Landformer och jordarter omkring Dalälven mellan Bäsna och Båtsta PO Nordell 2007 1 Innehåll Förord ......................................................................................................................... 2 Landformer och berggrund ......................................................................................... 4 Högsta kustlinjen ........................................................................................................ 8 Landisens rörelser .................................................................................................... 12 Avlagringar ............................................................................................................... 13 Åsar....................................................................................................................... 13 Isälvsdeltan ........................................................................................................... 15 Fjärdsediment ....................................................................................................... 15 Älvsediment .......................................................................................................... 16 Badelundaåsen......................................................................................................... 17 Mörtsjöfältet .............................................................................................................. 24 Gimsbärkefältet ........................................................................................................ 28 Vindsediment ............................................................................................................ 37 Profiler ...................................................................................................................... 41 Profil 1 Bäsna-Sifferbo .......................................................................................... 43 Profil 2 Bäsna- Övre Gråheden ............................................................................. 45 Profil 3 Lennheden – Nedre Gråheden ................................................................. 47 Profil 4 Lennheden – Nedre Gråheden ................................................................. 48 Profil 5 Lennheden-Långsjön-Duvnäs ................................................................... 49 Profil 6 Repbäcken-Solbacka-Mörtsjöfältets lägre del ........................................... 50 Rörborrningar ........................................................................................................... 52 Valda rörlokaler ..................................................................................................... 52 Isavsmältningsförloppet ............................................................................................ 55 Sammanfattning ....................................................................................................... 65 Referenser ................................................................................................................ 69 E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 2 Förord Planering för en ny vattentäkt i Lennheden för Borlänge och Falu kommuner har pågått en längre tid och bedrivits av Midvatten AB i Borlänge, som anmodat mig att redogöra för områdets geomorfologi mellan Bäsna och Båtsta. Detta innefattar framför allt landskapets utformning i stora drag men framför allt processer, avlagringar, material och landformer som är ett resultat av inlandsisens avsmältning från området. Detta som en bakgrund till områdets hydrogeologiska förhållanden, som är under utredning inför val och beslut av en blivande vattentäkt. En mängd rörborrningar har företagits och sonderingsrör för grundvatten har satts ned i området. Vattenståndsmätningar har företagits i Dalälven. Älvbottnen har sonderats och dess djupförhållanden karterats genom koordinatbestämningar och ekolodning. Seismiskt upprättade tvärprofiler av dalen redovisar på fyra ställen berggrundsytans djup och form. Provuttag av vatten har pågått sedan en längre tid i Lennhedsåsen intill Långsjön med utomordentligt gott resultat vad gäller vattenföring, kapacitet och vattenkvalitet. Observationer och mätningar av grundvattenytan och dess avsänkning har gjorts på särskilt utvalda mätställen och i skilda avlagringstyper, framför allt i själva rullstensåsen, under en längre tid. Mätningarna kommer att fortsätta efter det att provpumpningen avslutats. Resultaten och analyserna av allt detta kommer att redovisas av Midvatten AB. Området beskrevs geologiskt i större sammanhang av bl a Helge Nelson och Gerhard de Geer redan 1910 och har sedan dess mer ingående behandlats av Oskar Kulling på 1940-talet under arbetet med det geologiska kartbladet Falun. Det berördes av G Lundqvist i Beskrivning till jordartskartan över Kopparbergs län och vad gäller isens avsmältning över Tunaslätten av Erik Fromm i början av 1950-talet. Det finns givetvis med i Sven Hjelmqvists Beskrivning till berggrundskartan över Kopparbergs län men vad gäller berggrunden mer i detalj i de nyare, mer storskaliga Berggrundskartorna från1980-talet, som dock saknar någon nämnvärd beskrivning. Någon motsvarande storskalig jordartskarta har ännu ej producerats. För studier av jordarters bildningsprocesser krävs tillgång till materialstrukturer som endast erhålls genom dokumentation av färska skärningar i grustäkter vars verksamhet kan följas en längre tid samt av ostörda jordartsproppar. Något sådant har inte varit möjligt eller aktuellt i området under den disponibla tiden. Endast två grustäkter i verksamhet har funnits tillgängliga i området, men varit av värde för tolkning av bildningsförlopp i området. Den följande beskrivningen bygger givetvis på tidigare arbeten och på observationer i fält och som har bedrivits tidvis under sommaren och hösten 2006. Falun 2007-03-01 Per Olof Nordell Fil dr E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 3 Del av Geologiska kartbladet Falun SGU Ser Aa Nr 189, 1948. Kartan är en jordartskarta som även visar berggrundsblottningar i höjdernas moränområden. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 4 Landformer och berggrund Området ligger inom norrlandsterrängens upphöjda bergkulliga landskap med den distinkt nedgrävda Dalälvsdalen, som från Gagnef mynnar i den vidsträckta Tunaslätten vid Amsberg. Nivåskillnader uppgår till mer än 250 m. Amsbergs klack, Gimsklack och Djurmo klack är distinkta höjdbastioner med av inlandsisen tillskärpta sydbranter och är utlöpare från höjdområdet i norr. Höjderna söder om dalen når samma nivåer men har inte lika dramatiskt branta dalsidor. Huruvida den stora Tunaslätten med Runnsänkan är ett tektoniskt betingat sänkningsbäcken eller är utbildad genom peneplaneringsprocesser är inte känt. Tunaslättens berggrundsyta är dock långtifrån så plan som man lätt kan få intryck av den överliggande mäktiga sedimentslätten. Höjdkarta Ekv 33 m, Dalälvens dal övergår i Tunaslätten vid Amsberg. Terrängformerna är beroende av berggrundstektoniken mer än dess bergarter. Länsanprickdalen och dalstråken kring Gimmen framträder tydligt. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 5 Området består av yngre graniter (röd). I dessa och gränsområdet mot Tunasänkan finns tektoniska svaghetszoner ned diabasgångar i NV-SO. Notera sprick- och brecciazoner från höjderna i SV mot NÖ och dalbottnen under Lennhedsåsen. (ur SGU 1991) De stora dragen i landskapet formades långt före istiderna genom etappvisa landhöjningar med början under Sensilur och till mitten av Tertiär. Det hade samma huvuddrag när de kvartära istidsskedena inleddes. Den istida påverkan inskränkte sig till upprensning och tillskärpning av dalar och dess sluttningar och avslipning av berggrundsytor, erosion och transport av berggrundsmaterial i is och smältvatten. Isens angreppsmöjligheter var störst i början av en istid, då bergets ytliga delar hade vittrat under mellanistiderna. Isens bottenskikt blev efterhand delvis överlastade av morän, kalla och trögrörliga. De större dalarna utgjorde inte något hinder för inlandsisens rörelser i sydlig riktning över landskapet. Tryckavlasting under landisarnas hela avsmältningsskeden åstadkom mycket snabba landhöjningar med åtföljande enorma sprickbildningar i berggrunden särskilt i de centrala delarna av landet. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 6 Denna mycket sprickiga berggrund finns i den lägre delen av Tjärnaberget. Avstånd i meter. En inskuren fåra längs bottnen av Dalälvsdalen, från Siljan till Avesta, är sedan länge känd och delvis identifierad. Den kallas Preglaciala fåran och bildades före istiderna och har sträckvis bevarat en kanjonartad karaktär, möjligen på grund av att den skyddats av inlagrad äldre morän eller sediment. Den omges på de flesta håll av uppsprucken dalbottenberggrund, som vid tolkningen av de seismiska sonderingarna visat sig vara svår att skilja från morän eller grövre glacifluvialt material. Badelundaåsen är delvis lokaliserad till denna fåra (Nordell 2005). E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 7 Längs det nu aktuella dalpartiet mellan Gagnef och Borlänge har bottenfåran hittills varit mindre väl känd (Thorslund 1980). De nu företagna profileringarna, visar att rännan längs denna sträcka är ganska grund men följer i stort sett den streckade linjen på Thorslunds karta. Bottenfåran med isälvsgrus vid Gråheden Bottenfåran under åsen och Dalälven nära Båtsta. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 8 Högsta kustlinjen HK är den högsta nivå som påverkats av ishavet. Klassiska spår är nedre gränsen för osvallad morän, strandterrasser, strandvallar, klapperstenfält eller strandhak. Till de mindre vanliga men viktiga hör bäckdeltan och nedre gräns för israndrännor, skvalrännor Högsta kustlinjens läge och utveckling är en nettoeffekt av landhöjning (den isostatiska höjningen) och havsytans stigning (den eustatiska höjningen). Isavsmältningsprocesserna över och under HK är mycket olika. Den vikande landisen över Tunaslätten gav på kort tid plats för en fjärd av Yoldiahavet, som trots sitt namn var sött i kustnära områden med enorma smältvattenutflöden och mängder av isberg. Inom vissa höjdområden över HK var isavsmältningen inte lika snabb. Landhöjningen satte in på ett tidigt stadium av isavsmältningen. Den fick efter hand ett mycket snabbt förlopp under senglacial tid. Kulling anger HK i Tunaområdet till omkring 200 m.ö.h. ett värde som beräknats från osäkra svallgränser. Han och andra antog att landhöjningen kan ha överstigit 8 m/100 år. Senare undersökningar i landet tyder på en höjning av mer än 10 m/100 år. Nivåskillnaden mellan HK och berggrundsytan i Dalälvens dal vid Solbacka är ca 100 m. Det skulle alltså ha tagit en mycket kort tid för de omfattande avlagringarna i dalgången att höja sig över havsnivån även inberäknat den eustatiska stigningen, som varierade mellan 1-2 m/100 år - under Yoldiatid något lägre. Någon transgression under den påföljande Ancylustiden har ej beskrivits från denna del av landet. I Övre Gimsbärke har smältvatten norrifrån bildat ett delta vars överyta ligger på 195 m ö.h. Berget är Gims Klack. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 9 HK-deltat är det gröna området mellan ms i Gimsbärke och vägkröken. Gimsbärkeåsen ligger väster om deltat. Notera förekomst av grundvattenkällor i kanten av både grusdeltat och åsen. Gimsbärkes två äldre grustäkter, den norra i HK-deltat, den södra i rullstensåsen. Skärning i Gimsbärke HK-delta tolkat av Kulling 1948, E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 10 HK-deltat 195 m ö.h. Gimsbärke. Foto Kulling 1948. Man ser tydligt topset- och forset beddings med grovt material med dålig sortering och rundning, vilket tyder på kort transportväg. Detalj ur dagens husbehovstäkt i HK-deltat i Gimsbärke med mot SSV i 30o stupande sandiga lager överlagrat av sandigt stenigt grus upp till nivån 195,5 m ö.h. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 11 Högsta kustlinjen i Gimsbärke. HK är inte bara en viktig odlings- och bebyggelsegräns som illustreras av ovanstående foto. Jordar över och under HK har haft olika förutsättningar för sin bildning och därmed också för materialsammansättning och grundvattenförekomst. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 12 Landisens rörelser Kartan visar ett fåtal räffelobservationer av en isrörelse från NNV mot SSÖ, vilket var rådande då isen var som mäktigast över området och underlagets landformer hade litet inflytande på grund av isens trögrörliga bottenskikt. Då isen tunnade ut mot slutet av istiden fick lokaltopografin större styrande inverkan. Räfflor från sen fas i avsmältningen har inte hittats i området beroende på få hällblottningar. En antydan till östvridning av isrörelser finns dock på flera hällar i Runnsänkan bl a vid Vika. Isens frontala partier i Tunafjärdens vatten med HK omkring 195 m ö.h. lättade delvis från underlaget. Isen torde intill ett sent skede och även i uttunnat skick ha varit dynamisk. För detta talar förekomster av lågt liggande lämningar efter iskantsmältvatten bl a skvalrännor. Bland de lägst belägna laterala rännslut från trakten kan nämnas däljorna vid Moje, Murbo och Hedby Brända, vars lägsta delar mynnar vid ca 200 m ö.h. Isen övergick till dödis endast i marginala delar i dalstråken eller i uttunnade och isolerade partier på höjdområdena däremellan, t ex i Gimmenområdet. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 13 Avlagringar Glaciala avlagringar har avsatts direkt ur isen, t ex morän, glacifluviala avlagringar är material som transporterats av, sorterats i och deponerats ur issmältvatten. Höjdområdenas morän (blå), dalgångens grövre isälvsavlagringar (grön), finare isälvsmaterial (orange), fjärdsediment (gul) och berggrundsblottningar (röd). Ett fåtal räfflor visar landisens rörelseriktning. Ur Lundqvist 1951 Åsar Långt innan inlandsisens marginala delar nått Tunasänkan forslades stora mängder smältvatten över isytor på olika nivåer, genom sprickor och isbrunnar i isen och längs system av istunnlar i dalstråkens bottnar och mynnade i ishavet. Smältvatten drog med sig delar av isens och framsmälta sluttningars morän, som bearbetades, rundades och sorterades efter erosions- och transportkapacitet samt transportsträcka. Glacifluvialt material förflyttades och avlagrades upprepat antal gånger, under olika årstider och i etapper längs tunnelbottnarna. Det var under ständig förflyttning till slutlig deposition. Dock fortsatte isälvsmaterial att påverkas av senare tiders vattendrag och vindar. Isälvsmaterial av olika dimensioner som stannade kvar i tunnelbottnarna hölls på plats under isavsmältningens sista faser så länge som isväggarna fanns kvar. Den glacifluviala vattenföringen hade mycket stora variationer, något som kan avläsas av avlagringarnas textur och struktur. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 14 Åsen vid Lennheden är i den övre delen en ås med sandlager men block vittnar om att lägre delar har avsatts under större vattenföring. Åsar är sällan rullstensåsar alltigenom. När de sista isresterna smalt bort rasade en del material utåt sidorna och tunnelmaterialet antog åsens välkänt rundade form, ofta omgivna av åsgravar, där de sista dödispartierna längst legat kvar. Under HK avrundas åsformen av vågor, finmaterial avsattes och täcktes av svallgrus längs sidorna genom abrasion. Åsar som bildats över HK har ofta brantare sidor och smala krön. Åsar sträcker sig över många bergtrösklar och passerar ofta HK, där de ändrar karaktär, framför allt form och materialsammansättning. Ett bra exempel på detta är Gimsbärke- och Mörtsjöåsarna. Åsar är på grund av sin materialsammansättning vanligen viktiga grundvattenledningar och attraktiva för mänsklig kultur, bosättning, färdvägar och grustäkt. Åsarnas material kan ofta vara osorterat och moränlikt och vanligen grovt i det inre men långa sträckor bestå av stora mängder sand. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 15 Isälvsdeltan Till de glacifluviala avlagringarna räknas också isälvsdeltan som byggts upp av både finare och grövre material som spolats ut från isens marginala delar endera under eller över HK, utan att bli samlat till en ås, utan svämmats ut över stora arealer, och vars utbredning begränsas av dalsidor och materialtillgång. Över HK utbildas ofta sandurfält, som dock inte förekommer i området. I dalälvsdalen under HK och dess sidodalar, Gimsbärke- och Mörtsjöfälten, täcker finmaterial av isälvsdeltakaraktär stora arealer. Materialet består till större delen av finsand och silt. Åsen och dödisområden begravdes under detta material och då isen smalt bort uppstod kuperade dödislandskap. Fjärdsediment På längre avstånd från isranden och i mer lugna delar av ishavsfjärden avsattes långtransporterat finmo och mjäla, på vissa ställen i metermäktiga lager och med tydlig årsvarvighet. Denna mjäla användes förr vid tegeltillverkning i tunabygden. Dessa bildningar kallas fjärdsediment. På många ställen avsattes mjälan direkt på underliggande morän eller berg, på andra täcker de isälvssediment. Årsvarven varierar i tjocklek med det s.k. bottenvarvet som mäktigast och är av stor betydelse för datering och bestämning av israndens läge samt dess reträtthastighet upp över Tunaslätten och Dalälvsdalen mot Gagnef. Hela Badelundaåsens fortsättning under Tunaslätten begravdes under isälvssand och fjärdsediment i sådan mängd att den istida smältvattenälven tvingats ändra riktning vid Båtsta. Profil genom jordlagren vid Tjärna i Borlänge visar principen för avlagringssekvensen i området. Rullstensåsen, den primära isälvsavlagringen, vilar på berget och överlagras av glacifluvial deltasand och mo, som i sin tur överlagras av distalt fjärdsediment bestående av varvig mjäla. Ur Kulling 1948. Morän saknas dock men torde anstå ovanpå berget. I Tjärna utgörs alltså den översta jordarten av mjäligt fjärdsediment E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 16 Älvsediment Slam från senare tiders älvöversvämningar, kallat älvsediment, överlagrar fjärdsediment. Detta berörde endast låglänta delar av dalen närmast älven, t ex kring meandrarna vid Bysjön ovanför Kvarnsveden och trakten omkring Torsång och nedströms till Hovran i Hedemora. En lagerföljd räknat från underliggande berg börjar alltså med morän, isälvsgrus i bl a en ås, isälvsdelta av finare material, fjärdsediment ofta varvig mjäla samt älvsediment vilket är den normala lagerföljden i norrlandsälvarnas dalgångar under HK. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 17 Badelundaåsen En av landets längsta och mäktigaste åsar, Badelundaåsen, utgår från Morafältet vid Spjutmo och tonar ut vid Dryasgränsen i södra Södermanland. Den passerar längs dalen genom Leksand, Gagnef och Stora Tuna långa sträckor under finare deltamaterial men reser sig markant över omgivningen vid Lennheden. G Olssons karta över området redovisar förslag till naturskyddsklasser och är ingen morfologisk beskrivning. Lennhedsdelen av åsen sägs i naturskyddsmotiveringen vara enastående formfulländad vilket är en något subjektiv bedömning. Det är snarare så att den bildar en tidig del av hela dalbottnens geomorfologiska processhistoria och måste ses i ett sammanhang med övriga bildningar. Till detta hör även åsens betydelse i kulturella sammanhang och ur hydrogeologiska synpunkter. Åsen ligger antagligen på ett underlag av morän eller på det fasta berget. Den tangeras av Dalälven vid Norra Bäsna och tycks där vara uppdelad i minst två ryggar som viker av mot SO från området vid det gamla färjeläget. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 18 Dubbelåsen vid Bäsna och. Övre Gråheden (201 m ö.h) Notera dynfältsymbolerna vid landsvägen. Då inlandsisens randområde nått området blev åsen nästan helt täckt och dalen igenproppad av dödis och mäktiga finsedimentlager som döljer själva åskärnan. Detta tvingade huvuddelen av den tidiga isälvsdräneringen i dalen, som var av mycket mäktigare dimensioner än dagens älv, att gå rakt österut och erodera sig ned i finsedimenten och skära av Gimsbärkeåsen i riktning mot Gims Klack. Denna rundades av flödet som sedan träffade på den mäktiga åsryggen med kvarliggande dödispartier vid Lennheden och styrdes av detta österut från en plats där järnvägsbron nu ligger. Troligen eroderades delar av åsens högre parti bort. Vid Solbacka var åsryggen lägre och kunde övertväras av smältvattendraget. Detta följde sedan nära den öster därom belägna – numera helt bortschaktade – mycket höga åssträckningens södra flank till Båtsta, där åsen ånyo passerades. Smältvattnet tvingades där att helt lämna åsen och ta en vid sträckning norr om och förbi Borlänge tätort. Dagens älv följer i stort sett samma sträckning som sin postglaciala smältvattenföregångare. Bäsnaområdet Dalbottnen mellan Bäsna och Lennheden söder om Gråheden är ett synnerligen kuperat område med ryggar av ås- eller kametyp, åsgravar, isgropar, dyner., raviner och erosionsslänter. Området är morfologiskt svårtolkat och behandlas mer i avsnittet Dalens tvärprofiler, Profil 2.. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 19 Dödislandskapet SÖ om Norra Bäsna framgår bäst på orienteringskartan över området Åsen söder om Hemtjärnen är helt övertäckt av isälvsmo, som syns i skärningen längs Holtäppvägen. SO om Bäsna E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 20 Åsens vackraste del skars på sin tid igenom söder om Duvnäs bro för järnvägen och schaktmassorna bildar en järnvägsbank tvärs över den ursprungliga Långtjärnen. Mitt emot Södra Långsjön finns en äldre grustäkt som lämpligt nog har kunnat utnyttjas till den på prov igångsatta Lennhedens vattentäkt. Grustäkt i åsen vid Lennheden Åsens fortsättning SÖ om Solbacka beskrevs av G. Olsson 1962, och som upprättade tre tvärprofiler. Den är i dag helt bortschaktad. Åsen var här mycket mäktig och höjde sig vid åsgraven Hagtrollet 38 m över älven. Borrningar i glacifluvialt åsmaterial på 66 m nådde inte fast berg. Olsson bedömde åsmäktigheten till över 100 m varav huvuddelen alltså fortfarande ligger under grundvattennivån. Morän på åskrön tyder på subglacial bildningsmiljö E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 21 Åsen omgärdas av en serie av djupa sänkor med tjärnar eller myrar, åsgravar, som framträder tydligt på den vanliga topografiska kartan. Till dessa sänkor skall läggas minst fem djupa partier av älvbottnen ned till älvkröken vid Båtsta och som rimligen också är åsgravar. Sänkorna är lämningar efter de sista delarna av isens distala dödis, som omgärdade åstunnelsedimenten och som legat kvar mycket länge, täckta av nedrasat åsmaterial och finare glacifluvialt sediment, som bevarade dem från nedsmältning under en avsevärd tid. Det fanns antagligen en hel del lugnvattenområden mellan is och ås och i vilka finsediment avsattes på åsen. En sådan avsättning upptäcktes vid schaktning för vattentäkten vid Långsjön. Mjälalager mellan raslager i åssidan mot Långsjön E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 22 Slutstadier av Lennhedsåsens bildning. Serien teckningar visar en normal åsbildning. 1. Glaciärtunnelns bottensediment bestående av avlagringar av olika grovlek ligger kvar in situ sedan transporten avstannat och hålls uppe av sidornas dödis. Huvuddelen av dalens smältvattendränering passerar norr om detta och skär sig in i släntens finsediment. 2. Fortsatt landhöjning. Vattennivåerna sänks. Dödisens översta delar har försvunnit. Åsmaterial har rasat ut åt sidorna. I det mer lugna vattnet söder om åsen avsätts slam på rasmaterialet. Ytterligare skredmaterial glider ned och täcker mjälalagret. Även rasmaterialet på åsens norra sida utsätts för både erosion och skred. 3. Landhöjning. Avtagande vattenföring norr om åsen övergår till dagens situation, där djuphålan på älvens botten vittnar om dödisrester liksom Långsjöns sänka söder därom. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 23 Åsen mellan Solbacka och Båtsta var tidigare den mäktigaste i området och var föremål för studie av G Olsson (1962) som angav dess totala höjd över berggrunden till imponerande 100 m. Den var utbildad med två krön, vilket även antyder dess subglaciala bildningsmiljö. Åsen är numera helt borta. Materialet hade redan 1958 starkt påverkats av täktverksamhet och övriga delen bedömdes vara mer till nytta för betongindustrien än för vetenskapen eller andra former av uppskattning. Som framgått av schematisk teckning av jordarterna under Tjärna i Borlänge fortsätter åsen efter Båtsta-genombrottet rakt österut under Borlänge. Den äldre vägen därifrån genom Stora Tuna. Romme och Svärdsjö mot Gustafs ligger helt under glacifluviala sediment och fjärdavlagringar. En långsträckt bybebyggelse är lokaliserad till marken ovanpå åsen, som är av mycket stor betydelse för grundvattentäkter och vars läge även markeras av ett flertal åsgravstjärnar och inte minst Rommehed med sitt lättgrävda sandfält och mötesplats för Dalregementet sedan 1796. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 24 Mörtsjöfältet Mörtsjön en åsgrav mellan åsen, i bakgrunden bortom vattnet, och lateralterrassen, till höger utanför bilden. Mörtsjöfältet bildar en kilformad sidodal mellan Barberget och Gims Klack och deras fortsättningar norrut. Barängsbäcken avvattnar myrar och småtjärnar inklusive den lilla Mörtsjön till Dalälven och har skurit en ravinartad djup fåra genom finsedimenten norr om Gagnbro. Fältet består av en rullstensås i den västra delen och en glacifluvial dalfyllnad av i huvudsak sandinlagrad mo med inslag av mjäla. Finsedimenten täcker åsen helt söder om motorstadion, som anlagts i en äldre större grustäkt i Mörtsjöåsen, som i högsta grad har blivit misshandlad sedan Oskar Kulling arbetade i området på 1940talet. Det mesta av åsen har i det närmaste försvunnit. Åsens proximala del strax NV om Mörtsjön utgjordes av två parallella ryggar. Den norra bortschaktades helt innan verksamheten övergick till bergtäkt. Mörtsjön omgärdas av den södra kvarlämnade ryggen och en långsträckt lateralterrass längs foten av västra dalsidan, uppbyggt av grovt glacifluvialt material tydligt yteroderad. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 25 Terrassen slutar strax intill motorbanans grustäkt och har ett flertal marginala iskontaktsänkor. Den har en lutning av 6 m/1000m. I dalstråket norr om Mörtsjön saknas alla spår av glacifluviala avlagringar. Däremot finns här en markerad dräneringsränna, som börjar något diffust vid vattendelaren mot Gimmen, och vars nedre del planar ut mot terrassens proximala parti ett par hundra meter norr om avtagsvägen mot bergtäkten. Terrassen består av grovt glacifluvialt material och bildad mellan dalsidan och is under vilken åsen först bildats. Materialet i terrassen är ganska osorterat vilket tyder på en kortvarig bildningstid. Någon fortsättning av Mörtsjöåsen söder om grustäkterna vid motorbanan är inte synlig. Enstaka rullstensanhopningar längs bäckravinen kan antyda en fortsättning. Det finns ingen tydlig fortsättning och anslutning till Badelundaåsen nedanför erosionsbranten vid Gagnbro. En del av Mörtsjöåsen har antagligen blivit bortförd genom den glacifluviala smältvattenerosionen på ett tidigt stadium i likhet med Gimsbärkeåsen mellan Knäppgrådaudden och Nedre Gråheden. Det är föga troligt att Mörtsjöåsen leder någon större grundvattenmängd ut ur dalen. Mörtsjödalen är helt fylld av glacifluvialt deltamaterial. sand och silt, som bildar mycket plana ytor, de högsta strax under 195 m ö.h. Detta material har till större delen avsatts i dalen från huvudisen sedan den blivit isfri och begravt de lägre delarna av åsen. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 26 Finsedimentens lagring i den inre delen av Mörtsjöfältet visar att avsättning skett mot norr. Foto mot Gims Klack. Sedimentytan når Högsta kustlinjens nivå 195 m ö.h. Trycksliror i mjäla i undre delar av skärningen visar att avlagringen skett snabbt och innan mjälan hunnit helt sedimentera. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 27 Den innersta, norra delen av Mörtsjöfältets glacifluviala deltayta har genomskurits av smältvattenströmmar, som kommit från norr och som lämnat markanta erosionsslänter efter sig. Den södra delen av fältet är ytterst plan och består av sekundärt avsatta finsediment från dessa rännor. Mörtsjöfältet avgränsas i sydväst av den markanta erosionsbranten intill Gims Klack. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 28 Gimsbärkefältet Gimsbärkefältet har utbildats i en trattformad sidodal mellan Gims Klack och Sifferboberget och har stora likheter med och läge som Mörtsjöfältet. Området består på liknande sätt av en rullstensås som här är väl synlig och går att följa till Badelundaåsen söder om Nedre Gråheden. och en dalfyllnad av fluviglaciala finsediment där varvig mjäla ingår men med överliggande mo och sand, samt yngre älvsediment. Fältet avgränsas även här söder om landsväg 70 av ett par äldre erosionsslänter. Gimån har ett mycket litet avvattningsområde och för huvudsakligen vatten från den i sen tid grävda kanalen vid Gimmens sydvästra ände. Rygg av dödismorän vid sjön Gimmens östra sida är avsatt ur sjöplatåns iskalott, ur vars dränering söderut gimsbärkeåsen först bildades i en istunnel (se bild i avsnittet Isavsmältningen) och i ett senare skede gick längs en öppen ränna öster därom till HK, där ett delta bildades i Gimsbärkeviken av Yoldiahavet (se bild i avsnittet Högsta kustlinjen). Gimsbärkeåsen sträcker sig från Gimmen till Badelundaåsen i dalbottnen. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 29 Gimmenåsen har getryggsform ovanför HK med mindre isgropar och strödda moränblock längs krönet som visar att det är avsatt i en tunnel under isen. Åsen söker sig söderut från Gimmen närmast över en grund bergtröskel och sedan genom den smala passagen nedanför Skalberget, förbi en myr och övergår sedan till ett terrassliknande plan med stenig yta för att nära Övre Gimsbärke dela upp sig i ett åsnät bestående av fyra markanta ryggar i skogen väster om den översta bebyggelsen, som ligger vid midsommarstångsplatsen i vägskälet på HK-terrassen 195 m ö.h. Den västra ryggen har ett flertal moränblock i ytan och i sänkornas botten finns ett lager mo. Uppdelningen av åsar i ett åsnät är vanligt där åsar passerar Högsta Kustlinjen. Detta beror antagligen på isens olika dynamiska tillstånd och nedsmältning på land och i vatten. Möjligen har här skett en separation mellan huvudisen i dalälvs- och gimsbärkedalarna och platåisen i gimmensänkan och att dödispartier lämnats kvar i separationsområdet kring HK. I höjd med Övre Gimsbärke finns ett par källor i den östra ryggen, vilket visar att det leds grundvatten i åsmaterialet. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 30 En äldre grustäkt finns i den mellersta av ryggarna längre söderut på ca 185 m ö.h. och som är beskrivet av Kulling 1948, då grustäkten var i full verksamhet. Åsmaterialet är väl rundat vilket tyder på en lång transportsträcka, antagligen mycket längre än från Gimmen. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 31 Nedom denna täkt ändrar åsen karaktär. Den blir rundad och övergår till en enda moränblocksströdd rygg, som slingrar sig fram, sträckvis dold av sandiga glacifluviala finsediment i åkrarna och följd av byvägen ned till dess anslutning till riksväg 70. Sedan åsen bildats och gimsbärkedalen blivit isfri avsattes i dess vik omfattande sediment från huvudisen på liknande sätt som skedde i Mörtsjöfältet. Dräneringen från den kvarliggande dödisen i Gimmenområdet fortsatte att passera över vattendelaren och gå på Risbergssidan ned denna vik. En avsevärd urspolning av dalföret ägde rum och kvarlämnade markanta blockfält längs sin väg. I vikens innersta del avsattes ett delta vars överyta ligger på 195 m ö.h. Ett annat grustag togs på sin tid upp i dess grusiga material och undersöktes av Kulling 1948. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 32 Gimsbärkefältet med ås i den västra delen, HK-delta i den norra änden och i övrigt sandiga finsediment med enkel ravinbildning längs Gimån. Jämför avsnittet Högsta kustlinjen. Jämför området omkring Övre Gimsbärke (197,07 )med den geologiska kartan i avsnittet Högsta kustlinjen. Från HK-terrassen vid Övre Gimsbärke mot SO. Jämför liknande bild i avsnittet Högsta kustlinjen. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 33 Mot HK-terrassen på föregående bild med sin bebyggelse vid Övre Gimsbärke på 195 m ca 3 m över den sandiga, odlade dalfyllnaden. Sifferboberget i bakgrunden. Åsen korsars av Dalälven vid Knäppgråda udde. Där är den helt täckt av finsediment men indikeras av uddens förhöjning och av en torvfylld åsgrav väster därom samt av ett grunt tröskelparti på älvbottnen och av en markant djup åsgravssänka i älvbottnen öster om åsen. Intill myren ligger det 13 m stora Knäpprådaröset från Järnåldern. Dess stora mängd 1-2,5 dm stora rundare block torde ha hämtats från åsen ett bra stycke längre upp i fältet. En intressant motsvarighet finns på Gråheden söder om älven, på 185 m ö.h och omedelbart väster om raden av issmältsänkor, som indikerar Gimsbärkeåsens fortsättning under flera meter mäktiga finsediment. (se nedanstående karta). Högen består här mest av sand med ett fåtal påförda block långväga ifrån. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 34 Gimsbärkeåsens passage under Nedre Gråheden är helt täckt av dess finsediment. Sträckningen framgår av den parallella raden åsgravssänkor. Anslutning till Badelundaåsen är belägen vid åsgravstjärnen Kalven och är indikerat av en utbuktning av kurvorna. Ekvidistans 5 m. Höjdkurvor efter orienteringskartan. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 35 Åsgravarna på Nedre Gråheden markerar Gimsbärkeåsens sträckning. Körvägen i området passerar intill bortre elstolpen. På vägens hitsida finns ett grundvattenrör nedsatt. Området är naturskyddat. I områdets två äldre grustäkter har vissa observationer gjorts. Den ena togs upp i själva åsen vid 185 m ö.h. i 1900-talets förra del. Denna del av åsen ligger alltså under HK och användes fram till 1960-talet. Dess skärningar är numera totalt igenrasade och igenväxta med sly till ogenomtränglighet. Den studerades dock ingående av Kulling 1948. Som återger en intressant skärningsdetalj. Denna visar förekomst av varvig mjäla, vars lager var uppsplitsade och mellanlagrade av isälvsgrus. Skärningen visar omväxlande årlig avsättning fjärdsediment söderifrån på grunt vatten lager och isälvsgrus från norr. Detta visar tydligt att is fanns i smältande tillstånd uppe i Gimmensänkan samtidigt som fjärdsdiment avsattes i gimsbärkedalen även uppe på åsen. Den visar också på en stor variation i den årliga vattenföringen samt att det fanns is kvarlämnad vid åsen även på låg nivå. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 36 Den andra täkten ligger strax öster om vägskälet i Övre Gimsbärke. Del av området används fortfarande till husbehov. Materialet består av grus och sand i tydliga bäddar med stupning mot söder och har en plan överyta som ligger på ca 195 m ö.h. och tolkas som ett HK-delta. Öster därom rinner den mindre Gimån som delvis och tidvis tar vatten från Gimmen och som skapades genom en grävd ränna under förra seklet för vattenkraft till en kvarn. Gimmen har sitt naturliga utlopp österut via Vallsansjöarna till Dalälven vid Täktgårdarna. Se bilder från deltat i avsnittet Högsta kustlinjen. Den del av Gimsbärkefältet som ligger söder om landsväg 70 och dess bebyggelse är starkt påverkat av isälvserosion. Se avsnittet Badelundaåsen och Isavsmältningen med bilder. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 37 Vindsediment När inlandsisens front dragit sig tillbaka mot NV från området och isälvsavlagringarna börjat höja sig över ishavsfjärdens nivå torkade de finkorniga isälvssedimenten snabbt upp. Kraftiga fallvindar från ismassorna i nordväst fick fritt spelrum och finsanden blåstes samman till dyner. Flera dyntyper finns i området, lineära, transversella, paraboliska. För att dyner skall bildas krävs vind av tillräcklig styrka, öppen mark med god tillgång på avlagringar av lämplig kornstorlek. Materialet i dyner består av finsand och grovmo, är skiktat, och i de enskilda lagren ytterst välsorterat vilket avspeglar de skiftande vindhastigheter som varit rådande. I vissa krönlager kan andelen grovsand uppgå till 40 % vilket visar att det rått vind av minst kulingstyrka för transporten. I fältet finns många sänkor, av vilka några når ned till grundvattennivån. Bottnar med obetydlig ansamling av vindtransporterat material tyder på att de är dödisgropar, som vid tiden för dynbildningen fortfarande hyst dödisrester. Betydligt större anhopningar av dödis fanns samtidigt i dalmitten och på ömse sidor av rullstensåsen. Dynområdets läge framgår av den översiktliga geologiska kartan och kallas Lännheden i förteckningen över Svenska inlandsdynfält (Bergqvist 1981). Man kan därför anta att avståndet till den mot NV tillbakavikande landiskanten inte var så långt. Tvärskärning genom longitudinell dyn på Övre Gråheden E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 38 Dyner och issmältgropar jämte Orsbäckens ravin SÖ om Bäsna enligt Kullings kartering 1948 Barkanliknande dyn i Lennheden Barkaner är sällsynta i inlandsdynfälten. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 39 Längdskärning genom dynmolager Inlandsdyner har spelat stor roll vid tolkningen av inlandisens senaste avsmältningförlopp. I Dalarna liksom i Norrlands inland i övrigt har bildningstiden varit kort, beroende på det varmare klimat som var rådande under finiglacial tid, och att växtligheten snabbt etablerade sig över de frilagda landområdena ofta tätt inpå isranden. Dynbildningsprocesserna på Lännheden var dessutom kortvarig beroende på den mycket snabba landhöjningen. Tunafjärden var en del av Yoldiahavet. Om man accepterar en högsta strandnivå av omkring 195 m ö.h. borde finsedimentytorna mellan Lennheden och Bäsna ha höjts ur ishavsfjärdens nivå av omkring 5 m. vilket torde ha tagit högst 50 år. Torrläggning av den plana, horisontella sedimentytan och den efterföljande dynbildningen torde därför ha försiggått under en så kort tid som högst 100 år innan området var täckt av skog som band dynerna. Paraboldyn på Övre Gråheden och mindre dödisgropar nära erosionsbranten mot Dalälven. Läget av Profil 2 inritad. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 40 Paraboldyn intill Orsbäckens ravin i Lennhedsfältet SÖ om Bäsna. Deflationsyta på isälvsdeltat vid HK SÖ om Bäsna Notera den skarpa gränsen mellan sediment och moränsluttningen vid 195 m ö.h. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 41 Profiler Läget av profiler 1 – 6 fr NV mot SÖ På uppdrag av Midvatten AB upprättades under 2004 fyra seismiska profiler tvärs över dalgången och vars lägen anges på ovanstående karta. I profilerna redovisas den ungefärliga berggrundsytan, markytan och grundvatten. Det finns viss osäkerhet om berggrundsytans mer exakta nivåer, form och beskaffenhet på grund av sprickighet och ovanliggande morän eller grövre glacifluvialt material. Visst tvivel gäller grundvattenytor och jordarter. Där ger rörborrningar ett ganska säkert besked om grundvattnet men inga uppgifter om sedimentstrukturer. Uppgifter om jordarter i rörborrprotokollen är i de flesta fall uppskattningar och inte på siktningsanalyser. Den noggrannhet man uppnår genom dessa var inte i provtagningens syfte, som framför allt gäller vatten. Jordartens textur är dock av stor betydelse för grund- och markvattenkapacitet och perkolation. Uppgifter om jordarter och deras genes i denna framställning grundar sig i de flesta fall på dessa rörborrbedömningar och de observationer som gjordes i fält av upptagna jordprover. Det finns vissa samband mellan jordarters bildningsprocesser och deras mekaniska sammansättning om man sätter dem i relation till morfologiska former. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 42 Detta är en del av seismikt upprättad profil genom området omkring Lennhedsåsen vid Långsjön (Profil 5 på ovanst karta). Den säger inget om åsens lagringsförhållanden eller dess underlag. Näraliggande rörborrningar kan ge motstridiga uppgifter om materialsammansättning. Inte bara längs med eller intill utan även mellan dessa profiler har en stor mängd rörborrningar gjorts. De seismiska profilerna och rörborrningsprotokoll har dock möjliggjort en bedömning av jordarternas utbredning och bildningssätt i första hand vad gäller åsens och övriga glacifluviala och postglaciala sediment. De seismiska profilerna har därför ritats om och förenklats för att ge en någorlunda bra bakgrund till geomorfologien. Profilerna 1 och 4-6 visar markyta och berggrundsyta enl den seismiska tolkningen. Profil 2 endast markytan och 3 är lagd helt nära 4 och är ritade efter orienteringskartans höjdkurvor med ekvidistans 5 m. Åsmaterial utmärks med röd färg. Finmaterial med ockra. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 43 Profil 1 Bäsna-Sifferbo Profilen utgår från Norra Bäsna, övertvärar Badelundaåsen som här tangeras av Dalälven och slutar nära väg 70 i Sifferbo. Den preglaciala fåran är flack men tydligt utbildad. Huvuddelen av det grövre materialet i åsen, ligger söder om rännan, som dock tycks vara fylld av glacifluvium ett gott stycke upp över norra sidan. Åsen är helt täckt av finmaterial som dominerar dalbottenflankerna. Ett helt avvikande material vid 525 m ned till bergytan är förbryllande och svårtolkat. Åsen består enligt Kulling av två ryggar, som framgår av utsnittet ur den geologiska kartan. Antagligen har delar av åsen tidigare eroderats av issmältvatten i denna trånga dalpassage. . E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 44 Rullstensmaterial finns exponerat vid det gamla färjestället nedanför Hässingstabacken från vilken bilden mot sifferbosidan är tagen. De två åsryggarna har mellanliggande dödissmältsänkor, av vilka den med hästhagen framträder tydligt i terrängen söder om asfaltvägen genom N Bäsna. Dubbelåsen och mellanliggande åsgravssänka i N Bäsna sedd mot norr. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 45 Profil 2 Bäsna- Övre Gråheden Profilen upprättad efter orienteringskartans detaljerade höjdkurvor. Åsen är helt täckt av glacifluviala finsediment, huvudsakligen mo, som helt bygger upp terrassen söder om Bäsna och Övre Gråheden med mjälainlagring djupare ned, vilket är orsaken till den branta s.k. nipsluttningen mot älven. Orsbäcken har skurit sig ned och bildat en ravin med branta sidor, även detta på grund av mjäla inlagringar. Dödisområdet öster om Bäsna med profilens sträckning inritad. Centrala höjdryggar gul. Åsgropar och åsgravar grå Orienteringskartan ger en mycket bra bild av områdes topografi som i viss utsträckning möjliggör en morfologisk tolkning av området. Profilen börjar i moränsluttningen strax väster om landsvägen mot N Bäsna och övertvärar det mycket småkuperade och på marken svåröverskådliga dödisomsådet i ÖNÖ riktning fram till Hemsjön. Där den viker av mot NÖ upp över Övre Gråheden och nedför nipbranten till Dalälven. Profilen visar enbart markytan. Materialdjup och berggrundens topografi är inte kända, men man kan anta att den preglaciala fåran fortsätter i riktning mot SÖ under området. Det finns endast ett par rörborrningar redovisade, varav en tacknämligt nog i åsmaterial. Kartans ryggar är markerade med gul och sänkor med grå färg. Ur morfologisk synpunkt är detta den kanske mest intressanta delen av dalbottnen mellan Bäsna och Båtsta. Vid isavsmältningen bildades här ett omfattande dödisparti av den E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 46 retirerande isfronten omkring åsen och täcktes snabbt över av mäktiga lager silt i hela dalen. Dödis, åsmaterial, och täckande silt bildade en propp i dalen SÖ om Bäsna. Dödisens avsmältning fördröjdes under avsevärd tid. Den mycket stora mängden smältvattnet från den retirerande isfronten i gagnefsdelen av dalen måste någonstans ta vägen. Landhöjningen pågick dessutom. Den enda möjliga vägen för vattenmassorna var att söka sig rakt österut från Sifferbo-Bäsna mot Gims Klack, och omfattande siltavlagringar skars igenom, eroderades bort liksom underliggande del av Gimsbärkeåsen. Gråheden lämnades kvar men avplanades till en lägre nivå i den östra delen som alltså är en erosionsyta. Vägen mot Holen går längs den östra åsryggen och där profil 2 passerar. Åsmaterialet är helt täckt av moigt isälvssediment. Bildriktning mot öster. Åsryggarna skiljs åt av en djup åsgrav. Foto mot SV. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 47 Profil 3 Lennheden – Nedre Gråheden Även denna profil är upprättad efter orienteringskartans detaljerade höjdkurvor och ligger strax väster om Profil 4. Berggrundsytan är inritad efter denna. Man skulle vänta sig att Gimsbärkeåsens anslutning till huvudåsen strax SÖ om åsgravssjön Gröntjärn skulle ligga här och visa sig i materialet. Rb0517 når ned ett stycke under den antagna berggrundsytans streckade linje. Det grova material som påträffats där är antagligen Gimsbärkeåsens. Det troliga är att det som antas vara en bergyta i själva verket är biåsens krönparti som alltså kan följas fram till älven, och som har en fortsättning under älvbottnen i profilens högra del. Tyvärr finns inga rörborrningar gjorda i den södra älvbrinken eller i åsgravarna närmast söder därom, vilket skulle annars ha varit värdefullt med tanke på att det finns en borrning i Knäppgrådaudden på norra älvsidan, där åsen korsas av älven. Vid Rb0517 intill områdets enda körväg finns dock ett grundvattenrör nedsänkt. I älvslänten finns terrasser, som härrör från det senglaciala smältvattenerosionen och som har motsvarande strandbildningar norr om älven. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 48 Profil 4 Lennheden – Nedre Gråheden Denna profil är i det närmaste identisk med föregående och är belägen något öster om denna. Den omfattar inte området närmast Dalälven, i vilken det finns en markant fördjupning öster om passagen över Gimsbärkeåsen. Fördjupningen tolkas som en botten av en åsgrav, som måste tillhöra denna ås, som antagligen representeras av bottenmaterialet i Rb0517 och möjligen av den osäkra berggrundsytan norr därom. Åsen är i likhet med föregående profil täckt av en kappa med finmaterial. Huvuddelen av åsmaterialet tycks fylla ut den preglaciala fåran som är väl utbildad här. Själva åskrönet ligger dock något norr om rännans mitt. Även söder om rännan finns grovt isälvsgrus närmast berget varför det kan finnas skäl att utvidga åsbasen åt detta håll. Det är möjligt att detta är åsmaterial som rasat ut i samband med dödisavsmältningen kring själva åskärnan och som lämnat efter sig de markanta åsgravssänkorna med småsjöar och myrar. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 49 Profil 5 Lennheden-Långsjön-Duvnäs Denna profil passerar platsen för den blivande vattentäkten, belägen i en grustäktsbotten på åsens södra sida och intill Långsjön. Åskrönet har fått en egendomlig snedspetsig profil, vilket beror på att krönet är påfallande smalt samt att åsens nordsida är brantare än sydsidan. På krönet finns ett antal större moränblock. Åsen har troligen utsatts för erosion särskilt på den norra sidan av smältvattnet som brutit igenom nedre delen av Gimsbärkefältets finsediment och tvingades runda Gims Klack vid Duvnäs och sedan styras österut av åsen, som eroderades. Uppströms om järnvägsbron i Duvnäs och där älven ändrar riktning finns en djupgrav i älven, liksom 400 m nedströms bron just där profilen passerar och älvfåran har en markant utvidgning mot norr till knappt 100 m från riksväg 70 nedanför bergbranten. Åsen har antagligen varit mycket högre. Jämför förhållandet under Profil 6. Profilen redovisar även ett mäktigt lager betecknat som morän på berget i den södra delen. Så kan mycket väl vara fallet. Tyvärr är moränunderlag överlag inte redovisat i någon annan profil eller borrprotokoll. Det normala är att morän brukar anstå närmast berggrunden under sedimentära avlagringar. Ett och annat s.k. borrstopp, som förekommer, kan bero på just moränmaterial av grövre slag. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 50 Profil 6 Repbäcken-Solbacka-Mörtsjöfältets lägre del Profilen passerar det område i Solbacka där isälven brutit igenom en lägre del av åsen och där dagens Dalälv gör en markant S- krök, för att sedan följa åsens södra flank till Båtsta. En rest av åsen finns kvar på älvbotten i form av en tröskel av grovmaterial redovisat som ”stenpäls”. Strax efter åspassagen finns ännu en markant ca 22 m djup sänka i älvbotten. Denna är från början en åsgrav. Denna sänka finns med i profilen där denna passerar älven. Norr om älven har åsen helt brutits bort genom täktverksamhet ned till grundvattenytan. Åsen hade här dessförinnan sin största mäktighet. Den hade två krön och på profilen har detta antytts genom en streckad linje, som inte gör anspråk att motsvara den ursprungliga åsens markyta. Huvuddelen av åsmaterialet ligger i den preglaciala fåran. Vad som finns däremellan och berget är omöjligt att säga. Profilen fortsätter från norra älvstranden upp över den lägre och mycket flacka delen av Mörtsjöfältet, som här består av mäktiga lager med i huvudsak mo. Borrstopp vid Rörborr 0519 kan antyda förekomst av underliggande grovt material, troligen morän. Profiländan ligger vid körvägen från Amsberg till Mörtsjöfältets täktområde. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 51 Åsgraven i älvbotten och åsövergången vid Solbacka. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 52 Rörborrningar Rörborrningar har företagits på ett stort antal lokaler i området de flesta söder om Dalälven. Borrplatserna finns redovisade på särskild karta hos Midvatten och återges inte här. Sänkningarna har gjorts i skilda lösa jordarter och topografiska lägen och har endera sonika avslutats på ett visst djup under markytan eller stött på något hinder som kan ha varit sammanpackad jord, ett löst block eller berggrund. Borrreslutaten redovisas i tabeller, som anger markytans, borrdjupens nivåer och jordart (huvudfraktion) samt vattengenomtränglighet (permeabilitet) i en skala 1-6. Ingen information om grundvattenyta eller grundvattenströmningar och dess riktningar har redovisats. Jordprover har tagits från på något sätt utvalda nivåer, vilket gör jordartsgränser något diffusa. Upptagna jordprovers textur har bestämts okulärt i fält. Hur vattengenomträngligheten (permeabiliteten) bedömts är oklart. Det har inte kunnat ske in situ. Med rörsänkning är det inte möjligt att dokumentera de lösa jordarnas lagringsförhållanden (strukturer), vilka ger nödvändig information om lagringsprocesser, transportriktningar och miljöförhållanden i övrigt än enbart jordartens textur. Det är dock sällan man blir i tillfälle att studera lagringsdetaljer i ett område, om där inte finns färska skärningar att tillgå. Med det nu framtagna materialet har det dock gått skapa en bild av områdets senoch postglaciala bildningsförhållanden i stora drag och de lösa jordarternas omfattning och natur. Valda rörlokaler Rb7205 Norra Bäsna i den södra av de två parallella åsarna längs med Dalälven. Se Profil 1 i avsnittet Profiler. Borrningen når 38 m under my. Materialet närmast däröver anges ha en mycket god permeabilitet (6) vilket är att förvänta i en ås. Med ledning av nivåförhållandena finns en möjlig infiltration av vatten från älven. Rb8502 Dödisområdet SÖ om N Bäsna och väster om Hemsjön. Se Profil 2 i avsnittet Profiler. Borrplatsen 172 m ö.h. Borrningen når 135 m ö.h. och går längst ned igenom ett 17 m grovsandigt, delvis grusigt material, som uppenbarligen tillhör en sidogren av åsen. Det är förvånande att permeabiliteten i detta material har satts så låg som 3-4 vid en nivå 2-3 m under älvens yta. Med fortsatt borrning hade troligen mer genomsläppligt material påträffats. En borrning borde ha gjorts i den östra ryggen, närmare Hemtjärnen. Det är denna rygg som utgör huvudåsens proximala del i området. Rb0528 och Rb8501 SÖ om Hemtjärnen går ned i finmaterial i åsgraven mellan åsen och Övre Gråheden och redovisar som väntat mest finsand och silt. Den förra borrningen når dock ned i grövre material som torde vara nedrasat åsgrus, under nivån 128 m ö.h. Rb0514 Åskrönet 175 m ö.h. väster om åsgravssjön Gröntjärn. Redan under 165 m ö.h. finns grusig sand som antagligen ingår i åsens översta del och därunder till synes omväxlande sand och grus ned till borrstopp vid 145 m ö.h. alltså ca 10 m E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 53 lägre än älvens eller Gröntjärns vanliga nivåer och där borren knäcktes av något oväntat hinder, troligen block. Materialet förfaller vara mycket poröst – en svårtolkad bedömning. Hålet ligger strax väster om Gimsbärkeåsens anslutning till huvudåsen. Permeabiliteten bedömdes som extremt låg vilken är mycket motsägelsefullt. Rb8503 ligger på åskrönet söder om Gröntjärns sydöstliga ände och på 181 m ö.h. och når ”grovmaterial” vid ca 160 m ö.h., vilket torde vara åsens krönmaterial täckt av ca 20 m silt Borrningen stoppades 10 under detta. Ingen bedömning av materialets genomsläpplighet har gjorts. Rb0517 ligger intill körvägen över Gråheden där denna passerar sänkan som markerar Gimsbärkeåsen. Markytan är 178 m ö.h. och sänkningen når ned till 120 m ö.h. där den stannade. Det fanns dock möjlighet till en fortsättning därunder. Detta ligger under Dalälvens botten där denna passerar över Gimsbärkeåsen. Materialet de nedersta 4 m är beskrivna som grusig sand med överliggande 10 m grovsand, vilket kan vara material i Gimsbärkeåsens distala del. Detta överlagras av silt och finsand till markytan. Vattengenomträngningen är betecknad som mindre god (4). Om detta skulle vara representativt för Gimsbärkeåsens söder om Dalälven torde inflödet av vatten dill huvudåsen denna väg vara begränsad. Efter borrningen sattes ett grundvattennivårör upp i borrplatsen strax norr om körvägen. Rb0524 sänktes ute på Knäppgrådaudden från 156 m ö.h. och blott 16 m ned till 140 m ö.h. alltså ca 15 m under älvbotten. Under 2 m bedömdes materialet vara grusig sand, vilket förmodligen är material i Gimsbärkeåsen, vars primärt bildade översta del är bortspolad som tidigare beskrivits. Ett grundvattenrör har kvarlämnats på platsen. Åsen fortsätter som en tröskelförhöjning tvärs över älvens botten och förbinder udden med Gråheden. Den består antagligen av grövre stenigt åsmaterial. Se karta i avsnittet Gimsbärkeåsen. Rb0531 togs upp uppe på brinken norr om Knäppgrådaudden i nedre Gimsbärke på my 168 m ö.h. och når ned till 140 m ö.h. alltså under älvbottennivå. Materialet är grovsandigt under 10 m och mot borrbotten grusigt, vilket tyder på att borrningen gjorts i eller helt nära åsen. Bottenmaterialet har god vattengenomträngning (5). Detta antyder att Gimsbärkeåsen för vatten från sin övre del, något som ett par källor längs densamma också visar. Frågan är dock var detta vatten tar vägen då det fortsätter under finmaterialet nedanför isälvsbrinken och fram till Rb0524. Det kan dräneras till älven eller genom åsens förlängning under Gråheden. Grundvattenobservationer i Badelundaåsen, under Gråheden och Knäppgrådaudden kan kanske ge besked om detta längre fram. Rb0515 ligger i åssluttningen mot Kalven och i marknivån 167 m ö.h. Borrdjup till 108 m ö.h. Grusig sand finns under 155 m ö.h. vilket ligger i nivå med älvens och åsgravtjärnarnas. Åsens botten har inte nåtts. Materialet från 13 meter över borrstopp anges vara ”mycket hårt”, ett svårbedömt uttryck. Åsen täcks av 12 m glacifluvialt silt. Åsmaterialet under 155 m ö.h. uppges något motsägelsefullt ha god permeabilitet. Rb9601 ligger i järnvägsskärningen söder om Duvnäsbron och mitt i åsen på 161 m ö.h. och redovisar endast stenigt grus eller sand ned till ca 147 m ö.h. och torde ha en god vattengenomsläpplighet. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 54 Rb8408 ligger på åsens sydsida invid körvägen längs Långsjön och på 153 m ö.h. alltså nära sjöytans nivå. Borrningen har gått ned endast 5 m i sand med obetydlig vattengenomsläpplighet. Rb0403 på åsen öster om Långsjön mitt emot åsgravstjärnen. Åsen är här markant lägre och utplanad. Marknivå 157 mö.h. Rören drevs ned till 128 m ö.h. i grusig sand från 147 m ö.h. och som bedömdes ha en mycket god genomtränglighet för vatten (6), vilket inte är överraskande. Den närmast norr om liggande Rb8202 på samma marknivå når 118 m ö.h. i åsgrovsand med lika god genomsläpplighet men visade sig ha en halv m lägre grundvattenyta, trots närhet till älven. En indikation på var grundvattnet finns i åsen och dess rörelse? Rb8210 ligger mitt på åsen där den försvinner under Dalälven 153 m ö.h. och har drivits den ända till 106 m ö.h. där borrningen upphörde. Materialet är hela vägen mycket omväxlande sandigt grusigt åsmaterial med god permeabilitet- De översta 10 m utgörs av älvsediment. Rb9310 vid norra älvstranden nära Mörtsjöbäckens utlopp visade inte att den låg i material som skulle kunna tillhöra Mörtsjöåsen. Däremot var Rb9311 vid vägen genom Solbacka neddriven i huvudåsens grusiga material till 112 m ö.h. långtifrån att nå åsbotten. Inga andra borrhål i området har avslöjat närvaro av Mörtsjöåsens eventuella fortsättning ned till älven. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 55 Isavsmältningsförloppet Nedanstående landskap sett mot väster från någonstans ovanför Borlänge visar en situation som skulle kunna uppstå om inlandsisen plötsligt försvann och havet höjdes eller landet sänktes 195 m och var stränderna då skulle ha legat i Dalälvdalen och den västligaste delen av Tunaslätten. Denna nivå är vad man kallar HK, Högsta Kustlinjen, i denna del av Dalarna. Med en vanlig topografisk karta är det lätt att identifiera de mer framträdande höjderna med bl a Gims Klack i landskapets mitt. Landhöjningen, som före Otto Torell kallades vattuminskningen, sägs enligt läroböcker ha varit just 195 m i dessa trakter sedan istiden. Många kanske därför föreställer sig att så här såg det ut efter det att inlandsisen ”dragit sig bort”, som det ofta sägs. Ingenting av detta är riktigt annat än att HK i trakten ligger på en nivå av ca 195 m över nuvarande havsmedelnivån. Landisen drog sig inte tillbaka. Det var dess randområden som förflyttades norrut och mot inlandets höjdområden på grund av att isens mäktighet minskade som en följd av klimatförändring mot varmare förhållanden. Detta innebar en från söder mot norr vikande isfront som hade olika utformning på land och i vatten. Under större delen av detta förlopp fortsatte isen att vara dynamisk d.v.s. isen rörde sig ut ifrån högre liggande centrala områden inom norrlandsterrängen – till vilken Dalarna hör. De tidigast framsmälta landområdena i denna terräng var sluttningar, särskilt de sydoch västexponerade. Inom höjdområdenas flacka eller skålformade delar kvarlåg E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 56 sammansjunkande isolerade isar som övergick efter hand i dödis, vars smältvatten sökte sig olika vägar ned mot dalar där det också kunde ligga is. Den tidiga smältvattendräneringen gick i istunnlar (subglacialt) där glacifluviala sediment avsattes, och med tillflöden från sidorna. Smältvattnet transporterade och avsatte sediment ofta av grövre dimensioner, som blev liggande kvar. De första stadierna av Badelundaåsen och biåsarna Mörtsjöåsen och Gimsbärkeåsen bildades under isen. . Isfronten i över Tuna- och Runnsänkorna låg i den från Yoldiahavet inträngande fjärden E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 57 Det bildades en isbräcka mot det öppna vattnet, vissa delar av istäcket lättade från bottnen, och fjärden fylldes av en mängd kalvade isberg. Där den centrala smältvattentunneln mynnade i fjärden och där åsens material smälte fram och lämnades kvar bildades en inbuktning i isen, en estuarie. Med smältvatten från isen spreds stora mängder finare materia över hela fjärdbottnen. Vattnet grumlades över stora områden av mjäla. Smältning, erosion, transport och sedimentation av både grovt och fint material följde en årsrytm. Isbräckans årliga läge, förflyttning och form har kunnat följas genom studier av den avsatta fjärdmjälans årsvarv. Friläggningen av Tuna- och Runnsänkorna från is skedde snabbt. Fromm uppger en tid av 50 år mellan estuarielägen i Borlänge vid Tjärna och Amsberg, samt att iskanten under lika kort tid drog sig därifrån upp genom Dalälvens dalgång till Gagnef. Isrecessionen genom Yoldiahavsfjärden över Tunaslätten och Runnsänkan. Svart markerar glacifluviala åsbildningar. Notera att isens marginala del bildade två tydliga estuarier kring de glacifluviala huvudutloppen och dessa låg samtidigt vid Vika kyrka och i Bäsna ca 7530 f Kr. Israndens förflyttning gick som synes mycket snabbt. + markerar lokaler med uppmätta årvarvig mjäla med daterade bottenvarv. Kartan hämtad ur Fromm 1991. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 58 Under fortsatt isavsmältning förflyttades randområdet upp i dalen. Rullstensåsarnas material var då redan avsatta under isen men fortsatte att eroderas och byggas på och blottades efter hand framför isen, undergick ras och förändringar genom vågverksamhet och låg sedan kvar som långa ryggar med högre eller lägre partier. Den snabba avsmältningen gav naturligtvis upphov till våldsamma smältvattenflöden. Utanför iskanten spreds därigenom stora mängder mindre grovt glacifluvialt material, framför allt sand och mo både över den frilagda åsen, på bottnarna däromkring och in i sidodalarna. På så sätt begravdes kvarliggande ofta stora dödispartier i sedimenten. När den inbäddade dödisen långt senare smälte bildades de för området typiska åsgravarna och dödisgroparna. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 59 Genom landhöjningen blottades glacifluviala sedimentytor på mycket kort tid. De torkade upp och vinden från isen kunde driva samman lämpligt material till dyner särskilt längs den södra dalsidan. Åsen och omgivande dödismassor höjdes mer och mer ur vattnet. Dalen blev igenproppad av sediment och dödis. Någonstans måste smältvattnet ta sig fram mot öppet vatten. Var? Av alla spår i dag att döma skedde detta där erosionsmotståndet var minst, längs den norra dalbottensidan. Från den trånga passagen mellan Klinten i Bäsna och Sifferboberget skar sig de mäktiga smältvattenmassorna igenom de lagrade isälvssedimenten i nedre Gimsbärkefältet i riktning mot Gims Klack och Duvnäs. En E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 60 markant erosionsslänt utbildades på norra sidan som finns kvar än i dag. Uppe på och längs med dess brink ligger bebyggelsen längs den gamla landsvägen. Övre erosionsslänt Gimsbärkefältet från Knäppgrådaudden. Bilden från brinken ned över erosionsslänter i Nedre Gimsbärke söderut mot Knäppgrådaudden i älven och med Gråheden i bakgrunden. Under denna går Gimsbärkeåsen fram täckt av dess finsediment men markerad av en rad åsgravssänkor. Man ser tydligt var dessa ligger i det lägre skogspartiet bortom älven. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 61 Även på lägre nivåer i Gimsbärkefältet finns ett par markanta erosionsslänter, som framträder tydligt som långsträckta vallar på de öppna fälten. Den markanta platålika Gråheden, som också består av glacifluvialt finsediment mellan Dalälven och dödiskomplexet sydväst därom lämnades kvar som en erosionsrest. Dess plana östra del, Nedre Gråheden, ligger dock markant lägre än den västra delen med sina dyner och är en erosionsyta. Även ett stycke av Gimsbärkeåsen som går fram under finsedimenten från norr mot söder skars av smältvattenmassorna. Gyttret av finsediment, dödis och åsmaterial på den södra dalbottensidan SÖ om Bäsna bildade alltså en effektiv fördämning och lämnades att konsolideras. När smältvattendraget rundat Gims Klack under fortsatt landhöjning skar den sig in i Mörtsjöfältets distala finsediment och älvbrinkar utbildades. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 62 Den högre isälvsbrinken ligger i skogen norr om Gagnbro och den lägre markanta erosionsslänten närmare Gims Klack till vänster på bilden. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 63 Vattentäkten i Lennhedsåsen intill åsgraven Långsjön söder därom. I den västra delen av Lennheden, i sluttningen ovanför järnvägen finns en markant erosionsbrink, som tyder på att en viss isälvsdränering påverkat finmaterialet även söder om åsen. Brinken blir mer markant mot öster E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 64 Följande teckningar illustrerar sena stadier i isälvens och tidiga av den nuvarande älvens utveckling vid Lennheden. Berget till höger är Gims Klack. Det mesta smältvattnet passerar nedanför berget, norr om åsen och gräver sig ned i finsediment. Även själva åskrönet påverkades av erosion. Se även avsnittet Badelundaåsen. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 65 Sammanfattning Dalälven är en av landets vattenrikaste älvar. I dess dalgångar finns mäktiga glacifluviala sediment med stor grundvattenkapacitet och av vilka Badelundaåsen med anslutande åsar bildar viktiga grundvattenledningar. Större delen av de finare sedimenten har avlagrats i samband med inlandsisens avsmältning under och över HK och täckte över långa sträckor av åsen och områden med dödis. Sedan det krympande istäcket över Tunaslätten smält undan, övergick isens distala del i dalgången väster därom till dödis i och under sedimentmängderna. Dalen proppades igen, särskilt i den trängsta delen mellan Bäsna och Sifferbo. Ås och dödis täcktes över av glacifluvialt finsediment SÖ om Bäsna ned till Långsjön. I nordväst – i riktning mot Leksand och Siljan - fortsatte isen att smälta lika intensivt. Enorma mängder smältvatten måste under den pågående snabba landhöjningen ta denna enda väg som fanns längs dalgången genom Ål, Gagnef och den trånga passagen vid Bäsna-Sifferbo mot havsviken över Tunaslätten. Smältvatten inte bara avlastade sediment. Det måste också erodera i dem för att ta sig fram. Tydliga spår efter detta finns i dalen just längs denna sträcka i nedre Gimsbärke, längs och på Gråheden, lägre Mörtsjöfältet vid Gangsbro och i Lennheden. Glacifluvialt finsediment, som avsatts ovanpå och täckte åsen även i Lennheden och öster om Solbacka, sveptes med ut över Tunaslätten. Dessa åspartier blottades och deras krönpartier utsattes dessutom för erosion. Detta är en sida av deglaciationsförloppet som inte berörts i tidigare undersökningar. Delar av isälvsedimenten anhopades redan vid Mellsta och Båtsta, vilket efter hand fick till följd att Dalälven avlänkades norrut och meandra i låglandet vid Bysjön och ta vägen över falltrösklarna från Forshuvudet, Kvarnsveden, Bullerforsen och Domnarvet. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 66 Erosionsdalen vid Gagnbro Vetskap om var vatten under marken finns och går att utvinna är gammal. Bebyggelsen lokaliserades tidigt till sådana områden där det fanns källor eller där man kunde gräva brunnar. Bebyggelsen i dagens samhällen har andra lokaliseringsfaktorer och kräver färre antal täkter, var och en med stor kapacitet och lämpligt läge samt med på lång sikt så stabilt uttag som möjligt. Vattentäkt blir ett omfattande och kostsamt företag, som kräver god planering för att kunna genomföras. Valet av en ny grundvattentäkt i Lennhedsåsen vid Långsjön har gjorts efter omfattande grundvatten- och markundersökningar genom rörborrningar i hela området mellan Bäsna och Båtsta, kompletterade av med seismik upprättade dalbottenprofiler. Det pågår vattenförings- och vattennivåmätningar i Dalälven och åsgravsjöar samt observationer av grundvattennivåer i ett flertal fasta rör på utvalda platser. Den pågående provpumpningen med åtföljande avsänkning av grundvattenytan framför allt längs med åsen är ett första steg i utvärderingen av den utvalda platsens lämplighet. Den har givit ett utomordentligt gott resultat vad gäller både vattenkapacitet och vattenkvalitet. När den upphör under innevarande år kommer nästa fas – en studie av hur grundvatten återställs och vilken tid detta tar samt framför allt varifrån grundvattnet rinner till. Detta är synnerligen viktigt att känna till då det har att göra med vattentäktens uthållighet i framtiden. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 67 Dessa bedömningar och mätningar samt slutlig utvärdering utförs av projektören, Midvatten AB. I det föregående har gjorts en beskrivning och tolkning av områdets bildningshistoria - framför allt i samband med och efter inlandsisavsmältningen i området för mer än 7000 år sedan. Det är i de avlagringar som då tillkom som det mer tillgängliga grundvattnet finns och hämtas. Frågan inställer sig då vilka bildningar som grundvattentillrinningen till Lennhedsåsen kan tänkas komma och vilka geologiska förutsättningar finns eller saknas för detta. Det finns enligt min bedömning flera tänkbara tillrinningsvägar. Den primära och mest naturliga är från den näraliggande älven. Då åsen består till ganska stort djup av grusigt sandigt material som förmodligen övergår i steniga och blockrika åsbottenlager är detta ett fullgott filter för influent älvvatten, som har en ganska långsträckt infiltrationssträcka mellan Duvnäsbron och Solbacka. Jämför Rb 9601 söder om järnvägsbron. En andra tillrinning till åsen kan ske västerifrån vid Bäsna, varifrån en tydlig ytgradient på åsens grundvatten har påvisats sedan pumpningen sattes igång. Att Hemtjärnens vattennivå inte ändras vid högvatten i älven betyder inte att vatten inte passerar från älven in i åsmaterial väster därom vid Bäsna. Jfr nedanstående diagram. En tredje möjlighet är genom Gimsbärkeåsen och dess anslutning vid Gröntjärn. På bägge dessa ställen finns åsmaterial med tillräckligt stor genomsläpplighet. Gråhedens finmaterial som når stora djup torde i sig innehålla mycket grundvatten men har mycket liten genomsläpplighet. Det har från vattenföretaget även framförts möjligheten av en tillrinning genom åsens material även från öster, då det finns en tydlig avsänkning av grundvattnet åt detta håll ända ned till Båtsta. Det är mycket tveksamt om det går att påvisa en åsanslutning och en grundvattentillrinning från Mörtsjöåsen i trakten av Solbacka. Jämför Rb 9310 och övriga intill väg 70. Man kan däremot inte utesluta en effluens till från älven nedströms Solbacka till den bortgrävda åsens kvarvarande och ännu mäktiga bottenlager av grovt glacifluvialt material, belägna ned till stort djup under grundvattenytan. Ett ytterligare tillrinningsområde är de till arealen stora höjdområdena och sluttningarna söder om Repbäcken och Lennheden, vars berggrund är såsom beskrivits mycket uppsprucken och genomdragen av breccierade sprickzoner som passerar området norrut och genom dalbottnen rakt under åsen. På höjdernas sluttningar sker antagligen en omfattande infiltration av ytvatten genom det sprickiga berget som sedan leds via spricksystemen norrut till dalbottnen, där det står under visst tryck. Sportdykare från trakten som brukar dyka i Långsjön har tillfrågats om man har iakttagit eventuella bottenkällor men någon rörlighet i bottensedimenten som skulle tyda på källtillflöde har inte observerats. Den avloppslösa åsgraven Långsjön är naturligtvis grundvattenreglerad och har en ytnivå som normalt ligger något över älvens. Lennhedsåsens grundvatten torde ha förbindelse med grundvattenflöde söderifrån. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 68 Dessa tillflödesvägar sammantagna tycks för närvarande säkra en konstant tillgång på vatten i Lennhedens vattentäkt, då grundvattennivåerna i åsen varit stabilt under en lång tid. Det slutgiltiga svaret på frågan om de viktigaste tillflödesvägarna torde komma att bli mer belyst först en relativt lång tid efter det att provpumpningen upphört. E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc 69 Referenser Bergqvist, Erik, 1981. Naturgeografiska Institutionen, Uppsala Universitet. Svenska inlandsdyner. Naturvårdsverket Rapport 1412, Fromm Erik, 1960. Ige Ice Recession through Southern Dalecarlia. Uppsala Symposium on Geochronology. Fromm, Erik 1991. Varve Chronology and Deglaciation in South-Eastern Dalarna, Central Sweden. GFF Avhandlingar och Uppsatser Nr 77, Uppsala. Kresten, Peter m fl, 1987. Berggrundskarta SGU Ser Ai nr 17, 13F Falun Falun SV och SO. 1:50 000 Kulling Oskar och Hjelmqvist, Sven, 1948. Beskrivning till kartbladet Falun. SGU Ser Aa Nr 189. Midvatten AB, 2006. AB Borlänge Energi – Falu Energi & Vatten AB – Lennhedens Vattentäkt – Kartering av Dalälvens botten. 2299:03/PAR Borlänge 2006-03-24. Midvatten AB, 2006. AB Borlänge Energi – Falu Energi & Vatten AB – Lennhedens Vattentäkt – Rörborrningar. Ännu ej publicerat material. Midvatten AB, 2006. AB Borlänge Energi – Falu Energi & Vatten AB – Lennhedens Vattentäkt – Seismik. Ännu ej publicerat material. Lundqvist, Gösta., 1951. Beskrivning till jordartskarta över Kopparbergs län. SGU Ser Ca nr 21. Lundqvist, Gösta, 1961. Beskrivning till karta över landisens avsmältning och högsta kustlinjen i Sverige. SGU Ser Ba Nr 18. Nordell, Per Olof, 2005. Isavsmältningsförlopp i Leksand mellan Insjön och Österviken i Siljan. Midvatten AB, Borlänge. Olsson Georg, 1962. Rullstensåsarna och deras utnyttjande I Kopparbergs län. Text del och Kartdel. Länsutredning för Kopparbergs län. Thorslund, Per, 1981. Dalälven. Den preglaciala fåran från Mora till Avesta. Länsstyrelsen i Kopparbergs län Naturvårdsenheten N 1981:1 LMV Kartbladet 13F SO 1:50 000 E:\Midvatten\Allmänt teknik\Badelundaåsen\Text\Nordells beskrivning Lennheden\Midv Redigerat\Nordells rapport midvred ver1.0 .doc