Jonas Rudberg 2013-05-30
Kommentar till enkät om skogspolitiken (Sveriges Natur)
Avsedd för webbpublicering i anslutning till enkäten
Enkäten om skogspolitiken ger en rad intressanta och avslöjande svar. Somligt är förstås mest retorik
och svepande formuleringar. Men bland svaren finns också tydliga markeringar och skiljelinjer mellan
partierna, i flera fall på oväntade ställen.
På den övergripande frågan (fråga 1) om det behövs en ny skogspolitik svarar förvisso alla fyra
regeringspartierna ett samfällt ”nej”. Men dessa partier har format denna politik under sju år, så det
förvånar inte. Tittar man närmare på enskilda svar framstår (FP) som skarpast, då de kräver en mer
aktiv skogspolitik för att klara balansen mellan produktion och miljö. (M) vill visserligen ”beivra
lagbrott” men är otydliga när det gäller behovet av att skärpa själva lagen.
Det finns tydliga skiljelinjer inom både regeringsblocket och oppositionen. Folkpartiet sticker ur
hakan och visar än en gång sin gröna sida, genom att avvika från ”regeringslinjen” i flera f rågor. (FP)
är öppna för att lägga skogslagstiftningen i miljöbalken (fråga 2), man är tydligast av
regeringspartierna om förbättrad hushållning med skog (fråga 5) och man bejakar principen om
skogsbrukets ekonomiska ansvar (fråga 3). Men även moderaterna gillar ekonomiska styrmedel, som
CO2-skatt, och man vill gärna ”utveckla nya styrmedel” och ”värdesätta ekosystem och [ ---] tjänster”.
Ett annat parti som sticker ut, fast åt andra hållet, är ”alliansens gröna röst”, alltså centerpartiet, som
här framstår som närmast naturvårdsfientliga i skogspolitiken. Centern svarar ”nej” på frågan om
skogsbrukets ekonomiska ansvar och vill inte ha en ny princip motsvarande ”förorenaren betalar”
Det enda övriga parti som säger nej till detta är något överraskande (S) men deras svar antyder att de
möjligen läst in något annat i denna frågeställning. Mindre förvånande är kanske att (C) inte anser
det behövs tydliga begränsningar av markägarens förfoganderätt (fråga 4). Som enda (!) parti anser
(C) att det inte behövs bättre hushållning med skog. Av motiveringen framgår att partiet jämställer
”skog” med ”kubikmeter”. Att det har gått några decennier sedan (C) var riksdagens mesta miljöparti
är sorgligt uppenbart.
Riksdagens största parti socialdemokraterna, som ju också stått bakom den skogspolitik som under
många år format våra skogar, är vaga i flera av sina svar och framstår inte som särdeles progressiva i
frågan om ny skogspolitik. Man vill förändra skogspolitiken, men inte föra in lagen under miljöbalken.
Man svarar – förvisso på oklar grund – nej på frågan om skogsbrukets ekonomiska ansvar (fråga 3)
och man vill, i likhet med (C) inte ha styrmedel för att optimera skogens klimatpåverkan.
Den enda fråga som förenar alla de sju partier som besvarat enkäten är att skogspolitiken bättre ska
samordna hur skogen används. Det som idag är splittrat på myndigheter, markägare och andra
aktörer behöver mer samordnad planering. I vart fall i denna fråga ett frö till en bred konsensus i
riksdagens att bygga vidare på.
