Släktföreningen von Kru Krusenstierna Släktbrev Nr 26 2012 2012 Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 Skövde, januari 2013 God fortsättning på det nya året och välkommen till årets släktbrev. Temat i släktbrevet är årets internationella släktträff i Karlskrona den 16 – 19 maj. Du kommer kanske att känna igen en del text från tidigare släktbrev inför det internationella släktmötet 2009 på samma plats, vilket vi sedan tyvärr tvingades ställa in. Liksom tidigare inför stora internationella släktmöten/-träffar i Sverige har styrelsen beslutat att även skicka ut släktbrevet med inbjudan till ett antal släktingar, som (ännu inte?) är medlemmar i släktföreningen. Därmed hoppas vi naturligtvis, dels att vi skall kunna värva några nya medlemmar till släktföreningen, dels ge dem möjlighet att delta i släktträffen. Släktbrevet skickas ut enligt nu etablerad rutin, dvs. med e-post till dem som så medgivit och med brevpost till övriga. Samtidigt publiceras släktbrevet på hemsidan. Detta förfarande har inneburit en avsevärd kostnadsbesparing vad gäller tryck och porto. ALLA släktföreningsmedlemmar får dock per post (i förekommande fall som bilaga till släktbrevet) anvisningar för medlemsanmälan för 2013. Du som är medlem och har internet, glöm inte att kontrollera Din e-postadress i bifogat medlemsregister. Att vi har Din korrekta e-postadress är en förutsättning för att Du skall kunna logga in på släktföreningens lösenordsskyddade Föreningshemsida och där komma åt släktbrevet – och alla annan information vi har där. Sist men inte minst vill jag som ordförande tacka mina styrelsekollegor, Äldrerådet och övriga funktionärer i släktföreningen för era insatser under året. Utan era frivilliga insatser och ert engagemang blir det ingen verksamhet i Släktföreningen. Styrelsen hoppas att Du skall finna föreliggande släktbrev läsvärt. Ordförande – GLÖM INTE - MEDLEMSANMÄLAN för 2013 senast den 1 mars 2013 (se bilagan) -2- Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 Till minne Inom loppet av några månader har två anförvanter i USA, makarna Vernon och Ellen Anderson, avlidit. De torde framför allt vara bekanta för de släktföreningsmedlemmar, som deltagit i släktens internationella släktmöten. De deltog för första gången, tillsammans med Vernons kusiner, Marion Larson och Helen Hamilton, i det internationella släktmötet på Kastlösa 1993. Därefter deltog makarna vid släktmötena i Eisleben 1997, Stockholm 2001 och Freising 2005. Vernon Richard Herman Anderson föddes den 2 september 1928 i Minneapolis/Minnestota och växte även upp där. Han var barnbarn till Karin Hermina (18791938), äldsta dotter i en syskonskara om sex barn till Herman Mauritz (1856-1938) von Krusenstierna (äldre bror till släktarkivets grundare, Philip Herman). Herman emigrerade till USA 1887. Vernon tjänstgjorde i amerikanska armén under Koreakriget, varefter han utbildade sig till ingenjör vid University of Minnesota. Han gifte sig med Ellen Louise Glenny och de flyttade till Seattle där Vernon sedan arbetade i 37 år vid Boeing Company. Vernon tyckte om samvaron med sin familj och vänner från hans omfattande vandringar, jakter och utrikes resor och äventyr. Han var en aktiv frivillig i scoutrörelsen och kyrkan. Vernon avled stilla den 27 april 2012. Ellen Louise Glenny Anderson föddes den 28 augusti 1932 i Mankato/Minnesota. Hon växte upp i Minneapolis och tog examen vid University of Minnesota. Hon gifte sig med sin ”college sweethart” Vernon. Efter flytten till Seattle blev hennes huvudsakliga uppgift att ta hand om familjen och de fyra barnens uppväxt. Ellen var aktiv i kyrkan och flera föreningar, vilket innebar mycket resor. Hon tyckte om samvaro med släkt och vänner, trädgårdsskötsel och att sticka. Ellen avled den 2 juli 2012. Hans-Otto von Lilienfeld-Toal Hans-Otto föddes i Kiel den 26 oktober 1923, men växte upp i det dåvarande Reval, numera Tallinn. Hans-Otto var son till Fil.dr. Hans-Paul von Lilienfeld-Toal (adliga ätten 497) och hans hustru Gabriele, född von Krusenstjern (syster till släktens tyska genealoger Georg och Ewert von Krusenstjern). Hans-Otto tillhörde den sista årsklass, som gick i Revals domkyrkoskola. Han kände sig genom sin uppväxt starkt förbunden med Estland och besökte ofta landet efter dess återvunna självständighet. Hans-Otto var soldat under andra världskriget och återvände 1945 från amerikansk krigsfångenskap, för att studera arkitektur. Han blev snabbt framgångrik med bl.a. ett långvarigt engagemang i Teheran, vilket dock fick ett både tragiskt och kostsamt slut i och med revolutionen. Dels förlorade han åtskilliga affärskollegor, dels blev många projekt obetalda. Hans-Otto var mycket aktiv i det baltiska ridderskapets förening i Tyskland, där han både innehade flera förtroendeposter genom åren, men också författade talrika artiklar. Hans-Otto avled den 27 juli 2012. (Utdrag ur „Nachruf“ i Familienbrief Nr. 52/2012) -3- Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 Släktens historia – tema Karlskrona / Ordföranden Som framgår på annan plats i släktbrevet har vi genom åren har vi haft möjlighet att arrangera och/eller delta i släktmöten på platser med anknytning till släkten. Det ligger i linje med Släktföreningens stadgar: ”Utforska släktens historia och göra den känd för släktmedlemmarna.” Valet av Karlskrona för årets internationella släktträff följer traditionen. Släktbrevets numera återkommande avsnitt ”Släkthistoria” ägnas därför: Krusenstiernor i Karlskrona En övervägande del av detta avsnitt är hämtat ur Åsa von Krusenstjernas ”Berättelser om vår släkts rötter. Något om våra rötter tillbaka till Philip Crusius von Krusenstiern” (2011) , som Åsa skrivit för sina barn, men som släktföreningen fått tillstånd att använda för att sprida kunskap om släktens historia. I det följande kommer delar ur Åsas spännande och personliga berättelse återges, som beskriver dels hur den i Estland sedan adlandet 1649 boende svenska adliga släkten von Krusenstierna i början av 1700-talt kom till Sverige, dels några av släktens mest namnkunniga personer med anknytning till Karlskrona och deras livsöden. Först lite statistik. Om man gör en ”ovetenskaplig” sökning på namnet ”Karlskrona” i Riddarhusets stamtavla årgång 2012 (bygger på Elgenstiernas genalogi och upptar ättens hela personbestånd – levande och döda – från anfadern enligt Riddarhusets agnatiska princip) över den adliga ätten 460 von Krusenstierna, får man en första uppfattning av anknytningens omfattning. Med reservation för ev. felaktigheter i den ovetenskapliga undersökningen har över 40 personer (säkert många fler, men ibland är stamtavla ofullständig avseende ortsangivelser) ”Karlskrona” i stamtavlans respektive levnadsbeskrivning. Av dessa personer har dokumenterat: • • • • • • 32 personer Karlskrona som födelseort 8 personer Karlskrona som vigselort 3 s personer t i olika omfattning och under varierande tid ägt fastigheter där, 13 personer haft sin yrkesverksamhet i där under kortare eller längre tid, 13 personer avlidit i Karlskrona och slutligen l8 personer begravts på någon av stadens kyrkogårdar Historisk bakgrund – ur Åsas släktkrönika Släktens anfader Philip von Krusenstiern (1597-1676) var gift två gånger. I dessa två äktenskap hade enligt uppgift elva barn fötts. Flera dog späda och när Philip von Krusenstiern dog fanns endast en son kvar i livet. -4- Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 Adolf Friedrich von Krusenstiern (1652-1687) var den ende av barnen som överlevde fadern. Han var vid Krusenstierns död tjugofyra år och nygift med Johanna Katharina Taube (1657-1738), dotter till den svenske översten Ewert Taube till Machters och Odenkat och hans hustru Elisabeth Catharina von Wrangell av huset Sauss. Som svensk kapten hade Adolf Friedrich tjänstgjort under sin blivande svärfar och deltagit i fälttåget mot kurfursten av Brandenburg i en armé som var otillräckligt utrustad och som därför till stor del gick under. Adolf Friedrichs ekonomi var usel och vid faderns död förvärrades situationen då dödsboet var skuldtyngt. I arvet ingick visserligen faderns samtliga gods, men de gav inte mycket i avkastning. Ahagfer pantsatte han hos stallmästaren Johan Hastfer men arrenderade det själv. Den sentida släktingen författarinnan Agnes von Krusenstjerna kunde sin släkthistoria och gav sin romanfigur Tony efternamnet Hastfehr. Alla godsen drogs sedan in till svenska kronan i Carl XIs reduktion 1685. Adolf Friedrich fick fortsätta att arrendera Haggud och Ahagfer, men till slut kunde han inte betala sina arrenden. Han blev också tvungen att avstå sitt hus på Domberget till sin svåger Ewert Wolmar von Wrangel efter domen i en process om systerns hemgift. Adolf Friedrich var kapten och chef för åttonde kompaniet när han 1687 dog trettiofem år gammal. För den trettioåriga änkan var situationen förtvivlad. Hon stod ensam med fyra barn utan möjlighet att försörja dem. Ett femte barn hade fötts och dött året innan. Ett nytt äktenskap med en välbärgad löjtnant von Stauden från Livland räddade henne men när han dog omkring 1709 kunde hon inte längre livnära sig i Estland som efter slaget vid Poltava var ryskt. Innan hon flydde ur ett härjat Estland lät hon bortarrendera Haggud och Ahagfer övertogs av pantinnehavarna. Hennes äldste son Ewert Philipp befann sig i rysk fångenskap och sonen Adolf Fredrik krigade i Finland. Dottern Maria var gift sedan 1695 med Carl Gustav von Wrangell som var kapten vid överste von Pahlens regemente. De hade fyra barn varav en son redan var i tjänst i Åbo. Den äldste sonen tror jag blev kvar i Estland på godset Fall medan de två yngsta tycks ha följt med sin mormor i flykten till Finland. Genom berättelsen om denna mormors Johanna Katharina Taubes vidare öden får vi svaret på frågan: Hur kom det sig att vi fick en svensk gren? Johanna Katharina Taube var som nämnt änka även efter sin andre man, Matthias von Stauden Hon flydde först till Viborg där hennes son Adolf Fredrik var förlagd och hans hustru och deras barn bodde. De hade fem barn och 1713 då det yngsta barnet var nyfött och det äldsta sex år stupade Adolf Fredrik i slaget vid Pälkäne. När Adolf Fredriks hustru dog ett år senare tog Johanna Katharina Taube hand om de fem föräldralösa barnen von Krusenstiern och flydde med dem till Sverige. Hon hade också med sig två av dottern Marias barn, dotterdottern Johanna Margarethe Wrangell som var tretton år och Gerd Friedrich Wrangell som var elva år. Johanna Katharina Taube var nu femtiosju år vilket inte var en obetydlig ålder på den tiden och med tanke på att en flykt mitt i brinnande krig och med den tidens resemöjlig-5- Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 heter bör ha varit mycket svår menar jag att hon var en osedvanligt stark och modig kvinna. Hon var dock inte ensam, den avlidna sonhustruns syster Anna Dorothea Wrangell, flydde med henne och hjälpte henne att ta hand om barnen. Anna Dorothea Wrangell var gift med en överstelöjtnant Lode, om han var död eller i fångenskap är ovisst. I Sverige fick de under tre år understöd från kommissionen för finska flyktingar under den stora ofreden. I den förteckning som finns över kommissionens utbetalningar nämns två dotterbarn och överste von Krusenstierns fem barn. Mellan 1714 och 1716 delades understödet ut. Om de också fick inkvartering vet jag inte, men som jag ska berätta senare fanns nära släktingar i Stockholm och det är troligt att de på något sätt kunde ta emot flyktingarna. När Johanna Katharina återvände till Estland efter fredsslutet 1721 var vår blivande svenska anfader Mauritz Adolf placerad vid amiralitetet i Stockholm och ansågs väl kunna klara sig själv fjorton år gammal. Hans bror Philipp Otto hade dött under vistelsen i Stockholm, men de tre systrarna (Christina Johanna, Friederike Sidonia och Anna Elisabeth) följde sin farmor tillbaka till Estland där de alla var födda. Barnen von Krusenstiern var då tolv, elva och åtta år och jag gissar att de där kunde bo på Ahagfer hos Johanna Katarinas äldste son Ewert Philip, som hade frigivits och återvänt till Estland. Barnbarnen Wrangell följde troligen också med sin mormor till Estland. Det är alltså i barnbarnsgenerationen till anfadern Philip det bildas två grenar i släkten. Adolf Friedrichs och Johanna Katarina Taubes äldste son Ewert Philip blir stamfar för den estländska grenen medan deras andre yngre son Adolf Fredrik blir stamfar för den svenska grenen. Adolf Friedrichs och Johanna Katarina Taubes yngre son Mauritz Adolf var sju år gammal när han kom till Sverige 1714. Redan som trettonåring kom han i örlogstjänst, gjorde sin första sjöresa med fregatten Jarramas i Östersjön och blev samma år arklimästare1 vid amiralitetet i Stockholm. När farmodern lämnade Sverige var Mauritz Adolf fjorton år och redan i färd med sin officersutbildning. Han blev konstapel 1722, löjtnant 1729, kaptenlöjtnant 1733 och skeppskapten 1736. 1738 blev han chef för ett amiralitetsvolontärkompani, 1742 utnämndes han till amiralitetskapten, 1760 till schoutbynacht2 och 1763 till vice amiral. Från 1771 var han amiral, amiralitetsråd och kommendant i Karlskrona. Arklimästare var beteckningen för en underofficer av lägsta graden vid svenska örlogsflottans artilleristat. Arkli var i äldre tid aktersta delen av ett linjeskepps understa kanondäck eller batteri. Arklimästaren lydde under konstapeln. (Wikipedia 2013) 2 Schoutbynacht (nederländska schout-bij-nacht) var en sjöofficersgrad, som använts bland annat i den svenska och amerikanska flottan. I Sverige användes den sedan 1600-talets senare del och motsvarande vad som sedan 1771 kallats konteramiral. Titeln härstammar från Nederländerna, inom vars marin den ännu förekommer och har rang mellan viceamiral (Vice-Admiraal) och kommendör (Commandeur). (Wikipedia 2013) 1 -6- Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 Från Mauritz Adolfs unga år finns en berättelse i Carl Tersmedens memoarer. Under arbetet med sin bok om Ornö hittade vår (Henrik och Åsas, red. anm.) vän Claes Melin där en notis om Krusenstjerna och satte mig på spåret. Det är jag mycket tacksam för, det gjorde nämligen att jag fick förklaringen till några sammanhang som annars hade varit omöjliga att förstå. Historien var denna: 1732 skulle Greve Evert Diedrich Taube med sin stora familj resa till Karlskrona för att där tillträda en tjänst vid amiralitetet. På vägen gjordes ett par veckors uppehåll på Taubes gård Sundby på Ornö innan det var dags att ta farväl av dottern Hedvig Hon skulle nämligen inte följa med till Karlskrona utan föras tillbaka till Stockholm där ett rum på slottet gjorts redo för henne. Hedvig var bara sexton år när hon med faderns goda vilja men utan hennes blev älskarinna till kung Fredrik I av Hessen, vars gemål var Karl XIIs syster Ulrika Eleonora. Som tack för att ha ”givit bort” sin dotter till kungen befordrades Taube och kunde rädda sin dåliga ekonomi. Hedvig blev sedermera riksgrevinna von Hessenstein och födde kungen fyra barn. De två sönerna fick titeln furste von Hessenstein. Vid det fjärde barnets födelse dog hon trettio år gammal. Tersmeden som följde Hedvig Taube fram och tillbaka till Ornö skriver att ”löjtnanten (sedermera amiralen) Mauritz Krusenstjerna, som släktinge af gref Taube” var kommenderad att föra segeljakten Amalia. Släktskapet han refererar till förstod jag var Mauritz Adolfs farmor Johanna Katharina Taube. Men att det var ett så nära släktskap hade jag inte gissat. Johanna Katarina Taubes föräldrar var Ewert Taube till Machters, Odenkatt och Pallal och hans hustru Elisabeth Katharina von Wrangell av Sauss. De hade åtta barn. Äldst av dem var Friedrich Ewert och Johanna Katharina var nummer sex i barnaskaran. Friedrich Ewert hade med sin hustru Beata Elisabeth Wrangell af Adinal sexton barn. Äldste sonen var Evert Diedrich. Han var född 1680 och gifte sig 1710 med Christina Maria Falkenberg av Trystorp. Det är alltså den greve Taube som refereras till i Tersmedens berättelse. Johanna Katarina och Friedrich Ewert var alltså syskon, deras söner Evert Diedrich och Adolf Fredrik kusiner och Mauritz Adolf och Hedvig och hennes syskon var sysslingar. Jag kan tänka mig att Johanna Katarina när hon kom som flykting med sina barnbarn tog kontakt med sin brorson och förhoppningsvis fick hon hjälp av honom. Evert Diedrich bodde på Blasieholmen där han ofta tog emot den levnadsglade kung Fredrik. Mauritz Adolf bevistade 1738 och 1760 års riksdagar. Vid den senare var han ledamot av sekreta utskottet. Vid den första 1738 fick han i uppdrag att göra en diplomatisk resa till Turkiet men fick förhinder och Malcolm Sinclair fick resa i stället, en resa som slutade med att. Sinclair mördades av ryssarna på hemvägen. Händelsen som väckte en våldsam vrede eldad av den populära ”Sinclairvisan” kan ha bidragit till hattarnas olycksaliga krig mot Ryssland 1741. -7- Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 Mauritz Adolf von Krusenstjerna gifte sig i Karlskrona 1737 med Anna Maria von Gertten (1715-1747). Hon var dotter till amiralen Gustaf Wilhelm von Gertten och friherrinnan Anna Maria von Otter. Mauritz Adolf och Anna Maria von Gertten fick sex barn under de tio år äktenskapet varade, vid sjätte barnets födelse dog modern i barnsäng. 1751 ingick Mauritz Adolf nytt gifte med den första hustruns kusin Barbara Elisabeth von Otter (1730-1795), dotter till generalmajoren Carl von Otter till Bergkvara och Catharina Tham. I det äktenskapet föddes ytterligare sju barn. Red. anmärkning: Så långt ur Åsas berättelse, nu några uppgifter ur Riddarhusets stamtavla: Mauritz Adolf hade som sagt tretton barn i två äktenskap: 1. Johanna Maria (1738-1802). Gift med översten vid amiralitetet Nils Grameen. Deras söner blev 1801 och 1805 adlade och adopterad von Krusenstjerna3. 1. Christina Beata (1739-1740). 1. Gustaf Adolf (1741-1767). Yngling vid faderns amiralitetsvolontärkompani 1744. Avsked 1749. Student i Lund 1757. Jur. examen 1758. Extra ordianrie tjänsteman i amiralitetskollegium 1758. Auskultant i amiralitetsöverrätten. Konstituerad kopist vid amiralitetskollegium 1760. Kopist 1762. Auskultant vid Göta hovrätt 1763. Vice notarie 1763. Extra ordinarie notarie vid amiralitetskollegium 1764. Död ogift. 1. Edvard Vilhelm (1744-1772). Kadett vid amiralitetskadettkåren 1757. Underofficer 1762. Officersexamen 1762. Konstituerad extra löjtnant 1762. Löjtnant 1763. Han deltog i pommerska kriget 1757–1762 och bevistade därunder blockaden av Kolberg 1761. Död ogift. 1. Mauritz Salomon (1746-1810). Överste. Se vidare nedan. 1. Anna Barbara (1747-1808). Gift med sin frände, Överhovpredikanten, doktor Carl Magnus Wrangel af Sage och Waschel. 2. Catharina Elisabet (1753-1847). Ägde tillsammans med sina båda ogifta systrar hus i Växjö. Död ogift. 2. Carolina Sidonia (1756-1840). Död ogift. De blev stamfader till den första (äldre) respektive andra (yngre) adopterade grenen. Begreppet adopterad står således för att de genom sitt släktskap på mödernet med den på Riddarhuset introducerade adliga släkten von Krusenstierna fick tillåtelse ta det namnet och således tillhöra adliga ätten von Krusenstierna. I 2013 års Adelskalendern beskrivs det på följande sätt: ”Ätten består av två genom gifte befryndade släkter, med en äldre ursprunglig ättegren och två yngre adopterade ättegrenar.” Den äldre adopterade grenen är enligt Riddarhusets agnatiska principer för hur adelskap ärvs utslocknad sedan 2007. Den yngre adopterade grenen benämns numera av Riddarhuset den adopterade ättegrenen. Flera släkter på Riddarhuset har dylika adopterade grenar. 3 -8- Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 2. Carl Philip (1757-1762). Yngling vid faderns amiralitetsvolontärkompani 1760. 2. Charlotta Magdalena (1758-1840). Död ogift. 2. Sebastian (1760-1836). Överste. Se vidare nedan. 2. Fredrik (1763-1804). Student i Uppsala 1778. Jur. examen. 1782. Auskultant i amiralitetsöverrätten 1782 och i Göta hovrätt 1783. Vice häradshövding 1787. Auditör vid Västgöta kavalleriregemente 1787. Häradshövding i Skånings, Kinnefjärdings och Kinne härader i Västergötland 1796. Lagmans karaktär 1800. Adjungerad ledamot i Göta hovrätt 1800. Deltog i fälttåget till Göteborg mot danskarna 1788. Ägde hus i Skara. Död ogift. 2. Eva Ulrika (1765-1835-05-17). Gift med majoren Johan Rudebeck. Red. anmärkning: Nedan följer nu en presentation av de Krusenstiernor, förutom Mauritz Adolf, som på olika sätt varit verksamma i Karlskrona. Släktbrevets begränsade sidantal medger bara att de namnkunnigaste släktingarna med högre befattningar i Karlskrona kan ges en närmare personbeskrivning. Vi tar åter hjälp av Åsas berättelse, men även av uppgifter ur Släktarkivet och Riddarhusets stamtavla. Nedanstående översiktligt släktträde åskådliggör släktbanden. Mauritz Salomon von Krusenstjerna (1746-1810) gick i sin fars fotspår och blev sjöofficer. Han började som tolvåring i faderns volontärkompani, fick sin officersexa-9- Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 men 1763 och blev löjtnant nästa år. Men efter det ägnade han tjugo år åt resor med Svenska Ostindiska kompaniet. Först 1788 var han tillbaka som sjöofficer då han förde skeppet Ömheten i slaget vid Hogland. Där utmärkte han sig och befordrades till överste, men året därpå tog han avsked från sin tjänst. I tjugo år mellan 1764 och 1784 gjorde han nio resor till Kanton i Kina och skapade sig genom dessa en stor förmögenhet. Han förde också hem en mängd föremål som nu finns hos flera av oss släktingar. Vid första resan med skeppet Finland var han bara arton år men redan 1766 var han fjärde styrman på Lovisa Ulrika, sedan tredje styrman på Riksens ständer och Adolph Fredrik, kanske andre styrman på Kronprins Gustav och förste styrman på Finland 1776-1777. På de tre sista resorna han gjorde var han kapten, 1778-1779 på Finland, 1780-1781 på Adolph Fredrik och 1782-1784 på Gustav III. De ostindiska resorna var inte ofarliga, hårt väder och stormar var ödesdigra i segelfartygens tid. För ostindiefararna tillkom riskerna för överfall. Det rådde svår konkurrens om handeln från engelsmän och holländare och det hände att skeppen blev kapade. Men om man kom oskadd tillbaka till Göteborg fanns stora vinster att hämta. De exotiska föremålen som inhandlats i Kina såldes på auktion och varorna var åtråvärda. Det var siden, lackarbeten och kanske framför allt porslin som fraktades i stora mängder. Det mesta av det kompaniporslin som finns i vår släkt kommer från Mauritz Salomons resor. När Mauritz Salomon kom tillbaka till Karlskrona var han en förmögen karl och ansedd som ett gott parti för stadens döttrar. Han hade kontant köpt godset Tunarp i Askeryds socken i Ydre på gränsen mellan Östergötland och Småland. Godset utökades senare med gårdarna Edhult och Kulla. I Karlskrona blev Mauritz Salomon vilt förälskad i konteramiralen Grubbes dotter Ebba och det ryktades om förlovning. Ebba insjuknade emellertid och när hon till allas förvåning skickade tillbaka den ring som skulle vara tecken på den hemliga förlovningen förstod man att sjukdomen hade samband med hennes tvekan inför ett giftermål med Mauritz Salomon. I de tidigare citerade Tersmedens memoarer kan man läsa om händelsen. ”Änteligen kom ryktet, att fröken Ebbas oro härrörde sig af missnöje med sin amant, och att hon ärnade rifva upp denna förlofning. Landshöfdingen baron Köhler som hennes förmyndare fick hennes första förtroende i detta ämne. Han blef faselig surprinerad att höra en ung, vacker, artig och munter, men fattig flicka vilja refusera ett så fördelaktigt partie af en karl med ansenlig egendom. Men alla föreställningar gällde intet, utan Köhler fannt sig föranlåten att gilla hennes raisoner… Några dagar efter reste alla 4 fröknarna Grubbe upp till Jönköpings län, att hälsa på deras släktingar och för att Ebbas hälsa, som af chagrin var faselig delabrerad, måtte retableras genom motion och förändrat klimat. Under denna resa har baron Knorring gjort hennes bekantskap, och kanske hennes tycke mera fallit på honom då de nu äro förlofvade. Ett så stadgadt beslut hos en flicka af 18 år, som själf egde knappt 5000 plåtar och för tycke och humeur likväl refuserade en rik, ung och vackrare karl för en baron med icke ens 1.000 plåtars revenue, är visserligen en anmärkningsvärd anekdot.” - 10 - Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 Hur kränkt och nedbruten än Mauritz Salomon kan ha varit av denna händelse dröjde det inte länge förrän han hittade en ny kärlek i Ebbas yngre syster Anna Magdalena Grubbe (1765-1835) som var nitton år yngre än Mauritz Salomon. Med henne gifte han sig 1789 och paret flyttade till Tunarp. Hon var dotter till konteramiralen Carl Gustaf Grubbe och Anna Magdalena Rutensparre. Tunarp Om livet i Ydre under 1800-talet har Malin Mattson skrivit en bok som till en del handlar om Tunarp och dess ägare under den Krusenstjernska tiden. Mauritz Salomon som dog redan 1810 förekommer inte i hennes berättelser, men om Mauritz Salomons hustru skriver hon: ”Överstinnan von Krusenstjerna var en mycket begåvad kvinna, som utom åt skötseln av sina nio barn och omsorgen om sina gods också ägnade sin tid åt litterära intressen, varåt hennes håg låg. … Fattiga och behövande hjälpte hon mången gång. En gång ”när en stad suckade på askan av sina av eld förtärda boningar”, kom där en betydlig gåva med den blygsamma underskriften ’Från Tunarp’. Hon ägde efter mannens död Tunarp och bodde där under hela sin änketid.” Vid Anna Magdalenas jordfästning höll hovpredikanten och den kände psalmförfattaren Samuel Hedborn likpredikan där han prisade hennes godhet. Kistan sattes in i det gravkapell i Askeryds kyrka som var gemensamt för släkterna Schmiterlöw och von Krusenstjerna. De Krusenstjernska kistorna flyttades senare ut på Askeryds kyrkogård. Mauritz Salomon bevistade riksdagarna 1786, 1789, 1792. Han var ledamot av bankoutskottet 1789 och 1800 och medlem i sekreta utskottet 1792. Tyvärr, och märkligt nog, finns inget porträtt vare sig på Mauritz Salomon eller på Anna Magdalena. Det var ju annars vanligt att man lät sig avmålas och nog hade det varit roligt att se hur paret på Tunarp såg ut. - 11 - Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 Sebastian von Krusenstjerna (1760-1836) började som kadett i flottan när han var tretton år. Som löjtnant utmärkte han sig i slagen vid Hogland, Öland och Reval, blev kapten 1788, överstelöjtnant 1795 och till slut överste i örlogsflottan 1809. Hans halvbror Mauritz Salomon hade dött 1810 och när han lämnat sin tjänst 1816 flyttade han till Tunarp för att hjälpa sin svägerska med skötseln av godset som förutom det egna hushållet omfattade 54 gårdar och torp med minst 270 personer. Anna Magdalena von Krusenstjerna var en duglig och praktisk kvinna, men med åtta barn mellan tio och tjugo år att dra försorg om var hon nog tacksam att få hjälp av sin svåger med bland annat ekonomin. Förutom att Sebastian var ett stöd för sin svägerska deltog han i barnens uppfostran. De kallade honom för ”Gubba överste” vilket kan tyckas vara ett öknamn, men nog var ett kärleksfullt tilltal då han tycks ha varit omtyckt av alla. Anna Magdalena var änka i tjugofem år och först efter hennes död 1835 flyttade Sebastian till sina systrar i Växjö där han dog efter ett år. Sebastian gifte sig aldrig. Mauritz Salomons son Gustaf Philip von Krusenstjerna (1797-1849) var kadett vid Karlberg, underlöjtnant vid örlogsflottan, kapten 1834 och tygmästare i Karlskrona 1837. Efter moderns död köpte han tillsammans med sin svåger Carl Printzensköld Tunarp av de övriga dödsbodelägarna, men sålde fem år senare sin del till svågern. Han blev bofast i Blekinge där han ägde flera gårdar, Vedeby i Augerums socken, Gungärde (Sofiedal) i Rödeby socken och Öijersjö i Lösens socken samt ett hus i Karlskrona. 1835 gifte han sig med Fredrika Wilhelmina Danielsson (1813-1847) och fick med henne sex barn. Gustaf Philip dog genom en olyckshändelse 1849 i Karlskrona. Så över till de adopterade grenarna. Först den 1:a, äldre, adopterade grenen: Mauritz Peter Grameen von Krusenstjerna (1766-1813) föddes till namnet Grameen. Hans föräldrar var överste Nils Grameen och Johanna Maria von Krusenstjerna (äldst av Mauritz Adolf tretton barn). Mauritz Peter adlades 1801 och fick då ta namnet von Krusenstjerna efter sin mor och blev på så vis stamfar för den första adopterade grenen von Krusenstjerna. Mauritz Peter Grameen var bara nio år när han började sin sjömansbana i volontärregementet i Karlskrona, elva när han blev kadett och vid tretton års ålder blev han fänrik. Det låter närmast skrattretande i vår tid med en trettonårig fänrik men det var en inte ovanlig karriär den tiden. Han gjorde några resor med Ostindiska kompaniet bland annat som tredje styrman 1788. Efter hemkomsten deltog han som kapten i striderna mot ryssarna vid Reval, Kronstadt och Viborg 1790. Han blev major 1795 och överstelöjtnant 1800. Mellan 1801 och 1803 var han fregattchef i den expedition som blockerade Tunis. - 12 - Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 Den nämnda blockeringen av Tunis tarvar en förklaring. Ett bekymmer för de länder som handlade i Medelhavet var de så kallade barbareskstaternas sjöröveri. Barbareskstater var samlingsnamnet på en rad småstater längs Nordafrikas kust. Deras ledare, som till exempel paschan i Tripoli, hade satt i system att kapa främmande handelsfartyg, överta lasten och göra besättningarna till slavar. Sverige var ett av de länder som drabbades av piratverksamheten och för att stävja den och skaffa fri fart för handeln skickades konvojer med svenska örlogsfartyg till Medelhavet. För att blidka paschorna medföljde sändebud med rikliga gåvor och penningsummor som överlämnades till härskarna. I en av dessa expeditioner under befäl av amiralen Cederström tjänstgjorde Mauritz Peter von Krusenstjerna som befälhavare på fregatten Camilla 1801-1802. I ett brev hem skriver han sommaren 1802: ”Alla födovaror äro icke allenast ofanteligt dyra, utan även svåra att erhålla. Kött och fläsk är i synnerhet svårt att få denna årstiden, då man omöjligen kan salta själv. Jag gruvar mig för depenserna, men de bliva väl värre om vi skall passera vintern härute. /…/ Holländske viceamiralen de Winter är här med en eskader av 3 linjeskepp, 3 fregatter och 2 mindre fartyg för att göra vinter hos barbareskerne och återställa gamla vänskapen. Han ämnar sig även till Tripoli, och har själv sagt mig att han vill skynda sig dit innan vi gör fred, på det Paschans pretentioner må bliva så mycket lindrigare. Till Alger lärer han föra presenter som skola bestå av krut, kulor, kanoner, tågvirke, segelduk etc. På detta sätt stärker européerna barbareskernes högmod och makt och lagar till ris den ena åt den andra. Dagen förr än jag seglade från Alicante ditkom tvenne spanska fregatter som varit i Tunis med en ansenlig hop penningar. Fortfarer den allmänna politiken så här, så tror jag att Sverige vinner vid att avstå med all handel på Medelhavet, ty fredsverket med barbareskerne blir årligen dyrare och slutligen omöjligt för oss att underhålla.” Mauritz Peters fortsatta karriär ledde till poster som kommendant i Karlskrona och landshövding på Gotland. Hans viktigaste insatser var nog de som han gjorde under kriget 1808-1809 och de följande åren, kanske inte så mycket som befälhavare men som diplomatisk förhandlare. Han blev 1808 överste och överadjutant hos kungen och slutligen amiral. Som adjutant hos kungen, då Karl XIII, och regeringens representant förde han samtal med amiral Saumarez ombord på Victoria, Nelsons flaggskepp vid Trafalgar. Saumarez hade befäl över den engelska flottan som låg i Karlskrona för att hjälpa svenskarna hålla stånd mot ryssarna. Dessa samtal fortsatte i förhandlingar under det av Napoleon framtvingade kriget mellan Sverige och England 1810-1812 där även diskussioner om valet av Bernadotte till tronföljare ingick. Det gällde att rädda handeln i Östersjön som Napoleon gjorde allt för att förhindra. Varken England eller Sverige hade något intresse av att bekriga varandra och inte ett skott avlossades. Krusenstjernas insatser i det sammanhanget rönte stor uppmärksamhet och man menade att han bidrog till Sveriges räddning. Vänskapen mellan de engelska och de svenska sjöofficerarna var aldrig hotad. - 13 - Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 Bakgrunden till det ryska anfallet mot Sverige 1808 var mötet i Tilsit 1807 mellan Napoleon och den ryske tsaren Alexander I. De två härskarna hade samsats, men villkoret för fred dem emellan var att Alexander skulle se till att Sverige lämnade sin bundsförvant England och gick med i Napoleons blockad. Sverige vägrade och Alexander gick in i Finland. England bombarderade Köpenhamn vilket hade till följd att Danmark ställde sig på Napoleons sida. Danmark och Norge var då ett land och samtidigt med att Ryssland anföll Sverige vid finska gränsen stod en fransk här i Danmark redo att gå in i Skåne och en dansk/norsk här vid svenska gränsen redo att gå in i Värmland. Den norske härföraren var Christian August som 1809 valdes till svensk tronföljare med namnet Karl August och den som ledde den franska hären i Danmark var marskalken Bernadotte som senare skulle väljas till svensk tronföljare. Eftersom det i år är 200 år sedan freden slöts efter detta märkliga krig har mycket skrivits om den farliga situation som Sverige då befann sig i, om misslyckade strategier och om den olycksalige kungen Gustav IV Adolfs ibland förvirrade beslut och åtgärder som slutade med att han avsattes och landsförvisades. Freden i september 1809 som innebar att Sverige förlorade Finland till Ryssland var naturligtvis ett stort trauma. Men kriget medförde också att Sverige fick en ny grundlag och författning och en ny tronföljare. Mauritz Peter von Krusenstjerna deltog i kriget, han ledde överfallet på ryska skärgårdsflottan vid Jungfrusund 1808, och 1809 var han under amiral Pukes befäl ombord på linjeskeppet Adolf Fredrik i den flotta som befann sig i Västerbotten vid Sävar och Ratan vid de sista striderna mot ryssarna. Han var då fyrtiotre år, konteramiral och överadjutant hos konungen. Jag har ett särskilt intresse av Mauritz Peters del i de här händelserna. För trettio år sedan 1989 skickades jag av Kungl. Vetenskapsakademien till England för att träffa en del personer som kunde ge mig erfarenhet av sådant jag skulle ha nytta av i mitt arbete med vetenskaplig publikation. Som en bonus fick jag rekommendationsbrev att besöka the Linnean Society något som verkligen intresserade mig. Jag mötte en trevlig dam som visade mig Linnés herbarier och jag hade en stor stund med dem. När jag satt vid nästa möte med the Chemical Society ringde hon upp och bad att jag skulle komma tillbaka då bibliotekarien hade sett mitt namn och ville visa mig något. Det han hade att visa var fem brev från Mauritz Peter von Krusenstjerna till en engelsk skeppsläkare Sir John Jamison. Jag fick kopior av breven som var två från 1809, två från 1810 och ett från 1812. Jag tyckte det var intressant då men nu i ljuset av tvåhundraårsminnet av det som hände då har jag tagit fram breven och funnit dem än mer spännande än jag fann dem då. Vad som gör dem intressanta är att de är privata brev som berättar om självupplevda händelser under och efter kriget. De vittnar om den starka vänskap som fanns mellan Sverige och England också på ett privat plan. Jag beskriver här bara innehållet i stort men i en bilaga (till krönikan, red. anm.) finns breven återgivna i sin helhet. John Jamison var vid engelska flottans förläggning i Östersjön chefsläkare på sjukhusskeppet Gorgon. Han var född på Irland 1776 men hans föräldrar reste med det - 14 - Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 första skeppet till Australien där fadern tjänstgjorde som läkare. John gick in vid flottan och stannade i tjänst till 1814 då han efter faderns död ärvde egendomarna i Australien och flyttade dit. När han brevväxlade med Krusenstjerna var han 32 år, tio år yngre än Mauritz Peter. Några av dem som omnämns i breven är den engelske amiralen James Saumarez, den svenske amiralen Puke, skeppsläkaren på Victoria Valentin Duke och Saumarez’ adjutant löjtnant John Ross som kunde svenska och tjänstgjorde som tolk och som senare blev en berömd polarforskare. Han korresponderade senare med den av honom beundrade världsomseglaren Adam Johann, antagligen utan att förstå att Krusenstern och Krusenstjerna var samma namn. Det första brevet är daterat ”Stockholm 1st August 1809”. Mauritz Peter skriver att han är redo att förena sig med flottan under amiral baron Puke och har knappt om tid att skriva men nämner sedan att han av kungen blivit befordrad till ”Rear Admiral” men att detta inte ger honom hälften så stor glädje som att Sir James (Saumarez) har fått storkorset av svärdsorden och att Ross har blivit riddare av samma orden. Han talar om sin sviktande hälsa men också om sin glädje över den återskapade harmonin mellan England och Sverige. Den engelska flottan hade legat i Karlskrona ett par år och umgänget mellan de svenska och engelska officerarna hade skapat starka vänskapsförhållanden. England var Sveriges bundsförvant och den engelska flottan var kommenderad till Karlskrona för att hindra ryssarna att få väldet över de viktiga handelslederna i Östersjön. Vi i vår tid har svårt att förstå hur viktigt det var med ordnar, adelskap och befordran för den tidens officerare. Men det var i krig det fanns möjligheter att utmärka sig och göra karriär. Vi kommer att se i det tredje brevet hur viktigt det var och hur upprörd Mauritz Peter var över de uteblivna ordnarna till Jamison. Det andra brevet är intressant då det är daterat den 18 september, dagen efter att freden i Fredrikshamn slöts den 17 september. Hur långsamma kommunikationerna var förstår man då han skriver att han just fått underrättelser från Stockholm att de ryska kraven fortfarande är sådana att det finns mycket litet hopp för fred. Om striderna i Västerbotten skriver han att de svenska trupperna stred med hedervärt mod och stor tapperhet, och hade bara ”the Commanding General” visat motsvarande ”military skill” hade med säkerhet den ryske generalen Kaminskys armé blivit tillfångatagen eller slagen. Han förmedlar detta som en hemlig och privat information och nämner inga namn, men det är klart att han med den oskicklige generalen menar general Wachtmeister. John Foster som var engelsk diplomat i Sverige skriver till Saumarez om expedition till Västerbotten: “The generals have certainly not done as they might. As far as the council and the navy was concerned all was well combined, but the army was ill-posted, and Wachtmeister has shown that he has but a very poor head.” Krusenstjerna är nu tillbaka i Öregrund där han förutsätter att Puke kommer att stryka flagg. Återfärden har skett i hårt väder och en fregatt, Bellona, har gått förlo- 15 - Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 rad. Hälsoläget ombord har varit tillfredsställande men det kalla och regniga vädret har nu orsakat sjukdomar, främst dysenteri. Krusenstjerna har emellertid vidarebefordrat till alla läkarna ombord de råd och botemedel han fått från sin vän Jamison och effekten har varit god. Mauritz Peters tredje brev till Jamison är daterat “Carlskrona 25th febr 1810”. Det kan tyda på att Jamison inte längre befann sig i Karlskrona, men om engelska flottan låg i Hanöbukten eller Matvik var ändå brev en naturlig kommunikationsform. Det mesta i brevet handlar som i det första brevet om ordnar och i Jamisons fall en utebliven sådan. Det har tydligen uppstått ett fel i hanteringen av en orden som utlovats till Jamison och Krusenstjerna är upprörd å hans vägnar och har genast talat med baron Platen som lovat bättring. Han antar att Jamison redan hört om Sveriges fred med Frankrike som skett på villkor att Sverige deltar i blockaden mot England. Mauritz Peter är övertygad om att handeln kommer att fortsätta och att det goda förhållandet mellan England och Sverige skall bestå, men han fruktar att Sir James Saumarez’ närvaro i Östersjön därmed kommer att upphöra vilket skulle beröva honom hans engelska vänner i Karlskrona. Handeln fortsätter mycket riktigt som smyghandel med bland annat amerikaflaggade fartyg. Det fjärde brevet är daterat ”Carlstad & Seffle 1st July 1810”. Mauritz Peter bor på broderns gård i kretsen av släkt och vänner, och han försöker glömma all politik och de förskräckliga händelserna i Stockholm den 20 juni då riksmarskalken Axel von Fersen mördades av en folkmassa när han ledde kortegen till tronföljaren Karl Augusts begravning. Han är pessimistisk inför framtiden så länge Napoleon härskar. Det nuvarande bedrövliga politiska systemet förorsakat av tvånget att efter det mest olyckliga och illa genomförda krig sluta en fred som berövade Sverige en tredjedel av riket leder mot katastrof. Endast fred med England kan förändra situationen menar han. Under detta låtsaskrig med England måste möten och korrespondens ske hemligt mellan engelsmän och svenskar och det är förmodligen därför Krusenstjerna inte skriver något om det brännbara kommande valet av ny tronföljare. Han var emellertid fortfarande den som på kungens uppdrag skulle förhandla med England. Napoleon hade tvingat Sverige att skicka bort det engelska sändebudet John Foster och underhandlingarna sker nu med Saumarez. För att få reda på vad som hände får man gå till John Ross’ biografi över Saumarez, skriven 1838. Saumarez skriver från Victory i Hanöbukten till the first Lord of the Admirality, Yorke, den 21 aug 1810: Red. anm. I Åsas släktkrönka återges brevens originaltexter, men de måste tyvärr utlämnas här av utrymmesskäl. Ross skriver att man förstod att förslaget att välja en fransk general och marskalk som tjänat Napoleon skulle väcka motstånd i England och därför hade sett till att valet redan var över när Saumarez informerades. Saumarez rapporterade åter nästa dag 22 augusti: - 16 - Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 Saumarez får beröm av mr Yorke för ”the prudent and proper manner in which you appear to have conducted yourself on this occasion in your conversation with the Swedish Admiral.”. Man kan lätt förstå att engelsmännen blev förskräckta över valet, inte bara för att Bernadotte var den han var utan också därför att man i England höll hårt på den kungliga legitimiteten och tog för givet att den avsatte kungens son skulle bli vald. Den åsikten delades av många svenska gustavianer och ett stort antal röster föll på prinsen vid valet i Örebro. Krusenstjerna skriver till Saumarez från Örebro 29 augusti 1810 att tronföljaren nu är vald, att han har avsagt sig alla utländska titlar och ämbeten och att han ämnar gå över till landets religion. “--I hope, serve as a proof to convince your excellency that no French interest can have directed or imposed upon the free choice of the representatives of the nation. The Prince of Ponte Corvo is really, in my private opinion, the only man who, at the head of the Swedish Government, will be capable to oppose the despotic influence of Buonaparte and his agents, to maintain the independence, and promote the true interest of the Swedish nation.” Kriget var ännu inte slut och Mauritz Peter får nu sköta underhandlingarna med Saumarez. De möts på Vinga i maj 1811 och gör upp planer på hur handeln ska ske och post skickas mellan länderna. Gunnar Fagrell skriver om amiral Saumarez och Sverige att känslorna av tacksamhet och beundran svallade när Saumarez slutligen lämnade Sverige i november 1812 efter freden i Örebro 18 juli. Han citerar von Platen som menade att hade Saumarez avlossat ett enda skott när Sverige tvingades att förklara krig mot England hade inte Ryssland vågat föra krig mot Frankrike och Europa hade förslavats. Vänskapsbetygelserna från Amiral von Krusenstjerna och greve von Rosen var inte mindre kraftiga. Mest förvånande var emellertid, skriver han, den svenska amiralens deklaration: “I avail myself of this favourable opportunity to present your excellency with my earnest wish, that your excellency would be pleased to regard me, never as an enemy, but as a friend of the British nation, and as a constant, most sincerely attached admirer of your excellency’s noble heart and great qualities. For avoiding ever to act against my friends, I have requested leave from service for a year which His Majesty has graciously granted me.” Mauritz Peter von Krusenstjerna hade alltså begärt avsked i augusti 1812. Det sista brevet han skriver till sin vän John Jamison är från ”Åmål & Anneberg 25th Oct 1812”. Det är en gammal och sjuk man som har dragit sig tillbaka från huset i Karlskrona till sin gård Anneberg i Botilsäters socken på Värmlands-Näs. Han kurerar sig med vatten från Pyrmont och följer doktorns order. Han är fortfarande be- 17 - Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 kymrad över trasslet med Jamisons orden men inser att han nu är utanför det offentliga livet och hoppas bara på det bästa. Hans privatliv bjuder också på sorger och bekymmer. En syster och en svägerska till hans hustru har nyss dött, grevinnorna Horn och Ankarloo, och en svåger överste Klinteberg är sjuk utan hopp om tillfrisknande. Dessutom har skörden slagit fel och han har inget utsäde för nästa år. Han hoppas ändå att han får leva till nästa sommar då Jamison lovat besöka honom på hans gård Anneberg i Värmland. Troligen blev det inte något besök för Mauritz Peter von Krusenstjerna dog på Anneberg 13 augusti 1813. Hans änka flyttade till Åmål 1817 och dog i Karlskrona 1823. 1816 höll översten vid örlogsflottan Fredric Sjöbohm ett åminnelsetal över ”ContreAmiralen vid Örlogs-Flottan, Commendören af Kongl. Swärds-Orden och Riddaren med Stora Korset af samma Orden, Mauritz Peter von Krusenstjerna” i Kungl. Krigsvetenskapsakademien. Talet innehåller alla de svulstiga lovord som hörde till tiden, men det framgår att talaren var ärlig i sin beundran och att han kände stor saknad efter den för tidigt döde. Mauritz Peter von Krusenstjerna var vid sin död fyrtiosju år. Av det avslutande stycket förstår man att Krusenstjerna de sista åren led av någon form av depression som gjorde hans humör oberäkneligt. ”Härav denna olikhet, som under sednare åren gjorde, att han stundom var den mest agreable befälhafvare, i ett annat mindre lyckligt ögonblick, helt annorlunda, äfven för sina mest gynnade underhafvande och kamrater.” Mauritz Peter gifte sig 1792 med grevinnan Beata Charlotta Horn af Rantzien (17741823). Hon var dotter till Baltzar Filip Horn af Rantzien och Gustava Regina Gersdorff. Beata Charlotta var 14 år när hennes far stupade vid Hogland i kriget mot Ryssland och 18 år när hon gifte sig med Mauritz Peter som då var 26 år. Fyra barn föddes i rask följd under fyra år, varav det yngsta dog två månader gammalt. Änka blev hon 1813 när hon var 29 år. Året innan hade hon förlorat en syster, en svägerska och en svåger, hon var inte förskonad från sorger. Själv dog hon 1823 vid 39 års ålder och behövde således inte uppleva sonen Baltzars död vid 31 års ålder men hon fick inte heller uppleva några barnbarn. Baltzars barn föddes 1824 och dottern som var skild från sin första man fick barn först i sitt andra äktenskap. Även hon dog ung. Sonen Salomon Mauritz levde däremot länge. Han blev 82 år och fick sex barn. Salomon Mauritz von Krusenstjerna (1794-1876) följde i sin fars (Mauritz Peter) fotspår och gick till flottan. Han deltog som adjutant till befälhavaren vid erövringen av Fredrikstads fästning i kriget mot Norge 1814, Sveriges sista krig. Han var styrman på linjeskeppet Tapperheten när det såldes till Columbia, blev kapten 1832 och slutligen amiral. Salomon Mauritz hade ett häftigt temperament som gjorde att han lätt hamnade i stridigheter som när han duellerade med sabel mot en löjtnant. När han var eskaderchef 1849 hade han som elev den blivande kung Oscar II, då en ung prins. Oscar II skriver i sina memoarer: - 18 - Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 ”Då jag var den oregerligaste av bröderna bestämdes jag för att bliva sjöman. Som sådan hade jag tre chefer Annerstedt, Krusenstjerna och Puke. Annerstedt var en förträfflig chef. Vi höllo alla av honom. Krusenstjerna vördade jag och älskade jag som en far. Puke var hård, man kunde aldrig tillfredsställa honom, ja, han var i sanning alltför sträv och hård att handleda ynglingar.” Han skriver vidare om ett tillfälle där han gjort sig skyldig till något: ”- att min gamle vän och aktade befälhavare amiral Krusenstjerna såsom eskaderchef till och med hotade mig med bestraffning därföre men som denna händelse sammanhänger med åtskilliga förhållanden av mycket enskild natur, kan den här lämpligen förbigås”. Salomon Mauritz gifte sig 1829 med Hedvig Margareta Lagerstråle (1796-1853). Båda makarna var födda i Karlskrona. I äktenskapet föddes sex barn. Hedvig Margareta dog i koleraepidemin 1853 och Salomon Mauritz levde som änkling i mer än tjugu år. Han blev 82 år vilket var mycket på den tiden. Hans syskon hade båda dött unga, Baltzar blev 32 år och Johanna 34 år. Salomon Mauritz son Mauritz Per von Krusenstjerna (1830-1886) föddes i Karlskrona, seglade som kadett på fregatten Eugenia i Medelhavet 1846-47. Han var elev vid Gymnastiska Centralinstitutet, blev premiärlöjtnant 1858 och inspektör för räddningsväsendet vid rikets kuster. 1877-1884 var han chef för Sjökrigsskolan Han blev kommendör 1886 och dog samma år. Mauritz Per gifte sig 1881 med grevinnan Anna Posse (1847-1915). De fick inga barn. Nu kortare om Mauritz Peters bror. Fredrik Vilhelm som blev anfader för den andra, yngre, adopterade grenen von Krusenstjerna. Fredrik Vilhelm Grameen von Krusenstjerna (1768-1822) föddes liksom sin bror Mauritz Peter i Karlskrona av kaptenen sedermera översten vid amiralitetet Nils Grameen och Johanna Maria von Krusenstjerna. Han adlades von Krusenstjerna 1805. Redan som sexåring var han i tjänst vid överste Carl Gustaf Grubbes volontärkompani, passerade graderna och var vid sitt avsked 1812 major. Som tjugoårig löjtnant utmärkte han sig i slaget vid Hogland och sårades där, något som förmodligen stäckte hans karriär. Fredrik Vilhelm gifte sig 1805 med friherrinnan Eleonora Christina von Rajalin (1784-1862). Hennes föräldrar var Johan Wilhelm von Rajalin och Maria Beata Uggla och hennes farmor var Barbara Eleonora von Gertten, en syster till Fredrik Wilhelms mormor. Brudparet var alltså sysslingar. Eleonora Christina var född i Kristinehamn när fadern var stationerad där som officer vid Närke-Värmlands regemente, men föräldrarna ägde också Säffle i Värmland där Eleonora Christina och Fredrik Wilhelm gifte sig. Säffle var en av de många gårdar som släkten Uggla sedan flera generationer ägde på Värmland-Näs vid Vänern. Afverstad var stamgården men till släkten hörde också gårdarna Sund, Uggleberg, Ås, Norra och Södra Skane, Säffle, Norra och Södra Sunsa, Bäck, Norra Borgen, Krå- - 19 - Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 kerud, Billerud, Smärsmol och Stora och Lilla Herrestad. Få av gårdarna finns ännu kvar. Fredrik Vilhelms svärmor Maria Beata Uggla var ett av 16 syskon av vilka sju dog späda. De som levde till vuxen ålder bosatte sig på de ärvda gårdarna. Eleonora Christina von Rajalin och Fredrik Vilhelm von Krusenstjerna bosatte sig som nygifta på gården Norra Skane och där föddes de fyra äldsta barnen. När de tre yngsta barnen föddes hade familjen flyttat till Säffle. På gårdarna runtomkring levde Eleonora Christinas föräldrar, mostrar och morbröder Uggla, faster och farbror Rajalin. 1811 fick de ännu en släkting till granne då Fredrik Wilhelms bror Mauritz Peter flyttade till gården Anneberg i Botilsäter socken. Eleonora Christina fick till sina övriga släktingar en svåger och svägerska. Det blev dock bara en kort samvaro då Mauritz Peter dog 1813. Hans änka bodde kvar en tid men flyttade sedan till Åmål. Det var en stor förmögenhet som Eleonora Christina tog med sig in i äktenskapet. I nästa generation kommer vi att se hur förmögenheten förskingrades. Fredrik Wilhelm behövde inte uppleva detta. Han dog i Åmål femtiofem år gammal i juni 1822, enligt kyrkboken ”vid brunnsdrickning”. Det äldsta barnet var då sexton år och det yngsta föddes efter faderns död. Det finns en anteckning i kyrkboken om en fosterdotter Lovisa Spak, något äldre än dottern Johanna Gustava. Familjen hade bott på Säffle sedan 1812 och änkan och barnen bodde kvar där till att börja med men flyttade sedan till Smärsbol. På Smärsbol levde hon till sin död 1862. I berättelsen om nästa generation får man en bild av friherrinnan Eleonora Christina von Rajalin von Krusenstjerna som trots de stora förändringar och många svåra upplevelser som hennes liv bjöd henne var en stark medelpunkt för barn och barnbarn. En lustig notis är det att Fredrik Vilhelm avlidit ”vid brunnsdrickning”. Åmål är inte en stad som jag har förknippat med surbrunn och kurort men i en bok om Åmål har jag läst att Leonard Magnus Uggla och en doktor Berger ska ha uppfört en brunnsdrickningsanstalt i Årbol nära Åmål år 1763. Även här en Uggla alltså. För övrigt är det väl troligt att Fredrik Vilhelm led av någon åkomma som gjorde att han inte tålde vattenkuren. Fredrik Vilhelms sonson Emil Sebastian von Krusenstjerna (1853-1941) föddes liksom bröderna i Karlskrona. Efter officersexamen 1873, genomgick han krigshögskolan vid Marieberg och blev löjtnant 1879. Han var liksom många andra svenskar under en tid anställd hos staten Kongo i Afrika. En svensk gymnastiktrupp under ledning av den legendariska Victor Balck hade deltagit i en internationell gymnastikfest i Bryssel 1880 och imponerat så på kung Leopold att han gav Balck i uppdrag att anställa två officerare för tjänst i Kongo. En av dem var Emil och han stannade i Kongo i tre år. Vid hemkomsten blev han arbetsbefälhavare vid Karlsborgs fästning. Där fick han sin första erfarenhet av fästningsbyggnad och vid fortifikationen kom han att stanna resten av sitt yrkesliv. 1897-1901 var han fortifikationsbefälhavare i Karls- - 20 - Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 krona. Mest känd är han för byggnaden av Bodens fästning. 1911 fick han avsked som överste. Enligt Ewert von Krusenstjern ansågs Emil som ett original, bland annat tålde han inte att ha tjänstefolk i huset utan hjälpte själv sin fru i hushållsarbetet. Det låter inte så originellt i våra dagar men var det nog då. Han gifte sig 1886 med Agnes Kleman (1852-1949) och de fick fyra barn. Utöver ovan nämnda Krusenstiernor finns det alltså ytterligare många, som haft sin gärning och boning i Karlskrona, t.ex. Gerhard Philip (1840-1907), som tillsammans med N.A.E. Nordenskiöld tvingades övervintra på Spetsbergen 1872-73. Gerhard Philip har vi berättat om i ett tidigare släktbrev. Övriga hoppas vi få tillfälle att berätta mer om på plats i Karlskrona under släktträffen i maj. Notiser Om och Av släkten I årets släktbrev är detta avsnitt minimerat till förmån för föregående avsnitt om släktens historia. Styrelsen vill dock påminna om att vi gärna ser fler bidrag om och av släkten från medlemmarna. En släktnotis har vi dock lyckats klämma in: Generalpostdirektören Julius Edvard von Krusenstjerna brevväxling med sin finska motsvarighet Carl Hjalmar Lagerborg Styrelsen fick i höstas via Riddarhuset och Otto Pancratius kontakt med en herr Hans Allan Löfberg. Han skickade oss 111 A4-sidor lång utskrift av ”Utdrag ur en brevväxling mellan Hjalmar Lagerborg och Edvard von Krusenstjerna åren 1885-1906”. Hjalmar Lagerborg, född 11 oktober 1842 i Uleåborg, död 29 januari 1910 i Helsingfors, var en finländsk ingenjör och ämbetsman. Han var son till landshövding Robert Wilhelm Lagerborg och Karolina Sofia Margareta Virgin och bror till publicisten Robert Lagerborg. Hjalmar Lagerborg gifte sig 1870 med Gertrud Maria von Kothen. Han blev far till filosofen Rolf Lagerborg. Hjalmar Lagerborg blev kadett i Fredrikshamn 1861. Han ägnade sig åt väg- och vattenbyggnad och blev en framgångsrik baningenjör vid de finska statsjärnvägarna. Han utnämndes 1887 till generalpostdirektör och omorganiserade det finska postväsendet. (Wikipedia 2013-01-06). Hans Allan Löfberg nu avlidna hustru Viveca var dotter till Barbara Lagrelius, född Lagerborg. Barbara var sin tur dotter till Hjalmar Lagerborgs son, filosofen Rolf, som var den som gjorde utdragen ur brevväxlingen, då skrivet i blyerts, nu renskrivet av Hans Allan Löfberg. Löfberg är intresserad av posthistoria och allmän historia och tyckte det var intressanta dokument över både den finska postförvaltningens utveckling i slutet av 1800-talet och den samtida situationen både i Sverige med Norgediskussionerna och Finlands ställning inom det ryska riket. För ett antal år sedan fanns en serie artiklar i Postryttaren, Postmusei årsbok, med en brevväxling mellan generalpostdirektör Roos och hans söner. Roos var chef för Sveriges post och närm- - 21 - Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 ast före Edvard von Krusenstjerna. Mot denna bakgrund tänkte HA Löfberg att det kanske skulle passa med en artikel i Postryttaren om tiden efter Roos.4 HA Löfbergs renskrivna utdrag är ett utomordentligt intressant tidsdokument och visar en mycket personlig och i många fall älskvärd relation mellan dessa båda generalpostdirektörer. De i början av korrespondensen (november 1885) formella tilltalen ”Wälborne Herr Statsråd” (Lagerborg) respektive ”Herr Generalpostdirektör” (Krusenstjerna) och underskrifterna ”Herr Statsrådets ödmjukaste tjenare” (Lagerborg) respektive ”Med största högaktning” (Krusenstjerna) ersätts efterhand med underskrifter som ”Din sorgbunden vän” (Lagerborg) respektive ”Sanne vännen” (Krusenstjerna). Breven innehåller allt från storpolitik till personliga familjeförhållanden. Många är dessutom verkligt underhållande! Vi hoppas kunna återge en del av brevväxlingen i kommande släktbrev. Föreningsangelägenheter Ordföranden Förberedelser för den internationella släktträffen 2013 Du har nu som bilaga till Släktbrevet fått den slutliga inbjudan till släkten von Krusenstiernas internationella släktträff den 16-19 maj 2013 i Karlskrona. Internationella släktträffar hålls som bekant vart fjärde år, hittills omväxlande i Tyskland och Sverige. Det svenska släktmötet 2006 beslutade att Karlskorna skulle bli platsen för det internationella släktmötet 2009. Då detta ställdes in anordnade i stället våra tyska anförvanter med kort varsel en Familientag i Schloβ Schöntal samma år. Släktförening genomförde sitt inställda stadgeenliga släktmöte på Näsby Slott i september 2010. Där beslutades åter att släktföreningen skulle vara värd för nästa internationella släktträff i Karlskrona 2013. Släktmötet beslutade också att skilja mellan Släktmöte och Släktträff. Släktmötets huvudsyfte är de stadgeenliga släktmötesförhandlingarna med bl.a. val av ny styrelse. Släktträffens huvudsyfte är samvaro. Tidigare internationella släktmöten i Sverige har varit på eller i anslutning till platser förknippade med släktens historia: 1985: Kastlösa på Öland med närheten i Kalmar och Krusenstiernska Gården 1993: Kastlösa igen, nu också med närheten till det till Kalmar Länsmuseum skänkta och 1991 ditflyttade Krusenstiernska släktarkivet. Efter släktmötet genomfördes dessutom en släktresa till Estland i fotspåren av släktens tidiga historia. 1997 arrangerade våra balttyska släktingar sin internationella Familientag i Eisleben, anfaderns Philip Crusius von Krusenstiern födelseort, därtill på 400-årsdagen av hans födelse den 1 maj 1597. 2001: Näsby Slott och Riddarhuset 4 Styrelsen har naturligtvis medgivit att Hans Allan Löfberg material kan användas till detta. - 22 - Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 Det svenska släktmötet 1991 genomförs dessutom i Eksjö, med närheten till forna släktgårdarna Edhult och Tunarp samt Askeryds kyrka, där flera släktingar ligger begravda. Till de internationella släktträffarna (tyska Familientag) inbjuds av tradition: a. Släktföreningsmedlemmar (nära anhöriga, som inte är medlemmar, får delta, men får då betala ett mindre tillägg); b. Utrikes släktmedlemmar, som är släkt med en Krusenstierna i rakt nedstigande led på fädernet eller mödernet; c. Övriga dvs. icke släktmedlemmar, som inbjuds av särskilda skäl. Släktföreningens medlemmar har som bekant fortlöpande informeras om Släktträffen i tidigare släktbrev, men också i särskilt informationsbrev i höstas. I april förra året skickade vi ut information och inbjudan till sammanlagt 75 adressater i USA – ja, så många tillhör kategori b) ovan i USA. Detta resulterade i över 20 preliminärt anmälda till den 1 september. I oktober skickade vi information och inbjudan • på tyska till redaktören för tyska Familienbrief, som nu fått den i Familienbrief Nr. 52/2012, och dessutom direkt till nästa 30 e-postmottagare • på engelska till de drygt 20 preliminärt anmälda anförvanterna i USA • på svenska till samtliga medlemmar i Släktföreningen (varav 75 st per e-post). Nu skriver vi äntligen 2013 och den internationella släktträffen står för dörren. Förberedelserna har pågått i flera år, men som intensivast under 2012. Mycket av planeringen för 2009 har kunnat ”återanvändas” – samma plats, logi, delar av programmet etc. Nu är det alltså dags att slutligt anmäla sig och betala in deltagaravgiften. Styrelsen hoppas att våra ansträngningar skall belönas. Stor närvaro är vår belöning! Nästa Släktmöte 2015 Även om den internationella släktträffen står närmast för dörren, vill styrelsen göra Dig uppmärksam på att släktträffen i Karlskrona nu i maj 2013 inte innehåller några formella släktmötesförhandlingar. Släktföreningens nästa ”formella” Släktmöte genomförs 2015. Information kommer att ges i kommande släktbrev. Styrelsens verksamhet 2012 Styrelsens arbete kan som tidigare meddelats numera av den intresserade följas, om man har internet, på hemsidan lösenordsskyddade del. Det gångna årets verksamhet har präglats av förberedelserna för årets internationella släktträff i Karlskrona. Styrelsemöten har varit några fler än ett ”vanligt” år, bl.a. var styrelsen en helg i september i Karlskrona och en helg i november hos ordföranden i - 23 - Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 Skövde. Övriga styrelsemöten har vår ledamot Ursula Grünerwald välvilligt ställt sitt hem i Enskede till förfogande för våra möten. Tack Ursula! Till ett av höstens styrelsemöten adjungerades Äldrerådet – ett mycket uppskattat och värdefullt stöd i förberedelserna för släktträffen. Den vakanta ledmotsbefattningen efter Robert von Krusenstierna har vi ännu inte lyckats besätta. Vi vill gärna adjungera någon villig släktföreningsmedlem fram till nästa släktmöte 2015. Inför den Internationella Släktträffen 2013 kommer styrelsen också adjungera villiga släktföreningsmedlemmar för olika insatser för och under träffen. Vi kommer härvid ta oss friheten och kontakt dem vi tror kan vara intresserade. Hör dock gärna av Dig till ordföranden om Du är intresserad av att göra en insats. Räkenskaperna: Av tabellen nedan framgår det preliminära ”bokslutet” för 2012. Förvaltningsår Verksamhet 2012 Inkomst Utgift INGÅENDE SALDO från 2011 Medlemsavgifter Släktmöten (förberedelser, genomförande) Släktbrev (tryck & porto) Styrelsemöten (reseersättningar) Finansiell poster (avgifter för PlusGiro mm) HEM-sida och WEB-hotell Diverse (Arkivet; Genealogi; Krusenstiernska Gården etc.) Gåvor samt inkomst av försäljning av vissa "släktprylar" SALDO 2011-12-31 17 669,04 11 500,00 6 632,00 1 404,00 2 986,00 456,00 450,00 100,00 400,00 17 541,04 Ersättningar: Styrelsen och Äldrerådet ersätts för billigaste färdsätt till styrelsemöten, om de så äskar. Styrelseledamöter ersätts också utlägg för kopior/utskrifter. Medlemmar. 31 december, 2012 hade släktföreningen 160 medlemmar jämföra med 147 st 2011. Påminnelse om medlemsavgiften skickades under våren ut till 13 medlemmar med gott resultat. För att säkerställa att medlemsanmälan når de som får Släktbrevet per e-post skickas medlemsanmälan som vanligt ut till dem också per brevpost. Detta minskar behovet av påminnelser avsevärt. Släktbrevet. Släktbrevet nr. 25, 2011 skickades ut i januari 2012 till totalt 90 adressater, varav 21 per post och 69 per e-post. Släktbrevet publicerades dessutom på hemsidan enligt nu etablerad rutin. Styrelsen är tacksam för ju fler medlemmar som nöjer sig med att få släktbrevet med e-post och via hemsidan (då man ju även kan ”njuta av ” ev. färgbilder). Vi är naturligtvis fullt medveten om att flera medlemmar inte har tillgång till dator på detta sätt eller av andra skäl önskar få släktbrevet per brevpost. - 24 - Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 Hemsidan www.krusenstierna.se har utvecklats som informations- och kommunikationsmedel för släktföreningens medlemmar. Bakom detta ligger styrelsens duktiga webbredaktör och ”informatör”, Birgitta Weibull, som då det gäller tekniska haft ovärderligt stöd av sin brorson, Richard W. Hemsida uppdateras regelbundet, men i lugn takt och med rimlig ambition. Nu kommer det främst bli med information inför den internationella släktträffen. Den nya inloggningsmodellen till den lösenordsskyddade ”Föreningssidan” är etablerad. Den bygger på den egna e-postadressen och ett personligt lösenord. På så sätt ökar säkerheten mot ”obehöriga besök”. Det är alltså viktigt att Du som är medlem och har internet kontrollera Din e-postadress i bifogat medlemsregister och meddelar eventuella förändringar till styrelsen. Att Birgitta kan lägga upp Din korrekta e-postadress är en förutsättning för att Du skall kunna logga in på släktförenings slutna hemsida och komma åt släktbrevet – och alla annan information vi har där. Om Du/Ni har idéer är Du/Ni välkomna att höra av er till Birgitta på e-postadress: [email protected] Genealogi Årets genealogiska arbete har kraftsamlats till att lämna underlag till Riddarhuset inför 2013 års Adelskalender (AK) samt till att komplettera våra uppgifter avseende släktingar i främst USA inför inbjudan till släktträffen. Adelskalendern upptar numera ätternas hela nu levande personbestånd, dvs. även de boende i utlandet. Riddarhuset skickar ut underlag till alla inför nytryck av AK, men behöver stöd med information om framförallt boende i USA. Våra släktingar i Tyskland och Polen har man relativt bra grepp om, bl.a. genom baltiska ridderskapets förening i Tyskland. Mot denna bakgrund skickad styrelsen ut ett upprop på engelska till 28 e-post- och 12 brevpostadressater i USA, Polen och Australien med hemställan om ”genealogisk information i AK-format”. Ett motsvarande upprop skickades också på tyska till våra släktingar där. AK 2013 innehåller en viktig förändring, som styrelsen är mycket glada över att vi lyckats få in i årets (och förhoppningsvis framtida) AK. Ättens stamträd visar nu de ursprungliga benämningarna på ättens grenar enligt Elgenstiernas och Riddarhusets stamtavla över ätten, dvs. den estländska, svenska, respektive adopterade ättegrenen. På så sätt åskådliggörs ingressens beskrivning av ätten bättre. Ättegrenarnas respektive linjer (Riddarhusets benämning) kommer dock att ändras i takt med att personbeståndet förändras. AK 2013 innehåller två nyupptäckta Krusenstiernor - barnbarnsbarn till Herman Mauritz (äldre bror till släktarkivets grundare Philip Herman), Janet Lynn, * 1954 och hennes yngre syster Paula Jean, * 1964 tillkommit. Tyvärr har jag också kunnat konstatera att några amerikanska släktingar avlidit utan att vi fått kännedom om detta - 25 - Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 (se genealogiska notiser sist i släktbrevet). Så här ser släktträdet ut nu, tyvärr med ett försmädligt korrekturfel vad gäller släktens välkände världsomseglare Adam Johann. Krusenstiernska släktarkivet Årets arbete i Arkivet har dels omfattat fortsatt insortering av material som tillkommit under de senare åren, och att lägga alla små föremål i särskilda askar, vilket enligt ägarna, Kalmar Läns Museum (KLM) behöver göras, dels förberedelserna för den lilla utställning, som vi avser ha under den internationella släktträffen. Styrelsens Arkivarie, Cecilia Friberg har bl.a. besökt Arkivet under en vårvecka. Undertecknad har dels arbetat där några timmar varje gång jag varit på styrelsemöte med Krusenstiernska Gården, dels några dagar i december. Årets Arkivdag genomfördes planenligt lördagen den 28 juli. Totalt var vi tolv personer, som först samlades för en gemensam fika i KLM kafé och sedan under några timmar fördjupade oss i olika delar av Arkivet. På bilden syns allas vår hedersmedlem i släktföreningen, Ulla Pehrsson, dotter till Arkivets grundare Philip Herman (1875-1938) tillsammans med Jan Wojcik, son till Julia, född von Krusenstern (1920-1985). Jan har forskat i sin del av Krusenstiernska släkten (Krusenstern) och hitta spännande historia med kopplingar till USA:s nuvarande allra högsta militärledning. Vi hoppas kunna få detta beskrivet i kommande släktbrev. 2013 års Arkivdag genomförs lördagen den 27 juli kl. 13.00–17.00. Anmäl gärna i förväg till vår arkivarie Cecilia Friberg (tfn 013-13 40 15 eller 0485-743 08) om Du avser besöka den, så att hon och styrelsen kan förbereda besöket. - 26 - Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 Krusenstiernska gården i Kalmar Släktens von Krusenstiernas representant (suppleant till Kalmar Läns Museum ledamöter) i Stiftelsen Krusenstiernska Gården styrelse främsta uppgift att tillse att testatorns, frk Hulda Nydell, intensioner med sin donation efterföljs. Det gäller bl.a. att hitta en balans mellan de nödvändiga inkomstbringande aktiviteterna och bevarandet av gårdens kulturvärde att kunna visa upp för allmänheten. Årets viktigaste nyhet torde vara att förteståndaren sedan många år, Christine KihlOlofsson, avgick med pension vid årsskiftet. Ny föreståndare är Magdalena (Lena) Korsman. Lena är 35 år, kommer från Sveg och har varit lärare i bild och slöjd i Gävle, koordinator/bokföringsansvarig på ett företag i Kalmar som arbetar med kund- och personalvård genom äventyr och naturupplevelser samt har genomgått en två-årig utbildning i kultur och marknadsföring. Lena har redan hunnit leverera, dels en hemsida, www.krusenstiernskagarden.se och Facebook (gå in och gilla!) , dels en karta över alla Krusenstiernska Trädgårdens träd, såväl de gamla som de nyplanterade, som tillhör Klonarkivet. Avsikten är att kartan skall kunna användas av besökande. Det lovar gott för framtiden. Renovering av fastigheten fortskrider. På vagnsboden har taket tjärats, nya (tidsenliga) pannor lagts, fasaden skrapats och målats. Under 2013 kommer det karakteristiska staketet runt gården borstas och målas in- och utvändigt. Ytterligare tre träd kommer att planeteras som ett led i trädgårdens förnyelse. Alla dessa arbeten sker under överinseende av Länsstyrelsen, då både byggnader och trädgården är byggnadsminne sedan 1985. De årliga aktiviteterna, tillsammanas med kaffeserveringen, viktiga intäkter som komplement till de bidrag Stiftelsen får från Kalmar kommun för drift och underhåll, har i stort varit desamma. Sommarteatern ”Hjälten från Kalmarsund” med Robert Gustavsson, Suzanne Reuter blev en ekonomisk framgång. Det har kommit en del frågor till undertecknad avseende namnet ”Krusenstiernska Teatern”. Varken släktföreningen eller undertecknad har varit inblandad i namnet, som verkar ha ”etablerats spontant” av sommarteaterns arrangörer utan tanke på ev. ”varumärkesintrång” eller dylikt. Då teaterns namn kanske inte är odelat positivt för namnbärare etc., har jag väckt frågan i Krusenstiernska Gårdens styrelse inför ev. framtida kontrakt. Hör av Dig om Du har synpunkter. Stipendier/Understöd Medlemmar av Sveriges Ridderskap och Adel torde genom Riddarhuset tidskrift Arte et Marte var medvetna om möjligheten att söka stipendier och understöd. Undertecknad vill dock åter informera om att det från Johanniterorden i Sverige går att söka bidrag för enskilda ekonomiskt behövande gamla och/eller sjuka – även om man inte tillhör Ridderskapet och Adeln. Gå in på www.johanniterorden.se eller kontakta undertecknad om Du vill veta mer. - 27 - Släktföreningen von Krusenstierna Släktbrev nr: 26 2012 Genealogiska notiser Följande notiser om släktföreningens medlemmar och ättemedlemmar i övrigt äger styrelsen kännedom om5. Avseende utländska anförvanter upptas normalt endast ättemedlemmar, namnbärare eller ingifta i släkten von Krusenstierna. Gifta Stig Philip Alexander, * 1985 och Elisabeth Erika Lönnqvist; * 1984 Kristian Philip Johan, * 1977 och Linda Margareta Ibanez Ekerlund, * 1987 3 december 2011 15 mars 2012 Födda Lars Wilhelm Edvard, son till Stig Philip Alexander och Elisabeth Erika Viktor Jan Philip, son till Kristian Philip Johan och Linda Margareta Jämna födelsedagar 2013 90 år Otto P von Krusenstierna Hannelore von Krusenstierna Eva Olenius William (Bill) Krusen (USA) 85 år Luciel von Krusenstiern (CDN) Marvin Frank Mowrey (USA) 80 år Ylia Mikailovna Belencova (RUS)6 Charles (Chuck) Krusenstjerna (USA) 75 år Douglas von Krusenstierna Urban von Krusenstjerna Margarethe Librell Bengt Librell Lars Carlstedt Annelore Taube (TYS) Dr Marie D von Krusenstern (PL) 70 år 12 maj 2012 26 mars 2012 65 år Kersti Grünerwald Magdalena Reid Donna Sue Krusensterna (USA) 60 år Julie von Krusenstierna Ann-Kristin Weibull Wayne Thomas Krusen (USA) 55 år Nina von Krusenstierna Fredrik von Krusenstjerna Sven Widerberg Fred von Krusenstiern (USA) Sara Lee Krusenstjerna (USA) Brenda Kay Krusenstjerna (USA) Lee Allen Krusenstjerna (USA) Judy Krusensterna (USA) Andrew (Andy) Krusensterna (USA) 50 år Anne-Sophie von Krusenstierna Lorita Librell-Holzner Mats Wiberg Tomaz von Krusenstern (PL) Jolanta von Krusenstern (PL) Mary Alice Monthei, * v K* (USA) Julie Frank Krusenstjerna (USA) Karl Edmund Cruse (USA) Jan von Krusenstierna Michael von Krusenstierna Ann von Krusenstierna Wihlborg Werner Grünerwald Öijvind Sjursen Björn Thulin Frieder von Krusenstjern (TYS) Avlidna Grace Adeline Krusen, född Partch (USA) Kimberly J Krusenstjerna, född Edwards (USA) Hans-Otto von Lilienfeld-Toal (Tyskland) Vernon Richard Herman Anderson (USA) Ellen Louise Glenny Anderson (USA) 2010 2 december 2011 27 juli 2012 27 april 2012 2 juli 2012 5 Informationskällor: Muntliga, Adelskalendern 2013, Riddarhuset genealogiska avdelning samt Familienbrief nr 52/2012. Med ”ättemedlemmar” menas släktmedlemmar i och utom Sverige, vilka finns upptagna i Adelskalendern (2013). 6 Maka till ätten von Krusenstiernas huvudman, Alexej Vladimirovich Krusenstern (Moskva) - 28 -