Den babyloniska frestelsen Vill du se Gud?| 9-10

missionären
Den
babyloniska
frestelsen
– att göra oss ett namn | 6-8
Vill du se Gud? | 9-10
MAJ
5 | 2007
APRIL 2007
82 NYA MEDLEMMAR / 472 DAGAR
6 döptes under påsken och annat i Församlingsliv | 4-5
Rikskollekt till Katastroffonden 5 maj | 11
Barnens egen hemsida | 13
INBLICK
Vi är alla missionärer
Audrey Andersson är
samfundssekreterare i
Adventistsamfundet i
Sverige.
I år är det 100 år sedan den första svenska missionären skickades till ett missionsfält. Julius Persson från Gåsborn
i Långbanshyttan, Värmland, kallades
som missionär till Eritrea. Där stannade
han under tre år och fortsatte sedan sin
tjänst i Tyska Östafrika (dagens Tanzania, Burundi och Rwanda). Det var
början på ett starkt svenskt deltagande
i missionsarbetet.
Idag finns det fortfarande behov av
missionärer i utvecklingsländerna. De
som var på Ambassadörer för Kristus
i Malmö i påsk blev utmanade och inspirerade av Sebastian Tirtirau när han
berättade om sina missionsresor till avsides liggande platser: Kalahariöknen,
Amazondjungeln och norr om polcirkeln.
missionsföreståndare | [email protected]
De flesta är inte kallade att åka utomlands eller engagera sig i extrem
mission – men alla är kallade att vara
missionärer. Det sista som Jesus gjorde
var att ge sina lärjungar och oss det som
vi nu kallar missionsbefallningen (Matt
28:1-20), att gå ut och berätta för andra.
Frågan är hur vi svarar på missionsbefallningen. Vad betyder det för dig och
mig att vara missionärer?
Var en missionär på ditt sätt!
av |
BJÖRN OTTESEN
Att vara missionär är att vittna för andra och det är bland det mest spännande
man kan göra. I slutet av maj fullföljer
vi 100/500 kampanjen. Det som har varit så intressant under dessa 500 dagar
är att se hur vår förmåga att vittna har
växt. Alla kan be regelbundet för någon
och det är det första steget i vittnandet.
Bön ändrar både oss själva och dem som
vi ber för.
Vad kan vara ett bättre samtalsämne
än att tala om Jesus och vad han har
gjort i våra liv? Trots det är vi ibland
osäkra på vad vi kan säga. Mitt råd är att
du skriver ner ditt vittnesbörd och övar
in det. Det ska inte vara långt, bara berätta i enkla ord vad Jesus har gjort för
dig. Om vi är förberedda kommer vi att
få stora möjligheter.
En del av 100/500 kampanjen var att
bjuda andra till platser där de kan få ett
möte med Gud.
Det är lätt att säga att människor
inte är intresserade av Gud, men det är
inte riktigt sant. Det gäller att hitta olika sätt att leda dem till Gud. Jag vill här
nämna några exempel. Under våren i
Örebro och Malmö har Roy Doss, Jonathan Karlsson, Dan Millares och Nicklas
Olsson knackat på dörrar, gjort enkäter
och skapat nya kontakter. Under en två
veckors intensiv mötesserie före påsk i
Örebro kom sju till tolv besökare (se sidan 5). Under påskveckan gick nästan
1 000 människor igenom en HälsoExpo i
Malmö (se sidan 5). När jag skriver detta
börjar en mötesserie i Norrköping som
fokuserar på sabbaten. Hoppest Röst har
46 nya bibelelever i år.
Låt mig återvända till Sebastian Tirti-
rau ett ögonblick. Han var ateist, elitsoldat som blev politisk fånge och senare
historielärare som alla var lite rädda för.
Hans smeknamn var ’odjuret’! Han genomgick en förvandling med hjälp av en
tioårig flicka som var villig att dela med
sig av sin tro. Ingen är för ung eller för
gammal att dela med sig av det som Jesus har gjort för dem.
100/500 närmar sig slutet men låt
oss fortsätta att be, berätta och bjuda
andra till ett möte med Jesus och se hur
Gud fortsätter att välsigna oss som individer och samfund.
KOMMANDE NUMMER AV MISSIONÄREN
Nr
Manusstopp
Skickas ut (B-post)
Juni
3 maj28 maj
Sommaren 31 maj2 juli
September2 augusti28 augusti
Oktober
6 september
1 oktober
| MISSIONÄREN nr 5 2007
Viktig information till alla som skriver
Allt material för publicering måste vara hos redaktören senast på manusstoppdagen! Allt material redigeras och publiceras även på www.adventist.se. Undantag
från detta måste meddelas redaktören när material skickas till redaktionen (se
adress till redaktören, sidan 3). Läs mer om text och bild i Missionären på vår hemsida www.adventist.se/econtent/2951/.
Vilken psykolog som helst kan tala
om för oss att en öppen dialog är
nödvändig för att kunna uppnå ömsesidig respekt och förståelse. Det
rådet gäller också troendegemenskaper, menar Adventistsamfundets ledare i den transeuropeiska regionen
(dit Adventistsamfundet i
Sverige hör) och där ungefär 60-65 procent av
invånarna är muslimer.
Adventistsamfundet i den
transeuropeiska regionen har
nyligen sammanställt ett offentligt uttalande
om islam som har syftet att hjälpa en konstruktiv relation mellan muslimer och kristna.
”När adventrörelsen fortsätter växa i världen
söker vi efter en god relation med islam, en
tro med liknande känsla av gudomlig kallelse
och som efterföljs av en femtedel av jordens
befolkning,” lyder inledningen på uttalandet.
Uttalande drar paralleller mellan islam
och kristendomen, så som att underkasta sig
Gud som Skapare och det gemensamma arvet
genom Abraham. Det lyfter också fram de vetenskapliga, litterära och filosofiska framsteg
som muslimer stått för genom historien och
ser islams profet Muhammed som ”en andlig
och social reformator i en tid av förvirring och
okunskap.”
”Vi tror att Gud genom historien och
bland troende människor har bevarat ett folk
som uppriktigt underkastat sig Gud i mötet
med avfall, förtryck och förföljelse. Vi menar
att det inom islam finns sådana människor… I
denna grupp av uppriktigt troende ser vi möjliga medvandrare i vår andliga upptäcktsfärd i
att förstå den Ende sanne Guden.”
Uttalandet avslutas med en kallelse till
adventister att besluta sig för att beskriva den
islamiska tron ”uppriktigt, rättvist och med
respekt” och givetvis också det omvända.
Uttalandet pekar också på läromässiga skillnader – som tron på Kristus som Räddare och
Guds Son – men menar att olikheterna ”inte
ska göras till stridsfrågor eller skapa en översittande inställning, utan snarare ge tillfällen
till en respektfull dialog i kunskapen om att
Gud är den som slutligen överbevisar hjärtat.”
– Vi måste visa muslimer
att de kan lita på oss samtidigt
som vi står fast vid vår tro
som adventister. Vi ska inte
undervärdera utmaningarna,
men jag känner att tiderna
förändras och att vi kan se
fram emot en dialog och, jag
ber, ett framgångsrikt arbete
bland muslimer, säger Bertil
Wiklander som leder Adventistsamfundet i
den transeuropeiska regionen.
Man har skickat uttalandet vidare till
Adventistsamfundets generalkonferens där
fler kommer att gå igenom det och se hur
ett sådant uttalande bäst kan främja kyrkans
mission.
Även om uttalanden inte är lika viktiga
som det sätt som församlingsmedlemmarna
umgås och uppträder gentemot andra grupper av troende, hoppas man att det ska göra
positiva relationer enklare.
– Missionsbefallningen lär kyrkan att varje
människa är inbjuden att lära känna Jesus
Kristus, säger pastor Michael L. Ryan, viceordförande i Adventistsamfundets generalkonferens. Detta uttalande kommer att hjälpa oss
adventister att bättre förstå folk som vi bjuder
in.
– Människor, oavsett bakgrund eller religiös tillhörighet, behöver bli sedda av kyrkan
som värda uppriktig respekt, avslutar Ryan.
Uttalanden som detta hjälper oss att få ut det
budskapet.
Elisabeth Lechleitner/ANN/Missionären
Foto: Natascha Bohlmann churchphoto.de
Vill du säga din mening om Missionären,
Adventistsamfundet eller något annat?
Gör det med 150 ord till [email protected] senast den 31 maj
MÖTESPLATSEN
Uttalande om islam
blir ett ”relationsredskap”
Nummer 5
maj 2007
Årgång 111
ISSN 0349-6996
Redaktör: Rainer Refsbäck
Skarphagsgatan 14-16,
603 80 Norrköping
missionaren@
adventist.se
011–17 38 00
Ansvarig utgivare:
Audrey Andersson
audrey.andersson@
adventist.se
Layout: Susan Bolling
SDA media
Box 10036, 800 10 Gävle
sdamedia@
adventist.se
026–18 38 72
026–18 69 86 (fax)
Prenumeration:
Roland Brothén
Adventistsamfundet
Box 536 , 101 30 Stockholm
prenumeration@
adventist.se
08–54 52 97 70
08–20 48 68 (fax)
Prenumerationspris: 330 kronor
PlusGiro: 9 34–0
Utges av Sjundedags
Adventistsamfundet i Sverige
Tryckt hos:
Bergslagens Grafiska AB
Lindesberg
Kontakt: Carsten Leth
BILD PÅ FRAMSIDAN:
Rainer Refsbäck
SJUNDEDAGS
ASAMFUNDET
DVENTISTSVENSKA UNIONEN
www.adventist.se
Missionsföreståndare:
Björn Ottesen
Samfundssekreterare:
Audrey Andersson
Ekonomichef:
Ronny Hermansson
Kontor:
Olof Palmes gata 25
Stockholm
08–54 52 97 70 (växel)
08–20 48 68 (fax)
Postadress:
Box 536, 101 30 Stockholm
Telegramadress:
Adventist, Stockholm
PlusGiro: 15 13 78–7
Bankgiro: 269-9973
FINLANDS SVENSKA
ADVENTKYRKA
www.adventkyrkan.fi
Tf föreståndare: Atte Helminen
Ekonomichef/sekr: Ben Greggas
Kontor:
Annegatan 7C 19
FI-00120 Helsingfors
00358-9-6120 3640
00358-9-6120 3633 (fax)
Bankgiro i Sverige: 5359-7951
MISSIONÄREN nr 5 2007 | FÖRSAMLINGSLIV
Vårens kretsträffar
om mångfald
I början av mars samlades
adventförsamlingarna i de
olika kretsarna till kretsträffar
i Göteborg, Kristianstad och
Örebro. Temat för dagen på
alla platser var ”Enhet i mångfald”.
– Ämnet är viktigt i dessa
dagar, när många människor
kämpar med värderingar och
prioriteringar i en värld som
hela tiden förändras, både
i och utanför församlingen,
säger Mariusz Wieczorek, pastor i Örebro som stod värd för
centrala kretsträffen.
– Globalt sett utgör våra
församlingar en komplex
organism med många språk,
åldersgrupper och kulturer,
med människor från olika kontinenter. Alla kommer med sin
speciella bakgrund och kultur,
alla med sin egen omgivande
verklighet. Tillsammans i församlingen försöker vi finna
harmoni i hur vi ser på och lyfter fram de värderingar som är
centrala för oss, utan att se ner
på de som tänker annorlunda.
Detta är en utmaning!
Marianne Kolkmann beskrev kyrkan som en harmoni
och berättade om hur hon under många år hört sin far spela
tuba.
– Alla olika stämmor och
ljudnivåer behövs för att få en
vacker harmoni när man spelar
i ett band. Vår kyrka behöver
också olika ”ljud” som kombineras i harmoni för att fungera
bra.
I söder hölls kretsträffen i
Odalakyrkan i Kristianstad och
harmonin var en röd tråd även
där.
– Vi som var med kände
nog som jag att himlen var
nära, berättar Nils Andersson
från Degerberga. Ordet som
förkunnades var inspirerande
och sångerna upplyftande. Det
blev flerstämmigt tillsammans
med sångfåglarna Willy Aronsen, Ronny Hermanson med
hustrun Irene vid flygeln.
Björn Ottesen använde
praktiska exempel på mångfald
och motsättningar som ibland
förekommer i olika församlingar, och där man kämpade med
hur man skulle handskas med
konflikter inom kyrkan.
Dop på
Påskdagen
Påskdagen var början till ett nytt liv för sex
ungdomar som var med på ”Ambassadörer
för Kristus” i Malmö.
Veckans höjdpunkt var när (från vänster
i bild) Helena Larsson (Örebro), Diana Doss
(Örebro), Carolina Kjosnes (Malmö), Leopold Påhlsson (Örebro) och två ungdomar
från Norge beslutade att offentligt bekräfta
| MISSIONÄREN nr 5 2007
Missionären
sina beslut att följa Jesus genom att låta sig
döpas.
För några var det en kamp mot dåliga
vanor och att finna motivation. Leopold och
Helena bad Scott Moore som döpte dem att
hålla dem under vattnet extra länge så att
de kunde förvissa sig om att det gamla var
begravt. För andra var det en naturlig följd
av att växa upp i ett kristet hem.
Vi tackar Gud för ungdomarnas beslut
och önskar Guds välsignelse i deras liv i
framtiden.
Audrey Andersson (text & foto)
Siri Bjerkan
Karlsson från
ADRA Sverige
och Marianne
Kolkmann,
ungdomsledare,
medverkade tillsammans med
missionsföreståndare Björn
Ottesen i kretsträffen i Örebro.
I Göteborg och
Kristianstad var
det Willy Aronsen, evangelisationsansvarig,
och ekonomichef Ronny
Hermansson
som kom från
Adventistsamfundet.
Foto: René Larsson.
Även barnen i
kretsarna fick
träffas och
fundera kring
”Enhet i mångfald”.
Foto: René Larsson
Rättelse:
I aprilnumret smög sig en
felaktig uppgift in om hur
mycket Johannes Onjukka
i Nyhyttans församling
samlat in i ADRA
Hjälpaktion.
Rätt summa är
57 345 kronor och
inget annat
Sebastian
Tirtirau
berättar om
sina spännande
missionsäventyr.
Foto: Audrey Andersson.
Foto: Audrey Andersson
Profetiska
perspektiv
i Örebro
Scott Moore från ARISE och Viriato
Ferreira från Portugal i samspråk utanför
HälsoExpos lokal i Triangeln.
Foto: Audrey Andersson.
Nästan 1 000 besöker HälsoExpo
Under fyra eftermiddagar i påskveckan besökte nästan 1 000 människor HälsoExpo i
köpcentret Triangeln i Malmö som en aktivitet under ”Ambassadörer för Kristus”.
HälsoExpon har varit ett positivt sätt för
Adventistsamfundet i Portugal att skapa
kontakter. Dr. Viriato Ferreira från Portugal,
som är ledare för Euroafrikanska divisionens
hälsoavdelning, undervisade och hjälpte till
med förberedelser.
Det fanns åtta stationer som belyste de
olika hälsoprinciperna: näring, motion, luft,
sol, måttlighet, vila och vatten. På slutet fick
alla möjlighet att tala med en läkare och få
tips och råd om hur de kunde förbättra sin
livsstil plus en inbjudan till Total Health Seminarier under kvällarna.
Dr. Viriato Ferreira sade att det var en
av de bästa HälsoExpon som han hade varit
med om.
Att arrangera en HälsoExpo betyder inte
att man måste ha stora resurser eller många
i församlingen som är utbildade läkare eller
sjukpersonal. I Portugal bjöd en församling
med bara fyra medlemmar in volontärer
från andra församlingar, det lokala sjukhuset
och vårdcentralen för att hjälpa till.
En annan talare under ”Ambassadörer
för Kristus” var Sebastian Tirtirau som arbetar med att nå ut till otillgängliga folkgrupper med evangelium och biblar på deras
språk. Han berättade om 10 års erfarenhet
från arbetet med bushmänniskor i Kalahriöknen, stammar i Amazonas och inuitbyar
i norra Kanade och Grönland.
”Ambassadörer för Kristus” är en
återkommande utbildnings- och evangelisationsvecka som arrangeras av Adventistsamfundet, Adventkyrkan i Malmö och
LifeStyleTV. Undervisning och seminarier
spelades in och kan beställas från dp@
lifestyletv.se.
Audrey Andersson
Efter en kort förberedelsetid med utdelning
av inbjudningar, dörrknackning och annons
i tidningen, startade en två veckor lång
seminarieserie i Örebro Adventkyrka. Jonathan Karlsson talade om ämnen som: Bibeln
för mer än dårar, Varför finns det lidande?
och Dödens mysterium.
Under 11 kvällar samlades besökande
och medlemmar för att lyssna till undervisningen. Oftast kom kring 40 personer,
någon gång 20.
Undervisningen gav församlingsmedlemmar möjlighet att förnya sina bibelkunskaper. Några besökande gjorde nya upptäckter i Bibeln. En tonårsflicka som funderat på att ta sitt liv berättade att hon fick nytt
mod att leva genom seminarierna. De tre
örebroungdomarna som döptes i Malmö
har påverkats av Roy Doss, Nicklas Olssons
och Jonathans arbete under våren.
– Frön har såtts, berättar Anneli Påhlson,
medlem i församlingen. Jag känner en stor
ödmjukhet och tacksamhet till Gud för vad
som sker och för dem som är villiga att gå
hans ärenden.
Missionären
En ny pastor till Sverige
Den 4 mars kom Edegar och Kellyane Link
till Sverige på väg till Skellefteå där Edegar
kommer att arbeta som pastor. Båda kommer från Brasilien, men Edegar är också
tysk medborgare. Edegar utbildade sig till
pastor i Brasilien och Chile och åkte sedan
till Tyskland där han arbetade två år som
Global Mission pionjär bland spansktalande
församlingsplanteringar i Berlinområdet.
Paret Link gifte sig i februari 2007 i
Brasilien och ser fram emot att tillsammans
tjäna Gud i Skellefteå och bygga vidare på
de spanska kontakter som etablerades när
Tommy Björn arbetade i detta
område.
Edegar som talar tyska,
spanska och portugisiska hoppas att han och hans fru snart
ska kunna tala svenska.
Vi önskar paret Link
Guds rikaste välsignelse när
de börjar arbetet i Skellefteå.
Audrey Andersson
(text & foto)
Vad händer i din församling? Ta en digital bild och skriv några
rader och skicka till [email protected]. Vi vill veta!
Jonathan
Karlsson
undervisar
om vad
Bibelns
profetior
ger oss för
perspektiv på
vår tid.
Foto: René Larsson.
MISSIONÄREN nr 5 2007 | FÖRSAMLINGSLIV
Människor får en skön
paus i shoppandet och
våra vänner en chans att
berätta om ett balanserat och hälsosamt liv.
GOD JORD
av | REINDER BRUINSMA | missionsföreståndare i Nederländerna
Den babyloniska frestelsen –
att göra oss ett namn
N
ågon kanske undrar vad en artikel om babylonisk mentalitet
har att göra i en adventisttidning. Eftersom de som främst läser den
här tidningen tillhör det gudsfolk som
finns i alla samfund, Sions innebyggare,
medborgarna i den himmelska staden,
så är texten här inte riktad till de som
tillhör Babylon.
Så sant. Vi vill hålla en trygg distans
från Babylon. Vi vill kalla – så många
som möjligt – att gå ut ur Babylon (Upp.
18:4). Babylon är dåliga nyheter. Dess
filosofi och livsstil är ogudaktig och
beroendeframkallande (Upp. 14:8). Vi
som har lämnat Babylon måste ständigt
påminnas om att hålla oss borta och inte
falla för frestelsen att försöka stå med
ett ben i Jerusalem och ett annat i Babylon. Av den anledningen tror
jag att berättelsen om
Babels torn (1 Mos.
11:1-9) fortfarande
är av yttersta relevans.
Helt klart är att
denna välkända,
fantastiskt formulerade skildring har klämts
in mellan berättelserna om Noa och Abraham, och lite märkligt placerats mellan Noas söners släkttavla i 1 Mos. 10
och Sems släkttavla som börjar i 1 Mos.
11:10. Skildringen handlar om hur Noas
ättlingar flyttar österut efter syndafloden, mot dalen i Shinar. De bosatte sig i
det fruktsamma Mesopotamiska låglandet, där de snabbt lärde sig att behärska
alla möjliga ingenjörskonster. Till slut
kände de sig så självsäkra att de kunde
bygga en stad ”med ett torn som [nådde]
ända upp i himlen” (1 Mos. 10:4).
Vi blir kortfattat informerade om de
dubbla motiv som låg bakom deras företag i 1 Mos. 11:4: människorna ville göra
så att deras namn blir känt och försäkra
sig om att de inte skulle ”skingras”. Gud
uttryckte sitt misshag klart och tydligt,
för han ”steg ner” och satte ett definitivt
stopp för det farliga äventyret genom att
förvirra deras språk. Det blev kaos, och
det ”skingrande” som människorna ville
undvika blev det oundvikliga resultatet.
Problemets rötter
Adventister vet att begreppet Babylon
står som den yttersta symbolen för de
krafter som motsätter sig Gud och hans
folk. Om vi vill veta vad som utgör själva
kärnan i detta motstånd, finner vi svaret
här i 1 Mos. 11. Babylon är ett samlingsnamn för alla som vill uträtta saker utan
Gud, som inte sätter sin håg till att ära
Guds namn utan vill göra sig själva ett
namn. Det är den otvetydiga symbolen
för dem som, förgiftade av ett djävulskt
övermod, inte förstår att veta sin plats
och vill nå högt upp i himlen för egen
kraft. Och symbolen går särskilt att använda, vilket vi väl vet, för den koalition
av religiösa krafter som i ändens tid har
som mål att förgöra resterna av Guds
folk.
Babylons profil bekräftas i en annan
berättelse om ett stadsbygge många århundraden efter Babels torn. Kung Nebukadnessar, den beryktade härskaren
i det Neobabyloniska riket, gav uttryck
för precis samma anda. En dag, när han
gick på det kungliga palatsets tak i Babylon, såg han ut över de fantastiska
byggnaderna omkring sig och utbrast:
”Detta är det stora Babylon som jag själv
har byggt… med min egen kraft, till min
egen ära?” (Dan. 4:27). Inte undra på att
profeten Jesaja hänvisar till kungen av
Babylon som en passande symbol för Satan, den förste och främste bland övermodiga (Jes. 14:13, 14).
Babylon är ett samlingsnamn för alla som vill uträtta
saker utan Gud, som inte sätter sin håg till att ära
Guds namn utan vill göra sig själva ett namn.
| MISSIONÄREN nr 5 2007
en kristen kyrka. Vi gör allt vi kan för
att berätta för omvärlden att vi inte är så
små som många vill tro. Vi inbjuder världen att se vad vi gör och åstadkommer.
Visst vill vi bli respekterade som en
växande, anseende religiös gemenskap.
Vi pekar stolt på vår årliga statistik som
tydliga bevis för vår stadiga tillväxt och
utbredning över klotet,
och på våra tusentals
institutioner i över tvåhundra länder. Vi förkunnar stolt att Adventkyrkan för närvarande
har mer än 15 miljoner
vuxna medlemmar och
förutser att vi år 2020
Vad har det
har ett medlemskap som
med oss att göra?
överstiger 40 eller 50
Medan vi växer
Jag tror att berättelsen
miljoner. Många stater
om Babels torn har ett
behandlar oss nu med
och utvecklas,
mäktigt budskap på två
respekt. Vi är kända för
är det
nivåer: för Adventistvår starka organisation
samfundet och för oss
och våra välutbildade
fortfarande
som är ledare i församanställda; våra högre
vår enda avsikt
lingen.
utbildningsinstitutioner
Hur relaterar det till
växer ständigt i antal
att ära
oss som en gemenskap,
och vår biståndsorganiGuds namn?
som ett samfund? Låt
sation ADRA fortsätter
oss först ta ett steg tillatt vinna alltmer respekt
Eller ...
baka och reflektera över
som en global hjälporgaFinns risken
adventrörelsens histonisation.
ria. Vårt trossamfund
Kan det vara så att vi
att vi i vår
uppstod i omgivningarär i fara att lägga alltför
strävan
na av milleritrörelsen.
mycket vikt vid längtan
Vi började som en liten
efter erkännande? Medföljer våra
grupp av för det mesta
an vi växer och utveckmänskliga
outbildade människor
las, är det fortfarande vår
från landsbygden vars
enda avsikt att ära Guds
strategier
ledare med få undantag
namn? Eller har vi också
mer än den
var unga och oerfarna.
för avsikt att göra oss
De hånades efter fjaskot
själva ett namn? Finns
gudomliga
år 1844 och behandlarisken att vi i vår strävan
dagordningen?
des som paria på den
följer våra mänskliga
amerikanska religiösa
strategier mer än den guscenen. Till en början
domliga dagordningen?
växte deras rörelse
Dessa frågor handlar
sakta. De var bara 3 500
inte bara om världsplatill antalet år 1863 när
net, utan också nationellt
Sjundedags Adventistoch lokalt. Alltid och
samfundet
officiellt
överallt finns faran att
grundades. År 1900 var
vi fokuserar så mycket
medlemsantalet uppe
på kyrkan som en instii 75 000. Adventister
tution, på tillväxt, orgasågs länge som konstig,
nisatorisk
utveckling,
försumbar kristen sekt, och i ärlighetens ekonomi, en positiv bild i media, att vi
namn så betraktas vi fortfarande som en glömmer församlingens verkliga missekt på en del platser, trots att vi vuxit sion: att predika och återspegla Kristus.
till en världsvid rörelse att räkna med.
Jag vill föreslå att vi som samfund viSamfundet har lagt ner stora resur- sar ett farligt babyloniskt släktdrag om
ser på att bygga upp en respekterad pro- vi först och främst är en institution, ett
fil. Vi vill övertyga världen om att vi är företag, som försöker positionera oss
själva så positivt som det bara är möjligt
på den religiösa marknaden, istället för
att vara en plats för andlig tillväxt och
näring.
Denna iakttagelse kopplar vidare till
den andra aspekten: Babylons fästningsmentalitet. Vi måste ständigt fråga oss:
Är vår kyrka öppen, utåtriktad, attraktiv för andra? Är den intresserad av vad
som händer i världen där utanför? Gör
den några avtryck i världen? Eller föredrar vi att kyrkan finns där som en borg,
en fästning, där vi känner oss trygga
och mysiga i vår lilla värld tillsammans
– njutandes av vår egen lilla subkultur?
Är vi som lyckligast när vi är på säkert
avstånd från världen och inte behöver
beblanda oss med och möta andra som
inte delar vår tro? Känner vi oss bäst till
mods när vi pratar med oss själva, på
vårt eget fackspråk, fokuserade på våra
egna problem?
Om det är så det är, har vi skapat oss
ett litet Babylon och måste förvänta oss
att Gud ”stiger ner” och utsätter oss för
kritisk granskning. Vi får nog även vänta oss att han kommer att skaka om, och
troligen även skingra oss från våra adventistgetton så att vi tvingas ut från vår
babyloniska fästningsmentalitet.
Sorgligt nog finns det adventister
som vill hålla sig borta från världen så
mycket som möjligt. Studier visar att de
flesta som varit adventister länge har få
om ens några vänner utanför församlingen. Det tar ungefär i genomsnitt 7
till 8 år för nya medlemmar att förlora de
flesta av sina vänner som inte är adventister. Kristus var tydlig: även om vi inte
är av världen, måste vi leva i världen.
Kyrkan måste ha sina fönster öppna mot
världen utanför. Den får inte reduceras
till en trygg, säker, familjär miljö för dem som
redan tror och tillhör.
Guds barn får inte
leva i ett andligt
getto, utan måste
”skingras”. De måste våga sig ut, ta
risken det innebär. Uppdraget
är inte att göm-
MISSIONÄREN nr 5 2007 | GOD JORD
Med övermod som kännetecken tog
Babylon oförskämt på sig den ära som
tillhör Gud. Det andra kännetecknet
som också kommer i dagen i 1 Mos. 11 är
att Babylon visar en fästningsmentalitet.
Tron på att det finns trygghet i det stora
antalet och att hålla sig nära flocken,
sammanräknat med rädslan för att kanske ”skingras” och förlorar inflytande, makt
och kontroll, fostrar i
Noas ättlingar en längtan efter att bygga den
babyloniska fästningen
som ett monument över
sig själva.
GOD JORD
ma sig för världen eller överge den. Utan
att med glädje ta till sig det positiva som
världen fortfarande har att erbjuda. Och
kanske ännu viktigare, de måste känna
till språket som talas därute och vara
medvetna om vad som händer i världen.
De måste veta var människor har ont,
lära sig att relatera till riktiga människor
i den riktiga världen.
Var är vår fokus?
Vad med oss alla, varje troende, och inte
minst, ledare i Adventkyrkan? Är vi lojala medborgare i den himmelska staden,
eller har vi fortfarande en postadress i
Babylon? Är vi helt inriktade på att ära
Guds namn och på den storslagna tanken att vi snart kommer att få ett nytt
namn av Gud? Eller är vi ibland fast i ett
babyloniskt tankemönster och inriktade
på att göra oss själva ett namn?
Frestelsen att göra sig ett namn går
aldrig bort. Jag är väldigt medveten om
den frestelsen. Varför arbetar jag för
församlingen? Varför reser jag, predikar, skriver, arbetar övertid och sitter
på kommittéer som aldrig tar slut? Kan
det vara så att djupt där inne så vill jag
göra mig ett namn? Den frågan är ständigt relevant för oss alla som arbetar för
församlingen, vare sig vi är anställda av
samfundet eller tjänar som föreståndare, diakoner eller organister i den lokala
församlingen.
Vilka är våra djupaste avsikter, våra
| MISSIONÄREN nr 5 2007
innersta motiv och ambitioner? Vill vi
lyda vår kallelse, eller vill vi helt enkelt
vara betydelsefulla? Strävar vi efter att
få inflytande eller vara till välsignelse
för andra? Är det vår ambition att leda
och bestämma eller är vi villiga att tjäna?
I vår tids narcissistiska kultur, tenderar människor att fokusera på sig själva.
Nyckelorden är självförverkligande,
egenvärde och beslutsamhet. Vi utmanas att exploatera våra unika förmågor
och arbeta på oss själva. Vi måste känna
oss bekväma med oss själva. Om vi försöker tillräckligt så kan vi göra nästan
vad som helst. Så säger i alla fall media.
Många är helt uppslukade av sitt arbete, sin status, sina materiella tillgångar och de allra senaste grejerna. De är
helt övertygade om sin egen betydelse.
För många finns det inte någon gräns
för vad de kan offra för att nå framgång.
Samtidigt är det inte många som vill investera tid, energi och känslor i djupa
och varaktiga relationer. De söker hellre
anonymitet i folkmängden än intresserar sig för vad som finns under ytan hos
människor och möter dem där de är. De
känner sig mer bekväma med att nätverka än att bygga riktiga relationer.
Berättelsen om Babels torn säger oss
att Gud avskyr denna utbredda önskan
att göra sig ett namn och tendensen att
gömma sig i sina privata fästningar. Gud
vill att vi undviker detta babyloniska
sätt att se på livet. Han vill att vi förstår
att den djupaste meningen med våra liv
inte handlar om hur vi får allt ljus på oss
själva; utan hur han kan få lysa genom
oss.
Att göra sig själv ett namn och vägra
att låta sig ”skingras” för att göra intryck på omgivningen kan ses som ett
släktskap med Babylon och borde inte
ha någon plats bland medborgarna i den
himmelska staden. Som kyrka och som
individer tillhör vi Sion. Vi tillhör den
nya världen där Gud står i centrum för
allas lovprisning och hans namn äras
över alla andra namn.
Reinder Bruinsma är missionsföreståndare för Adventistsamfundet i Nederländerna.
Illustration: Rainer Refsbäck, grafik baserad på
Pieter Bruegel den äldres ”Babels torn” (1563).
Det finns hopp
Jesus ger oss till att börja med ett hoppingivande svar: ”jag säger er att deras
änglar i himlen alltid ser min himmelske
Faders ansikte” (Matt. 18:10).
Om vi bara kunde se Gud så skulle vi
tro att han finns och är en verklighet. Då
skulle ju alla tvivel vara borta, inte sant?
Men är det så enkelt?
Aposteln Johannes, den evangelist
som stod närmast Jesus ända in i det sista och som tycker om att tränga litet djupare in i ”hemligheten” med Jesu liv, säger: ”Ingen har sett Gud” (Joh. 1:18). Om
jag förstår Bibeln rätt så umgicks Adam
och Eva med Gud och fick se honom.
Därför måste orden betyda att detta gäller vårt nuvarande tillstånd, det vill säga
efter syndafallet.
Detta leder oss till själva orsaken till
att människan inte ser eller kan se Gud.
Adam och Eva flydde från Gud därför
att de inte kunde utstå att se Gud efter
att ha gjort det som Gud varnat dem för.
På samma sätt valde hela Israels folk att
få slippa den nära kontakten med Gud:
”Låt inte Gud tala för då kommer vi att
dö” (2 Mos. 20:19).
Det är med andra ord vårt eget tillstånd som är orsak till att vi inte kan se
Gud. ”Hans öra är inte tillslutet… Nej det
är era missgärningar som skiljer er och er
Gud från varandra… era synder döljer
hans ansikte för er” (Jes. 59:1-2). Det är
gott att veta, att det inte är Gud som är
hindret utan vi själva. Genom hela Bibeln upprepar Gud att han väntar, längtar, efter att vi skall komma till honom.
Han har alltid sökt umgänge med oss
och han ”är densamme i går och idag och
i evighet” (Heb. 13:8).
Striden mellan Gud och Satan är stor
och intensiv. Till sist kommer de onda av
eget val ropa till klipporna att falla över
dem och då kommer Guds blotta närvaro att utplåna synd och syndare (Upp.
6:14-17; 20:11). Detta beror på den diametrala motsättningen mellan Guds
rättfärdighet och syndens destruktiva
natur.
Den angelägna frågan för oss är: Hur
kan vi komma i ett sådant förhållande
till Gud att vi kan se honom?
Vägen är öppen
Att förlåten i det judiska templet rämnade då Jesus dog, tolkar vi som att vägen
in till Gud är öppen så att vi kan se Gud.
Det skedde något stort och viktigt här.
Liksom hela helgedomen och det som
skedde i denna var symbolisk, så måste
ju också denna händelse vara det.
Så vad betyder
det att vägen är
öppen? Jesus
öppnade våra ögon!
Vi ser nu hurdan Gud
är. Sonen uppenbarar nämligen Fadern
(Matt.11:27). Vi kan
inte göra någon skillnad
mellan Fadern och Sonen (och den Helige Ande) när det gäller egenskaper och
karaktär. Gudomen ”är kärlek” (1 Joh.
4:8).
Åter igen är det Johannes som klarast framhåller vad Jesus genom sitt
liv åstadkom. Det är intressant att i det
kapitel (Joh. 14) där Jesus talar om att
vi skall få bo i Guds rike, så knyter han
det samman med sin uppgift att hjälpa
oss lära känna Fadern (vers 7). ”Den som
har sett mig har sett Fadern” (vers 9).
Gud har ”talat till oss genom sin Son…
Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen” (Heb. 1:1-3). Med
detta förstår vi att det är frågan om att
se vem och hurdan Gud är.
I detta sammanhang, när det talas
om vad Jesus offer åstadkom, sägs det
ofta: ’Gud ser på oss genom Jesus’. Detta
kan passa in i vår förståelse av gudomens samhörighet om man i det lägger
att Gud ser oss på samma sätt som Jesus
gjorde då han av kärlek och önskan att
rädda oss gick så långt som att offra sig
helt för oss.
Med den kunskap som hela Nya testamentet ger om Jesus, framstår en viktig del av hans mission vara att uppenbara Gud. Och då tror jag det är bättre
att uttrycka denna tanke så här: ’Vi ser
Gud och hans kärlek genom Jesus’. Det
är viktigt att inte ge intryck av att Guds
kärlek och förmåga att rädda väcks
först genom Jesu offer, då det i stället är
denna kärlek som är själva drivkraften
bakom Guds människoblivande. ”Ty så
älskade Gud världen att…” (Joh. 3:16).
Vilken förunderlig sak Jesu liv och
offer åstadkommer! Vägen in till
MISSIONÄREN nr 5 2007 | av | MATTS SJÖLANDER | pensionerad gymnasielärare | [email protected]
E
n gång då Mose bad om att få se
Gud fick han svaret: ”ingen människa kan se mig och leva” (2 Mos.
33:20) För att göra saken ännu mera
drastisk citerar jag vidare: ”Ty vår Gud
är en förtärande eld” (Heb. 12:29). Detta
låter tragiskt! Kan detta vara Guds avsikt, önskan, att det skall vara så? Skall
vi bara acceptera detta och slå oss till ro?
Vad ligger bakom detta?
Jag tror att genom att se på människlighetens erfarenhet och framtid som
den skildras i Bibeln, kan dessa ord förstås och ge oss hopp om att situationen
kan förändras.
GOD JORD
Vill du
se
Gud?
GOD JORD
NYHETER
Gud, som alltid har varit öppen, öppnas
för våra ögon så att vi ser honom som han
är.
Gud attraherar oss
med sin kärlek
Jag tycker om att tänka på detta som
Guds sätt att attrahera oss genom sin
kärlek. När Jesus offrade sig själv
besegrades Satan. Den onde förlorar
striden genom att de som varit på hans
sida överger honom. Jesus beskriver
detta i sitt segerbudskap: ”Nu går en dom
över världen. Nu skall denna världens
furste kastas ut. Och när jag har blivit
upphöjd från jorden skall jag dra alla till
mig” (Joh. 12:31, 32). Kan detta i själva
verket vara hemligheten, eller kärnan, i
den plan som gudomen kom fram till för
att lösa syndens dilemma (Ef. 3:9-11)?
Då vi förstår det stora i Jesus liv
sker det något. Vilja, sinne och hjärta
förvandlas så att Jesus löfte uppfylls i
oss: ”De renhjärtade skola se Gud” (Matt.
5:8). Vi kan alltså på sätt och vis se Gud
redan nu. Allt sker tack vare Jesus liv och
död och enligt hans eget klara ord: ”Om
ni har lärt känna mig, skall ni också lära
känna min Fader. Och härefter känner vi
honom och har sett honom” (Joh. 14:7).
Men det slutar inte här. En gång
”skall vi se ansikte mot ansikte” (1 Kor.
13:12), och då ”får vi se honom sådan
han är” (1 Joh. 3:2). Dödens band har
brutits. Detta hopp ger oss liv här och i
evigheten. ”På den dagen skall man säga:
Se, här är vår Gud! Honom väntade vi på,
han skall frälsa oss” (Jes. 25:9).
Matts Sjölander
är pensionär och
bo med sin Sissel i
Osby, sin barndoms
trakter. Bibelcitaten
är från Svenska
Folkbibeln.
Nästan 45 000 döpta på en dag
44 775 nya sjundedagsadventister skrev
historia i Adventistsamfundets mellanamerikanska region (IAD) den 24 mars
när de döptes och blev medlemmar i
samfundet. Deras beslut ledde till det
största antal döpta under en och samma
dag i regionen sedan Adventistsamfundet etablerade sig där 1921.
Inspirerade av den bibliska pingstdagen i
Apostlagärningarna 2, sändes ”Pingstväckelse och mer än så” (som kampanjen hette)
via satellitsändningar från 15 mellanamerikanska unioner till hela världen, med
Santo Domingo, Dominikanska republiken, i
centrum. Händelsen markerade också inledningen på Adventistsamfundets tv-kanal
Hope Channels spanskspråkiga kanal EsperanzaTVs sändningar.
– Det här är en mycket ovanlig dag, sa
Jan Paulsen, ledare för Adventistsamfundet i
världen till de tusentals församlingsmedlemmar som samlats i idrottsarenan El Palacio
de los Deportes i Santo Domingo. Jag har
predikat de flesta sabbater och rest runt hela
jorden, men jag har aldrig gjort något som
liknar detta.
Fler än 10 000 människor hade samlats
i idrottsarenan för att bevittna händelsen
10 | MISSIONÄREN nr 5 2007
Några av de
44 775 som
döptes denna
sabbatsdag.
Jan Paulsen
predikar för
10 000 människor
i El Palacio de los
Deportes i Santo
Domingo.
Foto: IAD News.
Foto: IAD News.
som var kulmen på månader av utåtriktad
verksamhet i regionen och som koordinerats av hundratals pastorer, medarbetare
och medlemmar i de 15 unionerna.
Utanför stadion stod ytterligare 5 000
för att se strömmen av dopkandidaterna
som var klädda i blå dopdräkter. En del dop
skedde inne i stadion, men de flesta skedde
utanför i olympiabassängen med hjälp av
60 pastorer. Övriga dop skedde på spridda
platser i stormöten och i lokala församlingar
i den 15 unionerna i Mellanamerika. Många
av dessa deltog i satellitsändningen som
varvades med musikaliska presentationer
och förbön för de som skulle döpas i varje
land.
Clarissa Pozo de los Santos är en ung
kvinna som fick representera den 3-miljonte
medlemmen i Adventistsamfundet i Mellanamerika, en gräns som nåddes denna dag.
Hon delade med sig om hur Gud förvandlat
hennes liv.
– Jag vandrade runt i världen och jag
såg att det finns så mycket ondska, smärta
och sorg och att Gud har något annat för
mig, berättade hon. Det är som att jag fått
ett helt nytt liv nu, jag vet att jag kommer att
vara en helt annan med Guds hjälp.
– Jesus Kristus är den enda vägen, sa
Paulsen. Han är den enda dörren in till Guds
framtid.
Paulsen lade särskild vikt vid vad han
kallade evangeliets fyra hörnpelare och som
varje dopkandidat behöver ta till sig när de
nu offentligt väljer att följa Jesus genom
dopet: först, leva i vissheten om att Jesus
Kristus är mänsklighetens räddare; för det
andra, att Jesus inte stannade i graven; för
det tredje, att Jesus lever, återvände till himlen och tjänar oss alla; och till slut, att han
kommer tillbaka.
Paulsen utmanade också alla samlade
att åter överlåta sina liv till Kristus och att
berätta för andra om evangeliets goda nyheter.
Det stora antalet döpta till trots är det
inte siffrorna som haft betydelse och motiverat i denna kampanj.
– Det talar verkligen för vad som kan
hända när vi får våra medlemmar att arbeta,
sa pastor Balvin Braham som organiserat
kampanjen. Om vi kan få alla våra medlemmar aktivt involverade i evangelisation, kan
vi bara drömma om den påverkan vi kan ha
på samhället omkring oss.
Adventistsamfundet i Mellanamerika
omfattar Mexiko, Centralamerika, Karibien
och den nordligaste delen av Sydamerika
och har 3 miljoner medlemmar som tillber i
9 218 kyrkor och församlingar.
Libna Stevens/IAD/
ANN/Missionären
Vi finns där – vi kan hjälpa
Jag kan inte glömma barnens ögon.
De stirrar upp mot mig från bilderna
– stora, oförstående, undrande. Bakom
dem skymtar en hög med stenar och
grus som ända till för några timmar sedan var deras hem. Ända till de silverfärgade fåglarna kom och släppte sina
ägg över den lilla byn i södra Libanon.
Några ögonblick senare hade det lugna
livet förvandlats till ett inferno av rök,
eld, skrik och kaos. ”När blir livet som
vanligt igen?” var frågan som jag såg i
barnens ansikten. ”Finns det någon som
vill hjälpa oss?”
Vad skulle du göra om katastrofen
drabbade dig? Vem skulle hjälpa dig?
Vi lever i ett tryggt land. Om en katastrof inträffar finns det många skyddsnät som kan fånga upp oss och hjälpa oss
tillbaka till ett tryggt liv igen. I alltför
många länder finns det inte någon sådan trygghet.
Människor kan få hjälp
Tack vare stöd från trogna givare kunde
ADRA Sverige under 2006 hjälpa mer än
122 000 människor som hade drabbats
av någon form av katastrof. När södra
Libanon drabbades av krig bidrog vi till
att ge flyktingar mat, husrum och hygienartiklar. I Indien fick människor mat
när två
delstater hade
drabbats
av översvämningar.
När en
tyfon
drog in
över Vietnams kust fick människorna
hjälp att klara vardagen i det kaos som
tyfonen lämnade efter sig. På åtta olika
platser i världen var ADRA Sverige med
och hjälpte människor att gå vidare efter katastrofer som drabbat dem.
Vi kunde göra alla de här hjälpinsatserna tack vare att ADRA Sverige
och Adventistsamfundet har en fond
som kan användas när en katastrof inträffar. Tack vare gåvor till fonden kan
ADRA Sverige skicka hjälp
omedelbart efter att en katastrof har inträffat. ADRA
finns där och kan ge hjälp
så snart en katastrof har
inträffat.
Vi behöver din hjälp
för att hjälpa
Vi vill fortsätta att hjälpa
människor som har drabbats av katastrofer. Men för
att kunna göra det behöver
vi din hjälp.
Den 5 maj tar vi upp en särskild kollekt för katastrof-
ovan:
Ung man i
Libanon med
matsäckar.
Foto: ADRA Libanon
t v:
Ung mor i
Libanon
Foto: ADRA Libanon
drabbade. Den här gången
kommer pengarna att gå
till Adventistsamfundets
katastroffond. Din gåva betyder liv för människor som
behöver hjälp när en katastrof har drabbat dem.
Du kan ge din gåva när kollekten
tas upp i Adventkyrkorna den 6 maj. Du
kan också sätta in pengarna på Adventistsamfundets 90-konto: pg 90 07 21-2.
Märk talongen ”Katastrofhjälpen”.
Vi tackar dig redan nu för din gåva.
Den kan betyda skillnaden mellan liv
och död för många människor i en katastrofsituation. Och när du ger den ger
du också till Jesus, som sade: ”Vad ni
har gjort för någon av dessa minsta som
är mina bröder, det har ni gjort för mig”
(Matt. 25:40).
Varmt tack för din gåva!
Siri Bjerkan Karlsson
är direktor för ADRA Sverige
MISSIONÄREN nr 5 2007 | 11
ADRA
Rikskollekt till Katastroffonden 5 maj:
KÄLLAN
Ambassadör för Kristus
Paul Sundquist
är numera aktiv
pensionär men har
under sitt 90 åriga
liv arbetat som
pastor, evangelist,
ungdomsledare,
missionär, rektor,
missionsföreståndare
och ledare i divisionen. Gift med Eunice.
Det var en imponerande syn. Sjuglasvagnen
från hovstallet på väg mot slottet. Passageraren i vagnen, en ambassadör från ett främmande land, ska möta kungen. I audiensrummet i Bernadottevåningen ska han överlämna sina kreditivbrev till monarken. Först
då kan han arbeta i Sverige, med diplomatisk
fullmakt, ackrediterad.
Vilken ansvarsfull uppgift. Att representera sitt lands statsöver­huvud, tala å hans
vägnar. Den svenska benämningen på ambassadör är sändebud. I Bibeln finner vi också just det uttrycket.
”[Vi] är alltså Kristi sändebud” skrev
aposteln Paulus till sina medkristna i Korinth
(2 Kor. 5:20). En ambassadör måste ha vissa
kvalifika­tioner:
Han måste vara medborgare i det rike han företräder. Ambassadörens medborgar­
skap är i hemlandet, inte i det land där han
verkar. Paulus betonar det i brev till de församlingar han betjänade, vikten av att ”ha
medborgarskap med de heliga” (Ef. 2:19). För
”vårt hemland är himlen, och därifrån väntar
vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus” (Fil. 3:20).
Han måste utnämnas för sin uppgift. Ingen utnämner sig
av | PAUL SUNDQUIST | pensionerad pastor
llustration:
Rainer Refsbäck,
Sjuglasvagnen
efter foto från
H.M. Konungens
Hovstall
själv. Ambassadören avstår från
sina egna planer och ambitioner,
vad han (eller hon) skulle föredra
för detta enda: ”vad vill du att jag
skall göra?” ”Ni har inte utvalt mig
utan jag har utvalt er och bestämt er till
att gå ut i världen” sa ju Jesus till sina lärjungar (Joh. 15:16). Det är vårt kreditivbrev
som kristna.
Paulus fick sitt uppdrag efter mötet med
Jesus på vägen till Damas­kus. Fullmakten
från översteprästen att fängsla de kristna
byttes ut mot fullmakten att förkunna om Jesus som sätter människor fria. Petrus fick sin
utnämning när han ödmjukt betygat att han
hade Jesus kär.
Sändebudet måste vara villigt att gå, var-
helst han är sänd, varhelst han behövs, ibland på fientlig mark.
Aposteln Paulus skrev till Timotheos ”Jag
tackar… Kristus Jesus, vår herre, för att han
fann mig värd förtroende och tog mig i sin
tjänst” (1 Tim. 1:12). Petrus manade de troende att ”leva heligt och fromt på alla sätt” (2
Pet 3:11).
12 | MISSIONÄREN nr 5 2007
Ambassadören måste uttrycka sin statschefs vilja , och måste därför vara väl förtro-
gen med den. Ambassadens antenner och paraboler famnar vida. Diplomatposten öppnas
aldrig av andra än den det gäller. Hur pekar
inte det på bönens betydelse. ”Knävägen är
kungsvägen” för ett Guds sändebud. Bibelstudiet ger daglig kontakt med vår Herre.
Men det gäller inte bara att ha kontak­ten
med himmelen öppen och regelbunden. Vi
uppmanas ju i ordet att ofta umgås med Guds
folk, vara med i gudstjänsterna, bönegemenskapen, vid nattvardsbordet. Helt enkelt,
vara med dem som har samma medborgarskap som vi själva.
Aposteln Paulus gladde sig i sin uppgift:
”Jag förkunnar inte mig själv utan Jesus Kristus” (2 Kor. 4:5).
Uppgiften är den största man kan få. ”Låt
försona er med Gud” (2 Kor. 5:20). Synden har
orsakat en brytning, ett främlingskap med
tragiska konsekvenser. Men Guds erbjudande – ’lägg ner motståndet mot mig’ – finns för
var och en som vill utnyttja det. Vilken risk
Gud tar i att anförtro detta oerhörda uppdrag
åt oss, svaga, ofullkomliga människor. ”Mitt
anseende ligger i era händer” tycks han säga,
men ”Anden stöder oss i vår svaghet” står det
i Rom. 8:26.
På ambassadens område gäller endast de
lagar och seder som råder i hemlandet. Hemmet är i ett främmande land men inte av det;
en tillflyktsork med det egna landets språk,
värderingar och syn­sätt. En ambassadör
sa en gång att ”det svåraste är att stå emot
trycket utifrån och bli trogen det man kommit för att representera.” Den värld vi lever
i påverkar oss alla. Hur lätt sänker man inte
standarden? Vi har så lätt för att bli ’världsmedborgare’. Men ”världen förgår med sina
lockelser” (1 Joh. 2:17).
Därför bad också Jesus för sina lärjungar
innan han lämnade dem: ”Jag ber inte att du
skall ta dem ut ur världen, utan att du skall bevara dem för det onda” (Joh. 17:15).
Efter fullbordad uppgift kallas sändebudet hem. Historien berättar om hur många,
som bevis på uppskattning, adlats eller fått
gods och andra förmåner för lång och trogen
tjänst. Men det där är i mänskliga termer.
Paulus fann inte ord för att beskriva vad Gud
berett. Jesus antydde det i några enkla ord:
”Bra, du är en god och trogen tjänare… Gå in
till glädjen hos din herre” (Matt. 25:21).
Herre, det räcker.
SJUNDEDAGS
DVENTISTASAMFUNDET
HEM KALENDER BARN TONÅR UNGDOM SCOUT LEDARE VÄSTERÄNG ARKIVET KONTAKT ADVENTISTSAMFUNDET
BARNLEDAREN
BARN
Barnsidan ställer
Carina mot väggen
med några “svåra”
frågor! Vad skulle
du svara på dessa
frågor? Om du är
barn, får du vända
på fråga 5 och
berätta vad som är
roligast att göra
med dina föräldrar!
Namn: Carina Lillbäck
Larsson
Född: 31 augsti 1973
i Borås
Godast att äta:
Pasta!
Roligast att göra
med mina barn:
Läsa, helst framför
brasan på vårat torp!
Älsklingstext i
Bibeln: Svårt att
välja mellan berättelsen om den barmhärtige samariern i Luk.
10:25-37 och "Var
dag har nog av sin
egen plåga" Matt.
6:34.
Bäst med att vara
Guds barn: Att jag
kan lämna allt i Hans
händer!
Om jag var ett djur:
Hund... fast jag
jobbar på att bli mer
katt! :)
Skicka in dina svar
till: barnsidan
@adventist.se
Så når du Carina:
Hej, jag heter Aron!
Visste du att det nu finns en superbra kristen hemsida för dig som är barn? Den hittar
du på ’Barn’ under www.ung.adventist.se. Där kan du läsa om saker som händer för
barn i våra kyrkor, skriva ut pyssel och t.o.m. spela spel. Du får också vara med och
tycka till och svara på frågor. Jag finns också där och hjälper dig att hitta rätt. Visste
du förresten att Aron betyder ’upplyst’ eller ’bergsman’? Jag tycker att Aron Upplyst
är ett bra namn på en som visar vägen runt hemsidorna, eller hur! Det är väl lika bra
jag börjar visa lite vad du kan hitta på hemsidan!
Ps. Vet du vem Aron var i Bibeln?
Läs 2 Mosebok 4:13-14 och skriv svaret här!
____________________________________________________
Klickar du på pennorna kommer du till pysslet.
Här kan du skriva ut blad med pyssel att göra hemma.
Det fylls hela tiden på med fler pyssel!
Klickar du här kan du spela spel!
Om du klickar på den här symbolen på hemsidan så kommer du till Månadens fråga. Här är det tänkt att du som är barn ska kunna tänka till och tycka om
en speciell fråga som är ny varje månad. Det är nämligen viktigt att vi lyssnar på
varandra oavsett om vi är barn eller vuxna. Kanske är det så att just ditt svar kan vara
en uppmuntran eller ett stöd för någon annan! Skicka ditt svar till carina.lillback.
[email protected] så skriver vi in det på hemsidan.
E-post:
Den här månadens fråga är: ”Vilken uppgift har du eller skulle du vilja ha i
församlingen?” Var med och berätta vad DU tänker och tycker!
Telefon: 019-10 21 32
Längst ner på sidan hittar du den här symbolen. Här kan du hitta tips på kristna filmer och böcker för dig som är barn. Kanske kan du hitta något att önska dig i
födelsedagspresent, vem vet!
carina.lillback.larsson
@adventist.se
Skicka en teckning
eller brev till Carina:
Per-Eriksgatan 12
703 58 Örebro
Ha det nu så kul på hemsidan!
Hälsningar Aron
Sjundedags Adventistsamfundet - Box 536 - 101 30 STOCKHOLM - Tel 08-545 29 770 - Fax 08-20 48 68 - E-post
Kontakta webbmaster | Copyright © 2007 Sjundedags Adventistsamfundet
MISSIONÄREN nr 5 2007 | 13
FAMILJENYTT
HÖGTIDSDAGAR
90 år
Paul Sundquist
22 maj
Sollentuna
AVSOMNADE
Gershom Kulaba föddes den
11 november 1984. Han växte upp bland oss, döptes som
16-åring och blev en generös
och utåtriktad ung man som
tog sin kristna tro på stort
allvar. Han talade om sin tro
inför 1 500 skolkamrater under en skolavslutning i gymnasiet, han var scoutledare,
ungdomsledare och praktikant i församlingen innan
han for till Eng­land för juridikstudier. ”Livet går snabbt
förbi, men det vi gör för Gud
varar för evigt,” var hans favoritcitat.
Under sitt 22-åriga liv
vann Gershom många vänner, vilket visat sig under det
senaste svåra halvåret. Sällan har Stockholms Adventkyrka varit så fullsatt som då
vi tog farväl av Gershom.
Vi vet inte om det var
främlingshat som tog vår älskade bror ifrån oss. ”Vi har
ansvar för vad som händer
omkring oss. Vi kan inte sitta
som åskådare vid sidan om
utan att aktivt ta ställning i
kampen mellan gott och ont,”
sa Berny i sitt minnestal.
Moses och Sipporas son
fick namnet Gershom vilket
14 | MISSIONÄREN nr 5 2007
betyder ”främling i detta
land”. Vår Gershom var ingen
främling bland oss, men vi är
alla främlingar här och har
vårt rätta hem i det himmelska land som Herren förbereder. Där ser vi fram emot att
få möta Gershom och där ska
alla våra fråge­tecken rätas
ut.
Birgitta Norlin
för Stockholms Adventkyrka
Missionären berättade om Gershoms bortgång i februari 2007.
När Leo Leander i februari
2007 somnade in i tron på sin
Frälsare efter en längre tids
sjukdom var han för många
i Nyhyttans församling en
’doldis’. Leo föddes i Finland
1923, deltog i finska vinterkriget, och blev som ung
gripen av adventbudskapet.
Han flyttade till Göteborg på
1960-talet och här började
exilens annorlunda liv att ta
fatt i honom. Missbruk resulterade i familjens upplösning. Efter många år fick han
en oväntad gudsupplevelse
som ledde honom tillbaka till
tro och församling. Leo verkade sedan med iver via den
finska närradion och genom
kassettmission.
När Leo för sju år sedan
gifte sig med Eila Jutila-Jansson och flyttade till Nyhyttan,
visade han att han trodde på
att Gud ville honom gott även
sent i livet! Leo spred vänlighet runt sig trots språkbarriärer.
Den finska gruppen i
Nyhyttans församling har i
Leo mist en förkunnare och
trogen medlem.
Pastor Johannes Onjukka
hade passande valt Fil.1:21
som text i sitt griftetal: ”Ty
för mig är livet Kristus och
döden en vinning.” Ett Herrens vittne vilar i väntan på
den stora dagen.
Yvonne Johansson Öster
för Nyhyttans Adventkyrka
Ingrid Swärdborn har fått
somna in i tron på sin Frälsare Jesus.
Hon föddes den 7 mars 1929
och varvid sin bortgång nästan 78 år gammal.
Strax efter nyår 1969 såg
hon annonsering om föredrag i biblisk arkeologi. Detta
intresserade henne och hon
kom att bli en trogen besökare under hela vårvintern. När
de andliga frågorna började
dominera så kände Ingrid att
här ville hon vara med. Inte
minst gladde henne att hon
på den här vägen fått kontakt med en kristen församling som också intresserade
sig för hälsofrågor, medlem i
Hälsofrämjandet som hon varit i flera år. Den 14 juni samma år fick jag förmånen att
döpa henne i vår dåvarande
kyrka på Vasagatan 12, och
hon hälsades välkommen i
församlingen.
Med iver hjälpte hon sedan till i efterföljande mötesserier för att andra skulle få
del av samma glädje som hon
själv funnit. Vi saknar henne
men ser framåt mot det stora
mötet då Herren Jesus kommer. Vila i frid, Ingrid!
Ruben Engdahl
för Göteborgs Adventkyrka
Ingun Knapp har gått till vila
och lämnar efter sig ett ljust
och vackert minne. Hon föddes den 22 september 1940
och somnade stilla in på morgonen den 8 februari 2007.
Inguns öppna och varma
personlighet satte sin prägel
på hennes arbete för andra.
Hon utbildade sig till tandsköterska i ungdomen och
arbetade senare på ett äldre­
boende, där hon var omtyckt
för sitt ljusa humör, engagemang och medkänsla.
Hon tog emot adventbudskapet i unga år och blev
döpt av Eric Erenius. Ingun
vittnade gärna om sin tro när
tillfälle gavs.
Begravningsgudstjänsten ägde rum den 5 mars i
Sankt Martins kapell i Solna.
De mångåriga vännerna i
Amoroso­kören sjöng bl.a.
”Dagen är nära, mörkret försvinner” av Händel.
Paul Sundquist utgick i
sitt minnestal från texten:
”Jag har vävt mitt liv till slut
såsom en vävare sin väv, och
jag skärs nu ned från bommen.” Varpen är Guds, men
inslagen är våra. Ingun vävde
sitt livs väv med värme, hjälpsamhet, förtröstan, ärlighet
och vänlighet.
Inguns närmast sörjande
är maken Jan-Erik, släktingar, samt vänner i församlingen.
Birgitta Norlin
för Stockholms Adventkyrka
Tack!
Min tacksamhet går till hela Adventistsamfundet i Sverige
för era böner och ert stöd under den svåra tiden kring
Gershoms bortgång.
Jag har under min sorg upplevt enheten i Adventkyrkan
inte bara i Sverige men också utomlands. Många kompisar
i Stockholm har beundrat vår församling och uttryckt sin
önskan att tillhöra den. Må Gud öppna våra ögon och hjärtan så att vi kan ta emot dem som söker sig till kyrkan.
Ett stort tack till pastor Berny för den fina predikan. Tack
pastor Jan och alla som deltog i begravningsgudstjänsten
samt på minnesstunden.
Min stora önskan är att Jesus kommer snart och torkar
bort alla tårar.
Lydia Kulaba
Gershoms mor och aktiv i Stockholms
internationella församlingsplantering X-Seed
Gamla testamentet
Intresserad av nytt bibelspel?
Välkommen till vårens gemenskapsträff på Lysestrand (Lysekil) vid havet. De som önskar kan samlas redan den 1 juni
för att ägna fredagen åt att utforska Lysekil.
Träffen arrangeras 1-3 juni 2007. Ta med gott humör,
sovsäck, mat att ställa på det gemensamma bordet samt
något att grilla.
För info och anmälan, kontakta Tommy på dagtid: 031487004, 0708-389670 eller e-post: tommy_music25@
hotmail.com
Kolportagevecka i Småland
5-12 augusti
De som spelar ÖKAR SIN KUNSKAP om Bibelns
personer, händelser, texter, natur och kultur
Kom med till södra Småland på ett trosäventyr och bli
inspirerad genom bibelstudium och litteraturevangelisation.
Mat- och logikostnader täcks genom gemensam
försäljning. Pris 150 kr/natt och bädd.
För mer info kontakta Kenth Stolpe tel. 0035863460077, 0623-23000 eller [email protected].
SJU kortkategorier, sammanlagt 1 440 kort!
Spelet - resultatet av mer än ett års arbete - kan ses
som ett läromedel. Förvaras i trälåda med lock av
typen plexiglas
Missa inte ännu en härlig vecka i fjällvärlden
tillsammans med gamla och nya vänner!
SEniorträffen på Trostebacken
7-14 augusti
Faktagranskat av docent Seth Erlandsson
För mer info
www.idealt.se [email protected]
För endast 1 200 kronor får du god mat och logi hela veckan. Vi gör dagsutflykter och har morgon- och kvällssamlingar med uppbyggelse och glädjefylld gemenskap.
Seniorträffens inbjudna gästtalare i sommar är Hans
Löfgren, som kommer att tala, berätta och visa bilder från
sina resor i exotiska länder.
Platsantalet är begränsat – boka redan nu:
Jerker Sjölander (0653-400 53)
eller Barbro Dreije (018-32 23 46).
Anmälningsavgiften 300 kronor
sätts in på pg 618 79 73 - 0
Undersåkers Semesterby Ekonomisk förening
Villa till salu:
Villafastighet till salu vid sjön Syningen nära Ekebyholm.
Kontakta Stig Rudholm, tel. 073 157 4 158 eller e-post:
[email protected]
The experience is everything
Newbold College offers a unique educational experience.
Its particular strengths include:
� beautiful campus, conveniently located
� small class sizes
� excellent, highly qualified lecturers
� international environment
� affordable fees
� authentic spirituality
Your life journey will take you in all kinds of interesting
directions. A qualification from Newbold College is not
only a great experience in itself, but it will help prepare
you for your next step in life—whether that is postgraduate
studies, travel or your first real job. You can go just about
anywhere you like with a Newbold College qualification.
So where’s it going to be?
Academic experiences available: English, History, Psychology, Sociology, Accounting,
Management, Marketing, Counselling, Theology and English as a Foreign Language.
Newbold College Bracknell, Berkshire, RG42 4AN, United Kingdom Telephone: +44 1344 407421;
Fax: +44 1344 407405; Email: [email protected] Website: www.newbold.ac.uk
Solens nedgång
4 maj
11 maj 18 maj 25 maj 1 juni
8 juni
Lund
20.4821.0221.1521.2621.3621.45
Göteborg21.0221.1721.3121.4421.5622.05
Stockholm20.4621.0221.1821.3221.4521.55
Östersund21.2321.4422.0522.2422.4222.57
Luleå21.1321.3822.0422.3122.5723.22
Helsingfors21.2521.4321.5922.1522.2922.40
Uleåborg21.5822.2222.4723.1223.3723.59
MISSIONÄREN nr 5 2007 | 15
ANNONSER
Vänträffen
1-3 juni 2007
av | ULF GUSTAVSSON verksam i utbildningssekton
BRÄNNPUNKT
POSTTIDNING B
ECONOMIQUE
Avsändare:
SDA media
Box 10036
SE-800 10 Gävle
BEGRÄNSAD
EFTERSÄNDNING
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
den nya adressen på baksidan (ej adressidan).
Vårt behov av mindre
religiositet...
Är du religiös?
Har du också fått frågan någon gång?
Vad svarade du? Och vad tror du att den
som frågade tänkte på när han eller hon
ställde frågan?
Risken är stor när vi talar med varandra och använder oss av vad som i en serie artiklar i ”Trots allt” för en hel del år
sedan kallades för ”stororden”. Många
av dessa ord har så olika laddning – beroende på allt från kultur och uppfostran till utbildning och livserfarenhet.
Var tanken när frågan ställdes: Går
du i kyrkan? Tillhör du någon församling? Finns du i någon matrikel? Eller,
var befinner du dig i det religiösa landskapet?
Det var bara några veckor sedan jag
själv fick frågan under ett första djupare samtal med en ny bekantskap. I en
snabb bisats kom en nästan snubblande
fråga: Är du själv religiös? Genom frågeställarens författarskap hade jag en viss
förförståelse av syftet med frågan – och
kunde ge ett kort svar om vad mitt förhållande till Gud betyder för mig.
Det hade känts så förmätet och möjligen lite för utmanande, men jag hade
egentligen velat svara – ”nej, kanske inte
religiös men andlig”!
Är inte religion och andlighet detsamma? Är inte religiösa människor
också andliga människor?
Ta gärna med dig frågeställningen
till nästa tillfälle du möter en grupp bekännande människor i din omgivning,
kanske när ni samlas för att studera Bibeln? Ställ frågor till varandra som:
Kan människor befinna sig i en religiös omgivning utan att detta leder till
andlig utveckling?
Förutsätter andligt liv och andlig utveckling en omgivande religiös atmosfär?
16 | MISSIONÄREN nr 5 2007
och struktur; andlighet om innehåll och
förhållningssätt.
När du för det föreslagna samtalet
med dina medvandrare, kanske du också kan föreslå att ni funderar över vad
i er gemensamma relation till Gud – i
er tillbedjan och tradition – som egentligen är form mer än innehåll. Eller uttryckt på ett annat sätt: Kan det finnas
en risk för att formen har börjat leva sitt
eget liv?
Hus eller hem?
Kan
det till och
med vara så
att den religiösa
omgivningen för vissa försvårar andlig
tillväxt?
”Vad hjälper det att vara hur religiös
som helst om altaret inte finns i hjärtat
utan står kvar i kyrkan?”
Trossystem och gudsbilder
Det lär finnas minst 3 000 religioner i
världen; grupperingar av människor
som slutit sig samman och sökt olika vägar för att finna svar på frågor som vem
Gud är och vad som är livets mening;
människor som tillsammans förhåller
sig på ett mer eller mindre gemensamt
sätt i sin relation till det outgrundliga.
Religionen ger form och innehåll
till det man tror på; gemensamt formulerade trossatser och likartade uttryck
för tillbedjan är avsedda att ge trygghet.
Religionen ska ge hjälp till andlig mognad; ska hjälpa att vårda och fördjupa
relationen till det som är grunden för
tillvaron.
Men var går gränsen där systemet tar
över det personliga? Där vi visserligen
rör oss i gemensam riktning, men utan
personligt ställningstagande och medvetenhet. Där vi lever ett religiöst liv
men inte nödvändigtvis ett andligt liv?
Jag skulle vilja pröva att hårdra begreppen, förhoppningsvis utan att begå
våld på dem: Religion handlar om form
Kanske vi kan pröva en annan bild, som
fått mig att fundera och reflektera en
hel del. Är den religiösa gemenskapen,
mitt trossystem, att jämföra med ett hus
eller ett hem?
Vad utmärker ett hem? Ett idealiskt
hem? Varm atmosfär. Trygghet.
Öppenhet. Möjlighet, eller
kanske
snarare rätt, att vara sig själv. Inget
behov av att förställa sig.
Jag hoppas att du är överens med mig
om att vi idag är i behov att se över vad i
vår religiositet som inte bidrar till ökad
andlighet, närhet till Gud. Vad i formen
hindrar mer än tillför? Vad är främst
tradition och ”mänskliga påfund” – och
mindre uttryck för personlig tro och
tillit?
Omvänt: Vad kan vi behöva göra
– nej, vad kan jag göra – för att utveckla
min andlighet och i bästa fall bidra till
andras?
Eller uttryckt med bildspråket hus
och hem: Vad vi skulle behöva göra för
att skapa mer av gemensam hemkänsla?
Kanske är det dags för mindre av
husets stabilitet och mer av hemmets
rörlighet!
Ulf Gustavsson har bl.a. arbetat som
redaktör, förlagschef och rektor i Adventistsamfundet, men är numera verksam i utbildningssektorn, i
både friskolan och
den kommunala
skolan. Gift med
Inco, pappa till två
vuxna barn och
morfar.
Illustration:
Rainer Refsbäck