Guatemala_MR-rapport 2012

Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan
inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga
rättigheterna i landet. Information bör också sökas från
andra källor.
Mänskliga rättigheter i Guatemala 2012
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
Det finns stora brister i respekten för mänskliga rättigheter i Guatemala.
Våldet är utbrett, korruption och straffrihet är vanligt förekommande.
Fattigdom och diskriminering av vissa grupper genomsyrar samhället.
Samtidigt genomförs åtgärder på en rad områden, bland annat i dialog med
FN:s särskilde rapportörer om mänskliga rättigheter, såväl rörande
medborgerliga och civila rättigheter som arbete för att minska den utbredda
fattigdomen i landet.
Inkomstklyftorna är bland de största i världen och fattigdomsminskningen har
varit obetydlig under de senaste åren. Speciellt utsatta är urfolk, kvinnor och
barn på landsbygden. Rasism och diskriminering utgör allvarliga strukturella
problem som begränsar urfolkens politiska och ekonomiska inflytande bland
annat över naturresurser och deras tillgång till hälsa och utbildning.
Trots att Guatemala är ett medelinkomstland är andelen kroniskt undernärda
barn under fem år är bland de högsta i världen, och har bara förbättrats
marginellt de senaste 20 åren. Mödradödligheten och spädbarnsdödligheten
ligger också på höga nivåer. De sociala program för fattigdomsbekämpning
som inrättats har gett vissa resultat vad gäller utbildning och hälsa och
detsamma gäller initiativ mot den utbredda undernäringen bland barn.
Korruptionen inom rättsväsendet försvårar försök att stoppa den organiserade
brottsligheten, något som bidrar till en av världens högsta våldsnivåer.
Mordstatistiken har sedan slutet av 2009 visat på en nedåtgående trend, om än
från mycket höga nivåer. Polisen är kraftigt underbemannad och har låg status.
Ett stort antal poliser har avskedats på grund av inblandning i grov brottslighet.
2
I landet finns mer än fyra gånger så många anställda i privata säkerhetsföretag
som poliser.
Landets fängelser präglas av överbeläggning, bristande sanitära förhållanden
och kriminalitet. Övergrepp mot fångar av polismän har rapporterats under
året. Lynchningar förekommer och har legat på flera tiotal per år de senaste
åren.
Det förekommer att tjänstemän inom rättsväsendet, försvarare av mänskliga
rättigheter och journalister hotas, attackeras och mördas. Organiserad
brottslighet samt inflytelserika grupper som gynnas av den utbredda
straffriheten misstänks ofta ligga bakom dessa attacker. Förekomsten av
parallella illegala maktstrukturer med kopplingar till statliga tjänstemän och
delar av näringslivet underminerar regeringens försök att förbättra situationen
för de mänskliga rättigheterna i Guatemala.
Framsteg kan dock noteras under de senaste två åren vad gäller
ansvarsutkrävande för människorättsbrott under den interna väpnade
konflikten 1960-1996. Den internationella kommissionen mot straffrihet i
Guatemala (CICIG) har sedan september 2007 bistått landets nationella
myndigheter för att söka minska den utbredda straffriheten i landet.
Effektiviteten i brottsbekämpningen har ökat och samordningen mellan de
rättsvårdande myndigheterna har förbättrats.
Merparten av den arbetsföra delen av befolkningen arbetar inom den
informella sektorn. Organiseringsgraden i fackföreningar är låg och rapporter
finns om privata arbetsgivare som förhindrar fackliga aktiviteter genom hot,
våld och avskedanden. Två fackföreningsmedlemmar mördades under året.
Minimilönen räcker inte för att täcka kostnaden av en basvarukorg. Omkring
20 procent av alla barn mellan 7 och 14 år arbetar regelbundet.
Våld mot kvinnor är ett stort problem, trots en rad nya lagar och andra
åtgärder på området. Kvinnors deltagande i politiska församlingar är lågt.
Människohandel med kvinnor och barn förekommer till, från och genom
Guatemala där unga kvinnor är de som främst drabbas. Nivåerna på våld mot
barn är höga i såväl ett regionalt som globalt perspektiv. Sexuella övergrepp
mot barn är vanligt förekommande med en nästan total straffrihet. Antalet
tonårsgraviditeter är högt, och dessa är i många fall resultat av sexuella
övergrepp inom familjen.
Diskriminering mot hbt-personer förekommer liksom hatbrott, och
transpersoner är särskilt utsatta. Personer med funktionsnedsättning har
begränsat tillträde till utbildning, arbete och social service och mentalsjuka
personer utsätts för våld på institutioner där de omhändertas.
3
Sociala protester är vanligt förekommande. En effektiv dialog mellan
medborgare och stat som tar hänsyn till Guatemalas kulturella mångfald
saknas. Användandet av militärer i samband med sociala protester och
demonstrationer har kritiserats starkt av bl.a. FN:s högkommissarie för
mänskliga rättigheter. President Pérez Molina har efter en tragisk händelse i
Totonicapán i oktober 2012, som ledde till sju demonstranters död, förklarat
att militär inte ska understödja polisen i samband med demonstrationer.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Följande konventioner har ratificerats under nedan angivna år:
–
–
–
–
–
–
–
–
–
–
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,
International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), 1992,
samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt, 2000.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural
Rights (ICESCR), 1988.
Konventionen om avskaffandet av alla former av
rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial
Discrimination (CERD), 1983.
Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination
Against Women (CEDAW), 1982.
Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning, Convention against
Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or
Punishment (CAT), 1990, samt det fakultativa protokollet om
förebyggande av tortyr, 2008.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of
the Child (CRC), 1990, samt de två tillhörande protokollen om
barn i väpnade konflikter, 2002, respektive om handel med
barn, barnprostitution och barnpornografi, 2002.
Konventionen om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with
Disabilities (CPD), 2009. En rapport är utestående.
Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees,
1983, samt det tillhörande protokollet, 1983.
Den interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter
med tilläggsprotokoll, 1978.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen,
International Criminal Court (ICC), 2012
Konventionen mot påtvingade försvinnanden undertecknades 2007 men har
ännu inte ratificerats.
4
Guatemala har sedan 2001 en stående inbjudan till alla FN:s särskilde
rapportörer att besöka landet. Under 2012 besökte FN:s särskilde rapportör för
handel med barn, barnprostitution och barnpornografi samt FN:s
högkommissarie för mänskliga rättigheter landet.
Guatemala genomgick under 2012 FN:s råd för mänskliga rättigheters
universella granskning av respekten för mänskliga rättigheter (Universal Periodic
Review, UPR). Guatemala erhöll 138 rekommendationer och accepterade alla
utom 27. Av de 43 rekommendationer Guatemala erhöll och accepterade vid
förra UPR-granskningen 2008 anser FN:s kommitté för mänskliga rättigheter
att för få har uppfyllts.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Enligt officiell statistik uppgick antalet mord under år 2012 till 34 per 100 000
invånare, totalt 5 174 mord. Straffriheten för mord uppgår till över 90 procent
nationellt. Otillräckliga resurser, korruption bland rättsvårdande myndigheter
och avsaknaden av ett effektivt skyddssystem för vittnen är några av orsakerna
till Guatemalas låga åtalssiffror. Antalet lynchningar har legat kring ett tiotal per
år de senaste åren.
Den nationella fängelselagstiftningen efterlevs inte på grund av korruption och
resursbrister. Fängelsesystemet är i ett akut behov av genomgripande reformer.
Fängelserna hade år 2011 en kapacitet för ca 7 000 fångar men antalet
frihetsberövade uppgick till ca 13 000. Av det totala antalet frihetsberövade
sitter över 50 procent i väntan på rättegång. Fängelsesystemet präglas av
säkerhetsbrister, dåliga sanitära förhållanden, omfattande förekomst av vapen
och narkotika, brist på utbildad personal och avsaknad av
rehabiliteringsprogram.
Mord, våldtäkter och misshandel är vanligt på landets anstalter.
Ungdomsfängelser kan inte garantera adekvat rehabilitering och psykiskt sjuka
fångar får sällan den vård de behöver. Det fanns under året rapporter om
sexuella, fysiska och psykiska övergrepp på fångar av polismän. I juli 2012
åtalades fyra poliser för underlåtenhet att ingripa när en fånge anklagad för en
mindre stöld misshandlades till döds av sina medfångar. Utbredd korruption
gör att många interner har tillgång till vapen och kommunikationsutrustning
och kan bedriva brottslig aktivitet inifrån fängelserna.
Det finns inga rapporter om politiskt motiverade påtvingade försvinnanden
under året. Ett antal rättsprocesser om påtvingade försvinnanden under den
interna väpnade konflikten 1960-1996 pågår. Enligt Comisión para el
Esclarecimiento Histórico (CEH) uppskattas 40 000 människor ha försvunnit
under den interna väpnade konflikten.
5
4. Dödsstraff
Guatemalas konstitution tillåter dödstraff, vilket kan utdömas för mord,
försvinnanden och kidnappning. Den senaste avrättningen skedde år 2000.
Samma år avskaffades den tidigare möjligheten för dödsdömda att beviljas nåd.
Den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter meddelade två
domar under 2005 som i praktiken innebär att verkställighet av dödsstraff i
Guatemala inte är förenlig med den interamerikanska konventionen om
mänskliga rättigheter, så länge möjlighet till nåd saknas. Under 2011
omvandlades 13 dödstraff till fängelse och sedan februari 2012 finns inga
dödsdömda fångar.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Den guatemalanska lagstiftningen förbjuder godtyckliga frihetsberövanden.
Beslut från domare eller åklagare krävs för anhållande, såvida inte en person tas
på bar gärning under pågående brott. Enligt gällande bestämmelser ska
grunderna för ett frihetsberövande presenteras för en domare inom sex
timmar, och domaren ska inom 24 timmar besluta huruvida häktning ska ske.
Lagen stipulerar en tremånaders tidsfrist för frihetsberövande i väntan på
rättegång. I praktiken överskrids de stipulerade tidsfristerna och datum för
frigivning, ofta på grund av att nödvändiga domstolsbeslut inte utfärdas i tid.
Sedan några år tillbaka har tillgången till domare utanför kontorstid ökat
genom införandet av ett system med så kallade jourdomare i de mest utsatta
områdena i huvudstaden, vilket har minskat antalet godtyckliga arresteringar.
Respekten för tidsfristerna hämmas dock av bristen på domare samt det
faktum att nationell täckning alltjämt saknas.
Det förekommer att personer kidnappas av kriminella grupper mot
lösensumma. Majoriteten av dessa brott drabbar resursstarka familjer i
huvudstaden. Många av dessa brott anmäls aldrig, utan istället anlitas privata
förhandlare. I ett antal fall har före detta poliser och militärer misstänkts vara
inblandade i dessa brott.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Enligt Världsbankens rättsstatsindex rankas Guatemala sist av de
centralamerikanska länderna och bland de fyra sista i Latinamerika 2011.
Indexet visar också att litet har förbättrats på de 16 år som passerat sedan den
interna väpnade konflikten tog slut. Reformering av Guatemalas rättsväsende
var ett av syftena i fredsavtalen där det nämndes att rättssystemet var en av den
guatemalanska statens främsta strukturella svagheter. En mer långtgående
reform genomfördes emellertid aldrig.
6
De höga korruptionsnivåerna inom rättsväsendet underlättar infiltration av
organiserad brottslighet, och därmed existensen av illegala parallella
maktstrukturer med kopplingar till delar av näringslivet, polis, militär och
privata säkerhetsföretag. Dessa strukturer använder våld, korruption och
missbruk av maktställning för att försvara sina politiska och finansiella
intressen. Rapporter finns om att tjänstemän inom rättsväsendet hotas,
attackeras och mördas. Det finns en särskild enhet inom åklagarämbetet för att
utreda denna typ av brott, men bristande resurser begränsar dess kapacitet att
agera. Transparency Internationals korruptionsindex år 2012 placerar Guatemala
på plats 113 av 176 länder.
Antalet domstolar på landsbygden är otillräckligt, även om en utbyggnad skett
under de senaste åren. Stora delar av landsbygdsbefolkningen har bristande
tillgång till det offentliga rättssystemet. Rättssystemet tar inte tillräcklig hänsyn
till Guatemalas språkliga mångfald och inte heller till urfolkens traditionella
parallella rättssystem med dess legitima representanter.
Högsta domstolen och konstitutionsdomstolen uppvisar en viss grad av
politisering. Domstolsväsendet har brister vad gäller principen om domstolars
oberoende. Till skillnad från de flesta latinamerikanska länder har inte
Guatemala något justitiedepartement och inte heller någon autonom instans
för att representera domare. Högsta domstolen är chefsinstans både för
domstolsväsendets (Organismo Judicial) administrativa och rättskipande
verksamhet.
Guatemala har 25 000 poliser (mindre än hälften av vad ett land av Guatemalas
storlek borde ha enligt FN) som är dåligt utbildade och har låg status. Under de
senaste åren har ett stort antal poliser avskedats på grund av bland annat
korruption, maktmissbruk och inblandning i grov brottslighet. I landet finns
mer än fyra gånger så många anställda i privata säkerhetsföretag som poliser.
De flesta agerar utan statlig kontroll och det förekommer att de utför statliga
säkerhetsfunktioner. Under året har flera anställda i privata säkerhetsföretag
åtalats för övergrepp.
En genomgripande reform av polisväsendet har varit en målsättning sedan
flera regeringar tillbaka, och inleddes under föregående president Álvaro
Colom. Samarbetet mellan polis och militär i brottsbekämpning har visat på
resultat under 2012. Den utökade användningen av militären som stöd till
polisen riskerar att underminera polisen och kan enligt en del kritiker fördröja
uppbyggandet av en professionell polisstyrka. Antalet militärer ökade med tolv
procent under 2012, medan antalet polismän ökade med fem procent.
Ombudsmannainstansen för mänskliga rättigheter tar årligen emot ett stort
antal anmälningar om övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. En positiv
tendens när det gäller institutionens utveckling kan skönjas efter tillsättandet av
7
en ny ombudsman i augusti 2012, efter flera år av tilltagande politisering under
den föregående innehavaren.
Straffbarhetsåldern i Guatemala är 13 år. Barn som är över 13 men under 18 år
när brottet begås döms enligt en särskild lag om integrerat skydd för barn och
ungdomar. Enligt denna lag ska ungdomar som döms till frihetsberövande
avtjäna straffet i särskilda anstalter för minderåriga. I praktiken följs inte alltid
denna regel och det förekommer att barn får avtjäna straff i fängelser för
vuxna.
7. Straffrihet
Straffriheten är utbredd. Den uppgår till omkring 90 procent för mord
nationellt och är en av Guatemalas största utmaningar. Den höga graden av
korruption innebär att kriminella grupper (ofta kopplade till
narkotikabrottslighet) kan infiltrera och operera sida vid sida av rättssystemet.
Dessa illegala parallella strukturer har även förgreningar bland statstjänstemän
och delar av näringslivet. Straffriheten har bidragit till att upprätthålla
Guatemalas ojämlika ekonomiska fördelning och diskriminering av urfolken.
Den internationella kommissionen mot straffrihet i Guatemala (CICIG) stödjer
sedan 2007 landets institutioner i arbetet att identifiera och lagföra de
inblandade personerna i de parallella illegala maktstrukturerna, samt
tillhandahålla tekniskt stöd till rättsväsendets institutioner.
Små, men tydliga framsteg har gjorts i kampen mot straffriheten, både den
historiska och samtida, de senaste tre åren. Denna tendens har förstärkts sedan
den nya riksåklagaren Claudia Paz y Paz tillträdde i december 2010. Under sitt
första år införde den nya riksåklagaren resultatbaserad styrning och bytte ut 20
chefer inom myndigheten. Straffriheten för mord gick ned från 98 procent år
2010 till omkring 90 procent år 2011. Huvudstadens åklagaravdelning som
utreder mord ökade sin effektivitet från fem procent lösta fall år 2009 till 28
procent lösta fall år 2012. Omstruktureringen av åklagarmyndigheten har skett
med stöd från CICIG.
Flera åtal har lett till fällande domar i mål som gällt massakrer, andra
utomrättsliga avrättningar och påtvingade försvinnanden under den interna
väpnade konflikten 1960-1996. I augusti 2011 dömdes fyra före detta militärer,
och i mars 2012 ytterligare en, för massakern på omkring 200 personer på
gården Dos Erres i regionen Petén år 1982. Detta var första gången militärer
fått fällande domar för en massaker i Guatemala. I mars 2012 dömdes även
fem före detta paramilitärer för massakern på 256 personer i Rabinal, Baja
Verapaz år 1982. Ytterligare rättsprocesser pågår, bland annat mot förre
presidenten och ex-generalen Ríos Montt. Civilsamhällesorganisationer för
anhöriga till offer och överlevande efter brott begångna under den interna
väpnade konflikten driver dessa processer framåt. Utredningar av brotten går
8
emellertid långsamt och försvåras i flera fall av försvarsministeriets ovilja att
lämna ut information om militära aktiviteter under konflikten med hänvisning
till sekretesskydd.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Yttrande- och mediefriheten föreskrivs i landets författning och staten
respekterar i allmänhet dessa friheter. Få tidningar och tv-stationer är
emellertid helt oberoende från ekonomiska eller politiska intressen. Olika
maktstrukturers inflytande över vad som publiceras får bland annat till följd att
journalister på grund av rädsla för repressalier inte alltid vågar skriva om
känsliga ämnen, såsom korruption, ekonomisk brottslighet eller den
narkotikarelaterade organiserade brottligheten. Självcensur utgör i praktiken ett
hot mot yttrande-, press-, och informationsfriheten.
Guatemala kom på 97:e plats av 179 i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex
2011/2012. Åklagarämbetets särskilda enhet för brott mot journalister
rapporterade om 33 attacker mot journalister under 2011 och 61 attacker under
2012, de flesta relaterade till olaga hot och olaga tvång. Särskilt utsatta är
journalister på landsbygden.
Det förekom inga rapporter om statliga restriktioner gällande tillgången till
internet. Tolv procent av befolkningen hade tillgång till internet år 2011.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Guatemalas konstitution garanterar mötes- och föreningsfrihet men klara
hinder förekommer i praktiken. ILO (International Labour Organization) har
uttryckt oro över landets tillämpning av ILO-konvention nr 87 om
föreningsfrihet. I maj 2011 påtalade en besökande ILO-delegation de många
attackerna mot fackföreningsmedlemmar, den bristande informationen om hur
utredningarna av dessa brott fortskred samt förekomsten av legala restriktioner
rörande fackliga rättigheter.
Etableringsrätten inskränks i och med att en majoritet av arbetarna på
arbetsplatsen måste gå med för att kunna etablera en fackförening. För att
väljas till fackföreningsledare krävs guatemalanskt medborgarskap och
anställning i företaget. Det förekommer att privata arbetsgivare (främst inom
fabriker för legosömnad och jordbrukssektorn) genom hot, våld och
avskedanden motarbetar och förhindrar fackföreningsaktiviteter.
Enligt UDEFEGUA, en lokal sammanslutning av försvarare av mänskliga
rättigheter, mördades två fackföreningsmedlemmar under 2012. I maj 2011
etablerades en avdelning inom åklagarämbetet för våld mot
fackföreningsmedlemmar.
9
Sociala protester är vanliga i Guatemala, särskilt i anslutning till frågor som
gäller exploatering av naturresurser. Mekanismer för konfliktlösning och dialog
med kulturellt perspektiv är begränsade, även om presidenten har deklarerat att
han vill utveckla dessa.
I oktober 2012 sköts sju personer ihjäl av militär i samband med
demonstrationer i regionen Totonicapán. Nio militärer varav en överste greps
kort efter händelsen för misstankar om utomrättsliga avrättningar. Den
preliminära utredningen visar att översten inte följde givna order rörande
samarbetet med den nationella civila polisen. För första gången i modern tid
ställde regeringen och militären alla medel till förfogande för åklagarämbetet.
Användandet av militärer i samband med sociala protester och
demonstrationer har både före och efter händelsen kritiserats starkt av bland
annat FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. President Pérez Molina
tillkännagav efter tragedin i Totonicapán att militär inte längre ska understödja
polisen i samband med demonstrationer.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Religionsfriheten föreskrivs i landets författning och respekteras i allmänhet.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
I Guatemala råder politisk pluralism med flerpartisystem. Landet är en republik
och presidenten är stats- och regeringschef samt överbefälhavare. Presidenten
utses i allmänna val för en fyraårsperiod och kan inte väljas om. Regeringen
utses och avsätts av presidenten. Den lagstiftande makten ligger hos
kongressen som utses på fyra år i allmänna val. De senaste allmänna valen hölls
i november 2011 och vanns av Otto Pérez Molina. Valen genomfördes under
lugna och ordnade former. Internationella valövervakare betecknade valen som
fria och rättvisa. Ombudsmannainstansen för mänskliga rättigheter
rapporterade dock om ett antal mord på politiska aktivister eller kandidater, de
flesta på kommunal nivå, under valkampanjen. Få av dessa mord har klarats
upp.
En rad interna och strukturella faktorer motverkar i praktiken ett väl
fungerande partisystem och brett deltagande i den politiska processen.
Partierna i Guatemala saknar ofta interndemokrati, har kort livslängd och
uppvisar en svag ideologisk förankring. Partierna tenderar även att försvagas
betydligt i oppositionsställning, bland annat på grund av bristande förankring
hos befolkningen och avsaknad av långsiktiga strategier. Fenomenet som på
spanska kallas ”transfugismo”, det vill säga att kongressledamöter byter parti från
det man valts in i kongressen till ett annat, med ekonomiska fördelar som
incitament, är mycket vanligt i Guatemala. Under det första året efter valet
2011 bytte omkring hälften av de 158 ledamöterna i kongressen parti.
10
Guatemala har efter valet 2011 för första gången en kvinna som vicepresident.
I landets regering ingår fyra kvinnor (26 procent). Endast en av ministrarna
tillhör urfolken. Högsta domstolen har en kvinnlig ledamot (av 13) och i
konstitutionsdomstolen är tre av de tio domarna kvinnor. Av de 158
ledamöterna i Guatemalas kongress är 21 kvinnor (13 procent). Tolv procent
av kongressledamöterna tillhör urfolken, av dessa är fyra kvinnor. Antalet
kvinnliga guvernörer uppgår till 14 procent. Sju av landets 334 borgmästare är
kvinnor och 113 borgmästare (34 procent), tillhör urfolken. Endast 14 procent
av det totala antalet kandidaturer i valen till president, kongress och
borgmästare inför valet 2011 var kvinnor. Politiska partier visar generellt liten
medvetenhet om och intresse för att främja kvinnors och urfolkens politiska
representation.
Antalet inskrivna i röstlängden ökade med 23 procent (1,35 miljoner personer)
mellan valen 2007 och 2011. Totalt röstade omkring 67 procent av de
röstberättigade och av dessa var 46 procent män och 54 procent kvinnor.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Guatemala har ratificerat samtliga av ILO:s åtta centrala konventioner om
mänskliga rättigheter.
ILO har upprepade gånger uttryckt oro över den långsamma implementeringen
av de ratificerade konventionerna, särskilt bristen på efterlevnad av konvention
87 om föreningsfrihet. Organiseringsgraden i fackföreningar är låg, omkring 8
procent. Den öppna arbetslösheten uppgick enligt myndigheterna till tre
procent i november 2012. Omkring 75 procent av arbetskraften tillhör den
informella sektorn vilket gör de officiella arbetslöshetssiffrorna missvisande.
Arbetsmarknadsdepartementets budget ökades under 2012 med 15 procent för
att stärka det allmänna arbetsinspektoratet. Hundra nya inspektörer har
anställts. Brister vad gäller övervakningen av jordbruksarbetares rättigheter
kvarstår. Endast omkring sex procent av jordbruksarbetare med temporära
kontrakt tjänar motsvarande minimilönen och 70 procent tjänar mindre än 125
USD per månad. I den formella sektorn är minimilönen låg, mellan 250-275
USD beroende på bransch, och räcker inte för att täcka kostnaden för en
basvarukorg (330 USD).
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Guatemalas hälso- och sjukvårdssystem lider av allvarliga resursbrister och
tillgången är koncentrerad till städerna. Det finns stora skillnader i åtnjutandet
av rätten till hälsa för urfolken och kvinnor, särskilt inom sexuell och
reproduktiv hälsa. Endast en tredjedel av landets kvinnor tillämpar
11
familjeplanering med moderna metoder. Resurstilldelningen till den offentliga
hälsovården i Guatemala är den lägsta i Latinamerika. Hälsoministeriets budget
uppgick till endast en procent av BNP år 2012.
Även om vissa hälsoreformer har inneburit något ökad täckningsgrad saknar
fortfarande omkring hälften av befolkningen tillgång till sjukvård, och ofta
saknas kompetent personal och grundläggande mediciner på vårdcentraler ute i
landet. Det finns i genomsnitt en läkare per 1 000 invånare och av dessa är 71
procent koncentrerade till huvudstaden. I den rurala regionen Quiché finns en
läkare per 10 000 invånare.
Eftersom tre fjärdedelar av arbetskraften tillhör den informella sektorn har
bara 18 procent av befolkningen tillgång till den offentliga hälsoförsäkringen
(IGSS) (2011). För urfolken är andelen betydligt lägre (fem procent), och den
geografiska täckningen är ofullständig.
Medellivslängden nationellt uppgick 2011 till 71 år (69 år för män och 73 för
kvinnor). Urfolken har i genomsnitt omkring tio år kortare medellivslängd än
övriga befolkningsgrupper.
Mödradödligheten är bland de högsta i Latinamerika (138 per 100 000 levande
födda barn) och omkring hälften av alla födslar sker utan hjälp av medicinsk
personal. Spädbarnsdödligheten uppgick 2012 till ca 17 per 1 000 levande
födda. I vissa delar av landet med höga andelar urfolk är spädbarnsdödligheten
upp till åtta gånger högre än genomsnittet för landet. Drygt 70 procent av alla
kvinnor som avlider i samband med förlossningar tillhör urfolken.
Enligt Unicefs beräkningar är 54 procent av landets alla barn under fem år
kroniskt undernärda, vilket är den högsta andelen i Latinamerika och en av de
högsta i världen. På de senaste 20 åren har undernäringen sjunkit med endast
fem procent.
Ett av den nya regeringens viktigaste politiska instrument på hälsoområdet är
den regeringsstrategi som bär namnet ”Noll hunger” (Pacto Hambre Cero). Syftet
är att fram till 2015 reducera andelen undernärda barn under fem år med
mellan åtta till tio procent. Strategin går längre än bara hälsofrågor, och
inkluderar även faktorer på längre sikt, såsom inkomst, tillgången till rent
vatten, sanitär infrastruktur och produktionsmedel. Under 2012 lyckades
regeringen genom programmet sänka antalet undernäringsrelaterade dödsfall
från 22 per 1 000 undernärda barn till elva. Programmet fokuserar på 166 av
landets 334 kommuner. För att kunna uppfylla målen med strategin är en
ökning av antalet vårdinrättningar för primärhälsa avgörande, liksom adekvat
budgetanslag.
Andelen hiv-smittade personer i åldersgruppen 15-49 år uppgick enligt
UNAIDS till 0,8 procent och i åldersgruppen 15-24 år till 1,5 procent år 2011.
12
Uppskattningsvis 70 procent av de smittade har tillgång till bromsmediciner.
Regeringen har utarbetat en nationell plan för förebyggande av hiv/aids
(Programa Nacional de Sida). Implementeringen är dock långsam, främst på grund
av bristande resurser.
14. Rätten till utbildning
Rätten till kostnadsfri primär och sekundärutbildning stipuleras i lag. I
kommuner med hög andel urfolk är staten skyldig att erbjuda tvåspråkig
undervisning. Nivån på de statliga utgifterna till utbildningssektorn har ökat
från 1,7 procent av BNP 1995 till 3,2 procent 2011, men är alltjämt bland de
lägsta i Latinamerika.
Andelen som påbörjar primärundervisning (sju till tolv år) har enligt officiella
siffror ökat från 86 till 98 procent mellan 2001 och 2011. Andelen som
påbörjar sekundärundervisning (13-15 år) har under samma tidsperiod ökat
från 29 till 40 procent. När det gäller de regioner i landet med störst andel
urfolk fullföljer mindre än hälften av eleverna primärundervisningen. Det
genomsnittliga antalet skolår för barn mellan sju och 17 år är 5,6 år (för
urfolksbarn 3,7 år), och i de kommuner som har högst andel urfolk går flickor i
genomsnitt endast tre år i skolan. Kostnader för undervisningsmaterial och
skoluniformer bidrar till att många fattiga i praktiken utestängs från
skolutbildning.
Med hjälp av särskilda satsningar för att minska analfabetismen i landet som
inleddes i början av 1990-talet har andelen analfabeter i landet stadigt minskat
och uppgick år 2011 till 17 procent. Urfolkskvinnor på landsbygden är den
grupp som uppvisar högst andel analfabeter, i vissa delar av landet upp till 60
procent.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Guatemala placerar sig på plats 131 av 187 länder i UNDP:s Human Development
Index, näst sist av de latinamerikanska länderna. Trots att Guatemala är ett
medelinkomstland räknat i BNP per capita (4 900 USD år 2011 justerad för
köpkraftsparitet) är fattigdomen mycket omfattande. Drygt 50 procent av
befolkningen är fattiga enligt landets egen definition som anger att människor
som har 1,5 USD per person och dag att disponera är extremt fattiga medan de
med under tre USD betecknas som fattiga. Den sociala och ekonomiska
ojämlikheten i Guatemala hör till de högsta i Latinamerika. Till detta kommer
den låga skattekvoten (omkring tio procent av BNP). Detta innebär att staten
har högst begränsade resurser, vilket hämmar möjligheterna att garantera
befolkningens grundläggande rättigheter.
Andelen fattiga har sjunkit något, från 56 (2000) till 54 procent (2011) och
andelen extremt fattiga har sjunkit från 16 till 13 procent under samma period.
13
Åtta av tio personer på landsbygden lever i fattigdom. Tre fjärdedelar av
landets urfolk lever i fattigdom och de utgör 72 procent av det totala antalet
extremt fattiga.
Ett ministerium för social utveckling inrättades under 2012. De sociala
program med villkorade kontantbidrag för fattigdomsbekämpning som
etablerades av förra regeringen hanteras nu av det nya ministeriet. Även det
under avsnitt 11 nämnda initiativet mot undernäring- ”Pacto Hambre Cero”hanteras av ministeriet. Att dessa program institutionaliseras är positivt för
transparensen och samordningen. Under det första året har dock programmen
haft en låg genomförandegrad.
SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA
RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Guatemala rankas näst sist av de latinamerikanska länderna på FN:s
genderrelaterade utvecklingsindex (plats 109 av 135 länder). Patriarkala
attityder och stereotypiska uppfattningar om kvinnors roll och ansvar i och
utanför familjen genomsyrar samhället.
Jämställdhet mellan könen är stadgat i konstitutionen. I praktiken förekommer
betydande diskriminering i arbetslivet. Andelen kvinnor på arbetsmarknaden
ökar men löneskillnaderna mellan män och kvinnor är betydande och
chefspositioner innehas oftast av män. Stora grupper av kvinnor har bristande
kännedom om de egna rättigheterna. Särskilt utsatta grupper är urfolkskvinnor,
kvinnor som arbetar som hembiträden eller inom jordbrukssektorn samt
kvinnor som arbetar inom maquila-industrin. Organisationer för mänskliga
rättigheter har rapporterat att sexuellt ofredande är utbrett på arbetsplatser där
en stor del av de anställda är kvinnor, likaså inom polisen. Guatemalansk lag
förbjuder inte sexuella trakasserier.
Presidentens sekretariat för kvinnofrågor, SEPREM har en nationell plan för
främjande av kvinnans ställning och utveckling för åren 2008-2023 samt en
nationell jämställdhetsplan för samma period.
Mord på kvinnor, så kallade femicidios, är många gånger brutala med våldtäkt
och lemlästning. År 2008 trädde en särskild lag om kvinnomord och andra
former av våld mot kvinnor i kraft. Från och med 2010 började även särskilda
domstolar för brott mot kvinnor etableras, vilket har höjt andelen dömda
brottslingar i dessa fall från åtta till 34 procent. De flesta domarna i dessa
specialdomstolar har genomgått kurser om könsbaserat våld och andra
genderfrågor. I slutet av 2012 hade de särskilda domstolarna etablerats i fem
regioner i landet. År 2011 syntes för första gången sedan 2001 en nedåtgående
14
trend i antalet kvinnomord och mellan 2011 och 2012 gick antalet ned
ytterligare tio procent (totalt 544 mord).
Våld mot kvinnor i och utanför hemmet är utbrett. Trenden under de senaste
åren har varit att allt fler anmälningar görs. Mörkertalet när det gäller våld riktat
mot kvinnor bedöms dock alltjämt vara stort, särskilt vad gäller sexualbrott.
År 2010 startades ett pilotprogram inom åklagarmyndigheten i Guatemala City,
med specialister från berörda myndigheter, för mottagande av kvinnor som har
blivit utsatta för våldsbrott. Programmet har numera utökat sin geografiska
täckning till 13 av landets 22 regioner.
Den nya regeringen inrättade i mars 2012 en kommission för bekämpning av
kvinnovåld (Copaf). Kommissionens roll är att utveckla strategier, program
och projekt samt att genomföra studier som bidrar till att förbättra skyddet för
kvinnor i Guatemala, liksom att främja förebyggande åtgärder och en korrekt
hantering av ärenden. Kommissionen samordnar ett sektorsövergripande
forum om säkerhet för kvinnor, som samlar företrädare för statliga
myndigheter och civilsamhällesorganisationer.
Aborter är förbjudna förutom vid fara för moderns liv, och en betydande andel
av mödradödsfallen härrör från illegala aborter.
Människohandel med kvinnor och barn förekommer till, från och genom
Guatemala där unga kvinnor är de som främst drabbas. En interinstitutionell
nationell arbetsgrupp mot människohandel har tillsatts och en nationell
handlingsplan för åren 2007-2017 har utarbetats. En lag mot sexuellt våld och
människohandel antogs 2009, och 2010 skapades ett sekretariat mot sexuellt
våld, exploatering och handel med människor.
17. Barnets rättigheter
Barn under 18 år utgör omkring hälften av Guatemalas befolkning och tillhör
en av de mest utsatta grupperna i samhället. Unicef uppskattar att två
tredjedelar av barnen lever i fattigdom och 20 procent av barn mellan sju och
14 år arbetar regelbundet.
Omkring hälften av landets alla barn under fem år är kroniskt undernärda,
vilket hör till de högsta siffrorna i världen. För barn som tillhör urfolken
uppgår siffran till 66 procent och i vissa landsbygdssamhällen upp till 90
procent. Spädbarnsdödligheten uppgår till 17 per 1 000 födslar och 32 barn av
1 000 dör innan de fyllt fem år. Andelen tonårsgraviditeter i Guatemala är
bland de högsta i Latinamerika och ofta resultatet av sexuella övergrepp inom
familjen. Mellan januari och augusti 2012 registrerades 39 000
tonårsgraviditeter varav 1 900 flickor var under 14 år. Sextio procent av det
totala antalet gravida tonåringar tillhörde urfolken, 70 procent var fattiga och
15
80 procent hade slutat skolan. Presidentens sekretariat för kvinnofrågor,
SEPREM, leder ansträngningarna för att komma till bukt med dessa problem
genom ett nationellt program för reproduktiv hälsa. Sedan 2009 finns en lag
om familjeplanering som föreskriver sexualundervisning i skolorna och tillgång
till preventivmedel. Lagens tillämpning motarbetas emellertid av vissa religiösa
krafter.
Av de sociala program riktade till barn som den förra regeringen introducerade
och den nuvarande regeringen har fortsatt, är det särskilt avskaffandet av
inskrivningsavgifter i grundskolan och villkorade kontantbidrag till de fattigaste
familjerna som haft positiva, om än kortsiktiga, effekter på hälsa och
utbildning.
Våld och sexuella övergrepp mot barn är vanligt förekommande. År 2011
mördades 437 barn och under 2012 uppgick siffran till 354. År 2011 togs 1089
fall av sexuella övergrepp mot flickor upp i domstol. Barnrättsorganisationer
bedömer att mörkertalet är stort. Enligt ombudsmannainstansen för mänskliga
rättigheter tillhör sexuella övergrepp mot barn de brott som har högst grad av
straffrihet i Guatemala.
Människohandel och illegala adoptioner med kopplingar till den organiserade
brottsligheten förekommer. Många barn försöker varje år ensamma ta sig in
illegalt i USA. Ensamma minderåriga migranter är en särskilt utsatt grupp som
löper en mycket stor risk att falla offer för människohandel och annan typ av
organiserad brottslighet.
Det finns uppskattningsvis 8 000 gatubarn i landet som lever i utsatthet där
våld och sexuellt utnyttjande är vanligt förekommande och där risken att
utsättas för människohandel är stor. Trots förekomsten av en nationell
handlingsplan för gatubarn har antalet gatubarn inte minskat nämnvärt de
senaste åren. Fler än 35 000 barn och ungdomar uppskattas tillhöra kriminella
ungdomsgäng, så kallade maras.
År 2007 ratificerade Guatemala Haag-konventionen om internationella
adoptioner och samma år antogs en nationell adoptionslag. De tidigare vanligt
förekommande konventionsstridiga statssanktionerade adoptionerna har
upphört och landet har vidtagit en rad åtgärder för att bekämpa illegala
adoptioner. År 2010 antogs en lag gällande ett system för tidig varning vid
barns försvinnanden. Ett moratorium mot internationell adoption avses
upprätthållas tills de nationella institutionerna är tillräckligt starka för att kunna
förhindra illegala och konventionsstridiga inslag i adoptionsprocesserna. Ett
nationellt råd för handläggning av adoptionsärenden finns på plats sedan 2007.
FN:s särskilde rapportör om handel med barn, barnprostitution och
barnpornografi uttryckte efter sitt besök i landet under 2012 oro över det stora
antalet barn som är utsatta för sexuellt utnyttjande och tvångsarbete liksom det
16
stora antalet tonårsgraviditeter. Hon betonade att trots en rad rättsliga reformer
och åtgärder på såväl central och lokal nivå var skyddsåtgärder för barn
fragmenterade, dåligt samordnade och kraftigt underfinansierade.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
I Guatemala finns 23 etniska grupper av urfolk som tillsammans utgör cirka
hälften av landets befolkning. Respekt för urfolkens rättigheter och traditioner
stipuleras i lag. I praktiken är rasism och diskriminering av urfolken allvarliga
strukturella problem i landet som begränsar urfolkens politiska och
ekonomiska inflytande. Urfolkens representation i politiska församlingar är låg
och deras tillgång till samhällstjänster, sjukvård, utbildning, rent vatten och
sanitet är betydligt lägre än för den övriga befolkningen.
En av urfolkens viktigaste rättigheter är rätten till land. Av de hundratals
landkonflikter som för närvarande pågår gäller 80 procent urfolk. Urfolken har
ofta mycket begränsade möjligheter att uppnå legal äganderätt till jord, dels på
grund av fattigdom, dels på grund av social, ekonomisk och politisk
diskriminering. Organisationer för mänskliga rättigheter i Guatemala har under
senare år rapporterat om mord, utan rättsliga konsekvenser, i samband med
vräkningar.
Genomförandet av ILO:s konvention 169 om urfolkens rättigheter är
ofullständig och går långsamt. FN:s särskilde rapportör om situationen för
urfolk slog efter sitt besök i landet 2010 fast att urfolkens rätt att konsulteras
inför påbörjandet av statliga eller privata projekt som påverkar dem inte
respekteras eller sköts av staten på ett konventionsenligt sätt.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Guatemalas författning tillerkänner alla personer lika rättigheter. Guatemalansk
lag kriminaliserar inte sexuell läggning eller könsidentitet. Lagstiftningen tillåter
dock inte äktenskap eller partnerskap av personer med samma kön.
Homofobi och fördomar bland stora delar av befolkningen marginaliserar hbtpersoner. Transsexuella elever har nekats antagning i skolor. Fysiska och
verbala attacker är vanligt förekommande liksom diskriminering i vardagslivet.
Transpersoner nekas rätten till identitetskort i enlighet med deras
självidentifierade kön vilket får till följd att de hindras tillgång till
samhällsservice. Ett lagförslag om könsidentitet presenterades i kongressen
2009 men har inte antagits. Hatbrott mot hbt-personer förekommer och värst
drabbade är transpersoner. Enligt OTRANS, en organisation som arbetar för
transpersoners rättigheter, mördades tolv transpersoner under 2012. Officiell
statistik om attacker mot hbt-personer finns inte att tillgå, och mörkertalen när
det gäller våldsbrott riktade mot hbt-personer är sannolikt omfattande. Det
17
förekommer att transsexuella personer nekas tillgång till sjukvård. Trakasserier,
misshandel och sexuellt våld riktat mot frihetsberövade hbt-personer
förekommer på landets polisstationer och fängelser, liksom tvångstestning.
År 2012 uttryckte FN:s kommitté för mänskliga rättigheter oro över
diskriminering av och våld mot hbt-personer och uppmanade Guatemala att
agera mot sådana brott. UNFPA utfärdade liknande rekommendationer.
20. Flyktingars rättigheter
Flyktingars status regleras i landets författning samt i lag, och regeringen har
etablerat ett system för skydd av flyktingar. Guatemala tar emot mycket få
flyktingar. Guatemala är ett transitland för illegal invandring till USA och
migranter är särskilt utsatta för människohandel, utpressning och
diskriminering. Regeringen har utfärdat ett särskilt id-kort för flyktingar och
har förbättrat flyktingars tillgång till social service. I januari 2008 skapades ett
nationellt råd för frågor relaterade till migration.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Guatemala ratificerade år 2009 FN:s konvention om rättigheter för personer
med funktionsnedsättning. Konventionen har inte till fullo genomförts i
nationell lagstiftning. Sedan 1996 existerar ett nationellt råd för personer med
funktionsnedsättning, CONADI, med ansvar att utarbeta, främja, och
övervaka implementeringen av lagstiftning på området. År 2008 antogs en
nationell politik för personer med funktionsnedsättning (Política Nacional en
Discapacidad) med syfte att förbättra situationen för personer med
funktionsnedsättning, men implementeringen har varit mycket långsam.
Tillgången till utbildning, arbete, hälsovård och annan social service alltjämt är
mycket begränsad för personer med funktionsnedsättning. Tillträde till den
formella arbetsmarknaden för denna grupp understiger en procent (2010).
Andelen analfabeter bland personer med funktionsnedsättning uppgår till 50
procent (2011).
Endast 37 procent (2010) av landets alla barn med funktionsnedsättning har
genomgått grundskolan, och de offentliga stödåtgärderna för personer med
funktionsnedsättning i skolorna är få eller ofta obefintliga.
Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter meddelade i
november 2012 i ett utslag att den guatemalanska staten bör vidta omedelbara
åtgärder för att skydda alla patienter, särskilt kvinnor och barn, från fysiskt,
psykiskt och sexuellt våld från andra intagna, vakter och sjukhuspersonal vid
mentalsjukhuset Federico Mora i huvudstaden. Utslaget föregicks av en
anmälan av organisationerna Disability Rights International och Guatemalas
ärkebiskops människorättskontor som vid ett besök vid sjukhuset
18
dokumenterat livshotande övergrepp mot barn och vuxna vid sjukhuset,
liksom människohandel av kvinnor för sexuella ändamål.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
I landet finns över 2 500 civilsamhällesorganisationer och ett antal av dessa
bidrar till att främja och stärka de mänskliga rättigheterna och till att sätta fokus
på specifika problemområden i landet. Guatemala har ett relativt progressivt
juridiskt ramverk som tillåter deltagande av civilsamhället i politiska processer
och som förespråkar mekanismer för dialog mellan staten och samhället på
lokal och regional nivå.
Hot och attacker mot försvarare av mänskliga rättigheter förekommer.
Organisationen UDEFEGUA registrerade 305 attacker och tolv mord mot
försvarare av mänskliga rättigheter under 2012. Majoriteten av dessa attacker
var riktade mot försvarare av ekonomiska, sociala eller kulturella rättigheter,
särskilt rättigheter till land och frågor gällande utvinning av naturresurser. De
misstänkta förövarna var i de flesta fall icke-statliga aktörer. Straffriheten är
emellertid i det närmaste total för dessa brott. Det har förekommit att offer,
vittnen, civilsamhällesorganisationer och juridiska ombud som arbetat med fall
som är kopplade till övergrepp mot mänskliga rättigheter under den interna
väpnade konflikten har misskrediterats i media. Det förekommer att försvarare
av mänskliga rättigheter motarbetas genom juridiska processer.
En särskild interinstitutionell enhet ledd av inrikesministeriet för analys av
attacker mot försvarare för mänskliga rättigheter existerar sedan 2007. Inom
åklagarämbetet finns en särskild enhet för dessa fall. Den allmänt höga
brottsnivån samt avsaknaden av adekvata utredningar gör det emellertid svårt
att i alla fall bedöma hur många av attackerna som har ett direkt samband med
den drabbade personens aktiviteter för att främja mänskliga rättigheter. Den
begränsade framgången vad gäller uppklarande av brott, avsaknaden av
skyddsmekanismer och förekomsten av organiserad brottslighet på
landsbygden ökar sårbarheten för försvarare av mänskliga rättigheter i
Guatemala.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
FN:s högkommissaries kontor för mänskliga rättigheter finns i landet sedan
2005 med mandat att övervaka situationen för de mänskliga rättigheterna och
ge tekniskt stöd och rådgivning till statliga instanser och det civila samhället.
Flera bilaterala givare, EU, FN-systemet samt utvecklingsbankerna stödjer olika
verksamheter med inriktning på mänskliga rättigheter. De amerikanska
19
staternas organisation, OAS, har ett kontor i Guatemala och driver några
projekt med inriktning på mänskliga rättigheter med stöd av bilaterala givare.
Det övergripande målet i Sveriges samarbetsstrategi för utvecklingssamarbetet
med Guatemala (2008-2013) är att skapa förutsättningar för fortsatt fred och
fattigdomsbekämpning utifrån ett rättighetsperspektiv och fattiga människors
perspektiv på utveckling. Specifika mål är mätbara, tydliga framsteg för fred,
försoning, respekt för de mänskliga rättigheterna, bekämpning av den utbredda
fattigdomen, politiskt deltagande samt jämställdhet mellan könen. Kvinnor,
barn och urfolk är prioriterade målgrupper. Inom sektorn för demokratisk
samhällsstyrning och mänskliga rättigheter är minskad straffrihet och ett stärkt
rättsväsende ett viktigt mål.
Sverige är näst största givare efter USA till CICIG och två svenska poliser är
sekonderade till kommissionen. Andra samarbetspartners när det gäller
finansiellt svenskt stöd för mänskliga rättigheter i Guatemala är bland annat
åklagarmyndigheten, ombudsmannainstansen för urfolkskvinnor (DEMI),
presidentens jämställdhetssekretariat (SEPREM), UNDP, UNICEF, UNFPA
och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. Stöd ges även till en rad
civilsamhällesorganisationer som utbildar medborgarna i mänskliga rättigheter
och deltar som målsägarbiträden i rättsprocesser.