Dokumentation från
Konferens för kunskaps- och erfarenhetsutbyte om
samverkan kring personer med neuropsykiatriska
funktionshinder, missbruk och komplexa vårdbehov.
Östersund 25 – 26 oktober 2007
2
Innehåll
Inledning
Föreläsare:
Ing-Marie Wieselgren
Berth Danermark
Gunnel Ersson
3
5
Parallella seminarier dag 1
Ledarskap för samverkan
Arbete/sysselsättning
Livskvalité
Socialpsykiatri
6
6
6
7
8
Parallella seminarier dag 2
Missbruk/kriminalitet
Motivation/förändring
Boendestöd
Brukarmedverkan/brukarinflytande
9
9
9
10
11
Avslutningsvis
12
3
INLEDNING
Konferensen för kunskaps - och erfarenhetsutbyte om samverkan kring personer med neuropsykiatriska
funktionshinder, missbruk och komplexa vårdbehov var ett samarbete mellan Samordningsförbundet för psykiskt
funktionshindrade i Jämtlands län; J-sam och Miltonprojektet ”Kompetensutveckling, samsyn kring personer
med psykiatriska och missbruksproblem” som är ett samarbete mellan Kommunförbundet Jämtlands län och
Jämtlands läns landsting.
J-sam bildades 1 december 2005 i enlighet med Lagen om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser
(2003:1210). Medverkande parter är länets åtta kommuner, Jämtlands läns landsting, Försäkringskassa och
Länsarbetesnämnd.
Styrelsen för J-sam har beslutat att inom Jämtlands län arbeta för att utveckla stödet till två målgrupper:
Personer i åldern 18 – 35 år med neuropsykiatriska funktionshinder som är i behov av samordnade
rehabiliteringsinsatser för att uppnå eller förbättra sin förmåga till förvärvsarbete.
Personer i åldern 18-65 år med psykiska funktionshinder som innebär ett omfattande och långvarigt
socialt handikapp med komplexa behov av vård, stöd och service.
Även förebyggande verksamhet är viktig i J-sam´s arbete.
J-sam förvaltar också resultatet av ett Miltonprojekt som genomfördes 2006-2007. Det riktades mot gruppen
unga med neuropsykiatriska funktionshinder. Projektet identifierade tre problem – och utvecklingsområden;
kunskap, överföringar och målgruppens behov av ett brett stöd i vardagen.
Denna konferens var ett led i det utbildningsprogram som genomförts under hösten med syfte att öka kunskapen
om neuropsykiatriska funktionshinder och förbättra samarbetet mellan de aktörer som finns kring personer med
neuropsykiatriska funktionshinder.
Projektet ”Kompetensutveckling, samsyn kring personer med psykiatriska & missbruksproblem” startade våren
2006.Projektet är ett led i länets satsning på psykiatri och socialt stöd och omsorg för personer med hjälp av
särskilda medel de sk. ”Miltonmedlen”.
Inom Landstingets vuxenpsykiatri finns sedan 2004 dubbeldiagnosenheten, med uppgift att stödja vuxna
psykiskt sjuka missbrukare. Ett behov av ett närmare konkret samarbete med länets kommuner i
patient/klientarbetet har påtalats.
Syftet med projektet har varit:
Kunna åstadkomma konkreta ,nära och snabba vård/behandlingsplaneringar mellan psykiatrin och
kommunerna för individer i målgruppen
Utveckla rutiner för hur vård/behandlingsplaner skall tas fram och innehålla
Utveckla samverkan mellan psykiatrin och kommunerna avseende målgruppen
Klarlägga hur ”remissförfarandet” till DD-enheten kan och bör gå till
Pröva metoder och skaffa erfarenheter inför kommande ställningstagande till gemensamma strategier
utifrån det arbete som planeras inom ramen för ”Miltonpengarna”
Under projektets gång har det framkommit behov av kunskap kring neuropsykiatriska funktionshinder och då
ADHD som är nära förknippat med missbruksproblematik. Att då tillsammans med J-sam möjliggöra denna
gemensamma konferens kändes viktigt.
I maj 2007 deltog 10 personer från länet i KPM:s (komplexa vårdbehov på grund av psykisk sjukdom och
missbruk) konferens i Umeå. Erfarenheter från den konferensen utgjorde grunden för vår konferens.
Att föreläsningar varvades med seminarier för kunskaps och erfarenhetsutbyte.
Att engagera regionala(Luleå ,Skellefteå, Sollefteå) och lokala seminarieledare för att synliggöra all
den kompetens som finns på nära håll.
Rubriken ”Hur kan vi hjälpas åt? valdes utifrån konferensen i Umeå och att den frågan har en central roll i
utgångspunkten för vårt dagliga arbete oavsett inom vilken verksamhet vi arbetar, lika aktuell för behandlare,
handläggare och beslutsfattare.
4
De övergripande frågorna vi ville belysa genom konferensen var:
¤ Hur väl tillgodoser vi de individuella behoven av hjälp och stöd hos personer med neuropsykiatriska
funktionshinder och missbruk/komplexa vårdbehov?
¤ Vilka samverkansformer finns idag?
¤ Vilka samverkansformer skulle vi behöva utveckla?
Konferensen hade glädjande nog representation från länets samtliga kommuner och en bred representation från
olika verksamhetsområden. Även brukarorganisationer deltog.
Där fanns representanter från olika delar av landstingets psykiatri, kommunens socialpsykiatri, länssjukvården,
skola, polis, frivård, beroendevård, boendestöd, dagliga verksamheter/ dagverksamhet, gruppboenden, politiker,
Finsam-förbund samt socialsekreterare, LSS-handläggare och biståndshandläggare.
Konferensdagarna bjöd på det sättet på ett unikt tillfälle till möten över organisationsgränserna.
5
FÖRELÄSARE
Ing-Marie Wieselgren
Ing-Marie Wieselgren är läkare och specialist i psykiatri.
Psykiater med erfarenhet från främst psykosvård och psykiatrisk rehabilitering vid psykiatridivisionen vid
Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Hon har varit huvudsekreterare i Nationell psykiatrisamordning men arbetar nu som handläggare vid Sveriges
Kommuner och Landsting. Hennes ansvarsområde är där utvecklingsfrågor inompsykiatriområdet.
Hennes föredragsmaterial från konferensen hittar du på hennes egen hemsida www.psyksam.se
Adressen till Sveriges kommuner och landsting är www.skl.se
Berth Danermark
Berth Danermark är professor i sociologi och verksam vid Institutet för
Handikappvetenskap, Linköpings och Örebro universitet där han är ansvarig för forskarutbildningen i
handikappvetenskap. I sin forskning har han bland annat fokuserat på samverkansprocesser och har i ett flertal
böcker skrivit om möjligheter och hinder för samverkan. Berth är författare till bland annat till boken
”Samverkan himmel eller helvete”.
Berth´s föredragsmaterial från konferensen hittar du på J-sam´s hemsida
www.finsamjamt.se
Gunnel Ersson
Gunnel Ersson är överläkare och specialist i allmänmedicin och allmänpsykiatri och
verksam vid länspsykiatrin i Västerås.
Gunnel har tidigare varit verksam med utredningar av ADHD hos
vuxna med missbruksproblem på Beroendekliniken i Uppsala.
Gunnels föredragsmaterial från konferensen hittar du på J-sam´s hemsida
www.finsamjamt.se
6
Parallella seminarier dag 1.
Seminarierna leddes av tre seminarieledare som representerar verksamheter med erfarenhet och kunskap om
ämnet för seminariet. Efter en kort presentationsrunda där alla deltagare fick presentera sig berättade de tre
huvudaktörerna kort om sin verksamhet. Därefter låg tyngdpunkten i seminarierna på diskussion mellan
deltagarna.
¤
¤
¤
¤
Ledarskap för samverkan
Seminarieledare:
Berth Danermark
Lena Hallqvist, Kommunförbundet i Jämtlands län
Ann-Marie Johansson, J-sam
Seminariet samlade flertalet av de chefer som var närvarande vid konferensdagarna. Det uttrycktes att ledarnas
ansvar är ”nyckeln” till att kunna samverka över sektorsgränserna. Det är viktigt att tydliga politiska mål
formuleras och att resurser avsätts eftersom samverkan kostar initialt. Samarbetet mellan handläggare fungerar
oftast bra men det är lika viktigt att samarbete sker på ledningsnivå, vilket saknas idag. Ledningen ska ge mandat
och stöd ut till verksamheterna i samverkansarbetet.
Man bör även välja lämplig modell för syftet. Samverkansformer kan variera beroende på syfte och mål.
Organisation för samverkan kan vara en ny enhet, projekt, nätverk eller ….? Den ska underlätta arbetet, skapa
kontakter och förtroende och kunna hantera konflikter. En svårighet och hinder idag för samverkan är
ettårsbudgetar och svårigheter att följa upp och utvärdera.
Man måste nå från U till O…….
¤
¤
¤
¤
Arbete/sysselsättning
Seminarieledare:
Susanne Blomdahl, Sunderbyns folkhögskola
Kenneth Bergman, IDAMIC, Härjedalen
Claes Andersson, IDAMIC, Härjedalen
Birgitta Elmeros – Persson och Gunilla Hämberg ,Växhuset, Strömsund
Beskrivning av de verksamheter som presenterades
Susanne Blomdahl, Sunderbyns folkhögskola, Luleå arbetar sedan 1996 med att skapa mötesplatser för att
stimulera människor att ta ansvar för sin framtid och arbete. Har arbetat med olika projekt som lett fram till att
sociala arbetskooperativ bildats. Nu finns tre företag som ägs av personer med psykiskt funktionshinder (även
personer med beroendeproblematik).Flera sociala företag är på väg att bildas.
IDAMIC (Individuellt Dagligt Arbete - Människan i centrum) är en kommunal verksamhet som finns i Sveg,
Hede och Funäsdalen, men vi jobbar med personer på alla orter i kommunen.
Några exempel på jobb är Secondhand butik, snickeri, skogsröjning, montering/paketering, renovering av
möbler, väv och textil, fäbod och ett värdshus.
Den enskilde kan få personlig handledning vid en dator och studera vid Särvux på alla tre orter.
Växhuset är en social mötesplats för gemenskap och aktiviteter som vänder sej till personer som är psykisk
sköra. Mötesplatsen är centrum och grund till verksamhetens andra resurser, men den enskilde individen är med
och formar dagen efter egna behov.
7
Växhuset försöker skapa meningsfullhet och struktur i dagen, ge nya kontakter för den som känner sig socialt
isolerad. Man kan komma när man vill och man avgör själv hur mycket man deltar.
Seminariet belyste frågan kring hur vi tillgodoser de individuella behoven, där Birgitta Sjögren Öhlund gav
exempel utifrån hennes perspektiv som brukare. Tillfrisknade brukare kan coacha andra in i arbete; jag som varit
sjuk själv kan ”bära hoppet” som hon uttryckte det.
Sussanne Blomdahl från Luleå berättade om mötet med personen som delgav henne sina ”drömmar” om arbete.
Bestämde sig för att göra något…
Byggde upp en utbildnings/utvecklingstrappa med hjälp av folkbildningen/folkhögskola .Hon har sedan 1996
arbetat med olika EU-projekt som senare lett fram till att sociala arbetskooperativ har bildats .Ett företag där alla
får plats(ej styrt av kommun eller landsting).
Seminariet förde dialogen utifrån Sussanne´´s tänk : Alla har rätt till ett arbete/alla har skyldighet att arbeta. Som
god samhällsmedborgare vilken tid är OK att arbeta ?? – Tillväxt ekonomi.
Vidare uttrycktes att organisation för samverkan i form av projekt, nätverk eller annat sätt vore lämpligt.
Ett behov av förankring på chefsnivå uttrycktes som ytterst viktigt.
Utredning på rätt nivå!!
Coacha för livet!
Samordningsansvar på Kommunförbundet!!
¤
¤
¤
¤
Livskvalité
Seminarieledare:
Bengt Åkerström, Mittuniversitetet
Gunilla Henriksson, LSS-handläggare Åre
Jessica Klingermyhr, MICA
Truls Neubeck, Återhämtning och rehabiliteringsenheten
Beskrivning av de verksamheter som presenterades:
Bengt Åkerström och Gunilla Henriksson har genomfört en ”Inventering och livskvalitetsundersökning
psykiskt funktionshindrade”. Totalt har 913 personer i länet svarat på frågor rörande sin livskvalitet.
I Östersund kan man söka insatsen daglig verksamhet/dagverksamhet genom MICA (Människan I Centrum Arbete).
Där får personer med olika funktionshinder utvecklas i egen takt mot att få ett eget arbete.
Mica Jobbar efter en metod som bygger på tre steg, vilket skapar förutsättningar för större självkänsla genom
individuella lösningar och stor flexibilitet
Det första steget är att prova på att jobba med andra i Mica´s egna lokaler.
I det andra steget tränar man ute på en arbetsplats tillsammans med personal.
I det tredje steget arbetar man på egen hand ute på en arbetsplats med stöd av personal efter behov.
Enheten för Återhämtning och Rehabilitering, område psykiatri, ligger i ett hus på Kyrkgatan 2 (K2).
Enhetens uppdrag är att bedriva verksamhet som leder till återhämtning ifrån psykisk ohälsa för deltagarna.
Verksamheten är individuellt anpassad och planeras i samråd med deltagare, behandlare och personal på K2.
Den trygga och positiva miljön på K2 är en förutsättning för att deltagarna ska hitta motivation och intresse för
olika aktiviteter som leder till återhämtning. K2 fungerar i och med detta som ett nav i enhetens verksamhet.
I huset möts deltagare som delar varandras förståelse och erfarenhet av psykiska problem.
K2 är öppet mellan 10 och 15 varje vardag och verksamheten kännetecknas av ett stort
brukarinflytande. Deltagarna kan själva påverka aktiviteter utifrån dagsform, personliga önskemål och
behov. Till exempel kan man delta i idrotter, följa med på utflykter, pyssla, fika, sköta om huset, diskutera eller
bara vara.
Seminariet tog upp behovet av utredning för personer med misstänkt neuropsykiatrisk problematik
och att det finns möjlighet till behandling. Det är viktigt att behandlingen sker på rätt nivå för individen.
Ett adekvat arbete/sysselsättning är något som seminariedeltagarna upplevde som efterfrågat för den här
målgruppen.
Deltagarna i seminariet konstaterade också att det finns ett behov av team och coacher för livet.
Man diskuterade också var samordningsansvaret ska ligga; kanske på kommunförbundet?
¤
¤
¤
¤
8
Socialpsykiatri
Seminarieledare:
Lisa Stjernen, Socialpsykiatriska teamet, Krokoms kommun
Ann-Katrin Elvidotter, socialpsykiatrin, Bergs kommun
Christina Reslegård, psykosociala teamet, Krokoms Hälsocentral
Per-Anders Forsberg, Dubbeldiagnosenheten, Jämtlands läns landsting
Anna Ström, samverkande kommunaktör , socialtjänsten Bräcke kommun
Beskrivning av de verksamheter som presenterades:
SP-teamet vänder sig till människor med psykiskt funktionshinder eller psykisk ohälsa, samt anhöriga, som kan
behöva stöd.
Teamet arbetar uppsökande, förebyggande och samordnande över hela kommen i syfte att möta psykiskt
funktionshindrade och deras behov. Teamet samverkar med och ger stöd till kommunens verksamheter och
personal som berörs liksom med landstinget och andra samverkansaktörer.
Socialpsykiatriska teamet i Berg arbetar för att ge stöd till vuxna personer med långvariga/varaktiga
funktionshinder som orsakar betydande svårigheter i livet och omfattande behov av stöd.
Teamet jobbar inte enbart med den enskildes problem utan även med relationer i personens omgivning och på
möjligheten att arbeta bort hinder i den psykiska och fysiska miljön så att människor kan finnas kvar i sina
sociala sammanhang.
Insatserna kan vara kopplade till vardag, familj, arbete och fritid och i teamet finns två mentalskötare och en
psykiatrisjuksköterska.
Teamet samarbetar vid behov med andra kommunala verksamheter och ger också omvårdnadshandledning till
verksamheter vid behov.
På länets hälsocentraler finns psykosociala enheter eller kompetenser som vänder sig till personer från 18 år
och uppåt.
Det kan till exempel vara psykolog, socionom/kurator och/eller psykiatrisjuksköterska.
Vid nedstämdhet, stress och utmattning eller andra psykiska bekymmer kan psykosociala enheten hjälpa dig eller
hänvisa dig vidare.
Den psykosociala enheten vid hälsocentralen har ingen akut eller öppen verksamhet.
Dubbeldiagnosenheten (DD-enheten) finns inom landstingets vuxenpsykiatri sedan 2004 har som uppgift att
arbeta med psykiskt sjuka missbrukare. Målet är att utveckla samverkan, stöd, bedömning och behandling av
psykiskt sjuka missbrukare. I arbetet ingår kommunaktörer som viktiga samarbetspartners till DD-enheten.
Deltagarna i seminariet konstaterade att samverkan är viktigt, både intern och externt. Vad gäller
samverkansformer så upplever man inte att det är svårt att samarbeta om det sker på handläggarnivå medan det
blir betydligt svårare på organisationsbasis. Med individens samtycke kan man samarbeta över
verksamhetsgränser och uppfattningen är att detta inte är något problem.
Man konstaterar att skolan är en viktig aktör och att det är viktigt att få till samarbetsformer med dem.
Det är viktigt att ha ett nätverk och system för att nå ut till varandra, verksamheter emellan, annars är risken att
man blir isolerad och ensam vilket inte gynnar utveckling och samarbete,
Framgångsfaktorer när man bygger upp nya verksamheter är att lägga ner mycket tid och energi från början. Ta
tid till att försöka ta reda på vilka aktörer som är aktuella att ha med i arbetet eller att samarbeta med. Knyt dessa
aktörer till den nya verksamheten direkt och förankra tankar och idéer hos dem. Ett sånt grundligt arbete har man
igen längre fram när arbetet börjar komma igång.
Man ska lära av de goda exempel på samarbete som finns, till exempel det boendestöd som är uppbyggt i
Skellefteå.
Viktigt är också att inte splittra upp arbetet och att täcka upp för mycket i början och att försöka hitta system för
dokumentation och att regelbundet utvärdera verksamheten.
En annan viktigt framgångsfaktor är också att använda de brukarkontakter som finns därför att de besitter
värdefulla erfarenheter och kunskaper.
Erfarenheter från socialpsykiatriska team är att det kan vara värdefullt att organisatoriskt finnas fristående från
näraliggande ansvarsområden och t.ex. ligga direkt under kommunledning i stället.
.
¤
¤
¤
¤
9
Parallella seminarier dag 2.
Seminarierna leddes av tre seminarieledare som representerar verksamheter med erfarenhet och kunskap om
ämnet för seminariet. Efter en kort presentationsrunda där alla deltagare fick presentera sig berättade de tre
huvudaktörerna kort om sin verksamhet. Därefter låg tyngdpunkten i seminarierna på diskussion mellan
deltagarna
Missbruk/Kriminalitet
Seminarieledare:
Bengt-Olof Karlsson, anstaltsdirektör Verksmon
Britta Långström, Frivården
Ulla- Britta Ahlgren, Frösö LVM-hem
Maria Larsson, ungdomsutredare, Polisen
Beskrivning av de verksamheter som presenterades:
Verksmon är det fängelse som planeras till Östersund.
Frivården är kriminalvård i frihet. Frivården övervakar klienter som döms till skyddstillsyn, samhällstjänst,
kontraktsvård, villkorlig frigivning och de klienter som har fotboja i stället för fängelsestraff.
Frösö LVM-hem har ett rikstäckande upptagningsområde. Hemmet har som målgrupp män med alkohol-,
narkotika- eller blandmissbruk som vårdas enl. Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). I gruppen kan
också ingå män med svåra psykiska störningar och män som bedöms som våldsbenägna. En tillnyktrings- och
avgiftningsenhet finns också.
Hos Polisen i Östersund arbetar en ungdomsutredare och en ungdomsgrupp med speciellt ansvar för ungdomar.
De möter ungdom i riskzon för missbruk och kriminalitet men mycket av deras arbete är också förebyggande I
det arbetet är skolan är en viktig samarbetspartner.
Seminariet påpekade vikten av att landstinget och kommunen utvecklar goda kontakter med varann och bildar
nätverk och strukturer för samarbete. Det upplevs som svårt att riktigt nå fram till varann ibland
Vikten av boendestöd poängterades och att det byggs upp systematiskt. Vidare att det är viktigt att finna former
för att hitta arbete och sysselsättning för gruppen och att åtgärder och insatser som sätts in har evidens
Seminariedeltagarna uttryckte vidare att samhällets alla aktörer måste bli bättre på att vara observanta och sätta
in resurser för att tidigt fånga upp barn och ungdomar som befinner sig i riskzonen för kriminalitet och missbruk.
Det är också viktigt att föräldrar tar ansvar för sina barn och att polis och föräldrar kan samarbeta.
¤
¤
¤
¤
Motivation/Förändring
Eva Magnusson, MST, Östersund
Mona Andersson, Steget, Öppenvårdsbehandling och Eivor Richardsson rådgivningsbyrån, Östersund
Carina Åslund, Vita villan, Sollefteå
Veiny Nornberg, Vita villan, Sollefteå
Beskrivning av de verksamheter som presenterades:
MST (Multisystemisk terapi) är en öppenvårdsinsats för familjer med barn och ungdomar i åldern 12 – 17 år,
som riskerar att placeras utanför hemmet, på grund av allvarliga beteendeproblem till exempel missbruk,
kriminalitet, aggressivitet eller skolk.
MST är inriktat på att stärka föräldrarna och ge dem redskap att bemöta och handskas med de problem det kan
innebära att vara tonårsförälder. Arbetet med familjen pågår under en begränsad tid, max 5 månader.
Steget är en gruppbehandling i öppenvård. Det betyder att den enskilde bor hemma och deltar i gruppen på
dagtid. I programmet för gruppbehandling kombineras grunderna i traditionell 12-stegsbehandling med moderna
tankar om förändring.
Steget arbetar icke-konfrontativt.
Behandlingen delas in i primärbehandling; 5 veckor heltid och eftervård; 20 veckor 1 ggr/vecka kvällstid.
Anhöriga kan bjudas in och har då en egen grupp för vägledning och information.
10
Vita villan är en öppenvårdsbehandling i Sollefteå riktad till personer med beroendeproblematik samt anhöriga.
Syftet är att skapa en verksamhet som på hemmaplan kan erbjuda utredning, motivation, behandling och
eftervård. Vita villan har ett helhetsperspektiv av människan och utformar behandlingsplaner där, förutom
beroendeproblematiken, boende, ekonomi, relationer och sysselsättning kan tas upp.
Seminariet uttryckte starkt att vi ”MÅSTE VÅGA FÖRÄNDRING”.
Förändra attityder i samhället
Mötas för att kunna utveckla och förändra
Kunskapen om vad ett beroende/psykisk ohälsa, sjukdom är, om vi möts kan vi utveckla kunskap.
Att kunna se det unika i individen och att ej moralismen får fotfäste.
¤
¤
¤
¤
Boendestöd
Ingela Nyh-Johansson, Prästgatan 8,mobilt team, Östersund
Solveig Haugen,Prästgatan 8, mobilt team, Östersund
Daniel Nygren, NEPO-teamet, Skellefteå
Stefan Karlsson, NEPO-teamet, Skellefteå
Tommy Lekedal, Avdelningschef Beroendecentrum, Östersund
Beskrivning av de verksamheter som presenterades:
Prästgatan 8 är en gruppbostad i Östersund där personalen också arbetar som ett Mobilt team.
Syftet med verksamheten är att samordna och ta tillvara de resurser som finns inom kommun och landsting för
att ge ett så bra stöd som möjligt till den enskilde.
Teamet kan också ge råd och stöd till personal i hemtjänsten.
Mobilt team ger boendestöd till personer med psykiskt funktionshinder i egna lägenheter inom centrala staden.
Målet är att förbättra livskvalitén i boende, fritid och sysselsättning.
Du kan få hjälp i din egen bostad genom telefonsamtal och hembesök.
Du kan också få hjälp att utveckla sociala kontakter.
NEPO-teamet (neuropsykiatrisk omsorg) från Skellefteå ger stöd i hemmet dagtid till personer i åldern 18-25 år
med neuropsykiatrisk problemställning. Målgruppen är framförallt killar med ADHD i riskzonen för missbruk
och kriminalitet.
NEPO-teamet tar emot enligt både SoL och LSS och i uppdraget finns inget krav på diagnos.
Teamet arbetar utredande för att klargöra vilket behov av stöd som föreligger.
CM-teamet (Case management) Östersund, vänder sig till personer som samtidigt har problem med psykisk
ohälsa, missbruk och den sociala situationen.
CM har uppdrag från socialtjänst och psykiatri att ”med brukaren i centrum, samordna behandlings- och
stödinsatser, att ge en sammanhållen vård och behandling utifrån individen behov”.
När det gäller att möta upp de individuella behoven av hjälp och stöd ansåg seminariedeltagarna att det är viktigt
att ha en nära relation med personen i fråga och vara flexibel i sitt arbetssätt. I sammanhanget diskuterades också
vikten av att bygga upp strukturer för stöd och hjälp så att inte arbetet blir avhängig enstaka eldsjälar. Mångas
erfarenhet är just att enstaka personer kan göra stora insatser, men om dessa sedan av någon anledning försvinner
ur verksamheten så upphör insatsen eller förändras radikalt.
Det är viktigt att kontinuerligt utvärdera de insatser man gör för att få en värdemätare på att man gör rätt saker
och att det svarar upp till individens behov som ju också ständigt förändras.
Det är också viktigt att inte försöka tillgodose alla behov på en gång utan försöka ta en sak i taget. Man måste
också acceptera att man ibland måste släppa vissa saker och gå vidare.
¤
¤
¤
¤
11
Brukarmedverkan
Seminarieledare:
Sara Vikingsdotter, CNP, Jämtlands läns landsting
Maria Andersson
Tore Hansson, PO
Birgitta Sjögren Öhlund, Trivselhuset, Skellefteå
Beskrivning av de verksamheter som presenterades:
Centrum för neuropsykiatri (CNP) är en länsövergripande specialistresurs som finns i Östersund. CNP har
landstingets uppdrag att utreda unga vuxna; 16 - 35 år med misstänkta specifika neuropsykiatriska
funktionshinder.
Diagnoserna kan vara ADHD, DAMP, Tourettes syndrom och autismspektrumstörning.
CNP är en samverkan inom länssjukvården mellan vuxenpsykiatrin, barn- och ungdomspsykiatrin,
vuxenhabiliteringen, barn- och ungdomshabiliteringen och rehab Remonthagen.
I enheten arbetar läkare, psykolog, socionom/kurator, sjukgymnast, arbetsterapeut, specialpedagog,
sjuksköterska och teamsekreterare.
De besvär och svårigheter som kan motivera en utredning kan till exempel vara:
att koncentrera sig och behålla uppmärksamheten, att hinna tänka efter innan man gör saker, att utföra
vardagsrutiner på ett effektivt sätt, att förstå och använda språket i kontakt med andra, att få eller ta kontakt med
andra människor, att sköta boende, ekonomi, arbete och studier, att komma igång och slutföra aktiviteter.
Genom utredning kan individen kanske förstå sig själv, svårigheter och styrkor bättre. Utredningen syftar också
till att få underlag för att bedöma svårigheternas betydelse för bland annat studier, arbetsförmåga och möjlighet
till rehabilitering.
Personligt ombud, PO är ett frivilligt och kostnadsfritt stöd för människor i åldern 18 - 65 år som har
omfattande och långvariga psykiska funktionshinder.
Funktionshindren ska medföra stora hinder i vardagen och vara i mer än sex månader.
Det personliga ombudet arbetar fristående från alla myndigheter.
Genom en fullmakt kan individen och PO upprätta en personlig plan som fungerar som ett samverkansavtal
mellan individen och alla berörda verksamheter utifrån individens personliga behov.
Det personliga ombudet kan hjälpa individen att se och beskriva det behov den har av stöd och hjälp från
samhället. Det kan handla om t.ex. ekonomi, daglig sysselsättning, boende och
fritid.
Trivselhuset är en brukarstyrd verksamhet mitt i centrala Skellefteå, under hösten 07 omvandlat till
Föreningarnas Hus. De föreningar som driver verksamheten är Föreningen Trivselhuset, RSMH (Riksförbundet
för social och mental hälsa) , ISPS ( Skellefteortens Intresseförening för Schizofreni och andra Psykiska
störningar, Ananke (OCD/Tvångssyndromsällskapet) och SPES (suicid prevention och efterlevandestöd).
I Föreningarnas Hus finns idag den nytillsatta brukarinflytandesamordnaren, BISAM, Birgitta Sjögren Öhlund.
I seminariet framkom att det måste finnas verksamheter som tar tag i problemen i tid.
I Östersund har det varit svårt att få igång brukarföreningar och att hitta de rätta eldsjälarna för att få en stabil
verksamhet. Idag är Personliga ombud en viktig länk för brukarna. Seminariet diskuterade att föreningarna skulle
kunna söka pengar hos bland andra Allmänna Arvsfonden, kommunen och landstinget för att bygga upp någon
form av verksamhet. Det skulle kunna vara ett Fontän-Hus med daglig verksamhet, tex. ett brukarstyrt café eller
en hemsida styrd av brukare. Deltagande föreningar skulle kunna vara RSMH, Ananke och SPES.
Man diskuterade också möjligheten att anställa en brukarinflytandesamordnare, BISAM, i varje kommun. Denne
BISAM skulle kunna hålla i information, utbildningar, samverkansträffar, brukarrevision mm enligt den modell
man har i Skellefteå.
Argumenten för dessa förslag är en ökad demokrati och delaktighet, en större effektivitet i arbetet och större
möjlighet till återhämtning.
12
Avslutningsvis
Några av de lärdomar som vi från arrangörshåll tog med oss från våra kloka föredragshållare och deltagare i
konferensen var:
¤
Samverkan är en kunskap i sig
¤
Vi måste skapa strukturella betingelser för samverkan och vi måste möta varandra med respekt
och förståelse
¤
Det är ledningen som har det grundläggande ansvaret för samverkan
¤
Det är viktigt att hitta rutiner och strukturer för hur man samarbetar och samverkar för om man
vet vad man ska göra så ”ser” man mycket mer
¤
Det är viktigt att lyfta fram det positiva och att se våra olikheter som en styrka. Vad är
framgångsfaktorer?
¤
Det vi kan erbjuda är inte alltid vad individen vill ha.
Hur kan vi skapa tillgänglighet på den enskilde individens villkor? Vi får inte avfärda med orden
att han eller hon inte är motiverad utan att på ett respektfullt sätt försöka hitta det som passar just
denna individ.
Vilka var Dina lärdomar ….…?
Östersund 2007
Anna-Maria Sundström
Chef/koordinator J-sam
Chris Åsengård
Projektledare
Maria Laag
Projektledare
Odd Lian
DD-enheten
