B F Skinner i sammanfattning
av Eva Bertilsson, 2011
Delprato och Midgey (1992) sammanfattar de fundamenten i Skinners arbete i tolv punkter,
och lyfter på så sätt fram kärnan i Skinners version av behaviorism.
Vetenskapens syfte: prediktion och kontroll
Skinner fokuserade på induktiva metoder: samla in empiriska data, och använd dessa till att
framställa generella principer eller funktionella relationer mellan olika händelser. Genom att
ta reda på hur verklighetens lagbundenheter ser ut blir det möjligt att förutse framtida
händelser. Detta möjliggör kontroll; om vi förstår hur världens lagbundenheter ser ut kan vi gå
in och påverka relevanta variabler, och därmed styra det framtida händelseförloppet.
Metodologi: funktionsanalys
Relationen där en förändring av en oberoende variabel leder till förändring av en beroende
variabel kallas av Skinner för en funktionell relation, och arbetet med att hitta sådana
relationer kallas för funktionsanalys.
I Skinners metodologi utgörs den oberoende variabeln av miljöfaktorer – närmare bestämt av
miljöfaktorer som tidigare på åtföljt ett visst beteende. Sådana kontingenser är vad som
orsakar framtida beteende. Så genom att ändra dessa miljöfaktorer kan beteendet (den
beroende variabeln) påverkas. Det som är lite speciellt i Skinners behaviorism är att orsakverkan inte ligger i omedelbar tidsföljd. Orsaken till nuvarande beteende ligger istället i
miljövariabler som förekommit vid en tidigare tidpunkt.
Beteende är lagbundet
Skinners utgångsläge var deterministiskt: det finns en lagbundenhet, en given ordning, och
vetenskapens uppgift är att undersöka hur denna ordning ser ut. Beteende betraktas och
undersöks därför utifrån samma grundpremisser som andra biologiska, fysiska och kemiska
företeelser – man försöker ta reda på hur orsak och verkan hänger ihop. Detta är vad som
möjliggör prediktion och kontroll. ”Fri vilja” är med denna utgångspunkt en illusion, och
Skinner rekommenderade att människor istället skulle fokusera på att ta reda på vilka
variabler som styr deras eget beteende, för att få bästa chans till kontroll över det egna livet.
Beteendets orsaker finns i miljön
Skinner menar beteende omöjligt kan skiljas från den omgivande miljön, och att det är i
miljön (alltså i de stimuli som förekommer såväl i den yttre omgivningen som innanför
huden) som orsaksförklaringar – de oberoende variabler som påverkar framtida beteende –
finns. Orsaker till beteende ska alltså inte sökas i mentala processer eller tillstånd; dessa kan
varken observeras eller manipuleras direkt, och är oanvändbara i en vetenskap som fokuserar
företeelser i den fysiska världen och arbetar med prediktion och kontroll som mål.
Konsekvenser selekterar beteende
”Konsekvenser” är de miljöbetingelser som följer på ett beteende. Individens nuvarande
beteende är en funktion av vilka konsekvenser tidigare beteenden har haft. Detta innebär en
selektionsprocess som fungerar på individnivå på samma sätt som evolution fungerar på
populations- eller artnivå; konsekvenserna (hur beteendet/egenskapen fungerar i miljön) avgör
beteendets/egenskapens framtida existens.
Världen är fysisk
Skinners behaviorism utgår ifrån en monistisk, fysisk världsbild där allt som finns har en
fysisk form – till skillnad från den dualistiska uppdelningen i exempelvis kropp och själ, eller
materia och ande.
Beteende är psykologins studieobjekt
Skinner definierade beteende som något en organism gör, och som antingen kan observeras av
omvärlden (publikt beteende) eller av organismen själv (privat beteende). Han menade att
psykologin bör fokusera på beteende och bli en del av biologin och naturvetenskapen, istället
för att försöka att studera mentala företeelser.
Reduktionism och icke-reduktionism
Skinners behaviorism är reduktionistisk, såtillvida att den utgår ifrån att beteende är en fysisk
företeelse som på lägre reduktionsnivåer kan förklaras med biologi, fysik och kemi. Skinners
behaviorism är samtidigt icke-reduktionistisk, såtillvida att beteende och miljö ses som de
väsentliga variablerna. I studiet av beteende fokuserar man alltså inte på de möjliga lägre
reduktionsnivåerna (anatomi, neurofysik och liknande).
Här finns alltså en motstridighet. Delpatrio och Midgley konkluderar att fysiologiska
förklaringar på lägre nivå enligt Skinner är önskvärda om, men bara om, de kan ge en bättre
förklaring till hur tidigare erfarenheter påverkar nuvarande beteende än vad behaviorismens
funktionsanalys gör.
Evolution och miljö ändrar organismens biologi
Selektion genom evolution förändrar organismers biologi generation för generation. Skinner
påpekar att individens levnadsmiljö på ett liknande sätt leder till förändringar i organismens
biologi under individens livstid; glappet mellan förstärkning och framtida beteende - det som
mentalistiskt kallas ”kunskap” eller ”förväntningar” – måste handla om biologisk förändring.
Två huvudklasser: respondent och operant.
Respondenta beteenden är ”förprogrammerade” till att utlösas av specifika stimuli, men kan
genom respondent betingning komma att utlösas av andra stimuli. När det gäller respondenta
beteenden råder ett mekaniskt orsak-verkansamband; stimulit orsakar responsen.
Operanta beteenden är beteenden som formas av de konsekvenser beteendet leder till. Det är
alltså de tidigare konsekvenserna som är orsaken till beteendet så som det yttrar sig för
ögonblicket.
Stimuluskontroll
Den grundläggande enheten i studiet av operant beteende är ”the three-term contingency”:
diskriminativt stimuli – beteende – konsekvens. Om ett operant beteende pålitligt följer efter
ett visst stimulus (men inte annars) beror det på att beteendet blivit förstärkt när det
förekommer just i närvaro av detta stimuli. Fenomenet kallas stimuluskontroll.
All mänsklig aktivitet är beteende
Beteendeprinciperna är generella och äger giltighet även för komplexa mänskliga aktiviteter
såsom språk, tänkande, medvetenhet – ja, även forskning. Skinners behaviorism är därför
applicerar på all mänsklig aktivitet.
Ref:
Delprato, D. J. & Midgley, B. D. (1992) Some Fundamentals of B. F. Skinner’s Behaviorism.
American Psychology Today, 47: 11, 1507-1520.
