Breddad rekrytering - och sen då?
Tema: Bedömning av reell kompetens
(Rundabordetsamntal)
Bedömning av män i lärarutbildningen utifrån kategorisering eller individualisering?
- ett normkritiskt perspektiv möter ett pragmatiskt och konfliktorinterat perspektiv
Frågan om köns(o)balansen i rekrytering till lärarutbildningen mot de yngre åldrarna har getts
skiftande betydelse de senaste årtiondena. I tidigare statliga utredningar, exempelvis
”Jämställd förskola” (SOU 2006:75) som förra regeringen beställde, antas att en fokusering på
lärarnas kön är oönskad eftersom den riskerar att motverka arbetet mot stereotypa könsroller.
Nuvarande regering fokuserar däremot lärarnas kön genom att fastslå att en större andel män
är önskvärt. Bland annat för att hantera pojkars (dåliga) skolprestation, vilket blir synligt
exempelvis i utredningen ”Man ska bli lärare” (Högskoleverkets rapport 2009:7). Den senare
har som utgångspunkt att en del av (för)skolans problem beror just på avsaknad av män,
medan den tidigare utredningen snarare ser (för)skolans problem som pedagogiska – vilket
gör att lärarens kön betraktas som oväsentligt.
Dessa olika antaganden får så klart även konsekvenser för synen på hur män bör bedömas
inom lärarutbildningen. En utgångspunkt som förs fram är att nuvarande examensordning
riskerar att tolkas med ”vinnliga förtecken, framförallt inom lärarutbildningen mot de yngre
åldrarna, utifrån att läraryrket ses som feminiserat på grund av att en majoritet av dessa lärare
är kvinnor. Denna feminisering antas även ibland riskera att medför en osynlig diskriminering
i bedömning av mäns prestationer i lärarutbildningen. En fråga kan då vara om män och
kvinnor verkligen bör bedömas utifrån samma kriterier, eller om studenter (ibland) kan
bedömas utifrån olika kriterier beroende på könstillhörighet och olika tänkta framtida
lärarroller. Åtminstone som ett första steg i arbetet med att av-feminisera lärarutbildningen.
Som kontrast till denna utgångspunkt diskuteras om en ökad fokusering på studenternas och
lärarnas könstillhörighet snarare riskerar ytterligare stereotypisering utifrån vad som betraktas
som kvinnligt respektive manligt. Frågan blir i detta resonemang snarare vad det är som styr
vad som betraktas som kvinnligt respektive manligt, och att det snarare är dessa ”gränser”
som behöver ifrågasättas. Inte utifrån studenternas eller lärarnas könstillhörighet utan utifrån
hur dessa gränser begränsar både verksamheter och individer.
Syftet med denna presentation och efterföljande samtal är att belysa varför lärares
könstillhörighet är ett så ”laddad område” i utbildningspolitiska sammanhang.
Frågeställningen utgår från hur de två ovan nämnda perspektiven som förs fram krockar med
varandra, samt hur denna diskussion påverkar synen på hur studenter i lärarutbildningen bör
bedömas. Diskussionen syftar även till att ifrågasätta några av de argument som förs fram i
DEJA:s slutbetänkande (Delegationen för jämställdhet i skolan, SOU 2010:99).
Mats Olsson arbetar på lärarutbildningen i Malmö och närmar sig frågan utifrån ett
pragmatiskt och konfliktorienterat perspektiv. Mats har bland annat skrivit och medverkat i
tre ”Pojkaktiga sångböcker” som var ett sätt att problematisera den kvinnligt könskodade
sångskatten. Utgångspunkten är att män behövs i (för)skolan för att bryta den kvinnligt
kodade verksamheten och för att öka mångfalden.
Christian Eidevald arbetar på encell (ett nationellt kompetenscentrum för livslångt lärande)
och på lärarutbildningen i Jönköping och närmar sig frågan utifrån ett normkritiskt
perspektiv. I avhandlingen ”Det finns inga tjejbestämmare” och boken ”Anna bråkar” gör
han kritiska granskning av genuspedagogiska arbetssätt. Utgångspunkten är att en fokusering
på (förskol)lärares kön riskerar att begränsa mångfalden.
