Realismen/Naturalismen
1830-1860/1860-1890
(Sid 186-242 fokusera på epokbeskrivningar och de författare vi tar upp.)
__________________________________________________
Realismen vände sig mot det mystiska och subjektiva i romantiken och tanken att den
enda sanna upplevelsen gick via känslorna. Skönlitteraturen fick snarare journalistiken
och naturvetenskapen som förebilder. En verksamhet som undersökte och objektivt
skildrade människan och hennes samhälle.
Idéer:
Darwin(1809-82) publicerade 1859 skriften Om arternas uppkomst. Biolog:
menade att jordens mångfald av levande varelser uppkommit genom ett naturligt
urval. Fick mycket kritik – men detta var startpunkten för ett nytt sätt att se på
världen. Evolutionstanken – allt: Växter, djur, människor, jordklotet,
samhällssystem, religioner – hade en historia!
Karl Marx (1818-83) spelade samma roll för samhällsvetenskapen som Darwin
för biologin. Kommunistiska manifestet (1848) och Kapitalet (1867) spreds över
Europa och dessa visade på en klasskamp: Samhällsutvecklingen styrdes inte av
andliga utan materiella (ekonomiska) krafter! Marx menade att man dolde de
ekonomiska drivkrafterna genom s.k. ”ideologiska överbyggnader” – religion,
konst och filosofi…
(Marx syn på samhällsutvecklingen påminner om Darwins: Det finns ingen plats
för en gud, eviga idéer eller en förutbestämd plan)
Psykologiska perspektiv – Sigmund Freud (1856-1939)
Grundare av ”psykoanalysen” – har starkt präglat det västerländska tänkandet
om människan. (Drömmar/betydelse – barndom/utveckling – sexualitet/hysteri
– medvetet/omedvetet…
På många sätt återvänder litteraturen och författarna till verkligheten och ett mer
vetenskapligt synsätt. Som så många gånger tidigare går man emot en rådande trend,
romantiken.
Realism innebär att man beskriver verkligheten på ett klart, enkelt och
detaljerat språk.
o Dragen finns i äldre litteratur: t.ex. hos Homeros, Shakespeare, Bellman
och isländska sagor – men 1800-talsrealismen är speciell
o Författarna vill dra fram vardagsliv och vanliga människor i ljuset –
och berätta om den nya tidens samhällsförhållanden (industrialiseringen:
urbanisering/teknik/växande medelklass: naturhushållningens tid är
förbi…)
Romantikens hjältar var individualistiska övermänniskor och outsiders…
Realismens hjältar kommer ur den breda massans djup.
o Kritik riktad mot romantikens verklighetsflykt och dess känslosamma
hjältar och demoniska skurkar.
o Som litterära gestalter blir kvinnan (t.ex. Jane Austens Emma/Charlotte
Brontë´s Jane Eire/Flauberts Madame Bovary/Almqvists Det går an) och
barnet (t.ex. Charles Dickens Oliver Twist )mer framträdande
o Romanen blev en ”kvinnlig angelägenhet”: läsarna var till största delen
kvinnor – kvinnliga författare blev allt vanligare och romanen blev för
många av dessa författare ett forum för att aktualisera och väcka
intresse för kvinnofrågan.
Pressen och olika debattskrifter användes som vapen i en
begynnande feministisk kamp…
Naturalismen: (Begreppet från franskans naturaliste = naturvetare)
o En gren på realismens träd och genombrottet för modern litteratur: Zola
ville göra litteraturen till naturvetenskap:
o författarna fick inte låta sig hejdas av några moraliska tabun eller hänsyn
– ingenting skulle förtigas eller förskönas!
o En naturalistisk författare ska vara en omutlig sanningssägare och
behandla alla sidor av livet, t.ex. social misär, själssjukdomar och
sexualitet… utan gråtmild sentimentalitet och skygglappar/moraliska
pekpinnar.
Men precis som under upplysningen hyllade realisterna/naturalisterna
naturvetenskapen. Men skillnaderna var stora. Börja med att jämföra Madame Bovary
med Robinson Crusoe. Han var ett föredöme, en måttstock, en person som genom att
vara en förnuftig person klara av alla svårigheter. Det finns en optimism och ett
moraliserande som är svårt att hitta hos realisterna.
Flaubert
Gustave Flaubert, 1821-80
Läkarson, växte upp i Normandie – levde sedan isolerad i sitt hus i Rouen
Publicerade en handfull böcker – arbetade hela sitt liv på att hitta de rätta
uttrycken och fullända sin stil
Efter skolan slog han dank – skrev lite planlöst – fick idén till sin första roman
under en resa till Orienten:
Madame Bovary (1857) – en uppgörelse med romantikens epok
o Skildrar en vanlig människa och en vanlig miljö – utan att idealisera,
romantisera eller karikera
o Ett fall ur verkligheten skildras på ett nästan vetenskapligt sätt: opartiskt,
skoningslöst och opersonligt
o Huvudpersonen, Emma Bovary, analyseras kyligt: Vad är det som har
drivit henne in i otillfredsställelse och leda?
Emma är bonddotter – fick studera – hängav sig åt romantiska
drömmar om ett liv i lyx: Vardagen i familjelivet, äktenskapet och
småstaden drabbar henne hårt. Även om hon ”kommit upp sig” har
hon inte kommit dit hon drömt om: Missräkningen gör att hon
tappar fästet i tillvaron och verklighetsflykten gör henne
omdömeslös.
o Flaubert dissekerar Emma som en läkare – men han tar inte moraliskt
avstånd från henne
Denna attityd förargade många – boken blev åtalad för ”osedlighet”
pga. attityden och de erotiska scenerna. Frikändes dock…
o Handlingen utspelas i en småstad. Emma Bovary är en läkarhustru som
vantrivs i ett tråkigt äktenskap och drömmer om ett annat liv. Hon inleder
förhållanden med två andra män och lever ett liv högt över sina tillgångar
– hon blir hopplöst skuldsatt. Till slut ser hon ingen annan utväg än att ta
sitt liv…
o L’art pour l’art är Flauberts motto. Det viktiga var inte vad man skrev utan
hur man skrev det.
