Hörselskadade och döva barns skolgång och

Hörselskadade och döva barns skolgång och
kunskapsutveckling
Utredning våren 2005
Version 2 efter seminariet den 10 maj 2005
Anita Magni-Olsson
AMJO Utbildning
Lund
Jan Olsson
Innehållsförteckning
Sidan
1.
2.
En utredning som handlar om skolgång och undervisning
för döva och hörselskadade barn och ungdomar i Södra Regionen
Vilka och hur många barn och ungdomar i Södra regionen berörs
av denna utredning?
Stat, Region Skåne och kommunerna –
vem ansvarar för vad under förskole- och skoltiden?
3.1 Staten
3.2 Region Skåne
3.3 Kommunerna
3.
4.
En familj med ett dövt eller hörselskadat barn möter ett stort antal
experter
3
5
6
6
7
8
9
5. Språkstrider och motsättningar inom dövundervisningen
5.1 Språkstrider sedan 1700-talet
5.2 Dövhet som en kulturell tillhörighet och/eller språk som identitetsskapare
10
10
11
6. Utnyttjas resurserna på bästa sätt? Hindrar intressekonflikter samverkan?
6.1 Problemet med olika huvudmän
6.2 Brukare och expert i samma familj – vad leder det till?
13
13
14
Trygghet – geografisk närhet – undervisningskvalitet – de professionella?
Vad påverkar skolvalet?
7.1 För valfrihet krävs att föräldrar har förmåga att skaffa sig och värdera
information
7.2 Vilka har informationsmakten inför föräldrarnas val av skola?
7.3 För att kunna välja måste det finnas olika alternativ att välja mellan
14
7.
8.
8.1
8.2
8.3
8.4
9.
9.1
9.2
9.3
9.4
14
15
16
Kommunen är skyldig att anpassa, men är man beredd att betala vad
det kostar?
Vad är det som behöver anpassas och förbättras?
Kan kommunen säga nej?
Barn med både hörselskada och annat/andra funktionshinder
Hörande barn till döva föräldrar är inte funktionshindrade, men behöver
kunna teckna
17
Vilka förutsättningar krävs för att kunna lära sig i skolan som döv eller
hörselskadad?
Förutsättningar för lärande
Språkmiljöns betydelse för elevens utveckling och lärande
Vanlig klass, hörselklass eller specialskola – vad gynnar eleven?
Bra skolgång kan förebygga framtida svårigheter
19
17
18
18
18
19
20
21
22
1
UTREDARNAS FÖRSLAG
10. Olika organisatoriska alternativ och placeringar av undervisningen för
hörselskadade och döva barn
10.1 Sex perspektiv att utgå från vid värdering av olika organisatoriska
lösningar
10.2 Hörselklasser och specialskola i samverkan. Hur kan det organiseras?
22
11. Förslag om samverkan, kunskapscenter och utbildningsinsatser
11.1 Samverkan mellan hörselpedagogerna i Skånes kommuner
11.2 Samverkan vid information till föräldrar inför skolval
11.3 Samverkan Lund – omkringliggande kommuner av rationella skäl
11.4 Elever med fler än ett funktionshinder
11.5 Kunskapscenter i ett hus med bl.a. ansvar för kompetensutveckling
i regionen
11.6 Det behövs en specialpedagogutbildning för arbete med döva och
hörselskadade barn
24
24
25
26
27
27
22
23
29
2
1. En utredning som handlar om skolgång och undervisning för döva och
hörselskadade barn och ungdomar i Södra regionen.
De döva barnens rätt till undervisning på teckenspråk och lämpligheten att förlägga sådan
undervisning till specialskolor eller specialklasser och specialavdelningar i vanliga skolor slås
fast i FN:s standardregler för handikappade, regel 6 pkt 9 och i Unescorådets Salamanchadeklaration.
Staten, Region Skåne, kommuner och frivilligorganisationer ansvarar för olika insatser till
stöd för döva och hörselskadade barn, ungdomar och deras föräldrar.
Under senare år har den medicinskt-tekniska utvecklingen delvis förändrat de framtida förutsättningarna för döva. Genom Cochlea implantat (CI) kan den som har implantatet i olika
grad höra och därmed utveckla ett talat språk.
För den statliga Specialskolemyndighetens skolor för döva och hörselskadade kommer CI
sannolikt att innebära att behovet av undervisning enbart på teckenspråk minskar samtidigt
som undervisning också på talets grund ökar. Möjligheter till verklig tvåspråkighet skapas.
Ökar möjligheten för eleven att följa undervisningen på talets grund ökar också kommunernas
ansvar. Kommunerna kommer sannolikt genom CI att få fler döva och hörselskadade barn
som önskar gå i vanliga ”hörande” klasser på sina hemskolor eller i speciella hörselklasser i
grundskolan, grundsärskolan, gymnasiesärskolan och gymnasieskolan. Många barn som
tidigare helt fått sin undervisning via teckenspråk kommer med hjälp av olika stödfunktioner
att kunna delta i undervisning via talspråk. Samtidigt kvarstår behovet att kunna kommunicera
via teckenspråk.
Utifrån detta scenarium blir frågan om samverkan i regionen och mellan den statliga
Östervångsskolan och kommunala skolor aktuell. Kan samordning av resurser, kompetens,
undervisning och lokaler i regionen öka möjligheterna att erbjuda bra stöd till döva och
hörselskadade barn och ungdomar och deras föräldrar på närmre håll än idag?
Denna utrednings uppgift är att undersöka och belysa

förutsättningarna för en ökad samverkan mellan Östervångsskolan, Lunds kommun och
omkringliggande kommuner kring skolgången för barn och ungdomar med
hörselnedsättning.

i vad mån kommunala, statliga och landstingskommunala kompetenser och resurser till
stöd för döva och hörselskadade barn kan utnyttjas och samordnas på bästa sätt

vad som krävs för att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska kunna utveckla sina
kommunikativa förmågor så att deras funktionshinder inte hindrar deras kunskapsutveckling och personliga utveckling.
Vår utgångspunkt är att varje dövt barn eller barn med hörselnedsättning är en unik individ
med rätt till en undervisning som ger möjligheter att kommunicera med andra på sina villkor.
Men denna rättighet har också ett pris. Den kräver anpassningar av lokaler, miljöer, pedagogik och hörselteknik. Därför har vi också belyst frågan utifrån ekonomiska och strukturella
perspektiv och det faktum att, enligt vår uppfattning, alltför många ansvariga samhällsinstitutioner arbetar parallellt och ibland isolerat från varandra.
3
Utredningen är indelad i två avdelningar. Faktaredovisningar och beskrivningar finns i kapitel
1-9. I avsnitt 10-11 redovisas förslag och underlag för fortsatta diskussioner.
Texterna i denna utredning har i ett första skede varit underlag för samtal mellan olika
intressenter vid ett seminarium den 10 maj 2005. Efter seminariet har justeringar gjorts utifrån
de synpunkter som framkommit under seminariet.
Texterna är skrivna för en bred läsekrets. För de som redan är väl insatta i döva och
hörselskadade barns villkor kan mycket i texterna kanske ses som självklarheter. Läsare som
inte är så väl insatta kan uppleva motsatsen.
Vi hoppas att alla läsare har förståelse för detta.
Lund i juni 2005
Anita Magni-Olsson
Jan Olsson
[email protected]
[email protected]
AMJO Utbildning
Gilleskroken 44, 226 47 Lund
Tel/fax 046-143439
4
2. Vilka och hur många barn och ungdomar i Södra regionen berörs av
denna utredning?
I detta utredningsarbete möter vi följande barn och ungdomar:
 Döva och gravt hörselskadade som är helt beroende av teckenspråk för sitt lärande
 Hörselskadade som kan delta i undervisning på talets grund. I grundskolan finns dessa i
hörselklass eller i vanlig klass på sin hemskola bland hörande barn.
Barn med Cochlea implantat kan finnas i båda grupperna.
Statistik över elever i Skånes kommuner
Elever som går i hörselklasser på Silviaskolan i Hässleholm, på Östervångsskolan i Lund och
”hörselelever” som går i vanliga kommunala klasser. Statistiken baseras på elevtal i april
2005 och gäller endast förskoleklass och grundskola.
Kommun
Östervångsskolan
Silviaskolan
I vanlig klass
Hörapp.
Kontrollelever
Bjuv
2
2
Burlöv
1
1
1
9
Båstad
3
10
Eslöv
1
1
Helsingborg
4
4
40
60
Hässleholm
3
4
15
26
Höganäs
1
6
9
Hörby
1
1
Klippan
1
Kristianstad
3
5
Kävlinge
2
1
1
7
Landskrona
7
8
8
Lomma
2
6
Lund
19
7
14
32
Malmö
15
1
52*
74
Perstorp
1
2
4
1
Simrishamn
1
1
Sjöbo
1
Skurup
1
7
8
Staffanstorp
4
3
4
12
Svalöv
1
2
Svedala
1
Tomellilla
2
Ystad
8
6
Trelleborg
2
1
Åstorp
1
1
Ängelholm
3
10
5
Örkelljunga
1
3
3
Östra Göinge
2
Under rubriken i vanlig klass finns elever med hörapparat och elever som har hörselnedsättning av lägre grad (”kontrollelever”) och som står under kontinuerlig ”kontroll” vad gäller
hörselstatus. Statistiken över hörselelever som går i vanlig klass är inte fullständig, vissa
kommuner saknas.
* Här ingår också 19 elever som går i hörselklass på Nya Stenkulaskolan i Malmö
5
3. Staten, Region Skåne och kommunerna – vem ansvarar för vad under
förskole- och skoltiden?
3.1 Staten
De statliga Specialskolorna för döva och hörselskadade vänder sig till elever som på grund
av dövhet eller hörselskada inte kan följa undervisning på talets grund i en kommunal
grundskola eller grundsärskola. Eleverna ska vara i behov av en teckenspråkig miljö. Det är
föräldrarna/vårdnadshavarna eller hemkommunen som anmäler barnet till en specialskola.
Specialskolemyndighetens styrelse svarar för mottagandet av elever till specialskolan. I en
särskild skrift ”Mottagande av elever” (se SPM:s hemsida www.spm.se) redovisas bakgrund
och faktorer av betydelse för vilka elever som ska tas emot.
Utbildningen ska så långt som möjligt motsvara den som ges i grundskolan. Döva och hörselskadade elever med utvecklingsstörning och elever som är dövblindfödda ska erbjudas en
utbildning anpassad efter varje elevs förutsättningar.
Skollagen, grundskolans läroplan och kursplaner gäller också för specialskolorna. Härutöver
finns en särskild förordning, Specialskoleförordningen.
Det som skiljer specialskolan från den kommunala skolan är:
- undervisningen sker på teckenspråk och/eller tal i en teckenspråkig miljö
- eleverna har ytterligare ett ämne: teckenspråk
- eleverna har rytmik/drama istället för musik
- undervisningen i språk (utöver teckenspråk) är för majoriteten av eleverna inriktad mot att
de ska behärska svenska språket i skriven form
- utbildningen är 10-årig
På Östervångsskolan, statens specialskola i Lund, finns i dag tre språkprofiler:
För elever inskrivna på Östervångsskolan
 Teckenspråk med skriven svenska som andraspråk
eleverna får all undervisning på teckenspråk
 Teckenspråk och talspråk
eleverna får undervisning både på talad svenska och teckenspråk
tvåspråkigheten består av teckenspråk och svenska i såväl talad som skriven form
För elever som använder hörseltekniska hjälpmedel och som går i kommunala skolor
 Teckenspråk – HYFF (Teckenspråk höjer yttrligare förmågan till förståelse). Eleverna
kommer till Östervångsskolan på bestämda tider för att delta i teckenspråksverksamheten. Hemkommunen betalar för detta.
Specialskolemyndigheten får efter avtal med en kommun ”fullgöra kommunens uppgifter
inom förskoleklassen och fritidshemsverksamheten”. Detta innebär att specialskolan kan ha
förskoleklass/fritidshem för döva/hörselskadade elever medan kommunerna (eftersom det i
grunden är en kommunal skyldighet) betalar specialskolan för detta.
Specialpedagogiska institutet (SIT) är en rikstäckande myndighet för statens samlade stöd i
specialpedagogiska frågor.
6
SIT skall i ”specialpedagogiska frågor som rör barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder ge råd och stöd till huvudmän med ansvar för
- förskoleverksamhet
- utbildning inom det offentliga skolväsendet
- sådana fristående skolor som står under statlig tillsyn och
- utbildning som motsvarar förskoleklassen och som inte bedrivs av godkänd fristående
skola
I det specialpedagogiska stödet ingår bl.a. att:
- ge råd och konsultation till arbetslag, specialpedagoger, rektorer, chefer med flera i deras
stöd till enskilda barn, ungdomar och vuxna
- arrangera och medverka i kompetensutveckling
- informera föräldrar, huvudmän och övriga i specialpedagogiska frågor
- ta initiativ till och medverka i specialpedagogisk utvecklingsverksamhet
- samla in och förmedla forskningsresultat inom området
- ta initiativ till och delta i internationell samverkan
Forskning och högre utbildning
Sedan 1972 finns teckenspråksforskning vid Institutionen för lingvistik vid Stockholms
Universitet. Teckenspråket finns också som akademiskt ämne med grund- och forskarutbildning. 1990 inrättades en professur i ämnet teckenspråk och 1998 en i ämnet svenska
som andraspråk för döva. Dessa båda blev de första professurerna i världen i de båda ämnena.
Forskningen visar att teckenspråket är ett eget språk med ett eget ordförråd och grammatik.
På Universitet och högskolor i vår region bedrivs forskning i frågor som rör döva och
hörselskadade barn och ungdomars skolgång i begränsad omfattning
3.2 Region Skåne
Inom Region Skåne finns flera olika verksamheter till stöd för döva och hörselskadade.
På hörcentralerna utreds graden av hörselnedsättning. Här görs även en bedömning av hur
hörselnedsättningen påverkar den enskilde. Vid behov ordineras hörseltekniska hjälpmedel.
Hörcentraler finns bl.a. i Helsingborg, Landskrona, Lund, Malmö, Trelleborg och Ystad.
Inom Syn-, hörsel- och dövenheten finns speciella Barn- och ungdomsteam som (efter
remiss från läkare) erbjuder stöd och hjälp till familjer med hörselskadade eller döva
barn/ungdomar i psykosociala, pedagogiska och tekniska frågor. Sådana Barn- och
ungdomsteam finns i Lund och Kristianstad.
Utifrån familjens önskemål erbjuder Barn och ungdomsteamen:

Stöd till föräldrar, barn, släkt och vänner

Installation av tekniska hjälpmedel i förskola och skola

Teckenspråksutbildning för föräldrar och vissa andra grupper

Gruppverksamhet bl.a. till föräldrar
7

Information om och ordination av text- och bildtelefon
Teamets skolkonsulent ger specialpedagogiska råd och stöd till skolledningar och personalgrupper som arbetar med hörselskadade elever, medverkar vid skolplaceringar och
upprättande av habiliteringsplan och åtgärdsprogram i samverkan med föräldrar och elever.
Hörselvårdsingenjörerna bistår med ordination och service av hörseltekniska skolhjälpmedel
(i olika skolformer, på förskola och fritidshem) och lämnar vid behov rekommendationer på
akustikförbättrande åtgärder vid dessa institutioner.
Malmöhus läns landsting ansvarade (fram till 1 juli 2001) för att specialpedagoger gav stöd
till kommunala förskolor med hörselskadade och döva barn. Detta stöd har nu upphört. Ett
tomrum har uppstått.
Den Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen för döva och hörselskadade är avsedd
för barn och ungdomar upp till 18 år oberoende av vem i familjen som är döv eller
hörselskadad.
På Audiologiska avdelningen inom Öron-, Näs- och Halskliniken på Universitetssjukuset i
Lund finns ett CI-team (Cochlea implantat team) som sedan 1990 opererar in CI med
målsättningen att ”ge döva och gravt hörselskadade barn – efter de egna förutsättningarna –
tillgång till talkommunikation”.
Region Skåne har i januari 2005 fattat beslut om neonatalscreening (OAE - otoakustisk
emmissioner) inom 24 timmar efter förlossningen, för att upptäcka döva och hörselskadade
barn.
Inför en CI–operation gör en noggrann audiologisk utredning för att få fram om åtgärden kan
vara till nytta för individen. En allmän vägledning för att komma ifråga för ett CI är att man:
 Är gravt hörselskadad eller döv
 Har ingen eller mycket liten hjälp av hörapparat
 Är medicinskt lämplig för operation
 Är mycket motiverad
Operationen sker tidigast vid 1,5 års ålder.
3.3 Kommunerna
Förskola och skolbarnsomsorg är kommunernas ansvarsområde. I skollagen står:
”Förskole-verksamheten och skolbarnsomsorgen skall utgå från varje barns behov. Barn som
av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall ges den
omsorg som deras speciella behov kräver”. 2a kap §3.
I Lund finns Uroxen, en specialförskola för döva och hörselskadade barn. På förskolan finns
förutom hörande barn också barn som behöver en teckenspråklig miljö, hörselskadade barn
och barn i vars familjer kan finnas en döv eller hörselskadad. I Malmö finns förskolan
Motetten, i Hässleholm Syrsan och i Helsingborg Humlegården med motsvarande inriktning.
Det finns också hörselskadade barn bland i övrigt hörande barn på ”vanliga avdelning” i
förskolan.
8
I förskoleklassen skall enligt skollagen ”särskilt stöd ges till barn som behöver det”
Elever med hörselnedsättning som inte ansetts behöva undervisning i en teckenspråklig miljö
går i den kommunala grundskolan. I skollagen och grundskoleförordningen föreskrivs ”att
särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolan”.
Hörselskadade elever i grundskolan kan delta undervisning på talets grund antingen i vanlig
klass på hemskolan eller i hörselklass. Hörselklasser finns på Silviaskolan i Hässleholm och
Nya Stenkulaskolan i Malmö. Elinebergskolan i Helsingborg har integrerade hörselgrupper.
Inom Lunds Skolors Resurscentrum finns två hörselpedagoger som ger pedagogiskt stöd och
teknisk support till skolor i Lunds kommun och på entreprenad även ger stöd till barn och
elever i angränsande kommuner. Dessutom finns två specialpedagoger som arbetar med
elever med utvecklingsstörning och dövhet eller som saknar kommunikation Sammanlagt
finns ca 15 kommunala hörselpedagoger i Skåne. Nästan alla arbetar i mer än en kommun.
4. En familj med ett dövt eller hörselskadat barn möter ett stort antal
experter
Det finns många specialister och experter runt ett hörselskadat eller dövt barn. Hur många och
vilka det blir beror givetvis på när hörselskadan upptäcks eller uppkommer liksom på hörselskadans art. I kapitel 3 ovan har vi beskrivit olika huvudmän och deras ansvarsområden. I
detta avsnitt beskriver vi samma sak ur förälderns/ barnets perspektiv.
Genom att Region Skåne beslutat att alla nyfödda barn ska hörseltestastestas kan man säga att
den första kontakten för föräldrar till ett barn med hörselskada sker på KK.
Om en hörselskada konstateras hos ett barn skriver läkaren en remiss till Barn- och ungdomsteamet vid Syn- hörsel- och dövenheten. Teamet består av kurator, psykolog, specialpedagog,
teckenspråkslärare, hörselvårdsingenjör och skolkonsulent. Specialpedagogerna stödjer berörda familjer genom bl.a. pedagogisk handledning och anpassningar i hemmen.
Blir det aktuellt med ett cochleaimplantat kommer barn och föräldrar att träffa flera av CIteamets elva medlemmar: audiolog, öron-näsa-halsspecialist, öronkirurg, audionom, sjuksköterska och logoped/specialpedagog.
På den Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen för döva och hörselskadade barn och
ungdomar kan familjen komma i kontakt med psykiatriker, psykolog, kurator och
kommunikator.
För föräldrar som bor i Lund med omnejd finns förskolan Uroxen på Gunnesbo med avdelningar både för döva och hörselskadade barn. Här finns teckenspråkskunnig personal och
personal med kunskap om hörselskador som funktionshinder.
Elever som behöver undervisning i teckenspråklig miljö går på Östervångsskolan. Här finns
både döva och hörande pedagoger, logopeder, psykolog, tekniker, sjuksköterska, skolläkare
m.fl. Alla med specialkunskaper om döva och hörselskadade elever.
För de familjer som väljer en förskola med hörande barn eller en grundskoleklass med
hörande elever möter man förstås också de personalkategorier som alla barn/elever möter.
9
Det specifika hörselpedagogiska stödet till den hörselskadade eleven som går i vanlig klass
står kommunens hörselpedagog för. I vissa fall kan det hörselskadade barnet/den hörselskadade eleven också ha tillgång till en assistent som i bästa fall har elementära kunskaper att
stödja ett hörselskadar barn/elev.
I enstaka fall kan elev och föräldrar kanske också möta rådgivare, från SIT (Specialpedagogiska Institutet) som ska bistå kommunens skolor med sakkunskap omkring hörselskadade
barns skolgång.
För vissa föräldrar och barn i Lund och samverkanskommunerna kan det upp till tidig
skolålder bli möten med upp till 20 ”experter” utöver vad föräldrar till ett hörande barn möter.
Även det faktum att olika stödfunktioner finns på olika platser kan vara problematisk för föräldrarna. Geografisk spridning försvårar dessutom samverkan mellan experterna. Tre huvudmän med experter på sex olika ställen finns i Lunds tätort. CI-teamet finns på lasarettet, Syndöv och hörselteamet har sina lokaler på S:t Larsområdet, BUP:s barnteam med inriktning på
hörsel finns i en byggnad i anslutning till vårdcentralen Måsen på väster i Lund. Hörselpedagogerna som tillhör Lunds Skolors Resurscentrum har sina lokaler i gamla observatoriet
vid Stadsparken.
Lägger vi därtill den specialkompetens om döva och hörselskadade barn som finns på
förskolan Uroxen och på statliga Östervångsskolan hittar vi experter på sex olika platser bara
inom Lunds tätort.
Vem har ansvar för att samordna och förbättra detta och underlätta för föräldrar och barn?
5. Språkstrider och motsättningar – från språk till kommunikation
Döva och hörselskadade har under århundraden kämpat mot den hörande världens fördomsfulla inställning mot dem. Bristen på kommunikationsmöjligheter mellan döva och hörande
har tagits som intäkt för bristande intellekt hos de döva. De hörandes brist på kunskaper när
det gäller annan kommunikation än den med tal och skrift drabbar alla barn men hårdast de
döva och hörselskadade.
Det är den hörande världen, majoritetsspråkets människor, som styrt hur undervisningen av
döva och hörselskadade ska bedrivas.
5.1 Språkstrider sedan 1700-talet
”Mot slutet av 1700-talet drogs frontlinjerna upp för den bitvis hätska kamp mellan de olika
pedagogiska ideologier som kommit att prägla dövundervisningen under mer än två
århundraden”, skriver Kerstin Heiling i sin avhandling: Döva barns utveckling, kunskapsnivå
och sociala processer, 1995.
I Sverige har de pedagogiska vågorna pendlat inom dövundervisningen. Vid 1800-talets slut
då de döva fick skolplikt gällde blandbruk i undervisningen, d.v.s. både teckenspråk och
tal/skriftspråk. Under 50- och 60-talen var det nästan helt oral undervisning. 1981 blev de
dövas eget språk, teckenspråket, erkänt som undervisningsspråk och kom in i läroplanen för
grundskolan. Därefter fram till i våra dagar har teckenspråket nästan bildat en pedagogisk
monokultur även om företrädare för läppavläsning och talinslag i undervisningen funnits
kvar, t.o.m. bland döva pedagoger
10
När det så blev möjligt att operera in cochleaimplantat (1990) kom tekniken en andra gång
under 1900-talet att påverka pedagogiken och synen på språkinlärning för teckenspråksberoende. Situationen liknade den då hörapparaterna kom i bruk. Nu skulle alla döva bli
hörande och kunna gå i vanlig skola! Det blev motsättningar mellan teknikoptimister och
teknikskeptiker, mellan tekniker och pedagoger och mellan döva och förespråkare för CI.
Medicinare och tekniker kom att stå mot delar av dövvärlden och pedagogerna inom
hörselvård och specialskolan.
Starka krav kom från föräldrar som hade barn med CI att undervisningen måste fokuseras på
tal och skrift. Teckenspråket kunde kanske leva sitt avtynande liv på de statliga specialskolorna.
”Vi förlorade mycket tid och kunskap när det gäller de döva barnens språkutveckling då
teckenspråket och det talade språket ställdes mot varandra ännu en gång”, menar Kerstin
Heiling.
”Alla barn med CI har behov av teckenspråk. Alla måste veta att detta är en teknisk mojäng.
Utan den, vem är jag då?” säger Anna-Lena Tvingstedt, psykolog som forskat på barn med
CI.
”Det var inte lätt att vara förälder till ett dövt barn då i början på 90-talet”, säger Ulla
Rikardson, hörselpedagog i Lund. Andra vi talat med instämmer inte i denna beskrivning.
I åtta handikapporganisationers gemensamma plattform ”SKOLPOLICY” från november
2004 finns en tydlig markering bort från pedagogisk fundamentalism när det gäller synen på
de dövas och hörselskadades kommunikation i skolan. I deras kravlista på en skola som i
nuläget får betyget ”underkänt” finns mycket som stöder huvudlinjerna i detta utredningsarbete. (www.barnplantorna.o.se, klicka på nyheter)
5.2 Dövhet som en kulturell tillhörighet och/eller språk som identitetsskapare
Dövhet som en kulturell tillhörighet å ena sidan
På SDR:s hemsida kan vi läsa:
”Vi ser oss som en kulturell gemenskap och språklig minoritet. Som redan nämnts, har döva
en kulturell gemenskap och lever i de hörandes majoritetssamhälle.”
”Vårt språk är av central betydelse för vår gemenskap, självkänsla och kulturella identitet.”
Språket som identitetsskapare för människan får här i de dövas egen beskrivning ett starkt
stöd. Om man jämför med andra funktionshinder blir det dock tydligt hur komplicerad denna
sammanblandning mellan språk och kultur är. Hur svårbegriplig den är för hörande.
Människor med olika funktionshinder har genom att organisera sig kunnat driva sina intressen
gentemot, stat, landsting och kommun men även gentemot allmänhetens fördomsfulla attityder och bemötanden.
De dövas intresseorganisationer har fört en framgångsrik kamp för sina rättigheter. En
utredning pågår om teckenspråket ska bli Sveriges fjärde nationalspråk (Översyn av
teckenspråkets ställning, SOU 2003:169, utredare Torgny Danielsson), forskning och en
11
professur i teckenspråk, tekniska innovationer som texttelefon, text-tv o.s.v. har synliggjort
den döva gruppen i samhället och höjt deras status.
Funktionshindrade i andra intresseorganisationer kämpar på samma sätt. Det finns dock
skillnader i förhållande till de döva och hörselskadade. De rullstolsburnas kamp t.ex. för
tillgänglighet till offentliga lokaler bygger inte på en ”kulturell gemenskap”. För alla
handikappförbund gäller att utåt föra en intressepolitisk kamp och inåt stötta varandra i hur
man bäst kan hantera funktionshindrets konsekvenser i sitt dagliga liv. För de döva och
hörselskadade tillkommer en dimension: kommunikationen med den hörande världen.
Språket som identitetsskapare å andra sidan
Hörsel och tal som funktionshinder är svåra att jämföra med andra funktionshinder. När
hörseln och förmågan att tala är funktionshindren befinner vi oss i betydligt djupare skikt
inom människan. Något som berör våra mest grundläggande behov: att vara i dialog med
andra.
”Livet är dialogiskt till sin innersta natur. Att leva innebär att delta i dialog, att fråga, att
lyssna, att svara, att hålla med etc.” (Michail Bakhtin 1895-1975)
Modern spädbarnsforskning visar att den första livsviktiga dialogen, den som skapar den goda
anknytningen mellan mor och barn är ett subtilt samspel av blickar och kroppskontakt i
alldeles rätt rytm för båda. Här läggs grunden för all språkutvecklig för alla barn.
Med växande ålder räcker sedan inte kroppsspråket. Att inte kunna höra (eller uppfatta det
som sägs) i en talande och hörande omvärld gör den döve och gravt hörselskadade inte bara
funktionshindrad utan reellt handikappad. Och i sin yttersta konsekvens utestängd från
delaktighet i det hörande majoritetssamhället.
De dövas kamp för och rätt till sitt språk, teckenspråket, måste förstås ur detta perspektiv,
precis som varje språklig minoritet kämpar för sitt språk gentemot majoritetsspråket.
I den amerikanska dokumentärfilmen ”Sound and fury” svarar en 4-årig döv flicka sina
föräldrar som också är döva på frågan varför hon vill ha ett CI: ”För hörande tecknar inte”.
Strävan för människor som talar minoritetsspråk och som vill ha kontakt med majoritetsbefolkningen som talar ett annat språk är att bli tvåspråkig. Detta insåg 4-årigen.
För hörselskadade med och utan hörapparat och för individer med CI finns i olika utsträckning möjlighet till tvåspråkighet d.v.s. att både kunna kommunicera via tal och hörsel och
genom att använda teckenspråk. För de helt döva är teckenspråket helt avgörande för
kommunikation.
Ett exempel på vad vi kallar växelspråkig är den hörselskadade kvinnan som på eget initiativ
lärde sig teckna i tonåren. För hörselskadad skulle hon aldrig bli – ”De var ju dumma i
huvudet”. Hon skulle bli döv. ”Jag väljer idag utifrån vilken typ av möte jag ska på. Har jag
redan kunskaper om ämnet fungerar det kanske med hörapparaten. Men om det är nya
kunskaper för mig, väljer jag tolk för att inte bli för trött.” säger hon.
Med den snäva syn på mänsklig språkförmåga som skolan fortfarande har fokuserar vi på det
verbala språket när det gäller hörande barn och tecken när det gäller döva. Samtidigt vet alla
12
intuitivt att verklig kontakt mellan människor uppstår via betydligt fler kanaler. Vi uttrycker
våra känslor via kroppsspråket, bilder, musik, dans, kläder, dofter m.m.
Pedagogens förmåga att kommunicera med varje elev så att ett möte uppstår är grunden för
kunskapsutveckling oavsett om undervisningsspråket sedan är talad och skriven svenska,
teckenspråk eller båda. Verklig kontakt uppstår om vi vågar möta varandra som människor.
6. Utnyttjas resurserna på bästa sätt? Hindrar intressekonflikter
samverkan?
Utredarnas huvuduppdrag är som redan nämnts att peka på olika samverkansmöjligheter
mellan Östervångsskolan, Lunds kommun och kringliggande kommuner när det gäller skolgång för döva och hörselskadade elever. Under utredningens gång har vi dock mer och mer
insett att Region Skånes olika verksamheter till stöd för hörselskadade barn och ungdomar i
högsta grad också berör och påverkar barnens kommande eller påbörjade skolgång.
6.1 Problemet med olika huvudmän
Så här uttrycker en erfaren hörselpedagog sin syn på de olika huvudmannaskapen:
”Frågan om habiliteringsansvaret för de hörselskadade barnen bollas mellan landsting och
kommun. Landstinget har fått mindre resurser och där tror man nog att de hörselskadade
barnen enbart är kommunernas ansvar.
Ur föräldrarnas och barnen/elevernas perspektiv är det helt ointressant vilken huvudman som
tillhandhåller den ena eller andra stödfunktionen. Det enda viktiga för dem är att vardagen
fungerar och att det finns trygghet och hopp inför framtiden när det gäller att leva med nedsatt
hörselfunktion. Och då är möjligheterna att lära och utvecklas under åren i skolan livsavgörande.
Att de professionella på bästa sätt tillsammans med föräldrarna och andra ska använda sina
specifika kunskaper för det döva eller hörselskadade barnets bästa anser säkert alla är en
självklarhet. Men vi utredare undrar - Är det verkligen så?
Några frågor vi ställt oss är:
 Används de befintliga experterna, oavsett huvudmannaskap, på bästa sätt ur föräldrarnas
och barnets perspektiv?
 Respekterar experter med olika inriktningar varandra och varandras kompetensområden?
 Får de olika experterna möjlighet att kontinuerligt dela med sig av sina kunskaper till
varandra?
 Har de olika experterna olika status och därmed påverkan på föräldrarna, och vilka
konsekvenser kan detta faktum i så fall få?
 Är gränsdragningen mellan de olika huvudmännens uppdrag funktionell?
 Kan samverkan mellan statens, Region Skånes och kommunernas experter inom döv- och
hörselområdet utvecklas mer?
 Behöver Östervångsskolans numera nedlagda kunskapscentrum för att främja döva och
hörselskadade barns kommunikativa, kognitiva, emotionella och sociala utveckling
återskapas?
13
Eftersom döv- och hörselvärlden är liten både vad gäller antalet döva och hörselskadade och
det antal experter inom olika områden som arbetar med frågorna kan uppsplittringen av
resurser och ansvar utifrån tre olika huvudmannaskap verkligen ifrågasättas.
”Vi kräver samordning mellan habilitering – skola”, säger åtta handikappförbund i det ovan
(5.1) nämnda gemensamma ”SKOLPOLICY”-programmet.
6.2 Brukare och expert i samma familj – vad leder det till?
Många som arbetar med döva och hörselskadade barn och ungdomar är själva mer eller
mindre i nära kontakt med döva och hörselskadade även privat. De kan också själva vara döva
eller hörselskadade eller ha hörselskadade barn. Detta är givetvis en av anledningarna till
livslånga engagemang som bygger på djupa kunskaper och egna erfarenheter.
En annan sida av detta är att egenintresset kan styra bort från sakliga ifrågasättanden av
rådande förhållanden. De egna erfarenheterna kan färga bedömningarna. När egenintresset
blir en födkrok kan förändringar upplevas som hotande. Egna behov kan påverka vad jag
säger och hur jag agerar som professionell.
Det är sannolikt så att andelen människor som är helt beroende av teckenspråk kommer att
minska till följd av CI. För de vuxna döva som idag undervisar på teckenspråk kommer
arbetssituationen att förändras och behöva utvecklas
7. Trygghet – geografisk närhet – undervisningskvalité – expertutlåtande?
Vad påverkar skolvalet?
Verklig valfrihet bygger i de flesta sammanhang på två ingredienser: relevanta kunskaper och
reella alternativ att välja mellan. Har föräldrarna till hörselskadade barn detta? Vem tar ansvar
för de barn som inte har tillräckligt informationsstarka föräldrar? Vem erbjuder alternativen?
Många menar att informationen inför skolvalet bör påbörjas 2-3 år i förväg och att berörd
kommun tidigt klart bör deklarera vad man klarar av och inte klarar av när det gäller anpassa
skolgången efter barnets behov. ( Se avsnitt 8.1 sid. 17)
7.1 För valfrihet krävs att föräldrar har förmåga att skaffa sig och värdera information
Den starka betoningen på föräldrars valfrihet när det gäller barns skolgång som vi haft i
Sverige sedan ett antal år gäller givetvis också föräldrar till hörselskadade barn. Skillnaden är
att det krävs en helt annan insats från föräldrar till barn med hörselnedsättning för att sätta sig
in i alla frågor och ta reda på vilka alternativ som finns.
Det är naturligt att man som förälder både vill att ens barn ska gå i en vanlig skola oftast nära
hemmet för att kunna leka med grannkompisarna, ”vara som alla andra”, och samtidigt få den
bästa utbildningen utifrån funktionshindret.
Beroende på det enskilda barnets personlighet, begåvning, stöd från föräldrar, släkt och
vänner utanför skolan och grad av hörselskada är valet inte enkelt. Det gäller att välja rätt.
Vem ska man lita på? Det är lätt att göra felval.
14
En logoped vi intervjuat säger:
”Föräldrar satsar mycket emotionellt i förhållande till sitt döva barn. Efter operationen kan
de gråta av glädje. Måttligt hörselskadade barn hör ofta bättre än barn med CI. I åk 5-7
börjar ofta trasslet om de följer undervisningen på talets grund i en vanlig klass. De har svårt
att hänga med i snabba diskussioner och snabba gruppindelningar. TV-program utan text
ställer till problem. Eleverna känner sig utanför.”
” Det var för mycket stim. Den pedagogiska kunskapen finns inte i den vanliga skolan”
(förälder till hörselskadad tonåring, nu i hörselklass)
Jag tror inte på individintegrering. Men det är svårt att erkänna att det inte fungerar. Visa
mig den elev som gått individintegrerat och där det fungerat. (mamma till hörselskadad
dotter)
Farmor, jag blir så trött i huvudet så ibland går jag och sätter mig på toaletten och läser för
att få lugn och ro. (10-åring hörselskadad elev som går i vanlig klass)
Det finns inga generella svar på vilken form av skolgång som bäst gynnar ett barn med
hörselnedsättning. Ibland kan vanlig klass vara en bra lösning ibland kan hörselklass eller
specialskola vara bäst. Det viktiga är att alla alternativen finns – helst så nära elevens
bostadsort som möjligt. Först då finns valmöjligheten.
7.2 Vilka har informationsmakten inför föräldrarnas val av skola?
När föräldrar får besked om att deras barn är dövt eller hörselskadat behöver de flesta kunskap
de tidigare inte behövt bry sig om. Varifrån får de denna? Vem/vilka lyssnar man mest på?
Expertisen är splittrad bland annat beroende på olika huvudmän och olika professioner. De är
geografiskt åtskilda och har begränsat samarbete med varandra. Omorganisationer och byte
av personal på viktiga tjänster kan också vålla problem.
Valet av skola är inte enkelt för föräldrarna. För att kunna göra ett bra val behövs omfattande
kunskaper om vad olika skolalternativ kan erbjuda och konsekvenserna av olika val. Vad
omgivningen säger kan ha stor betydelse. Vem/vilka har informationsmakten i dessa frågor?
CI-teamets kompetens och optimism ur ett medicinskt perspektiv svarar väl mot föräldrars
hopp om att deras hörselskadade barn ska kunna följa undervisningen på talets grund i den
vanliga skolan och ”vara vanliga”, menar flera av dem vi intervjuat.
Andra menar att vad skolkonsulenten i regionens Barn- och ungdomsteam säger har stor
betydelse för föräldrarnas val liksom föräldrarnas eget sökande på internet bl.a. på
intresseorganisationernas hemsidor.
Många menar att information genom kontakter och samtal med andra föräldrar i samma
situation är viktig liksom vad personalen på förskolan ”tycker”.
Logopeden och specialpedagogen på CI-teamet och skolkonsulenten på Syn- hörsel och
dövenhetens Barn- och ungdomsteam menar att de alltid uppmanar föräldrarna att titta på
olika alternativ och besöka olika skolor, innan de bestämmer sig.
15
Uppenbart är det så att merparten av de experter som föräldrarna rådgör med före skolstarten
representerar andra funktioner än skolan. Vad kan det få för konsekvenser?
Viktiga frågor är:
 Kan kompetenserna på Östervångsskolan, i Region Skåne och bland kommunernas
hörselpedagoger samordnas bättre till stöd för föräldrarna i deras val av skola?
 Bör pedagoger med erfarenhet av undervisning av döva och hörselskadade barn få en
större plats i informationen än idag?
 Kan ekonomiska resurser och tid för föräldrautbildning under förskoletiden vara en
strategisk viktig insats?
 Bör föräldrarna redan under förskoletiden erbjudas en kontaktperson för råd och stöd?
 Vem/vilka har ansvar för att aktuell forskning kring döva och hörselskadade barns lärande
och kunskapsutveckling presenteras för föräldrarna?
7.3 För att kunna välja måste det finnas alternativ att välja mellan.
För att kunna välja måste det både finnas alternativ att välja mellan och att den som väljer har
kunskaper om dessa alternativ. Vilka alternativ finns? Ska jag välja specialskola, hörselklass
eller låta mitt barn gå i vanlig klass? Här är några röster från dem vi intervjuat:
”Barn/elever med CI behöver tillgång till olika språkmiljöer. Hörselskadade omfattar
jättespann. Det handlar också om miljön. När det gäller placering handlar det om barnets
egna förutsättningar. Hur föräldrarna ser på det hela. Kan skolan ge trygghet tror jag på
hemskolan”. (hörselpedagog)
Jag vill ha en öppenhet mellan olika skolor: Siliva, Östervång, kommunala skolor. Det är inte
så märkvärdigt att byta. ( hörselpedagog)
På Östervångsskolan blir det färre och färre barn. Tekniken med CI har tagit bort dövstämpeln på individen. Trots att 90% av eleverna i de lägre årskurserna på Östervång har CI
lever nog föreställningen kvar att på Östervångsskolan tecknar man bara. Talet har
fortfarande för svag position där. (logoped)
I barn i Lundaregionen finns i praktiken endast tre alternativ att välja mellan. Undervisning i
vanlig klass i kommunal skola tillsammans med hörande barn, Silviaskolan eller Östervångsskolan.
Utredarnas frågor:
 Varför finns inte alternativet hörselklass att välja mellan i Lund och kommunerna runt
Lund?
 Om föräldrarna väljer skolgång tillsammans med hörande barn i vanlig klass kan de då
räkna med att kommunen/skolan har den kompetens och de resurser som krävs för att
garantera det hörselskadade barnet en bra undervisning?
 Varför har samarbetet mellan Östervångsskolan och kommunerna runtom inte utvecklats
mer?
 Vem tar i samband med valet av skola ansvaret för det hörselskadade barnet ur ett
framtidsperspektiv, möjligheten till gymnasiestudier och högskolestudier?
 Var går gränsen mellan föräldrarnas valfrihet, skollagens skrivningar och den enskilda
kommunens ekonomi? (se nästa kapitel)
16
8. Kommunen är skyldig att anpassa, men är man beredd att betala vad
det kostar?
Ett barn med hörselskada behöver, beroende på graden av hörselnedsättning, ha olika former
av pedagogiskt stöd och anpassningar i miljön. För ett barn som är beroende av hörapparat
eller har ett CI kan omfattande förändringar av skolmiljön behövas. I skollagen står:
” Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och
ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet….
Utbildningen inom varje skolform ska vara likvärdig varhelst den bedrivs i landet.
I utbildningen skall hänsyn tas till elever i behov av särskilt stöd” Kap §2.
Alla barns rätt till anpassning och stöd slås fast i skollagen och grundskoleförordningen. Vi
citerar:
Om förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg står i skollagen kap 2a § 3 :
” Lokalerna skall vara ändamålsenliga. Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen skall
utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt
stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver”
Om förskoleklassen står i skollagen kap 2b §1:
”Särskilt stöd skall ges till barn som behöver det”
Om grundskolan står i skollagen 4 kap 1§ :
”Särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet”
I grundskoleförordningens 1 kap 4§ står:
”Grundskolan skall ha ändamålsenliga lokaler. Den ska också ha utrustning som behövs för
en tidsenlig utbildning.”
I grundskoleförordningens 5 kap. står under rubriken Särskilda stödinsatser:
”Särskilt stöd skall ges till elever med behov av specialpedagogiska insatser”
8.1 Vad är det som behöver anpassas och förbättras?
Utifrån intervjuer och informationsmaterial ser vi fem former av anpassning som kan behöva
göras för att skapa god förutsättningar för barn med hörselnedsättning.

Fysisk anpassning så att barnet kan vistas i alla lokaler avsedda för undervisning, måltider
och rastaktiviteter. Stora krav ställs på ljudmiljön. Krav som i och för sig gynnar alla barn.
Även ljusmiljön är viktig för att det hörselskadade barnet ska kunna avläsa andra.

Hörselteknisk anpassning som medger kommunikation mellan lärare elev och elever
emellan samt akut och kontinuerlig service av tekniken i de miljöer där barnet vistas

En anpassning av undervisningsgruppens storlek för att underlätta för den hörselskadade
eleven att kunna följa undervisningen
17

Personalgruppens sammansättning – det behövs pedagoger med specialkompetens för att
undervisa och stödja barn med hörselnedsättningar

Attityder och kulturer på skolan. Det är viktigt att all personal kan möta eleven och förstå
elevens svårigheter och speciella behov och att skolan inte ställer dessa elevers behov mot
”övriga på skolan”
8.2 Kan kommunen säga nej?
En intressant fråga är om en skola kan låta bli att göra alla de anpassningar och utbildningsinsatser som behövs för att barnet ska klara skolgången. Utredarnas principiella svar på denna
fråga är nej. Många menar dock att det behövs tydligare direktiv och att kommunen måste
”lära sig” att se till individens behov.
Däremot finns enligt skollagen 4 kap. §5 möjligheter till samarbete mellan skolor och
kommuner:
”om det finns särskilda skäl får hemkommunen komma överens med någon annan kommun att
denna i sin grundskola ska ta emot elever vars grundskoleutbildning hemkommunen har att
sörja för”.
I samma kapitel § 6 står:
”Vid fördelningen av elever på olika skolor skall kommunen beakta vårdnadshavares
önskemål om att deras barn skall tas emot vid en viss skola så långt det är möjligt utan att
andra elevers berättigade krav på placering i en skola nära hemmet åsidosätts eller
betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen”
Möjligheter att fritt välja skola begränsas i ovanstående formulering: ”utan att …betydande
ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen”.
8.3 Barn med både hörselskada och annat/andra funktionshinder
Under utredningsarbetet har vi huvudsakligen koncentrerat oss på hörselskadade elever med
hörselnedsättningen som enda funktionshinder. Under arbetets gång har vi dock kunnat
konstatera att det för barn som har både hörselskada och annat/andra funktionshinder finns
väldigt få alternativa skolmöjligheter.
8.4 Hörande barn till döva föräldrar är inte funktionshindrade, men behöver kunna
teckna
Våren 2000 fanns i grund- och gymnasieskolorna i Skåne 100 hörande barn till döva
föräldrar. Dessa barn och ungdomar ”har en speciell livssituation i marginalen av två kulturer
men också i centrum mellan dem” skriver Ulla Rikardson i rapporten Skolgång för hörande
barn till döva föräldrar. (Universitetssjukhuset MAS, Hörsel och Dövenheten januari 2001)
Dessa elevers skolgång behöver uppmärksammas och stödjas av personer som är väl
förtrogna med både dövvärld och skolvärld. Personer som givetvis också är tecknande.
Inom organisationen CODA (Children of Deaf Adults), grundad I USA 1983 kan den som är
over 18 år och har minst en döv förälder bli medlem. Inom CODA finns erfarenheter från hela
18
världen och på hemsidan (www.coda-international:org) finns (från dem som tillhör båda)
kunskaper som fördjupar våra insikter om när den döva världen möter den hörande världen.
9. Vilka förutsättningar krävs för att kunna lära sig i skolan som döv eller
hörselskadad?
Fysiska och tekniska anpassningar är inte de enda förutsättningarna för en framgångsrik
skolgång. Alla barn har behov av att kunna kommunicera med andra barn och vuxna för att
kunna utvecklas. I en gynnsam miljö finns alla de språk som eleven har behov av. För barnet
med hörselnedsättning måste skolgång i vanlig klass alltid prövas ur detta perspektiv.
9.1 Förutsättningar för lärande
Med den givna utgångspunkten att alla individer är unika menar de experter vi talat med pedagoger, psykologer, logopeder, forskare och föräldrar - att man ändå kan se att vissa
förutsättningar måste finnas för att det döva eller hörselskadade barnet ska lära sig och
utvecklas i takt med andra barn.
Även om uppräkningen nedan huvudsakligen berör barn i hörselklass eller barn som finns i
vanlig klass bland hörande barn så gäller flertalet punkter också barn i Specialskolan.






Eleven känner trygghet i skolan
Elevens klassrumsmiljö är lugn. Alla har lärt sig att tala/teckna en i taget.
Eleven känner sig delaktig
Eleven får ”vara vanlig”
Eleven känner sig bemött av respekt och hänsyn
Eleven som går i vanlig klass också har kontakt med andra döva och hörselskadade
kamrater






Lärare som befrämjar elevens egen växtkraft och identitetsutveckling
Lärare med pedagogiska kunskaper om hörselskador och dövhet
Lärare som kan bidra till att eleven hittar en bra kommunikationsstrategi
Lärare som är beredda att planera och dela upp klassen i mindre grupper
Lärare som skaffar sig samarbetspartner som kan hörselfrågor.
Lärare som kan teckna och inte lägger stora förhoppningar på assistenter



Omfattande undervisning i teckenspråk (hörselskadade elever och elever med CI)
Bevakning av språk- och begreppsutvecklingen hos eleverna
Alternativ kommunikation





Liten klass
Möblering så att man kan se alla kamrater, plus läraren
En ljus- och ljudanpassad miljö i alla de lokaler barnet/eleven vistas.
God ljudteknisk utrustning som möjliggör kommunikation också med kamraterna.
Skolledare och lärare med djupt engagemang i och kunskap om mänsklig
kommunikation och som själva är goda kommunikatörer
En hörselpedagog som kan hävda barnets behov, vara samtalspartner till rektorn, driva
pedagogiken, utbilda pedagoger och är kunnig på tekniken

19
9.2 Språkmiljöns betydelse för elevens utveckling och lärande
”Den ideala språkmiljön hemma är om pappa tecknar och mamma talar Den ideala
tvåspråkiga skolmiljön finns inte” (logoped/specialpedagog)
En specialpedagog berättar om förskolläraren som tycker att det hörselskadade barnet
fungerar så bra i gruppen, hon följer instruktionerna och gör som de andra barnen. ”Hon har
härmat, men inte hört”, menar specialpedagogen.
Högre upp i skolan blir detta beteende vid instruktion klart problematiskt – inte hört och
därmed inte heller förstått.
Så här skriver Gunilla Preisler, Anna-Lena Tvingstedt och Margaret Ahlström i sin rapport
”Skolsitutationen för barn med cochlea implantat - ur föräldrars, lärare och assistenters
perspektiv” som kom ut 2003:
”Om man jämför en vanlig skola och en specialskola kan man konstatera att kunskapen inom
lärarkåren på specialskola om dövhet, hörselskada, språkutveckling, teckenspråk och dövas
kultur är omfattande. Personalen som intervjuades hade en gedigen utbildning i dessa ämnen
och flera hade även tolkutbildning. Lärare i den vanliga grundskolan har av naturliga skäl
inte dess kunskaper. Deras möjligheter att ge de här barnen en god undervisningsmiljö måste
av den anledningen anses begränsade. Assistenter, oftast utan formell utbildning eller med
ringa sådan, kan självklart inte ersätta den typ av kunskap som en speciallärare med teckenspråksutbildning har. Det faktum att lärare i den vanliga skolan använder tal i undervisningen är emellertid ingen garanti för att för att barnen också förstår vad läraren säger. Detta
framkom tydligt i studien. Barnen kunde höra mycket men hade problem med förståelsen.”
Språkets betydelse för identiteten och språkets betydelse för kunskapsutvecklingen i alla
ämnen går långt utanför denna utrednings ramar. Samtidigt är det omöjligt att diskutera skola,
kunskapsutveckling, social utveckling och identitet utan att ställa språket i fokus. Eller kanske
hellre begreppet kommunikation. Detta gäller för alla elever. För döva elever med eller utan
CI och för elever med hörselskador blir detta med kommunikation bara extra tydliggjort.
Av de intervjuer vi gjort och ur den litteratur vi läst kan vi göra denna sammanfattning:
Det tecknas för lite i de kommunala skolorna. Det talas för lite på Specialskolan. Och över allt
behövs djupare kunskaper i och om mänsklig kommunikation.
Kan den samlade språkkompetensen inom Östervångsskolan, Lunds Skolors Resurscentrum
och Region Skåne utnyttjas ännu bättre i elevernas skolgång? Hur? Vad kan man starta med?
När?
20
9.3 Vanlig klass, hörselklass eller specialskola – vad gynnar eleven?
Att kunna kommunicera är grunden för allt socialt liv. Människor med hörselnedsättning
upplever ofta hinder i kommunikationen som t.ex. när teknisk utrustning inte fungerar. Att
kunna växla kommunikationssätt mellan tal- och teckenspråk beroende på omständigheterna
eller att kunna förstärka sitt språk med tal eller tecken förbättrar avsevärt möjligheterna till en
fungerande kommunikation. Vissa elever med hörselskada är i huvudsak beroende av teckenspråk för sin kommunikation, även om de med tekniskt stöd kan tillgodogöra sig talad
undervisning.
Konsekvenserna av funktionshindret kan vara svåra att se i tidig ålder. Ju äldre barnet blir, ju
viktigare är en fungerande språklig kommunikation. Abstraktionsnivån i undervisningen ökar
ju äldre eleven blir och kräver en god språklig grund och för åldern adekvat begreppsbildning,
för att eleven ska kunna följa undervisningen. Mestadels tror man att undervisningen fungerar
för en hörselskadad elev i vanlig klass under de tidiga skolåren. Det är först när man
upptäcker bristerna i detta alternativ som man börjar söka nya lösningar – och då har eleven
sannolikt blivit efter i lärandet.
Nedanstående tabell ger en bild över elevers olika möjligheter och behov
Språk
Elever med hörselskada
Döva elever
Teckenspråk
som kunskapsbärande språk
Ja, för en del som första
språk. För andra som
andra språk och för vissa
som kommande språk.
Förändring som
kunskapsbärande språk
kan ske över tid.
Ja, som första språk Ja, för en del som första
språk. För andra som
andra språk och för vissa
som kommande språk.
Förändring som
kunskapsbärande språk
kan ske över tid.
Talspråk som
kunskapsbärande språk
Ja, som kunskapsbärande
språk för många.
Stöd i utvecklingen av tal
efter behov.
Ja, efter behov och
möjlighet.
Ja, som kunskapsbärande
språk för en del.
Stöd i utvecklingen av
talet efter behov
Svenska språket Ja, talad och skriven
som kunskaps- svenska.
Förändring av kunskapsbärande språk
bärande språk kan ske
över tid
Ja, skriven svenska
Ja skriven svenska och för
många även talad svenska.
Förändring av
kunskapsbärande språk
kan ske över tid.
Elever med CI
De elever som är i behov av både tal och teckenspråk för sin kunskapsBehov av
flexibla grupper inhämtning behöver ha tillgång till båda språkgrupperna. Ibland initialt,
i undervisningen ibland i vissa ämnen eller i sådana situationer där teknik/miljö inte är
tillfredsställande samt vid förändringar av elevens hörstatus.
(Huvuddragen i tabellen är hämtad från en utredning om ett samgående mellan Alviksskolan
och Manillaskolan, 2004)
21
9.4 Bra skolgång kan förebygga framtida svårigheter
Forskaren Berth Danermark vid Örebro Universitet har pekat på att det är fler döva än
hörselskadade som går till högre utbildning. Hur ska man tolka detta? Förmodligen har alltför
många hörselskadade elever haft en dåligt anpassad skolmiljö som gjort att arbetsdagen blivit
alltför tröttande – de har inte orkat hänga med. Andra menar att hörselskadade som lärt både
teckenspråk och talad svenska inte erövrat full kompetens i något av språken.
Bland de uppemot en halv miljon hörselskadade personer i yrkesverksam ålder ligger enligt
Danermark och Lotta Coniavitis sjukskrivningstalen betydligt högre än för hörande (Att höra
till – om hörselskadades psykosociala arbetsmiljö, 2003). Att vara hörselskadad är kanske det
osynliga funktionshinder som dränerar individens ork mest. Varje kommunikationstillfälle
innebär en spänd koncentration. Hörselskadade kvinnors sjukskrivningstal ligger högre än för
hörselskadade män. Skillnaden antas bero på att kvinnor i högre grad än män arbetar inom
yrken med många mänskliga kontakter (skola, sjukvård, service).
Danermarks forskningsresultat är som vi utredare ser det starka argument för att undervisning
och skolgången för elever med hörselnedsättning hittills inte varit tillräckligt bra och att den
behöver förbättras för att vi ska kunna leva upp till målsättning likvärdig utbildning för alla..
UTREDARNAS FÖRSLAG
10.Olika organisatoriska alternativ och placeringar av undervisningen för
hörselskadade och döva barn
10.1 Sex perspektiv att utgå från då vi värderar olika organisatoriska lösningar
Det finns många sätt att anordna undervisningen för döva och hörselskadade barn i regionen. I
dag har vi en lösning där både Östervångsskolan och kommunerna arbetar ganska självständigt. En mer långtgående koncentration, samordning och samverkan är exempel på ett
annat sätt att arbeta.
Men hur ska vi värdera olika sätt att organisera undervisningen? Till stöd för en sådan
värdering har vi formulerat sex utgångspunkter för läsarens reflektioner och bedömningar.
Ett psykologiskt perspektiv
En människa blir till i mötet med andra. Att ha kamrater och att kunna kommunicera med
dessa är en grundläggande förutsättning för varje barns identitetsutveckling. När det gäller
döva barn och barn med hörselnedsättningar är detta särskilt viktigt att beakta. Speciellt de
barn med hörselskador som går i vanlig klass behöver kamrater att kunna dela sina erfarenheter med. Antalet hörselskadade barn i gruppen bör inte vara alltför litet. Möjligheten att
kunna välja kamrater som man kan dela sina intressen med är viktigt för alla barn. Att ha
äldre kamrater som förebilder för fortsatta studier är också en betydelsefull faktor för det
enskilda barnet.
Ett pedagogiskt perspektiv
För att kunna stödja döva och hörselskadade barn i deras kommunikativa utveckling och
lärande krävs pedagogisk och hörselspecifik specialpedagogisk kompetens med olika
22
inriktningar. Olika kompetenser som i en samlad och nära insats kan komplettera varandra
utifrån det enskilda barnets behov.
Ett perspektiv som belyser behovet av anpassning av lokaler, miljö och teknik
Miljöer och lokaler för barn med hörselnedsättning behöver vara anpassade vad gäller ljus,
ljud och teknik för att inte utestänga barnet med hörselnedsättning. Fysisk anpassning av
ljudmiljön så att barnet kan vistas i alla lokaler avsedda för undervisning, måltider och
rastaktiviteter. Även ljusmiljön är viktig för att det hörselskadade barnet ska kunna avläsa
andra. Hörselteknisk anpassning som medger kommunikation mellan lärare elev och elever
emellan samt akut och kontinuerlig service av tekniken i de miljöer där barnet vistas.
Ett över-tiden-perspektiv
För många barn kan hörselskadan förändras över tiden, mestadels genom att
hörselnedsättningen förvärras, men också motsatsen kan förekomma genom medicinskttekniska lösningar.
Färre gränser mellan undervisningen på talets grund och undervisning på eller i teckenspråk,
geografiskt och lokalmässigt, gör det lättare för eleven att röra sig mellan de olika
verksamheterna och få ett adekvat stöd i lärandet och för sin utveckling.
Ett samhällsperspektiv
Ju större möjligheter ett hörselskadat barn har att med kompetent stöd utveckla sin kommunikativa förmåga och erövra samma kunskaper, färdigheter och kompetenser som hörande
barn i skolan desto större är möjligheterna att som vuxen leva ett bra liv som familjemedlem,
yrkesarbetare och samhällsmedborgare.
Att ge de hörselskadade barnen maximala förutsättningar till utbildning genom bra stödinsatser, där tid är en viktig faktor, är inte bara bra för individen, det är också samhällsekonomiskt lönsamt. En väsentlig insikt hos pedagoger för hörselskadade elever är den
trötthet som kan drabba den eleven p.g.a. den koncentration som den nedsatt hörsel kräver.
(Sjukskrivningstalen bland hörselskadade är idag högre än för övriga grupper, Berth
Danermark, Örebro Universitet).
Ett kortare ekonomiskt perspektiv
Genom samordning och samverkan kan resurser utnyttjas på ett bättre sätt. I en samverkan där
verksamheten förläggs till en eller få skolor är det möjligt att erbjuda barn och föräldrar en
bättre verksamhet till lägre kostnader och till högre kvalitet. I ökad samverkan mellan staten/
Östervångsskolan och kommunerna finns möjlighet till både mänskliga och ekonomiska
vinster.
10.2 Hörselklasser och Specialskola i samverkan. Hur kan det organiseras?
Vår utgångspunkt är att ett utökat samarbete mellan den statliga specialskolan och de
kommunala skolornas insatser för elever med hörselnedsättning gynnar eleverna. Elevernas
behov att utveckla förmågan att kunna växla mellan teckenspråk och eller tal kan tillgodoses
bäst om teckenspråksbaserad och talspråksbaserad undervisning finns nära varandra.
23
Gränserna kan luckras upp, ”gränsöverskridanden” bli möjliga och undervisningen kan bättre
anpassas till varje elevs förutsättningar och behov.
Med hörselklasser nedan avser vi grupper av elever som får sin huvudsakliga undervisning
via tal (med undervisning i teckenspråk och med möjlighet till stöd via teckenspråk). Alla
anpassningar av ljud- och ljusmiljö, pedagogik och hörselteknik är genomförda.
I detta avsnitt berör vi inte de barn med hörselnedsättning som får sin undervisning i vanlig
klass i sin hemskola och där alla anpassningar (se ovan och avsnitt 8) gjorts.
A. Skolgång på Östervångsskolan
A.1 Kommunala hörselklasser placeras på Östervångsskolan
A.2 Kommunala hörselklasser och vanliga grundskoleklasser placeras på
Östervångsskolan
I båda fallen finns följande alternativ
a. Kommunerna beställare – Östervångsskolan utförare (jfr Kristinaskolan i
Härnösand)
b. Lunds kommun utförare – Specialskolemyndigheten beställare
c. Två samverkande huvudmän och ledningar
B. Skolgång i kommunal grundskola med f-9 verksamhet (helst en helt ny
specialanpassad skola)
B.1 Kommunala hörselklasser och Östervångsskolans klasser på en kommunal f-9 skola
Med följande organisatoriska alternativ
a. En kommun utförare – Specialskolemyndigheten beställare
b. Två samverkande huvudmän och ledningar
C. Skolgång både i kommunal skola och på Östervångsskolan
C.1 Yngre elever (t.ex. hörselklasser år F-3 och Östervångsskolans klasser år 1-3) placeras
på kommunal skola. Äldre elever (t.ex. hörselklasser 4-9 och Östervångsskolans
klasser 4-10) placeras på Östervångsskolan.
C.2 Kommunala hörselklasser placeras på en kommunal skola. Elever som behöver
undervisning i teckenspråklig miljöer får undervisning på Östervångsskolan.
Samutnyttjande av personal och specialister.
Med följande organisatoriska alternativ:
a. Två samverkande huvudmän och ledningar
b. En kommun utförare – Specialskolemyndigheten beställare
c. Kommunerna beställare – Östervångsskolan utförare
24
11. Förslag om samverkan, kunskapscenter och utbildningsinsatser
11.1 Samverkan mellan hörselpedagogerna i Skånes kommuner
Vid våra samtal med hörselpedagoger och inte minst förvaltningschefer i kommunerna har
hörselpedagogernas arbetssituation berörts. Förvaltningscheferna menar att det i kommunen
inte finns någon arbetsledare som har sakkunskap i hörselfrågor, ”Dessutom arbetar de i flera
kommuner och är få timmar hos oss”.
Hörselpedagogerna har själva insett detta. Man har i regionen regelbundna träffar för att
kollegialt stötta varandra. Uppgiften att hävda den hörselskadade elevens behov i kommunerna kan vara både svår och tung. ”Det kostar pengar, måste vi göra det? Vi har inga pengar
för anpassning, det är tekniska kontorets uppgift. Ska vi inte tänka på de andra barnens behov
längre”? Föräldrarna känner sig frustrerade om det inte funkar och många ambitiösa lärare
känner sig otillräckliga.
Medelåldern bland hörselpedagogerna är hög och det kommer på sikt bli svårt att ersätta den
kompetens som nu finns.
Vi föreslår:
Bilda fyra centra runt de kommuner där det finns hörselklasser eller motsvarande
(Helsingborg, Hässleholm, Lund och Malmö)
Bestäm vilka kommuner som hör till respektive centra.
Träffa överenskommelse mellan berörda kommuner om att samordna hörselpedagogerna
inom respektive område samt de ekonomiska spelreglerna för detta.
Utse en av hörselpedagogerna inom respektive område till samordnare och en skolledare med
hörselpedagogisk erfarenhet som arbetsledare.
Planera i god tid för succession inför pensionsavgångar. Tillämpa mästare-lärlingsprincipen
om inte lärarutbildningarna vaknar till liv – se nedan!
11.2 Samverkan vid information till föräldrar inför skolval
Vi har i de inledande kapitlen berört föräldrars behov av information inför valet av skola. Helt
andra krav ställs på föräldrar till hörselskadade eller döva barn än på föräldrar till hörande
barn. Ett felval kan få stora konsekvenser. Behovet att luta sig mot experter och deras uppfattningar kan uppstå när man känner sig osäker. Många av de experter som föräldrarna möter
före skolstarten är inte pedagoger. De kan uttala sig om skolgången och olika alternativ utan
att behöva ta de praktiska konsekvenserna av de egna råden.
Självklart finns motsatsen också bland dem som möter föräldrarna före skolstarten, men
risken är ändå uppenbar att de olika alternativen inte synliggörs utifrån en pedagogisk bedömning. Frågan om vem som har informationsmakten i en så känslig situation som inför
föräldrarnas val av skola för sitt hörselskadade barn är viktig.
25
Vi föreslår:
Ett objektivt informationsmaterial som tydligt beskriver de tre huvudalternativen (i vanlig
klass, hörselklass och specialskolan) samt möjligheterna i dessa utarbetas gemensamt av
berörda parter. Följande kan finnas med:
 Möjligheterna att flytta mellan de olika alternativen om det inte fungerar
 Vikten av att barnen utvecklar en tvåspråkighet
 Skillnaderna med undervisning på talets grund och undervisning via tecken
 Grundläggande krav på vilka anpassningar som är en förutsättning för en framgångsrik
skolgång
 De olika intresseorganisationernas ”skolpolicy”-dokument
Anordna föräldrautbildningar tidigt under förskoletiden och varje år i januari en gemensam
informationsträff för berörda föräldrar i regionen där kommunala hörselpedagoger,
skolkonsulenten i Hörsel- och dövenheten och samt representanter för hörselklasser och
specialskolan tillsammans medverkar.
Hävda att det huvudsakliga ansvaret för stödet till föräldrar inför valet av skola ska ligga på
skolan och de ledare och pedagoger som har erfarenheter av att arbeta med hörselskadade och
döva barn och som i praktiken ska ansvara för att barnen lär och utvecklas enligt uppdraget i
läroplaner och kursplaner.
11.3 Samverkan Lund – omkringkommuner av rationella skäl
Antalet elever som är döva eller hörselskadade (eller har andra funktionshinder) är litet i
förhållande till totala antalet barn i förskolan och skolan. Detta drabbbar framför allt barn med
hörselnedsättning. Det finns enligt vår uppfattning helt enkelt inte tillräcklig kompetens och
insikter vare sig på lednings-, skol- eller pedagognivå. Speciellt inte i de mindre kommunerna.
Och detta är begripligt. Hur ska man kunna hålla kompetensen uppe när det berör så få elever
i den egna kommunen? Men risken är att denna brist på kompetens drabbar det enskilda
barnet. Kraven på anpassning, mindre grupper, teknik och hörselpedagogisk kompetens kan
leda till stora utgifter för kommunen. ”Varifrån ska de pengarna tas - från övriga elever?” Då
tillgrips kanske metoden elevassistent för att ”dölja problemet”. Ett känt fenomen i många
skolor där den minst utbildade får ta hand om eleven som ibland har störst svårigheter. Sen
hoppas man att det ska ordna sig.
Men vad är då lösningen på detta ”problem”? Vi tror att lösningen heter samverkan mellan
skolor och kommuner. Samverkan kan inte ske utan att det kostar pengar för alla inblandade,
men sannolikt kan det leda till att resurserna utnyttjas bättre – till något lägre kostnad för var
och en. Kostnader i form av resor kan tillkomma, men dessa är små i förhållande till de
vinster som kan göras i elevperspektivet.
Vi föreslår:
 Östervångsskolan och Lunds kommun tar ett samordningsansvar för undervisningen av
hörselskadade grundskoleelever i kommunerna runt Lund och i södra Skåne.
 Bilda en speciell samordningsgrupp med representanter för olika intressenter.
 Starta speciella hörselklasser (se 10 ovan!)
 Kommuner som vill vara med i denna samverkan träffar i förväg överenskommelse om att
vid behov utnyttja möjligheten till skolgång i hörselklass och de ekonomiska spelreglerna
för detta
26




Ansvar för utvärdering och kvalitetskontroll åvilar berörda kommuner (som beställare)
gemensamt (Förslagsvis i någon form av rullande schema)
Samarbetet med Silviaskolan, Nya Stenkulaskolan och Elinebergsskolan utvecklas vidare
för samordning och för gemensam kunskapsutveckling
Hörselklasserna börjar vid höstterminsstarten 2006
Pröva om det på sikt också behövs undervisning på gymnasienivå i regionen
11.4 Elever med fler än ett funktionshinder
I denna utredning har vi huvudsakligen berört elever som är döva/har hörselnedsättning som
enda funktionshinder. Men det finns många barn som förutom att vara döv eller ha nedsatt
hörsel också har andra funktionshinder/svårigheter. Det kan bl.a. handla om
Autism
Språkstörningar som inte är relaterade till hörselnedsättningen (t.ex. dyslexi)
Utvecklingsstörning
Fysiska funktionshinder
Vi har utgått från att det primära funktionshindret är hörselnedsättning/dövhet. För dem som
arbetar med barn med flera funktionshinder varav hörselskadan är ett är det kanske tvärtom.
SIT i Malmö har rådgivare som ger stöd till skolor och kommuner runt elever med olika
funktionshinder, men det finns som vi ser det inte heller här någon nämnvärd samordning
eller samverkan mellan de som har undervisningsansvaret (specialskolan och kommunerna)
för dessa elever.
I ekonomiskt knappa tider är risken stor att dessa elever som uppenbarligen kan ha stora
svårigheter inte får den professionella hjälp de har rätt till. Döljer den kraftiga tillväxten av
antalet elever i särskolan också elever av denna art?
Vi föreslår:
Organisera en träff med SIT:s rådgivare, representanter för region Skåne (Habilitering, Synhörsel- och dövverksamheten), Team Munkhätte i Malmö, Kommunerna, Furuboda
Kompetencenter m.fl regionala aktörer och påbörja ett arbete med att:




Inventera vilka behov som finns
Inventera vilka stödinsatser som finns och hur dessa arbetar
Pröva vilka av de behov som redovisats och som inte kan tillgodoses av den enskilda
kommunen/huvudmannen
Ge förslag till kommunal samverkan i dessa frågor
11.5 Kunskapscenter i ett hus med bl.a. ansvar för kompetensutveckling i regionen
Behovet och nödvändigheten av en utökad samverkan mellan företrädare för Region Skåne,
kommunerna och Östervångsskolan är uppenbar. Region Skåne har successivt minskat
resurser och åtaganden för Döv- och hörselteamet. Samtidigt har Cochleatemet kommit till
och fått stor betydelse. Vi har tidigare redogjort för att en familj med ett hörselskadat barn kan
möta olika specialister geografiskt placerade på sex olika platser i kommunen. Samtidigt
arbetar alla med samma sak - att ge stöd åt en mycket avgränsad grupp barn och föräldrar.
27
Varför arbetar de så åtskilt? Varför samarbetar de inte? Varför finns tre olika huvudmän?
Detta är frågor som den i traditioner och kulturer inom döv- och hörselskadevärlden inte
bevandrade lekmannen kan ställa sig. Hur har det kunnat bli så? Måste det fortsätta så?
Vad skulle de olika specialisterna tjäna på att samverka mer eller rent av samlokaliseras?
Svaret är att samverkan och samlokalisering inte är till för att myndigheter eller de
professionella ska tjäna på det – samverkan ska gagna medborgarna! De betalar skatt i detta
syfte.
På sikt skulle en samverkan och samlokalisering kunna leda till att även resurser skulle kunna
sparas eller utnyttjas effektivare till gagn för alla de barn och föräldrar som berörs av
funktionshindren dövhet och hörselnedsättning. Främst för att höja kvaliteten i arbetet genom
stödinsatser tidigt i de döva och hörselskadade barnens liv för att undvika senare lidande och
kostnader.
Det kanske också är på sin plats att i detta sammanhang reflektera över bristen på övergripande strukturer och strategier. Det kanske ligger i sakens natur att många som arbetar till stöd
för de barn som berörs arbetar på ett mycket individuellt plan. Här görs i en god insats av
engagerade och kunniga personer. Kanske detta är en av förklaringarna till att så få verkligen
drivit krav på strukturella förändringar. I stället har verksamheterna i vissa fall blivit offer för
andra nivåers och instansers behov att strukturera om. Ensam är inte stark.
Vi föreslår:
Samla och samordna så många resurser som möjligt under ett tak. Bilda ett kunskaps- och
resurscenter (bl.a. genom att återskapa det kunskapscenter för södra Sverige som tidigare
fanns på Östervångskolan och som avvecklades då SPM bildades år 2000 samtidigt som SIT
fick motsvarande ansvar).
 Inled seriösa diskussioner mellan Lunds kommun, Östervångsskolan och regionens
hörsel- och dövverksamheter om en långtgående samlokalisering
 Sträva efter att SIT knyter sina rådgivare till resurscentrat
 Utveckla ett gemensamt policydokument i vilket beskrivs gemensamma insatser och
strukturer till stöd för barn, ungdomar och deras föräldrar.
 Skapa ett kunskapscentrum kring frågor som rör döva och hörselskadade i Lund
 Knyt forskare till verksamheten och satsa speciellt på att forska kring döva och
hörselskadade barns språkutveckling
 Utveckla samverkan mellan olika specialister som en metod att gemensamt nå målen =
bättre stöd till och verksamhet för döva och hörselskadade barn och ungdomar och deras
föräldrar
 Tydliggör skolans uppdrag och mål för elevernas utveckling och lärande för alla



Ge också detta kunskapscentrum i uppgift att
Kartlägga kompetensutvecklingsbehov i kommuner och bland dem som redan nu arbetar
med döva och hörselskadade barn och elever
Organisera och genomföra kompetensutveckling, skapa nätverk och initiera pilotprojekt
utifrån de behov som finns
Initiera distansutbildningar och nya utbildningar hos högskolor och universitet
28
11.6 Det behövs en specialpedagogutbildning för arbete med döva och hörselskadade
barn - inte för att handleda andra pedagoger på ett generellt plan
Ett förslag till brev:
Till ledningen för lärarutbildningarna i Malmö och Kristianstad
Hörselpedagoger och pedagoger med utbildning för att arbeta med döva och hörselskadade
elever är ett utdöende släkte – hur ser lärarutbildningarna i Skåne på detta?
Vi har kunnat konstatera att det numera inte finns någon utbildning med inriktning på att
direkt arbeta med barn och elever som är döva eller har hörselnedsättning. För att kunna göra
detta krävs specifika kompetenser.
Behovet handlar primärt inte om specialpedagoger med kunskap i att handleda andra som
redan är utbildade pedagoger utan om pedagoger som kan arbeta i verksamheten med
undervisning. Pedagoger som har sak- och ämneskompetenser för respektive skolform
(förskollärare för förskolan och lärare för skolan) och specifik kompetens inom det område
som berör hörsel och dövundervisning t.ex.:
o Hörselskadade och döva barns språkutveckling
o Grundläggande förutsättningar för att ett hörselskadat barn ska kunna lära och utvecklas
o Förmåga att växla mellan teckenspråk som undervisningsspråk och talad svenska som
undervisningsspråk
o Tekniska och miljömässiga anpassningar nödvändiga för att döva och hörselskadade barn
ska kunna delta i undervisningen
o Kunskaper om de dövas rättigheter vad gäller språk och undervisning
o Metodik
Strävan ska vara att utbildningen ska resultera i:
o Förskollärare och lärare som har kunskaper inom de områden barnet/eleven ska lära
o Förskollärare och lärare som kan bidra till att stärka identiteten hos hörselskadade och
döva barn
o Förskollärare och lärare med pedagogiska kunskaper om hörselskador och dövhet
o Förskollärare och lärare som kan stödja eleven i att hitta de bästa
kommunikationsstrategierna
o Förskollärare och lärares som aktivt kan bidra till dessa barns utveckling och lärande
o Förskollärare och lärare som kan bevaka och följa språk- och begreppsutvecklingen hos
barnen och eleverna
En sådan utbildning kan organiseras som distansutbildning och/eller uppdragsutbildning, som
en påbyggnadsutbildning till specialpedagogutbildningen eller som en helt ny utbildning. Som
bakgrund till vårt initiativ bifogar vi den utredning som gjorts kring ”Hörselskadade och döva
barns döva och barns skolgång och kunskapsutveckling” våren 2005.
Se även regeringens regleringsbrev till Lärarhögskolan i Stockholm och Örebro Universitet
”om särskilda åtaganden att utveckla lärarutbildningar för dövas/hörselskadades behov”
(2004) och rapport från dessa institutioner kring utformningen av sådan utbildning (2005).
Lund 2005
Underskrift Underskrift Underskrift
29