Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
Institutionen för klinisk neurovetenskap
The Sahlgrenska Academy at Göteborg University Institute of Clinical Neuroscience
Komplikationer
Komplikationer efter shuntoperationer är inte ovanliga. Den vanligast förekommande
komplikationen är underfunktion, men även överfunktion, infektion, bukbesvär och
epileptiska anfall förekommer. De flesta komplikationerna inträffar under de första
månaderna efter operationen. 50% av patienterna med akveduktstenos som opereras med
ventrikulocisternostomi förbättras inte i tillräcklig omfattning (en del blir t o m sämre än
preoperativt) och behöver kompletterande behandling med en VP eller VA-shunt. Nedan
beskrivs de vanligaste komplikationerna, symtomen på dessa, rekommenderade
undersökningar samt ofta förekommande patologiska fynd.
Underfunktion orsakad av mekaniskt fel:
Shunten fungerar suboptimalt eller inte alls. Detta kan bero på avbrott eller felaktigt
kateterläge. Symtomen är utebliven postoperativ förbättring, eller att en patient som
initialt förbättrats återfår ursprungliga symtom.
Undersökningar:
CT hjärna: Visar ventrikelstorlek (oförändrad jämfört med preoperativt) och felaktigt
läge på ventrikelkateter (ev i parenchym).
Shuntöversikt: Visar shuntens hela förlopp och ev avbrott eller extraperitonealt läge.
Infusionsmanometri: Visar resistensen i shunten. Vid dysfunktion högre värden än det
kända värdet som är specifikt för shuntventilen.
Ultraljud- och CT buk: Visar ev cystbildning i buken runt bukslangens distala del.
Isotopshuntografi: Visar shuntfunktion och ev stopp i ventrikelkateter eller bukslang.
Inflammatoriska parametrar i blod och likvor: Visar ev. tecken till infektion.
Överfunktion:
Shunten dränerar för mycket likvor. Symtomen är huvudvärk, illamående och yrsel ofta
efter uppresning eller med viss fördröjning. Lindring i liggande ställning. Överfunktion
kan orsaka subdurala effusioner som tex kroniska subduralhematom.
Undersökningar:
CT hjärna: Sammanfallna ventriklar, subdurala effusioner.
Övriga undersökningar: Normala.
Långtids ICP-registrering: Lågt ICP i samband med symtom.
Infektion:
Orsakas oftast av lågvirulenta bakterier, tex koagulasnegativa stafylokocker.
Symtombilden kan variera från en fulminant ventrikulit, som kräver akut handläggning,
till allmän trötthet. Patienten är ofta subfebril eller febril. Rodnad eller ömhet längs den
subkutana delen av shuntsystemet förekommer. Ett uppsprucket operationssår eller en
blottad shuntdel innebär att systemet är infekterat. Hos patienter med VP shunt är
Postadress:
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
Institutionen för klinisk neurovetenskap
Sahlgrenska universitetssjukhuset
413 45 GÖTEBORG
Postal address:
The Sahlgrenska Academy at Göteborg University
Institute of Clinical Neuroscience
Sahlgrenska University Hospital
SE-413 45 GÖTEBORG, Sweden
Tel: Nat. 031-3424472
Int. +46-31 3424472
Fax:Nat. 031-3422467
Int. +46-31 3422467
E-mail: [email protected]
buksmärtor vanliga, medan sepsis och endocardit förekommer vid VA shunt. Infektion
medför oftast en underfunktion av shunten.
Undersökningar:
CT hjärna: Oförändrad jämfört med preoperativt, abscess ovanligt.
Shuntöversikt: Normal.
Ultraljud- och CT buk: Cystbildning.
UCG (Vid VA shunt): Endocardit.
Isotopshuntografi: Avflödeshinder.
Inflammatoriska parametrar i blod och likvor: Förhöjda. Odling ofta positiv, men vanligen
först efter förlängd odlingsprocess.
Buksmärtor:
Beror ofta på retning från distala delen av bukslangen. Symtomen är vanligtvis
återkommande huggsmärtor. Detta åtgärdas genom avkortning eller omläggning av
slangen.
Undersökningar:
Buköversikt som upprepas efter två timmar: Bukslangen ligger vid båda undersökningarna
på exakt samma ställe, t ex ner i lilla bäckenet.
Epilepsi:
5-9 % får epilepsi efter shuntinläggning. Behandlas på sedvanligt sätt.
Undersökningar:
CT hjärna: Intracerebral blödning, subduralhematom.
EEG: Epileptiform aktivitet.
Som komplement till den kliniska bedömningen på hemorten kan följande undersökningar
utföras innan patienten remitteras vidare: CRP, CT hjärna, shuntöversikt och eventuellt
ultraljud buk eller UCG.
Shuntografier, provtagning från shunten och ytterligare undersökningar bör utföras vid
enhet med erfarenhet av NPH.
2
