Första hjälpen till psykisk hälsa äldre

advertisement
Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
En intervjustudie om nyttan i arbetslivet av utbildningen
”Första hjälpen till psykisk hälsa äldre”
Författare
Handledare
Cecilia Ingard
Õie Umb-Carlsson
Examinator
Examensarbete i Folkhälsa 30 hp, avancerad nivå, 2016
Karin Sonnander
SAMMANFATTNING
Andelen äldre med psykisk ohälsa ökar i samhället, men de äldre vårdas oftast i sammanhang
där personalen inte har utbildning i psykisk ohälsa. ”Första hjälpen psykisk hälsa äldre” är ett
utbildningsprogram utformat av Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av
psykisk ohälsa vid karolinska institutet. Ursprungligen kommer konceptet från Australien.
Syftet med denna intervjustudie är att belysa hur personalen från ett boende, samt
biståndshandläggare och värdegrundsledare i Uppsala kommun, vilka i sitt yrkesutövande
möter äldre, upplever att de har kunnat använda kunskaperna från utbildningen ”Första
hjälpen psykisk hälsa äldre” i mötet med brukare och anhöriga. Studien bygger på nio
semistrukturerade intervjuer med personal. Resultatet från intervjuerna visade på att
informanterna har haft nytta av kunskaperna. Informanterna lyfte informationen om den höga
suicidrisken bland gruppen äldre, och att våga ställa frågan om brukaren hade tankar på att ta
sitt liv, som viktiga kunskaper från utbildningen. Även kunskapen om vart de skall hänvisa de
som uppvisar psykisk ohälsa, var värdefull. Dock blev det ett dilemma när informanterna
skulle hänvisa till annan vårdinstans, då de visste att det var långa köer dit. Anhöriga kunde
också må dåligt vilket blev svårt för informanterna, då det inte ingick i deras uppdrag att
hjälpa den gruppen. Hinder för att kunna använda kunskaperna på arbetsplatsen var brist på
tid, personaltäthet, bristande kontinuitet bland personalen och att den äldre inte fått
biståndsbeslut som innehöll insatser till stöd för personens psykiska mående. Det fanns
emellertid ett stort behov av kunskap kring äldres psykiska hälsa i organisationen.
Nyckelord: psykisk hälsa, äldre, kvalitativ forskning, utbildning
ABSTRACT
The proportion of older people suffering of mental ill-health is increasing in society. Older
people are typically cared for in health-facilities by professionals who often lack knowledge
in mental health care. ”Mental health first aid” is a course, developed by The Nation Centre
for suicide research and prevention of mental–ill-health (NASP) at Karolinska Institutet
Stockholm, based on a concept from Australia. The purpose of this study is to illustrate how
staff in housing, assistance officers and developers working in elderly care in Uppsala
municipality, experience that they have been able to use the knowledge from the course
“Mental health first aid elderly” in meetings with users and relatives. This study is based on
nine semi-structured interviews with staff. The results showed that the informants found
knowledge gained from the course to be useful. The informants emphasized the high suicide
risk among older people and to dare to ask whether the older people had thoughts of
committing suicide as important knowledge gained from the course. Also knowledge of where
to refer persons who present mental ill-health was valuable. However, it became a dilemma
when the staff needed to refer the older people to health care facilities, with long waiting
times. Relatives could also suffer from mental ill-health, which was difficult for the staff, as
assisting relatives was not part of their field of responsibility. Obstacles which limited the
workplace from implementing new knowledge were lack of time, lack of staff, lack of
continuity within staffing teams and that the older people had not been granted support for
their mental wellbeing. However, there was a need for increased knowledge in the
organization about older people’s mental health.
Keyword; mental ill-health, older people, qualitative research, education
Innehåll
SAMMANFATTNING ........................................................................................................................... 1
ABSTRACT ............................................................................................................................................ 2
BAKGRUND .......................................................................................................................................... 1
Folkhälsa och psykisk ohälsa .............................................................................................................. 1
Åldrande .............................................................................................................................................. 2
”Första hjälpen psykisk hälsa ” ........................................................................................................... 3
Beskrivning av MHFA äldre ............................................................................................................... 3
Utvärdering av MHFA (barn och unga och vuxna)............................................................................. 4
Utvärdering av MHFA-äldre ............................................................................................................... 4
Arbetsplatslärande ............................................................................................................................... 5
Teoretisk ram....................................................................................................................................... 6
Implementering ................................................................................................................................... 7
Problemformulering ............................................................................................................................ 7
Syfte .................................................................................................................................................... 8
METOD................................................................................................................................................... 8
Design.................................................................................................................................................. 8
Urval .................................................................................................................................................... 8
Datainsamlingsmetod .......................................................................................................................... 9
Tillvägagångssätt ............................................................................................................................... 10
Forskningsetiska övervägande........................................................................................................... 10
Bearbetning och analys ..................................................................................................................... 11
Tabell 1 .............................................................................................................................................. 11
RESULTAT .......................................................................................................................................... 12
Tabell 2. ............................................................................................................................................ 12
Beskrivning av informanterna ........................................................................................................... 13
Ökade kunskaper ............................................................................................................................... 13
Kunskaper till värde för arbetet .................................................................................................... 13
Kunskaper till stöd för att identifiera mående ............................................................................... 14
Verktyg för att stötta brukare ............................................................................................................ 15
I yrkesrollen....................................................................................................................................... 15
I mötet med brukare ...................................................................................................................... 15
I mötet med anhöriga .................................................................................................................... 16
Hinder i att använda MHFA .............................................................................................................. 16
Hinder på arbetsplatsen ................................................................................................................ 16
Hinder i kontakten med brukaren .................................................................................................. 17
Andra organisationer som hinder ................................................................................................. 18
Beredskap på arbetsplatsen ............................................................................................................... 18
Arbetsplatsens förutsättningar ...................................................................................................... 18
Individens förutsättningar ............................................................................................................. 19
Fanns inga behov på arbetsplatsen ............................................................................................... 19
DISKUSSION ....................................................................................................................................... 20
Sammanfattning av de viktigaste resultaten ...................................................................................... 20
Resultatdiskussion ............................................................................................................................. 20
Informanternas upplevelse av kunskaperna från utbildningen ..................................................... 20
Verktyg för att stötta brukare ........................................................................................................ 21
Hinder i att använda MHFA.......................................................................................................... 22
Beredskap på arbetsplatsen........................................................................................................... 23
Implementeringen, förutsättningar och hinder.............................................................................. 24
Arbetsplatslärande ........................................................................................................................ 26
Metoddiskussion................................................................................................................................ 27
Slutsats .............................................................................................................................................. 29
REFERENSER ...................................................................................................................................... 31
BAKGRUND
Psykisk ohälsa är lika vanligt bland äldre som yngre personer. I framtiden kommer 25% av
Sveriges befolkning vara äldre än 65 år, och en prognos är att 20 % av dessa kommer att lida
av psykisk ohälsa (Wasserman, Carli, Hadlaczky & Szklarzewicz, 2015). Psykisk sjukdom
tidigare i livet kan dessutom öka risken att utveckla demens och samsjuklighet mellan
demens och psykisk sjukdom som depression, ångesttillstånd och sömnstörningar är hög.
Många gånger upptäcks inte demenssjukdomen hos äldre med psykiska besvär (Markusson,
Blennow, Skoog & Wallin, 2011). Psykisk sjukdom hos äldre är dessutom ofta komplicerat då
somatiska sjukdomar och psykiska sjukdomar interagerar med varandra i komplexa samband,
vilka kan vara svåra att upptäcka (Sparring Björksten, 2013). Det är viktigt att personal som
möter gruppen äldre har kunskaper om äldres psykiska hälsa, men ofta saknas denna kunskap
för dessa yrkesgrupper (Socialstyrelsen, 2012). Det kan exempelvis finnas vårdpolitiska
ställningstagande som hindrar personal att inhämta och använda sig av ny kunskap inom
vårdrelaterade yrken (Johansson, 2010).
Folkhälsa och psykisk ohälsa
Begreppet psykisk ohälsa saknar en enhetlig definition. Psykisk ohälsa kan stå för enstaka
symptom som sömnstörningar, ängslan och oro, men det kan även vara en psykisk sjukdom
(Forsell & Dalman, 2004). I detta sammanhang inkluderas både psykisk sjukdom och enstaka
symptom i begreppet.
Enligt folkhälsomyndigheten (2014) är psykisk ohälsa ett allt mer ökande hälsoproblem i hela
befolkningen, vilket bör tas i beaktan vid ett hälsofrämjande folkhälsoarbete.
I ett folkhälsoarbete ingår interventioner som riktar sig till specifika grupper i samhället.
Dessa interventioner kan bestå av förebyggande insatser för äldre med risk för psykisk ohälsa.
Att förebygga psykisk ohälsa innebär att förhindra att psykisk ohälsa uppstår, och dessa
interventioner är snävare än de så kallade främjande åtgärderna vilka syftar till att förbättra
hälsoläget hos en bred målgrupp (Forsman, 2014).
Forsman (2014) menar att de främjande insatserna för psykisk hälsa hos gruppen äldre varit
begränsade. Det finns en felaktig föreställning i samhället att depression ingår i det normala
åldrandet (Petersson & Åsberg, 2014).
Åldrandet påverkar dock folkhälsan i gruppen över 65 år, och risken för psykisk ohälsa ökar
till viss del med ålderdomen (Socialstyrelsen, 2009). Detta fenomen försvåras även av att
1
äldres psykiska hälsa länge har varit ett eftersatt område (Rolfner Suvanto, 2014). Självmord,
kan vara en allvarlig konsekvens av psykisk ohälsa och är vanligast bland män i
åldersgruppen 75 år och äldre (Folkhälsomyndigheten, 2014). Trots detta får psykiskt sjuka
äldre inte tillgång till specialiserad psykiatrisk vård i lika stor utsträckning som yngre
(Socialstyrelsen, 2012). I en majoritet av landstingsområdena i Sverige finns det ingen
verksamhet specialiserad på äldres psykiska hälsa (Allard, Gustafson, Karlsson & Sparring
Björkstén, 2009). Äldre med psykisk ohälsa vårdas ofta på enheter som ger somatisk vård,
där personalen inte är vana vid psykisk ohälsa (Socialstyrelsen, 2013a). Bland de äldre
patienterna inom primärvården var psykisk ohälsa vanligt förekommande, men få av dessa
hade blivit diagnosticerade och behandlade för sin psykiska ohälsa (Olafsdottir, Marcusson, &
Skoog, 2001). En vägledning i syfte att utveckla stödet till gruppen äldre med psykiatrisk
problematik har tagits fram av Socialstyrelsen (2013b). I vägledningen framhålls faktorer
som, ett ökat samarbete mellan kommun och landsting, ett bättre socialt stöd, höjd kompetens
hos personal och ökad förmåga att identifiera äldre individer med psykisk ohälsa, som viktiga
faktorer att arbeta vidare med. Dessutom betonas vikten av ett gott funktionellt bemötande.
Personer med psykisk ohälsa har även en ökad risk för somatisk sjukdom (Karlsson & Skog,
2013), vilket har betydelse för folkhälsan inom gruppen äldre.
Åldrande
Med stigande ålder förändras en individs kognitiva förmågor och vissa minnesfunktioner
försämras. Förändrade kognitiva förmågor kan leda till sämre livskvalitet och personen kan få
ett ökat hjälpbehov samt ett en ökad benägenhet att få psykisk ohälsa (Dahl, 2013). Åldrande
medför dock inte automatiskt att personen kommer att lida av psykisk ohälsa och exempelvis
vara deprimerad, men åldrandet kan bidra till en mera komplex problematik där somatiska
åkommor, demens, konfusion och psykisk ohälsa hänger ihop med varandra, och det kan vara
svårt att veta vad som är orsaken till ett dåligt mående (Rolfner Suvanto, 2014: Wasserman,
Carli, Hadlaczky & Szklarzewicz, 2015). I en studie visade Brown, Bruce, McAviay, Raue
och Nassisi (2004), att sjuksköterskor inom hemsjukvården hade svårigheter att se symptom
på depression hos äldre, på grund av bristande kunskaper om äldres psykiska ohälsa. Detta
bidrog till att de äldre inte fick den hjälp de skulle behöva. Att leva ensam och vara äldre var
faktorer som bidrog till att individen inte identifierades lida av psykisk ohälsa. Om den äldre
individen själv förknippade depressionen med åldrandet, hade denne även lägre benägenhet
att söka professionell hjälp för sina åkommor, i jämförelse med de äldre som ansåg att
2
depressionen var en sjukdom som skulle behandlas, och att detta inte handlade om åldrandet
(Sarkisian, Lee-Henderson & Mangione, 2003).
Äldre med psykiatrisk problematik återfinns främst inom äldreomsorgen och primärvården,
där det inte finns någon specialistkompetens på psykiatri. Då äldre lider av psykisk ohälsa i
lika stor omfattning som övriga åldersgrupper, är risken stor att en betydande grupp äldre med
psykisk ohälsa går obehandlade och detta skapar onödigt lidande (Socialstyrelsen, 2012).
”Första hjälpen psykisk hälsa ”
I Australien har ett utbildningsmaterial tagits fram, för att ge allmänhet och personal, redskap
för att kunna identifiera och hjälpa personer med psykisk ohälsa (Kitchener & Jorm, 2002).
Utbildningen i Australien går under beteckningen ”Mental health first aid” (MHFA) och
beskrivs av Kitchener och Jorm (2002) som en första-hjälpen utbildning med syfte att ge
allmänhet och professionella (vilka möter barn, unga och vuxna), verktyg för att kunna hjälpa
en individ som mår psykiskt dåligt (Jorm, 2005). Framgångsfaktorn för MHFA i Australien är
enligt Jorm och Kitchener (2011) att konceptet är välkänt från första-hjälpen utbildningar
inom den somatiska vården, vilka har nått en stor grupp individer i samhället och funnits en
längre tid, samt att det finns ett stort behov i samhället att kunna hjälpa personer som lider av
psykisk ohälsa. MHFA kom att växa i Australien och 2011 hade 1 % av den vuxna
befolkningen gått utbildningen, och 2004 började även utbildningen spridas till andra länder
(Jorm & Kitchener, 2011).
I Sverige fick Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa
(NASP) vid Karolinska Institutet, i uppdrag av regeringen att under 2010 genomföra ett
pilotprojekt baserat på det australiensiska utbildningsmaterialet. Pilotprojektet visade på ett
gott resultat vad det gäller att höja personalens kunskap om psykisk ohälsa och hur de skulle
kunna agera om de mötte en brukare som led av detta (Svensson, Stjernswärd & Hansson,
2013). Det svenska materialet skulle kompletteras med ett liknande utbildningsmaterial för
gruppen äldre. Äldre-materialet har ett liknande upplägg som MHFA för barn och ungdom,
men innehåller även ålderdomens speciella problematik som konfusion, demenssjukdomar
samt hur ålderdomen påverkar den psykiska hälsan och bygger på forskningsbaserad kunskap
(Wasserman, Carli, Hadlaczky & Szklarzewicz, 2015).
Beskrivning av MHFA äldre
MHFA äldre består av 12 timmars utbildning, uppdelat på två hela dagar.
3
Utbildningsmaterialet behandlar hälsofrämjande insatser för psykisk hälsa, psykiska åkommor
som depression, demens, ångestsjukdomar, psykossjukdomar och substansrelaterade syndrom.
Vid avslutad utbildning skall deltagarna, med hjälp av ett verktyg som ingår i kursen
”BLEUSE”, kunna identifiera en person som mår psykiskt dåligt och ge ett adekvat
bemötande, stödja och hänvisa till de stödinsatser samhället har att erbjuda. Deltagarna som
går utbildnigen består av personal som möter gruppen äldre, politiker, och representanter från
intresseföreningar. De två utbildningsdagarna består av föreläsningar utifrån en
Powerpointpresentation (framtagen av NASP) och filmer, gruppdiskussioner samt diverse
övningar. Deltagarna får även en manual för ”Första hjälpen psykisk hälsa äldre”. Med äldre
avses personer över 65 år (Wasserman, Carli, Hadlaczky & Szklarzewicz, 2015). MHFA
utbildningarna för vuxna och barn och unga har ett liknande upplägg, dock finns inte avsnitten
om de specifika tillstånd som rör äldre med i dessa utbildningar, utan där återfinns istället
ämnen som berör de specifika åldergrupperna som exempelvis ätstörningar i barn och ungautbildningen.
Utvärdering av MHFA (barn och unga och vuxna)
MHFA har utvärderats i en rad olika länder och en metaanalys gjord av Hadlaczky, Hökby,
Mkrtchian, Carli, och Wasseman (2014), visar på en ökad kunskapsnivå och ändrade attityder
till psykisk ohälsa hos deltagarna, men inte huruvida professionella som gått utbildningen har
kunnat använda sina kunskaper i det dagliga arbetet. Utbildningsprogrammet MHFA, har i
studier lyfts fram som en möjlighet att skydda individer, vilka har varit med om en traumatisk
händelse att inte utveckla psykisk ohälsa (Kelly, Jorm, & Kitchener, 2010). Dock fann Jorm,
Blewitt, Griffiths, Kitchener och Parslow (2005) att majoriteten av alla som gått MHFAutbildning hade erhållit verktyg genom utbildningen, för att hjälpa individer med psykisk
ohälsa, men utvärderingen visade inte huruvida deltagarna i utbildningen använde
kunskaperna i realiteten. MHFA-utbildningen för vuxna med psykisk ohälsa, har utvärderats i
svensk kontext (Svensson, Hansson & Stjärnswärd, 2015: Svensson & Stjärnswärd, 2013).
Resultaten av utvärderingarna ger en bild av att utbildningen förbättrar kunskapen, ändrar på
negativa attityder till psykisk ohälsa, och deltagarna får ett bättre självförtroende när det gäller
att hjälpa en person med psykisk ohälsa.
Utvärdering av MHFA-äldre
Svensson och Hansson (2014) har även gjort utvärderingar av MHFA äldre-utbildningen.
Dessa utvärderingar visar på liknande resultat som de övriga utvärderingarna av MHFA, det
vill säga ökad kunskap om psykisk ohälsa, bättre beredskap att stödja individer med psykisk
4
ohälsa, ett ökat hjälpbeteende vid möte med en individ som lider av psykisk ohälsa, och mera
positiv attityd till psykisk ohälsa. Utbildningen MHFA-äldre har vid en enkätuppföljning efter
sex månader, visat sig ha ökat deltagarnas förmåga att ta kontakt med äldre vilka lider av
psykisk ohälsa. Deltagarna tog sig även tid att lyssna till den äldre i större utsträckning och
frågar om den äldre har suicidtankar. Deltagarna hade också ökat sin förmåga att ge
information om bra hjälp och stöd till den äldre samt att identifiera riskfaktorer för psykisk
ohälsa. Den största effekten hade utbildningen på förmågan att ge information om hjälp som
var tillgänglig för gruppen äldre, samt att förstå allvaret med psykisk ohälsa. Personalens
förmåga att bemöta äldre med psykisk ohälsa inom äldreomsorgen, hade dock inte förbättrats
efter utbildningen (Svensson & Hansson, 2016).
Arbetsplatslärande
Kommunerna har sedan 2015 ett stort ansvar för äldreomsorgen med undantag av
läkarprofessionen som landstinget ansvarar för, men forskning om hur gruppen bäst stöds
kommer inte verksamheterna tillgodo, då äldreomsorgen behöver en struktur för att
implementera ny kunskap (Borell & Iwarsson, 2013). Personal vilka har gått en utbildning bör
kunna sprida den nya kunskapen på sina arbetsplatser, så att en samsyn kan råda på ett
fenomen (som äldres psykiska ohälsa). Äldreomsorgen som till exempel hemtjänstgrupperna,
saknar dock oftast organisation för lärande och utveckling för personalen (Borell & Iwarsson,
2013). Även andra yrkesgrupper som exempelvis sjuksköterskor träffar äldre i deras hem, och
Thompson, Lang och Annells (2007) menar att det är viktigt, att sjuksköterskor får utbildning
i att identifiera äldre med psykisk ohälsa, så att alla medarbetare kan stödja de äldre med
psykisk ohälsa på ett bra sätt.
För att ett arbetsplatslärande skall komma till stånd och personal skall kunna få använda
kunskaper från en utbildning på arbetsplatsen, kan vissa faktorer vara viktiga att ta hänsyn till.
Exempel på faktorer som stödjer lärande på arbetsplatser och då även möjliggör för
personalen att använda sina nya kunskaper är enligt Gustavsen (2002), anpassning till de
lokala förhållanden som råder på den enskilda arbetsplatsen. En arbetsplats skall vara så
beskaffad att den kan ta till vara på kunnandet på arbetsplatsen och förvalta kunskapen över
tid. Det är också nödvändigt att anpassa teorier i utbildningar efter praktiken, för att teorierna
skall kunna användas på den enskilda arbetsplatsen (Gustavsen, 2002). Personal kan ha
svårigheter att applicera kunskaper från forskningen i sin egen praktik om teorin inte upplevs
relevant. En viss andel av den kunskapsbärande personalen byts ut på de flesta arbetsplatser,
men kunskapen behöver ändå finnas kvar inom organisationen så att kunskapen lever vidare,
5
enligt Olsson (2002). Författaren menar att förståelsen för ny kunskap grundlägges inom
ramen för den kunskap som personalen har med sig sedan tidigare. Det kan råda en spänning
mellan den nya kunskapen som skall förstås och den gamla kunskapen, vilken är etablerad.
Den gamla kunskapen är trygg och bygger på bland annat rutiner, medan den nya kunskapen
kan vara ifrågasättande och kan bryta mot gamla invanda mönster. Ny kunskap måste skapas i
interaktion med sammanhanget för att fungera (Olsson, 2002). Att ändra på beteenden på en
arbetsplats är svårare om kontexten är konstant. Det innebär att även kontexten måste beaktas
vid förändringsarbete. Det är viktigt att identifiera barriärer för förändringarna, för att
personalen skall ändra på invanda beteendemönster (Nilsen, Roback, Broström & Ellström,
2012). Lärande på arbetsplatser är också beroende av beredskapen i organisationen och hos
individen. Exempel på faktorer vilka påverkar beredskapen kan vara planering och
organisation av arbetet, ledarskap och individens utbildning, samt hur pass kravfyllt arbetet är
och villigheten att lära nytt. Arbetsplatserna kan möjliggöra eller begränsa möjligheterna till
lärande (Ellström, Ekholm & Ellström, 2008).
Teoretisk ram
För att interventioner i syfte att höja personalens kunskaper inom ett område (som psykisk
ohälsa) skall vara verkningsfullt, torde det krävas att personalen kan få möjligheter att
använda den nya kunskapen på sin arbetsplats. Enligt Ellström (2005) kan det på arbetsplatser
ske olika former av lärande. Dels i form av en reproduktion av förhärskande kunskaper,
värderingar samt tanke-och handlingsmönster, och dels i form av ett utvecklingsinriktat
lärande. I det reproduktiva lärandet måste individen anpassa sig till givna förhållanden som
till exempel att följa direktiv och att rutinmässigt lära sig en arbetsuppgift. Denna form av
lärande kan vara viktig för att automatisera vissa arbetsmoment och frigöra kapacitet när mera
krävande arbetsuppgifter skall utföras. Det utvecklingsinriktade lärandet innebär utveckling
av kunskap, kompetens och fokus i denna form av lärande är framtidsorientering. I det
utvecklingsinriktade lärandet kan bland annat existerande arbetsrutiner komma att ifrågasättas
och nya arbetssätt utvecklas. Det utvecklingsinriktade lärandet är beroende av kulturella och
sociala faktorer, och dessa faktorer samverkar med individens bakgrund, handlingar och
förutsättningar. Individens bakgrund kan vara kunskaper, intressen, värderingar samt
självförtroende, vilka integrerar med traditioner och kulturmönster som råder på den givna
arbetsplatsen. Oftast sker ett växelspel mellan dessa former av lärande. Dock kan
arbetsvillkoren på en arbetsplats vara hindrande för ett lärande och det utvecklingsinriktade
lärandet kräver särskilda resurser för att inte bli utkonkurrerat av det rutinmässiga lärandet.
6
Det utvecklingsinriktade lärandet är ibland inte synligt och därmed finns det inte med i de
officiella arbetsbeskrivningarna. Ofta är både det utvecklingsinriktade lärandet och de
reproducerande lärandet förekommande på en arbetsplats (Ellström, 2005).
Implementering
Gullbrandsson (2007), redovisar i en forskningssammanställning, förutsättningar för att en
folkhälsorelaterad arbetsmetod skall kunna implementeras i en organisation. En faktor för en
fungerande implementering är att det finns ett behov i organisationen för metoden. Metoden
bör även passa in i det i arbetssätet som råder i organisationen, och ha synliga fördelar.
Skillnaden mellan det gamla arbetssättet och den nya metoden får heller inte vara för stor.
Personalen behöver stöd och utrymme för att kunna använda sig av en ny metod.
Problemformulering
Utgångspunkten för denna studie är att undersöka huruvida kunskapen från en utbildning i ett
folkhälsorelaterat ämne som psykisk hälsa, kan integreras i arbetet och bidra till ett
utvecklingsinriktat lärande, och samtidigt inordna sig i de rådande värderingar som råder på
en arbetsplats.
Äldre personer får ofta stöd av personal som har bristande kunskaper om psykisk ohälsa
(Socialstyrelsen, 2012). I det förebyggande arbetet för psykisk hälsa ges ibland utbildningar i
MHFA-äldre för personal. Utbildningarna har i flera studier visat sig ha effekter på
personalens kunskapsnivå om äldres psykiska hälsa (Svensson & Hansson 2014, 2016), men
det finns inga studier som belyser hur personalen upplever att de kan använda kunskaperna
inom ramen för sina arbeten. Det torde därmed finnas en kunskapslucka i frågan, huruvida
personalen upplever att en utbildning likt MHFA-äldre kan förse dem med kunskaper så att de
sedan i praktiken, kan identifiera, bemöta och hjälpa en äldre person som mår psykiskt dåligt.
I denna studie används termen brukare för att beteckna en användare eller mottagare av
insatser vid exempelvis ett äldreboende. Denna definition är tagen från (Karlsson &
Börjesson (2011). Värdegrundsledare är en grupp som ingår i studien, och denna grupp består
av individer utvalda av utförare inom äldreomsorgen i Uppsala kommun, vilka har ett särskild
uppdrag att bevaka värdegrundsfrågor som exempelvis bristen på tid, stress, bemötande och
implementering av kunskap (Norberg 2014).
7
Syfte
Studiens syfte är att belysa hur personalen från ett boende samt biståndshandläggare och
värdegrundsledare i Uppsala kommun, vilka i sitt yrkesutövande möter äldre, upplever att de
har kunnat använda kunskaperna från utbildningen ”Första hjälpen psykisk hälsa äldre” i
mötet med brukare och anhöriga.
METOD
Design
Studien har en kvalitativ studiedesign, där empirin samlas in i form av semistrukturerade
intervjuer, för att spegla informanternas upplevelser av att kunna använda kunskaperna från
en utbildning. I den kvalitativa designen som bygger på intervjuer, är informanternas villighet
att delge sina upplevelser av avgörande karaktär för resultatet, men intervjuaren integrerar
med informanterna under intervjun, och detta påverkar empirin som intervjuerna genererar.
Intervjuguiden fungerade som ett stöd i intervjun, men informanten kan även ta upp andra
frågor vilket bidrar till ett upplägg, som växer fram under studiens gång (Malterud, 2011;
Polit & Beck, 2012). En kvalitativ studiedesign är att föredra då empirin är komplex och
består av subtila fenomen (Denscombe, 2012).
Urval
Under våren 2014 genomgick 11 boendepersonal, 17 biståndshandläggare och 17
värdegrundsledare utbildningen MHFA äldre i Uppsala och dessa valdes ut till att delta i
studien. Gruppen värdegrundsledare bestod av utvalda medarbetare inom äldreomsorgen,
vilka höll i samtalsgrupper kring värdegrundsfrågor på arbetsplatserna (Norberg 2014 ). För
att erhålla relevant information från informanterna, kan ett urval av individer med rätt
förförståelse av ämnet som skall studeras, göras (Malterud, 2009). Ovanstående tre grupper
valdes ut till att delta i studien, då dessa hade fått ta del av utbildningen och arbetade inom
Uppsala kommun (januari 2016). Vid kvalitativ forskning krävs en speciell uppmärksamhet
på informanternas egenart (Malterud, 2009). Valet att ta med alla tre yrkeskategorier är gjort,
för att få en spridning avseende personernas utbildningsbakgrund och roller inom sina
respektive professioner. Intentionen var att få med informanter från olika yrkesgrupperna med
olika perspektiv som biståndshandläggare, värdegrundsledare och boendepersonal.
Inklusionskriterier var att deltagarna skulle ha gått utbildning 2014 i Uppsala kommuns regi.
Detta då det måste ha förflutit några år, så deltagarna har haft möjligheter att använda
8
kunskaperna från utbildningen (MHFA), och att deltagarna arbetade med äldre inom Uppsala
kommun. Målet var att intervjua 10 informanter, men i realiteten blev det nio.
Bland 17 biståndshandläggare var fyra var inaktuella, då de arbetade på en arbetsplats som inte var
aktuell för denna studie. Åtta av 17 biståndshandläggare gick inte att nå och en tackade nej.
Bland värdegrundsledarna var bortfallet 13 av 17. Det gick inte att nå 12 av 17 personer, samt
en tackade nej till att delta. Bland personalgruppen från boende var bortfallet tio personer och
en deltog. De övriga lät indirekt meddela via en samordnare, att de inte hade tid att delta i
någon intervju. Bland personerna som inte gick att nå återfanns en grupp som hade bytt
arbete, en grupp som var sjukskrivna eller föräldralediga och 11 personer till vilka inga
kontaktuppgifter gick att hitta.
Datainsamlingsmetod
Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer med öppna frågor, vilka
spelades in. Kvalitativ forskning har sin styrka i att frågorna är öppna (Malterud, 2011), och
med en guide kan intervjuaren styra ämnesval men informanten får även möjlighet att
utveckla sin egen historia (Polit & Beck, 2012). Intervjuerna gjordes utifrån en studiespecifik
intervjuguide (se bilaga 1) med nio öppna frågor och fyra slutna bakgrundsfrågor (ålder
utbildning yrke och antal yrkesverksamma år). De öppna frågorna handlade om vilka
kunskaper MHFA äldre utbildningen givit och om deltagarna kunde använda kunskaperna i
sina yrken. Intervjuguiden innehöll även frågor om vad som krävs på arbetsplatsen för att
informanterna skulle kunna använda sig av kunskaperna. I en semistrukturerad intervju
förhåller sig intervjuaren flexibel till frågornas ordningsföljd och låter även informanten
utveckla sina idéer och fördjupa sig i det personen finner viktigt (Denscombe, 2012).
Intervjuerna i denna studie har följt intervjuguiden, men ordningsföljd har informanterna
bestämt och dessa har även fått möjlighet att utveckla frågor de har önskat. Informanterna
kunde i vissa fall svara på en fråga innan den hade ställts och även ta spontant upp ämnen som
inte fanns med i intervjuguiden men relaterade till en fråga i guiden. Dessa ämnen kunde dock
vara viktiga att ta med i studien då de svarade på studiens syfte. Intervjuguiden provades,
genom intervju av en informant (som inte har ingått i studien). Det gjordes dock inga
ändringar i guiden efter provintervjun.
9
Tillvägagångssätt
En projektledare i Uppsala kommun för ett projekt om äldres psykiska hälsa, förmedlade
kontaktuppgifter till personal i de utvalda personalgrupperna. De personer som tillhörde
yrkeskategorierna vilka skulle ingå i studien, fick samtliga 45, ett missivbrev i april 2016 (se
bilaga 2) via mejl och en förfrågan om de vill medverka i en intervju. Personerna som var
intresserade av att bli intervjuade skulle tackade ja, genom att svara på mejlet. Efter en första
förfrågan om deltagande i intervjustudien via mejl (45 stycken), inkom det inga svar, var på
23 informanterna kontaktades via telefon (11 informanter fans det bara mejladresser till, så
dessa kontaktades inte via telefon). För gruppen informanter som arbetade på ett boende för
äldre i Uppsala kommun (11), kontaktades deras chef, så att denne kunde godkänna att
personalen medverkade i intervjun på arbetstid. En samordnare på boendet tillfrågade sedan
personalen om de ville delta. Informanterna fick skriftlig (missivbrev som mejlades till
samtliga i urvalsgruppen inledningsvis) och muntlig information om studien. Den muntliga
informationen gavs då informanterna kontaktades via telefon i maj månad, av personen som
sedan kom att genomföra intervjuerna. Informanterna fick vid intervjutillfället skriva på ett
informerat samtycke (se bilaga3). Intervjuerna förlades till informanternas arbetsplatser. Varje
intervju tog cirka 20-40 minuter, och spelades in på band. Intervjuerna transkriberades och
skrevs därefter ut. Det inspelade materialet kommer sedan att raderas från MP3 spelaren och
ljudfilerna skall tas bort från datorn, när uppsatsen är godkänd. Ett godkännande för att få
göra studien på verksamheter inom Uppsala kommun, erhölls av en utvecklingsledare.
Forskningsetiska övervägande
Studien följer etiska riktlinjer vad beträffar forskning (CODEX, 2016). Informanterna fick
skriftlig och muntlig information om studien och att materialet skulle behandlas
konfidentiellt. Enbart personer vilka arbetar med uppsatsen skulle få ta del av intervjuerna.
Ytterligare en person kom att ta del av intervjumaterialet, då denne transkriberade alla
intervjuerna. Personen ifråga fick skriva på ett avtal om tystnadsplikt, och inte röja något som
har framkommit i intervjuerna. Intervjuerna var frivilliga och då informanterna hade lämnat
ett informerat samtycke, kunde intervjun starta (Kvale (1997). Informanterna fick även
avbryta intervjun om de föredrog detta. Emellertid krävde inte denna studie en granskning av
en etisk kommitté som annars krävs vid forskning på människor (Vetenskapsrådet, 2011), då
detta är en masteruppsats. I rapporten har alla personuppgifter anonymiserats. Den text och de
citat som ingår i uppsatsen är avidentifierade så att de ej kan röja identiteten på informanten.
10
Bearbetning och analys
De inspelade intervjuerna transkriberades. Analys av intervjumaterialet har skett, med stöd av
en modell för kvalitativ innehållsanalys av Graneheim och Lundman (2003). Empirin i form
av transkriberade intervjuer har lästs igenom ett flertal gånger, och meningsbärande enheter
(ME) har identifierats och kondenserats för att sedan kodas efter innehållet. De kodade ME
har därefter grupperats i subkategorier, vilka har något gemensamt innehållsmässigt.
Subkategorierna har sammanförts till ett antal kategorier. Som ett led i analysarbetet har en
tabell gjorts ( Tabell 1), med alla meningsbärande enheter, kondenseringen av dessa samt kod.
Även en tabell för varje kategori där alla underkategorier och dess koder finns samlade har
gjorts (Tabell 2). Detta för att få en helhetsbild av intervjumaterialet. Dock kommer inte tabell
1 att finnas med i dess helhet i denna uppsats, då där finns text som kan röja informanternas
identiteter.
Nedan följer en tabell (Tabell 1) med exempel på hur analysarbetet har gått till.
Meningsbärande enheter har kondenserats för att sedan kodas.
Tabell 1. Exempel på meningsbärande enheter, kondensering och koder.
Meningsbärande enheter
Upptäcka någon som mår
dåligt, har jobbat i hela mitt liv
Jag tordes vara rak, vill du ta
ditt liv?
Sådana kontakter man vill ha
mer av
Att kunna ta sig tid för dem som
inte mår bra
Att få hjälpa i hemmet, de som
mår psykiskt dåligt vill inte
När vi är två finns det tid
Fått ut det i personalgruppen,
det här tänket
Nej det är uppskattat ämne
kondensering
kod
jobbat i hela mitt liv
Förförståelse
vara rak ta ditt liv
Våga fråga
kontakter mer av
Kunskaper om stöd
tid för dem som inte mår bra
Tid
psykiskt dåligt vill inte
Svårt att nå äldre
är två finns tid
ut tänket i personalgruppen
Förutsättningar på arbetsplatsen
Flera behöver utbildningen
uppskattat ämne
Personalen uppskattar ämnet
11
RESULTAT
Nedan följer en tabell (Tabell 2) som visar alla kategorier och dess underkategorier samt de
koder som återfinns under respektive underkategori.
Tabell 2. Kategorier, underkategorier och koder
Kategorier;
Underkategori 1
koder
Underkategori 2
koder
Ökade
kunskaper
Kunskaper till
värde för
arbetet
*nytta av
utbildningen
*kunnat använda
kunskaperna
*Ny kunskap
*fungerat över
förväntan
*kunskaper
genom att träffa
andra på
utbildningen
*kunskap om
stöd
Verktyg för att
stötta brukare
I yrkesrollen
Hinder i att
använda MHFA
Hinder på
arbetsplatsen
Beredskap på
arbetsplatsen
Arbetsplatsens
förutsättningar
*Tillämpar
kunskaperna
*konkreta tips
*ökat trygghet i
yrkesrollen
*brist på personal
*tiden
*kontinuitet
*måste göra
prioriteringar
*att forcera hinder
*går inte att använda
kunskaperna här
*behöver
uppföljningar
*fördomar
Kunskap till
stöd för att
identifiera
mående
*kunskaper om
äldres mående
*kunskaper om
suicidrisk
*kunskaper om
sociala faktorer
I mötet med
brukarna
Hinder i kontakten
med brukaren
*beredskap i
organisationen
*behov av
kunskap i
organisationen
*Personalen
uppskattar ämnet
*förutsättningar
på arbetsplatsen
*flera behöver
utbildning
*ingår redan i
arbetet
*gammal och ny
kunskap
Individens
förutsättningar
*att våga fråga
*kunskaper om
att stötta brukare
*kunskaper om
bemötande
*svårt att nå äldre
*brukare som inte
vill
*svårigheter med
anhöriga
*fördomar
Underkategori 3
I mötet med
anhöriga
koder
*kunskaper om
stöd till anhöriga
*kunskap om
anhöriga som
stöd till brukaren
*krav på
medarbetarna
*förförståelse
*personliga
egenskaper
*att utbilda
kollegor
Andra
Fanns inget
organisationer som behov på
hinder
arbetsplatsen
*hamnar mellan
*ej nytta av
stolarna
utbildningen
*biståndshandläggare *hade redan
som står i vägen
kunskaper
*problem med att
*behövde inte
lämna över
kunskaper
*andra som inte vill
ta över
*fördomar
12
Beskrivning av informanterna
Alla intervjuer startade med tre bakgrundsfrågor, och detta stycke består av en
sammanställning av dessa. Åldern på de nio informanterna var mellan 33 och 58 år. De yrken
vilka var representerade var; sjuksköterska, kurator, föreståndare och verksamhetschef.
Informanternas utbildningsbakgrund var; sjuksköterskeutbildning, socionomutbildning,
undersköterskeutbildning, Silviasyster, beteendevetare, och ekonom. Två av nio informanter
var män. Fördelningen av informanter mellan de olika grupperna blev följande; en person från
gruppen vilka arbetade på ett boende, fyra från gruppen biståndshandläggare och fyra från
gruppen värdegrundsledare (dessa kunde arbeta på boende och i hemtjänsten). Då deltagarna i
utbildningarna mestadels bestod av kvinnor, kom majoriteten av informanterna också att vara
kvinnor.
Nedan följer en resultatredovisning där varje kategori med dess underkategorier redovisas i
separata avsnitt. I resultatredovisningen återfinns citat från intervjuerna. Varje informant har
fått ett nummer och citaten har sedan numrerats utifrån vilken informant citatet härleds från.
Ökade kunskaper
Kunskaper till värde för arbetet
Informanterna menade att de haft nytta av utbildningen, speciellt i direkt anslutning till att de
avslutat den. Förutom ny kunskap gavs exempel på att tidigare kunskap bekräftades, vilket
också upplevdes som nytta av utbildningen. Informationen om hur vanligt det var med
psykisk ohälsa hos gruppen äldre, och att personalen kunde vara tydliga när de
kommunicerade med de äldre om psykiskt mående, var nytt för informanterna. Informanterna
menade att det var ett nytt tankesätt kring äldres psykiska hälsa, som förmedlades i
utbildningen.
Nr. 5 ”jag fick ju ändå en upplevelse att psykisk ohälsa är så pass vanligt förekommande
bland äldre. Alltså även när man inte har haft det tidigare. Alltså det var för mig nytt så det
var en sådan grej som jag har reflekterat mer över”.
Informanterna nämnde exempel på konkreta situationer, där de kunde stödja brukare med
hjälp av kunskaperna från utbildningen, men de hade även fått en insikt om att äldre inte
behövde ha en sänkt stämningsnivå, och att åldrandet inte innebar per automatik nedstämdhet.
Informanterna nämnde att utbildningen gav kunskap om vart de skulle vända sig om brukaren
13
behövde ytterligare stöd för sin psykiska ohälsa. Informanterna betonade också att de ofta
behövde stöd från specialister då det gällde brukare med psykisk ohälsa.
Nr.2 ” hon mådde så dåligt. Och då är det ju inget man kan vänta med, utan då vill man ju att
hon ska få hjälp direkt. Och då kommer det ett team hem och gjorde en bedömning att just i
det fallet att vi skulle få avvakta med LPT då... Så att det är sådana kontakter som man
känner att man fått mera utav”.
Informanterna tyckte att de fått ny kunskap genom att diskutera med andra yrkesgrupper
under utbildningen. Dock menade en del att det inte gick att använda kunskaperna från
utbildningen på deras arbetsplats då målgruppen inte hade samma behov där.
Nr. 4 ”nej jag har inte använt den. Alltså för där har det inte blivit en naturlig del alltså att
alltså det blir inte på det sättet, jag tänker ju inte på utbildningen på det sättet faktiskt”.
Informanterna påtalade att utbildningen även hade varit till nytta för deras eget mående, då
informanterna hade fått använda sig av kunskaperna om psykisk ohälsa i sina privatliv och
kunnat hjälpa både sig själva och människor i personernas närhet.
Kunskaper till stöd för att identifiera mående
Utbildningen gav deltagarna enligt informanterna ökade kunskaper om hur vanligt det var att
äldre mår psykiskt dåligt samt att ta detta på större allvar, och att psykisk ohälsa hos äldre är
svårt att skilja på från exempelvis demens. Informanterna menade att det var svårt att avgöra
om den äldre bara ville dra sig tillbaka eller om personen var deprimerad, och informanterna
hade förstått av utbildningen, att inte äldre ska behöva må dåligt. Informanterna tog även upp
att de fått ny kunskap om hur stor suicidrisken var i gruppen och att det var viktigt att prata
med brukaren om dennes mående
Nr. 6 ”utbildningen, det vart en aha för mig, det var ju just när vi kom in på självmord. Att de
som utförde det är män i 85- års åldern, och det är ju det klientelet vi träffar”.
Informanterna tyckte att det hade varit svårt att prata om psykisk ohälsa med äldre innan
utbildningen, men utbildningen hade förändrat informanternas syn på denna fråga.
Informanterna menade även att utbildningen hade gett ökade kunskaper i hur betydelsefull
den sociala situationen var för brukaren. Att brukaren hade större risk att drabbas av psykisk
ohälsa vid ensamhet som exempelvis när individer i personens närhet går bort.
14
Verktyg för att stötta brukare
I yrkesrollen
Informanter menade att verktyget ”BLEUS” (bedöm situationen, lyssna, erbjud stöd,
uppmuntra till att söka hjälp och hjälp till andra stödinsatser) innehöll användbara tips om hur
personalen skulle kunna agera i ett möte med en brukar som hade psykisk ohälsa.
Nr. 2 ”Nu kommer jag inte riktigt ihåg vad bokstäverna stod för men de här så att man kunde
liksom titta identifiera och se problemet och se hur ska jag gå vidare och lite sådär. Så jag
tyckte att jag fick en hel del saker som jag kunde använda mig av rent praktiskt faktiskt”.
Informanterna kunde lättare se tidiga signaler på psykisk ohälsa. I detta verktyg ingår bland
annat att hjälparen skall inge hopp och förmedla att det finns hjälp att få. Detta tog en
informant upp som användbar kunskap i arbetet. Informanterna menade att utbildningen gav
en större trygghet i yrkesrollen, och personen kände att det gick att ta ett större ansvar själv,
vad det gäller att möta brukare med psykisk ohälsa.
I mötet med brukare
Informanterna lyfter att en viktig kunskap de bar med sig från utbildningen och även hade
kommit att använda sig av, var att våga fråga om brukaren hade tankar på att ta sitt liv.
Tidigare hade de inte vågat ställa frågan rakt på sak, då det enligt informanterna fanns en
rädsla att ställa frågor om suicidtankar,
Nr. 1 ”och då hade jag nyligen gått den här kursen. Så det var första gången jag frågade rätt
ut liksom så där bara. Har du det nu och ? Alltså att jag tordes ställa de där frågorna som
man annars kanske tassade lite på tå runt. Så det var första gången jag använde det så där
jättetydligt att jag kände mig att jag hade det liksom med mig i ryggsäcken på ett bra sätt”.
Informanterna menade att tidigare vågade de inte ställa frågan rakt ut, då personerna inte
visste vad denne skulle göra med svaret. Även då personalen misstänkte någon form av
psykisk ohälsa, tyckte informanterna att de efter utbildningen vågade kommunicera sina
misstankar med brukaren. Utbildningen hade gett verktyg i bemötandet av brukare med
psykisk ohälsa. Informanterna menade att kunskapen om att brukaren kanske inte ville delge
personalen tankar kring sitt psykiska mående omedelbart, påverkade dem i sitt sätt att bemöta
den äldre. Äldre personer talar inte initialt om att de lider av psykisk ohälsa, utan denna
information kan komma senare.
15
I mötet med anhöriga
Upplevelse av att efter utbildningen, ha kunnat identifiera en anhörig som mådde dåligt
förekom. Problemet var dock, att stödjandet av anhörig inte ingick i arbetsuppgifterna. Vid
något tillfälle hade anhöriga haft andra önskemål om att den äldre skulle vårdas på avdelning
för sin psykiska ohälsa, då den anhörige inte orkade ta hand om den äldre. Dock ville den
äldre själv komma hem och inte vårdas på en avdelning. Personalen följde den äldres
önskemål och det kunde leda till att den anhöriges hälsa försämrades då denne måste ta hand
om den svårt sjuke äldre.
Nr. 1 ”han mådde dåligt och skulle hans anhöriga komma hem så visste han inte om han
skulle klara det. Utan då sa han rent ut orkar inte jag mer. Då finns inte jag längre och så
vidare. Och då fortsatte jag att ringa honom.”.
Informanterna upplevde, att det var svårt att kommunicera med anhöriga om den äldres
psykiska ohälsa, och speciellt om det rörde sig om suicidtankar. Informanterna lyfte också
problemet med att anhöriga inte hade kontakt med den äldre, vilket medförde att personal inte
fick adekvat information för att kunna stödja den äldre på ett bra sätt, utifrån kunskaperna från
utbildningen om denne mådde psykiskt dåligt. Informanterna tyckte dock att anhöriga kunde
vara till stöd då personalen skulle stödja den äldre, utifrån kunskaperna från utbildningen.
Informanterna menade att när anhöriga ringde till verksamheter inom den psykiatriska
specialistverksamheten för den äldres räkning, fick den anhörige inte samma respons, som om
personal från verksamheten ringde och försökte söka hjälp för brukarens psykiska ohälsa.
Informanterna menade att anhörig som ville söka hjälp för sin äldre familjemedlems psykiska
hälsoproblem, kunde framstå som gnälliga av den psykiatriska specialistverksamheten, och
fick därmed inte den hjälp de önskade för sin äldre anhörige. Personalen insåg att de måste
söka stöd för den äldres psykiska ohälsa, istället för den anhörige då de fick ett bättre
bemötande från den psykiatriska specialistverksamheten..
Hinder i att använda MHFA
Hinder på arbetsplatsen
Det största hindret för kunna använda sig av kunskaperna från utbildningen var bristen på tid,
enligt informanterna, men om läget var akut gick det att göra undantag där kollegor fick ställa
upp för varandra så att ingen brukares liv stod på spel.
16
Nr. 6 ”Men det är ju, det här tar ju tid, det gör det. Och vi är ju sådana som inte har all tid i
världen, det är så. Vi är en väldigt öppen arbetsgrupp så skulle det vara just i det här fallet
hade jag tid det var inga bekymmer. Men hade man inte det så, så skulle det lösa sig”.
Även personaltätheten, och att få medarbetare var utbildade i MHFA, var ett problem för att
kunna använda kunskaperna från utbildningen, enligt informanterna.
Nr. 9 ”egentligen mer personal, mindre grupper, utbilda den personal som är demensutbildad
till att få den här utbildningen i större utsträckning”.
Informanterna menade att det inte räckte med en utbildning för att medarbetarna skulle kunna
följa utbildningens intentioner, utan att det var viktigt att deltagarna fick tillgång till
återträffar för att hålla kunskapen vid liv. Föreställningar om att det är bäst att inte diskutera
äldres psykiska ohälsa öppet, kunde stå i vägen för att arbeta med kunskaperna på
arbetsplatsen, samt att den äldre brukaren redan kunde lida av psykisk ohälsa när denne kom
till verksamheten enligt informanterna. Bristen på kontinuitet bland personal, speciellt då
personalen som arbetade skift, togs upp som ytterligare ett hinder för att kunna arbeta enligt
utbildningens intentioner,
Nr. 8 ”det är svårt med personalen att liksom verkligen, när man jobbar liksom varje dag,
kväll, alternerar, vi har mycket kunder. Att liksom få verkligen den här kontinuiteten kanske
som man skulle önska alla gånger”.
Hinder i kontakten med brukaren
Informanterna menade att det var svårt att nå äldre och vissa ville inte ha någon hjälp
relaterade till den psykiska hälsan, trots att informanterna hade identifierat ett behov.
Nr. 8 ”Och vill inte, nej. Vi försöker få honom till att liksom själv söka också för att det är
alltid lättast. Vilket fungerar någon dag eller två och sen backar han. Och då ja det är en
jättesvår problematik”.
I intervjuerna framkom att informanterna upplevde äldre mindre benägna att söka och ta
emot hjälp för psykisk ohälsa, på grund av deras egen syn på fenomenet. Informanterna
menade att vissa brukare som identifierats med psykisk ohälsa bytte utförare, då dessa inte
tyckte sig ha några problem av psykologisk natur. Ytterligare ett problem som lyftes som
hinder för att kunna använda sig av kunskaperna, var det faktum att flera brukare hade
demens och inte kom ihåg vad de pratat om.
17
Andra organisationer som hinder
Informanterna upplevde svårigheter att hjälpa brukaren komma till lämplig vårdinstans för
deras psykiska ohälsan. Detta blev ett problem då det var långa köer till specialistpsykiatrin
och även andra stödinsatser som primärvården och psykologinsatser. Dock ingår momentet att
stödja en brukare att ta kontakt med vården för sin psykiska ohälsa i MHFA utbildningarna.
Personalen upplevde sig hamna i ett dilemma, då de fann en tveksamhet till hur bra det var att
stödja brukaren att söka hjälp hos en vårdinrättning med långa väntetider
Nr. 5 ”när man uppmärksammar ett problem hos en person så vill man ju ha en tydlig, en
mottagare någonstans. Och det är väl något som vi möter på att psykiatrin har ju sina
svårigheter och sina begränsningar att vi kan se att det finns personer som skulle behöva
stöd”.
Informanterna upplevde att biståndsbeslut kunde stå i vägen för personalen då de ville följa
utbildningens idéer, och hjälpa en brukare som mådde psykiskt dåligt. Brukaren fick ibland
biståndsbeslut till stöd för brukarens vacklande fysiska hälsa, men om en brukare förutom
valkande fysisk hälsa även hade psykisk ohälsa, kunde det inträffa att personen inte fick ett
biståndsbeslut som skulle vara till stöd för den psykiska ohälsan, trots att informanterna såg
att brukaren hade ett större behov av stöd för sin psykiska ohälsa (det kunde exempelvis vara
att få en plats på ett äldreboende). Personalen upplevde dock att brukaren behövde mera
insatser från kommunen, på grund av dennes psykisk ohälsa. Även hos andra utförare som
personalen ville lämna över den äldre med psykisk ohälsa till, hade förutfattade meningar om
att det tillhörde ålderdomen att må psykiskt dåligt, och detta upplevde några informanter som
ett hinder. Informanterna menade att de äldre med psykisk ohälsa kunde hamna mellan
stolarna då personalen ville lotsa dem vidare så att de skulle få stöd för deras psykiska ohälsa.
Brukaren kunde exempelvis ha ett hemtjänstbeslut, men personen kanske skulle ha tillhört
LLS-gruppen och därmed borde fått mera insatser (LSS står för lagen om stöd och service till
vissa grupper av funktionshindrade. Lagen ger individerna med funktionshinder rätt till
stödinsatser från samhället, enligt Söder 2005).
Beredskap på arbetsplatsen
Arbetsplatsens förutsättningar
Förutsättningarna på arbetsplatsen för att kunna använda sig av kunskaperna från utbildningen
är likartade som hindren. Behovet av utbildning, tycks dock enligt informanterna vara stort,
då gruppen äldre med psykisk ohälsa växer och personalen stöter på fenomenet oftare
18
Nr. 8 ”dyker upp när vi tittar på utbildningsplaner och sådant här hos oss så är det just
psykisk ohälsa. Man vill ha det, vi har så mycket, ja vi behöver mer kunskap, det blir ju mer
och mer tydligt också i hemmen”.
Informanterna menade att psykisk ohälsa uppfattades som viktigt i organisationen och därför
försökte de frigöra tid om så behövdes. Informanterna tyckte också att flera inom deras
organisation behövde utbildningen för att det skulle gå att arbeta efter utbildningens idéer,
men att ämnet (äldres psykisk hälsa) kunde skrämma vissa medarbetare. Vissa arbetade redan
efter utbildningens intentioner, då det ingick i deras profession och de hade kunskaperna
sedan tidigare utbildningar.
Individens förutsättningar
Informanterna menade att de hade god kunskap på området redan innan, både från arbetslivet
och utbildningar de hade gått. Vissa tyckte dock att det krävdes personliga egenskaper för att
kunna agera utifrån utbildningens intentioner. Exempel på sådana egenskaper kunde vara
lyhördhet, att kunna identifiera en äldre med psykisk ohälsa och skapa bra relationer. Somliga
informanter hade lärt ut till kollegor MHFA’s koncept och tänkt i utbildningens termer vid
introduktion av nyanställda och handledning
Nr. 8 ”jag har nog fört över mycket av tankarna åtminstone ifrån den här har jag gjort. Så
där och hur man ska tänka, vilket jag har försökt att förmedla till mina medarbetare också”.
Fanns inga behov på arbetsplatsen
Informanterna tyckte att det inte fanns förutsättningar att arbeta enligt utbildningens idéer på
deras arbetsplats, då brukarna exempelvis var dementa och detta var det övergripande
problemet
Nr. 4 ”Ja alltså man hjälper dem ändå. Våra är ju inte så pass dåliga att de blir något större
problem, alltså inte i början, när de börjar. Sen kan det bli värre och då får man ju anpassa…
för det blir snurrigt, det kan bli jobbigt”.
Man menade också att verktygen från utbildningen inte gick att använda på arbetsplatsen, då
de ej behandlade några där, utan de skickade bara vidare brukarna till lämplig vård-och
omsorgsinstans som exempelvis ett äldreboende. Informanterna kunde arbeta inom
19
verksamheter, vilka hade som uppgift att slussa brukare vidare till exempel
biståndshandläggare.
DISKUSSION
Sammanfattning av de viktigaste resultaten
Informanterna har haft nytta av kunskaperna från utbildningen i varierande omfattning. Det
fanns dock vissa informanter som upplevde att de inte alls hade kunnat använda kunskaperna
på sina arbetsplats. Informanter lyfte informationen om suicidrisken bland gruppen äldre, och
att våga ställa frågan om brukaren hade tankar på att ta sitt liv, som viktig kunskap från
utbildningen. Även kunskapen om vart de skall hänvisa brukare som uppvisar psykisk ohälsa,
var värdefull att få enligt informanterna. Dock blev det ett dilemma i att hänvisa till annan
vårdinstans, då informanterna visste att det var långa köer dit. Anhöriga kunde också må
dåligt vilket blev svårt för informanterna, då det inte ingick i deras arbetsuppgifter att hjälpa
den gruppen. Hinder för att kunna använda kunskaperna på arbetsplatsen var brist på tid, låg
personaltäthet, kontinuiteten bland personalen och att den äldre inte fått biståndsbeslut som
innehöll insatser till stöd för personens psykiska mående. Det fanns emellertid ett stort behov
av kunskap kring äldres psykiska hälsa i organisationen, då denna grupp ökade inom de
intervjuades verksamhetsområden. Dock var få medarbetare utbildade och detta gjorde det
svårare att använda kunskaperna från utbildningen. Föreställningar om att personalen helst
inte skulle prata om psykisk ohälsa med de äldre, och att äldre inte så ofta mår psykiskt dåligt
(utan att de är mest dementa), fanns i verksamheterna, vilket kunde motverka utbildningens
intentioner. Informanterna menade även att brukarna och anhöriga hade föreställningar om att
psykisk ohälsa helst inte skulle diskuteras.
Resultatdiskussion
Här följer en diskussion utifrån varje kategori som presenteras i resultatdelen. Avsnittet
avslutas med en diskussion kring det teoretiska ramverket (som presenterades i början av
uppsatsen), i relationen till resultatet av intervjuerna. Ramverket är ett stöd för att tolka
resultaten, och nedan relateras resultaten från intervjuerna till det teoretiska ramverket.
Informanternas upplevelse av kunskaperna från utbildningen
Informanterna upplevde sig ha fått ökade kunskaper om äldres psykiska hälsa och förmåga att
identifiera måendet hos de äldre, trots att många av dem hade högskoleutbildning relaterad till
omvårdnad sedan tidigare. Enligt Borell (2013) har ny kunskap inom äldreområdet inte nått ut
till verksamheterna på samma sätt, som inom hälso-och sjukvården. Detta leder sannolikt till
20
att personal inom äldreomsorgen välkomnar ny kunskap. Speciellt lyfte informanterna
kunskaper om bemötande av suicidnära personer, samt att många i gruppen äldre, mår så pass
dåligt så de vill avsluta sina liv, som nyheter av informanterna.
Verktyg för att stötta brukare
Informanterna lyfte verktyget (BLEUS) vilket ingår i utbildningen MHFA äldre, som en
konkret plan för hur de skulle agera om de misstänkte att någon brukare mådde psykiskt
dåligt. Om en ny metod skall fungera på en arbetsplats krävs att den är lättanvänd och ger
synliga resultat (Guldbrandsson, 2007). BLEUS-verktyget uppfattade informanterna som ett
redskap vilket de hade användning för, inom ramen för deras arbete. Då verktyget var lätt att
använda, borgar det för att denna kunskap kan anpassas till arbetsplatser där personalen möter
äldre. Det främsta verktyget informanterna fått från utbildningen, som även flera hade provat
på sina arbetsplatser, var att våga fråga brukaren hur denne mådde, och om personen hade
tankar på att ta sitt liv. Det kanske fanns en bristande kunskap kring hur personal bäst skulle
bemöta en individ som tappat livsgnistan (innan personalen gick utbildningen). Det finns en
föreställning i samhället om att det är bäst att inte beröra ämnet självmord (Wasserman, Carli,
Hadlaczky & Szklarzewicz, 2015). Om personalen skulle ta upp frågan om suicidtankar
gjorde de detta med hjälp av omskrivningar, innan de gick utbildningen. Efter utbildningen
vågade personalen ställa frågan om suicidtankar utan omskrivningar. Personal liksom många
andra i samhället kan ha förutfattade meningar om psykisk ohälsa som inte stämmer med
verkligheten. Ett första steg för personalen kan vara att inse att äldre kan lida av psykisk
ohälsa, och detta genom att öka kunskapen om ämnet, då kunskap kan motverka negativa
attityder och felaktiga föreställningar (Björkman, 2005). Personer som har genomgått
utbildningen MHFA skall enligt Jorm och Kitchener (2011) ha ändrat på sina attityder till
psykisk hälsa till att bli mera positivt inställda, och detta genom att öka kunskaperna på
området psykisk ohälsa. Enligt Björkman (2005) finns det negativa attityder till personer med
psykisk ohälsa i samhället och då främst föreställningar om att psykiskt sjuka individer är
farliga. Det förekommer även att personer med psykisk ohälsa blir förskjutna och
nedvärderade (Björkman, 2005). De negativa attityderna kan förändras genom ökad kunskap
på området genom exempelvis utbildningsinsatser (Björkman, 2005). Dock fann Subedi et
al.,(2015) att negativa attityder inte förändrades hos personer vilka genomgått utbildningen,
trots att de hade fått ökade kunskaper på området. Attityder är svåra att ändra på, när det råder
ett ojämlikt förhållande i makt (Björkman, 2009), och inom äldrevården kommer det alltid att
21
finnas denna maktskillnad. När profession och brukare ställs mot varandra blottas faktumet att
det fins en maktskillnad, där den svagare parten (i detta fallet brukaren) har mindre med
resurser, i form av exempelvis kunskaper och allierade för att driva igenom sin vilja (Karlsson
& Börjesson 2011).
Hinder i att använda MHFA
Det största hindret för att kunna använda kunskaperna från utbildningen tycktes vara att
personalen hade brist på tid och att det var en för liten personalgrupp. Informanterna upplevde
svårigheter i att inleda ett samtal med brukaren om hens psykiska hälsa, om personalen sedan
inte hade tid att lyssna på brukaren. I en enkätstudie gjord av Socialstyrelsen (2015), uppgav
majoriteten av de äldre att de var nöjda med insatserna från hemtjänst och på äldreboende.
Personalen hade dock brist på tid, och detta var ett hinder för god omvårdnad. Ottosson
(2009) framhåller att personalen måste ta sig tid att lyssna för att rätt symptombild skall
framträda, då brukaren kanske har psykisk ohälsa. Finns inte tiden kan brukaren i vissa fall
aldrig få möjlighet att framföra till personalen, hur personen egentligen mår psykiskt. I
MHFA utbildningen ingår att personalen skall stödja brukaren som har psykisk ohälsa, att
komma i kontakt med professioner med kunskap om psykiatri för att få relevanta stödinsatser.
Dock menade informanterna att detta var ett etiskt dilemma då specialistvården och första
linjens psykiatri (vårdcentraler) hade långa köer, och att den sjuke var tvungen att må riktigt
dåligt för att få adekvat hjälp. För att kunna stödja brukare som mår dåligt, krävs kunskap om
lokala stödinsatser och kontaktnät till dessa (Cleary, Horsfall & Escott, 2015), men det är inte
alla gånger det hjälper om köerna är långa till vården.
Bristande kunskap om äldres psykiska hälsa kan ha hindrat informanterna från att våga beröra
ämnet psykiska hälsa och suicidtankar innan de gick utbildningen, både i mötet med den
äldre och i kontakten med anhöriga. Utbildningen MHFA verkar dock kunna ha bidragit till
att deltagarna fick en ökad kunskap i ämnet äldres psykisk ohälsa (Svensson & Hansson,
2014). Felaktiga föreställningar om psykisk ohälsa (vilket ofta bottnar i bristande kunskaper)
speciellt om schizofreni och missbruk finns hos professionella inom vården, liksom hos
allmänheten (Björkman, 2009). Bristande kunskaper som bidrar till negativa attityder, kan
påverkar livsviktiga områden för den drabbade och detta kan stå i vägen för att en brukare
inte får rätt insatser.
Personalen upplevde att den äldres egen syn på psykisk ohälsa och bristande kunskaper på
området, tycktes ha hindrat dem från att söka vård för problemen, eller påverkat deras vilja att
22
ta upp frågan med personal de mötte. Sarkisian, Lee-Henderson och Mangione (2003) menar
att äldre sällan söker vård för sina psykiska problem på grund av exempelvis skamkänslor.
Det är viktigt att den äldre får en egen förståelse och acceptans för sitt psykiska mående, för
att denne skall kunna tillgodogöra sig vård (Wasserman, Carli, Hadlaczky och Szklarzewicz,
2015). Dock bör självbestämmandeprincipen få råda i så stor utsträckning som möjligt. Det
vill säga att brukaren skall kunna avböja vård om det är personens önskemål. Denna etiska
princip står emellertid i motsatts till ”göra gott principen”, där personalen skall agera för att
bota, lindra eller trösta brukaren (Ottosson 2009).
Beredskap på arbetsplatsen
Informanterna tyckte att deras arbetsplats hade ett behov av kunskaper om äldres psykiska
hälsa. Profession inom vårdyrken tycktes i en studie av Morawska, Fletcher, Pope,
Heathwood, Anderson och McAuliffe (2012) inte ha tillräckliga kunskaper om psykisk hälsa,
och utbildningen MHFA fyllde en funktion i att höja gruppens kunskaper. MHFA
utbildningen var enligt samma författare dock inte tillräcklig utan personalen behövde få mera
utbildning inom ramen för sina yrkesutbildningar. Informanterna menade att behovet av
kunskap om äldres psykiska hälsa hade ökat, då verksamheterna numera kom i kontakt med
äldre som uppvisade tecken på psykisk ohälsa i större utsträckning än tidigare. Vissa
informanter upplevde att biståndsbeslut kunde hindra dem från att hjälpa en brukare som
mådde psykiskt dåligt enligt MHFA utbildningens intentioner. Biståndsbesluten tog ibland
inte hänsyn till brukarens psykiska måendet, utan bara den mera uppenbara somatiska hälsan.
Detta gjorde att personalen inte hade befogenheter att hjälpa brukaren, då biståndsbeslutet inte
medgav stöd för den psykiska hälsan. Det är viktigt att kommunens handläggare är medvetna
om psykisk ohälsa bland äldre, för att ta rätt beslut från början (Sveriges Kommuner och
Landsting, 2015).
Personliga förmågor lyftes också fram som en förutsättning för att kunna använda
kunskaperna från utbildningen. Detta är en faktor som utbildningen inte kan påverka, mer än
att utbildningen skall vara begriplig och lätt att använda på den enskildes arbetsplats. Ibland
tycks det inte gå att använda kunskaperna från utbildningen MHFA äldre på en arbetsplats, på
grund av förhållanden på arbetsplatsen eller att den som gått utbildningen inte har de rätta
förmågorna. För att MHFA utbildningens grundläggande tankegångar skall kunna användas
krävs även att flera på arbetsplatsen har fått gå utbildningen. Detta lyftes som ett problem av
informanterna, att många informanter var ensamma om att ha gått utbildningen på deras
23
arbetsplats, vilket gjorde att de själva försökte förmedla kunskaperna de fått från MHFA
utbildningen till sina kollegor. Att en metod skall vara lätt att använda och att personalen fått
utbildning, är grundförutsättningar för en lyckad implementering av MHFA äldre
utbildningens intentioner, vilket även stödjs även av litteraturen på området (Guldbrandsson,
2007).
Att stödja anhöriga (utifrån kunskaperna från utbildningen), vilka visade sig må psykiskt
dåligt, verkade vara svårt då det inte fanns resurser för det i organisationen. Informanterna
vittnade om att de gick utanför deras befogenheter, när de stöttade en anhörig. Då MHFA
utbildningens grundtanke är att stödja alla i befolkningen, likt första hjälpen utbildningarna
om somatiska symptom (Kitchener & Jorm, 2002), är det viktigt att även kunna stödja den
äldres anhöriga om dessa uppvisar allvarliga symptom på psykisk ohälsa. Enligt SBU (2012)
finns det dessutom en kunskapslucka om interventioner för att stödja anhöriga till äldre
psykosocialt.
Implementeringen, förutsättningar och hinder
Guldbrandsson (2007), menar att lokala behov är en viktig komponent för att lyckas med
implementering av en ny metod. Kunskapen från utbildningen MHFA äldre kan behöva
implementeras i verksamheten för att leva vidare. Behovet av utbildning kring äldres psykiska
hälsa verkar enligt intervjuerna vara stort inom de flesta verksamheterna som ingår i
intervjumaterialet, vilket talar för att verksamheterna kan komma att använda kunskaperna
från utbildningen. Dock fungerar implementeringen av ny kunskap bättre enligt
Guldbrandsson (2007) om den kombineras med flera insatser. Möjligheten att få följa upp
utbildningen och få påfyllning av kunskap kan vara viktigt, om utbildningen skall kunna
användas på arbetsplatsen (Graham et al., 2006). Kostnaderna för att hålla i utbildningen
MHFA kan vara en faktor som hindrar att utbildningen ges till flertalet medarbetare på en
arbetsplats (Crisanti, Pasko, Pyeatt, Silverblatt & Anastasoff, 2014). Informanterna menade
att det inte var så många medarbetare som hade gått utbildningen. Det kan vara kostsamt att
låta många medarbetare gå utbildningen, då dessa måste ersättas med vikarier under den tiden
utbildningen pågår.
För att implementeringen av kunskap skall lyckas, bör det krävas att implementeringen
grundar sig på en teoretisk modell (Grol, Bosch, Hulscher, Ecclea & Wensing, 2007).
Modellen kan vara till stöd, för att synliggöra alla faktorer som kan komma att påverka
implementeringen av ny kunskap, och även för att kunna utvärdera metoden som skall
24
implementeras (Thompson, Estabrooks, Scott-Findlay, Morre & Wallin, 2006). En sådan plan
kunde ha varit till hjälp vid planeringen av utbildningarna MHFA, för att upptäcka hinder som
kunde stå i vägen, för att personalen skulle kunna använda kunskaperna från utbildningen på
sina arbetsplatser. Hindren kan dock bestå av socialpolitiska och vårdpolitiska faktorer som
kan bidra till att implementeringen av ny kunskap inte får tillräckligt med resurser (Johansson,
2010). Nya metoder som skall implementeras på en arbetsplats skall även ha relevans lokalt
(Guldbrandsson, 2007). Personal skall uppleva att kunskaperna från utbildningen är relevanta
för just deras arbetsplats, som exempelvis att se att de äldre med demens även kan lida av
psykisk ohälsa och behöva stöd för detta. Informanterna vittnade om att utbildningen hade
relevans för deras arbetsplats, och då främst hur de skulle kunna handskas med äldre som
visade tecken på att ha suicidtankar. De hade vågat fråga rakt på sak om brukaren hade tankar
på att ta sitt liv. Informanterna hade sedan kunnat agera utifrån svaren och känt att de hade
räddat liv, och detta med kunskaper de fått från utbildningen. Innan de hade gått utbildningen
hade de inte vågat ställa en så rak fråga, i rädsla för att inte kunna hantera svaret. Att nya
kunskaper har fördelar i jämförelse med gamla, och ger synliga resultat är betydelsefullt för
att de skall användas (Guldbrandsson, 2007). Dock menade informanterna att om de ställde
frågan huruvida en brukare funderade på suicid, så måste personalen ha tid att följa upp detta.
Tiden var en bristvara och detta kunde hindra personalen, i deras ambitioner att använda
kunskaperna från utbildningen. Kontextuella faktorer som tid, stöd och möjligheter till
vidareutbildning för personalen och arbetsklimat är enligt Wallin (2008), viktiga faktorer för
att implementeringen skall fungera. Om hindren hade kunnat identifierats, genom att använda
sig av en teoretisk modell för implementering av kunskap, hade kanske dessa kunnat
undanröjas i ett initialt skede av kunskapsimplementeringen (Kaveh, Grimshaw & Grimshaw,
2005). Enligt Guldbrandsson (2007) bör även de gamla rutinerna och nya vara någorlunda
lika för att en bra implementering skall ske. Många informanter menade att de före
utbildningen arbetade på liknande sätt, och att det ingick i deras uppdrag att stödja brukare
som mådde psykiskt dåligt. Detta medförde med all sannolikhet att det var lättare att kunna
använda sig av kunskaperna från utbildningen.
Då personalen upplevde att det fanns ett stort behov av utbildning på området äldres psykiska
hälsa, kan det borga för att denna kunskap kommer till användning i verksamheten trots att
det fanns hinder som skulle kunna motarbeta arbetet utifrån MHFA utbildningens intentioner.
I en studie av Byrne, McGowan and Cousins (2015), lyftes samhällets behov av utbildning
om psykisk ohälsa och utbildningen gav människor verktyg för att kunna prata om ämnet.
25
Informanterna upplevde nyttan av kunskaperna som betydelsefulla och detta ger indikationer
på att informanterna kunde använda vissa delar av kunskaperna från utbildningen trots
hindren på arbetsplatsen.
Arbetsplatslärande
På en arbetsplats finns gamla traditioner och arbetssätt som råder i större eller mindre
utsträckning, och dessa kan stå i vägen för ny kunskap som skall implementeras. Det finns
enligt Ellström (2005) två sätt att se på arbetsplatslärande, en instrumentell och reproducerbar
form, och en utvecklingsriktad form. Den instrumentella och reproducerbara formen ger den
anställda mindre grad av utvecklingsmöjligheter. Det reproducerbara sättet för lärande kan stå
i kontrast till det utvecklingsinriktade lärandet på arbetsplatsen där kunskap, kompetens och
mänskliga resurser utvecklas och arbetsplatsen inte bara har produktionsresultat som mål
(Ellström, 2005). Av intervjuerna framgick det, att visserligen hade informanter haft nytta av
kunskaperna från utbildningen i sitt arbete, men det fanns även hinder som gjorde det svårt att
följa utbildningens intentioner. Exempel på sådana hinder var brist på tid och låg
personaltäthet. Dessa faktorer torde ha med resurser på den enskilda arbetsplatsen att göra,
och till viss del kanske hur organisationen prioriterar av tradition. Faktorer som bidrar till vad
personalen väljer att engagera sig i är; traditioner och tidiga erfarenheter samt kunskaper,
värderingar, intressen och självförtroende (Ellström, 2005). I det reproduktiva lärandet på en
arbetsplats torde traditioner och organisering av arbetet inrymmas. Att följa rutiner kan frigöra
energi för den anställde, men det kan även stå i vägen för förändringar. Att prioritera utrymme
för personalen att stanna upp och lyssna på en brukare som mår dåligt, och att ha en så pass
flexibel organisation så att personalen kan ta sig den tiden då det behövs, går förmodligen
emot det reproducerbara lärande vilket är inriktat på resultatmål. Det utvecklingsinriktade
lärandet står ofta i kontrast till det reproduktiva lärandet för kunskap och
kompetensutveckling (Ellström, 2005).
Informanterna menade att det var för få individer som hade gått utbildningen på deras
arbetsplatser, och detta var ett hinder för att kunna använda kunskaperna. I en
produktionsinriktad organisation kan det finnas små möjligheter för de anställda att utvecklas
inom ramen för sina yrken (Ellström, 2005). Det fanns ytterligare hinder vilka låg utanför
organisationen. Exempel på detta var upplevelsen av att inte kunna hjälpa den äldre att få
vårdkontakter inom den psykiatriska specialistverksamheten eller primärvården, då det var
långa köer till dessa inrättningar. Samverkan mellan de båda huvudmännen (kommun och
26
landsting) är en förutsättning för att de äldre skall få bra stödinsatser (SKL, 2015), och enligt
Socialstyrelsen (2013b) finns det brister i samverkan mellan kommunerna och den
psykiatriska specialistverksamheten. Skulle samverkan fungera bättre skulle kanske processen
att slussa en brukare med psykisk ohälsa till specialistvården bli lättare.
Trots hindren lyckades flera informanter använda sig av kunskaperna från utbildningen.
Kollegor och verksamheten i stort, tyckte att området var viktigt, och stödde personalen i
arbetet att hjälpa individer med psykiska problem. Personalen lyckades frigöra tid om nöden
krävde det. Detta torde då främst röra de mest akuta fallen. Intentionen med MHFA
utbildningen är dock att även se tidiga tecken på psykisk ohälsa, och kunna agera i
hälsofrämjande och i preventivt syfte. Om den nya kunskapen från utbildningen (som att se
tidiga tecken på psykisk ohälsa), kan ses som ett utvecklingsinriktat lärande kan detta lärande
ställa andra krav på arbetsplatsen där existerande rutiner kan ifrågasättas och nya
tillvägagångssätt införas (Ellström, 2005).
I ett arbetsplatslärande sker en växelverkan mellan reproduktivt lärande och
utvecklingsinriktat, vilket även tycktes vara fallet på informanternas arbetsplatser.
Organisationerna var flexibla och anammade det utvecklingsinriktade lärandet och den nya
kunskapen, om det var ett akut läge. Personalen vilka hade gått utbildningen försökte även
förmedla kunskaperna till sina kollegor för att flera skulle få samma kunskap. På de flesta
arbetsplatser tyckts gamla mera resultatinriktade traditionerna vara dominerande (Ellström,
2005). Forskning visar att organisationer har bristande organisation för arbetsplatslärande
(Oelze, Uistrup, Habisch & Millington, 2014). Dock verkar behovet av ny kunskap medföra
att den gamla reproducerbara kunskapen måste växelverka med den nya kunskapen. Då
gruppen äldre med psykisk ohälsa är större än vad verksamheterna tidigare trott, måste nya
kunskaper om äldres psykiska hälsa komma att användas i samklang med de gamla
kunskaperna om exempelvis demens och åldrande. Äldreomsorgen behöver enligt Borell och
Iwarsson (2013) en organisation för lärande och struktur för att mönstra ut gammal kunskap
och bereda plats för ny kunskap.
Metoddiskussion
Denna studie grundar sig på en studiedesign med kvalitativa intervjuer. Kvalitativ
studiedesign bygger på en ide om att designen skall växa fram, vart efter ny kunskap
uppkommer (Polit & Beck, 2012). I denna studie har inte designen förändrats vartefter ny
kunskap har vuxit fram. Studien skulle ha kunnat förstärkt genom att andra sätt att inhämta
27
empiri hade använts, om det framkomit av intervjuerna att sådan information skulle ha
behövts för att komplettera den tidigare informationen. Även andra grupper av informanter
skulle ha kunnat intervjuats för att inhämta ett bredare spektrum av empiri och öka
trovärdigheten (Polit & Beck, 2012). Ur ett forskningsetiskt perspektiv kan det vara vanskligt
att visa citat från informanterna, då dessa var bara nio stycken och inga informanter arbetade
på samma arbetsplats. Citaten kan bidra till att identiteten på informanten röjs (speciellt om
detaljer kring den specifika arbetsplatsen kommer med i citatet). Citat från några intervjuer
kunde inte tas med då detta faktum blev tydligt. Detta var ett bekymmer då informanterna
hade lovats full anonymitet. Studien har svagheter, som exempelvis att bara nio informanter
har intervjuats. En viss så kallad mättnad av information från intervjuerna uppstod, men flera
informanter hade med all sannolikhet tillfört flera perspektiv. Av dessa nio kom endast en från
boende för äldre, vilket också är en svaghet. Gruppen personal som arbetar på ett boende är
viktiga, då dessa möter de äldre dagligen och torde vara dem som i störst utsträckning skulle
kunna identifiera och stödja de äldre i vardagen. Det faktum att endast en informant kom från
ett boende kan ha påverkat studiens resultat. En styrka i studien är att flera olika
yrkeskategorier har blivit intervjuade. Detta gör att olika perspektiv, och personer med olika
utbildningar får komma till tals. En svaghet är också att få informanter var män. Dock speglar
detta hur könsfördelningen allmänt ser ut inom omsorgsyrkena (Johnreden, 2002). Att fånga
upplevelser görs bäst med en kvalitativ metod, då upplevelser är av komplex natur där ett
helhetsgrepp bör tas, och detta är svårt att fånga med en enkät (Polit & Beck, 2012). Dock har
inte brukare (det vill säga äldre med psykisk ohälsa i detta fall), blivit intervjuade. Brukarnas
upplevelser är viktiga att belysa, för att få en bild av hur kunskaperna från utbildningen
fungerar i vardagen på exempelvis ett äldreboende. Att fånga brukarnas upplevelser om hur
personalen bemöter dem och hur de tycker att de får stöd av personalen i sitt psykiska
mående, före och efter personalen gått utbildningen MHFA, är områden som skulle kunna
studeras vidare. Ytterligare ett sätt att utveckla denna studie skulle kunna vara att följa upp
informanterna efter en tid, för att se hur pass varaktiga resultaten var över tid. Att studera
personalens upplevelser av nyttan av utbildningen MHFA äldre, är dock viktigt för att visa på
huruvida det är en bra intervention att ge personalen utbildning i ämnet (äldres psykiska
hälsa), och vilka förutsättningar som krävs för att personalen skall kunna använda
kunskaperna från MHFA äldre på arbetet.
En studies trovärdighet (trustworthiness) kan ökas genom att använda sig av triangulering,
dvs. att. använda olika metoder för att inhämta empiri. I denna intervjustudie har olika
yrkesgrupper blivit intervjuade om sina upplevelser, vilket borde höja trovärdigheten. Dock
28
hade graden av trovärdighet kunnat höjas ytterligare om även andra metoder för att inhämta
information hade använts, som observation exempelvis. Kvalitativa studiers tillförlitlighet
(dependability) beror på stabiliteten över tid. Studier skall kunna upprepas med likartat
resultat, under förutsättningen att förhållandena är likartade (Polit & Beck, 2012). Denna
studie bekräftar delvis vad andra internationella studier har kommit fram till vid utvärderingar
av MHFA. Exempel på detta är metaanalysen gjord av Hadlaczky, Hökby, Mkrtchian, Carli,
och Wasseman (2014). Giltigheten (credibility) kan påvisas i kvalitativa studier genom att
synliggöra trovärdigheten av empirin (Polit & Beck, 2012). I denna studie har analysen och
resultaten redovisats i form av tabeller, för att öka transparensen och visa på hur analysen av
intervjuerna har gått till, samt hur innehållet i intervjuerna såg ut. Även citat från intervjuerna
har tagits med för att visa hur intervjumaterialet studien utgår från, såg ut. Överförbarheten
(transferability) skall visa hur studiens resultat kan överföras till andra grupper (Polit & Beck,
2012). Det resultat andra studier som har utvärderat MHFA uppvisar, styrker resultatet i
denna studie till viss del, men dessa internationella studier är gjorda på, MHFA för gruppen
vuxna eller barn och unga. Överförbarhet vid kvalitativa studier kan vara problematiskt, men
vissa förordar att läsaren av forskningen själva får bilda sig en uppfattning om de kan överföra
studiens resultat till andra studier (Denscombe, 2012). Att överföra resultatet från denna
studie till alla arbetsplatser vilka möter äldre kan vara riskabelt, men kvalitativa studier har
som syfte att öka förståelsen för det fenomenet som studeras (Malterud, 2011). Dock vittnar
resultatet från intervjuerna om en tämligen stor samsyn på hur informanterna upplevde att de
kunde använda kunskaperna från utbildningen. Hög kvalitet på kvalitativa studier underlättas
om diskussionen tar stöd i ett teoretiskt ramverk (Polit & Beck, 2012), och detta har gjorts
genom att i diskussionsavsnittet spegla resultatet från intervjuerna i ett teoretiskt ramverk om
arbetsplatslärande och implementeringsmetoder.
Författarens har en viss förförståelse för ämnet, då denne själv har kommit att hålla i
utbildningen MHFA äldre under 2016 (dock inte för gruppen som har intervjuats i denna
studie, då dessa gick utbildningen 2014). Då författaren är väl insatt i utbildningen, har
adekvata följdfrågor kunnat ställas under intervjuerna, för att få förtydligande om så
behövdes.
Slutsats
Informanterna upplever sig fått ny kunskap från utbildningen MHFA äldre. Förutsättningarna
för att kunna använda kunskaperna ifrån utbildningen, på arbetsplatserna fanns till viss del.
Det var dock många hinder som måste forceras, för att personalen skulle uppleva att de kunde
29
använda kunskaperna från utbildningen fullt ut. Då behovet av kunskap om psykisk ohälsa,
inom de olika verksamheterna som möter äldre är stort, finns det förutsättningar för att
utbildningens budskap anammas på arbetsplatserna, trots de begränsningar som finns i form
av bristen på tid med brukarna och begränsad personalstyrka. Resultatet gav exempel på
temporära lösningar som att lämna över arbetsuppgifter till kollegor när någon måste ägna
extra tid med en brukare, och att lära ut kunskap från utbildningen till medarbetare inom
organisationen, istället för att skicka medarbetare på en tvådagars utbildning. Externa hinder
som drabbar verksamheten, när de vill slussa en brukare vidare till specialister inom psykiatri
vilka har långa väntetider, kunde kanske överbryggas till viss del med ett bättre samarbete
mellan de olika aktörerna. Trots att det fanns hinder för att använda kunskapen på
arbetsplatsen, både inom verksamheterna (brist på tid och personal), men även externt (brist
på platser inom specialistvården), verkade verksamheterna ha en drivkraft att forcera gamla
arbetsrutiner och externa svårigheter som hindrar. Behovet i organisationen av kunskap om att
hjälpa äldre med psykisk ohälsa, tycktes vara större än besväret att forcera hindren, men det
behövdes flera utbildade inom alla verksamheter för att konsensus skall råda, om hur en äldre
person med psykisk ohälsa skall kunna omhändertas på ett bra sätt. I denna studie har inte
brukare eller anhöriga fått komma till tals. Deras upplevelse av huruvida personalen har
kunnat agera utifrån MHFA äldre utbildningens intentioner, kan vara ett uppslag till fortsatt
forskning.
30
REFERENSER
Allard, P., Gustafson, L., Karlsson, I. & Sparring Björksten, K.( 2009). Äldrepsykiatrin i
Sverige måste utvecklas-inte avvecklas. Läkartidningen: 106 (1), -2 2009
Björkman, T. (2005). Stigma. Brunt, D. & Hansson, L. (red.). Att leva med psykiska
funktionshinder- livssituationer och effektiva vård-och stödinsatser (ss.57-67). Malmö:
Studentlitteratur
Björkman, T. (2009). Stigma och psykisk sjukdom- hur stigma kan upplevas och motverkas.
Ljungqvist, I. & Jenner, H. (red.). Psykiatri för baspersonal, kunskap för en evidensbaserad
praktik (ss.74-85).Stockholm: Gothia förlag
Borell, L.& Iwarsson, S.(2013). Aktivitet och rehabilitering kan ge hälsosamt åldrande.
Läkartidningen, 2013;110: CHPE
Brown, E.L., Bruce, M.L., McAvay, G.J., Raue, P.J., Lachs, M.S. & Nassisi, P. (2004).
Recognition of Late-Life Depression in Home Care: Accuracy of the Outcome and
Byrne, K., McGowan, I., & Cousins, W. ( 2015). Delivering Mental Health First Aid: an
exploration of instructors views. International Journal of Mental Health Promotion, 17(1), 321. Doi:10.1080/14623730,2014,995422
Cleary, M.., Horsfall, J. & Escott, P.(2015). The value of mental health first aid training.
Issues in Mental Health Nursing; 36 (11),924-926. DOI:10.3109/01612840.2015,1088322
Codex (2016). Hämtat den 24/8 2016, från http://codex.vr.se/forskarensetik.shtml
Crisanti, A.S., Pasko, P.K., Pyeatt, C., Silverblatt, H. & Anastasoff, J. (2014). Dissemination
Challenges Associated With Mental First Aid in New Mexico: Insights From Instructors.
Journal of Rural Mental Health. 39 (1) 13-21
Dahl, A. (2013). Psykologiskt åldrande. Bravell, E.M. (Red.). Äldre och åldrande. Grundbok i
gerontologi (ss. 141-160). Malmö: Gleerups Utbildning.
Ellström, E., Ekholm, B. & Ellström, P-E. (2008). Two types of learning environment:
enabling and constraining a study of care work. Journal of Workingplace Learning, 20 (2),
84-97
Ellström, P.E., (2005). Arbetsplatslärandets janusansikte. Pedagogisk forskning i Sverige
2005, årg. 10 (¾ ), 182-194. ISSN 1401-6788
Folkhälsomyndigheten (2014). Folkhälsan i Sverige, årsrapport 2014, Stockholm:
Folkhälsomyndigheten
Forsman, A.K. (2014). Främjande av psykisk hälsa och förebyggande av psykisk ohälsa.
Rolfner Suvanto (red). Äldres psykiska hälsa och ohälsa, prevention, förhållningssätt och
arbetsmetoder (ss. 17-35). Stockholm: Gothia
31
Graham, I.G., Logan, R.N., Harrison, R.N., Straus, M.D., Tetroe, M.A., Caswell, R.N. &
Robinson, N. (2006). Lost in Knowledge Translation: Time for a Map? The Journal of
Continuing Education in the Health Professions. 26 (1),13-24
Graneheim, U.H., & Lundman, B. (2003). Qualitative content analysis in nursing research:
concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Department of Nursing, Umeå:
Umeå Universitet, 90187
Grol, R.P.T.M., Bosch, M.C., Hulscher, M. E.J.L., Eccles, M.P. & Wensing, M. (2007).
Planning and Studying Improvement in Patient Care: The Use of Theoretical Perspectives.
The Milbank Quarterly, 85 (1), 93-138
Guldbrandsson, K. (2007). Från nyhet till vardagsnytta, en forskningssammanställning av
Karin Guldbrandsson. Statens Folkhälsoinstitut 2007:20
Gustavsen, B. (2002). Research and the Challenges of working life. Svensson, L., Brulin, G.,
Ellström, P-E. & Widegren, Ö.(Red.). Interaktiv forskning- för utveckling av teori och praktik
(ss. 23-38). Stockholm: Arbetslivsinstitutet ISBN 91-7045-637-2 ISSN 1404-8426
Hadlaczky, G. Hökby, S., Mkrtchian, A., Carli, V. & Wassweman, D. (2014). Mental Health
First Aid is an effective public health intervention for improving knowledge, attitudes, and
behavior: A meta-analysis. International Review of Psychiatry, 26 (4), 467-475
Johansson, S. (2010). Implementing evidence-based practices and programmers in the human
services: lessons from research in public administration. European Journal of Social Work: 13
(1), 109-125
Johnreden, A.C. (2012). Den framtida personalförsörjningen inom vård och omsorg.
Arbetsmarknadsstyrelsen, Ura 2002;3 ISSN 1401-0844
Jorm, A. F., Blewitt, K. A., Griffiths, K. M., Kitchener, B.A. & Parslow, R.A. (2005). Mental
health first aid responses of the public: results from an Australian national survey. BMC
Psychiatry,5 (9). doi:10,1186/1471-244x-5-9
Jorm, A.F. & Kitchener, B.A. (2011). Noting a Landmark Achievement: Mental Health First
Aid Training Reaches 1% of Australian Adults. Sage journals,.45 (10), 808-813
Karlsson, M. & Börjesson, M. (2011). Brukarmakt I teori och praktik. Stockholm; Natur &
Kultur
Karlsson, I.& Skoog, I.(2013). Psykisk sjukdom hos äldre vanligare än demens.
Läkartidningen;110:CHYE
Kaveh, G., Grimshaw, S. & Grimshaw, J.M. (2005). Evidence-Based Quality Improvement:
The State Of The Science. Health Affairs; 24 (1), 138-150
32
Kelly, C. M., Jorm, A. F., & Kitchener, B. (2010). Development of mental health first aid
guidelines on how a member of the public can support a person affected by a traumatic event:
a Delphi study. BMC Psychiatry,10 (49). do: 10,1186/1471-244x-10-49
Kitchener, B.A. & Jorm, A. F.(2002). Mental health first aid training for the public:
evaluation of effects on knowledge, attitudes and helping behavior. BMC Psykiatri 2, (10),
doi:10.1186/1471-244x-2-10
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Markusson, K. (2011). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning. Lund: Studentlitteratur
Markusson, J., Blennow, K., Skoog, I., & Wallin, A. (2011). Alzheimers sjukdom och andra
kognitiva sjukdomar. Stockholm: Liber
Morawska, A., Fletcher, R., Pope, S., Heathwood, E., Anderson, E. & McAuliffe, C. (2012).
Evaluation of mental health first aid training in a diverse community setting. Nursing Open;
22 (1). DOI: 10.1111/j.1447-0349.2012.00844.x
Nilsen, P., Roback, K., Broström, A. & Ellström, P-E. (2012). Creatures of habit: accounting
for the role of habit in implementation research on clinical behavior change. Implementation
science 7 (53).
Norberg, M. (2014). Slutrapport-projekt utbildningen av värdegrundsledare (Socialstyrelsen:
Statsbidrag för ytterligare insatser för att stödja utvecklingen I värdegrundsarbetet inom
äldreomsorgen). Uppsala: Kontoret för hälsa, vård och omsorg, Diarienummer: ALN-20120121,30
Oelze, N., Ulstrup, S., Habisch, A. & Millington, A. (2014). Sustainable Development in
Supply Chain Management: The Role of Organizational Learning for Policy Implementation.
Business Strategy and the Environment; 25, 241-260. DOI : 10.1002/bse.1869
Olafsdottir, M., Marcusson, J. & Skoog, I. (2011). Mental disorder among elderly people in
primary care: the Linköping study. Acta Psykiatri Scand 104, 12-18
Olsson, G.(2002). Relationen mellan forskning och praktik. Svensson, L., Brulin, G.,
Ellström, P-E. & Widegren, Ö.(Red.). Interaktiv forskning- för utveckling av teori och praktik
(ss. 71-88). Stockholm: Arbetslivsinstitutet ISBN 91-7045-637-2 ISSN 1404-8426
Ottosson, J.O. (2009). Psykiatrisk etik-innehåll och tillämpning, Ljungqvist, I. & Jenner, H.
(red.). Psykiatri för baspersonal, kunskap för en evidensbaserad praktik (ss. 56-73).
Stockholm: Gothia förlag
33
Petersson, U. & Åsberg, M. ( 2014). Depression hos äldre-går det att förebygga? Rolfner
Suvanto (red.). Äldres psykiska hälsa och ohälsa, prevention, förhållningssätt och
arbetsmetoder (ss. 17-35). Stockholm: Gothia
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2012). Nursing research, generating and Assessing Evidence for
Nursing Practice. (9 th ed). Wolters Kluwer , Lippincott Williams & Wilkins
Rolfner Suvanto, S. (2014). Älders psykiska hälsa och ohälsa, prevention, förhållningssätt
och arbetsmetoder. Stockholm: Gothia
Sarkisian, C.A., Lee-Henderson, M. H. & Mangione, C.M. (2003). Do Depressed Older
Adults Who Attribute Depression to ”Old Age” Believe it is Important to Seek Care?. Journal
of General Internal Medicine, 18 (12). 1001-1005, doi:10.11111/j.1525-1497.2003.30215.x
Statens beredning för medicinska utredningar (SBU) (2012). Stöd till anhöriga som vårdar de
mest sjuka äldre- en kartläggning av översikter. Stockholm; Statens beredning för medicinska
utredningar
Socialstyrelsen (2009). Psykologisk behandling av psykiska besvär bland äldre. En
kunskapssammanställning. Stockholm: Socialstyrelsen 2009-11-20
Socialstyrelsen (2012). Äldres behov av psykiatrisk vård och stöd. Stockholm:
Socialstyrelsen, 2012-2-22
Socialstyrelsen (2013a). Psykisk sjukdom bland äldre och behandling inom vården.
Stockholm: Socialstyrelsen, 2013-6-22
Socialstyrelsen (2013b). Ökat stöd till äldre med psykisk ohälsa. Stockholm: Socialstyrelsen
2013-6-3
Socialstyrelsen (2015). Så tycker de äldre om äldreomsorgen 2015- en rikstäckande
undersökning av äldres uppfattning om kvalitén i hemtjänsten och äldreboende. Stockholm;
Socialstyrelsen; 2015-10-10
Sparring Björksten, K. (2013). Äldres psykiska hälsa och ohälsa. Prevention, förhållningssätt
och arbetsmetoder. Stockholm: Gothia fortbildning
Subedi, P., Li, C., Gurung, A., Bizune, D., Dogbey M.C., Johnson, C.C. & Yun, K. (2015).
Mental health first aid training for the Bhutanese refugee community in the United States.
International Journal of mental health system,9 (20). doi; 10,1186/13033-015-0012-z
Svensson, B. & Hansson, L. (2014). Utvärdering av “ Första hjälpen till psykisk hälsa med
inriktning äldre personer”. En före –och efterstudie, Centrum för Evidensbaserade
Psykosociala Insatser (CEPI), Medicinska fakulteten, Lund: Lunds universitet
34
Svensson, B., Hansson, L. & Stjernswärd, S. (2015). Experiences of a Mental Health First Aid
Training Program in Sweden.: A Descriptive Qualitive Study. Community Ment Health, 51,
497-503 doi 10.1007/s10597-015-9840-1
Svensson, B. & Hansson, L. (2016). Mental health first aid for the elderly: A pilot study of a
training program adapted for helping elderly people. Aging & Mental Health, DOI:
10.1080/13607863.2015.1135873
Svensson, B. Stjernswärd, S.& Hansson, L. (2013). Utbildning i första hjälpen vid psykisk
ohälsa. En effektstudie i två län. Centrum för Evidensbaserade
Psykosociala Insatser (CEPI), Medicinska fakulteten, Lund: Lunds universitet
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) (2015). Äldres psykiska ohälsa- att fånga upp
psykisk ohälsa hos äldre I handläggningsprocessen. Stockholm; Sveriges Kommuner och
Landsting
Söder, M. (2005). Forskning om funktionshinder, problem-utmaningar-möjligheter. Lund:
Studentlitteratur
Thompson, D.S., Estabrooks, C.A., Scott-Findlay, S., Morre, K. & Wallin L. (2006).
Interventions aimed at increasing research use in nursing: a systematic review.
Implementation Science, 2 (15). doi:10.1186/1748-5908-2-15
Thompson, P., Lang, L. & Annells, M. (2007). A systematic review of the effectiveness of inhome community nurse led interventions for the mental health of older persons. Journal of
Clinical Nursing, 17,1419-1427. doi: 10,11111/j,1365-2702.2008.02287.x
Vetenskapsrådet (2011). God forskningsetik. Stockholm: Vetenskapsrådets rapportserie
1:2011
Wallin, L. (2008). Knowledge translation and implementation research in nursing.
International Journal of Nursing Studies 46 (2009), 576-587
Wasserman, D., Carli, V., Hadlaczky, G.& Szklarzewica, J. (2015). MHFA första hjälpen till
psykisk hälsa. Stockholm: Karolinska institutet
35
Bilaga 1 Intervjuguide
Teman för intervjuer av personer vilka har gått utbildningen ”Första hjälpen psykisk hälsa äldre”
Bakgrundsfrågor: Ålder, yrke, antal år som yrkesverksam, utbildning
Vilken nytta har du haft av MHFA äldre utbildningen i ditt arbete? Kan du ge exempel?
Vilka kunskaper upplever du att MHFA äldre utbildningen har gett dig, för att du skall kunna
identifiera om en person mår psykiskt dåligt?
Vilka kunskaper upplever du att utbildningen MHFA äldre har gett dig, för att du skall kunna bemöta
en person med psykisk ohälsa?
Hur har du kunnat stödja en brukare som mår psykiskt dåligt efter att du genomgått utbildningen?
Berätta mer
Var vänder du dig, om en brukare som mår psykiskt dåligt behöver stöd?
Vilka förutsättningar är viktiga för att du ska kunna använda kunskaperna från kursen?
Hur kan du förena de gamla arbetsrutinerna i arbetet med kunskaperna från kursen?
Vad kan hindra dig på arbetsplatsen att använda kunskaperna du erhållit från kursen?
Hur upplever du att kunskaperna eventuellt har förändrat ditt synsätt på ditt arbete?
36
Bilaga 2 Missivbrev
Mitt namn är Cecilia Ingard och jag skriver en masteruppsats, vilken ingår i masterutbildningen i
folkhälsa på Uppsala universitet, institutionen för folkhälso-och vårdvetenskap.
Du har fått den här inbjudan på grund av att jag önskar intervjua personer vilka har deltagit i
utbildningen ”första hjälpen psykisk hälsa äldre”, i Uppsala. Intervjuerna skall ingå i en studie som
skall handla om, hur personer vilka har gått utbildningen, upplever att de kunnat använda
kunskaperna i sitt arbete. Om många bidrar med kunskap kan studien på ett bättre sätt spegla
personals upplevelser. Det är viktigt att få belyst, om en utbildning som ”Första hjälpen psykisk hälsa
äldre” kan vara till nytta för personalen, när de möter en brukare som mår psykiskt dåligt.
Intervjun beräknas vara i cirka 30 minuter, men kan avbrytas om du så önskar. För att underlätta
bearbetningen av materialet spelar jag in samtalen. Intervjuerna är anonyma och ingen annan än jag
och handledaren som hjälper mig med studie, får höra det som sagts. Ljudfilerna kommer att
förstöras när studien är färdig. Du får skriva under en samtyckesblankett innan intervjun, för att jag
skall veta att jag får intervjua dig och skriva en uppsats/rapport utifrån intervjuerna. Inga personer
kommer att namnges i den färdiga rapporten. Intervjuerna är helt frivilliga och kommer att ske i
Regionförbundets lokaler på Kungsgatan i Uppsala (eller på annan plats om du så önskar).
Är du intresserad av delta mejla eller ring mig, så kan vi boka en lämplig tid för intervju.
Cecilia Ingard telefon 0725 21 21 07 eller 070 284 44 62 mejladress [email protected]
Det går även bra att kontakta min handledare Öie Umb Carlsson [email protected]
Du kan ringa både före och efter intervjun, om det uppstått funderingar på vägen.
37
Bilaga 3 Samtyckesblankett
Du har fått den här inbjudan på grund av att jag önskar intervjua personer vilka har deltagit i
utbildningen ”Första hjälpen psykisk hälsa äldre”, i Uppsala. Intervjuerna skall ingå i en studie som
skall handla om, hur personer vilka har gått utbildningen, upplever att de kunnat använda
kunskaperna i sina arbeten. Om många bidrar med kunskap kan studien på ett bättre sätt spegla
personals upplevelser. Det är viktigt att få belyst, om en utbildning som ”första hjälpen psykisk hälsa
äldre” kan vara till nytta för personalen, när de möter en brukare som mår psykiskt dåligt.
Intervjun beräknas vara i cirka 30 minuter, men kan avbrytas om du så önskar. För att underlätta
bearbetningen av materialet spelar jag in samtalen. Intervjuerna är anonyma och ingen annan än jag
och handledaren som hjälper mig med studien, får höra det som sagts. Ljudfilerna kommer att
förstöras när min studie är färdig. Inga personer kommer att namnges i den färdiga rapporten.
Intervjuerna är helt frivilliga och kommer att ske i Regionförbundets lokaler på Kungsgatan i Uppsala
(eller på annan plats om du så önskar). I den undre delen av detta dokument finns en
samtyckesblankett, som du får fylla i om du vill delta i studien. Detta för att jag skall veta att du
godkänner att intervjun används i studien.
Cecilia Ingard telefon 0725 21 21 07 eller 070 284 44 62 mejladress [email protected]
Det går även bra att kontakta min handledare Öie Umb Carlsson [email protected]
Du kan ringa både före och efter intervjun, om det uppstått funderingar på vägen.
Jag har tagit del av informationen om ovanstående studie och ger härmed mitt godkännande till att
delta i studien .
Ja, jag vill delta i studien
Datum och underskrift
Namnförtydligande
38
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

Svenska

105 Cards Anton Piter

Create flashcards