Mannen, myten, legenden
Att vara stark, säker, ha kontroll över sin kvinna och kunna försörja sin familj är några saker som ett
flertal texter beskriver som det manliga idealet på 1800-talet. Männen hade större frihet och kunde göra
fler saker än kvinnor utan att väcka större uppmärksamhet. Samtidigt vore tanken om att kvinnor skulle
göra dessa samma saker helt otänkbar. En sak som fortfarande i dag lever kvar. Men var mannen innerst
inne så som normen förskrev? I några texter sätts mannen på prov och vi får se hur han egentligen är.
Henrik Ibsen skrev i Ett Dukkehjem om hur Torvald kontrollerar Nora och hur han trots att han älskar
henne hela tiden styr, Nora har knappt något att säga i förhållandet. När hon sedan sätter sig emot Torvald
genom att dels ha underminerat honom med att ta ett lån bakom hans rygg och sedan lämnat familjen så
visas Torvalds, och därmed mannens, egentliga sida och hur han så fort som Nora går emot honom inte
alls är lika säker längre. Därmed visas Torvald som rena motsatsen mot mansidealet och de flesta männen
likaså. Mannen är endast så som samhället låter dem vara och när samhället och kvinnorna då inte gör
något motstånd och låter männen vara som de är så lever idealen vidare, kanske även idag. Torvald hade
det förvisso inte helt enkelt, han var tvungen att försörja familjen och behålla ett respektabelt anseende i
allmänhetens ögon. Pressen på Torvald att bete sig enligt normen, samt hans roll i samhället ledde alltså
på så sätt till att han var tvungen att uppföra sig som han gjorde. Han var tvungen att bete sig efter normen
för att inte själv hamna utanför “det normala samhället” och bli stämplad som omanlig. Även detta lever
kvar, förmodligen mest av allt från 1800-talet. Att mannen förväntas bete sig på ett visst sätt och följa
vissa normer. Det gör i sin tur svårare för klyftorna mellan män och kvinnor i samhället att minska
eftersom att om man just bryter dessa normer ofta får en stämpel på sig av sin omgivning.
Männen stod uppenbarligen över kvinnorna i samhället och kunde i de allra flesta fallen alltid styra över
kvinnorna på det sätt som passade de själva bäst. I Strindbergs Fröken Julie får läsaren följa historien
mellan Jean och Fröken Julie och hur deras relation ser ut och förändras. Jean, som är en betjänt medans
Fröken Julie är högadlig, beter sig trots sin socialt lägre status jämfört med Julie väldigt säkert och som
om de vore jämlika när hon egentligen ska vara över honom, åtminstone enligt den tidens sociala klasser.
Ännu ett exempel på hur mannen tar för sig när han egentligen inte har något rätt till det på grund av att
han är just det, en man. Det är dock långt ifrån så att alla männen beter sig så här, de flesta skulle aldrig
göra något sådant på grund av just klasskillnaden.
Att män tar sig den här rätten finns kvar idag, hur män som kanske har ett sämre jobb eller inte alls är lika
högt upp socialt som en kvinna tar för sig mer än han har rätt till. Tänk att en man, kanske en städare,
skulle bete sig kaxigt och kanske till och med nedlåtande mot en kvinnlig, låt oss säga advokat. En bild
som de flesta kan känna igen, även om de flesta inte gillar den. Men om man tänker den bilden fast
omvänd, att det var en kvinnlig städare och en manlig advokat, så verkar den bilden nu helt plötsligt helt
absurd och nästan otänkbar. En verklighetsbild som tas upp i ett flertal 1800-talstexter. Ett exempel är
Gustave Flauberts kritikerrosade roman Madame Bovary från 1856.
I Madame Bovary får läsaren följa Emma Bovary och hur en man, Léon, väldigt självsäkert och utan
större svårigheter gör flera, som somliga skulle kalla sliskiga, närmanden mot Emma, trots att hon är gift.
Att han beter sig som han gör väcker inte några större reaktioner, Emma tyckts till och med inte vara helt
emot det. Men om det vore Emma, eller vilken kvinna som helst under 1800-talet, som hade gjort
närmanden mot en gift man så hade reaktionerna varit helt annorlunda. Det hade varit helt otänkbart och
även idag är det så; att männen kan göra mer än kvinnor nästan helt oberoende av vem mannen eller
kvinnan faktiskt är.
Männen på 1800-talet var alltså enligt normen starka, säkra och kontrollerande. De hade betydligt fler
förmåner än kvinnor och kunde göra saker som endast en man kunde göra. Allt annat vore otänkbart.
Mycket på grund av samhällets förväntningar på mannen och hur han förväntas bete sig för att få kallas
manlig. De var säkra på sin plats i samhället eftersom att ingen sa emot hur det var. Men när kvinnorna
sedan började att bryta normerna och inte bete sig som förväntat så förändrades mannen och hans
beteende. Ett beteende som än idag lever vidare och behöver just det där för att brytas, att människor
såsom Ibsens Nora bryter könsnormerna så att Flauberts Emma inte ska behöva falla offer för
könsnormerna.
YOshi
