Medeltiden
Medeltiden som litterär epok varade ungefär mellan år 500 och 1500. Medeltiden kallas ”The
dark ages” på engelska. Det är så den ofta beskrivs: som en mörk tidsperiod då människorna
var tvungna att lyda kyrkan och överheten.
Religiös litteratur
Kristendomen spreds i Europa under medeltidens första århundraden och influerade den
västerländska litteraturen mycket. På medeltiden fanns det inget Internet eller någon tidning
att läsa. Folk kunde som regel inte läsa så den information man fick var främst från kyrkan.
Detta gjorde kyrkan mycket mäktig, eftersom de fick stort inflytande över människornas ideal.
Men prästerna predikade på latin och alla kunde ju inte förstå det språket. Man kom då på att
man kunde nå ut med det kristna budskapet till fler människor genom att sprida berättelser
på folkspråket. Tre sätt att sprida det kristna budskapet på var genom helgonlegender,
riddarlegender samt genom kyrkoteater. Man ville lära människan om synden och
guds frälsning och hur man skulle vara en god kristen.
Senmedeltiden
Under senmedeltiden började kyrkan att tappa sin makt bland folket. Människor ifrågasatte
att prästerna inte levde som de predikade. De var trötta på dubbelmoralen. Kritiken mot
kyrkan spreds bland annat genom litteraturen.
Man började också få en annan syn på kärleken. Förut hade man beskrivit kärleken på
avstånd i litteraturen. Det handlade oftast om en ädel man som dyrkade en ren och ärofylld
kvinna. Sex hade länge varit ett förbjudet ämne att beskriva. Men nu, när den kristna kyrkan
blev försvagad, fick lustarna större utrymme i litteraturen. Det skedde tack vare bland annat
författaren Boccaccio.
Novellen föds
Novellen föds mot slutet av medeltiden, och man skrev på ett vardagligt språk i stället för på
vers. Det är författaren Giovanni Boccaccio (1313-1375) som allmänt brukar kallas för
”novellens skapare”.
Boccaccio är berömd för sin novellsamling Decamerone. Decamerone handlar om tio
ungdomar som flyr undan digerdöden. De har flytt ut på landet utanför Florens för att slippa
tänka på pesten som sprids snabbt i staden. Men det är tråkigt på lantgodset där de gömt
sig, eftersom de varken kan resa därifrån eller ta emot besök på grund av smittorisken. De
bestämmer sig för att under tio dagar berätta varsin historia varje kväll för att roa varandra.
Det nya sättet att berätta en kort och underhållande berättelse kallades på italienska för la
novella. Novellen var född.
Boccaccios noveller är lätt erotiska men också kritiska mot kyrkan. Decamerone handlar
bland annat om hur män och kvinnor lurar den de älskar i säng på olika, kluriga vis.
Boccaccio drev även med prästerna. Att skriva om sex och kritisera kyrkan var vid denna tid
mycket ovanligt i litteraturen. Decamerone var på det sättet nyskapande och blev populär
bland vanligt folk.
Fantasyn tar sin början
Hjälten var viktig under medeltiden. Man behövde ha någon att se upp till. En medeltida
hjälte skulle vara modig, uthållig och vänlig. Handlingen i en hjältesaga är ganska
förutsägbar. Huvudpersonen gör en resa, utstår faror och räddar människor med hjälp av
Gud. I slutet av berättelsen kommer hjälten tillbaka som en bättre person, eftersom han även
har gjort en inre resa och utvecklats som människa. Den mest kända hjältesagan är Den
gudomliga komedin som Dante Alighieri skrev 1320. Den är full av fantasy och handlar om
en resa i underjorden där Dante själv är huvudperson. Här beskrivs de vidunder och faror
som Dante möter med realistiska, skräckfilmsaktiga detaljer. Den fantastiska och fantasifulla
resan som finns i många fantasyberättelser i dag är som taget ur Den gudomliga
komedin. Tolkiens idé i Sagan om ringen med hobbitarnas resa där de möter fasansfulla
platser och monster är ett exempel på detta.
Riddarromaner
Vid den här tiden blir riddarromanen vanlig. Det är berättelser på vers där huvudpersonen är
en ädel riddare, som går ut i krig för kristendomens sak. Riddaren skulle vara trogen sin Gud,
tapper i strid och en gentleman mot kvinnor. Berättelsen om Tristan och Isolde är det mest
kända exemplet på riddarroman.
Islänningasagor
På Island under 1200-talet började man skriva ner sagor. Dessa är baserade på den
nordiska mytologin men har även en stark anknytning till verkliga händelser på Island. Eddan
är en känd sagosamling med skapelseberättelser och myter om nordiska gudar. Njáls
saga är den mest kända av islänningasagorna.
Sverige under medeltiden
Sverige och Norden var långt efter den europeiska utvecklingen inom litteraturen. Rökstenen
brukar räknas som starten på Sveriges litteraturhistoria. I Sverige restes runstenar ungefär
från år 800 till 1300 e.v.t. Rökstenen i Östergötland restes i början av den tidsperioden. På
stenen finns runskrift som beskriver en rad kungar och mystiska hjältedåd som har med
asatron att göra. På den tiden var asatron den religiösa tron i Sverige.
Nyckelord:
kyrkan
riddarideal
fantasy
folkspråk
novell
