (Utdrag 7)
54
Bilaga 3
1. Utdrag ur SOU199963a
Till statsrådet och chefen för Utbildningsdepartementet
Vidare visar granskningen att det finns svårigheter med förankringen av den
specialpedagogiska yrkesrollen i skolan som även innefattar handledning samt påverkan av
lärandemiljöer. Det specialpedagogiska programmet är avsett att ge kompetens för sådana
utvidgade uppgifter. Legitimitetsfrågan tycks dock vara problematisk på många skolor, bl.a.
beroende av att specialpedagogens grundläggande lärarkompetens inte alltid varit direkt
kopplad till den verksamhet han/hon arbetar i. Inspektörerna föreslår att specialpedagogen
skall knytas närmare skolans ledning och det övergripande specialpedagogiska arbetet bör ha
fokus på att undanröja hinder för och orsaker till svårigheter i undervisnings- och
lärandemiljöerna. Detta har även påpekats av de senaste årens utredningar på skolområdet.
2. Utdrag ur SOU199963a
Utbildningsinspektörerna har även iakttagit att det särskilda stödet (stödundervisning) sällan
följs upp eller utvärderas. Oftast är samarbetet med den reguljära undervisningen dåligt
utvecklat. Åtgärdsprogram upprättas vanligen men de används och fungerar sällan som
instrument för samarbete vare sig i skolan eller mellan elev, föräldrar och skola.
3. Utdrag ur Regeringsbeslut 1:3
2015-12-10 U2015/05783/S
Utbildningsdepartementet
Uppdrag att svara för genomförandet av fortbildning i specialpedagogik för
lärare i grundskolan, motsvarande utbildning vid särskilda ungdomshem och
sameskolan
55
Regeringens beslut
Regeringen uppdrar åt Statens skolverk att ansvara för genomförandet av fortbildning i
specialpedagogik. Syftet med uppdraget är att stärka den specialpedagogiska kompetensen
generellt i skolan.
Handledarna ska i första hand vara behöriga speciallärare och specialpedagoger som på 10
eller 20 procent av heltid tjänstgör som handledare för lärare som deltar i fortbildningen.
Huvudmannen ska kunna ansöka om statsbidrag för såväl deltagande lärare som handledare.
4. Utdrag ur Regeringsbeslut 1:3
I budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1) föreslår regeringen olika insatser för att öka
andelen behöriga speciallärare och special-pedagoger. Många lärare och skolledare efterfrågar
kompetensutveckling och grundläggande kunskaper i att bättre kunna möta, motivera och
engagera varje elev. Regeringen bedömer att många fler lärare än speciallärare och
specialpedagoger behöver ökad kunskap om specialpedagogiska metoder och arbetssätt för att
i större utsträckning kunna utforma och individanpassa undervisningen för att tillgodose alla
elevers olika behov. I budgetpropositionen för 2016 föreslår regeringen därför en ny
fortbildningsinsats för att stärka den specialpedagogiska kompetensen.
5. Utdrag ur Utbildningsutskottets betänkande 2015/16:UbU1
Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Specialpedagogik, fortbildning inom specialpedagogik och Lärarlyftet II
I enlighet med vad som aviserades i 2015 års ekonomiska vårproposition föreslår regeringen
500 000 000 kronor 2016 och beräknar samma belopp årligen fr.o.m. 2017 för en satsning på
specialpedagogik.
56
Regeringen föreslår även en ny fortbildningsinsats för att stärka den specialpedagogiska
kompetensen generellt hos lärare i grundskolan, framför allt i årskurs 7–9. För detta ändamål
föreslår regeringen att det avsätts 100 000 000 kronor 2016, som finansieras inom ramen för
den ovannämnda satsningen på specialpedagogik. Regeringen beräknar vidare 170 000 000
kronor årligen 2017 och 2018 för ändamålet, varav 100 000 000 kronor årligen 2017 och 2018
föreslås bli finansierade inom ramen för satsningen på specialpedagogik. Således beräknar
regeringen en ökning av anslaget med 70 000 000 kronor per år 2017 och 2018.
Regeringen föreslår även att en del av medlen för satsningen på specialpedagogik ska
användas inom Lärarlyftet II för att öka antalet behöriga speciallärare. Regeringen föreslår
därför att anslaget minskas med 32 000 000 kronor 2016 och beräknar en minskning med 32
000 000 kronor per år 2017 och 2018. Anslaget 1:10 Fortbildning av lärare och
förskolepersonal föreslås ökas med motsvarande belopp.
6. Utdrag ur SOU199963a
Till statsrådet och chefen för Utbildningsdepartementet
Specialpedagogik som inriktning
Lärarutbildningskommittén föreslår att vissa blivande lärare skall kunna
utveckla en mera specifik kompetens i specialpedagogik, vilket kan ske
genom val av inriktning mot specialpedagogik. I samtliga skolformer
behövs lärare med en sådan kompetensprofil för att bl.a. bidra med fördjupade
kunskaper om hur olika faktorer påverkar förutsättningar och
möjligheter för individers delaktighet och lärande. Denna kompetens
skall relateras till arbetslagets gemensamma kompetens. Det kan innebära
att aktivt stödja och utveckla arbetsformer och arbetssätt, samtala om
förhållningssätt, värderingar och bemötanden. Det kan också vara arbetslagets respektive
enskilda lärares uttryckta behov av stöd för att
kunna utveckla det pedagogiska arbetet i stort.
Utgångspunkt för utformningen av inriktningen är att specialpedagogik
skall förstås som ett självständigt kunskapsområde där utbildningspolitiska
mål utgör en väsentlig grund för specialpedagogikens normativa
57
inslag. Studenten bör få en orientering om olika perspektivvals betydelse
som bas för pedagogiskt arbete. De verksamhetsförlagda delarna
av utbildningen skall främst ha pedagogisk differentiering som tyngdpunkt.
Utdrag ur Utbildningsutskottets betänkande 2015/16:UbU1
Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Lärarutbildningskommittén föreslår att vissa blivande lärare skall kunna utveckla en mera
specifik kompetens i specialpedagogik, vilket kan ske genom val av inriktning mot
specialpedagogik. I samtliga skolformer behövs lärare med en sådan kompetensprofil för att
bl.a. bidra med fördjupade kunskaper om hur olika faktorer påverkar förutsättningar och
möjligheter för individers delaktighet och lärande. Denna kompetens skall relateras till
arbetslagets gemensamma kompetens. Det kan innebära att aktivt stödja och utveckla
arbetsformer och arbetssätt, samtala om förhållningssätt, värderingar och bemötanden. Det
kan också vara arbetslagets respektive enskilda lärares uttryckta behov av stöd för att kunna
utveckla det pedagogiska arbetet i stort. Kompetens för att möta alla elever SOU 1999:63
7. Utdrag ur SOU 1999:63a
Lagstiftning inom området
Lärarutbildningskommittén föreslår att den Skollagsöversyn som regeringen tillsatte 1999,
även skall ta ställning till om beskrivna förtydliganden och förändringar i den
specialpedagogiska yrkesrollen och en specialpedagogexamen bör regleras genom
lagstiftning. Det skulle i så fall kunna beröra kommuners skyldighet att anställa
specialpedagoger med adekvat utbildning.
58