Hörselskadade och döva barns skolgång och kunskapsutveckling Utredning våren 2005 Version 2 efter seminariet den 10 maj 2005 Anita Magni-Olsson AMJO Utbildning Lund Jan Olsson Innehållsförteckning Sidan 1. 2. En utredning som handlar om skolgång och undervisning för döva och hörselskadade barn och ungdomar i Södra Regionen Vilka och hur många barn och ungdomar i Södra regionen berörs av denna utredning? Stat, Region Skåne och kommunerna – vem ansvarar för vad under förskole- och skoltiden? 3.1 Staten 3.2 Region Skåne 3.3 Kommunerna 3. 4. En familj med ett dövt eller hörselskadat barn möter ett stort antal experter 3 5 6 6 7 8 9 5. Språkstrider och motsättningar inom dövundervisningen 5.1 Språkstrider sedan 1700-talet 5.2 Dövhet som en kulturell tillhörighet och/eller språk som identitetsskapare 10 10 11 6. Utnyttjas resurserna på bästa sätt? Hindrar intressekonflikter samverkan? 6.1 Problemet med olika huvudmän 6.2 Brukare och expert i samma familj – vad leder det till? 13 13 14 Trygghet – geografisk närhet – undervisningskvalitet – de professionella? Vad påverkar skolvalet? 7.1 För valfrihet krävs att föräldrar har förmåga att skaffa sig och värdera information 7.2 Vilka har informationsmakten inför föräldrarnas val av skola? 7.3 För att kunna välja måste det finnas olika alternativ att välja mellan 14 7. 8. 8.1 8.2 8.3 8.4 9. 9.1 9.2 9.3 9.4 14 15 16 Kommunen är skyldig att anpassa, men är man beredd att betala vad det kostar? Vad är det som behöver anpassas och förbättras? Kan kommunen säga nej? Barn med både hörselskada och annat/andra funktionshinder Hörande barn till döva föräldrar är inte funktionshindrade, men behöver kunna teckna 17 Vilka förutsättningar krävs för att kunna lära sig i skolan som döv eller hörselskadad? Förutsättningar för lärande Språkmiljöns betydelse för elevens utveckling och lärande Vanlig klass, hörselklass eller specialskola – vad gynnar eleven? Bra skolgång kan förebygga framtida svårigheter 19 17 18 18 18 19 20 21 22 1 UTREDARNAS FÖRSLAG 10. Olika organisatoriska alternativ och placeringar av undervisningen för hörselskadade och döva barn 10.1 Sex perspektiv att utgå från vid värdering av olika organisatoriska lösningar 10.2 Hörselklasser och specialskola i samverkan. Hur kan det organiseras? 22 11. Förslag om samverkan, kunskapscenter och utbildningsinsatser 11.1 Samverkan mellan hörselpedagogerna i Skånes kommuner 11.2 Samverkan vid information till föräldrar inför skolval 11.3 Samverkan Lund – omkringliggande kommuner av rationella skäl 11.4 Elever med fler än ett funktionshinder 11.5 Kunskapscenter i ett hus med bl.a. ansvar för kompetensutveckling i regionen 11.6 Det behövs en specialpedagogutbildning för arbete med döva och hörselskadade barn 24 24 25 26 27 27 22 23 29 2 1. En utredning som handlar om skolgång och undervisning för döva och hörselskadade barn och ungdomar i Södra regionen. De döva barnens rätt till undervisning på teckenspråk och lämpligheten att förlägga sådan undervisning till specialskolor eller specialklasser och specialavdelningar i vanliga skolor slås fast i FN:s standardregler för handikappade, regel 6 pkt 9 och i Unescorådets Salamanchadeklaration. Staten, Region Skåne, kommuner och frivilligorganisationer ansvarar för olika insatser till stöd för döva och hörselskadade barn, ungdomar och deras föräldrar. Under senare år har den medicinskt-tekniska utvecklingen delvis förändrat de framtida förutsättningarna för döva. Genom Cochlea implantat (CI) kan den som har implantatet i olika grad höra och därmed utveckla ett talat språk. För den statliga Specialskolemyndighetens skolor för döva och hörselskadade kommer CI sannolikt att innebära att behovet av undervisning enbart på teckenspråk minskar samtidigt som undervisning också på talets grund ökar. Möjligheter till verklig tvåspråkighet skapas. Ökar möjligheten för eleven att följa undervisningen på talets grund ökar också kommunernas ansvar. Kommunerna kommer sannolikt genom CI att få fler döva och hörselskadade barn som önskar gå i vanliga ”hörande” klasser på sina hemskolor eller i speciella hörselklasser i grundskolan, grundsärskolan, gymnasiesärskolan och gymnasieskolan. Många barn som tidigare helt fått sin undervisning via teckenspråk kommer med hjälp av olika stödfunktioner att kunna delta i undervisning via talspråk. Samtidigt kvarstår behovet att kunna kommunicera via teckenspråk. Utifrån detta scenarium blir frågan om samverkan i regionen och mellan den statliga Östervångsskolan och kommunala skolor aktuell. Kan samordning av resurser, kompetens, undervisning och lokaler i regionen öka möjligheterna att erbjuda bra stöd till döva och hörselskadade barn och ungdomar och deras föräldrar på närmre håll än idag? Denna utrednings uppgift är att undersöka och belysa förutsättningarna för en ökad samverkan mellan Östervångsskolan, Lunds kommun och omkringliggande kommuner kring skolgången för barn och ungdomar med hörselnedsättning. i vad mån kommunala, statliga och landstingskommunala kompetenser och resurser till stöd för döva och hörselskadade barn kan utnyttjas och samordnas på bästa sätt vad som krävs för att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska kunna utveckla sina kommunikativa förmågor så att deras funktionshinder inte hindrar deras kunskapsutveckling och personliga utveckling. Vår utgångspunkt är att varje dövt barn eller barn med hörselnedsättning är en unik individ med rätt till en undervisning som ger möjligheter att kommunicera med andra på sina villkor. Men denna rättighet har också ett pris. Den kräver anpassningar av lokaler, miljöer, pedagogik och hörselteknik. Därför har vi också belyst frågan utifrån ekonomiska och strukturella perspektiv och det faktum att, enligt vår uppfattning, alltför många ansvariga samhällsinstitutioner arbetar parallellt och ibland isolerat från varandra. 3 Utredningen är indelad i två avdelningar. Faktaredovisningar och beskrivningar finns i kapitel 1-9. I avsnitt 10-11 redovisas förslag och underlag för fortsatta diskussioner. Texterna i denna utredning har i ett första skede varit underlag för samtal mellan olika intressenter vid ett seminarium den 10 maj 2005. Efter seminariet har justeringar gjorts utifrån de synpunkter som framkommit under seminariet. Texterna är skrivna för en bred läsekrets. För de som redan är väl insatta i döva och hörselskadade barns villkor kan mycket i texterna kanske ses som självklarheter. Läsare som inte är så väl insatta kan uppleva motsatsen. Vi hoppas att alla läsare har förståelse för detta. Lund i juni 2005 Anita Magni-Olsson Jan Olsson [email protected] [email protected] AMJO Utbildning Gilleskroken 44, 226 47 Lund Tel/fax 046-143439 4 2. Vilka och hur många barn och ungdomar i Södra regionen berörs av denna utredning? I detta utredningsarbete möter vi följande barn och ungdomar: Döva och gravt hörselskadade som är helt beroende av teckenspråk för sitt lärande Hörselskadade som kan delta i undervisning på talets grund. I grundskolan finns dessa i hörselklass eller i vanlig klass på sin hemskola bland hörande barn. Barn med Cochlea implantat kan finnas i båda grupperna. Statistik över elever i Skånes kommuner Elever som går i hörselklasser på Silviaskolan i Hässleholm, på Östervångsskolan i Lund och ”hörselelever” som går i vanliga kommunala klasser. Statistiken baseras på elevtal i april 2005 och gäller endast förskoleklass och grundskola. Kommun Östervångsskolan Silviaskolan I vanlig klass Hörapp. Kontrollelever Bjuv 2 2 Burlöv 1 1 1 9 Båstad 3 10 Eslöv 1 1 Helsingborg 4 4 40 60 Hässleholm 3 4 15 26 Höganäs 1 6 9 Hörby 1 1 Klippan 1 Kristianstad 3 5 Kävlinge 2 1 1 7 Landskrona 7 8 8 Lomma 2 6 Lund 19 7 14 32 Malmö 15 1 52* 74 Perstorp 1 2 4 1 Simrishamn 1 1 Sjöbo 1 Skurup 1 7 8 Staffanstorp 4 3 4 12 Svalöv 1 2 Svedala 1 Tomellilla 2 Ystad 8 6 Trelleborg 2 1 Åstorp 1 1 Ängelholm 3 10 5 Örkelljunga 1 3 3 Östra Göinge 2 Under rubriken i vanlig klass finns elever med hörapparat och elever som har hörselnedsättning av lägre grad (”kontrollelever”) och som står under kontinuerlig ”kontroll” vad gäller hörselstatus. Statistiken över hörselelever som går i vanlig klass är inte fullständig, vissa kommuner saknas. * Här ingår också 19 elever som går i hörselklass på Nya Stenkulaskolan i Malmö 5 3. Staten, Region Skåne och kommunerna – vem ansvarar för vad under förskole- och skoltiden? 3.1 Staten De statliga Specialskolorna för döva och hörselskadade vänder sig till elever som på grund av dövhet eller hörselskada inte kan följa undervisning på talets grund i en kommunal grundskola eller grundsärskola. Eleverna ska vara i behov av en teckenspråkig miljö. Det är föräldrarna/vårdnadshavarna eller hemkommunen som anmäler barnet till en specialskola. Specialskolemyndighetens styrelse svarar för mottagandet av elever till specialskolan. I en särskild skrift ”Mottagande av elever” (se SPM:s hemsida www.spm.se) redovisas bakgrund och faktorer av betydelse för vilka elever som ska tas emot. Utbildningen ska så långt som möjligt motsvara den som ges i grundskolan. Döva och hörselskadade elever med utvecklingsstörning och elever som är dövblindfödda ska erbjudas en utbildning anpassad efter varje elevs förutsättningar. Skollagen, grundskolans läroplan och kursplaner gäller också för specialskolorna. Härutöver finns en särskild förordning, Specialskoleförordningen. Det som skiljer specialskolan från den kommunala skolan är: - undervisningen sker på teckenspråk och/eller tal i en teckenspråkig miljö - eleverna har ytterligare ett ämne: teckenspråk - eleverna har rytmik/drama istället för musik - undervisningen i språk (utöver teckenspråk) är för majoriteten av eleverna inriktad mot att de ska behärska svenska språket i skriven form - utbildningen är 10-årig På Östervångsskolan, statens specialskola i Lund, finns i dag tre språkprofiler: För elever inskrivna på Östervångsskolan Teckenspråk med skriven svenska som andraspråk eleverna får all undervisning på teckenspråk Teckenspråk och talspråk eleverna får undervisning både på talad svenska och teckenspråk tvåspråkigheten består av teckenspråk och svenska i såväl talad som skriven form För elever som använder hörseltekniska hjälpmedel och som går i kommunala skolor Teckenspråk – HYFF (Teckenspråk höjer yttrligare förmågan till förståelse). Eleverna kommer till Östervångsskolan på bestämda tider för att delta i teckenspråksverksamheten. Hemkommunen betalar för detta. Specialskolemyndigheten får efter avtal med en kommun ”fullgöra kommunens uppgifter inom förskoleklassen och fritidshemsverksamheten”. Detta innebär att specialskolan kan ha förskoleklass/fritidshem för döva/hörselskadade elever medan kommunerna (eftersom det i grunden är en kommunal skyldighet) betalar specialskolan för detta. Specialpedagogiska institutet (SIT) är en rikstäckande myndighet för statens samlade stöd i specialpedagogiska frågor. 6 SIT skall i ”specialpedagogiska frågor som rör barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder ge råd och stöd till huvudmän med ansvar för - förskoleverksamhet - utbildning inom det offentliga skolväsendet - sådana fristående skolor som står under statlig tillsyn och - utbildning som motsvarar förskoleklassen och som inte bedrivs av godkänd fristående skola I det specialpedagogiska stödet ingår bl.a. att: - ge råd och konsultation till arbetslag, specialpedagoger, rektorer, chefer med flera i deras stöd till enskilda barn, ungdomar och vuxna - arrangera och medverka i kompetensutveckling - informera föräldrar, huvudmän och övriga i specialpedagogiska frågor - ta initiativ till och medverka i specialpedagogisk utvecklingsverksamhet - samla in och förmedla forskningsresultat inom området - ta initiativ till och delta i internationell samverkan Forskning och högre utbildning Sedan 1972 finns teckenspråksforskning vid Institutionen för lingvistik vid Stockholms Universitet. Teckenspråket finns också som akademiskt ämne med grund- och forskarutbildning. 1990 inrättades en professur i ämnet teckenspråk och 1998 en i ämnet svenska som andraspråk för döva. Dessa båda blev de första professurerna i världen i de båda ämnena. Forskningen visar att teckenspråket är ett eget språk med ett eget ordförråd och grammatik. På Universitet och högskolor i vår region bedrivs forskning i frågor som rör döva och hörselskadade barn och ungdomars skolgång i begränsad omfattning 3.2 Region Skåne Inom Region Skåne finns flera olika verksamheter till stöd för döva och hörselskadade. På hörcentralerna utreds graden av hörselnedsättning. Här görs även en bedömning av hur hörselnedsättningen påverkar den enskilde. Vid behov ordineras hörseltekniska hjälpmedel. Hörcentraler finns bl.a. i Helsingborg, Landskrona, Lund, Malmö, Trelleborg och Ystad. Inom Syn-, hörsel- och dövenheten finns speciella Barn- och ungdomsteam som (efter remiss från läkare) erbjuder stöd och hjälp till familjer med hörselskadade eller döva barn/ungdomar i psykosociala, pedagogiska och tekniska frågor. Sådana Barn- och ungdomsteam finns i Lund och Kristianstad. Utifrån familjens önskemål erbjuder Barn och ungdomsteamen: Stöd till föräldrar, barn, släkt och vänner Installation av tekniska hjälpmedel i förskola och skola Teckenspråksutbildning för föräldrar och vissa andra grupper Gruppverksamhet bl.a. till föräldrar 7 Information om och ordination av text- och bildtelefon Teamets skolkonsulent ger specialpedagogiska råd och stöd till skolledningar och personalgrupper som arbetar med hörselskadade elever, medverkar vid skolplaceringar och upprättande av habiliteringsplan och åtgärdsprogram i samverkan med föräldrar och elever. Hörselvårdsingenjörerna bistår med ordination och service av hörseltekniska skolhjälpmedel (i olika skolformer, på förskola och fritidshem) och lämnar vid behov rekommendationer på akustikförbättrande åtgärder vid dessa institutioner. Malmöhus läns landsting ansvarade (fram till 1 juli 2001) för att specialpedagoger gav stöd till kommunala förskolor med hörselskadade och döva barn. Detta stöd har nu upphört. Ett tomrum har uppstått. Den Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen för döva och hörselskadade är avsedd för barn och ungdomar upp till 18 år oberoende av vem i familjen som är döv eller hörselskadad. På Audiologiska avdelningen inom Öron-, Näs- och Halskliniken på Universitetssjukuset i Lund finns ett CI-team (Cochlea implantat team) som sedan 1990 opererar in CI med målsättningen att ”ge döva och gravt hörselskadade barn – efter de egna förutsättningarna – tillgång till talkommunikation”. Region Skåne har i januari 2005 fattat beslut om neonatalscreening (OAE - otoakustisk emmissioner) inom 24 timmar efter förlossningen, för att upptäcka döva och hörselskadade barn. Inför en CI–operation gör en noggrann audiologisk utredning för att få fram om åtgärden kan vara till nytta för individen. En allmän vägledning för att komma ifråga för ett CI är att man: Är gravt hörselskadad eller döv Har ingen eller mycket liten hjälp av hörapparat Är medicinskt lämplig för operation Är mycket motiverad Operationen sker tidigast vid 1,5 års ålder. 3.3 Kommunerna Förskola och skolbarnsomsorg är kommunernas ansvarsområde. I skollagen står: ”Förskole-verksamheten och skolbarnsomsorgen skall utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver”. 2a kap §3. I Lund finns Uroxen, en specialförskola för döva och hörselskadade barn. På förskolan finns förutom hörande barn också barn som behöver en teckenspråklig miljö, hörselskadade barn och barn i vars familjer kan finnas en döv eller hörselskadad. I Malmö finns förskolan Motetten, i Hässleholm Syrsan och i Helsingborg Humlegården med motsvarande inriktning. Det finns också hörselskadade barn bland i övrigt hörande barn på ”vanliga avdelning” i förskolan. 8 I förskoleklassen skall enligt skollagen ”särskilt stöd ges till barn som behöver det” Elever med hörselnedsättning som inte ansetts behöva undervisning i en teckenspråklig miljö går i den kommunala grundskolan. I skollagen och grundskoleförordningen föreskrivs ”att särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolan”. Hörselskadade elever i grundskolan kan delta undervisning på talets grund antingen i vanlig klass på hemskolan eller i hörselklass. Hörselklasser finns på Silviaskolan i Hässleholm och Nya Stenkulaskolan i Malmö. Elinebergskolan i Helsingborg har integrerade hörselgrupper. Inom Lunds Skolors Resurscentrum finns två hörselpedagoger som ger pedagogiskt stöd och teknisk support till skolor i Lunds kommun och på entreprenad även ger stöd till barn och elever i angränsande kommuner. Dessutom finns två specialpedagoger som arbetar med elever med utvecklingsstörning och dövhet eller som saknar kommunikation Sammanlagt finns ca 15 kommunala hörselpedagoger i Skåne. Nästan alla arbetar i mer än en kommun. 4. En familj med ett dövt eller hörselskadat barn möter ett stort antal experter Det finns många specialister och experter runt ett hörselskadat eller dövt barn. Hur många och vilka det blir beror givetvis på när hörselskadan upptäcks eller uppkommer liksom på hörselskadans art. I kapitel 3 ovan har vi beskrivit olika huvudmän och deras ansvarsområden. I detta avsnitt beskriver vi samma sak ur förälderns/ barnets perspektiv. Genom att Region Skåne beslutat att alla nyfödda barn ska hörseltestastestas kan man säga att den första kontakten för föräldrar till ett barn med hörselskada sker på KK. Om en hörselskada konstateras hos ett barn skriver läkaren en remiss till Barn- och ungdomsteamet vid Syn- hörsel- och dövenheten. Teamet består av kurator, psykolog, specialpedagog, teckenspråkslärare, hörselvårdsingenjör och skolkonsulent. Specialpedagogerna stödjer berörda familjer genom bl.a. pedagogisk handledning och anpassningar i hemmen. Blir det aktuellt med ett cochleaimplantat kommer barn och föräldrar att träffa flera av CIteamets elva medlemmar: audiolog, öron-näsa-halsspecialist, öronkirurg, audionom, sjuksköterska och logoped/specialpedagog. På den Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen för döva och hörselskadade barn och ungdomar kan familjen komma i kontakt med psykiatriker, psykolog, kurator och kommunikator. För föräldrar som bor i Lund med omnejd finns förskolan Uroxen på Gunnesbo med avdelningar både för döva och hörselskadade barn. Här finns teckenspråkskunnig personal och personal med kunskap om hörselskador som funktionshinder. Elever som behöver undervisning i teckenspråklig miljö går på Östervångsskolan. Här finns både döva och hörande pedagoger, logopeder, psykolog, tekniker, sjuksköterska, skolläkare m.fl. Alla med specialkunskaper om döva och hörselskadade elever. För de familjer som väljer en förskola med hörande barn eller en grundskoleklass med hörande elever möter man förstås också de personalkategorier som alla barn/elever möter. 9 Det specifika hörselpedagogiska stödet till den hörselskadade eleven som går i vanlig klass står kommunens hörselpedagog för. I vissa fall kan det hörselskadade barnet/den hörselskadade eleven också ha tillgång till en assistent som i bästa fall har elementära kunskaper att stödja ett hörselskadar barn/elev. I enstaka fall kan elev och föräldrar kanske också möta rådgivare, från SIT (Specialpedagogiska Institutet) som ska bistå kommunens skolor med sakkunskap omkring hörselskadade barns skolgång. För vissa föräldrar och barn i Lund och samverkanskommunerna kan det upp till tidig skolålder bli möten med upp till 20 ”experter” utöver vad föräldrar till ett hörande barn möter. Även det faktum att olika stödfunktioner finns på olika platser kan vara problematisk för föräldrarna. Geografisk spridning försvårar dessutom samverkan mellan experterna. Tre huvudmän med experter på sex olika ställen finns i Lunds tätort. CI-teamet finns på lasarettet, Syndöv och hörselteamet har sina lokaler på S:t Larsområdet, BUP:s barnteam med inriktning på hörsel finns i en byggnad i anslutning till vårdcentralen Måsen på väster i Lund. Hörselpedagogerna som tillhör Lunds Skolors Resurscentrum har sina lokaler i gamla observatoriet vid Stadsparken. Lägger vi därtill den specialkompetens om döva och hörselskadade barn som finns på förskolan Uroxen och på statliga Östervångsskolan hittar vi experter på sex olika platser bara inom Lunds tätort. Vem har ansvar för att samordna och förbättra detta och underlätta för föräldrar och barn? 5. Språkstrider och motsättningar – från språk till kommunikation Döva och hörselskadade har under århundraden kämpat mot den hörande världens fördomsfulla inställning mot dem. Bristen på kommunikationsmöjligheter mellan döva och hörande har tagits som intäkt för bristande intellekt hos de döva. De hörandes brist på kunskaper när det gäller annan kommunikation än den med tal och skrift drabbar alla barn men hårdast de döva och hörselskadade. Det är den hörande världen, majoritetsspråkets människor, som styrt hur undervisningen av döva och hörselskadade ska bedrivas. 5.1 Språkstrider sedan 1700-talet ”Mot slutet av 1700-talet drogs frontlinjerna upp för den bitvis hätska kamp mellan de olika pedagogiska ideologier som kommit att prägla dövundervisningen under mer än två århundraden”, skriver Kerstin Heiling i sin avhandling: Döva barns utveckling, kunskapsnivå och sociala processer, 1995. I Sverige har de pedagogiska vågorna pendlat inom dövundervisningen. Vid 1800-talets slut då de döva fick skolplikt gällde blandbruk i undervisningen, d.v.s. både teckenspråk och tal/skriftspråk. Under 50- och 60-talen var det nästan helt oral undervisning. 1981 blev de dövas eget språk, teckenspråket, erkänt som undervisningsspråk och kom in i läroplanen för grundskolan. Därefter fram till i våra dagar har teckenspråket nästan bildat en pedagogisk monokultur även om företrädare för läppavläsning och talinslag i undervisningen funnits kvar, t.o.m. bland döva pedagoger 10 När det så blev möjligt att operera in cochleaimplantat (1990) kom tekniken en andra gång under 1900-talet att påverka pedagogiken och synen på språkinlärning för teckenspråksberoende. Situationen liknade den då hörapparaterna kom i bruk. Nu skulle alla döva bli hörande och kunna gå i vanlig skola! Det blev motsättningar mellan teknikoptimister och teknikskeptiker, mellan tekniker och pedagoger och mellan döva och förespråkare för CI. Medicinare och tekniker kom att stå mot delar av dövvärlden och pedagogerna inom hörselvård och specialskolan. Starka krav kom från föräldrar som hade barn med CI att undervisningen måste fokuseras på tal och skrift. Teckenspråket kunde kanske leva sitt avtynande liv på de statliga specialskolorna. ”Vi förlorade mycket tid och kunskap när det gäller de döva barnens språkutveckling då teckenspråket och det talade språket ställdes mot varandra ännu en gång”, menar Kerstin Heiling. ”Alla barn med CI har behov av teckenspråk. Alla måste veta att detta är en teknisk mojäng. Utan den, vem är jag då?” säger Anna-Lena Tvingstedt, psykolog som forskat på barn med CI. ”Det var inte lätt att vara förälder till ett dövt barn då i början på 90-talet”, säger Ulla Rikardson, hörselpedagog i Lund. Andra vi talat med instämmer inte i denna beskrivning. I åtta handikapporganisationers gemensamma plattform ”SKOLPOLICY” från november 2004 finns en tydlig markering bort från pedagogisk fundamentalism när det gäller synen på de dövas och hörselskadades kommunikation i skolan. I deras kravlista på en skola som i nuläget får betyget ”underkänt” finns mycket som stöder huvudlinjerna i detta utredningsarbete. (www.barnplantorna.o.se, klicka på nyheter) 5.2 Dövhet som en kulturell tillhörighet och/eller språk som identitetsskapare Dövhet som en kulturell tillhörighet å ena sidan På SDR:s hemsida kan vi läsa: ”Vi ser oss som en kulturell gemenskap och språklig minoritet. Som redan nämnts, har döva en kulturell gemenskap och lever i de hörandes majoritetssamhälle.” ”Vårt språk är av central betydelse för vår gemenskap, självkänsla och kulturella identitet.” Språket som identitetsskapare för människan får här i de dövas egen beskrivning ett starkt stöd. Om man jämför med andra funktionshinder blir det dock tydligt hur komplicerad denna sammanblandning mellan språk och kultur är. Hur svårbegriplig den är för hörande. Människor med olika funktionshinder har genom att organisera sig kunnat driva sina intressen gentemot, stat, landsting och kommun men även gentemot allmänhetens fördomsfulla attityder och bemötanden. De dövas intresseorganisationer har fört en framgångsrik kamp för sina rättigheter. En utredning pågår om teckenspråket ska bli Sveriges fjärde nationalspråk (Översyn av teckenspråkets ställning, SOU 2003:169, utredare Torgny Danielsson), forskning och en 11 professur i teckenspråk, tekniska innovationer som texttelefon, text-tv o.s.v. har synliggjort den döva gruppen i samhället och höjt deras status. Funktionshindrade i andra intresseorganisationer kämpar på samma sätt. Det finns dock skillnader i förhållande till de döva och hörselskadade. De rullstolsburnas kamp t.ex. för tillgänglighet till offentliga lokaler bygger inte på en ”kulturell gemenskap”. För alla handikappförbund gäller att utåt föra en intressepolitisk kamp och inåt stötta varandra i hur man bäst kan hantera funktionshindrets konsekvenser i sitt dagliga liv. För de döva och hörselskadade tillkommer en dimension: kommunikationen med den hörande världen. Språket som identitetsskapare å andra sidan Hörsel och tal som funktionshinder är svåra att jämföra med andra funktionshinder. När hörseln och förmågan att tala är funktionshindren befinner vi oss i betydligt djupare skikt inom människan. Något som berör våra mest grundläggande behov: att vara i dialog med andra. ”Livet är dialogiskt till sin innersta natur. Att leva innebär att delta i dialog, att fråga, att lyssna, att svara, att hålla med etc.” (Michail Bakhtin 1895-1975) Modern spädbarnsforskning visar att den första livsviktiga dialogen, den som skapar den goda anknytningen mellan mor och barn är ett subtilt samspel av blickar och kroppskontakt i alldeles rätt rytm för båda. Här läggs grunden för all språkutvecklig för alla barn. Med växande ålder räcker sedan inte kroppsspråket. Att inte kunna höra (eller uppfatta det som sägs) i en talande och hörande omvärld gör den döve och gravt hörselskadade inte bara funktionshindrad utan reellt handikappad. Och i sin yttersta konsekvens utestängd från delaktighet i det hörande majoritetssamhället. De dövas kamp för och rätt till sitt språk, teckenspråket, måste förstås ur detta perspektiv, precis som varje språklig minoritet kämpar för sitt språk gentemot majoritetsspråket. I den amerikanska dokumentärfilmen ”Sound and fury” svarar en 4-årig döv flicka sina föräldrar som också är döva på frågan varför hon vill ha ett CI: ”För hörande tecknar inte”. Strävan för människor som talar minoritetsspråk och som vill ha kontakt med majoritetsbefolkningen som talar ett annat språk är att bli tvåspråkig. Detta insåg 4-årigen. För hörselskadade med och utan hörapparat och för individer med CI finns i olika utsträckning möjlighet till tvåspråkighet d.v.s. att både kunna kommunicera via tal och hörsel och genom att använda teckenspråk. För de helt döva är teckenspråket helt avgörande för kommunikation. Ett exempel på vad vi kallar växelspråkig är den hörselskadade kvinnan som på eget initiativ lärde sig teckna i tonåren. För hörselskadad skulle hon aldrig bli – ”De var ju dumma i huvudet”. Hon skulle bli döv. ”Jag väljer idag utifrån vilken typ av möte jag ska på. Har jag redan kunskaper om ämnet fungerar det kanske med hörapparaten. Men om det är nya kunskaper för mig, väljer jag tolk för att inte bli för trött.” säger hon. Med den snäva syn på mänsklig språkförmåga som skolan fortfarande har fokuserar vi på det verbala språket när det gäller hörande barn och tecken när det gäller döva. Samtidigt vet alla 12 intuitivt att verklig kontakt mellan människor uppstår via betydligt fler kanaler. Vi uttrycker våra känslor via kroppsspråket, bilder, musik, dans, kläder, dofter m.m. Pedagogens förmåga att kommunicera med varje elev så att ett möte uppstår är grunden för kunskapsutveckling oavsett om undervisningsspråket sedan är talad och skriven svenska, teckenspråk eller båda. Verklig kontakt uppstår om vi vågar möta varandra som människor. 6. Utnyttjas resurserna på bästa sätt? Hindrar intressekonflikter samverkan? Utredarnas huvuduppdrag är som redan nämnts att peka på olika samverkansmöjligheter mellan Östervångsskolan, Lunds kommun och kringliggande kommuner när det gäller skolgång för döva och hörselskadade elever. Under utredningens gång har vi dock mer och mer insett att Region Skånes olika verksamheter till stöd för hörselskadade barn och ungdomar i högsta grad också berör och påverkar barnens kommande eller påbörjade skolgång. 6.1 Problemet med olika huvudmän Så här uttrycker en erfaren hörselpedagog sin syn på de olika huvudmannaskapen: ”Frågan om habiliteringsansvaret för de hörselskadade barnen bollas mellan landsting och kommun. Landstinget har fått mindre resurser och där tror man nog att de hörselskadade barnen enbart är kommunernas ansvar. Ur föräldrarnas och barnen/elevernas perspektiv är det helt ointressant vilken huvudman som tillhandhåller den ena eller andra stödfunktionen. Det enda viktiga för dem är att vardagen fungerar och att det finns trygghet och hopp inför framtiden när det gäller att leva med nedsatt hörselfunktion. Och då är möjligheterna att lära och utvecklas under åren i skolan livsavgörande. Att de professionella på bästa sätt tillsammans med föräldrarna och andra ska använda sina specifika kunskaper för det döva eller hörselskadade barnets bästa anser säkert alla är en självklarhet. Men vi utredare undrar - Är det verkligen så? Några frågor vi ställt oss är: Används de befintliga experterna, oavsett huvudmannaskap, på bästa sätt ur föräldrarnas och barnets perspektiv? Respekterar experter med olika inriktningar varandra och varandras kompetensområden? Får de olika experterna möjlighet att kontinuerligt dela med sig av sina kunskaper till varandra? Har de olika experterna olika status och därmed påverkan på föräldrarna, och vilka konsekvenser kan detta faktum i så fall få? Är gränsdragningen mellan de olika huvudmännens uppdrag funktionell? Kan samverkan mellan statens, Region Skånes och kommunernas experter inom döv- och hörselområdet utvecklas mer? Behöver Östervångsskolans numera nedlagda kunskapscentrum för att främja döva och hörselskadade barns kommunikativa, kognitiva, emotionella och sociala utveckling återskapas? 13 Eftersom döv- och hörselvärlden är liten både vad gäller antalet döva och hörselskadade och det antal experter inom olika områden som arbetar med frågorna kan uppsplittringen av resurser och ansvar utifrån tre olika huvudmannaskap verkligen ifrågasättas. ”Vi kräver samordning mellan habilitering – skola”, säger åtta handikappförbund i det ovan (5.1) nämnda gemensamma ”SKOLPOLICY”-programmet. 6.2 Brukare och expert i samma familj – vad leder det till? Många som arbetar med döva och hörselskadade barn och ungdomar är själva mer eller mindre i nära kontakt med döva och hörselskadade även privat. De kan också själva vara döva eller hörselskadade eller ha hörselskadade barn. Detta är givetvis en av anledningarna till livslånga engagemang som bygger på djupa kunskaper och egna erfarenheter. En annan sida av detta är att egenintresset kan styra bort från sakliga ifrågasättanden av rådande förhållanden. De egna erfarenheterna kan färga bedömningarna. När egenintresset blir en födkrok kan förändringar upplevas som hotande. Egna behov kan påverka vad jag säger och hur jag agerar som professionell. Det är sannolikt så att andelen människor som är helt beroende av teckenspråk kommer att minska till följd av CI. För de vuxna döva som idag undervisar på teckenspråk kommer arbetssituationen att förändras och behöva utvecklas 7. Trygghet – geografisk närhet – undervisningskvalité – expertutlåtande? Vad påverkar skolvalet? Verklig valfrihet bygger i de flesta sammanhang på två ingredienser: relevanta kunskaper och reella alternativ att välja mellan. Har föräldrarna till hörselskadade barn detta? Vem tar ansvar för de barn som inte har tillräckligt informationsstarka föräldrar? Vem erbjuder alternativen? Många menar att informationen inför skolvalet bör påbörjas 2-3 år i förväg och att berörd kommun tidigt klart bör deklarera vad man klarar av och inte klarar av när det gäller anpassa skolgången efter barnets behov. ( Se avsnitt 8.1 sid. 17) 7.1 För valfrihet krävs att föräldrar har förmåga att skaffa sig och värdera information Den starka betoningen på föräldrars valfrihet när det gäller barns skolgång som vi haft i Sverige sedan ett antal år gäller givetvis också föräldrar till hörselskadade barn. Skillnaden är att det krävs en helt annan insats från föräldrar till barn med hörselnedsättning för att sätta sig in i alla frågor och ta reda på vilka alternativ som finns. Det är naturligt att man som förälder både vill att ens barn ska gå i en vanlig skola oftast nära hemmet för att kunna leka med grannkompisarna, ”vara som alla andra”, och samtidigt få den bästa utbildningen utifrån funktionshindret. Beroende på det enskilda barnets personlighet, begåvning, stöd från föräldrar, släkt och vänner utanför skolan och grad av hörselskada är valet inte enkelt. Det gäller att välja rätt. Vem ska man lita på? Det är lätt att göra felval. 14 En logoped vi intervjuat säger: ”Föräldrar satsar mycket emotionellt i förhållande till sitt döva barn. Efter operationen kan de gråta av glädje. Måttligt hörselskadade barn hör ofta bättre än barn med CI. I åk 5-7 börjar ofta trasslet om de följer undervisningen på talets grund i en vanlig klass. De har svårt att hänga med i snabba diskussioner och snabba gruppindelningar. TV-program utan text ställer till problem. Eleverna känner sig utanför.” ” Det var för mycket stim. Den pedagogiska kunskapen finns inte i den vanliga skolan” (förälder till hörselskadad tonåring, nu i hörselklass) Jag tror inte på individintegrering. Men det är svårt att erkänna att det inte fungerar. Visa mig den elev som gått individintegrerat och där det fungerat. (mamma till hörselskadad dotter) Farmor, jag blir så trött i huvudet så ibland går jag och sätter mig på toaletten och läser för att få lugn och ro. (10-åring hörselskadad elev som går i vanlig klass) Det finns inga generella svar på vilken form av skolgång som bäst gynnar ett barn med hörselnedsättning. Ibland kan vanlig klass vara en bra lösning ibland kan hörselklass eller specialskola vara bäst. Det viktiga är att alla alternativen finns – helst så nära elevens bostadsort som möjligt. Först då finns valmöjligheten. 7.2 Vilka har informationsmakten inför föräldrarnas val av skola? När föräldrar får besked om att deras barn är dövt eller hörselskadat behöver de flesta kunskap de tidigare inte behövt bry sig om. Varifrån får de denna? Vem/vilka lyssnar man mest på? Expertisen är splittrad bland annat beroende på olika huvudmän och olika professioner. De är geografiskt åtskilda och har begränsat samarbete med varandra. Omorganisationer och byte av personal på viktiga tjänster kan också vålla problem. Valet av skola är inte enkelt för föräldrarna. För att kunna göra ett bra val behövs omfattande kunskaper om vad olika skolalternativ kan erbjuda och konsekvenserna av olika val. Vad omgivningen säger kan ha stor betydelse. Vem/vilka har informationsmakten i dessa frågor? CI-teamets kompetens och optimism ur ett medicinskt perspektiv svarar väl mot föräldrars hopp om att deras hörselskadade barn ska kunna följa undervisningen på talets grund i den vanliga skolan och ”vara vanliga”, menar flera av dem vi intervjuat. Andra menar att vad skolkonsulenten i regionens Barn- och ungdomsteam säger har stor betydelse för föräldrarnas val liksom föräldrarnas eget sökande på internet bl.a. på intresseorganisationernas hemsidor. Många menar att information genom kontakter och samtal med andra föräldrar i samma situation är viktig liksom vad personalen på förskolan ”tycker”. Logopeden och specialpedagogen på CI-teamet och skolkonsulenten på Syn- hörsel och dövenhetens Barn- och ungdomsteam menar att de alltid uppmanar föräldrarna att titta på olika alternativ och besöka olika skolor, innan de bestämmer sig. 15 Uppenbart är det så att merparten av de experter som föräldrarna rådgör med före skolstarten representerar andra funktioner än skolan. Vad kan det få för konsekvenser? Viktiga frågor är: Kan kompetenserna på Östervångsskolan, i Region Skåne och bland kommunernas hörselpedagoger samordnas bättre till stöd för föräldrarna i deras val av skola? Bör pedagoger med erfarenhet av undervisning av döva och hörselskadade barn få en större plats i informationen än idag? Kan ekonomiska resurser och tid för föräldrautbildning under förskoletiden vara en strategisk viktig insats? Bör föräldrarna redan under förskoletiden erbjudas en kontaktperson för råd och stöd? Vem/vilka har ansvar för att aktuell forskning kring döva och hörselskadade barns lärande och kunskapsutveckling presenteras för föräldrarna? 7.3 För att kunna välja måste det finnas alternativ att välja mellan. För att kunna välja måste det både finnas alternativ att välja mellan och att den som väljer har kunskaper om dessa alternativ. Vilka alternativ finns? Ska jag välja specialskola, hörselklass eller låta mitt barn gå i vanlig klass? Här är några röster från dem vi intervjuat: ”Barn/elever med CI behöver tillgång till olika språkmiljöer. Hörselskadade omfattar jättespann. Det handlar också om miljön. När det gäller placering handlar det om barnets egna förutsättningar. Hur föräldrarna ser på det hela. Kan skolan ge trygghet tror jag på hemskolan”. (hörselpedagog) Jag vill ha en öppenhet mellan olika skolor: Siliva, Östervång, kommunala skolor. Det är inte så märkvärdigt att byta. ( hörselpedagog) På Östervångsskolan blir det färre och färre barn. Tekniken med CI har tagit bort dövstämpeln på individen. Trots att 90% av eleverna i de lägre årskurserna på Östervång har CI lever nog föreställningen kvar att på Östervångsskolan tecknar man bara. Talet har fortfarande för svag position där. (logoped) I barn i Lundaregionen finns i praktiken endast tre alternativ att välja mellan. Undervisning i vanlig klass i kommunal skola tillsammans med hörande barn, Silviaskolan eller Östervångsskolan. Utredarnas frågor: Varför finns inte alternativet hörselklass att välja mellan i Lund och kommunerna runt Lund? Om föräldrarna väljer skolgång tillsammans med hörande barn i vanlig klass kan de då räkna med att kommunen/skolan har den kompetens och de resurser som krävs för att garantera det hörselskadade barnet en bra undervisning? Varför har samarbetet mellan Östervångsskolan och kommunerna runtom inte utvecklats mer? Vem tar i samband med valet av skola ansvaret för det hörselskadade barnet ur ett framtidsperspektiv, möjligheten till gymnasiestudier och högskolestudier? Var går gränsen mellan föräldrarnas valfrihet, skollagens skrivningar och den enskilda kommunens ekonomi? (se nästa kapitel) 16 8. Kommunen är skyldig att anpassa, men är man beredd att betala vad det kostar? Ett barn med hörselskada behöver, beroende på graden av hörselnedsättning, ha olika former av pedagogiskt stöd och anpassningar i miljön. För ett barn som är beroende av hörapparat eller har ett CI kan omfattande förändringar av skolmiljön behövas. I skollagen står: ” Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet…. Utbildningen inom varje skolform ska vara likvärdig varhelst den bedrivs i landet. I utbildningen skall hänsyn tas till elever i behov av särskilt stöd” Kap §2. Alla barns rätt till anpassning och stöd slås fast i skollagen och grundskoleförordningen. Vi citerar: Om förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg står i skollagen kap 2a § 3 : ” Lokalerna skall vara ändamålsenliga. Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen skall utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver” Om förskoleklassen står i skollagen kap 2b §1: ”Särskilt stöd skall ges till barn som behöver det” Om grundskolan står i skollagen 4 kap 1§ : ”Särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet” I grundskoleförordningens 1 kap 4§ står: ”Grundskolan skall ha ändamålsenliga lokaler. Den ska också ha utrustning som behövs för en tidsenlig utbildning.” I grundskoleförordningens 5 kap. står under rubriken Särskilda stödinsatser: ”Särskilt stöd skall ges till elever med behov av specialpedagogiska insatser” 8.1 Vad är det som behöver anpassas och förbättras? Utifrån intervjuer och informationsmaterial ser vi fem former av anpassning som kan behöva göras för att skapa god förutsättningar för barn med hörselnedsättning. Fysisk anpassning så att barnet kan vistas i alla lokaler avsedda för undervisning, måltider och rastaktiviteter. Stora krav ställs på ljudmiljön. Krav som i och för sig gynnar alla barn. Även ljusmiljön är viktig för att det hörselskadade barnet ska kunna avläsa andra. Hörselteknisk anpassning som medger kommunikation mellan lärare elev och elever emellan samt akut och kontinuerlig service av tekniken i de miljöer där barnet vistas En anpassning av undervisningsgruppens storlek för att underlätta för den hörselskadade eleven att kunna följa undervisningen 17 Personalgruppens sammansättning – det behövs pedagoger med specialkompetens för att undervisa och stödja barn med hörselnedsättningar Attityder och kulturer på skolan. Det är viktigt att all personal kan möta eleven och förstå elevens svårigheter och speciella behov och att skolan inte ställer dessa elevers behov mot ”övriga på skolan” 8.2 Kan kommunen säga nej? En intressant fråga är om en skola kan låta bli att göra alla de anpassningar och utbildningsinsatser som behövs för att barnet ska klara skolgången. Utredarnas principiella svar på denna fråga är nej. Många menar dock att det behövs tydligare direktiv och att kommunen måste ”lära sig” att se till individens behov. Däremot finns enligt skollagen 4 kap. §5 möjligheter till samarbete mellan skolor och kommuner: ”om det finns särskilda skäl får hemkommunen komma överens med någon annan kommun att denna i sin grundskola ska ta emot elever vars grundskoleutbildning hemkommunen har att sörja för”. I samma kapitel § 6 står: ”Vid fördelningen av elever på olika skolor skall kommunen beakta vårdnadshavares önskemål om att deras barn skall tas emot vid en viss skola så långt det är möjligt utan att andra elevers berättigade krav på placering i en skola nära hemmet åsidosätts eller betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen” Möjligheter att fritt välja skola begränsas i ovanstående formulering: ”utan att …betydande ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen”. 8.3 Barn med både hörselskada och annat/andra funktionshinder Under utredningsarbetet har vi huvudsakligen koncentrerat oss på hörselskadade elever med hörselnedsättningen som enda funktionshinder. Under arbetets gång har vi dock kunnat konstatera att det för barn som har både hörselskada och annat/andra funktionshinder finns väldigt få alternativa skolmöjligheter. 8.4 Hörande barn till döva föräldrar är inte funktionshindrade, men behöver kunna teckna Våren 2000 fanns i grund- och gymnasieskolorna i Skåne 100 hörande barn till döva föräldrar. Dessa barn och ungdomar ”har en speciell livssituation i marginalen av två kulturer men också i centrum mellan dem” skriver Ulla Rikardson i rapporten Skolgång för hörande barn till döva föräldrar. (Universitetssjukhuset MAS, Hörsel och Dövenheten januari 2001) Dessa elevers skolgång behöver uppmärksammas och stödjas av personer som är väl förtrogna med både dövvärld och skolvärld. Personer som givetvis också är tecknande. Inom organisationen CODA (Children of Deaf Adults), grundad I USA 1983 kan den som är over 18 år och har minst en döv förälder bli medlem. Inom CODA finns erfarenheter från hela 18 världen och på hemsidan (www.coda-international:org) finns (från dem som tillhör båda) kunskaper som fördjupar våra insikter om när den döva världen möter den hörande världen. 9. Vilka förutsättningar krävs för att kunna lära sig i skolan som döv eller hörselskadad? Fysiska och tekniska anpassningar är inte de enda förutsättningarna för en framgångsrik skolgång. Alla barn har behov av att kunna kommunicera med andra barn och vuxna för att kunna utvecklas. I en gynnsam miljö finns alla de språk som eleven har behov av. För barnet med hörselnedsättning måste skolgång i vanlig klass alltid prövas ur detta perspektiv. 9.1 Förutsättningar för lärande Med den givna utgångspunkten att alla individer är unika menar de experter vi talat med pedagoger, psykologer, logopeder, forskare och föräldrar - att man ändå kan se att vissa förutsättningar måste finnas för att det döva eller hörselskadade barnet ska lära sig och utvecklas i takt med andra barn. Även om uppräkningen nedan huvudsakligen berör barn i hörselklass eller barn som finns i vanlig klass bland hörande barn så gäller flertalet punkter också barn i Specialskolan. Eleven känner trygghet i skolan Elevens klassrumsmiljö är lugn. Alla har lärt sig att tala/teckna en i taget. Eleven känner sig delaktig Eleven får ”vara vanlig” Eleven känner sig bemött av respekt och hänsyn Eleven som går i vanlig klass också har kontakt med andra döva och hörselskadade kamrater Lärare som befrämjar elevens egen växtkraft och identitetsutveckling Lärare med pedagogiska kunskaper om hörselskador och dövhet Lärare som kan bidra till att eleven hittar en bra kommunikationsstrategi Lärare som är beredda att planera och dela upp klassen i mindre grupper Lärare som skaffar sig samarbetspartner som kan hörselfrågor. Lärare som kan teckna och inte lägger stora förhoppningar på assistenter Omfattande undervisning i teckenspråk (hörselskadade elever och elever med CI) Bevakning av språk- och begreppsutvecklingen hos eleverna Alternativ kommunikation Liten klass Möblering så att man kan se alla kamrater, plus läraren En ljus- och ljudanpassad miljö i alla de lokaler barnet/eleven vistas. God ljudteknisk utrustning som möjliggör kommunikation också med kamraterna. Skolledare och lärare med djupt engagemang i och kunskap om mänsklig kommunikation och som själva är goda kommunikatörer En hörselpedagog som kan hävda barnets behov, vara samtalspartner till rektorn, driva pedagogiken, utbilda pedagoger och är kunnig på tekniken 19 9.2 Språkmiljöns betydelse för elevens utveckling och lärande ”Den ideala språkmiljön hemma är om pappa tecknar och mamma talar Den ideala tvåspråkiga skolmiljön finns inte” (logoped/specialpedagog) En specialpedagog berättar om förskolläraren som tycker att det hörselskadade barnet fungerar så bra i gruppen, hon följer instruktionerna och gör som de andra barnen. ”Hon har härmat, men inte hört”, menar specialpedagogen. Högre upp i skolan blir detta beteende vid instruktion klart problematiskt – inte hört och därmed inte heller förstått. Så här skriver Gunilla Preisler, Anna-Lena Tvingstedt och Margaret Ahlström i sin rapport ”Skolsitutationen för barn med cochlea implantat - ur föräldrars, lärare och assistenters perspektiv” som kom ut 2003: ”Om man jämför en vanlig skola och en specialskola kan man konstatera att kunskapen inom lärarkåren på specialskola om dövhet, hörselskada, språkutveckling, teckenspråk och dövas kultur är omfattande. Personalen som intervjuades hade en gedigen utbildning i dessa ämnen och flera hade även tolkutbildning. Lärare i den vanliga grundskolan har av naturliga skäl inte dess kunskaper. Deras möjligheter att ge de här barnen en god undervisningsmiljö måste av den anledningen anses begränsade. Assistenter, oftast utan formell utbildning eller med ringa sådan, kan självklart inte ersätta den typ av kunskap som en speciallärare med teckenspråksutbildning har. Det faktum att lärare i den vanliga skolan använder tal i undervisningen är emellertid ingen garanti för att för att barnen också förstår vad läraren säger. Detta framkom tydligt i studien. Barnen kunde höra mycket men hade problem med förståelsen.” Språkets betydelse för identiteten och språkets betydelse för kunskapsutvecklingen i alla ämnen går långt utanför denna utrednings ramar. Samtidigt är det omöjligt att diskutera skola, kunskapsutveckling, social utveckling och identitet utan att ställa språket i fokus. Eller kanske hellre begreppet kommunikation. Detta gäller för alla elever. För döva elever med eller utan CI och för elever med hörselskador blir detta med kommunikation bara extra tydliggjort. Av de intervjuer vi gjort och ur den litteratur vi läst kan vi göra denna sammanfattning: Det tecknas för lite i de kommunala skolorna. Det talas för lite på Specialskolan. Och över allt behövs djupare kunskaper i och om mänsklig kommunikation. Kan den samlade språkkompetensen inom Östervångsskolan, Lunds Skolors Resurscentrum och Region Skåne utnyttjas ännu bättre i elevernas skolgång? Hur? Vad kan man starta med? När? 20 9.3 Vanlig klass, hörselklass eller specialskola – vad gynnar eleven? Att kunna kommunicera är grunden för allt socialt liv. Människor med hörselnedsättning upplever ofta hinder i kommunikationen som t.ex. när teknisk utrustning inte fungerar. Att kunna växla kommunikationssätt mellan tal- och teckenspråk beroende på omständigheterna eller att kunna förstärka sitt språk med tal eller tecken förbättrar avsevärt möjligheterna till en fungerande kommunikation. Vissa elever med hörselskada är i huvudsak beroende av teckenspråk för sin kommunikation, även om de med tekniskt stöd kan tillgodogöra sig talad undervisning. Konsekvenserna av funktionshindret kan vara svåra att se i tidig ålder. Ju äldre barnet blir, ju viktigare är en fungerande språklig kommunikation. Abstraktionsnivån i undervisningen ökar ju äldre eleven blir och kräver en god språklig grund och för åldern adekvat begreppsbildning, för att eleven ska kunna följa undervisningen. Mestadels tror man att undervisningen fungerar för en hörselskadad elev i vanlig klass under de tidiga skolåren. Det är först när man upptäcker bristerna i detta alternativ som man börjar söka nya lösningar – och då har eleven sannolikt blivit efter i lärandet. Nedanstående tabell ger en bild över elevers olika möjligheter och behov Språk Elever med hörselskada Döva elever Teckenspråk som kunskapsbärande språk Ja, för en del som första språk. För andra som andra språk och för vissa som kommande språk. Förändring som kunskapsbärande språk kan ske över tid. Ja, som första språk Ja, för en del som första språk. För andra som andra språk och för vissa som kommande språk. Förändring som kunskapsbärande språk kan ske över tid. Talspråk som kunskapsbärande språk Ja, som kunskapsbärande språk för många. Stöd i utvecklingen av tal efter behov. Ja, efter behov och möjlighet. Ja, som kunskapsbärande språk för en del. Stöd i utvecklingen av talet efter behov Svenska språket Ja, talad och skriven som kunskaps- svenska. Förändring av kunskapsbärande språk bärande språk kan ske över tid Ja, skriven svenska Ja skriven svenska och för många även talad svenska. Förändring av kunskapsbärande språk kan ske över tid. Elever med CI De elever som är i behov av både tal och teckenspråk för sin kunskapsBehov av flexibla grupper inhämtning behöver ha tillgång till båda språkgrupperna. Ibland initialt, i undervisningen ibland i vissa ämnen eller i sådana situationer där teknik/miljö inte är tillfredsställande samt vid förändringar av elevens hörstatus. (Huvuddragen i tabellen är hämtad från en utredning om ett samgående mellan Alviksskolan och Manillaskolan, 2004) 21 9.4 Bra skolgång kan förebygga framtida svårigheter Forskaren Berth Danermark vid Örebro Universitet har pekat på att det är fler döva än hörselskadade som går till högre utbildning. Hur ska man tolka detta? Förmodligen har alltför många hörselskadade elever haft en dåligt anpassad skolmiljö som gjort att arbetsdagen blivit alltför tröttande – de har inte orkat hänga med. Andra menar att hörselskadade som lärt både teckenspråk och talad svenska inte erövrat full kompetens i något av språken. Bland de uppemot en halv miljon hörselskadade personer i yrkesverksam ålder ligger enligt Danermark och Lotta Coniavitis sjukskrivningstalen betydligt högre än för hörande (Att höra till – om hörselskadades psykosociala arbetsmiljö, 2003). Att vara hörselskadad är kanske det osynliga funktionshinder som dränerar individens ork mest. Varje kommunikationstillfälle innebär en spänd koncentration. Hörselskadade kvinnors sjukskrivningstal ligger högre än för hörselskadade män. Skillnaden antas bero på att kvinnor i högre grad än män arbetar inom yrken med många mänskliga kontakter (skola, sjukvård, service). Danermarks forskningsresultat är som vi utredare ser det starka argument för att undervisning och skolgången för elever med hörselnedsättning hittills inte varit tillräckligt bra och att den behöver förbättras för att vi ska kunna leva upp till målsättning likvärdig utbildning för alla.. UTREDARNAS FÖRSLAG 10.Olika organisatoriska alternativ och placeringar av undervisningen för hörselskadade och döva barn 10.1 Sex perspektiv att utgå från då vi värderar olika organisatoriska lösningar Det finns många sätt att anordna undervisningen för döva och hörselskadade barn i regionen. I dag har vi en lösning där både Östervångsskolan och kommunerna arbetar ganska självständigt. En mer långtgående koncentration, samordning och samverkan är exempel på ett annat sätt att arbeta. Men hur ska vi värdera olika sätt att organisera undervisningen? Till stöd för en sådan värdering har vi formulerat sex utgångspunkter för läsarens reflektioner och bedömningar. Ett psykologiskt perspektiv En människa blir till i mötet med andra. Att ha kamrater och att kunna kommunicera med dessa är en grundläggande förutsättning för varje barns identitetsutveckling. När det gäller döva barn och barn med hörselnedsättningar är detta särskilt viktigt att beakta. Speciellt de barn med hörselskador som går i vanlig klass behöver kamrater att kunna dela sina erfarenheter med. Antalet hörselskadade barn i gruppen bör inte vara alltför litet. Möjligheten att kunna välja kamrater som man kan dela sina intressen med är viktigt för alla barn. Att ha äldre kamrater som förebilder för fortsatta studier är också en betydelsefull faktor för det enskilda barnet. Ett pedagogiskt perspektiv För att kunna stödja döva och hörselskadade barn i deras kommunikativa utveckling och lärande krävs pedagogisk och hörselspecifik specialpedagogisk kompetens med olika 22 inriktningar. Olika kompetenser som i en samlad och nära insats kan komplettera varandra utifrån det enskilda barnets behov. Ett perspektiv som belyser behovet av anpassning av lokaler, miljö och teknik Miljöer och lokaler för barn med hörselnedsättning behöver vara anpassade vad gäller ljus, ljud och teknik för att inte utestänga barnet med hörselnedsättning. Fysisk anpassning av ljudmiljön så att barnet kan vistas i alla lokaler avsedda för undervisning, måltider och rastaktiviteter. Även ljusmiljön är viktig för att det hörselskadade barnet ska kunna avläsa andra. Hörselteknisk anpassning som medger kommunikation mellan lärare elev och elever emellan samt akut och kontinuerlig service av tekniken i de miljöer där barnet vistas. Ett över-tiden-perspektiv För många barn kan hörselskadan förändras över tiden, mestadels genom att hörselnedsättningen förvärras, men också motsatsen kan förekomma genom medicinskttekniska lösningar. Färre gränser mellan undervisningen på talets grund och undervisning på eller i teckenspråk, geografiskt och lokalmässigt, gör det lättare för eleven att röra sig mellan de olika verksamheterna och få ett adekvat stöd i lärandet och för sin utveckling. Ett samhällsperspektiv Ju större möjligheter ett hörselskadat barn har att med kompetent stöd utveckla sin kommunikativa förmåga och erövra samma kunskaper, färdigheter och kompetenser som hörande barn i skolan desto större är möjligheterna att som vuxen leva ett bra liv som familjemedlem, yrkesarbetare och samhällsmedborgare. Att ge de hörselskadade barnen maximala förutsättningar till utbildning genom bra stödinsatser, där tid är en viktig faktor, är inte bara bra för individen, det är också samhällsekonomiskt lönsamt. En väsentlig insikt hos pedagoger för hörselskadade elever är den trötthet som kan drabba den eleven p.g.a. den koncentration som den nedsatt hörsel kräver. (Sjukskrivningstalen bland hörselskadade är idag högre än för övriga grupper, Berth Danermark, Örebro Universitet). Ett kortare ekonomiskt perspektiv Genom samordning och samverkan kan resurser utnyttjas på ett bättre sätt. I en samverkan där verksamheten förläggs till en eller få skolor är det möjligt att erbjuda barn och föräldrar en bättre verksamhet till lägre kostnader och till högre kvalitet. I ökad samverkan mellan staten/ Östervångsskolan och kommunerna finns möjlighet till både mänskliga och ekonomiska vinster. 10.2 Hörselklasser och Specialskola i samverkan. Hur kan det organiseras? Vår utgångspunkt är att ett utökat samarbete mellan den statliga specialskolan och de kommunala skolornas insatser för elever med hörselnedsättning gynnar eleverna. Elevernas behov att utveckla förmågan att kunna växla mellan teckenspråk och eller tal kan tillgodoses bäst om teckenspråksbaserad och talspråksbaserad undervisning finns nära varandra. 23 Gränserna kan luckras upp, ”gränsöverskridanden” bli möjliga och undervisningen kan bättre anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Med hörselklasser nedan avser vi grupper av elever som får sin huvudsakliga undervisning via tal (med undervisning i teckenspråk och med möjlighet till stöd via teckenspråk). Alla anpassningar av ljud- och ljusmiljö, pedagogik och hörselteknik är genomförda. I detta avsnitt berör vi inte de barn med hörselnedsättning som får sin undervisning i vanlig klass i sin hemskola och där alla anpassningar (se ovan och avsnitt 8) gjorts. A. Skolgång på Östervångsskolan A.1 Kommunala hörselklasser placeras på Östervångsskolan A.2 Kommunala hörselklasser och vanliga grundskoleklasser placeras på Östervångsskolan I båda fallen finns följande alternativ a. Kommunerna beställare – Östervångsskolan utförare (jfr Kristinaskolan i Härnösand) b. Lunds kommun utförare – Specialskolemyndigheten beställare c. Två samverkande huvudmän och ledningar B. Skolgång i kommunal grundskola med f-9 verksamhet (helst en helt ny specialanpassad skola) B.1 Kommunala hörselklasser och Östervångsskolans klasser på en kommunal f-9 skola Med följande organisatoriska alternativ a. En kommun utförare – Specialskolemyndigheten beställare b. Två samverkande huvudmän och ledningar C. Skolgång både i kommunal skola och på Östervångsskolan C.1 Yngre elever (t.ex. hörselklasser år F-3 och Östervångsskolans klasser år 1-3) placeras på kommunal skola. Äldre elever (t.ex. hörselklasser 4-9 och Östervångsskolans klasser 4-10) placeras på Östervångsskolan. C.2 Kommunala hörselklasser placeras på en kommunal skola. Elever som behöver undervisning i teckenspråklig miljöer får undervisning på Östervångsskolan. Samutnyttjande av personal och specialister. Med följande organisatoriska alternativ: a. Två samverkande huvudmän och ledningar b. En kommun utförare – Specialskolemyndigheten beställare c. Kommunerna beställare – Östervångsskolan utförare 24 11. Förslag om samverkan, kunskapscenter och utbildningsinsatser 11.1 Samverkan mellan hörselpedagogerna i Skånes kommuner Vid våra samtal med hörselpedagoger och inte minst förvaltningschefer i kommunerna har hörselpedagogernas arbetssituation berörts. Förvaltningscheferna menar att det i kommunen inte finns någon arbetsledare som har sakkunskap i hörselfrågor, ”Dessutom arbetar de i flera kommuner och är få timmar hos oss”. Hörselpedagogerna har själva insett detta. Man har i regionen regelbundna träffar för att kollegialt stötta varandra. Uppgiften att hävda den hörselskadade elevens behov i kommunerna kan vara både svår och tung. ”Det kostar pengar, måste vi göra det? Vi har inga pengar för anpassning, det är tekniska kontorets uppgift. Ska vi inte tänka på de andra barnens behov längre”? Föräldrarna känner sig frustrerade om det inte funkar och många ambitiösa lärare känner sig otillräckliga. Medelåldern bland hörselpedagogerna är hög och det kommer på sikt bli svårt att ersätta den kompetens som nu finns. Vi föreslår: Bilda fyra centra runt de kommuner där det finns hörselklasser eller motsvarande (Helsingborg, Hässleholm, Lund och Malmö) Bestäm vilka kommuner som hör till respektive centra. Träffa överenskommelse mellan berörda kommuner om att samordna hörselpedagogerna inom respektive område samt de ekonomiska spelreglerna för detta. Utse en av hörselpedagogerna inom respektive område till samordnare och en skolledare med hörselpedagogisk erfarenhet som arbetsledare. Planera i god tid för succession inför pensionsavgångar. Tillämpa mästare-lärlingsprincipen om inte lärarutbildningarna vaknar till liv – se nedan! 11.2 Samverkan vid information till föräldrar inför skolval Vi har i de inledande kapitlen berört föräldrars behov av information inför valet av skola. Helt andra krav ställs på föräldrar till hörselskadade eller döva barn än på föräldrar till hörande barn. Ett felval kan få stora konsekvenser. Behovet att luta sig mot experter och deras uppfattningar kan uppstå när man känner sig osäker. Många av de experter som föräldrarna möter före skolstarten är inte pedagoger. De kan uttala sig om skolgången och olika alternativ utan att behöva ta de praktiska konsekvenserna av de egna råden. Självklart finns motsatsen också bland dem som möter föräldrarna före skolstarten, men risken är ändå uppenbar att de olika alternativen inte synliggörs utifrån en pedagogisk bedömning. Frågan om vem som har informationsmakten i en så känslig situation som inför föräldrarnas val av skola för sitt hörselskadade barn är viktig. 25 Vi föreslår: Ett objektivt informationsmaterial som tydligt beskriver de tre huvudalternativen (i vanlig klass, hörselklass och specialskolan) samt möjligheterna i dessa utarbetas gemensamt av berörda parter. Följande kan finnas med: Möjligheterna att flytta mellan de olika alternativen om det inte fungerar Vikten av att barnen utvecklar en tvåspråkighet Skillnaderna med undervisning på talets grund och undervisning via tecken Grundläggande krav på vilka anpassningar som är en förutsättning för en framgångsrik skolgång De olika intresseorganisationernas ”skolpolicy”-dokument Anordna föräldrautbildningar tidigt under förskoletiden och varje år i januari en gemensam informationsträff för berörda föräldrar i regionen där kommunala hörselpedagoger, skolkonsulenten i Hörsel- och dövenheten och samt representanter för hörselklasser och specialskolan tillsammans medverkar. Hävda att det huvudsakliga ansvaret för stödet till föräldrar inför valet av skola ska ligga på skolan och de ledare och pedagoger som har erfarenheter av att arbeta med hörselskadade och döva barn och som i praktiken ska ansvara för att barnen lär och utvecklas enligt uppdraget i läroplaner och kursplaner. 11.3 Samverkan Lund – omkringkommuner av rationella skäl Antalet elever som är döva eller hörselskadade (eller har andra funktionshinder) är litet i förhållande till totala antalet barn i förskolan och skolan. Detta drabbbar framför allt barn med hörselnedsättning. Det finns enligt vår uppfattning helt enkelt inte tillräcklig kompetens och insikter vare sig på lednings-, skol- eller pedagognivå. Speciellt inte i de mindre kommunerna. Och detta är begripligt. Hur ska man kunna hålla kompetensen uppe när det berör så få elever i den egna kommunen? Men risken är att denna brist på kompetens drabbar det enskilda barnet. Kraven på anpassning, mindre grupper, teknik och hörselpedagogisk kompetens kan leda till stora utgifter för kommunen. ”Varifrån ska de pengarna tas - från övriga elever?” Då tillgrips kanske metoden elevassistent för att ”dölja problemet”. Ett känt fenomen i många skolor där den minst utbildade får ta hand om eleven som ibland har störst svårigheter. Sen hoppas man att det ska ordna sig. Men vad är då lösningen på detta ”problem”? Vi tror att lösningen heter samverkan mellan skolor och kommuner. Samverkan kan inte ske utan att det kostar pengar för alla inblandade, men sannolikt kan det leda till att resurserna utnyttjas bättre – till något lägre kostnad för var och en. Kostnader i form av resor kan tillkomma, men dessa är små i förhållande till de vinster som kan göras i elevperspektivet. Vi föreslår: Östervångsskolan och Lunds kommun tar ett samordningsansvar för undervisningen av hörselskadade grundskoleelever i kommunerna runt Lund och i södra Skåne. Bilda en speciell samordningsgrupp med representanter för olika intressenter. Starta speciella hörselklasser (se 10 ovan!) Kommuner som vill vara med i denna samverkan träffar i förväg överenskommelse om att vid behov utnyttja möjligheten till skolgång i hörselklass och de ekonomiska spelreglerna för detta 26 Ansvar för utvärdering och kvalitetskontroll åvilar berörda kommuner (som beställare) gemensamt (Förslagsvis i någon form av rullande schema) Samarbetet med Silviaskolan, Nya Stenkulaskolan och Elinebergsskolan utvecklas vidare för samordning och för gemensam kunskapsutveckling Hörselklasserna börjar vid höstterminsstarten 2006 Pröva om det på sikt också behövs undervisning på gymnasienivå i regionen 11.4 Elever med fler än ett funktionshinder I denna utredning har vi huvudsakligen berört elever som är döva/har hörselnedsättning som enda funktionshinder. Men det finns många barn som förutom att vara döv eller ha nedsatt hörsel också har andra funktionshinder/svårigheter. Det kan bl.a. handla om Autism Språkstörningar som inte är relaterade till hörselnedsättningen (t.ex. dyslexi) Utvecklingsstörning Fysiska funktionshinder Vi har utgått från att det primära funktionshindret är hörselnedsättning/dövhet. För dem som arbetar med barn med flera funktionshinder varav hörselskadan är ett är det kanske tvärtom. SIT i Malmö har rådgivare som ger stöd till skolor och kommuner runt elever med olika funktionshinder, men det finns som vi ser det inte heller här någon nämnvärd samordning eller samverkan mellan de som har undervisningsansvaret (specialskolan och kommunerna) för dessa elever. I ekonomiskt knappa tider är risken stor att dessa elever som uppenbarligen kan ha stora svårigheter inte får den professionella hjälp de har rätt till. Döljer den kraftiga tillväxten av antalet elever i särskolan också elever av denna art? Vi föreslår: Organisera en träff med SIT:s rådgivare, representanter för region Skåne (Habilitering, Synhörsel- och dövverksamheten), Team Munkhätte i Malmö, Kommunerna, Furuboda Kompetencenter m.fl regionala aktörer och påbörja ett arbete med att: Inventera vilka behov som finns Inventera vilka stödinsatser som finns och hur dessa arbetar Pröva vilka av de behov som redovisats och som inte kan tillgodoses av den enskilda kommunen/huvudmannen Ge förslag till kommunal samverkan i dessa frågor 11.5 Kunskapscenter i ett hus med bl.a. ansvar för kompetensutveckling i regionen Behovet och nödvändigheten av en utökad samverkan mellan företrädare för Region Skåne, kommunerna och Östervångsskolan är uppenbar. Region Skåne har successivt minskat resurser och åtaganden för Döv- och hörselteamet. Samtidigt har Cochleatemet kommit till och fått stor betydelse. Vi har tidigare redogjort för att en familj med ett hörselskadat barn kan möta olika specialister geografiskt placerade på sex olika platser i kommunen. Samtidigt arbetar alla med samma sak - att ge stöd åt en mycket avgränsad grupp barn och föräldrar. 27 Varför arbetar de så åtskilt? Varför samarbetar de inte? Varför finns tre olika huvudmän? Detta är frågor som den i traditioner och kulturer inom döv- och hörselskadevärlden inte bevandrade lekmannen kan ställa sig. Hur har det kunnat bli så? Måste det fortsätta så? Vad skulle de olika specialisterna tjäna på att samverka mer eller rent av samlokaliseras? Svaret är att samverkan och samlokalisering inte är till för att myndigheter eller de professionella ska tjäna på det – samverkan ska gagna medborgarna! De betalar skatt i detta syfte. På sikt skulle en samverkan och samlokalisering kunna leda till att även resurser skulle kunna sparas eller utnyttjas effektivare till gagn för alla de barn och föräldrar som berörs av funktionshindren dövhet och hörselnedsättning. Främst för att höja kvaliteten i arbetet genom stödinsatser tidigt i de döva och hörselskadade barnens liv för att undvika senare lidande och kostnader. Det kanske också är på sin plats att i detta sammanhang reflektera över bristen på övergripande strukturer och strategier. Det kanske ligger i sakens natur att många som arbetar till stöd för de barn som berörs arbetar på ett mycket individuellt plan. Här görs i en god insats av engagerade och kunniga personer. Kanske detta är en av förklaringarna till att så få verkligen drivit krav på strukturella förändringar. I stället har verksamheterna i vissa fall blivit offer för andra nivåers och instansers behov att strukturera om. Ensam är inte stark. Vi föreslår: Samla och samordna så många resurser som möjligt under ett tak. Bilda ett kunskaps- och resurscenter (bl.a. genom att återskapa det kunskapscenter för södra Sverige som tidigare fanns på Östervångskolan och som avvecklades då SPM bildades år 2000 samtidigt som SIT fick motsvarande ansvar). Inled seriösa diskussioner mellan Lunds kommun, Östervångsskolan och regionens hörsel- och dövverksamheter om en långtgående samlokalisering Sträva efter att SIT knyter sina rådgivare till resurscentrat Utveckla ett gemensamt policydokument i vilket beskrivs gemensamma insatser och strukturer till stöd för barn, ungdomar och deras föräldrar. Skapa ett kunskapscentrum kring frågor som rör döva och hörselskadade i Lund Knyt forskare till verksamheten och satsa speciellt på att forska kring döva och hörselskadade barns språkutveckling Utveckla samverkan mellan olika specialister som en metod att gemensamt nå målen = bättre stöd till och verksamhet för döva och hörselskadade barn och ungdomar och deras föräldrar Tydliggör skolans uppdrag och mål för elevernas utveckling och lärande för alla Ge också detta kunskapscentrum i uppgift att Kartlägga kompetensutvecklingsbehov i kommuner och bland dem som redan nu arbetar med döva och hörselskadade barn och elever Organisera och genomföra kompetensutveckling, skapa nätverk och initiera pilotprojekt utifrån de behov som finns Initiera distansutbildningar och nya utbildningar hos högskolor och universitet 28 11.6 Det behövs en specialpedagogutbildning för arbete med döva och hörselskadade barn - inte för att handleda andra pedagoger på ett generellt plan Ett förslag till brev: Till ledningen för lärarutbildningarna i Malmö och Kristianstad Hörselpedagoger och pedagoger med utbildning för att arbeta med döva och hörselskadade elever är ett utdöende släkte – hur ser lärarutbildningarna i Skåne på detta? Vi har kunnat konstatera att det numera inte finns någon utbildning med inriktning på att direkt arbeta med barn och elever som är döva eller har hörselnedsättning. För att kunna göra detta krävs specifika kompetenser. Behovet handlar primärt inte om specialpedagoger med kunskap i att handleda andra som redan är utbildade pedagoger utan om pedagoger som kan arbeta i verksamheten med undervisning. Pedagoger som har sak- och ämneskompetenser för respektive skolform (förskollärare för förskolan och lärare för skolan) och specifik kompetens inom det område som berör hörsel och dövundervisning t.ex.: o Hörselskadade och döva barns språkutveckling o Grundläggande förutsättningar för att ett hörselskadat barn ska kunna lära och utvecklas o Förmåga att växla mellan teckenspråk som undervisningsspråk och talad svenska som undervisningsspråk o Tekniska och miljömässiga anpassningar nödvändiga för att döva och hörselskadade barn ska kunna delta i undervisningen o Kunskaper om de dövas rättigheter vad gäller språk och undervisning o Metodik Strävan ska vara att utbildningen ska resultera i: o Förskollärare och lärare som har kunskaper inom de områden barnet/eleven ska lära o Förskollärare och lärare som kan bidra till att stärka identiteten hos hörselskadade och döva barn o Förskollärare och lärare med pedagogiska kunskaper om hörselskador och dövhet o Förskollärare och lärare som kan stödja eleven i att hitta de bästa kommunikationsstrategierna o Förskollärare och lärares som aktivt kan bidra till dessa barns utveckling och lärande o Förskollärare och lärare som kan bevaka och följa språk- och begreppsutvecklingen hos barnen och eleverna En sådan utbildning kan organiseras som distansutbildning och/eller uppdragsutbildning, som en påbyggnadsutbildning till specialpedagogutbildningen eller som en helt ny utbildning. Som bakgrund till vårt initiativ bifogar vi den utredning som gjorts kring ”Hörselskadade och döva barns döva och barns skolgång och kunskapsutveckling” våren 2005. Se även regeringens regleringsbrev till Lärarhögskolan i Stockholm och Örebro Universitet ”om särskilda åtaganden att utveckla lärarutbildningar för dövas/hörselskadades behov” (2004) och rapport från dessa institutioner kring utformningen av sådan utbildning (2005). Lund 2005 Underskrift Underskrift Underskrift 29