G
enombrottet
KYRKMAGASIN
BLOD!
#TYGELSJÖKYRKA * TYGELSJOKYRKA.SE
människan, en BLÖDANDE varelse
Hjärtat pumpar runt blodet i våra kroppar.
Ständigt arbetar denna muskel för att vi ska kunna
leva. Blodet transporterar syre från lungorna och
ut till kroppen och tillbaka igen till lungorna med
avfallsprodukten koldioxid. Blodet reglerar vår
temperatur och kämpar mot bakterier och virus
som angripit kroppen. Blodet renar vår kropp från
det som vi måste bli av med och tar upp viktiga
näringsämnen.
Blodet förnyas hela tiden. Varje sekund tillkommer det över 2 miljoner nya röda blodkroppar
som hjälper till med syresättningen av kroppen. Vi
har tre olika vita blodceller som städar i kroppen,
attackerar inkräktare och äter upp bakterier. Får
vi ett sår ser dessa blodceller till att stoppa blödningen genom att blodet levrar sig och fungerar
som ett plåster.
Blodet blir rött av hemoglobin. Den röda färgnyansen skiftar mellan syrerikt och syrefattigt
blod. Syrefattigt blod är mer mörkrött.
I Gamla Testamentet sägs det att blodet bär livet,
därför får du inte får äta blod och därför ska slakten
av ett djur ske på ett professionellt sätt, så att
blodet kan tas bort. Genom att stryka blod på
dörrposterna blev det israelitiska folket räddat och
kunde påbörja sitt uttåg ut ur Egypten.
I många kulturer har blod omgärdats av taburegler
därför att det också ansetts vara orent eller farligt.
Särskilt när det lämnat en kvinnas kropp som vid
menstruation eller förlossning. I vår egen tradition
finns seden med kyrktagning. Efter den visste
omgivningen att kvinnan läkt efter förlossningen
och att hon inte lämnade blod ifrån sig när hon
gick ut. Innan dess fick hon inte gå utanför huset
eller gården, inte ta någon i hand och hon fick inte
delta i några hushållsgöromål. Det var förmodligen
ganska skönt att den nyblivna mamman fick vila
och återhämta sig även om de sex veckorna före
kyrktagningen hade sin grund i att kvinnan var
oren och syndig.
Blod spelar en central roll i kristen tro. Guds
eget barn blev en människa av kött och blod. En
människa som vi. Hans blod var rött som vårt av
hemoglobin och de röda blodkropparna syresatte
hans kropp. Hela hans liv var ett liv som gick i
kärlekens och blodets färg.
Välkommen att läsa detta nummer av Genombrottet.
Läs så att ögonen blöder!
helena myrstener
Enligt bibeln bär
blodet på vår livskraft,
vår själ
Here’s Johnny!
Deckargenren har på de senaste femtio åren ökat med
60 procent av de böcker som säljer mest i Sverige.
Även deckarlitteraturen för barn har ökat. Bokförlagen
behöver ge ut deckare för att lyckas. Det är som om
människan älskar att läsa om ond, bråd död.
Samtidigt vet vi att fallet eller mordgåtan i princip
alltid klaras ut när vi läser krim. Ingen behöver sväva i
ovisshet eller oroa sig över att bli lämnad utan svar eller
förklaring. Verkligheten ser ofta helt annorlunda ut.
HALLOWEEN ÄR PÅ ingång. Det är svårt att avgöra
om firandet av Halloween växer eller inte. Skräck
kittlar dock och ger en ordentlig adrenalinkick. När vi
blir rädda slår hjärtat upp till 15 extra slag i minuten.
Kroppens smärtlindring ökar kraftigt. Blodkärlen
smalnar av och ger oss en lägre kroppstemperatur.
Vi är beredda att fly.
DET FINNS DE som anser att scenen i filmen The
Shining, när huvudrollsinnehavaren har blivit galen
och hugger ner badrumsdörren för att komma åt sin
fru med sitt Here’s Johnny!, är den mest skräckfyllda
i filmhistorien. (Nu hör du kanske inom dig hur Jack
Nicholson låter när han säger detta med ett groteskt
hånflin, hjälp!!!!). Smaken är olika, men när hösten är
här vill vi kanske krypa upp i soffan och se en film, en
skräckfilm till och med.
VARFÖR FINNS DET då en publik för skräckfilmer,
thrillers, deckargåtor osv? Är det ett sätt att möta
och bearbeta det mest hemska vi föreställer oss kan
hända våra barn, våra samhällen, våra nära och kära?
För att stå ut med den verklighet som många gånger
inte låter sig lösas? Kan filmerna vara ett sätt att
bearbeta det faktum att vi kan leva bredvid en annan
människa i flera år, i årtionden, och ändå inte vara
riktigt säker på att fullt ut känna den andra? Att när
som helst kan något hända, sägas eller uppdagas som
rycker ifrån oss tryggheten.
HUR SOM HELST, mys med film och kuddar. Se bara
till att dörrarna är låsta, att vinden är kontrollerad och
att några lampor är tända.
BLOD, ROCK OCH TÅRAR
På 80-talet kom det flera skräckfilmsinspirerade
hårdrocksband, berättar Albin Johansson, musiker i
Limhamn. Han nämner band som WASP, Alice Cooper,
Ozzy Osbourne. Det skulle vara blod på scenen,
groteskt och spektakulärt.
Det skulle påminna lite grann om teater med blod
som skvätte på scenen. Fortfarande finns det band
som jobbar med denna estetik, säger han. Extrema
hårdrockare som flirtar, mer eller mindre, med
skräckfilmsgenren. De vill skapa den stämningen, den
där skräckfilmskänslan. Provocera med spektakulära
inslag.
— Det närmaste blod jag har varit nära på scenen var
när ett sår på mitt finger gick upp och det kom blod
på basgitarren! Vi var mitt uppe i låten och det var
bara att spela på. Elbasar har vassa strängar, säger
Albin.
Precis som en läser deckare så finns det de som dras
till otäcka saker, menar Albin. Opera kan också vara
väl så otäckt med dramatiska och starka känslor.
— Du vet att det inte är på riktigt, det gör att du
ändå är trygg, samtidigt som du ser och lyssnar på
det som är otäckt, säger Albin.
Det finns flera hårdrocksband som har operasångare
som sångare. De kan sjunga mäktigt med en stor
volym och de kan sjunga dramatiskt. Döden finns
med som tema, likaså kaos.
— Musik som innehåller känslor kring dessa teman
verkar behövas. Det är hårdrocken och den klassiska
musiken som står för det.
Lust och åtrå, naturkrafter
som övergår förståndet,
vackra människor som möter
kärlek i det oförklarliga,
odödlighet. Det är inte alls
märkvärdigt att ungdomar,
och vuxna, fascineras. Det är
som en parallell värld till vår
vanliga, förutsägbara vardag.
Vampyrvärlden.
Oemotståndligt
Visst vill vi tänja på gränser? Höra chockerande
berättelser, läsa om ovanliga människor? Lära oss
mer. Ett sätt är att leva oss in i filmer och tv-serier,
med karaktärer som gör det vi inte kan och där scener
med magi, sex och våld är så realistiska att vi häpnar.
Samtidigt som vi vet att det inte är verklighet. Det
finns massor av skräp – och en hel del bra. Det är
bara att botanisera. Det okända innebär inte automatiskt ondska. Dessutom, ondska är logisk och går
att bekämpas. Mot okunskap kämpar vi förgäves.
Twilightsagan ger en ganska snäll bild av vampyrvärlden. Trots Bellas väldoftande blod visar Edward
och familjen Cullen att vampyrer kan vara åtminstone
halv-normala och överleva på blod från djur och alltså
bli the good guys, i kampen mot the Volturi. Edward
vill inte omvandla Bella förrän han är övertygad om
att Bella vet vad ett liv som vampyr innebär. Hennes
kärlek till honom är inte nog.
En lite vacker pekpinne, att tänka in konsekvenserna av vårt handlande. Vad betyder de för din familj,
dina vänner? Hur påverkas världen av det du gör?
Bill Comptons begär efter blod och speciellt Sookie
Stackhouse ovanliga fe-variant känner inga gränser.
Ett begär inget True blood kan lugna. Maktbegär.
Makt över den progeny han beskyddar. Styrka att ta
det han vill ha, den han vill ha. Med rätt sorts blod i
kroppen är han oövervinnlig. True blood är som en
realistisk version av en vampyrvärld, med situationer
du kan relatera till. Här finns karaktärer som älskar
och bråkar, här tas politik, mänskliga rättigheter och
könsroller upp. Människors dåliga sidor, vardagens
problem. Inget är tillrättalagt.
Bills mänskliga sida tar till slut överhand. Han vill att
Sookie ger upp sina krafter för att få leva som vanlig
människa. Och han vill ta emot the ultimate kindness
och få dö mänskligt. Men, Sookie vet, precis som vi,
att det är en välsignelse att vara annorlunda. Vi har
fått gåvan fri vilja och möjligheten att utöva den. Gud
gör inga misstag.
Hoppas din höst fylls av bra film, intressanta böcker,
nya intryck och kanske ett och annat vampyrmöte.
bodil rolf
PUMPOR, KRYSS OCH CYKLAMEN
E
n fin, solig höstförmiddag besöker
jag Dan Tedestål på Vellingeblomman
för att prata lite om hans halloweenutställning. Jag hade bara tänkt att
vi skulle sätta oss ner och prata om
de frågor jag hade med mig men han
ville prompt att jag skulle gå halloweenvandringen. Jag
skrek ett par gånger…
PÅ MINA FRÅGOR om vad allhelgonahelgen betyder
för honom och varför de har halloweenutställning
svarar han att för att kunna överleva så måste det till
jul-, påsk- och halloweenutställningar.
— Förr var alla högtider viktiga. Den enda högtid
nu, som är som förr, är julen. Traditionerna är dock
inte kvar på samma sätt. Till jul hade många kanske
10 julstjärnor i sina fönster, nu köper man kanske 2,
säger Dan.
Förr var alla högtider viktiga för folk
Efter jul skulle det vara begonior i fönstrena. De höll inte
så länge eftersom det är för tidigt för dem, så de byttes
ut ett par gånger innan det var dags för de gula blommorna till påsk. Sedan skulle alla ha penséer till våren
som sedan byttes ut till pelargonior till sommaren som i
sin tur byttes ut till ljung när hösten kom.
FEM AV PERSONALEN jobbar med halloweenutställningen från slutet av juli fram till öppningen i september, cirka 5 veckor. Det finns väl inga direkta gränser
om vad som får vara med eller inte, det skall vara
inom rimliga gränser och inte för äckligt. ”Så länge
det görs med glimten i ögat så behöver vi nog bli lite
rädda/skrämda ibland”, säger Dan med ett leende,
och fortsätter: ”Något som är roligt är att klä ut sig
och ställa sig i utställningen, stå stilla och när någon
kommer nära säga något eller röra sig”. Det är upp till
besökarna, säger han, att bestämma om de vill/vågar
besöka utställningen.
HELA UTSTÄLLNINGEN ÄR ny för i år, i fjor var temat
camping och i år är det hotell. Här finns mycket prylar,
masker, utklädningskläder m.m. Både vuxna och barn
är intresserade men det säljs framför allt till barnen.
Så länge det görs med glimten i ögat så
behöver vi nog bli lite skrämda ibland
BLAND BLOMMOR SOM säljs nu till allhelgona helgen
är det några 100 vita ”kryss” och vita cyklamen. Förr
kunde det gå åt 500-1000 stycken. Det säljs mer
mossdekorationer och kransar nu. Däremot går det
åt cirka 9 pallar med gravljus, alltså cirka 27 000
stycken. Och en massa pumpor, i fjor såldes det 23
ton. Exakt hur många besökare de har vet inte Dan,
men de har cirka 65 000 betalande kunder kring jul
och cirka 35 000 vid halloween. Många kommer
familjevis.
DAN BERÄTTAR ATT han startade Vellingeblomman
1981 och började med julutställningen 1993. Julen är
störst i november, inför advent, innan första
advent har han sålt 2/3 av allt inför julen.
HANS TELEFON RINGER och någon annan än jag
behöver hans uppmärksamhet.
lotta sunemark
Den
livsviktiga
måltiden
I min kokbokshylla står någonstans runt 170 kokböcker och i min frys står en burk blod. En halv liter
blod som en dag ska bli en hemgjord blodpudding ur
en av dessa kokböcker. En blodpudding som doftar av
ingefära, kryddpeppar, mejram och kanel. Den kommer
att serveras med knaperstäkt fläsk och rårörda lingon
och jag vet redan nu vem jag ska bjuda in för att provsmaka denna anrättning. Jag har vänner som älskar
svenska husmansklassiker och med dem vill jag dela
denna måltid när den väl blir av.
Att måltiden har en stor
betydelse för vårt psykosociala
liv råder det ingen tvekan om
Att dela en måltid med vänner, släktingar eller varför
inte främlingar, är att stilla ett grundläggande behov
hos oss människor. Måltiden och att äta är något som
vi alla har gemensamt, oavsett kön, kultur, bakgrund
eller livssituation. Hungern som stillas är av underordnad betydelse då man samlas runt ett bord för att
umgås, diskutera, filosofera eller kanske bara sitta tyst
och lyssna på sorlet från de övriga. Faten som skickas
runt bordet blir ett givet samtalsämne och smaker och
dofter kan väcka minnen av andra människor vi mött
och delat måltider med. I mötet runt ett dukat bord blir
umgänget på något sätt intimare, diskussionerna och
känslorna intensivare. Bröllopsmiddag, Nobelmiddag
eller bara en vanlig falukorvsmiddag; gemenskapen är
det centrala. Alldeles oavsett om de närvarande är
besläktade genom blodsband, “bara” vänner, eller till
och med främlingar för varandra vid måltidens början,
så har man vid måltidens slut med största säkerhet
knutit nya eller befäst tidigare band.
En måltid kan givetvis också ha helt andra värden.
För människor i en stor del av världen handlar varje
måltid om överlevnad och för de äldre i vårt eget
samhälle kanske måltiden blir en plågsam påminnelse
om ensamhet, sjukdom och att livet håller på att rinna
ut. Att måltiden har en stor betydelse för vårt psykosociala liv råder det ingen tvekan om, och det behöver
inte handla om överdådiga sjurätters middagar för att
behovet av gemenskap och trygghet ska tillgodoses.
I mötet runt ett dukat bord
blir umgänget på något sätt
intimare, diskussionerna och
känslorna intensivare
Nattvardens enkla vin och bröd är ett utmärkt exempel
på en måltid där tyngdpunkten ligger på gemenskap
och att dela något som är större än förplägnaden i sig.
För många ensamma kanske denna korta, ceremoniella
måltid är den enda de intar i gemenskap med andra.
Precis som blodet har flera livsuppehållande funktioner
i våra och djurens kroppar, fungerar måltiden som ett
tillfälle att sitta ner och fylla på våra psykiska reserver
likaväl som de fysiska. Istället för att slänga i oss maten
stående vi diskbänken borde vi ta tillfället i akt att finna
en stunds vila kring bordet, tillsammans med de som
står oss närmast.
pia maria engvall
Måltiden och att äta är något
som vi alla har gemensamt,
oavsett kön, kultur, bakgrund
eller livssituation
Mårtengås - en styggelse?
Nu när hösten sluter sina kalla vindar om oss och vi
får plocka fram våra tjocktröjor, verkar det även som
om att vi får mer tid till att fundera. Eller åtminstone
så är det min bild av hösten; att man sitter hopkurad i
soffhörnet under en stickad filt med en varm kopp te
i handen och reflekterar över livet.
Jag satt just så, häromkvällen, och drömde mig bort i en
mattidning som på uppslag efter uppslag frestade mig
med goda mustiga höstgrytor tillagade av skogens
läckerheter samt något gott viltkött. Stopp, vänta nu,
kanske det är någon som tänker! Kött, viltkött? Vi
skall väl ändå inte äta kött? Nej, tänker jag, givetvis
skall vi värna om miljön och de etiska perspektiven,
men viltkött är ändå något som jag bara inte kan
motstå. Det tillhör liksom hösten, enligt min mening.
Men visst är det så att själva slakten av djur i många
fall är oetisk. Inom vissa kulturer skulle man hävda att
ett slaktat djur måste tappas på blod för att köttet skall
gå att bruka. Denna process är för många människor
svår att förstå, men varför? Kanske för att vi anser
att blod är obehagligt? Eller kanske för att vi snarare
är mer ovana vid att äta njursauté och kalvlever
Anglaise än en oblodig biff? För min egen del ser jag
varken det obehagliga eller orena med blod, trots att
jag aldrig skulle stoppa mitt blödande finger i munnen
då jag skär mig på en kniv. Men å andra sidan äter
jag aldrig eller väldigt sällan njursauté och kalvlever
Anglaise.
Däremot äter jag mer än gärna blod i maten. Ända
sedan barnsben har jag exempelvis varit väldigt
förtjust i blodpudding hårt stekt i smör och serverad
med rårörda lingon. En annan favorit är en äkta skånsk
gåsmiddag med alla dess tillbehör. För vem kan motstå den goda svartsoppan med stekt krås? Kanske
finns det någon som rynkar på näsan nu, men för mig
är svartsoppan lika självklar som de portvinskokta
sviskonen. Eller för att inte tala om rödkålen, den
sockerstekta potatisen, stekta äppleskivor och sist
men inte mist en härligt spröd skånsk äppelkaka gjord
på kavring och serverad med en handslagen råkräm.
Men kanske är det så att Mårtengås i själva verket
är en hundraårig styggelse? I vilket fall som helst, så
kommer jag låta mig väl smakas av denna styggelse
även i år, men det är förstås endast om gässen levt
ett gott och lyckligt liv innan de gått till slakt.
filipe nilsson
SMÄRTANS KROPP
– om mens och Jesus
Det går bara inte att ha ett temanummer om blod och inte skriva om mens.
Någon har räknat ut att en kvinna blöder sammanlagt sju år av sitt liv. Någon
annan har räknat ut att varje dag menstruerar 800 miljoner människor. Det
är mycket blod som kvinnor blöder och ofta tillsammans med värk och oro.
I den kristna traditionen spelar blod en central roll. I nattvardens måltid är
Jesus, hans kropp och hans blod, närvarande i brödet och vinet. Hans kropp
bryts sönder och hans blod slutar pulsera för människans skull. Jesus är nära
som den uppståndne och vi får del av det liv som inte döden rår på.
Psalmer och åter psalmer har skrivits om Jesu blod som en utgivande
kärlekshandling. Tyvärr har det i litteraturhistorien inte skrivits så mycket om
kvinnors blod och blödande. Det har varit tabu och fullt av skam. Kvinnor har
känt skam inför sig själva och gör så än idag. Det mångtusenåriga tabut är inte
på långa vägar över.
Men Kristus och mens kan vi betrakta samtidigt. Det handlar om smärtans
kropp. Den återkommande smärta som kan kräva smärtstillande varje månad
och så Jesu smärta som han upplevde så till den grad att han trodde att han
var övergiven av Gud.
Det handlar också om skammen. Skammen att dö korsdöden var enorm.
Skammen att lämna efter sig en blodfläck på soffan eller blöda igenom kläderna
är stor. Skammen har kvinnor och Jesus Kristus gemensam. Jesus som botade
den kvinna i Bibeln som lidit av blödningar i 12 år och betraktats som oren
under hela denna tid. En orenhet som gjorde henne isolerad och utanför.
Det handlar om det linjära och det cykliska. Mens har ett linjärt men också
ett cykliskt förlopp. Det har en början och ett slut men återkommer igen och
igen. Så tänker vi också inom den kristna traditionen. Människan föds och dör i
ett linjärt förlopp men samtidigt, i symbolisk mening, dör och återuppstår hon
hela tiden. Det är det som är det kristna hoppet: att aldrig tro att det är kört
utan människan kommer igen och finner nya vägar eller förhållningssätt som
gör att livet blir hanterbart igen. Efter den kroppskiga döden bryts det linjära
förloppet helt och en annan dimension blir verklig.
Varje söndag läses berättelsen om Jesu kropp och blod som gavs till
människorna. Varje månad blöder kvinnor. Blod stöts ut ur livmodern. Att
blöda är inget främmande för Gud.
OM BEHOVET AV
SKRUBBSÅR
Jag minns min barndom som ganska hudlös. Inte så
att jag var särskilt utsatt eller känslig, utan så att
jag ständigt hade skrubbsår och avskalad hud på
skenben, armbågar, fotknölar och andra mer utsatt
kroppsdelar. Det fanns alltid en ruva att pilla på, ett
ärr som kliade, en bula att känna på…
Dessa småsår och skavanker var viktiga. Det talade
om vem jag var och hur jag var – en som klättrade
mycket och högt, som sprang fort och inte brydde
mig så mycket om jag ramlade. Identiteten satt i
dessa skrubbsår. Jag var nog faktiskt ganska stolt
över dem. Idag har jag inga sådana sår. Det är ytterst
sällan som jag slår mig eller ramlar. Jag har blivit försiktigare, jag har på ett sätt blivit en annan. Samtidigt
minns jag precis hur det känns när ruvan lossnar, när
bulan går ner, när såret läker. Och fortfarande finns
det visa ärr som aldrig går bort. Så jag är också fortfarande densamma.
Så tror jag att livet är. Vi bär alla med oss våra erfarenheter, allt som tillfogats oss, allt vi har varit med
om. Våra ärr, småsår och skavanker talar om vilka
vi är. Vi kan inte vara utan dem för då blir vi någon
annan. Även om det är erfarenheter vi egentligen
skulle vilja vara utan, så har de format oss till dem vi
är. Och de vi är är också de vi ska vara just nu. Jag är
övertygad om att Gud ser oss var och en just om vi
är och nickar instämmande och säger just så, just så
– och så ett litet leende. Det betyder inte att vi inte
ska förändras, men vi förändras utifrån det vi är med
om. Och när vi står där förändrade ser Gud på oss
igen och nickar instämmande och säger just så, just så
- och så ett litet leende. Skrubbsåren är nödvändiga,
även om de gör ont.
Jonas persson
VÄLKOMMEN TILL NATTVARD!
NATTVARDEN HAR MÅNGA NAMN. DEN KALLAS OFTA
MÄSSA. SÅ KALLAS DEN HÄR I LIMHAMN.
Vi firar nattvard till minne av Jesus och hans sista
måltid med lärjungarna. Han ville att vi skulle komma
ihåg honom genom att äta och dricka. Själv är han
också närvarande då. Hur det är möjligt, vet vi inte.
Det kallas för ett mysterium och vi får låta oss nöjas
med att allt inte behöver förklaras utan får lov att
bara vara och tas emot som en gåva.
Varje gång vi firar mässa berättar prästen om den
sista måltiden. Denna berättelse kallas för instiftelseorden. När detta sägs är det som om vi är där,
tillsammans med Jesus och lärjungarna.
Den natt då han blev förråd tog han ett bröd,
tackade, bröt det och gav åt lärjungarna och
sa: Tag och ät. Detta är min kropp som blir
utgiven för er. Gör detta till min åminnelse.
Likaså tog han kalken, tackade och gav åt l
ärjungarna och sa: Drick av den alla. Denna
kalk är det nya förbundet genom mitt blod,
som blir utgjutet för många, till syndernas
förlåtelse. Så ofta ni dricker av den, gör det
till min åminnelse.
De första kristna åt och drack till minne av Jesus i
hemliga rum och i underjordiska gångar på grund av
förföljelse. Vi vet att kristna är förföljda även i vår tid,
runt om i världen. Människor får sätta livet till för att
de räknas som kristna. Det behöver vi inte göra.
Nattvard firas i Limhamns kyrka varje söndag kl 11
och den sista torsdagen, kl 19, i varje månad. Och i
Ung mässa sista söndagen kl 18. I församlingshuset
samlas vi också till morgonmässa onsdagar kl 8.30.
I Tygelsjö/Västra Klagstorps kyrkor firas mässa
alternerande söndagar kl 11. Morgonmässa firas i
Tygelsjö onsdagar kl 8.30.
Nattvarden är en måltid utan krav. Alla är inbjudna,
troende som icke-troende, tvivlare som sökare. Ingen
måste ha en stark tro för att vara med.
Brödet som används är glutenfritt. Det bakas i Malmö,
på Stadsmissionen. Vinet är ett avalkoholiserat vin
och därför kan även barn vara med vid måltiden.
Ingen ska vara utestängd.
Tveka inte att vara med i nattvarden även om det är
länge sedan du deltog. Det är aldrig för sent eller för
tidigt att vara med.
Har du någon gång funderat på vad ordet nation
egentligen betyder? Visst, det betyder ett land,
självklart. Gräver vi lite djupare finner vi att det
latinska ordet natio betyder börd, härstamning,
stam eller klan. Ordet nation har alltså med blodsband att göra. Blod som ska hållas rent och inte
smittas ner eller intas av det ”främmande”.
I dagens moderna samhälle spiller det här över på
reglerna för medborgarskap där vissa länder tillämpar
Jus Sanguinis, blodets princip, vilket innebär att en
person får sitt medborgarskap enligt sina föräldrars
medborgarskap. Andra länder som till exempel USA
tillämpar Jordens princip Jus soli, en person får sitt
medborgarskap i det land som hen föds i.
Idag är det många som vill att vi ska svära trohet mot
det egna blodet. Att vi ska bevara vår egen identitet
och inte ta intryck av andra kulturer. Flaggan ska vaja
högt för det svenska. Människor som har flytt krigsdrabbade länder hotar denna ideologi; hotar kulturen,
välfärden, ja, hela samhället.
Nationalismen växte fram under 1800-talet och
idag har den stort inflytande på både politik och våra
sinnen. Klanens eller stammens blodsband spelar
fortfarande roll på ett sätt som drar isär vår samtid;
städer och länder. Ofta sägs det vara tvärtom, att det
är människorna som kommer hit som sliter sönder
samhällen när det i själva verket är nationalismens
tankefigur som ställer till det. Det är naturligtvis
svårare att erkänna. Inte minst för att det ställer krav
på förändring och generositet.
I Europa har nationalismen redan skördat miljontals
offer i första och andra världskriget. I Förintelsen
och i inbördeskrig. Människor som måste tigga på
våra gator är också nationalismens offer. Var och en
som anammar nationalismen är på ett sätt ett offer,
eftersom allt det positiva som mångfald kan ge då går
förlorat.
Klantänkandets period borde ha varit över för länge
sedan. Men eftersom den skickligt slår sig ihop med
rädslans mekanismer har den kunnat överleva och
frodas. Ängsligt vill den bevara ”svenska värderingar”
och ”svensk kultur”. Klä dessa i schottis och
folkdräkter när vi i själva verket är på gång att omforma begreppet ”svenskhet”. Detta är en process
som pågår vid sidan om nationalismens utbredning
och som vill ge ett helt annat svar på hur våra blodsband ska definieras. Vad den nya svenskheten ska
bestå av är en öppen fråga och ska så förbli. Får den
lov att vara öppen är vi i detta land ett folk som är på
väg, i rörelse.
Först människa. Alltid, först människa. Med detta
som utgångspunkt kan vi gå en spännande framtid till
mötes. Hellre människoband än blodsband.
hellre människoband
än blodsband
Blodcentralen kallar – dags för blodgivning
Det är rubriken på de mejl som jag har fått fyra gånger om
året under sjutton års tid. Det var på en prästpraktik i S:t
Andreas kyrka som församlingsassistenten på evangeliskt
vis frågade mig ”Får jag få värva dig som blodgivare?”
I ärlighetens namn hade jag inte funderat särskilt
mycket blodgivning tidigare men det kändes som en god
sak – ett enkelt sätt att hjälpa andra. Det var först när
min andra dotter föddes alldeles för tidigt, i vecka 25 (!),
som blodgivningen blev livsviktig på ett helt nytt sätt.
Det handlade förstås om att min lilla, lilla dotter behövde
få blod på grund av lågt blodvärde i början av sitt liv men
det blev också ett sätt att ge tillbaka för allt det stöd och
den fantastiska vård som vi har fått genom åren.
Min fråga till dig som nu läser är förstås om jag får värva
dig som blodgivare?! Att lämna blod och fika (som man
blir bjuden på) på blodcentralen tar cirka 45 minuter per
tillfälle. Kort tid men något som gör en alldeles enorm
skillnad för människor i alla åldrar!
henrik rubin
STICKA LUGNT
Det finns garn och stickor och virknålar i kyrkan.
Välkommen in, slå dig ner och koppla av i den unika
miljö som kyrkan utgör. Sticka eller virka i ett lugn
som samtidigt ger rum för tankar och bön. Lägg det
ifrån dig när du går ut från kyrkan och nästa person
får ta vid och fortsätta. Så blir vårt handarbete ett
tecken för att vi hör ihop, är beroende av varandra
och tillsammans kan vi komma långt.
DELA MED OSS TILL VARANDRA
Vid varje dop tas en gåva till HBE, Hopp för barn i
Etiopien, upp. Vid ingången till kyrkan finns en korg
där gåvan läggs. Den korgen vill väcka frågan: Vad
händer med fattigdomen och svälten i världen om vi
börjar dela med oss till varandra?
HÄNG I SOFFAN
Henrik Rubin, präst, har på sin lott att tänka extra
mycket på kyrkans interiör. Ett viktigt rum i Limhamns
kyrka är det så kallade dopväntrummet. Där gör sig
föräldrar och dopbarn redo inför dopgudstjänsten.
Rummet har också ett litet pentry där det görs kyrkkaffe varje söndag. Detta rum har Henrik nu gjort
fint, varmt och välkomnande. Ena väggen pryds av
inramade fotografier som illustrerar dopet. In och
provsitt nya auberginfärgade soffan och njut av
tavlorna!
Tacksägelsedagen i Västra Klagstorp där Kaffebönerna smyckat med blommor och blad.
Foto Ingegerd Andersson
VAD SÄGER PUMPORNA?
Vilka färger tycker du pumporna ska vara?
Kanske vill du färglägga bilden och lämna in till
oss? Vi blir jätteglada för alla bilder vi får in,
så kan vi sätta upp dem i församlingshuset!
Här når du oss!
TYGELSJÖ V KLAGSTORPS KYRKOR
BESÖK Tygelsjö skolväg 20, Tygelsjö
POST Box 346, 201 23 Malmö
TELEFON 040 2794 30
MEJL [email protected]
www.tygelsjokyrka.se
organist
BO HAMMARSTRÖM 279446
församlingsherde och ansvarig utgivare
JONAS PERSSON 279151
vaktmästare
NIKLAS MELLGREN 279432
arbetsledande komminister
SOFIA TUNEBRO - föräldraledig
redaktör
HELENA MYRSTENER 279492
arbetsledande komminister
HÅKAN NORÉN 279436
layout
BODIL ROLF 279480
församlingspedagog
MARGARETA BERGGREN 279433
barnledare
LENA CLAESSON 279434
präst
MIA HELLSTENIUS 279483
diakon
KERSTIN EKBLADH 279435
pastorsexpedition
LENA CLAESSON 279430
Blodmånen på omslaget är fotograferad
av Guy Svahnström. Teckningarna är gjorda
av Axel Trumpfheller.
Välkommen till Tygelsjö kyrka på Tygelsjö skolväg 20 och
Västra Klagstorps kyrka på Gamla Borrebackevägen 2
Öppna verksamheter under hösten
Stickcafé Tygelsjö | Måndagar | kl 18
Måndagsträff och middagsbön Tygelsjö | kl 14
14 november – Reseskildring ut i det blå
12 december – Julavslutning
Babyrytmik med café Klagshamn | Tisdagar
| kl 9-11.30
Öppet hus med sång och lek för små och stora:
Tygelsjö | Måndagar | kl 9-11.30
Klagshamn | Tisdagar | kl 13.30-16
Sopplunch med middagsbön Tygelsjö | kl 12
23 november
Kaffeböner med middagsbön Tygelsjö | kl 14
9 november
14 december
Andakter på Tygelsjögården
23 november | kl 14.30
26 december| kl 14
Saknar du kalendariet? Det finns i en
separat folder i våra kyrkor. Välkommen
att hämta! Eller hör av dig till expeditionen
så skickar vi den till dig.
pilgrimsvandring
Välkommen till Livets Vandring!.
I den vackra prästgårdsparken i Tygelsjö finns en
blodbok där vi ”planterat” stenar utifrån Frälsarkransens pärlor. Här finns också skyltar för varje
pärla med texter.
Under vandringen följer vi Frälsarkransens armband
som skapats av Martin Lönnebo. Varje pärla i
Frälsarkransen symboliserar olika aspekter av den
kristna tron. Under vandringen, som sker både i
tystnad och bön, ges möjlighet till reflektion. Vi
pilgrimsvandrar i sakta takt runt blodeken eller
längs med skyltarna i trädgården. Ta gärna med dig
din Frälsarkrans om du har en, annars kan du låna
eller köpa hos oss. Vandringen tar cirka 30 minuter
med avslutande delande tillsammans.
Ring eller skriv till. Kerstin Ekbladh för att boka!
Hoppas att vi ses med Frälsarkransen,
