Dramatens personal på studiebesök på Askö
”Att forska under havsytan är lite som att titta in genom ett nyckelhål”. Forskaren Ellen
Schagerström håller upp en tångruska och förklarar varför.
”Vi tittar ner lite här och lite där, men har egentligen ingen riktig överblick över helheten där
nere. Vi saknar en bra karta, helt enkelt.”
Under studiebesöket på Askölaboratoriet fick Dramatens personal inte bara inblickar i
forskningen om Östersjön, utan också exempel på hur forskning från olika områden behövs
för att förstå och angripa de globala utmaningar vi står inför.
Från intima detaljer om tångens förökning - till hur och varför palmoljan från i Indonesien
hamnar i våra matkassar. Detaljer och helheter. Allt samspelar.
Besöket inleddes med presentation av Askölaboratoriets verksamhet av Lena och Nils
Kautsky, som med deras långa erfarenhet på ön kunde ge liv åt de långa dataserier som de
berättade kring. Från 70-talet och framåt har de själva både data och egna erfarenheter.
Men om vi trodde att de skulle ge ett skräckscenario för Östersjöns framtid, blev vi besvikna.
I stället fick vi förståelse för hur unikt detta innanhav är och vilka spännande krabater som
lurar där nere under ytan. Löja, stubb, simpor, spigg, lake, gädda, bult…
”Det är färre arter här än på Västkusten, det beror på att det inte är så många arter som
lyckats tränga i Östersjön och anpassa sig till det mycket sötare vatten som vi har här”,
förklarar Lena Kautsky.
”Det gör också att de blir mer sårbara”, fortsätter Nils Kautsky. ”Om en art slås ut får det
stora konsekvenser”. Han skickar sedan runt en burk med sin egen favoritart, blåmusslan,
som han ägnat stor del av sin forskning åt.
”Blåmusslan här är mycket mindre än på Västkusten. Ändå står alla dessa musslor av 75% av
vikten av alla djur Östersjön. Och på ett år har de renat allt vatten – att jämföra med det
naturliga utbytet som är 30 år!”
Sedan berättade Ellen Schagerström om den art som bara finns här i Östersjön och som hon
själv varit med om att upptäcka: Smaltången.
”Smaltången är speciell. Den kan föröka könlöst sig genom att placera kloner, eller
sticklingar, på stenar eller varhelst den kommer åt. Det gör att vi har hittat en och samma
honplanta över stora delar av Bottenhavet från Öregrund till Umeå.”
Lena Kautsky fyller i och beskriver hur blås- och smaltång bildar stora skogar i Östersjöns
vikar och plantorna kan bli uppåt 50 år gamla. Samtidigt är de hotade av övergödningen.
”Ju mer näring vi släpper ut i vattnet från till exempel jordbruk och avlopp, desto mer
plankton blir det i havet. Detta förhindrar ljusinsläppet som är avgörande för att tången ska
växa och föröka sig.”
Även giftiga båtbottenfärger är ett hot mot tången.
”Vi har sett att det känsliga stadiet när blåstången förökar sig inte fungerar i närheten av en
båt som målats med giftfärg. Det räcker med en båt i en vik!”
Och varför är tången så viktig då? Ellen Schagerström fortsätter.
”Förutom att fånga in koldioxid och bilda syre, fungerar tångens förgreningar som skydd åt
smådjur och fiskar i havet. En tångruska är som ett bostadshus – det ger skydd, värme och
liv. Där vi får mindre tång får vi också mindre av annat liv i havet.”
Efter rundvandringen var det dags för medhavd lunchsallad i solen. Och därefter hade SEIforskarna Maria Osbeck och Kim Andersson förberett var sin presentation om hur olika mål i
FN:s nya globala hållbarhetsagenda, ”Agenda 2030”, hänger samman.
Maria Osbeck betonade att det är viktigt att förstå hela sammanhanget. Och hon tog de
storskaliga palmoljeodlingarna i Indonesien som exempel. Odlingarna är visserligen ett
yteffektivt sätt att hitta ersättning till fossil olja. Men regnskogar skövlas med artdöd som
följd – orangutangen är kanske den mest kända arten som hotas. Ursprungsbefolkningars
rättigheter körs över och vattenbrist blir ett faktum. Palmolja finns idag i ungefär hälften av
produkter vi köper i matvaruhandeln. I margarin, kakor och godis, men också i smink, ljus
och rengöringsprodukter.
Kim Andersson berättade om något vi tar för givet, att ha tillgång till en toalett. Just
sanitetsfrågan är en av de mest komplexa att arbeta med, och visade att 14 av de 17
hållbarhetsmålen berörs. Fattigdomsbekämpning, jämställdhet, innovation, ekosystem,
hälsa… Hur kan vi hitta synergier i stället för intressekonflikter mellan de olika målen? Ett
sätt är att gå tillbaka till ett kretsloppstänkande där avfallet blir till näring. Svårt men viktigt.
Trötta och fullmatade med kunskap, gick vi ombord på båt och därefter buss. Kim och Maria
avslöjade svaren på den frågesport vi hade kämpat med på vägen ut. Och vi slutade med att
diskutera hur vi kan göra mer på vår arbetsplats och i våra vardagsliv för att bidra till ett
friskare hav och må bättre på köpet. Det finns så mycket som är värt att bevara, så mycket
som lurar under ytan…
Eva Krutmeijer
