Släktföreningen von Kr Släktföreningen von Krusenstierna

Släktföreningen von Kru
Krusenstierna
Släktbrev Nr 26
2012
2012
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
Skövde, januari 2013
God fortsättning på det nya året och välkommen till årets släktbrev.
Temat i släktbrevet är årets internationella släktträff i Karlskrona den 16 – 19 maj.
Du kommer kanske att känna igen en del text från tidigare släktbrev inför det internationella släktmötet 2009 på samma plats, vilket vi sedan tyvärr tvingades ställa in.
Liksom tidigare inför stora internationella släktmöten/-träffar i Sverige har styrelsen
beslutat att även skicka ut släktbrevet med inbjudan till ett antal släktingar, som
(ännu inte?) är medlemmar i släktföreningen. Därmed hoppas vi naturligtvis, dels
att vi skall kunna värva några nya medlemmar till släktföreningen, dels ge dem möjlighet att delta i släktträffen.
Släktbrevet skickas ut enligt nu etablerad rutin, dvs. med e-post till dem som så
medgivit och med brevpost till övriga. Samtidigt publiceras släktbrevet på hemsidan. Detta förfarande har inneburit en avsevärd kostnadsbesparing vad gäller tryck
och porto. ALLA släktföreningsmedlemmar får dock per post (i förekommande fall
som bilaga till släktbrevet) anvisningar för medlemsanmälan för 2013.
Du som är medlem och har internet, glöm inte att kontrollera Din e-postadress i bifogat medlemsregister. Att vi har Din korrekta e-postadress är en förutsättning för
att Du skall kunna logga in på släktföreningens lösenordsskyddade Föreningshemsida och där komma åt släktbrevet – och alla annan information vi har där.
Sist men inte minst vill jag som ordförande tacka mina styrelsekollegor, Äldrerådet
och övriga funktionärer i släktföreningen för era insatser under året. Utan era frivilliga insatser och ert engagemang blir det ingen verksamhet i Släktföreningen.
Styrelsen hoppas att Du skall finna föreliggande släktbrev läsvärt.
Ordförande
– GLÖM INTE -
MEDLEMSANMÄLAN för 2013 senast den 1 mars 2013 (se bilagan)
-2-
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
Till minne
Inom loppet av några månader har två anförvanter i USA, makarna Vernon och Ellen Anderson, avlidit. De torde framför allt vara bekanta för de släktföreningsmedlemmar, som deltagit i släktens internationella släktmöten. De deltog för första
gången, tillsammans med Vernons kusiner, Marion Larson och Helen Hamilton, i
det internationella släktmötet på Kastlösa 1993. Därefter deltog makarna vid släktmötena i Eisleben 1997, Stockholm 2001 och Freising 2005.
Vernon Richard Herman Anderson föddes den 2 september 1928 i Minneapolis/Minnestota och växte även upp där. Han var barnbarn till Karin Hermina (18791938), äldsta dotter i en syskonskara om sex barn till Herman Mauritz (1856-1938)
von Krusenstierna (äldre bror till släktarkivets grundare, Philip Herman). Herman
emigrerade till USA 1887.
Vernon tjänstgjorde i amerikanska armén under Koreakriget, varefter han utbildade
sig till ingenjör vid University of Minnesota. Han gifte sig med Ellen Louise Glenny
och de flyttade till Seattle där Vernon sedan arbetade i 37 år vid Boeing Company.
Vernon tyckte om samvaron med sin familj och vänner från hans omfattande vandringar, jakter och utrikes resor och äventyr. Han var en aktiv frivillig i scoutrörelsen
och kyrkan. Vernon avled stilla den 27 april 2012.
Ellen Louise Glenny Anderson föddes den 28 augusti 1932 i Mankato/Minnesota.
Hon växte upp i Minneapolis och tog examen vid University of Minnesota. Hon gifte
sig med sin ”college sweethart” Vernon.
Efter flytten till Seattle blev hennes huvudsakliga uppgift att ta hand om familjen och
de fyra barnens uppväxt. Ellen var aktiv i kyrkan och flera föreningar, vilket innebar
mycket resor. Hon tyckte om samvaro med släkt och vänner, trädgårdsskötsel och att
sticka. Ellen avled den 2 juli 2012.
Hans-Otto von Lilienfeld-Toal
Hans-Otto föddes i Kiel den 26 oktober 1923, men växte upp i det dåvarande Reval,
numera Tallinn. Hans-Otto var son till Fil.dr. Hans-Paul von Lilienfeld-Toal (adliga
ätten 497) och hans hustru Gabriele, född von Krusenstjern (syster till släktens
tyska genealoger Georg och Ewert von Krusenstjern).
Hans-Otto tillhörde den sista årsklass, som gick i Revals domkyrkoskola. Han kände
sig genom sin uppväxt starkt förbunden med Estland och besökte ofta landet efter
dess återvunna självständighet.
Hans-Otto var soldat under andra världskriget och återvände 1945 från amerikansk
krigsfångenskap, för att studera arkitektur. Han blev snabbt framgångrik med bl.a.
ett långvarigt engagemang i Teheran, vilket dock fick ett både tragiskt och kostsamt
slut i och med revolutionen. Dels förlorade han åtskilliga affärskollegor, dels blev
många projekt obetalda.
Hans-Otto var mycket aktiv i det baltiska ridderskapets förening i Tyskland, där han
både innehade flera förtroendeposter genom åren, men också författade talrika artiklar. Hans-Otto avled den 27 juli 2012.
(Utdrag ur „Nachruf“ i Familienbrief Nr. 52/2012)
-3-
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
Släktens historia – tema Karlskrona
/ Ordföranden
Som framgår på annan plats i släktbrevet har vi genom åren har vi haft möjlighet att
arrangera och/eller delta i släktmöten på platser med anknytning till släkten. Det
ligger i linje med Släktföreningens stadgar: ”Utforska släktens historia och göra den
känd för släktmedlemmarna.” Valet av Karlskrona för årets internationella släktträff
följer traditionen. Släktbrevets numera återkommande avsnitt ”Släkthistoria” ägnas
därför:
Krusenstiernor i Karlskrona
En övervägande del av detta avsnitt är hämtat ur Åsa von Krusenstjernas ”Berättelser om vår släkts rötter. Något om våra rötter tillbaka till Philip Crusius von Krusenstiern” (2011) , som Åsa skrivit för sina barn, men som släktföreningen fått tillstånd att använda för att sprida kunskap om släktens historia.
I det följande kommer delar ur Åsas spännande och personliga berättelse återges,
som beskriver dels hur den i Estland sedan adlandet 1649 boende svenska adliga
släkten von Krusenstierna i början av 1700-talt kom till Sverige, dels några av släktens mest namnkunniga personer med anknytning till Karlskrona och deras livsöden.
Först lite statistik. Om man gör en ”ovetenskaplig” sökning på namnet ”Karlskrona”
i Riddarhusets stamtavla årgång 2012 (bygger på Elgenstiernas genalogi och upptar
ättens hela personbestånd – levande och döda – från anfadern enligt Riddarhusets
agnatiska princip) över den adliga ätten 460 von Krusenstierna, får man en första
uppfattning av anknytningens omfattning.
Med reservation för ev. felaktigheter i den ovetenskapliga undersökningen har över
40 personer (säkert många fler, men ibland är stamtavla ofullständig avseende ortsangivelser) ”Karlskrona” i stamtavlans respektive levnadsbeskrivning. Av dessa
personer har dokumenterat:
•
•
•
•
•
•
32 personer Karlskrona som födelseort
8 personer Karlskrona som vigselort
3 s personer t i olika omfattning och under varierande tid ägt fastigheter där,
13 personer haft sin yrkesverksamhet i där under kortare eller längre tid,
13 personer avlidit i Karlskrona och slutligen
l8 personer begravts på någon av stadens kyrkogårdar
Historisk bakgrund – ur Åsas släktkrönika
Släktens anfader Philip von Krusenstiern (1597-1676) var gift två gånger. I dessa två
äktenskap hade enligt uppgift elva barn fötts. Flera dog späda och när Philip von
Krusenstiern dog fanns endast en son kvar i livet.
-4-
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
Adolf Friedrich von Krusenstiern (1652-1687) var den ende av barnen som överlevde fadern. Han var vid Krusenstierns död tjugofyra år och nygift med Johanna Katharina Taube (1657-1738), dotter till den svenske översten Ewert Taube till Machters
och Odenkat och hans hustru Elisabeth Catharina von Wrangell av huset Sauss.
Som svensk kapten hade Adolf Friedrich tjänstgjort under sin blivande svärfar och
deltagit i fälttåget mot kurfursten av Brandenburg i en armé som var otillräckligt utrustad och som därför till stor del gick under. Adolf Friedrichs ekonomi var usel och
vid faderns död förvärrades situationen då dödsboet var skuldtyngt. I arvet ingick
visserligen faderns samtliga gods, men de gav inte mycket i avkastning. Ahagfer
pantsatte han hos stallmästaren Johan Hastfer men arrenderade det själv. Den sentida släktingen författarinnan Agnes von Krusenstjerna kunde sin släkthistoria och
gav sin romanfigur Tony efternamnet Hastfehr. Alla godsen drogs sedan in till
svenska kronan i Carl XIs reduktion 1685. Adolf Friedrich fick fortsätta att arrendera
Haggud och Ahagfer, men till slut kunde han inte betala sina arrenden. Han blev
också tvungen att avstå sitt hus på Domberget till sin svåger Ewert Wolmar von
Wrangel efter domen i en process om systerns hemgift. Adolf Friedrich var kapten
och chef för åttonde kompaniet när han 1687 dog trettiofem år gammal.
För den trettioåriga änkan var situationen förtvivlad. Hon stod ensam med fyra barn
utan möjlighet att försörja dem. Ett femte barn hade fötts och dött året innan. Ett nytt
äktenskap med en välbärgad löjtnant von Stauden från Livland räddade henne men
när han dog omkring 1709 kunde hon inte längre livnära sig i Estland som efter slaget vid Poltava var ryskt.
Innan hon flydde ur ett härjat Estland lät hon bortarrendera Haggud och Ahagfer
övertogs av pantinnehavarna. Hennes äldste son Ewert Philipp befann sig i rysk
fångenskap och sonen Adolf Fredrik krigade i Finland. Dottern Maria var gift sedan
1695 med Carl Gustav von Wrangell som var kapten vid överste von Pahlens regemente. De hade fyra barn varav en son redan var i tjänst i Åbo. Den äldste sonen tror
jag blev kvar i Estland på godset Fall medan de två yngsta tycks ha följt med sin
mormor i flykten till Finland. Genom berättelsen om denna mormors Johanna Katharina Taubes vidare öden får vi svaret på frågan:
Hur kom det sig att vi fick en svensk gren?
Johanna Katharina Taube var som nämnt änka även efter sin andre man, Matthias
von Stauden Hon flydde först till Viborg där hennes son Adolf Fredrik var förlagd
och hans hustru och deras barn bodde. De hade fem barn och 1713 då det yngsta
barnet var nyfött och det äldsta sex år stupade Adolf Fredrik i slaget vid Pälkäne.
När Adolf Fredriks hustru dog ett år senare tog Johanna Katharina Taube hand om
de fem föräldralösa barnen von Krusenstiern och flydde med dem till Sverige. Hon
hade också med sig två av dottern Marias barn, dotterdottern Johanna Margarethe
Wrangell som var tretton år och Gerd Friedrich Wrangell som var elva år. Johanna
Katharina Taube var nu femtiosju år vilket inte var en obetydlig ålder på den tiden
och med tanke på att en flykt mitt i brinnande krig och med den tidens resemöjlig-5-
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
heter bör ha varit mycket svår menar jag att hon var en osedvanligt stark och modig
kvinna. Hon var dock inte ensam, den avlidna sonhustruns syster Anna Dorothea
Wrangell, flydde med henne och hjälpte henne att ta hand om barnen. Anna Dorothea Wrangell var gift med en överstelöjtnant Lode, om han var död eller i fångenskap är ovisst.
I Sverige fick de under tre år understöd från kommissionen för finska flyktingar under den stora ofreden. I den förteckning som finns över kommissionens utbetalningar nämns två dotterbarn och överste von Krusenstierns fem barn. Mellan 1714 och
1716 delades understödet ut. Om de också fick inkvartering vet jag inte, men som jag
ska berätta senare fanns nära släktingar i Stockholm och det är troligt att de på något
sätt kunde ta emot flyktingarna.
När Johanna Katharina återvände till Estland efter fredsslutet 1721 var vår blivande
svenska anfader Mauritz Adolf placerad vid amiralitetet i Stockholm och ansågs väl
kunna klara sig själv fjorton år gammal. Hans bror Philipp Otto hade dött under vistelsen i Stockholm, men de tre systrarna (Christina Johanna, Friederike Sidonia och
Anna Elisabeth) följde sin farmor tillbaka till Estland där de alla var födda. Barnen
von Krusenstiern var då tolv, elva och åtta år och jag gissar att de där kunde bo på
Ahagfer hos Johanna Katarinas äldste son Ewert Philip, som hade frigivits och återvänt till Estland. Barnbarnen Wrangell följde troligen också med sin mormor till Estland.
Det är alltså i barnbarnsgenerationen till anfadern Philip det bildas två grenar i släkten. Adolf Friedrichs och Johanna Katarina Taubes äldste son Ewert Philip blir stamfar för den estländska grenen medan deras andre yngre son Adolf Fredrik blir stamfar för den svenska grenen.
Adolf Friedrichs och Johanna Katarina Taubes yngre son Mauritz Adolf var sju år
gammal när han kom till Sverige 1714. Redan som trettonåring kom han i örlogstjänst, gjorde sin första sjöresa med fregatten Jarramas i Östersjön och blev samma år
arklimästare1 vid amiralitetet i Stockholm. När farmodern lämnade Sverige var Mauritz Adolf fjorton år och redan i färd med sin officersutbildning. Han blev konstapel
1722, löjtnant 1729, kaptenlöjtnant 1733 och skeppskapten 1736. 1738 blev han chef
för ett amiralitetsvolontärkompani, 1742 utnämndes han till amiralitetskapten, 1760
till schoutbynacht2 och 1763 till vice amiral. Från 1771 var han amiral, amiralitetsråd
och kommendant i Karlskrona.
Arklimästare var beteckningen för en underofficer av lägsta graden vid svenska örlogsflottans artilleristat. Arkli var i äldre tid aktersta delen av ett linjeskepps understa kanondäck eller batteri. Arklimästaren lydde under konstapeln. (Wikipedia 2013)
2 Schoutbynacht (nederländska schout-bij-nacht) var en sjöofficersgrad, som använts bland annat i den
svenska och amerikanska flottan. I Sverige användes den sedan 1600-talets senare del och motsvarande vad som sedan 1771 kallats konteramiral. Titeln härstammar från Nederländerna, inom vars
marin den ännu förekommer och har rang mellan viceamiral (Vice-Admiraal) och kommendör (Commandeur). (Wikipedia 2013)
1
-6-
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
Från Mauritz Adolfs unga år finns en berättelse i Carl Tersmedens memoarer. Under
arbetet med sin bok om Ornö hittade vår (Henrik och Åsas, red. anm.) vän Claes Melin där en notis om Krusenstjerna och satte mig på spåret. Det är jag mycket tacksam
för, det gjorde nämligen att jag fick förklaringen till några sammanhang som annars
hade varit omöjliga att förstå. Historien var denna:
1732 skulle Greve Evert Diedrich Taube med sin stora familj resa till Karlskrona för
att där tillträda en tjänst vid amiralitetet. På vägen gjordes ett par veckors uppehåll
på Taubes gård Sundby på Ornö innan det var dags att ta farväl av dottern Hedvig
Hon skulle nämligen inte följa med till Karlskrona utan föras tillbaka till Stockholm
där ett rum på slottet gjorts redo för henne. Hedvig var bara sexton år när hon med
faderns goda vilja men utan hennes blev älskarinna till kung Fredrik I av Hessen,
vars gemål var Karl XIIs syster Ulrika Eleonora. Som tack för att ha ”givit bort” sin
dotter till kungen befordrades Taube och kunde rädda sin dåliga ekonomi. Hedvig
blev sedermera riksgrevinna von Hessenstein och födde kungen fyra barn. De två
sönerna fick titeln furste von Hessenstein. Vid det fjärde barnets födelse dog hon
trettio år gammal.
Tersmeden som följde Hedvig Taube fram och tillbaka till Ornö skriver att ”löjtnanten (sedermera amiralen) Mauritz Krusenstjerna, som släktinge af gref Taube” var
kommenderad att föra segeljakten Amalia.
Släktskapet han refererar till förstod jag var Mauritz Adolfs farmor Johanna Katharina Taube. Men att det var ett så nära släktskap hade jag inte gissat. Johanna Katarina Taubes föräldrar var Ewert Taube till Machters, Odenkatt och Pallal och hans
hustru Elisabeth Katharina von Wrangell av Sauss. De hade åtta barn. Äldst av dem
var Friedrich Ewert och Johanna Katharina var nummer sex i barnaskaran. Friedrich
Ewert hade med sin hustru Beata Elisabeth Wrangell af Adinal sexton barn. Äldste
sonen var Evert Diedrich. Han var född 1680 och gifte sig 1710 med Christina Maria
Falkenberg av Trystorp. Det är alltså den greve Taube som refereras till i Tersmedens
berättelse.
Johanna Katarina och Friedrich Ewert var alltså syskon, deras söner Evert Diedrich
och Adolf Fredrik kusiner och Mauritz Adolf och Hedvig och hennes syskon var
sysslingar. Jag kan tänka mig att Johanna Katarina när hon kom som flykting med
sina barnbarn tog kontakt med sin brorson och förhoppningsvis fick hon hjälp av
honom. Evert Diedrich bodde på Blasieholmen där han ofta tog emot den levnadsglade kung Fredrik.
Mauritz Adolf bevistade 1738 och 1760 års riksdagar. Vid den senare var han ledamot av sekreta utskottet. Vid den första 1738 fick han i uppdrag att göra en diplomatisk resa till Turkiet men fick förhinder och Malcolm Sinclair fick resa i stället, en resa
som slutade med att. Sinclair mördades av ryssarna på hemvägen. Händelsen som
väckte en våldsam vrede eldad av den populära ”Sinclairvisan” kan ha bidragit till
hattarnas olycksaliga krig mot Ryssland 1741.
-7-
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
Mauritz Adolf von Krusenstjerna gifte sig i Karlskrona 1737 med Anna Maria von
Gertten (1715-1747). Hon var dotter till amiralen Gustaf Wilhelm von Gertten och
friherrinnan Anna Maria von Otter. Mauritz Adolf och Anna Maria von Gertten fick
sex barn under de tio år äktenskapet varade, vid sjätte barnets födelse dog modern i
barnsäng. 1751 ingick Mauritz Adolf nytt gifte med den första hustruns kusin Barbara Elisabeth von Otter (1730-1795), dotter till generalmajoren Carl von Otter till
Bergkvara och Catharina Tham. I det äktenskapet föddes ytterligare sju barn.
Red. anmärkning: Så långt ur Åsas berättelse, nu några uppgifter ur Riddarhusets
stamtavla:
Mauritz Adolf hade som sagt tretton barn i två äktenskap:
1. Johanna Maria (1738-1802). Gift med översten vid amiralitetet Nils Grameen. Deras söner blev 1801 och 1805 adlade och adopterad von Krusenstjerna3.
1. Christina Beata (1739-1740).
1. Gustaf Adolf (1741-1767). Yngling vid faderns amiralitetsvolontärkompani 1744.
Avsked 1749. Student i Lund 1757. Jur. examen 1758. Extra ordianrie tjänsteman i
amiralitetskollegium 1758. Auskultant i amiralitetsöverrätten. Konstituerad kopist
vid amiralitetskollegium 1760. Kopist 1762. Auskultant vid Göta hovrätt 1763. Vice
notarie 1763. Extra ordinarie notarie vid amiralitetskollegium 1764. Död ogift.
1. Edvard Vilhelm (1744-1772). Kadett vid amiralitetskadettkåren 1757. Underofficer
1762. Officersexamen 1762. Konstituerad extra löjtnant 1762. Löjtnant 1763. Han deltog i pommerska kriget 1757–1762 och bevistade därunder blockaden av Kolberg
1761. Död ogift.
1. Mauritz Salomon (1746-1810). Överste. Se vidare nedan.
1. Anna Barbara (1747-1808). Gift med sin frände, Överhovpredikanten, doktor Carl
Magnus Wrangel af Sage och Waschel.
2. Catharina Elisabet (1753-1847). Ägde tillsammans med sina båda ogifta systrar
hus i Växjö. Död ogift.
2. Carolina Sidonia (1756-1840). Död ogift.
De blev stamfader till den första (äldre) respektive andra (yngre) adopterade grenen. Begreppet adopterad står således för att de genom sitt släktskap på mödernet med den på Riddarhuset introducerade adliga släkten von Krusenstierna fick tillåtelse ta det namnet och således tillhöra adliga ätten von
Krusenstierna. I 2013 års Adelskalendern beskrivs det på följande sätt: ”Ätten består av två genom
gifte befryndade släkter, med en äldre ursprunglig ättegren och två yngre adopterade ättegrenar.”
Den äldre adopterade grenen är enligt Riddarhusets agnatiska principer för hur adelskap ärvs utslocknad sedan 2007. Den yngre adopterade grenen benämns numera av Riddarhuset den adopterade
ättegrenen. Flera släkter på Riddarhuset har dylika adopterade grenar.
3
-8-
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
2. Carl Philip (1757-1762). Yngling vid faderns amiralitetsvolontärkompani 1760.
2. Charlotta Magdalena (1758-1840). Död ogift.
2. Sebastian (1760-1836). Överste. Se vidare nedan.
2. Fredrik (1763-1804). Student i Uppsala 1778. Jur. examen. 1782. Auskultant i amiralitetsöverrätten 1782 och i Göta hovrätt 1783. Vice häradshövding 1787. Auditör vid
Västgöta kavalleriregemente 1787. Häradshövding i Skånings, Kinnefjärdings och
Kinne härader i Västergötland 1796. Lagmans karaktär 1800. Adjungerad ledamot i
Göta hovrätt 1800. Deltog i fälttåget till Göteborg mot danskarna 1788. Ägde hus i
Skara. Död ogift.
2. Eva Ulrika (1765-1835-05-17). Gift med majoren Johan Rudebeck.
Red. anmärkning: Nedan följer nu en presentation av de Krusenstiernor, förutom
Mauritz Adolf, som på olika sätt varit verksamma i Karlskrona. Släktbrevets begränsade sidantal medger bara att de namnkunnigaste släktingarna med högre befattningar i Karlskrona kan ges en närmare personbeskrivning. Vi tar åter hjälp av Åsas
berättelse, men även av uppgifter ur Släktarkivet och Riddarhusets stamtavla.
Nedanstående översiktligt släktträde åskådliggör släktbanden.
Mauritz Salomon von Krusenstjerna (1746-1810) gick i sin fars fotspår och blev sjöofficer. Han började som tolvåring i faderns volontärkompani, fick sin officersexa-9-
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
men 1763 och blev löjtnant nästa år. Men efter det ägnade han tjugo år åt resor med
Svenska Ostindiska kompaniet. Först 1788 var han tillbaka som sjöofficer då han
förde skeppet Ömheten i slaget vid Hogland. Där utmärkte han sig och befordrades
till överste, men året därpå tog han avsked från sin tjänst.
I tjugo år mellan 1764 och 1784 gjorde han nio resor till Kanton i Kina och skapade
sig genom dessa en stor förmögenhet. Han förde också hem en mängd föremål som
nu finns hos flera av oss släktingar. Vid första resan med skeppet Finland var han
bara arton år men redan 1766 var han fjärde styrman på Lovisa Ulrika, sedan tredje
styrman på Riksens ständer och Adolph Fredrik, kanske andre styrman på Kronprins
Gustav och förste styrman på Finland 1776-1777. På de tre sista resorna han gjorde var
han kapten, 1778-1779 på Finland, 1780-1781 på Adolph Fredrik och 1782-1784 på Gustav III.
De ostindiska resorna var inte ofarliga, hårt väder och stormar var ödesdigra i segelfartygens tid. För ostindiefararna tillkom riskerna för överfall. Det rådde svår konkurrens om handeln från engelsmän och holländare och det hände att skeppen blev
kapade. Men om man kom oskadd tillbaka till Göteborg fanns stora vinster att
hämta. De exotiska föremålen som inhandlats i Kina såldes på auktion och varorna
var åtråvärda. Det var siden, lackarbeten och kanske framför allt porslin som fraktades i stora mängder. Det mesta av det kompaniporslin som finns i vår släkt kommer
från Mauritz Salomons resor.
När Mauritz Salomon kom tillbaka till Karlskrona var han en förmögen karl och ansedd som ett gott parti för stadens döttrar. Han hade kontant köpt godset Tunarp i
Askeryds socken i Ydre på gränsen mellan Östergötland och Småland. Godset utökades senare med gårdarna Edhult och Kulla. I Karlskrona blev Mauritz Salomon vilt
förälskad i konteramiralen Grubbes dotter Ebba och det ryktades om förlovning.
Ebba insjuknade emellertid och när hon till allas förvåning skickade tillbaka den ring
som skulle vara tecken på den hemliga förlovningen förstod man att sjukdomen
hade samband med hennes tvekan inför ett giftermål med Mauritz Salomon. I de tidigare citerade Tersmedens memoarer kan man läsa om händelsen.
”Änteligen kom ryktet, att fröken Ebbas oro härrörde sig af missnöje med sin
amant, och att hon ärnade rifva upp denna förlofning. Landshöfdingen baron
Köhler som hennes förmyndare fick hennes första förtroende i detta ämne. Han
blef faselig surprinerad att höra en ung, vacker, artig och munter, men fattig flicka
vilja refusera ett så fördelaktigt partie af en karl med ansenlig egendom. Men alla
föreställningar gällde intet, utan Köhler fannt sig föranlåten att gilla hennes raisoner… Några dagar efter reste alla 4 fröknarna Grubbe upp till Jönköpings län,
att hälsa på deras släktingar och för att Ebbas hälsa, som af chagrin var faselig
delabrerad, måtte retableras genom motion och förändrat klimat. Under denna
resa har baron Knorring gjort hennes bekantskap, och kanske hennes tycke mera
fallit på honom då de nu äro förlofvade. Ett så stadgadt beslut hos en flicka af 18
år, som själf egde knappt 5000 plåtar och för tycke och humeur likväl refuserade
en rik, ung och vackrare karl för en baron med icke ens 1.000 plåtars revenue, är
visserligen en anmärkningsvärd anekdot.”
- 10 -
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
Hur kränkt och nedbruten än Mauritz Salomon kan ha varit av denna händelse
dröjde det inte länge förrän han hittade en ny kärlek i Ebbas yngre syster Anna
Magdalena Grubbe (1765-1835) som var nitton år yngre än Mauritz Salomon. Med
henne gifte han sig 1789 och paret flyttade till Tunarp. Hon var dotter till konteramiralen Carl Gustaf Grubbe och Anna Magdalena Rutensparre.
Tunarp
Om livet i Ydre under 1800-talet har Malin Mattson skrivit en bok som till en del
handlar om Tunarp och dess ägare under den Krusenstjernska tiden. Mauritz Salomon som dog redan 1810 förekommer inte i hennes berättelser, men om Mauritz Salomons hustru skriver hon:
”Överstinnan von Krusenstjerna var en mycket begåvad kvinna, som utom åt
skötseln av sina nio barn och omsorgen om sina gods också ägnade sin tid åt litterära intressen, varåt hennes håg låg. … Fattiga och behövande hjälpte hon mången
gång. En gång ”när en stad suckade på askan av sina av eld förtärda boningar”,
kom där en betydlig gåva med den blygsamma underskriften ’Från Tunarp’. Hon
ägde efter mannens död Tunarp och bodde där under hela sin änketid.”
Vid Anna Magdalenas jordfästning höll hovpredikanten och den kände psalmförfattaren Samuel Hedborn likpredikan där han prisade hennes godhet. Kistan sattes in i
det gravkapell i Askeryds kyrka som var gemensamt för släkterna Schmiterlöw och
von Krusenstjerna. De Krusenstjernska kistorna flyttades senare ut på Askeryds kyrkogård.
Mauritz Salomon bevistade riksdagarna 1786, 1789, 1792. Han var ledamot av bankoutskottet 1789 och 1800 och medlem i sekreta utskottet 1792. Tyvärr, och märkligt
nog, finns inget porträtt vare sig på Mauritz Salomon eller på Anna Magdalena. Det
var ju annars vanligt att man lät sig avmålas och nog hade det varit roligt att se hur
paret på Tunarp såg ut.
- 11 -
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
Sebastian von Krusenstjerna (1760-1836) började som kadett i flottan när han var
tretton år. Som löjtnant utmärkte han sig i slagen vid Hogland, Öland och Reval, blev
kapten 1788, överstelöjtnant 1795 och till slut överste i örlogsflottan 1809.
Hans halvbror Mauritz Salomon hade dött 1810 och när han lämnat sin tjänst 1816
flyttade han till Tunarp för att hjälpa sin svägerska med skötseln av godset som förutom det egna hushållet omfattade 54 gårdar och torp med minst 270 personer. Anna
Magdalena von Krusenstjerna var en duglig och praktisk kvinna, men med åtta barn
mellan tio och tjugo år att dra försorg om var hon nog tacksam att få hjälp av sin svåger med bland annat ekonomin.
Förutom att Sebastian var ett stöd för sin svägerska deltog han i barnens uppfostran.
De kallade honom för ”Gubba överste” vilket kan tyckas vara ett öknamn, men nog
var ett kärleksfullt tilltal då han tycks ha varit omtyckt av alla.
Anna Magdalena var änka i tjugofem år och först efter hennes död 1835 flyttade Sebastian till sina systrar i Växjö där han dog efter ett år. Sebastian gifte sig aldrig.
Mauritz Salomons son Gustaf Philip von Krusenstjerna (1797-1849) var kadett vid
Karlberg, underlöjtnant vid örlogsflottan, kapten 1834 och tygmästare i Karlskrona
1837. Efter moderns död köpte han tillsammans med sin svåger Carl Printzensköld
Tunarp av de övriga dödsbodelägarna, men sålde fem år senare sin del till svågern.
Han blev bofast i Blekinge där han ägde flera gårdar, Vedeby i Augerums socken,
Gungärde (Sofiedal) i Rödeby socken och Öijersjö i Lösens socken samt ett hus i
Karlskrona. 1835 gifte han sig med Fredrika Wilhelmina Danielsson (1813-1847) och
fick med henne sex barn. Gustaf Philip dog genom en olyckshändelse 1849 i Karlskrona.
Så över till de adopterade grenarna. Först den 1:a, äldre, adopterade grenen:
Mauritz Peter Grameen von Krusenstjerna (1766-1813) föddes till namnet Grameen.
Hans föräldrar var överste Nils Grameen och Johanna Maria von Krusenstjerna
(äldst av Mauritz Adolf tretton barn).
Mauritz Peter adlades 1801 och fick då ta namnet von Krusenstjerna efter sin mor och
blev på så vis stamfar för den första adopterade grenen von Krusenstjerna.
Mauritz Peter Grameen var bara nio år när han började sin sjömansbana i volontärregementet i Karlskrona, elva när han blev kadett och vid tretton års ålder blev han
fänrik. Det låter närmast skrattretande i vår tid med en trettonårig fänrik men det var
en inte ovanlig karriär den tiden. Han gjorde några resor med Ostindiska kompaniet
bland annat som tredje styrman 1788. Efter hemkomsten deltog han som kapten i
striderna mot ryssarna vid Reval, Kronstadt och Viborg 1790. Han blev major 1795
och överstelöjtnant 1800. Mellan 1801 och 1803 var han fregattchef i den expedition
som blockerade Tunis.
- 12 -
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
Den nämnda blockeringen av Tunis tarvar en förklaring. Ett bekymmer för de länder
som handlade i Medelhavet var de så kallade barbareskstaternas sjöröveri. Barbareskstater var samlingsnamnet på en rad småstater längs Nordafrikas kust. Deras
ledare, som till exempel paschan i Tripoli, hade satt i system att kapa främmande
handelsfartyg, överta lasten och göra besättningarna till slavar. Sverige var ett av de
länder som drabbades av piratverksamheten och för att stävja den och skaffa fri fart
för handeln skickades konvojer med svenska örlogsfartyg till Medelhavet. För att
blidka paschorna medföljde sändebud med rikliga gåvor och penningsummor som
överlämnades till härskarna. I en av dessa expeditioner under befäl av amiralen Cederström tjänstgjorde Mauritz Peter von Krusenstjerna som befälhavare på fregatten
Camilla 1801-1802. I ett brev hem skriver han sommaren 1802:
”Alla födovaror äro icke allenast ofanteligt dyra, utan även svåra att erhålla. Kött
och fläsk är i synnerhet svårt att få denna årstiden, då man omöjligen kan salta
själv. Jag gruvar mig för depenserna, men de bliva väl värre om vi skall passera
vintern härute.
/…/
Holländske viceamiralen de Winter är här med en eskader av 3 linjeskepp, 3 fregatter och 2 mindre fartyg för att göra vinter hos barbareskerne och återställa
gamla vänskapen. Han ämnar sig även till Tripoli, och har själv sagt mig att han
vill skynda sig dit innan vi gör fred, på det Paschans pretentioner må bliva så
mycket lindrigare. Till Alger lärer han föra presenter som skola bestå av krut, kulor, kanoner, tågvirke, segelduk etc. På detta sätt stärker européerna barbareskernes högmod och makt och lagar till ris den ena åt den andra. Dagen förr än jag
seglade från Alicante ditkom tvenne spanska fregatter som varit i Tunis med en
ansenlig hop penningar. Fortfarer den allmänna politiken så här, så tror jag att
Sverige vinner vid att avstå med all handel på Medelhavet, ty fredsverket med
barbareskerne blir årligen dyrare och slutligen omöjligt för oss att underhålla.”
Mauritz Peters fortsatta karriär ledde till poster som kommendant i Karlskrona och
landshövding på Gotland. Hans viktigaste insatser var nog de som han gjorde under
kriget 1808-1809 och de följande åren, kanske inte så mycket som befälhavare men
som diplomatisk förhandlare. Han blev 1808 överste och överadjutant hos kungen
och slutligen amiral.
Som adjutant hos kungen, då Karl XIII, och regeringens representant förde han samtal med amiral Saumarez ombord på Victoria, Nelsons flaggskepp vid Trafalgar.
Saumarez hade befäl över den engelska flottan som låg i Karlskrona för att hjälpa
svenskarna hålla stånd mot ryssarna. Dessa samtal fortsatte i förhandlingar under
det av Napoleon framtvingade kriget mellan Sverige och England 1810-1812 där
även diskussioner om valet av Bernadotte till tronföljare ingick. Det gällde att rädda
handeln i Östersjön som Napoleon gjorde allt för att förhindra. Varken England eller
Sverige hade något intresse av att bekriga varandra och inte ett skott avlossades.
Krusenstjernas insatser i det sammanhanget rönte stor uppmärksamhet och man
menade att han bidrog till Sveriges räddning. Vänskapen mellan de engelska och de
svenska sjöofficerarna var aldrig hotad.
- 13 -
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
Bakgrunden till det ryska anfallet mot Sverige 1808 var mötet i Tilsit 1807 mellan
Napoleon och den ryske tsaren Alexander I. De två härskarna hade samsats, men
villkoret för fred dem emellan var att Alexander skulle se till att Sverige lämnade sin
bundsförvant England och gick med i Napoleons blockad. Sverige vägrade och Alexander gick in i Finland. England bombarderade Köpenhamn vilket hade till följd att
Danmark ställde sig på Napoleons sida. Danmark och Norge var då ett land och
samtidigt med att Ryssland anföll Sverige vid finska gränsen stod en fransk här i
Danmark redo att gå in i Skåne och en dansk/norsk här vid svenska gränsen redo att
gå in i Värmland. Den norske härföraren var Christian August som 1809 valdes till
svensk tronföljare med namnet Karl August och den som ledde den franska hären i
Danmark var marskalken Bernadotte som senare skulle väljas till svensk tronföljare.
Eftersom det i år är 200 år sedan freden slöts efter detta märkliga krig har mycket
skrivits om den farliga situation som Sverige då befann sig i, om misslyckade strategier och om den olycksalige kungen Gustav IV Adolfs ibland förvirrade beslut och
åtgärder som slutade med att han avsattes och landsförvisades. Freden i september
1809 som innebar att Sverige förlorade Finland till Ryssland var naturligtvis ett stort
trauma. Men kriget medförde också att Sverige fick en ny grundlag och författning
och en ny tronföljare.
Mauritz Peter von Krusenstjerna deltog i kriget, han ledde överfallet på ryska skärgårdsflottan vid Jungfrusund 1808, och 1809 var han under amiral Pukes befäl ombord på linjeskeppet Adolf Fredrik i den flotta som befann sig i Västerbotten vid Sävar och Ratan vid de sista striderna mot ryssarna. Han var då fyrtiotre år, konteramiral och överadjutant hos konungen.
Jag har ett särskilt intresse av Mauritz Peters del i de här händelserna. För trettio år
sedan 1989 skickades jag av Kungl. Vetenskapsakademien till England för att träffa
en del personer som kunde ge mig erfarenhet av sådant jag skulle ha nytta av i mitt
arbete med vetenskaplig publikation. Som en bonus fick jag rekommendationsbrev
att besöka the Linnean Society något som verkligen intresserade mig. Jag mötte en
trevlig dam som visade mig Linnés herbarier och jag hade en stor stund med dem.
När jag satt vid nästa möte med the Chemical Society ringde hon upp och bad att jag
skulle komma tillbaka då bibliotekarien hade sett mitt namn och ville visa mig något.
Det han hade att visa var fem brev från Mauritz Peter von Krusenstjerna till en engelsk skeppsläkare Sir John Jamison.
Jag fick kopior av breven som var två från 1809, två från 1810 och ett från 1812. Jag
tyckte det var intressant då men nu i ljuset av tvåhundraårsminnet av det som hände
då har jag tagit fram breven och funnit dem än mer spännande än jag fann dem då.
Vad som gör dem intressanta är att de är privata brev som berättar om självupplevda
händelser under och efter kriget. De vittnar om den starka vänskap som fanns mellan
Sverige och England också på ett privat plan. Jag beskriver här bara innehållet i stort
men i en bilaga (till krönikan, red. anm.) finns breven återgivna i sin helhet.
John Jamison var vid engelska flottans förläggning i Östersjön chefsläkare på sjukhusskeppet Gorgon. Han var född på Irland 1776 men hans föräldrar reste med det
- 14 -
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
första skeppet till Australien där fadern tjänstgjorde som läkare. John gick in vid flottan och stannade i tjänst till 1814 då han efter faderns död ärvde egendomarna i Australien och flyttade dit. När han brevväxlade med Krusenstjerna var han 32 år, tio år
yngre än Mauritz Peter.
Några av dem som omnämns i breven är den engelske amiralen James Saumarez,
den svenske amiralen Puke, skeppsläkaren på Victoria Valentin Duke och Saumarez’
adjutant löjtnant John Ross som kunde svenska och tjänstgjorde som tolk och som
senare blev en berömd polarforskare. Han korresponderade senare med den av honom beundrade världsomseglaren Adam Johann, antagligen utan att förstå att Krusenstern och Krusenstjerna var samma namn.
Det första brevet är daterat ”Stockholm 1st August 1809”. Mauritz Peter skriver att
han är redo att förena sig med flottan under amiral baron Puke och har knappt om
tid att skriva men nämner sedan att han av kungen blivit befordrad till ”Rear Admiral” men att detta inte ger honom hälften så stor glädje som att Sir James (Saumarez)
har fått storkorset av svärdsorden och att Ross har blivit riddare av samma orden.
Han talar om sin sviktande hälsa men också om sin glädje över den återskapade
harmonin mellan England och Sverige. Den engelska flottan hade legat i Karlskrona
ett par år och umgänget mellan de svenska och engelska officerarna hade skapat
starka vänskapsförhållanden. England var Sveriges bundsförvant och den engelska
flottan var kommenderad till Karlskrona för att hindra ryssarna att få väldet över de
viktiga handelslederna i Östersjön.
Vi i vår tid har svårt att förstå hur viktigt det var med ordnar, adelskap och befordran för den tidens officerare. Men det var i krig det fanns möjligheter att utmärka sig
och göra karriär. Vi kommer att se i det tredje brevet hur viktigt det var och hur upprörd Mauritz Peter var över de uteblivna ordnarna till Jamison.
Det andra brevet är intressant då det är daterat den 18 september, dagen efter att freden i Fredrikshamn slöts den 17 september. Hur långsamma kommunikationerna var
förstår man då han skriver att han just fått underrättelser från Stockholm att de ryska
kraven fortfarande är sådana att det finns mycket litet hopp för fred. Om striderna i
Västerbotten skriver han att de svenska trupperna stred med hedervärt mod och stor
tapperhet, och hade bara ”the Commanding General” visat motsvarande ”military
skill” hade med säkerhet den ryske generalen Kaminskys armé blivit tillfångatagen
eller slagen. Han förmedlar detta som en hemlig och privat information och nämner
inga namn, men det är klart att han med den oskicklige generalen menar general
Wachtmeister. John Foster som var engelsk diplomat i Sverige skriver till Saumarez
om expedition till Västerbotten:
“The generals have certainly not done as they might. As far as the council and the
navy was concerned all was well combined, but the army was ill-posted, and
Wachtmeister has shown that he has but a very poor head.”
Krusenstjerna är nu tillbaka i Öregrund där han förutsätter att Puke kommer att
stryka flagg. Återfärden har skett i hårt väder och en fregatt, Bellona, har gått förlo- 15 -
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
rad. Hälsoläget ombord har varit tillfredsställande men det kalla och regniga vädret
har nu orsakat sjukdomar, främst dysenteri. Krusenstjerna har emellertid vidarebefordrat till alla läkarna ombord de råd och botemedel han fått från sin vän Jamison
och effekten har varit god.
Mauritz Peters tredje brev till Jamison är daterat “Carlskrona 25th febr 1810”. Det kan
tyda på att Jamison inte längre befann sig i Karlskrona, men om engelska flottan låg i
Hanöbukten eller Matvik var ändå brev en naturlig kommunikationsform. Det mesta
i brevet handlar som i det första brevet om ordnar och i Jamisons fall en utebliven
sådan. Det har tydligen uppstått ett fel i hanteringen av en orden som utlovats till
Jamison och Krusenstjerna är upprörd å hans vägnar och har genast talat med baron
Platen som lovat bättring. Han antar att Jamison redan hört om Sveriges fred med
Frankrike som skett på villkor att Sverige deltar i blockaden mot England. Mauritz
Peter är övertygad om att handeln kommer att fortsätta och att det goda förhållandet
mellan England och Sverige skall bestå, men han fruktar att Sir James Saumarez’
närvaro i Östersjön därmed kommer att upphöra vilket skulle beröva honom hans
engelska vänner i Karlskrona. Handeln fortsätter mycket riktigt som smyghandel
med bland annat amerikaflaggade fartyg.
Det fjärde brevet är daterat ”Carlstad & Seffle 1st July 1810”. Mauritz Peter bor på
broderns gård i kretsen av släkt och vänner, och han försöker glömma all politik och
de förskräckliga händelserna i Stockholm den 20 juni då riksmarskalken Axel von
Fersen mördades av en folkmassa när han ledde kortegen till tronföljaren Karl Augusts begravning. Han är pessimistisk inför framtiden så länge Napoleon härskar.
Det nuvarande bedrövliga politiska systemet förorsakat av tvånget att efter det mest
olyckliga och illa genomförda krig sluta en fred som berövade Sverige en tredjedel av
riket leder mot katastrof. Endast fred med England kan förändra situationen menar
han.
Under detta låtsaskrig med England måste möten och korrespondens ske hemligt
mellan engelsmän och svenskar och det är förmodligen därför Krusenstjerna inte
skriver något om det brännbara kommande valet av ny tronföljare. Han var emellertid fortfarande den som på kungens uppdrag skulle förhandla med England. Napoleon hade tvingat Sverige att skicka bort det engelska sändebudet John Foster och
underhandlingarna sker nu med Saumarez.
För att få reda på vad som hände får man gå till John Ross’ biografi över Saumarez,
skriven 1838. Saumarez skriver från Victory i Hanöbukten till the first Lord of the
Admirality, Yorke, den 21 aug 1810:
Red. anm. I Åsas släktkrönka återges brevens originaltexter, men de måste tyvärr
utlämnas här av utrymmesskäl.
Ross skriver att man förstod att förslaget att välja en fransk general och marskalk
som tjänat Napoleon skulle väcka motstånd i England och därför hade sett till att
valet redan var över när Saumarez informerades. Saumarez rapporterade åter nästa
dag 22 augusti:
- 16 -
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
Saumarez får beröm av mr Yorke för ”the prudent and proper manner in which you
appear to have conducted yourself on this occasion in your conversation with the
Swedish Admiral.”.
Man kan lätt förstå att engelsmännen blev förskräckta över valet, inte bara för att
Bernadotte var den han var utan också därför att man i England höll hårt på den
kungliga legitimiteten och tog för givet att den avsatte kungens son skulle bli vald.
Den åsikten delades av många svenska gustavianer och ett stort antal röster föll på
prinsen vid valet i Örebro.
Krusenstjerna skriver till Saumarez från Örebro 29 augusti 1810 att tronföljaren nu är
vald, att han har avsagt sig alla utländska titlar och ämbeten och att han ämnar gå
över till landets religion.
“--I hope, serve as a proof to convince your excellency that no French interest can
have directed or imposed upon the free choice of the representatives of the nation.
The Prince of Ponte Corvo is really, in my private opinion, the only man who, at
the head of the Swedish Government, will be capable to oppose the despotic influence of Buonaparte and his agents, to maintain the independence, and promote
the true interest of the Swedish nation.”
Kriget var ännu inte slut och Mauritz Peter får nu sköta underhandlingarna med
Saumarez. De möts på Vinga i maj 1811 och gör upp planer på hur handeln ska ske
och post skickas mellan länderna.
Gunnar Fagrell skriver om amiral Saumarez och Sverige att känslorna av tacksamhet
och beundran svallade när Saumarez slutligen lämnade Sverige i november 1812 efter freden i Örebro 18 juli. Han citerar von Platen som menade att hade Saumarez
avlossat ett enda skott när Sverige tvingades att förklara krig mot England hade inte
Ryssland vågat föra krig mot Frankrike och Europa hade förslavats. Vänskapsbetygelserna från Amiral von Krusenstjerna och greve von Rosen var inte mindre kraftiga. Mest förvånande var emellertid, skriver han, den svenska amiralens deklaration:
“I avail myself of this favourable opportunity to present your excellency with my
earnest wish, that your excellency would be pleased to regard me, never as an enemy, but as a friend of the British nation, and as a constant, most sincerely attached admirer of your excellency’s noble heart and great qualities. For avoiding
ever to act against my friends, I have requested leave from service for a year which
His Majesty has graciously granted me.”
Mauritz Peter von Krusenstjerna hade alltså begärt avsked i augusti 1812.
Det sista brevet han skriver till sin vän John Jamison är från ”Åmål & Anneberg 25th
Oct 1812”. Det är en gammal och sjuk man som har dragit sig tillbaka från huset i
Karlskrona till sin gård Anneberg i Botilsäters socken på Värmlands-Näs. Han kurerar sig med vatten från Pyrmont och följer doktorns order. Han är fortfarande be- 17 -
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
kymrad över trasslet med Jamisons orden men inser att han nu är utanför det offentliga livet och hoppas bara på det bästa.
Hans privatliv bjuder också på sorger och bekymmer. En syster och en svägerska till
hans hustru har nyss dött, grevinnorna Horn och Ankarloo, och en svåger överste
Klinteberg är sjuk utan hopp om tillfrisknande. Dessutom har skörden slagit fel och
han har inget utsäde för nästa år. Han hoppas ändå att han får leva till nästa sommar
då Jamison lovat besöka honom på hans gård Anneberg i Värmland. Troligen blev
det inte något besök för Mauritz Peter von Krusenstjerna dog på Anneberg 13 augusti 1813. Hans änka flyttade till Åmål 1817 och dog i Karlskrona 1823.
1816 höll översten vid örlogsflottan Fredric Sjöbohm ett åminnelsetal över ”ContreAmiralen vid Örlogs-Flottan, Commendören af Kongl. Swärds-Orden och Riddaren
med Stora Korset af samma Orden, Mauritz Peter von Krusenstjerna” i Kungl. Krigsvetenskapsakademien. Talet innehåller alla de svulstiga lovord som hörde till tiden,
men det framgår att talaren var ärlig i sin beundran och att han kände stor saknad
efter den för tidigt döde. Mauritz Peter von Krusenstjerna var vid sin död fyrtiosju
år.
Av det avslutande stycket förstår man att Krusenstjerna de sista åren led av någon
form av depression som gjorde hans humör oberäkneligt. ”Härav denna olikhet, som
under sednare åren gjorde, att han stundom var den mest agreable befälhafvare, i ett
annat mindre lyckligt ögonblick, helt annorlunda, äfven för sina mest gynnade underhafvande och kamrater.”
Mauritz Peter gifte sig 1792 med grevinnan Beata Charlotta Horn af Rantzien (17741823). Hon var dotter till Baltzar Filip Horn af Rantzien och Gustava Regina Gersdorff. Beata Charlotta var 14 år när hennes far stupade vid Hogland i kriget mot
Ryssland och 18 år när hon gifte sig med Mauritz Peter som då var 26 år. Fyra barn
föddes i rask följd under fyra år, varav det yngsta dog två månader gammalt.
Änka blev hon 1813 när hon var 29 år. Året innan hade hon förlorat en syster, en
svägerska och en svåger, hon var inte förskonad från sorger. Själv dog hon 1823 vid
39 års ålder och behövde således inte uppleva sonen Baltzars död vid 31 års ålder
men hon fick inte heller uppleva några barnbarn. Baltzars barn föddes 1824 och dottern som var skild från sin första man fick barn först i sitt andra äktenskap. Även hon
dog ung. Sonen Salomon Mauritz levde däremot länge. Han blev 82 år och fick sex
barn.
Salomon Mauritz von Krusenstjerna (1794-1876) följde i sin fars (Mauritz Peter) fotspår och gick till flottan. Han deltog som adjutant till befälhavaren vid erövringen av
Fredrikstads fästning i kriget mot Norge 1814, Sveriges sista krig. Han var styrman
på linjeskeppet Tapperheten när det såldes till Columbia, blev kapten 1832 och slutligen amiral. Salomon Mauritz hade ett häftigt temperament som gjorde att han lätt
hamnade i stridigheter som när han duellerade med sabel mot en löjtnant. När han
var eskaderchef 1849 hade han som elev den blivande kung Oscar II, då en ung prins.
Oscar II skriver i sina memoarer:
- 18 -
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
”Då jag var den oregerligaste av bröderna bestämdes jag för att bliva sjöman. Som
sådan hade jag tre chefer Annerstedt, Krusenstjerna och Puke. Annerstedt var en
förträfflig chef. Vi höllo alla av honom. Krusenstjerna vördade jag och älskade jag
som en far. Puke var hård, man kunde aldrig tillfredsställa honom, ja, han var i
sanning alltför sträv och hård att handleda ynglingar.”
Han skriver vidare om ett tillfälle där han gjort sig skyldig till något: ”- att min gamle
vän och aktade befälhavare amiral Krusenstjerna såsom eskaderchef till och med hotade mig med bestraffning därföre men som denna händelse sammanhänger med
åtskilliga förhållanden av mycket enskild natur, kan den här lämpligen förbigås”.
Salomon Mauritz gifte sig 1829 med Hedvig Margareta Lagerstråle (1796-1853). Båda
makarna var födda i Karlskrona. I äktenskapet föddes sex barn. Hedvig Margareta
dog i koleraepidemin 1853 och Salomon Mauritz levde som änkling i mer än tjugu år.
Han blev 82 år vilket var mycket på den tiden. Hans syskon hade båda dött unga,
Baltzar blev 32 år och Johanna 34 år.
Salomon Mauritz son Mauritz Per von Krusenstjerna (1830-1886) föddes i Karlskrona, seglade som kadett på fregatten Eugenia i Medelhavet 1846-47. Han var elev
vid Gymnastiska Centralinstitutet, blev premiärlöjtnant 1858 och inspektör för räddningsväsendet vid rikets kuster. 1877-1884 var han chef för Sjökrigsskolan Han blev
kommendör 1886 och dog samma år. Mauritz Per gifte sig 1881 med grevinnan Anna
Posse (1847-1915). De fick inga barn.
Nu kortare om Mauritz Peters bror. Fredrik Vilhelm som blev anfader för den
andra, yngre, adopterade grenen von Krusenstjerna.
Fredrik Vilhelm Grameen von Krusenstjerna (1768-1822) föddes liksom sin bror
Mauritz Peter i Karlskrona av kaptenen sedermera översten vid amiralitetet Nils
Grameen och Johanna Maria von Krusenstjerna. Han adlades von Krusenstjerna
1805. Redan som sexåring var han i tjänst vid överste Carl Gustaf Grubbes volontärkompani, passerade graderna och var vid sitt avsked 1812 major. Som tjugoårig löjtnant utmärkte han sig i slaget vid Hogland och sårades där, något som förmodligen
stäckte hans karriär.
Fredrik Vilhelm gifte sig 1805 med friherrinnan Eleonora Christina von Rajalin
(1784-1862). Hennes föräldrar var Johan Wilhelm von Rajalin och Maria Beata
Uggla och hennes farmor var Barbara Eleonora von Gertten, en syster till Fredrik
Wilhelms mormor. Brudparet var alltså sysslingar.
Eleonora Christina var född i Kristinehamn när fadern var stationerad där som officer vid Närke-Värmlands regemente, men föräldrarna ägde också Säffle i Värmland
där Eleonora Christina och Fredrik Wilhelm gifte sig. Säffle var en av de många gårdar som släkten Uggla sedan flera generationer ägde på Värmland-Näs vid Vänern.
Afverstad var stamgården men till släkten hörde också gårdarna Sund, Uggleberg,
Ås, Norra och Södra Skane, Säffle, Norra och Södra Sunsa, Bäck, Norra Borgen, Krå-
- 19 -
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
kerud, Billerud, Smärsmol och Stora och Lilla Herrestad. Få av gårdarna finns ännu
kvar.
Fredrik Vilhelms svärmor Maria Beata Uggla var ett av 16 syskon av vilka sju dog
späda. De som levde till vuxen ålder bosatte sig på de ärvda gårdarna.
Eleonora Christina von Rajalin och Fredrik Vilhelm von Krusenstjerna bosatte sig
som nygifta på gården Norra Skane och där föddes de fyra äldsta barnen. När de tre
yngsta barnen föddes hade familjen flyttat till Säffle. På gårdarna runtomkring levde
Eleonora Christinas föräldrar, mostrar och morbröder Uggla, faster och farbror Rajalin.
1811 fick de ännu en släkting till granne då Fredrik Wilhelms bror Mauritz Peter flyttade till gården Anneberg i Botilsäter socken. Eleonora Christina fick till sina övriga
släktingar en svåger och svägerska. Det blev dock bara en kort samvaro då Mauritz
Peter dog 1813. Hans änka bodde kvar en tid men flyttade sedan till Åmål.
Det var en stor förmögenhet som Eleonora Christina tog med sig in i äktenskapet. I
nästa generation kommer vi att se hur förmögenheten förskingrades. Fredrik Wilhelm behövde inte uppleva detta. Han dog i Åmål femtiofem år gammal i juni 1822,
enligt kyrkboken ”vid brunnsdrickning”. Det äldsta barnet var då sexton år och det
yngsta föddes efter faderns död. Det finns en anteckning i kyrkboken om en fosterdotter Lovisa Spak, något äldre än dottern Johanna Gustava. Familjen hade bott på
Säffle sedan 1812 och änkan och barnen bodde kvar där till att börja med men flyttade sedan till Smärsbol. På Smärsbol levde hon till sin död 1862. I berättelsen om
nästa generation får man en bild av friherrinnan Eleonora Christina von Rajalin von
Krusenstjerna som trots de stora förändringar och många svåra upplevelser som
hennes liv bjöd henne var en stark medelpunkt för barn och barnbarn.
En lustig notis är det att Fredrik Vilhelm avlidit ”vid brunnsdrickning”. Åmål är inte
en stad som jag har förknippat med surbrunn och kurort men i en bok om Åmål har
jag läst att Leonard Magnus Uggla och en doktor Berger ska ha uppfört en brunnsdrickningsanstalt i Årbol nära Åmål år 1763. Även här en Uggla alltså. För övrigt är
det väl troligt att Fredrik Vilhelm led av någon åkomma som gjorde att han inte tålde
vattenkuren.
Fredrik Vilhelms sonson Emil Sebastian von Krusenstjerna (1853-1941) föddes liksom bröderna i Karlskrona. Efter officersexamen 1873, genomgick han krigshögskolan vid Marieberg och blev löjtnant 1879. Han var liksom många andra svenskar under en tid anställd hos staten Kongo i Afrika. En svensk gymnastiktrupp under ledning av den legendariska Victor Balck hade deltagit i en internationell gymnastikfest
i Bryssel 1880 och imponerat så på kung Leopold att han gav Balck i uppdrag att anställa två officerare för tjänst i Kongo. En av dem var Emil och han stannade i Kongo
i tre år. Vid hemkomsten blev han arbetsbefälhavare vid Karlsborgs fästning. Där
fick han sin första erfarenhet av fästningsbyggnad och vid fortifikationen kom han
att stanna resten av sitt yrkesliv. 1897-1901 var han fortifikationsbefälhavare i Karls-
- 20 -
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
krona. Mest känd är han för byggnaden av Bodens fästning. 1911 fick han avsked
som överste.
Enligt Ewert von Krusenstjern ansågs Emil som ett original, bland annat tålde han
inte att ha tjänstefolk i huset utan hjälpte själv sin fru i hushållsarbetet. Det låter inte
så originellt i våra dagar men var det nog då. Han gifte sig 1886 med Agnes Kleman
(1852-1949) och de fick fyra barn.
Utöver ovan nämnda Krusenstiernor finns det alltså ytterligare många, som haft sin
gärning och boning i Karlskrona, t.ex. Gerhard Philip (1840-1907), som tillsammans
med N.A.E. Nordenskiöld tvingades övervintra på Spetsbergen 1872-73. Gerhard
Philip har vi berättat om i ett tidigare släktbrev. Övriga hoppas vi få tillfälle att berätta mer om på plats i Karlskrona under släktträffen i maj.
Notiser Om och Av släkten
I årets släktbrev är detta avsnitt minimerat till förmån för föregående avsnitt om
släktens historia. Styrelsen vill dock påminna om att vi gärna ser fler bidrag om och
av släkten från medlemmarna. En släktnotis har vi dock lyckats klämma in:
Generalpostdirektören Julius Edvard von Krusenstjerna brevväxling med sin
finska motsvarighet Carl Hjalmar Lagerborg
Styrelsen fick i höstas via Riddarhuset och Otto Pancratius kontakt med en herr Hans
Allan Löfberg. Han skickade oss 111 A4-sidor lång utskrift av ”Utdrag ur en brevväxling mellan Hjalmar Lagerborg och Edvard von Krusenstjerna åren 1885-1906”.
Hjalmar Lagerborg, född 11 oktober 1842 i Uleåborg, död 29 januari 1910 i Helsingfors, var en finländsk ingenjör och ämbetsman. Han var son till landshövding Robert
Wilhelm Lagerborg och Karolina Sofia Margareta Virgin och bror till publicisten Robert Lagerborg. Hjalmar Lagerborg gifte sig 1870 med Gertrud Maria von Kothen.
Han blev far till filosofen Rolf Lagerborg. Hjalmar Lagerborg blev kadett i Fredrikshamn 1861. Han ägnade sig åt väg- och vattenbyggnad och blev en framgångsrik
baningenjör vid de finska statsjärnvägarna. Han utnämndes 1887 till generalpostdirektör och omorganiserade det finska postväsendet. (Wikipedia 2013-01-06).
Hans Allan Löfberg nu avlidna hustru Viveca var dotter till Barbara Lagrelius, född
Lagerborg. Barbara var sin tur dotter till Hjalmar Lagerborgs son, filosofen Rolf, som
var den som gjorde utdragen ur brevväxlingen, då skrivet i blyerts, nu renskrivet av
Hans Allan Löfberg. Löfberg är intresserad av posthistoria och allmän historia och
tyckte det var intressanta dokument över både den finska postförvaltningens utveckling i slutet av 1800-talet och den samtida situationen både i Sverige med Norgediskussionerna och Finlands ställning inom det ryska riket. För ett antal år sedan
fanns en serie artiklar i Postryttaren, Postmusei årsbok, med en brevväxling mellan
generalpostdirektör Roos och hans söner. Roos var chef för Sveriges post och närm-
- 21 -
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
ast före Edvard von Krusenstjerna. Mot denna bakgrund tänkte HA Löfberg att det
kanske skulle passa med en artikel i Postryttaren om tiden efter Roos.4
HA Löfbergs renskrivna utdrag är ett utomordentligt intressant tidsdokument och
visar en mycket personlig och i många fall älskvärd relation mellan dessa båda generalpostdirektörer. De i början av korrespondensen (november 1885) formella tilltalen
”Wälborne Herr Statsråd” (Lagerborg) respektive ”Herr Generalpostdirektör” (Krusenstjerna) och underskrifterna ”Herr Statsrådets ödmjukaste tjenare” (Lagerborg)
respektive ”Med största högaktning” (Krusenstjerna) ersätts efterhand med underskrifter som ”Din sorgbunden vän” (Lagerborg) respektive ”Sanne vännen” (Krusenstjerna). Breven innehåller allt från storpolitik till personliga familjeförhållanden.
Många är dessutom verkligt underhållande!
Vi hoppas kunna återge en del av brevväxlingen i kommande släktbrev.
Föreningsangelägenheter
Ordföranden
Förberedelser för den internationella släktträffen 2013
Du har nu som bilaga till Släktbrevet fått den slutliga inbjudan till släkten von Krusenstiernas internationella släktträff den 16-19 maj 2013 i Karlskrona.
Internationella släktträffar hålls som bekant vart fjärde år, hittills omväxlande i Tyskland och Sverige. Det svenska släktmötet 2006 beslutade att Karlskorna skulle bli
platsen för det internationella släktmötet 2009. Då detta ställdes in anordnade i stället
våra tyska anförvanter med kort varsel en Familientag i Schloβ Schöntal samma år.
Släktförening genomförde sitt inställda stadgeenliga släktmöte på Näsby Slott i september 2010. Där beslutades åter att släktföreningen skulle vara värd för nästa internationella släktträff i Karlskrona 2013. Släktmötet beslutade också att skilja mellan
Släktmöte och Släktträff. Släktmötets huvudsyfte är de stadgeenliga släktmötesförhandlingarna med bl.a. val av ny styrelse. Släktträffens huvudsyfte är samvaro.
Tidigare internationella släktmöten i Sverige har varit på eller i anslutning till platser
förknippade med släktens historia:
1985: Kastlösa på Öland med närheten i Kalmar och Krusenstiernska Gården
1993: Kastlösa igen, nu också med närheten till det till Kalmar Länsmuseum skänkta
och 1991 ditflyttade Krusenstiernska släktarkivet. Efter släktmötet genomfördes dessutom en släktresa till Estland i fotspåren av släktens tidiga historia.
1997 arrangerade våra balttyska släktingar sin internationella Familientag i Eisleben,
anfaderns Philip Crusius von Krusenstiern födelseort, därtill på 400-årsdagen av
hans födelse den 1 maj 1597.
2001: Näsby Slott och Riddarhuset
4
Styrelsen har naturligtvis medgivit att Hans Allan Löfberg material kan användas till detta.
- 22 -
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
Det svenska släktmötet 1991 genomförs dessutom i Eksjö, med närheten till forna
släktgårdarna Edhult och Tunarp samt Askeryds kyrka, där flera släktingar ligger
begravda.
Till de internationella släktträffarna (tyska Familientag) inbjuds av tradition:
a.
Släktföreningsmedlemmar (nära anhöriga, som inte är medlemmar, får delta,
men får då betala ett mindre tillägg);
b. Utrikes släktmedlemmar, som är släkt med en Krusenstierna i rakt nedstigande
led på fädernet eller mödernet;
c. Övriga dvs. icke släktmedlemmar, som inbjuds av särskilda skäl.
Släktföreningens medlemmar har som bekant fortlöpande informeras om Släktträffen
i tidigare släktbrev, men också i särskilt informationsbrev i höstas.
I april förra året skickade vi ut information och inbjudan till sammanlagt 75 adressater i USA – ja, så många tillhör kategori b) ovan i USA. Detta resulterade i över 20
preliminärt anmälda till den 1 september. I oktober skickade vi information och inbjudan
• på tyska till redaktören för tyska Familienbrief, som nu fått den i Familienbrief
Nr. 52/2012, och dessutom direkt till nästa 30 e-postmottagare
• på engelska till de drygt 20 preliminärt anmälda anförvanterna i USA
• på svenska till samtliga medlemmar i Släktföreningen (varav 75 st per e-post).
Nu skriver vi äntligen 2013 och den internationella släktträffen står för dörren. Förberedelserna har pågått i flera år, men som intensivast under 2012. Mycket av planeringen för 2009 har kunnat ”återanvändas” – samma plats, logi, delar av programmet
etc.
Nu är det alltså dags att slutligt anmäla sig och betala in deltagaravgiften. Styrelsen
hoppas att våra ansträngningar skall belönas. Stor närvaro är vår belöning!
Nästa Släktmöte 2015
Även om den internationella släktträffen står närmast för dörren, vill styrelsen göra
Dig uppmärksam på att släktträffen i Karlskrona nu i maj 2013 inte innehåller några
formella släktmötesförhandlingar. Släktföreningens nästa ”formella” Släktmöte genomförs 2015. Information kommer att ges i kommande släktbrev.
Styrelsens verksamhet 2012
Styrelsens arbete kan som tidigare meddelats numera av den intresserade följas, om
man har internet, på hemsidan lösenordsskyddade del.
Det gångna årets verksamhet har präglats av förberedelserna för årets internationella
släktträff i Karlskrona. Styrelsemöten har varit några fler än ett ”vanligt” år, bl.a. var
styrelsen en helg i september i Karlskrona och en helg i november hos ordföranden i
- 23 -
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
Skövde. Övriga styrelsemöten har vår ledamot Ursula Grünerwald välvilligt ställt
sitt hem i Enskede till förfogande för våra möten. Tack Ursula!
Till ett av höstens styrelsemöten adjungerades Äldrerådet – ett mycket uppskattat
och värdefullt stöd i förberedelserna för släktträffen.
Den vakanta ledmotsbefattningen efter Robert von Krusenstierna har vi ännu inte
lyckats besätta. Vi vill gärna adjungera någon villig släktföreningsmedlem fram till
nästa släktmöte 2015.
Inför den Internationella Släktträffen 2013 kommer styrelsen också adjungera villiga
släktföreningsmedlemmar för olika insatser för och under träffen. Vi kommer härvid
ta oss friheten och kontakt dem vi tror kan vara intresserade.
Hör dock gärna av Dig till ordföranden om Du är intresserad av att göra en insats.
Räkenskaperna: Av tabellen nedan framgår det preliminära ”bokslutet” för 2012.
Förvaltningsår
Verksamhet
2012
Inkomst Utgift
INGÅENDE SALDO från 2011
Medlemsavgifter
Släktmöten (förberedelser, genomförande)
Släktbrev (tryck & porto)
Styrelsemöten (reseersättningar)
Finansiell poster (avgifter för PlusGiro mm)
HEM-sida och WEB-hotell
Diverse (Arkivet; Genealogi; Krusenstiernska Gården etc.)
Gåvor samt inkomst av försäljning av vissa "släktprylar"
SALDO 2011-12-31
17 669,04
11 500,00
6 632,00
1 404,00
2 986,00
456,00
450,00
100,00
400,00
17 541,04
Ersättningar: Styrelsen och Äldrerådet ersätts för billigaste färdsätt till styrelsemöten,
om de så äskar. Styrelseledamöter ersätts också utlägg för kopior/utskrifter.
Medlemmar. 31 december, 2012 hade släktföreningen 160 medlemmar jämföra med
147 st 2011. Påminnelse om medlemsavgiften skickades under våren ut till 13 medlemmar med gott resultat. För att säkerställa att medlemsanmälan når de som får
Släktbrevet per e-post skickas medlemsanmälan som vanligt ut till dem också per
brevpost. Detta minskar behovet av påminnelser avsevärt.
Släktbrevet. Släktbrevet nr. 25, 2011 skickades ut i januari 2012 till totalt 90 adressater, varav 21 per post och 69 per e-post. Släktbrevet publicerades dessutom på hemsidan enligt nu etablerad rutin. Styrelsen är tacksam för ju fler medlemmar som nöjer
sig med att få släktbrevet med e-post och via hemsidan (då man ju även kan ”njuta
av ” ev. färgbilder). Vi är naturligtvis fullt medveten om att flera medlemmar inte har
tillgång till dator på detta sätt eller av andra skäl önskar få släktbrevet per brevpost.
- 24 -
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
Hemsidan
www.krusenstierna.se har utvecklats som informations- och kommunikationsmedel
för släktföreningens medlemmar. Bakom detta ligger styrelsens duktiga webbredaktör och ”informatör”, Birgitta Weibull, som då det gäller tekniska haft ovärderligt
stöd av sin brorson, Richard W.
Hemsida uppdateras regelbundet, men i lugn takt och med rimlig ambition. Nu
kommer det främst bli med information inför den internationella släktträffen.
Den nya inloggningsmodellen till den lösenordsskyddade ”Föreningssidan” är etablerad. Den bygger på den egna e-postadressen och ett personligt lösenord. På så
sätt ökar säkerheten mot ”obehöriga besök”. Det är alltså viktigt att Du som är medlem och har internet kontrollera Din e-postadress i bifogat medlemsregister och
meddelar eventuella förändringar till styrelsen. Att Birgitta kan lägga upp Din korrekta e-postadress är en förutsättning för att Du skall kunna logga in på släktförenings slutna hemsida och komma åt släktbrevet – och alla annan information vi har
där.
Om Du/Ni har idéer är Du/Ni välkomna att höra av er till Birgitta på e-postadress:
[email protected]
Genealogi
Årets genealogiska arbete har kraftsamlats till att lämna underlag till Riddarhuset
inför 2013 års Adelskalender (AK) samt till att komplettera våra uppgifter avseende
släktingar i främst USA inför inbjudan till släktträffen.
Adelskalendern upptar numera ätternas hela nu levande personbestånd, dvs. även
de boende i utlandet. Riddarhuset skickar ut underlag till alla inför nytryck av AK,
men behöver stöd med information om framförallt boende i USA. Våra släktingar i
Tyskland och Polen har man relativt bra grepp om, bl.a. genom baltiska ridderskapets förening i Tyskland. Mot denna bakgrund skickad styrelsen ut ett upprop på engelska till 28 e-post- och 12 brevpostadressater i USA, Polen och Australien med hemställan om ”genealogisk information i AK-format”. Ett motsvarande upprop skickades också på tyska till våra släktingar där.
AK 2013 innehåller en viktig förändring, som styrelsen är mycket glada över att vi
lyckats få in i årets (och förhoppningsvis framtida) AK. Ättens stamträd visar nu de
ursprungliga benämningarna på ättens grenar enligt Elgenstiernas och Riddarhusets
stamtavla över ätten, dvs. den estländska, svenska, respektive adopterade ättegrenen. På så sätt åskådliggörs ingressens beskrivning av ätten bättre. Ättegrenarnas
respektive linjer (Riddarhusets benämning) kommer dock att ändras i takt med att
personbeståndet förändras.
AK 2013 innehåller två nyupptäckta Krusenstiernor - barnbarnsbarn till Herman
Mauritz (äldre bror till släktarkivets grundare Philip Herman), Janet Lynn, * 1954 och
hennes yngre syster Paula Jean, * 1964 tillkommit. Tyvärr har jag också kunnat konstatera att några amerikanska släktingar avlidit utan att vi fått kännedom om detta
- 25 -
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
(se genealogiska notiser sist i släktbrevet). Så här ser släktträdet ut nu, tyvärr med ett
försmädligt korrekturfel vad gäller släktens välkände världsomseglare Adam Johann.
Krusenstiernska släktarkivet
Årets arbete i Arkivet har dels omfattat fortsatt insortering av material som tillkommit under de senare åren, och att lägga alla små föremål i särskilda askar, vilket enligt
ägarna, Kalmar Läns Museum (KLM) behöver göras, dels förberedelserna för den lilla
utställning, som vi avser ha under den internationella släktträffen.
Styrelsens Arkivarie, Cecilia Friberg har bl.a. besökt Arkivet under en vårvecka. Undertecknad har dels arbetat där några timmar varje gång jag varit på styrelsemöte
med Krusenstiernska Gården, dels
några dagar i december.
Årets Arkivdag genomfördes planenligt lördagen den 28 juli. Totalt var vi
tolv personer, som först samlades för
en gemensam fika i KLM kafé och
sedan under några timmar fördjupade
oss i olika delar av Arkivet.
På bilden syns allas vår hedersmedlem i släktföreningen, Ulla Pehrsson,
dotter till Arkivets grundare Philip
Herman (1875-1938) tillsammans med
Jan Wojcik, son till Julia, född von Krusenstern (1920-1985). Jan har forskat i sin del
av Krusenstiernska släkten (Krusenstern) och hitta spännande historia med kopplingar till USA:s nuvarande allra högsta militärledning. Vi hoppas kunna få detta
beskrivet i kommande släktbrev.
2013 års Arkivdag genomförs lördagen den 27 juli kl. 13.00–17.00. Anmäl gärna i
förväg till vår arkivarie Cecilia Friberg (tfn 013-13 40 15 eller 0485-743 08) om Du avser besöka den, så att hon och styrelsen kan förbereda besöket.
- 26 -
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
Krusenstiernska gården i Kalmar
Släktens von Krusenstiernas representant (suppleant till Kalmar Läns Museum ledamöter) i Stiftelsen Krusenstiernska Gården styrelse främsta uppgift att tillse att
testatorns, frk Hulda Nydell, intensioner med sin donation efterföljs. Det gäller bl.a.
att hitta en balans mellan de nödvändiga inkomstbringande aktiviteterna och bevarandet av gårdens kulturvärde att kunna visa upp för allmänheten.
Årets viktigaste nyhet torde vara att förteståndaren sedan många år, Christine KihlOlofsson, avgick med pension vid årsskiftet. Ny föreståndare är Magdalena (Lena)
Korsman. Lena är 35 år, kommer från Sveg och har varit lärare i bild och slöjd i
Gävle, koordinator/bokföringsansvarig på ett företag i Kalmar som arbetar med
kund- och personalvård genom äventyr och naturupplevelser samt har genomgått en
två-årig utbildning i kultur och marknadsföring.
Lena har redan hunnit leverera, dels en hemsida, www.krusenstiernskagarden.se och
Facebook (gå in och gilla!) , dels en karta över alla Krusenstiernska Trädgårdens träd,
såväl de gamla som de nyplanterade, som tillhör Klonarkivet. Avsikten är att kartan
skall kunna användas av besökande. Det lovar gott för framtiden.
Renovering av fastigheten fortskrider. På vagnsboden har taket tjärats, nya (tidsenliga) pannor lagts, fasaden skrapats och målats. Under 2013 kommer det karakteristiska staketet runt gården borstas och målas in- och utvändigt. Ytterligare tre träd
kommer att planeteras som ett led i trädgårdens förnyelse. Alla dessa arbeten sker
under överinseende av Länsstyrelsen, då både byggnader och trädgården är byggnadsminne sedan 1985.
De årliga aktiviteterna, tillsammanas med kaffeserveringen, viktiga intäkter som
komplement till de bidrag Stiftelsen får från Kalmar kommun för drift och underhåll,
har i stort varit desamma. Sommarteatern ”Hjälten från Kalmarsund” med Robert
Gustavsson, Suzanne Reuter blev en ekonomisk framgång.
Det har kommit en del frågor till undertecknad avseende namnet ”Krusenstiernska
Teatern”. Varken släktföreningen eller undertecknad har varit inblandad i namnet,
som verkar ha ”etablerats spontant” av sommarteaterns arrangörer utan tanke på ev.
”varumärkesintrång” eller dylikt. Då teaterns namn kanske inte är odelat positivt för
namnbärare etc., har jag väckt frågan i Krusenstiernska Gårdens styrelse inför ev.
framtida kontrakt. Hör av Dig om Du har synpunkter.
Stipendier/Understöd
Medlemmar av Sveriges Ridderskap och Adel torde genom Riddarhuset tidskrift
Arte et Marte var medvetna om möjligheten att söka stipendier och understöd. Undertecknad vill dock åter informera om att det från Johanniterorden i Sverige går att
söka bidrag för enskilda ekonomiskt behövande gamla och/eller sjuka – även om
man inte tillhör Ridderskapet och Adeln. Gå in på www.johanniterorden.se eller
kontakta undertecknad om Du vill veta mer.
- 27 -
Släktföreningen
von Krusenstierna
Släktbrev nr: 26
2012
Genealogiska notiser
Följande notiser om släktföreningens medlemmar och ättemedlemmar i övrigt äger
styrelsen kännedom om5. Avseende utländska anförvanter upptas normalt endast
ättemedlemmar, namnbärare eller ingifta i släkten von Krusenstierna.
Gifta
Stig Philip Alexander, * 1985 och Elisabeth Erika Lönnqvist; * 1984
Kristian Philip Johan, * 1977 och Linda Margareta Ibanez Ekerlund, * 1987
3 december 2011
15 mars 2012
Födda
Lars Wilhelm Edvard, son till Stig Philip Alexander och Elisabeth Erika
Viktor Jan Philip, son till Kristian Philip Johan och Linda Margareta
Jämna födelsedagar 2013
90 år
Otto P von Krusenstierna
Hannelore von Krusenstierna
Eva Olenius
William (Bill) Krusen (USA)
85 år
Luciel von Krusenstiern (CDN)
Marvin Frank Mowrey (USA)
80 år
Ylia Mikailovna Belencova (RUS)6
Charles (Chuck) Krusenstjerna (USA)
75 år
Douglas von Krusenstierna
Urban von Krusenstjerna
Margarethe Librell
Bengt Librell
Lars Carlstedt
Annelore Taube (TYS)
Dr Marie D von Krusenstern (PL)
70 år
12 maj 2012
26 mars 2012
65 år
Kersti Grünerwald
Magdalena Reid
Donna Sue Krusensterna (USA)
60 år
Julie von Krusenstierna
Ann-Kristin Weibull
Wayne Thomas Krusen (USA)
55 år
Nina von Krusenstierna
Fredrik von Krusenstjerna
Sven Widerberg
Fred von Krusenstiern (USA)
Sara Lee Krusenstjerna (USA)
Brenda Kay Krusenstjerna (USA)
Lee Allen Krusenstjerna (USA)
Judy Krusensterna (USA)
Andrew (Andy) Krusensterna (USA)
50 år
Anne-Sophie von Krusenstierna
Lorita Librell-Holzner
Mats Wiberg
Tomaz von Krusenstern (PL)
Jolanta von Krusenstern (PL)
Mary Alice Monthei, * v K* (USA)
Julie Frank Krusenstjerna (USA)
Karl Edmund Cruse (USA)
Jan von Krusenstierna
Michael von Krusenstierna
Ann von Krusenstierna Wihlborg
Werner Grünerwald
Öijvind Sjursen
Björn Thulin
Frieder von Krusenstjern (TYS)
Avlidna
Grace Adeline Krusen, född Partch (USA)
Kimberly J Krusenstjerna, född Edwards (USA)
Hans-Otto von Lilienfeld-Toal (Tyskland)
Vernon Richard Herman Anderson (USA)
Ellen Louise Glenny Anderson (USA)
2010
2 december 2011
27 juli 2012
27 april 2012
2 juli 2012
5 Informationskällor: Muntliga, Adelskalendern 2013, Riddarhuset genealogiska avdelning samt Familienbrief nr 52/2012. Med ”ättemedlemmar” menas släktmedlemmar i och utom Sverige, vilka finns
upptagna i Adelskalendern (2013).
6 Maka till ätten von Krusenstiernas huvudman, Alexej Vladimirovich Krusenstern (Moskva)
- 28 -