Scomberesox saurus
Makrillgädda
NE
NA
LC
DD
Fiskar
NT
VU
EN
CR
RE
Ej tillämplig (NA)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning: Beloniformes (näbbgäddartade fiskar), Familj:
Scomberesocidae (makrillgäddefiskar), Släkte: Scomberesox, Art: Scomberesox saurus - makrillgädda (Walbaum,
1792) Synonymer: Esox saurus Walbaum, 1792 , Scomberesox saurus saurus (Walbaum, 1792)
Kännetecken
Makrillgädda letar sig mycket sällan in i Skagerrak. Munnen är lång och näbbliknande, dock kortare än
näbbgäddans, och bakom rygg- och analfenorna har den 5-7 småfenor som en makrill.
Totallängd 45 cm, vanligen 25-30 cm. Kropp långsträckt, kraftigt sammantryckt från sidorna. Käkarna är försedda
med små, tättsittande tänder, och hos vuxna individer är de utdragna in en lång smal spets (underkäken något längre
och bredare än överkäken). Första gälbågen har 34-45 gälräfständer. Ryggfenan och analfenan sitter långt bak på
kroppen och är i det närmaste identiska i form och storlek; korta och breda med längst fenstrålar framtill. De följs av
5-7 småfenor, som vid basen är förbundna av tunn, genomskinlig hud.
De högt placerade bröstfenorna är korta och något breda med rak ytterkant. Den första bröstfenstrålen är mycket
bred och horisontellt orienterad, så att övre delen av bröstfenan är riktad ut från kroppen som en liten vinge.
Bukfenorna är korta, smala och sitter långt bak, ungefär mitt på kroppen. Stjärtfenan är djupt inskuren. Fjällen är
små, tunna, genomskinliga och löst sittande. Längs mitten av sidan kan man räkna till 107-128 fjäll. Sidolinjen löper
långt nedanför kroppens mittlinje. Den är förkortad och slutar mellan rygg- och analfenornas slut och stjärtfenbasen.
Färgteckningen är silverskimrande längs sidorna med mörkare (grönblå) rygg och ljusare buk. Rygg- och
stjärtfenorna är grönblå, analfenan samt bröst- och bukfenorna ljusare.
Makrillgädda skiljer sig från näbbgädda Belone belone genom att den har småfenor bakom rygg- och analfenorna. Den
är också högre i kroppen och mer sammantryckt från sidorna.
Fenstrålar och fjäll: D i.8-11 plus 5-6 korta fenor vardera med i.1, A i.11-13 plus 5-7 korta fenor vardera med i.1, P
i.12-14, V 6.
Utbredning och status
I Sverige har makrillgädda bara påträffats ett fåtal gånger i Bohuslän och Öresund, senast 1884. Den är i övrigt en
vittspridd antitropisk och oceanisk varmvattensart, som finns i Medelhavet och Nordatlanten söder om Nordsjön
samt i tempererade och subtropiska hav på södra halvklotet. Enstaka exemplar har också fångats vid Island och längs
Norges kust norrut till Barents hav. Eftersom arten lever väldigt ytligt undgår den att fastna i nät som inte ligger
direkt vid ytan.
Ekologi
Makrillgädda är en marin art som uppträder stimvis från ytan ned till 30 meters djup; vanligen ute på det öppna
havet men mer kustnära under senhösten. Födan utgörs av pelagiska kräftdjur och mindre fiskar. Leken sker under
sommaren ute till havs. Äggen har mycket korta, klibbiga trådar och flyter pelagiskt i klumpar. Makrillgädda
uppträder i stora stim och har betydelse som bytesfisk för marina däggdjur och fåglar, liksom för andra fiskar (bl.a.
olika hajarter, torsk, svärdfisk och blåfenad tonfisk).
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Övrigt
Namngivning: Scomberesox saurus (Walbaum, 1792). Originalbeskrivning: Esox Saurus. Petri Artedi Genera
Piscium. Ichthyologiae, pars III: 93.
Etymologi: sauros (gr.) = ödla, även det antika namnet på taggmakrill, överfört till makrillgädda som saurus (lat.) av
renässansförfattare.
Uttal: [Skombéresox sáurus]
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
