B674 - Institutionen för geovetenskaper

UNIVERSITY OF GOTHENBURG
Department of Earth Sciences
Geovetarcentrum/Earth Science Centre
Stenstadens
olika bergartstyper
i hussocklarna
Filip Johansson
Johan Olovsson
ISSN 1400-3821
Mailing address
Geovetarcentrum
S 405 30 Göteborg
Address
Geovetarcentrum
Guldhedsgatan 5A
B674
Bachelor of Science thesis
Göteborg 2012
Telephone
031-786 19 56
Telefax
031-786 19 86
Geovetarcentrum
Göteborg University
S-405 30 Göteborg
SWEDEN
Sammanfattning
I takt med att Göteborg växte och befolkningstillväxten tilltog behövde staden vidgas och
expandera. Göteborgs stadskärna, Vallgraven, hade vid ett flertal tillfällen i slutet av 1700- och
början av 1800-talet drabbats av svåra bränder i trähusen. Därför beslöt man sig för byggförbudet av
trähus för att istället bygga husen i sten. Från 1866 fram till 1920-talet växte Stenstaden fram i form
av stora vackra fyra till femvåningshus i sten.
Syftet med denna uppsats är att redovisa vilka olika bergarter som används till hussocklarna i
stadsdelarna Vasastaden och Lorensberg i Göteborg, den s.k. Stenstaden, samt ifrån vilka lokaler i
Sverige som dessa material kan ha hämtats ifrån. I syftet ligger också att undersöka hur tidsperioden
och arkitekterna påverkar byggnadsstil och valet av sockelmaterial.
Jordtäcket kring Göteborg domineras av glacial och postglacial lera vilken ökar risken för skred och
marksättningar etc. Sättningsskador i byggnaderna är vanligt förekommande i Stenstaden, därför
har det även studerats vart i dessa områden som orsaken är störst och vad som kan tänkas påverka
mest.
Under arbetets gång har ett antal metoder använts för att fastställa resultaten, där fältkartering har
varit den grundläggande metoden. För att på ett tydligt sätt urskilja och presentera resultaten bygger
hela uppsatsen på användandet av GIS-programmet ArcMap 10. Arbetet är uppbyggt på ett
lättförståeligt sätt som möjliggör det för andra personer att göra en liknande studie eller utveckla det
i framtiden och använda sig av vår metodik och tillvägagångssätt.
Resultaten visar att hussocklarnas bergartstyper varierar stort men domineras av kalksten och
bohusgranit. Kalksten står för 42 % av de totala socklarna och är hämtade från olika kalkstensbrott
runt om i Sverige, så som Skövde, Lidköping, Örebro och Gotland. Bohusgranit svarar för 27 % av
sockelmaterialet och förekommer enbart kring Bohusläns kust. Övriga typer av bergarter som
använts till hussocklarna är gnejs, granit, diabas, skiffer, marmor. Transporten av de olika
materialen skedde via väg och järnväg från 1920-talets början. Innan dessa dominerades
transporterna av sjötrafik.
Sättningsskador förekommer i 29 % av Stenstadens hus. Skadorna varierar i storlek och är starkt
kopplade till den leriga marken och förändrat grundvattenstånd i området. Byggnadstekniken var
mindre utvecklad kring 1800-talets slut vilket också kan vara en bidragande orsak till
sättningsskador. I de hus som är uppförda efter år 1906 förekommer inga sättningsskador, vilket kan
bero på förbättrad teknik, ändrad byggnadsstil samt att flertalet av dessa byggnader är placerade på
stabilare mark.
Abstract
When Gothenburg grew and the population growth accelerated the city needed to expand.
Gothenburg city center, Vallgraven, had on several occasions in late 1700 and early 1800’s suffered
severe fires in wooden houses. The city decided then to ban the construction of wooden houses and
instead build houses made of stone. From the year 1866 until the 1920’s Stenstaden grew up in the
form of big four- to five-storey buildings in stone.
The purpose of this paper is to present the different rock types that are used to the house bases in the
districts Vasastaden and Lorensberg in Gothenburg, the so called Stenstaden, and the quarries in
Sweden where these materials has been taken from. Another intension is to examine how the time
period and architects influence building styles and the choice of material for the base of the house.
The soil cover around Gothenburg is dominated by glacial and postglacial clay which increases the
risk of landslides and ground subsidence, etc. Subsidences in buildings are common in Stenstaden,
therefore it has been studied which the major cause is to ground subsidence and what affects it the
most.
As the work progressed, a number of methods have been used to determine the resultants, where the
field mapping has been the underlying method. In order to clearly distinguish and present the results
the whole essay is based on the use of ArcMap10, a GIS software. The essay is structured in a
understandable way that makes it possible to other people to do a similar study or develop it in the
future and make use of use method and approach
The house plinths rock types vary widely in the area of Vasastaden and Lorensberg but is dominated
by limestone and Bohusgranite. Limestone accounts for 42 % of the total bases and are derived
from different limestone quarries throughout Sweden, as Skövde, Lidköping, Örebro and Gotland.
Bohusgranite accounts for 27 % of the base material and occurs only on the coast of Bohuslän.
Other types of rocks used to the house bases are gneiss, granite, diabase, slate and marble. The
transport of each material were made via road and railway from the early 1920’s. Before there were
dominated by maritime transport.
Subsidence occurs in 29 % of the houses in Stenstaden. The damage varies in size and is strongly
linked to the muddy ground and changed groundwater condition the area. Building technology was
less developed around the late 1800s which may also be a contributing factor to subsidence. There
are no subsidence of the houses that were constructed after 1906 which may be due to improves
technology, building style. It can also depend on that the most of these buildings are located on
stable ground which the older houses are not.
Förord
Detta är en naturgeografisk uppsats på 15 högskolepoäng vid Geovetenskapliga institutionen på
Göteborgs Universitet. Uppsatsen ingår i en fördjupningskurs i geografi på C-nivå och genomfördes
under hösten 2011 och början av 2012.
När vi valde ämne att skriva om ville vi presentera uppsatsen och bearbeta hela arbetet i GIS vilket
varit spännande och lärorikt. Eftersom en liknande studie har genomförts av geofysikern Erik
Sturkell i ett antal byggnader i Stockholm blev vi intresserade av att utveckla denna metod och
bygga vidare med samma tankesätt och göra något liknande i Göteborg.
Vi vill tacka Erik Sturkell för all hjälp och bollande av idéer. Vi vill också tacka vår handledare
Kerstin Ericson som visat stort engagemang under arbetets gång. Även Eriks kollega Tariqul Islam
vill vi tacka för den hjälp han gav oss med ingångstarten av GIS arbetet.
Göteborg 2012-01-05
Johan Olovsson, Filip Johansson
Innehållsförteckning
1. Inledning
1.1 Syfte
1.2 Frågeställning
1
1
1
2. Områdesbeskrivning
2.1 Historik om Stenstaden
2
7
3. Metod
8
4. Bakgrund
4.1 Berggrund och lerig mark
4.2 Bergarter lämpliga för byggnation
4.3 Byggnadsstilar mellan 1880-1940
4.4 Arkitekterna
4.5 Infrastruktur
4.6 Sättningsskador
10
10
12
17
21
22
24
5. Resultat
5.1 Bergartsfördelning
5.2 Byggnadsår
5.3 Arkitekttabell
5.4 Lokaler för olika stenbrott
5.5 Transportleder
5.6 Förekomsten av sättningsskador
25
25
28
30
30
32
35
6. Diskussion
40
7. Slutsats
44
8. Referenslitteratur
45
1. Inledning
I takt med att Göteborg växte och befolkningstillväxten tilltog behövde staden vidgas och
expandera. Göteborgs stadskärna, Vallgraven, hade vid ett flertal tillfällen i slutet av 1700 och
början av 1800-talet drabbats av svåra bränder i trähusen. Därför beslöt man sig för byggförbud av
trähus och istället bygga husen i sten. Från 1866 fram till 1920-talet växte Stenstaden fram i form av
en stadsplanering med stora vackra fyra till femvåningshus, rätvinkliga kvarter, breda avenyer,
parker etc. Denna stil inspirerades av arkitekter med bakgrund ifrån städer i centrala delar av
Europa (Caldenby, 2006. s 58-87).
Husen i stadsdelarna Vasastaden och Lorensberg i Göteborg, den s.k. Stenstaden, har ett varierande
innehåll av bergarter och byggmaterial i hussocklar och fasader. Eftersom socklarna består av
alltifrån granit, gnejs, kalksten, betong till marmor, skiffer och diabas har också materialen brutits
och levererats ifrån en rad olika platser runt om i Sverige samt under olika tidsperioder. För att få en
förståelse kring vilka bergarter som socklarna består av har bergarterna i hussocklarna karterats. En
databas har på detta sätt byggts upp bearbetats med hjälp av GIS.
När förstudien genomfördes iakttogs det hur vanliga sättningsskador var i framförallt Vasastaden.
Därför valde vi att lägga stor vikt i arbetet på vad som är störst orsak till sättningsskador.
Berggrunden i Göteborgsområdet domineras av lerig mark och är därför speciellt känslig för
sättningar i samband med byggnation. Sättningsskador har iakttagits under våra fältstudier och har
karterats för att kunna dra några slutsatser. Vi ser hur sättningsskadorna är tydligast i de norra
delarna av områdena vilket kan förklaras till att marken där enbart består av lera medan delarna i
söder karaktäriseras av stabilare och mer bergig mark.
1.1 Syfte
Syftet med detta arbete är att redovisa vilka olika bergarter som används till hussocklarna i
stadsdelarna Vasastaden och Lorensberg i Göteborg, samt ifrån vilka lokaler dessa material kan ha
hämtats. Syftet har även varit att studera utbredningen av sättningsskador med avsikt att försöka
förklara orsaken till dessa. För att på ett tydligt sätt urskilja och presentera sambanden bygger
metoden på användandet av ett GIS-program.
I syftet ingår också att arbetet ska vara uppbyggt på ett lättförståeligt sätt som möjliggör det för
andra personer att göra en liknande studie i framtiden på andra stadsdelar och eventuella andra delar
av husen, såsom fasad, tak, fönster, portar etc.
1.2 Frågeställning
För att uppnå syftet har vi valt följande frågeställningar att arbeta utifrån:
 Hur ser bergartsfördelningen ut i socklarna? Påverkar stil och byggnadsår valet av
material?
 Var i landet har bergarterna brutits någonstans och hur har de transporterats till Göteborg?
 Vad påverkar sättningsskador i hus och vilken är den största orsaken?
1
2. Områdesbeskrivning
De följande GIS-kartorna visar de områden som avgränsar uppsatsen. Vid kartläggning och
undersökning ingår nästintill samtliga byggnader i stadsdelarna Vasastaden och Lorensberg som
ligger i centrala Göteborg. Figur 1 ger en översikt över städer i södra Sverige där Göteborg är
inringat i rött.
Fig. 1 Översiktskarta över södra Sverige. Data är hämtad ifrån www.lantmateriet.se
Fig. 1 Map over the southern part of Sweden, downloaded from www.lantmateriet.se.
2
Figur 2 är hämtad från Eniros hemsida där stadsdelarna Vasastaden och Lorensberg är markerade
med svarta linjer.
Fig. 2 Områdeskartan över Vasastaden och Lorensberg är hämtad från www.eniro.se
Fig. 2 The map over the area, Vasastaden and Lorensberg is downloaded from www.eniro.se
3
Figur 3 är bearbetad i ArcMap10 och visar området Vallgraven i norr och Landala i söder.
Områdena som är markerade med orange färg är samtliga hus i Vasastaden och Lorensberg.
Fig. 3 Områdeskarta över Vasastaden och Lorensberg i orange färg. Data är hämtad ifrån www.lantmateriet.se och
Stadsbyggnadskontoret.
Fig. 3 Map over the area, Vasastaden and Lorensberg in orange. The data is downloaded from www.lantmateriet.se and
Stadsbyggnadskontoret.
4
Figur 4 och figur 5 visar samtliga hus och husbeteckningar i de utvalda stadsdelarna.
Fig. 4 Karta över fastighetsbeteckningar i Vasastaden. Data hämtad från Stadsbyggnadskontoret..
Fig. 4 The map over the property designation in Vasastaden. The data iss downloaded from Stadsbyggnadskontoret.
5
Fig. 5 Karta över fastighetsbeteckningar i Lorensberg. Data är hämtad från Stadsbyggnadskontoret.
Fig. 5 Map over the property designation in, Lorensberg. The data is downloaded from Stadsbyggnadskontoret.
Vasastaden har avgränsats med Vasaplatsen i öst, Hagastaden i väst, Landala torg i syd och
Parkgatan i norr (se fig. 4). Lorensberg har avgränsats med Södra vägen i öst, Vasaplatsen i väst,
Götaplatsen i syd och Parkgatan i norr (se fig. 5). Vasagatan löper genom både Vasastaden och
Lorensberg i öst-västlig riktning. Områdena norr om Vasagatan (mot Vallgraven) karaktäriseras av
ett platt landskap med extremt lerig mark medan områdena syd om Vasagatan ligger mer eller
mindre i backiga områden. De högsta partierna i områdena är längst upp på Erik Dahlbergsgatan vid
Landala torg.
6
2.1 Historik om Stenstaden
I takt med att Göteborg växte och befolkningstillväxten tilltog behövde staden vidgas och
expandera. Göteborgs stadskärna, Vallgraven, hade vid ett flertal tillfällen i slutet av 1700 och
början av 1800-talet drabbats av svåra bränder i trähusen. Därför beslöt man sig för byggförbud av
trähus och istället bygga husen i sten. Från 1866 fram till 1920-talet växte Stenstaden fram i form av
stora fyra till femvåningshus i sten. Innan dess präglades detta område av betesmarker (Lönnroth,
1999. s 92-125). Syftet med de norra delarna av Vasastaden och Lorensberg var att bygga ett lite
flottare och mer fashionabelt bostadsområde med hus i sten, rätvinkliga kvarter, raka gator, enstaka
bredare avenyer (boulevarder) och inslag av planteringar eller parker. Denna stil inspirerades ifrån
centrala delar av Europa, mestadels ifrån Tyskland och England (Caldenby, 2006. s 58-87).
Längre söderut, vid Landala (se fig. 2 och fig. 3) präglas områdena av lite yngre landshövdingshus
och byggnader, uppförda ca 1910-talet och framåt. Här är terrängen mer kuperad och gatorna blir
allt trängre och grönområdena och parkerna är här sällsynta (Lönnroth, 1999. s 92-125).
Idag hotas både Vasastaden och Lorensbergs hus och byggnader av sättningsskador. Skadorna syns
tydligast kring fönster, fasader, trappor och lister i form av oordnade strukturer och utseende.
Orsakerna till skadorna kan vara flera, bl.a. dåligt grundarbete och sänkt grundvattennivå, avgaser
som bidrar till snabbare vittring, okänslig renovering etc. Därför har man startat en stiftelse för att
bevara Stenstaden. Denna stiftelse grundades 1997 och är ett samarbete mellan ett flertal aktörer
inom Göteborgs bostads marknad där ett flertal företag och firmor medverkar (www.stenstaden.nu,
hämtad 2011-11-30).
7
3. Metod
Nedan följer en beskrivning av varje vald metod. Dessa metoder anses av oss vara lämpliga för att
genomföra en sådan studie.
Fältarbete/ Kartering
Som utgångspunkt användes en kartläggning (opublicerat material) över fastigheternas socklar och
dess bergarter i områdena Vasastaden och Lorensberg genomförd av Erik Sturkell, geofysiker på
institutionen för geovetenskap på Göteborgs Universitet. Därefter har det utförts ett antal fältstudier
under hösten 2011 där kartering varit en nödvändighet och som senare utvecklats. Första gången det
genomfördes en fältkartering med en karta över socklarnas påstådda bergarter kontrollerades att
uppgifterna stämde samt addering av ev. luckor. Sedan har husens sättningsskador studerats och
kartlagts i ett GIS-program, ArcMap10. Samtidigt kontrollerades att antalet separata byggnader
stämde överens med den karta som laddats ner via Lantmäteriets hemsida. För att koppla teorin och
insamlad fakta har egna foton tagits på husens olika stilar och ev. sättningsskador, detta för att ge en
mer konkret bild över stadsdelarna.
Litteraturforskning
Material till bakgrundsfaktan bygger framförallt på litteraturstudier. En del av byggnadernas
arkitekter och bygglovssår har hittats i böcker medan majoriteten av denna information har letats
fram i arkiv på Göteborgs Stadsbyggnadskontor samt Lands- och Regionsarkivet. I insamlandet av
dessa data och information har det arbetats konsekvent utifrån en egen uppsatt mall. Vid t.ex.
byggnadsåret på ett hus har det år angetts då ritningen har godkänts till nybygge, enligt de databaser
som finns på Stadsbyggnadskontoret och Lands- och Regionsarkivet. Metoden har bestämts då det
är årtalet för när ritningen blivit godkänd som i regel bestämmer byggnadens stil och därtill
bestämmer vilket material sockeln skall vara av. Innan 1874 då byggnadsnämnden inrättades var det
nämligen magistraten (Göteborgs stadsråd) som hade yttersta ansvaret för byggloven, där av kan
informationen till viss del vara missvisande (Schönbeck, 2004. s 108).
Intervju och personlig kommunikation
Genom samtal med ett flertal kunniga människor inom området äldre byggnationer i Göteborgs
innerstad söktes information om var sockelmaterialet kan tänkas vara hämtat och köpt ifrån. Staffan
Sedenmalm på Länsstyrelsen i Göteborg som har forskat i och publicerat böcker om Stenstadens
historia har kontaktats. Stefan Högberg på Regionsarkivet som arbetar som riksantikvarie och är väl
insatt i dessa frågor har också kontaktats. Vid litteraturforskning i arkivet vid Göteborgs
Stadsmuseum tipsade Bo Christer Boberg, som arbetar i arkivet och Pernilla Karlsson som arbetar
som bibliotekarie, oss om att söka vidare i deras arkiverade handlingar. De hjälpte till med ett stort
urval litteratur och dokumentation samt hänvisning till andra kunniga personer. Helena Sandblom
på Riks- och Landsarkivet har engagerat sig i frågeställningarna och letat material i deras arkiverade
handlingar.
Samtliga av dessa samtal var ifrån början tänkta till en intervju som endast mynnade ut i samtal och
diskussion då samtliga saknade information och pålitliga källor att hänvisa vidare till.
GIS och digitala kartor
Hela uppsatsens resultat och uppbyggnad bygger på användandet av GIS-programmet ArcMap10
och bearbetat all information om husen, sättningar etc. i detta program. Ett GIS-program är ett
verktyg som används för att kartlägga och bearbeta olika områden digitalt, dvs. ett geografiskt
informations system. Alla de samlade värdena om bergart, arkitekt, byggår, sättning, gatunummer,
kvarter, stadsdel etc. har skrivits in i ett Excel dokument och senare kopplats ihop med ArcMap10
och sammanlänkats med byggnads- och fastighetskartor nerladdade från Lantmäteriets hemsida.
Överlag stämde kartorna överens bra med verkligheten men vid enstaka fall saknade kartan
8
byggnader och fastigheter. Dessa fick då skapas genom att dela på husen manuellt i programmet.
Områdeskartorna (fig. 4 och fig. 5) har skapats i ArcMap10. Bergrundskartan och jordartskartan
(fig. 6 och fig. 8) har laddats ner ifrån SGU:s hemsida och sedan bearbetats i ArcMap10.
Grundkartan över Sveriges infrastrukturnät (fig. 22) är nedladdad ifrån Lantmäteriets hemsida och
har sedan även den bearbetats och justerats i ArcMap10. Kartan över lokaler för de olika
bergarterna i mellersta och södra Sverige (fig 34) är en grundkarta över Sveriges största städer och
gränser ifrån Lantmäteriets gratiskartor på deras hemsida. Olika bergartskartor från SGU har sedan
studerats för att de olika brytningsplatserna ska kunna placeras in.
9
4. Bakgrund
4.1 Berggrund och lerig mark
Den äldsta berggrunden i Sverige är ca 2,5-3 miljarder år gammal och finns i nordligaste delarna av
Sverige. Sedan har berggrunden genomgått en rad tektoniska aktiviteter och där plattektoniken har
varvats med varandra har urberget ständigt ändrat karaktär. Eftersom dalgångarna i Göteborg och
hela Bohuslän tydligt följer urbergets spricksystem, kallas detta landskap för just ett
sprickdalslandskap (Fredén, 2009. s 14-75). Detta urberg har bildats under en lång tidsperiod för
1900-900 miljoner år sedan och domineras av bergarterna granit och gnejs (Eliasson, 2003. s 91107). Figur 6 är en GIS-karta skapad i ArcMap10 med bergartsinformation ifrån SGU (Sveriges
Geologiska Undersökning) och visar vilken berggrund Stenstaden vilar på.
Fig. 6 Bergartskarta över Vasastaden och Lorensberg. Data är hämtad ifrån www.sgu.se
Fig. 6 Map over different rock types in Vasastaden and Lorensberg. The data is downloaded from www.sgu.se
10
Figur 7 är hämtad ifrån SGU:s hemsida och visar vilka bergarter som finns vart i södra delarna av
Sverige.
Fig. 7 Bergrundskarta över södra Sverige. Data hämtad från www.sgu.se
Fig. 7 Map over various rock types of the southern part of Sweden. The data is downloaded www.sgu.se
Berggrunden kring Stenstaden, främst i de norra delarna mot Vallgraven, täcks av djupt och stort
lager av jordarterna lera och silt som på sina håll kan vara upp till 50 meter djupt. Detta bidrar till
att större delen av detta område vilar på en lerbädd vilket i sin tur innebär stabilitetsproblem vid
byggnation av hus, vägar, järnväg etc. på dessa områden (www.sgu.se/geologi, hämtad 2011-11-20).
I de södra delarna mot stadsdelarna Landala, Johanneberg, Guldheden etc. präglas landskapet av
mer kuperad terräng med backiga och kala bergpartier (Fredén, 2009. s 102-114).
Jordartskartan över Västra Götaland visar tydligt hur Göteborg domineras av lera-finmo samt kalt
berg, tunt eller ej sammanhängande jordtäcke. De fina postglaciala silt- och lerpartiklarna har
transporterats av isälvarna och sedan avsatts på ett flertal ställen i området. Under dessa postglaciala
sediment finns vanligen glaciala leror (Fredén, 2009. s 102-114). Leriga och siltiga (finmo och
mjäla) jordar har stor förmåga att suga upp och sedan hålla kvar vatten. Detta sker väldigt långsamt
och i perioder där det exempelvis regnat mycket kan dessa jordar bli vattenmättade och risken att de
ska börja röra sig ökar markant. I de centrala delarna av Göteborg innehåller marken dessutom
stora mängder kvicklera vilket gör risken ännu större för att marken ska sättas i rörelse
(http://www.swedgeo.se, hämtad 2012-01-14). Figur 8 är en omarbetning av SGU:s jordartskarta
och illustrerar hur marken i Lorensberg och Vasastaden nästintill enbart består av postglacial och
glacial lera.
11
Fig. 8 Jordartsskarta över Vasastaden och Lorensberg. Data hämtad ifrån www.sgu.se
Fig. 8 Map over soil over Vasastaden and Lorensberg. The data is downloaded from www.sgu.se
4.2 Bergarter lämpliga för byggnation
Gemensamt för granit, gnejs, diabas, kalksten och skiffer är att de är lämpliga för byggnation i
utomhusmiljöer då de är motståndskraftiga mot vittring, försurningar och missfärgningar. Den
största delen av dessa bergarter från lokaler i Västra Götaland exporteras till utländska företag och
där brytningen idag mestadels sker genom jetbränning eller sågning med diamantsatt vajer. De
flesta stenindustrierna har genom åren varit placerade vid vattendrag, vilket underlättat
transporterna avsevärt. Än idag sker den mesta exporten via färjetrafik istället för på landsväg p.g.a.
dess enorma vikter och volymer. Kartan i figur 7 visar var i södra Sverige de olika bergarterna kan
påträffas.
Kraven vid brytningen är mycket hårda där de utländska köparna endast accepterar rena homogena
s.k. råblock där inslag av andra bergarter absolut inte får förekomma. Detta skapar givetvis ett
enormt spill av ”restprodukter” som man på senare tid har blivit allt bättre att ta vara på. I vilken
omfattning brytningen sker styrs mestadels av modesvängningar och impulser av arkitekter samt
modernare byggteknik (SGU, 2002. s 148-167).
12
Granit
Granit tillhör bergartstypen magmatiska bergarter som bildats då het magma trängt upp från
jordskorpans undre delar och sedan genomgått en långsam stelningsprocess. Vanligtvis delas de
magmatiska bergarterna in i tre huvudgrupper, djup-, gång- och ytbergarter. Granit är en djupbergart
och består mestadels av mineralerna fältspat och kvarts och har ett grovkornigt, prickigt utseende
(se fig. 9). Mineralernas sammansättning och textur avgör färgen på graniten och kan därför variera
stort (www.nrm.se, hämtad 2011-11-18). Granit är en av de vanligaste bergarterna på hela
jordskorpan och den svenska graniten är ungefär 1800-1700 miljoner år gamla (Fredén, 2009. s 1475). Mest känd är graniten för sin sprickfria hårda karaktär och hög motståndskraft mot tryck, stötar
och deformation. Även den tilltagande försurningen klarar graniten av bättre än ex marmor eller
kalksten (www.bohusgranit.se, hämtad 2011-11-18). Därför används graniten mestadels som
byggnadsmaterial till hus, vägar, asfaltering osv.
Fig. 9 Granit www.nrm.se
Fig. 9 Granite www.nrm.se
Den gråröda bohusgraniten (se fig. 10) som huvudsakligen förekommer i norra delen av Bohuslän
är Sveriges yngsta granit och är ca 900 miljoner år gammal. Bohusgraniten har brutits i över 150 år
och används främst till gatsten, byggnadssten och ornamentsten. År 1844 anlades den första
granitbaserade stenindustrin på Malmön utanför Lysekil (Eliasson, 2003. s 155). På senare tid har
man dock upptäckt att bohusgraniten är rik på den hälsofarliga ädelgasen radon och kan tränga in i
bostäder och orsaka lungcancer, därför är man numera ytterst varsam vid byggandet av hus,
byggnader etc. (Fredén, 2009. s 98). Bohusgraniten bryts på ett flertal platser i Bohuslän, bl.a.
Lysekil, Kungshamn, Hamburgssund, Hunnebostrand, Uddevalla m.fl. (ww.sten.se, hämtad 201111-18).
Fig. 10 Bohusgranit www.nrm.se
Fig. 10 Granite from Bohuslän www.nrm.se
13
Gnejs
Gnejs är en metamorf bergart som bildas genom omvandling av sedimentära och magmatiska
bergarter där dessa utsätts för höga temperaturer och tryck. Det är trycket och rörelserna i berget
som gett gnejsen dess flerfärgiga randiga och veckade struktur. I Västra Götaland finns det gott om
s.k. gnejsgranit där graniten utsatts för höga tryck och fått ett randigare utseende (se fig. 11).
Gnejsen i dessa trakter är ca 1700-1200 miljoner år gamla. I vissa gnejser förekommer det också
små ”vita ögon”. Detta är fältspatkorn som överlevt trycket eller temperaturen och därför kallas
dessa för ögongnejser (www.nrm.se, 2011-11-18). I Västra Götaland finns den gnejsiga graniten
ända uppifrån Åmål i norr till Kungsbacka i söder. Ju längre in i Västra Götaland man kommer
(Ulricehamn, Borås, Skara, Mariestad etc.) finns den äldsta graniten, ca 1900-1700 miljoner år
gammal (Eliasson, 2003. s 92). Ådergnejs är en annan slags gnejs som innehåller ljusa band av
kvarts och fältspat och karaktäriseras av tydliga ljusa ränder, eller band. Även amfibolitgnejs är en
slags gnejs som är kraftigare omvandlad basisk bergart. Amfiboliten karaktäriseras av ett mörkt
utseende med vita parallellt orienterade amfibolit kristaller som ger dess ljusa utseende
(www.nrm.se, hämtad 2011-11-25).
Gnejsen har liksom granit brutits i långt över 150 år och stor del av det brutna materialet har
exporterats till andra länder för vägbygge, asfaltering, betong etc. Dock har transporterna för
gnejsen och graniten blivit allt mer kostnadskrävande och därför övergår användandet i mer finare
stenläggning i form av gatsten, gravstenar etc. på lokala platser. Gnejsen mellan Varberg och
Halmstad används i första hand till byggnadsmaterial till ex hus. I Västra Götaland bryts gnejsen på
en mängd platser som Lysekil, Vänersborg, Göteborg, Ulricehamn, Borås m.fl. (SGU, 2002. s 86101).
Fig. 11 Gnejsgranit. www.nrm.se
Fig. 11 Gneissgranite www.nrm.se
Diabas
Diabas ingår i samma bergartsgrupp som granit, dvs. magmatiska. Diabas är dock en s.k. basisk
gångbergart som bildats i sprickor i berggrunden där magman flutit fram och sedan stelnat.
Diabasen karaktäriseras av en mörk färg med ett oordnat mönster och kallas ibland för ”svart
granit” (se fig. 12) (www.nrm.se). Diabasen i Västra Götaland är nästan 300 miljoner år gammal
och förekommer främst vid Halle- och Hunneberg utanför Trollhättan och kring Skövde trakten
(Billingen) men även i sprickzoner kring Göteborgsregionen och norra delen av Bohuskusten
(Eliasson, 2003. s 92).
14
Användningsområdet för diabasen är bred. Liksom granit och gnejs exporteras en stor del till andra
länder för vägbyggnation, asfaltering, betong etc. I Sverige används diabasen mestadels till
inredningsmaterial i kök, mätutrustning, dekorationsstenar, isoleringsmaterial etc. När man började
bryta diabas i slutet av 1800-talet användes diabasen även till byggmaterial av hus. Man insåg på
senare tid att detta inte var så lämpligt eftersom diabasen lättare vittrar än andra bergarter och tappar
sin mörka färg (SGU, 2002. s 86-101).
Fig. 12 Diabas www.nrm.se
Fig. 12 Diabase www.nrm.se
Kalksten
Kalksten är en sedimentär ytbergart som uppträder i lager från olika geologiska tidsperioder. Den
har bildats och bildas fortfarande på sjöbottnar genom kemisk utfällning av kalciumkarbonat ur
sjövatten eller genom ackumulation av kalkhaltiga skal eller skelettdelar av döda organismer. För ca
530 miljoner år sedan, under äldsta delen av kambrium, hade en nästan plan berggrundsyta bildats
där dagens Västra Götaland är beläget. Detta bildades genom omfattande vittring och erosion. Över
detta peneplan steg havet successivt och mäktiga sedimentära lager avsattes i form av sand, lera och
kalkslam som så småningom hårdnade till sandsten, skiffer och kalksten. Detta skedde under
mellersta kambrium till slutet av ordovicium dvs. för omkring 570-410 miljoner år sedan. Dessa
sedimentära berg har sedan skyddats mot vittring och erosion av den magma som i yngre perm
trängde in i sprickor och bildade ett hårt täcke av diabas (Fredén, 2009. s 70).
Kalksten består till den större delen av kalkspat, oavsett om den bildats genom organismers
medverkan eller är ren kemisk produkt. Kalksten är en relativt lättbruten och lättbearbetad bergart
kanske är det just därför som stenen länge varit attraktiv som byggsten. Kalksten som användes för
husbyggnationer i Göteborgsområdet från 1860-talet och framåt har troligtvis brutits och
transporterats från Västergötlands platåberg. Kinnekulle och Billingen är några av platserna där
kalksten brutits på. Större delen av kalkstenarna som använts är Ortoceratitkalksten (se fig. 13).
Insprängda i lagrena är det vanligt förekommande med fossiler från exempelvis ortoceratit
bläckfisken (SGU, 2002. s 167-168). Kalksten har även brutits på andra platser i Sverige såsom
Örebro trakten, Öland, Gotland (Travertin kalksten) samt delar av Skåne.
15
Fig. 13 Ortoceratit Kalksten ifrån Kinnekulle.
www.kinnekullehembyggdsforening.nu
Fig. 13 Orthoceratite Limestone from Kinnekulle.
www.kinnekullehembyggdsforening.nu
Skiffer
Skiffer är en metamorf bergart som i regel blivit utsatt för ytterst lite metamorfos, ibland ingenting
alls och är i så fall en sedimentär bergart. Skiffern bildas i grunda havsregioner med hög tillförsel av
organiskt material samt låg syresättning. Den tiden då skifferpartierna i Sverige bildades för ungefär
450-540 miljoner år sedan, under mellankambrium till tidig underordovicium, låg Sverige på
sydligare breddgrader än idag med högre och jämnare temperaturer året om, ett förhållande som
bidrog till en hög produktionen av biogent material (SGU, 2002. s 68-69).
Skiffer delas in i olika grupper med fin- till medelkorniga bergarter. Den innehåller i varierande
grad glimmermineral, huvudsakligen muskovit och/eller biotit jämte växlande mängder kvarts och
fältspat (se fig. 14). I Västra Götalands län har brytningen av skiffer pågått från senare delen av
1700-talet. På grund av sin lättkluvenhet har skiffern länge varit en attraktiv råvara för tak- och
trädgårdsplattor men har på senare år även använts som väggbeklädning både inomhus och
utomhus. De äldre skifferbrotten är belägna runt Göteborg och Kungsbacka. Idag pågår
skifferbrytningen främst i Jämtland (Offerdal) och Västmanland (Grythyttan) (SGU, 2002. s 176178).
Fig. 14 Skiffer. www.nrm.se
Fig. 14 Slate. www.nrm.se
16
Marmor
Marmor är en bergart som bildas vid metamorfos av kalksten. Då sker en omfördelning av
mineraler vilket gör att kalkstenen ombildas till marmor. Under denna process utplånas alla
eventuella fossiler. Ren marmor består av mineralet kalcit, och är vitt medan det lite mer orena
delarna innehåller mörka och gröna ådror av andra material än kalcit. Bergarten bryts på ett flertal
platser i Sverige, bl.a. i trakterna utanför Örebro och Norrköping. Figur 15 visar en marmor som har
ett typiskt orent utseende. Dessa är vanliga vid Bråviken utanför Norrköping (http://www.nrm.se).
Fig. 15 Marmor www.nrm.se
Fig. 15 Marmble www.nrm.se
4.3 Byggnadsstilar mellan 1880-1940
Behovet av nya bostäder var stort i slutet av 1800-talet. En byggnadsstadga fastslogs 1874 där
städer skulle upprätta planer för sin stads bebyggelse. I dagens Göteborg ser man klart och tydligt
hur de följt planerna av rutnät med rektangulära kvarter. Inspirationen till denna stadga hämtades
från städer i mellersta Europa som Berlin, Paris och Wien. De olika tomterna inom varje kvarter
bebyggdes oftast av olika ägare vilket också ofta ledde till olika arkitekter. Husen som byggdes
mellan år 1880-1940 är relativt lika. Skillnaderna kan vara ny teknik och nya byggnadsmaterial som
togs fram under tiden. I regel byggdes ett hus på tre år då arbetet endast pågick under sommaren
(Byggnadsforskningsrådet, 1985. s 5-20).
1880-talet. Byggnadernas fasader var symmetriska och avståndet mellan fönstren var lika stora.
Fasaden hade kraftiga lister som löpte horisontellt mellan våningarna. Husen har ljusa toner av
gulbeige, gulbrunt och gråvitt. Sockeln kunde vara målad i samma färg som fasaden eller i en
mörkare stenimiterad färg. Takfoten var obruten och takets lutning var relativt liten med svartmålad
slätplåt. Denna typ av bebyggelse ligger beläget i stadens kärna. Ovanför fönstren var det vanligt att
man dekorerade med pyramidformade utsmyckningar (Björk, 2009. s 92-93). Figur 16 visar ett bra
exempel på denna stil i Vasastaden.
17
Fig. 16 Erik Dahlbergsgatan 30. Kvarter 17.10 i Vasastaden. Ritades år 1886 av V.V Gegerfeldt.
Fig. 16 Erik Dahlbergsgatan 30. Block 17.10 in Vasastaden. Designed in 1886 by V.V Gegerfeldt.
1890-talet. Karaktäristiskt för 1890-talets hus var taksilutetten. Hörnhusen hade torn med spetsiga
smidjedetaljer. På 1890-talet började man bygga mer påkostade hus byggda av natursten, t.ex.
kalksten. Fasadernas färger var milda och ljusa. Vanligast var gult, beige, grått och brunrosa eller
någon annan färg som passade bra ihop med naturstenen. Man försökte ta bort den hårda designen
runt fönstrena och använde sig därför mer av bågar som gav byggnaden ett mjukare intryck.
Dekorerade gjorde man med inmurade kakelplattor eller glaserat tegel. Taken var branta och
belagda med skiffer eller en svartmålad slätplåt (se fig. 17) (Björk ,2009. s 92-93,).
Fig. 17 Karl Gustavsgatan 16. Kvarter 19.1 i Vasastaden. Byggdes år 1891.
Fig. 17 Karl Gustavsgatan 16. Block 19.1 in Vasastaden was Built in 1891
18
1900-talet. Vid sekelskiftet introducerades Jugendstilen i Sverige, även kallad Art Nouveau.
Fasaderna gjordes då i puts och utformades på ett mjukare sätt. De släta putsytorna dekorerades
med raka linjer och med ornament med t.ex. växtmotiv. Det var även vid 1900-talets början populärt
att ha en sockel tillverkad i natursten och där stenbeklädnad sträckte sig upp till första våningsplan.
Fasadens färger skulle vara ljusa och klara som gulrött, blekt rosa eller gult. Taken hade ofta brutna
former och var belagda med grön kopparplåt eller glaserat taktegel (se fig. 18) (Björk, 2009. s 9697).
Fig. 18 Aschebergsgatan 22. Kvarter 27.1 i Vasastaden. Byggdes år 1910 av C.Hj.Zetterström
Fig. 18 Aschebergsgatan 22. Block 27.1 in Vasastaden. Designed in 1910 by C.Hj.Zetterström
1910-talet. På 1910-talet började husens fasader bli mer slutna och taken var höga och branta.
Denna nya stilen kallades för Nationalromantiken. Till skillnad från de två tidigare decennierna
skulle sockeln nu vara tillverkad av råhuggen granit med en stenbeklädnad upp till första
våningsplan. Entrén till husen var ofta konstfullt utformade i huggen sten. Fasaderna varierade
mellan att vara putsade eller klädda med rödbrunt tegel. Putsen var i samma färg som
sockelnvåningens sten. Taket var högt och brutet med glaserat tegel i rött, grönt eller svart färg. Om
det fanns någon vindsvåning var den klädd med kopparplåt (Byggnadsforskningsrådet, 1985. s 520). Figur 19 visar ett bra exempel på denna stil i Vasastaden.
Fig. 19 Aschebergsgatan 29. Kvarter 23.5 i Vasastaden. Byggdes år 1914 av Hj. Cornilsen.
Fig. 19 Aschebergsgatan 29. Block 23.5 in Vasastaden. Built in 1914 by Hj. Cornilsen.
19
1920-talet. Byggnadsstilen från detta decennium kallas Klassicism. Husen är symmetriska, djupa
och har enkelsidiga, ganska mörka lägenheter. Fönstren är betydligt mindre än tidigare och fasaden
är antingen putsad eller murad i mörkt tegel. Färgerna som användes flitigast var dova nyanser av
rött, gult och grönt. Taken är flacka och täckta med tegel eller med målad plåt (se fig. 20) (Björk,
2008 s 63,72).
Fig. 20 Erik Dahlbergsgatan 60. Kvarter 24.7 i Vasastaden. Byggdes år 1923 av N. Ohlsson.
Fig. 20 Erik Dahlbergsgatan 60. Block 24.7 i Vasastaden. Built in 1923 by N. Ohlsson.
1930-talet. Funktionalismens tid var kommen och det blev en reaktion mot den tidigare täta
stenstadens ideal. Denna stil som utomlands kom att kallas modernism saknade helt dekorativ
utsmyckning. De stora maskintillverkade glasytorna gjorde att man nu kunde använda betydligt
större fönsterglas än tidigare. Husen byggdes på enkla fasader i ljus puts eller tegel. Taken var
flacka och klädda i svart- eller görnmålad plåt eller tegel (Björk, 2009. s 102-103). Figur 21 visar ett
bra exempel på funktionalismens stil under 1930-talet i Vasastaden.
Fig. 21 Vasagatan 14. Kvarter 7.12 i Vasastaden. Byggdes 1938 av A.Persson
Fig. 21 Vasagatan 14. Block 7.12 in Vasastaden. Built in 1938 by A. Persson
20
4.4 Arkitekterna
Arkitekterna var många som arbetade med att rita och konstruera husen i Vasastaden och
Lorensberg. I följande text presenteras de arkitekter som bidragit till de flesta av husen. Innan
arkitektutbildningen startades i Stockholm år 1877 studerade flera av arkitekterna i länder utanför
Sverige, mestadels i Tyskland. Därför har influenser från dessa platser bidragit till varför
stadsdelarna ser ut som de gör idag (Schönbeck, 2004. s 109). I litteraturen framgår det tydligt att
det är arkitekterna som beslutat hur husen skall vara utformade och vilket material som skall
användas till ex. sockel, fasader, tak etc. Sedan är det de anlitade byggmästarna eller byggfirman
som själva tagit beslut om vart och vilket material som skall användas och anses lämpligt för de
olika husen (Söderberg, 1953. s 35-41).
Adrian Crispin Peterson (1835-1912) var en av Göteborgs och Västsveriges mest produktiva
arkitekt under slutet av 1800-talet och har ritat ett 30 talet hus i områdena Vasastaden och
Lorensberg. År 1858 tog Adrian examen från Chalmerska institutet i Göteborg med inriktning
arkitektur. Därefter bosatte han sig i Stockholm och Uppsala där han studerade och praktiserade.
1872 gick flytten tillbaka till västkusten och Göteborg där han etablerade sig som arkitekt. Adrian
har byggt en mängd byggnader i Göteborgs innestad men det är kanske de 40 talet kyrkorna som
han är mest känd för. Han hanterade tegel och putsbyggnader bäst och har ritat bl.a. Nya Elementära
läroverket för flickor på Viktoriagatan och Heymanska villan på Vasagatan (Schönbeck, 2004. s
116-121).
Johan August Westerberg (1836 -1900) och August Krüger (1822 – 1896) var mycket
verksamma i både Vasastaden och Lorensberg och har ritat ett 20-tal hus. J.A. Westerberg tog sin
examen vid Chalmerska Slöjdeskolan i Göteborg 1855. Han följde senare upp sin utbildning med
studier och praktik i Hannover och Aberdeen. Väl hemma i Göteborg igen startade han en
ingenjörsfirma med August Krüger. En lyckad affär men slutligen delade de på sig och startade egna
firmor. De mest kända byggnaderna J.A. Westerberg låtit upprätta är Betlehemskyrkan på Vasagatan
(Lönnroth, 1999. s 92-125).
När August Krüger lämnade samarbetet med J.A. Westerberg grundade han tillsammans med sina
två söner ingenjörsbyrån AKOS Arkitekter & Ingenjörer AB. De mest kända byggnader som Krüger
ritat är t.ex. Göteborgs handelsbank och Göteborgs Synagoga (www.akos.se, hämtad 2011-11-25).
Krüger var även byggmästare åt Carl Malmberg när Stora Teatern byggdes 1861. Stora Teatern var
den första offentliga byggnaden utanför Vallgraven och vid den här tidpunkten var inte ens
Kungsportsavenyn påtänkt (Caldenby, 2006. s 58-87)
Victor von Gegerfelt (1817-1915) har ritat ett flertal hus i Vasastaden och Lorensberg och blev
1848 byggmästare i Göteborg, då fick han uppdraget att bl.a. bygga Sahlgrenska sjukhuset som idag
är Pedagogen vid Grönsakstorget. Då kostnaden för bygget blev alldeles för hög och Gegerfelt fick
all skuld valde han att åka från landet och bosatte sig i Frankrike i fyra år. När han återvände
fortsatte han sitt arbete som stadsarkitekt mellan 1872-1896. Han hade, liksom många andra kända
arkitekter en bakgrund med studier i Tyskland där han studerade vid Konstakademien i Berlin 18391841.
De mest kända byggnaderna Gegerfelt ritat är Feskekörka, Sahlgrenska sjukhuset och Chalmers
institutet vid Vasagatan. Gegerfelt var även med och konstruerade de första landshövdingshusen i
Göteborg (Schönbeck, 2004. s 108).
Hans Hedlund (1855-1931) var en verksam arkitekt i Göteborg ändå ifrån början av 1880-talet
fram till 1910. I Vasastaden och Lorensberg har han ritat ett 10 tal hus, bl.a. Schillerska gymnasiet
men även gamla Stadsbiblioteket vid Vasagatan (Caldenby, 2006. s 58-87).
21
Två andra kända och i Göteborg verksamma arkitekter var Johan Jarlén (1880-1955) och Hjalmar
Cornilsen (1857-1937). Båda dessa studerade i Göteborg och har mestadels ritat privatägda hus och
byggnader. Jarlén har bl.a. ritat landshövdingshusen vid Landala torg på Erik Dahlbergsgatan.
Hjalmar Cornilsen startade egen firma efter att ha jobbat hos Adrian C Peterson mellan 1875-1890
(www.arkitekturmuseet.se/arkiv, hämtad 2011-11-28).
4.5 Infrastruktur
Sveriges infrastrukturnät har länge varit välutbyggt och har bidragit till att handeln inom och
utanför landets gränser har kunna möjliggöras på ett kostnadseffektivt sätt. Innan väg och
järnvägsnätet var utbyggt skedde det mesta via de vattenburna förbindelserna.
När Göta Kanal invigdes 1832 var förbindelsen färdig mellan väst- och östkusten och
stenhuggerierna kunde utnyttja den nya trafikleden. År 1844 breddades Trollhätte kanal vilket
förenklade transporten för större fartyg som trafikerade Göta Älv (Eliasson, 2003. s 30). På
stenhuggerier nära Vänern, framförallt Kinnekulle, dominerades transporter via båt fram till 1920talet. Järnvägen användes här mest vintertid då sjöar och kanaler var frusna. Marina transporter var
billigare och snabbare än övriga kommunikations möjligheter (Holm, 1901. s 114).
1927 var första gången lastbilar användes för att frakta stenmaterial och tre år senare var
fördelningen mellan tåg, båt och järnväg i stort sett lika. Därefter minskade båttransporterna
drastiskt, lastbilar och tåg tog då över verksamheten (www.kinnekullehembygd.nu, hämtad 201111-24).
22
Figur 22 visar dagens infrastrukturnät över södra Sverige. De transportleder som visas i tjock röd
färg är vägar och de som visas i svart/vit färg är järnvägar och är de mest centrala och betydelsefulla
lederna för Göteborg och Västra Götalands del.
Fig. 22 Karta över södra Sveriges infrastrukturnät. Data hämtad ifrån www.lantmateriet.se
Fig. 22 Map of the infrastructure over southern part of Sweden. The data is downloaded from www.lantmateriet.se
23
4.6 Sättningsskador
SGI (Statens Geotekniska Institut) som jobbar med forskning, information och konsultation inom
geoteknikområdet visar hur sättningar i hus påverkas av vilken yta huset är byggt på. Figur 23 visar
ett hus som är byggt på en lerig mark som i sin tur vilar på ett lager med morän (jordart som bildats
av en glaciär eller inlandsis). I dessa fall är risken för sättningsskador stor och orsakerna kan vara
flera (www.swedgeo.se, hämtad 2011-11-24):
- lasten i sig kan vara orsaken, dvs. husets tyngd
- antropogena ifyllningar och förstärkningar i marken som ger vika
- grundvattensänkning
- extrema väderförhållanden
- byggteknik
Fig. 23 Profilbild på hus bebyggt på lerig mark www.swedgeo.se
Fig. 24 Lerpartiklarnas struktur under tryck. www.swedgeo.se
Fig. 23 Picture of a house built on clay soil. www.swedgeo.se
Fig. 24 Clay structure under pressure. www.swedgeo.se
Figur 24 ovan visar hur leran är uppbyggd av små korn, mellan kornen finns det hålrum som fylls
med vatten. Vid en belastning i form av hus, byggnader, väg etc. ökar därför risken för
sättningsskador radikalt genom att vattnet drivs ur leran. Denna process kan gå snabbt i början men
för att sedan pågå under en ganska lång period (www.swedgeo.se, hämtad 2011-11-24). Detta beror
på att lera har en god förmåga att suga upp vatten och hålla kvar vätskan länge
(www.sgu.se/geologi, hämtad 2011-11-20).
Det finns mycket man kan göra för att undvika sättningar i hus och byggnader där den tekniska
utvecklingen hjälper oss med ny teknik och bättre kunskap om riskerna. Att välja rätt teknik för
grundläggningsarbetet och välja stabil mark att bygga på är a och o. Förr i tiden var man inte
medveten av följderna och tekniken och arbetet såg lite annorlunda ut jämfört mot idag.
Vid byggnation på lerig mark, som exempelvis i områdena Vasastaden och Lorensberg, är arbetet
med grunden viktig för att förhindra sättningar. Vid byggnation av mindre hus räcker det oftast med
en armerad betongplatta som fördelar vikten över en större yta medan vid byggandet av större hus
krävs även pålning eller nedgrävning av stabiliserade plintar under den gjutna grunden. Pålarna kan
vara av olika material som trä, stål eller armerad betong och vid riktigt mäktiga lerlager kan
pålningen krävas igenom hela lertäcket och ner till fast berggrund eller stabilare moränlager (Björk,
2000. s 143).
24
5. Resultat
I detta avsnitt presenteras samtliga resultat efter genomförd kartering, forskning och
litteraturläsning.
5.1 Bergartsfördelning
Kartläggningen som illustreras i figur 25 visar vilka olika bergarter som förekommer i husen i
Lorensberg och Vasastaden.
Fig. 25 Kartläggning av bergarter i hussocklarna. Lorensberg till höger i bilden och Vasastaden till vänster i bilden.
Fig. 25 Mapping over rock types in house bases. Lorensberg to the right and Vasastaden to the left.
25
Under följer en sammanställning av resultaten av Stenstadens 347 hus i form av stapel och
cirkeldiagram (se fig. 26-29). Av resultaten kan man tydligt se att kalkstenssocklar dominerar
områdena, tätt följt av bohusgranit och övrig granit. Även gnejs och betong/puts utgör en stor del av
stadsdelarnas sockelmaterial.
Fig. 26 Stapeldiagram över antal hus med respektive bergart i hussocklarna i Lorensberg.
Fig. 26 Bar graph over the numbers of rock types in house bases in Lorensberg.
Fig. 27 Stapeldiagram över antal hus med respektive bergart i hussocklarna i Vasastaden.
Fig. 27 Bar graph over the numbers of rock types in the house bases in Vasastaden.
26
Fig. 28 Cirkeldiagram över antal hus med respektive bergart i hussocklarna i Lorensberg, angivet i %.
Fig. 28 Pie chart of the number of rock types in the house bases in Lorensberg, given in %
Fig. 29 Cirkeldiagram över antal hus med respektive bergart i hussocklarna i Vasastaden, angivet i %.
Fig. 29 Pie chart over the number of rock types in the house bases in Vasstaden, given in %.
27
5.2 Byggnadsår
I kartläggningen i figur 30 visas det hur de olika byggnadsåren för Stenstadens hus skiljer sig i
ålder. De äldre husen finner vi närmast Vallgraven, längs med Parkgatan medan de yngre husen är
belägna längre norrut i områdena Landala och Götaplatsen.
Fig. 30 Kartläggning över byggnadsår av husen i Lorensberg och Vasastaden, angivet i 10-års intervaller.
Fig. 30 Mapping of the house built in Lorensberg and Vasastaden, presented in 10-year interval.
28
Figur 31 och figur 32 visar hur Stenstaden expanderade under sent 1870-tal. Det presenteras
nedanför i 10-års intervaller.
Fig. 31 Stapeldiagram över byggnadsår, angivet i 10-års intervaller, i %. Vasastaden i blå färg och Lorensberg i röd färg.
Fig. 31 Bar graphs over the building years, specified in 10-year intervals, given in %. Vasastaden is blue and Lorensberg is red.
Fig. 32 Stapeldiagram över byggnadsår, angivet i 10-års intervaller. Vasastaden i blå färg och Lorensberg i röd färg.
Fig. 32 Bar graphs over the building years, specified in 10-year intervals. Vasastaden is blue and Lorensberg is red.
29
5.3 Arkitekttabell
Figur 33 visar stapeldiagram över antal byggnationer inom Lorensberg, Vasastaden samt den totala
summan av verk som de utvalda arkitekterna konstruerat. Av resultatet att döma syns en klar
majoritet av AC Peterson där han svarar för 29 av de 347 fastigheter som ingår i Stenstaden.
Arkitekttabell - antal ritade hus
35
29
30
25
Vasastaden
20
16
15
14
13
9
10
14
13
8
10
9
5
Lorensberg
7
5
5
8
8
6
8
Totalt
6
5
1
0
0
AC Peterson
J.A Westerberg
August Kruger
Victor Von
Gegerfeldt
Hans Hedlund
Johan Jarlén
Hjalmar Cornilsen
Fig. 33 Sammanställning över antalet ritade hus per arkitekt. Vasastaden i gul färg, Lorensberg i blå färg och de totala antalen i röd färg.
Fig. 33 Summary of the number of houses designed by architects. Vasastaden in yellow, Lorensberg in blue and the total amount in red.
5.4 Lokaler för olika stenbrott
För att få reda på var bergarterna brutits kontaktades Länsstyrelsen, Regionsarkivet, Riks- och
Landsarkivet, Göteborgs stadsbyggnadskontor och Göteborgs stadsmuséum.
Staffan Sedenmalm på Länsstyrelsen som jobbat med liknande forskning i ett flertal år kunde inte
ge några konkreta tips eller hänvisningar då han själv sökt i arkiven hos både
Stadsbyggnadskontoret, Regionsarkivet och Landsarkivet utan resultat.
Vid samtalet med Stefan Högberg på Regionsarkivet framgick det tydligt att de handlingar som
efterfrågades gällande vart man hämtat byggmaterialen till sockelgrunden inte finns arkiverade hos
varken dem eller på Landsarkivet. Orsaken till det menar han vara p.g.a. att nästintill samtliga
byggnader som valts att studera inte var kommunala vid byggandets tidpunkt utan var enbart privata
vilket gjorde att dessa handlingar, troligtvist har kasserats av de enskilda byggherrarna. Nästa försök
koncentrerades på skolorna i området som idag är kommunala. Problemet blev då istället att även
dessa arkiverade handlingar ifrån byggåren saknades då skolorna vid denna tidpunkt inte ägdes av
kommunen utan av privata aktörer.
Experter på Riks- och Landsarkivet kontaktades för att få reda på äldre information och
dokumentation om de olika byggnaderna. Efter att Helena Sandblom på Riksarkivet i Göteborg
arbetat med uppsatsens frågeställning under en tid lämnade hon svaret att denna forskning verkade
nästintill omöjlig och ytterst komplicerad att finna när det gäller dokumentation av privata
fastigheter. Den enda information de hittade var om skolorna i Stenstaden, dock framgick det
ingenting om byggmaterial, brytningsplatser etc.
Informationen om vart byggnadsmaterialet hämtats ifrån är ytterst svåråtkomlig. Detta bekräftades
även vid litteraturforskning vid stadsmuseet där fokus enbart låg på att studera skolbyggnaders
handlingar. Experterna Bo Christer Boberg, som jobbar i arkivet/faktarummet och bibliotekarien
Pernilla Karlsson på Stadsmuseet i Göteborg var till stor hjälp i forskandet, dock utan några nya
framsteg.
30
Figur 34 är en omarbetad karta och visar olika områden med stenbrott i södra Sverige och baseras
på litteratur och figur 7.
Fig. 34 Karta över lokaler för olika stenbrott i södra Sverige. Data hämtad ifrån www.lantmateriet.se och www.sgu.se
Fig. 34 Map over premises for various quarries in southern Sweden. The data is downloaded from www.lantmateriet.se och www.sgu.se
31
5.5 Transportleder
Figur 35 visar de centrala och mest betydelsefulla lederna för Göteborg. Förbindelsen E20 (gamla
E3) till Stockholm via Örebro och E4an som går öster om Vättern via Norrköping till Stockholm är
och har varit en av de viktigaste lederna. Även E6 har varit en viktig transportled i både nord och
sydlig riktning med de Bohuslänska verksamheterna i norr och de Halländska och Skånska i söder
(www.trafikverket.se, hämtad 2011-11-27). Kartan baseras på litteratur och figur 22 där lederna
namngetts i kursiv stil med både de gamla och nya namnen.
Fig. 35 Karta över södra Sveriges infrastrukturnät. Järnvägsnät i röd färg, vägnät i grön färg och vattenväg i
streckad blå färg. Data är hämtad ifrån www.lantmaeriet.se
Fig. 35 Map of the infrastructure over the southern part of Sweden. Railway in red, roads in green and waterway in
dashed blue. The data is downloaded from www.lantmateriet.se
32
Med hjälp av stenbrottskartan (fig. 34), infrastrukturkartan (fig. 35), litteratur och samtal med Erik
Sturkell har ett antal stenbrottsplatser i södra Sverige lyckats lokaliserats. Under
litteraturforskningen har ett antal exakta platser där material har hämtats ifrån bekräftats.
Nedan presenteras respektive bergart som använts för byggnationer till olika hus i närheten av
Stenstaden.
Granit
Gamla Stadsbiblioteket, Vasagatan 2: ritades av H Hedlund 1898. Sockel av bohusgranit ifrån
brottet Kullgrens Enka i Uddevalla (Hammarsköld, 1996. s 96).
Oscar Fredriks kyrka, Oscar Fredriks kyrkogata 1A: ritades av H Zettervall 1889. Bohusgranit ifrån
Malmön utanför Lysekil (Hedström, 1908. s 11-12).
Göteborgs Högskola, Vasaparken: ritades av Erik Hahr och Ernst Torulf 1904. Bohusgranit ifrån
Hunnebostrand och Hamburgsund i Bohuslän (Hedström, 1908. s 11-12 och www.gu.se/historik,
2011-12-13).
Sveas byggnad, Västra Hamngatan 3: ritades av AE Melander 1888. Portaler av bohusgranit ifrån
Malmön, Lysekil (Hedström, 1908. s 11-12). Undre fasad och sockel av småländsk granit (Erik
Sturkell, personlig kommunikation, 2012-01-03).
Kontoristförenings hus, Bastionsplatsen innanför Vallgraven: ritades av H Hedlund 1906. Sockel av
grovhuggen bohusgranit (Hammarsköld, 1996. s 103d
Thulehuset, Norra Hamngatan 18: ritades av N.E Eriksson 1937. Sockel i bohusgranit (Erik
Sturkell, personlig kommunikation, 2012-01-03).
Tyska kyrkan, Norra Hamngatan 18: uppförd1633-48. Mur i bohusgranit (Erik Sturkell, personlig
kommunikation, 2012-01-03).
Försäkrnings AB Skandias hus, Södra Hamngatan 9: ritades av G Wickman 1909-1911. Sockel i ren
bohusgranit (Erik Sturkell, personlig kommunikation, 2012-01-03).
Sahlgrenska huset, Norra Hamngatan 14: ritades av B.W Carlberg 1753. Sockel i bohusgranit (Erik
Sturkell, personlig kommunikation, 2012-01-03).
Centralposten, Drottningtorget 6-7: ritades av E. Torulf 1920-1925. Bohusgranit i undre fasad,
trappor, sockel och portaler (Erik Sturkell, personlig kommunikation, 2012-01-03).
Gnejs
Gamla Stadsbiblioteket, Vasagatan 2: ritades av H Hedlund 1898. Delar av byggnaden i gnejs ifrån
Fjärås i Halland (Hammarsköld, 1996. s 96).
Kalksten
Gamla Stadsbiblioteket, Vasagatan 2: ritades av H Hedlund 1898. Fasadklädnad av kalksten från
Yxhultbrottet utanför Örebro (Hammarsköld, 1996. s 96).
Tyska kyrkan, Norra Hamngatan 18: uppförd1633-48. Lister och pilaster baser av röd kalksten från
Kinnekulle utanför Lidköping (Erik Sturkell, personlig kommunikation, 2012-01-03).
33
Försäkrnings AB Skandias hus, Södra Hamngatan 9: ritades av G Wickman 1909-1911. Hel fasad
av kalksten från Gotland (Erik Sturkell, personlig kommunikation, 2012-01-03).
Den västra delen av kvarteret Snusmalaren, Kungsgatan 42-44: uppfört 1803-1810. Fasad av
Travertin kalksten från Gotland (Erik Sturkell, personlig kommunikation, 2012-01-03).
Marmor
Göteborgs Börs: ritades av P. J Ekman 1849. Innegolv etc. av marmor ifrån Bråviken, Norrköping
(Hedström, 1908. s 11-12).
Göteborgs Högskola, Vasaparken: ritades av Erik Hahr och Ernst Torulf 1904. Innegolv etc. av
marmor från brottet i Bråviken (Hedström, 1908. s 11-12 och www.gu.se/historik, 2011-12-13).
Gamla Stadsbiblioteket, Vasagatan 2: ritades av H Hedlund 1898. Innegolv etc. av marmor från
Ekeberg utanför Örebro (Hammarsköld, 1996. s 96).
Thulehuset, Norra Hamngatan 18: ritades av N.E. Eriksson 1937. Fasad samt huvudentré i marmor
från Ekeberg (Erik Sturkell, personlig kommunikation, 2012-01-03).
Ahlströms konditori, Korsgatan 4: uppförd 1803-1807. Fasad av marmor från Kolmården utanför
Norrköping (Erik Sturkell, personlig kommunikation, 2012-01-03).
Skiffer
Tyska kyrkan, Norra Hamngatan 18: uppförd1633-48. Stenläggnings plattor av skiffer från Offerdal
(Erik Sturkell, personlig kommunikation, 2012-01-03).
34
5.6 Förekomsten av sättningsskador
Figur 36 visar förekomsten av sättningsskador i de olika socklarna i Vasastaden och Lorensberg.
Sättningsskadorna visas i figuren med markerade svarta kantlinjer. Enligt kartläggningen syns det
hur sättningsskadorna domineras i de husen med kalkstenssockel.
Fig. 36 Karta över förekomsten av sättningsskador i husen. Vasastaden till vänster och Lorensberg till höger.
Fig. 36 Map of subsidence in houses. Vasastaden to the left and Lorensberg to the right.
35
Figur 37 är en jordartskarta över Vasastaden och Lorensberg som visar hur sättningsskadorna till
större delen befinner sig i de leriga zonerna i området. Även på kanterna mellan lera och berg
förekommer en del sättningsskador. Sättningsskadorna är markerade med rödfärgade svartlinjerade
rutor.
Fig. 37 Kartläggning över sättningsskadorna i husen på en underliggande jordartskarta. Vasastaden till vänster och Lorensberg till höger.
Fig. 37 Mapping of subsidence in the houses on an underlying soil map. Vasastaden to the left and Lorensberg to the right.
36
Nedan följer bilder på hus med grova sättningsskador inom Lorensberg och Vasastaden.
Sättningsskadorna syns främst ovanför fönster, portar, fasadlister etc. och är tydligast mellan det
första och andra våningsplan.
Fig 38 visar sättningsskada i hus 5:3Vasastaden, Vasaplatsen
3 (byggår 1896). Skadorna syns tydligast ovanför fönsterrutan
på första våningen.
Fig 39 visar sättningsskada i hus 5:1Vasastaden, Erik
Dahlbergsgatan 4 (byggår 1899). I detta hus syns
sättningsskadan tydligast på listen mellan bottenvåning och
våning ett.
Fig 38 shows subsidence in house 5:3 Vasastaden,
Vasaplatsen 3(built in 1896). The damage can be seen clearly
above the window on the first floor.
Fig 39 shows subsidence in house 5:1 Vasastaden, Erik
Dahlbergsgatan 4 (built in 1899). The damage of subsidence
can be seen clearest on the window and list between the first
and the ground floor.
37
Fig 40 visar sättningsskada i hus 5:2 Vasastaden, Storgatan
27 (byggår 1893). Skadorna syns tydligast ovanför
portvalvet.
Fig 41 visar sättningsskada i hus 9:14 Vasastaden,
Vasagatan 4 (byggår 1877). Skadorna syns tydligast uppe i
högra hörnet av det lägsta fönstret.
Fig 40 shows subsidence in house 5:2 Vasastaden,
Storgatan 27 (built in 1893). The damage can be seen
above the archway.
Fig 41 shows subsidence in house 9:14 Vasastaden,
Vasagatan 4 (built in 1877). The damage is clearest shown
in the upper right corner of the lower window.
38
Fig 42 visar sättningsskada i hus 15:17:a Vasastaden,
Engelbrektsgatan 4 (byggår 1892). De grova sättningsskadorna
syns bäst mellan fönstren i fokus.
Fig 43 visar sättningsskada i hus 50:2 Lorensberg, Chalmersgatan 15
(byggår 1895). Sättningsskadorna syns allra bäst i vänsterkanten av
fönstren och löper igenom hela byggnaden.
Fig 42 shows subsidence in house 15:17a Vasastaden,
Engelbrektsgatan 4 (built in 1892). The rough subsidence injuries
can be seen best between the windows of focus.
Fig 43 shows subsidence in house 50:2, Chalmersgatan 15 (built in
1895). The damage is shown clearest at the left edge of the windows
and runs through the entire building.
Figur 44 är ett cirkeldiagram över Stenstadens fastigheter och visar att av de 347 fastigheterna har
101 st. (29 %) drabbats av sättningsskador.
Fig. 44 Cirkeldiagram som visar sättningsskador i Vasastaden och Lorensberg, i %. Vasastaden i blå färg, Lorensberg i röd färg och de
hus utan sättning i grå färg
Fig. 44 Pie chart showing subsidence in Vasastaden and Lorensberg, given in %. Vasastaden in blue, Lorensberg in red and the house
without subsidence is shown in grey.
39
6. Diskussion
Hur ser bergartsfördelningen ut i socklarna? Påverkar stil och byggnadsår valet av material?
Resultatet påvisar en tydlig dominans av kalksten och bohusgranit i socklarna i både Vasastaden och
Lorensberg. Bohusgraniten representerar knappt 27 % av socklarna (se fig. 28 och fig. 29) inom
Stenstaden. Att graniten är vanlig har säkerligen att göra med närheten och tillgången till stenbrott.
Stora delar av Bohusläns kust består av bohusgranit. Även dess enorma resistens mot ex. vittring
gör att bohusgraniten är ett lämpligt byggmaterial i utomhusmiljöer.
Berggrundskartan (se fig. 7) visar hur liten del av den svenska berggrunden som består av kalksten.
Anmärkningsvärt är att hela 42 % av Stenstadens socklar (se fig. 28 och fig. 29) är tillverkade i
kalksten. Trots avstånden till stenbrotten (se fig. 34) och mindre tillgång av bergarten är dock
kalkstenen mycket mer lättarbetad än graniten och kan på så sätt ha varit en avgörande faktor till
valet av material.
Tillsammans utgör bergarterna skiffer, diabas och marmor endast 5,5 % av de totala socklarna.
Orsaken till detta bör vara bristande tillgång samt de långa avstånden till stenbrotten vilket gjorde
att dessa bergarter kan ha blivit för dyra. Trots att Västra Götaland består till stor del av gnejs och
tekniken för brytning är den samma som för granit är det inte förvånande att gnejs endast
förekommer i 7,5 % av socklarna (se fig. 28 och fig. 29). Detta helt beroende på svårigheten vid
brytning av rena, raka råblock.
Funktionalismens intåg i Sverige kring 1930-talet har bidragit till att det idag är betong och puts
som dominerar materialen i hussocklar och anses som mest kostnadseffektivt. I Vasastaden är
betong och puts sällsynt och förekommer endast i 2 % av husen, medan siffran i Lorensberg är 10
%. Orsaken till detta kan bero på husens olika åldrar där Vasastaden präglas av äldre hus än det
något mer ombyggda områdena i Lorensberg. Att använda sig av natursten i sockel och fasader
skickade signaler om att man hade gott om pengar och ju ovanligare – desto bättre. Idag har denna
trend förändrats.
Byggnadsåren varierar stort i de olika delarna av Stenstaden (se fig. 31 och fig. 32). Även
arkitekternas förekomst (se fig. 33) samt byggstil varierar i stor utsträckning. Att flertalet av
arkitekterna som ritat och konstruerat Stenstadens hus hämtat inspiration ifrån ett flertal städer i
Europa är tydligt. Kvarteren och de enskilda husen är utformade efter den rådande Europeiska
stilen. Som presenterats i bakgrundsfaktan var det byggmästaren och inte arkitekten som valde ut
byggnadsmaterialet därför kan det inte dras några kopplingar mellan arkitekten och valet av bergart
till sockeln.
De slutsatser som kan dras gällande årtal för byggnader och bergarter är att vid olika tidsperioder
har det använts likartade bergarter. De byggnationer som skett runt 1880-talet har till stor del
tillverkats av kalksten (se fig. 25). Från figur 30 i resultatet kan det urskiljas att de yngre husen, mot
Landala och Götaplatsen, präglas av 1910-talets nationalromantiska stil med råhuggen bohusgranit
som sockel.
40
Var i landet har bergarterna brutits någonstans och hur har de transporterats till Göteborg?
Efter att ha varit i kontakt med och sökt igenom arkiven hos Länsstyrelsen, Regionsarkivet, Riksoch Landsarkivet, Göteborgs stadsbyggnadskontor och Göteborgs stadsmuséum, där det visade sig
att de efterfrågade uppgifterna verkade omöjliga att få tag i, bekräftades detta vid ytterligare
forskning i litteraturen. Där framgick det tydligt att det var arkitekten som beslutade hur husen
skulle se ut, med ex. natursten som sockel, kalksten eller tegel som fasadklädsel och plåttak etc.
Sedan var det den anlitade byggmästaren/ byggherren som själv tog beslut om vilket material han
skulle använda och köpa ifrån och gjorde en kostnadsberäkning. Dessa inköpshandlingar
påträffades inte utan endast byggnadsritningar ifrån arkitekterna finns bevarade hos Regionsarkivet
och Stadsbyggnadskontoret (Söderberg, 1953. s 35-41 och Göteborgs allmänna folkskolstyrelse,
1922. s 98).
I boken Göteborgs allmänna folkskolestyrelses berättelser 1906 (1907. s 23-26) står det om
Götabergsskolans tillkomst där det tydligt framgår att arkitekten AC Peterson skapat
byggnadsritningarna och där byggmästarfirman A. Kruger och son som utfört byggnadsarbetet
vilket innefattat kostnadsberäkningar etc.
Då det bekräftades att det var byggmästaren/byggherren som beslutade vilket material som skulle
användas till byggnationer gjordes det återigen sökningar i samtliga arkiv efter den tidens befintliga
byggfirmor och byggmästare/byggherre. Även dessa sökningar gav inga anmärkningsvärda resultat
och då tiden blev knapp fick denna research avslutas.
På grund av svårigheterna att hitta dokumenterade uppgifter om byggnaderna i Stenstaden
beslutades därför att leta information om andra hus och byggnader i närområdet kring Vallgraven.
Ett fåtal fastigheter kunde då bekräftas vart byggnadsmaterialet brutits och hämtats ifrån. Utifrån
denna information, litteraturforskning, stenbrottskarteringen (se fig. 34), infrastrukturnäts kartan (se
fig. 35), cirkeldiagrammen (se fig. 28 och fig. 29) och Erik Sturkells breda kunskap om bergarter
har slutsatser kunnat dras om vart materialet är hämtat ifrån och hur det har transporterats till
Göteborg.
Hussocklar av…
Kalksten
Förekomsten av kalksten i sockelmaterialen utgör 28 % i Lorensberg och 52 % i Vasastaden. Av
dessa tros majoriteten ha brutits och hämtats ifrån lokaler kring Skövde (Billingen) och Lidköping
(Kinnekulle). Från Skövde har kalkstenen troligen transporterats via Västra stambanan och väg E3,
dagens E20, till Göteborg medan kalkstenen från Lidköping och Kinnekulle troligtvis skeppats via
Göta Kanal. Kalkstenen från Yxhult, utanför Örebro, användes till byggandet av det Gamla
Stadsbiblioteket. Därför kan det antas att fler byggherrar hämtade sitt byggnadsmaterial från denna
plats. Kalkstenen har förmodligen transporterats från Yxhult via s.k. stickspår (mindre järnväg) ner
till Västra stambanan som senare har fört materialet vidare till Göteborg (se fig. 34 och fig. 35).
Andra kalkstensbrott finns också på Öland, Gotland och i Skåne. Från Öland och Gotland har
leveranserna gått via havs och kusttransporter som länge varit ett utvecklat system.
Bohusgranit
Bohusgraniten förekommer i 26 % av socklarna i Lorensberg och 26 % i Vasastaden. Som
presenteras i resultatet är bohusgraniten den vanligaste sorten granit i byggnader i Göteborg. Därför
kan slutsatser dras att graniten inom det valda området med största sannolikhet brutits och hämtats
ifrån samma lokaler i Bohuslän, d.v.s. Malmön vid Lysekil och Kullgrens Enka i Uddevalla.
Transporten har troligen skett via sjövägen längst västkusten och på senare tid även via Bohusbanan
(se fig. 35).
41
Gnejs
I Lorensberg förekommer gnejs i 8 % av hussocklarna. I Vasastaden är 7 % av socklarna tillverkade
av bergarten. Området kring Göteborg är rikt på gnejs vilket gjorde att det mesta av gnejsen har
brutits på väldigt lokala platser, max 15 mil bort (Erik Sturkell, personlig kommunikation, 2012-0103). Gnejsen som är bruten kring Fjärås utanför Kungsbacka har med största sannolikhet förts till
byggnationerna via hästskjutsar och på senare tid järnväg (Västkustbanan). Denna slutsats har
dragits då byggnader strax utanför vårt område, ex. Gamla Stadsbiblioteket, har material från just
denna lokal. Det går ett stråk av gnejs en bit inåt landet från västkusten där det finns stenbrott i
städer som Varberg, Borås och Ulricehamn. En del byggnadsmaterial har även hämtats från dessa
platser där transporten troligtvis gått med hästskjutsar p.g.a. de korta avstånden och på senare tid via
järnväg.
Varför inte gnejsen är vanligare än den är anses ha att göra med svårigheten vid brytning. Gnejsens
randiga strukturer gör att det är svårt att få ut rena råblock av dem. Därför är det vanligare att
gnejsen används till murar, större trappavsatser etc. Detta är tydligt vid husen på Erik
Dahlbergsgatan uppe kring Landala torg.
Skiffer
Vasastaden och Lorensberg skiljer sig stort i användandet av skiffer som hussockel. I Lorensberg
förekommer bergarten i 7 % av alla byggnader medan Vasastaden helt saknar materialet i sina
socklar. Under litteraturstudien lyckades inga exempel hittas där man har använt sig av skiffer till
byggnation. Transporten av skiffer har antingen gått från Jämtland (Offerdal), Västmanland
(Grythyttan) eller brotten i utanför Kungsbacka vid sjön Lygnern. De hus där skiffer användes till
sockelmaterial byggdes på 1930-talet och framåt. Under denna tid var det svenska infrastrukturnätet
välutvecklat och därför antas transporten från stenbrotten i Jämtland och Västmanland gått via
lastbilar eller tåg. Erik Sturkell anger Offerdal och Grythyttan som de troligaste skifferbrotten
eftersom Tyska kyrkan har en liten del skiffer från Offerdal till stenläggnings plattor. Trots att hans
kunnande väger tungt kan det ej uteslutas att skiffern kan ha hämtats från Kungsbacka eftersom det
fanns ett flertal skifferbrott i dessa trakter vid denna tid, men som idag är nedlagda.
Marmor
Marmor utgör en liten del av hussocklarna i Stenstaden. I Vasastaden har endast 1 % av husen
marmor i sockeln och i Lorensberg har endast 3 % av husen marmor i sockeln. Som det
presenterades i resultatet finns bekräftade uppgifter på att hus i närheten av Stenstaden har använts
sig av marmor ifrån både Bråviken utanför Norrköping och Ekeberg utanför Örebro. Marmorn från
Bråviken har hämtats för byggandet av ex. Göteborgs börs och Göteborgs Högskola. Marmorn från
Ekeberg har hämtats för byggandet av ex. Gamla Stadsbiblioteket. Därför kan det antas och dra
slutsatser att de husen med marmor inom stadsdelarna också är hämtade ifrån Norrköping och/eller
Örebro. Från Norrköping har transporterna troligtvis skett via Göta Kanal eller väg och ifrån Örebro
troligtvis via stickspår till Västra Stambanan och vidare till Göteborg.
Diabas
Diabas är en bergart som inte förekommer särskilt ofta i socklarna i Lorensberg och Vasastaden.
Endast 2 % av socklarna i Lorensberg är uppbyggda av diabas samtidigt som bergarten inte
förekommer alls Vasastaden. Under litteraturstudierna har inga exempel hittats där man använt sig
av diabas till byggnation. Trots att diabas finns på nära håll såsom Skövde (Billingen) och
Trollhättan (Halle- och Hunneberg) har de husen med diabas hämtats ifrån de flertal brotten i Skåne
och Småland (Erik Sturkell, personlig kommunikation, 3jan2012). De hus som har diabas är enbart
nyare och har därför gått via järnväg eller lastbil.
42
Vad påverkar sättningsskador i hus och vilken är den största orsaken?
Sättningsskador var förvånansvärt mycket vanligare i Vasastaden och Lorensberg än vad som
förutspåddes, i hela 29 % av husen (se fig. 44). Vid karteringen av sättningar i husen
uppmärksammandes att majoriteten av byggnaderna som drabbats av sättningsskador stod på en
kalkstensgrund (se fig. 36). Därför drogs i ett tidigt skede den felaktiga slutsatsen att skadorna
berodde på valet av bergart till sockeln.
Efter att sedan bearbetat dessa uppgifter konstaterades det att sättningar kan bero på fler orsaker och
att inte just kalksten har en klar koppling. Figur 37 visar tydligt hur sättningsskador starkt hör ihop
med den lerhaltiga marken. Detta anses vara den mest uppenbara orsaken till varför sättningar
uppstår. Vid byggnationerna var byggnadsteknikerna för grundarbetet mindre utvecklat än det är
idag och kan därför haft en bidragande orsak till skadorna. Även förändringen och sänkning av
grundvattnet har visat sig vara av stor betydelse för hållfastigheten i den leriga marken.
Anmärkningsvärt är att det inte i något fall förekommer en sättning i ett hus som är byggt efter 1906
(se fig. 30 och fig. 36). Det kan bero på förbättrad byggteknik och konstruktionsritningar eller helt
enkelt att marken inte utsatts för tryck under en längre tid. Man har även valt i allt större
utsträckning att bygga på stabilare mark, såsom berg, fastare moränlager etc. Vilken faktor som
mest påverkar detta är dock oklart.
43
7. Slutsats
Syftet med denna uppsats var ifrån början att kartlägga byggnader i Göteborgs innerstad i GISprogrammet ArcMap10. I programmet skulle det kunna avläsas vilken/vilka bergarter husen är
byggda av och vart i landet detta har brutits och transporterats ifrån. Därför startade projektet med
att kartlägga och undersöka hussocklarna i Stenstaden, dvs. Vasastaden och Lorensberg, för att
sedan kunna arbetas uppåt i husen med fasad, portar, fönster etc. Informationen som söktes blev
oerhörd tidskrävande och nästintill omöjlig att få tag i. Detta gjorde att fokus fick läggas på
socklarna av husen. Detta gör att syftet och frågeställningarna under arbetets gång har fått justeras.
All information som har samlats in har förts in i ett Excel dokument som sedan kopplats ihop med
GIS-programmet.
Kalkstenen kommer ursprungligen från stenbrott kring Skövde, Lidköping, Örebro och Gotland.
Därför är det förvånansvärt att kalksten förekommer i hela 42 % av de totala socklarna i Stenstaden
och är den klart dominerande bergartstypen. Bohusgraniten som hämtats från närmare lokaler svarar
för endast 27 % av sockelmaterialet. Varför resultatet ser ut på detta viset har med största sannoliket
inte med tillgången att göra utan beror helt enkelt på bergarternas hanteringsmässiga faktorer där
kalkstenen är betydligt enklare att bryta och behandla.
Att sättningsskador förekommer i nästan var tredje av Stenstadens hus är en förvånansvärt hög
siffra. Skadorna varierar i storlek och är starkt kopplade till stadens leriga mark och den något
underutvecklade byggnadstekniken för grundarbetet som användes vid byggåren. Även
förändringen av grundvattennivån anses ha en stor påverkan för markens hållfastighet.
Handlingar om de privata husen finns tyvärr inte dokumenterade utan endast information om ett
fåtal kommunala byggnader. Detta missnöje påverkar givetvis resultatet då mycket tid fick läggas
på research i ett tidigt skede utan några större framgångar. Hade det funnits utrymme för mer
forskning hade mer tid ägnats åt att söka efter information om dåvarande byggfirmor/byggmästare
som var aktiva i dessa stadsdelar. Då hade man möjligtvis kunna finna information gällande
betalningsanmärkningar, kvitton etc. som skulle kunna leda oss fram till de uppgifter vi eftersökte.
Störst fokus har istället legat på att skapa ett arbete och en studie som på ett enkelt sätt gör det
lättare för andra användare att bygga vidare på denna metodik och tankesätt och fortsätta kartlägga
andra stadsdelar på ett liknande sätt. Tyvärr räckte inte tiden till för detta då detta bara är en C-kurs
med en begränsad tidsram.
44
8. Referenslitteratur
Björk. C., Kallstenius. P, Reppen. L, 2008: Så byggdes husen 1880 – 2000. Västerås
Björk. C., 2000, 2009: Så byggdes staden. Västerås
Byggnadsforskningsrådet, 1985: Stenhusen 1880 – 1920 varsam ombyggnad. Stockholm
Caldenby. C., 2006: Guide till Göteborgs arkitektur. Stockholm
Eliasson. T., Engdahl. M., Werner. M., 2003: Sveriges National Atlas (SNA) – Västra Götaland.
Örebro
Fredén. C., 2009: Sveriges National Atlas (SNA) – Berg och jord. Italien
Göteborgs allmänna folkskolstyrelse, 1922: Göteborgs allmänna folkskolstyrelses berättelse 19211922. Göteborg
Göteborgs allmänna folkskolstyrelse, 1907: Göteborgs allmänna folkskolestyrelses berättelser 1906.
Göteborg
Hammarsköld. H., 1996: Fasader i Göteborg. Värnamo
Hedström. H., 1908: Sveriges Geologiska Undersökning Årsbok 1908. Stockholm
Holm. G., 1901: Kinnekulle, dess geologi och den tekniska användingen af dess bergarter.
Stockholm
Lönnroth. G., 1999: Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, del 1 – ett program för bevarande.
Göteborg
Schönbeck. G., 2004: Göteborg genom ritningar - Region och stadsarkivet, Göteborg
SGU, 2002: Rapporter och meddelanden 108. Malmer, industriella mineral och bergarter i Västra
Götalands län, inkl kommunerna Habo och Mullsjö.
SGU, 2000: Berggrundskarta över Göteborgs kommun
Söderberg. B., 1953: Göteborgs högre realläroverk 1900-1940. Malmö
Internetlänkar
www.akos.se, 2011-11-25
www.arkitekturmuseet.se/arkiv 2011-11-28
www.bohusgranit.se 2011-11-18
http://www.gu.se/digitalAssets/955/955728_Broschyr_huvudbyggnad.pdf, 2011-12-13
http://www.kinnekullehembygd.nu/rabacks_stenhuggeri.htm, 2011-11-24
http://www.lantmateriet.se/templates/LMV_Page.aspx?id=18032, 2011-12-10
www.nrm.se, 2011-11-18
www.sgu.se, 2011-11-20
www.sten.se, 2011-11-18
http://www.stenstaden.nu/styrelse.html, 2011-11-30
http://www.swedgeo.se/upload/SGI-tj%C3%A4nster/pdf/Smahus.pdf , 2011-11-23
45
http://www.trafikverket.se/Privat/Vagar-och-jarnvagar/, 2011-11-27
http://www.swedgeo.se/templates/SGIStandardPage____1098.aspx?epslanguage=SV, 2012-01-14
Personlig kommunikation
Erik Sturkell, geofysiker på institutionen för geovetenskap, Göteborgs Universitet. Tel: 031-786 28
20
Bo Christer Boberg, Arkiv/Faktarum ansvarig, Göteborg Stadsmuseum. 2011-11-29
Helena Sandblom, Riks- och Landsarkivet Göteborg. Tel: 010-476 78 60. 2011-11-28.
Pernilla Karlsson, Bibliotekarie Göteborgs Stadsmuseum. 2011-11-29
Staffan Sedenmalm, Länsstyrelsen Göteborg. Tel: 031-605262. 2011-11-18
Stefan Högberg, Riksantikvarie, Regionsarkivet Göteborg. Tel: 031-7015037. 2011-11-24
46