Kampen om att läsa Guds ord.
Välkommen till en stilla stund vid Jesu fötter. Marica heter jag. Den här stunden
tänker jag tala om kampen kring att läsa Gud ord. Vet inte om du som lyssnar känner
av den kampen. Jag gör det på ett påtagligt sätt och vill därför ta upp en del områden
som kan vara till hinder i vårt läsande. Den här predikan är lika mycket till för mig som
någon av er som lyssnar. Men låt oss börja med att be.
Tack Jesus Kristus, du som är ordet sänt från himlen till att ge oss den föda som
mättar oss på djupet, andligt, själsligt och kroppsligt. Jag ber att du ska tala dina ord
till dem som lyssnar så att hjärtan öppnas till en längtan efter ditt ord. Skriv dem på
vårahjärtans tavlor så att vår tro blir levande och verksam.
Amen.
Olika hinder till att läsa bibeln.
Jes 30:15 Ty så säger Herren Herren , Israels Helige: "Om ni vänder om och är stilla
skall ni bli frälsta. Genom stillhet och förtröstan
blir ni starka." Men ni vill inte.
Ni säger: Nej, på hästar tänker vi fly. Därför skall ni också fly.
På snabba hästar tänker vi ge oss av. Därför skall också era förföljare vara snabba.
Tusen skall fly för en enda mans hot och för fem mäns hot skall ni alla fly, till dess det
som är kvar av er blir som en ensam stång, på toppen av ett berg, som ett baner på
höjden.
Därför väntar Herren på att få visa er nåd, därför är han upphöjd för att visa er
barmhärtighet. Ty HERREN är en domens Gud. Saliga är alla som väntar på honom.
1. Vi lever i bråttomtider, stressar och far omkring. Och allting skall gå så fort. Bara ett
tryck på tangenten och vi är ute på Google och får svar omedelbart. Vi springer och
ska uträtta så mycket i våra liv. Dagens samhälle kräver mycket av sina medborgare i
form av självförverkligande, resande för se och uppleva så mycket som möjligt. Ta
hand om barn och familj, bygga hus och sommarstuga, ta ut båten, skaffa hund, göra
karriär osv osv osv. Listan är oändlig. Allt detta är inte naturligvis inte fel utan hör till
våra liv. Men det kan också bli till en snara. Det kan bli det enda vi fyller våra liv med.
Det vi förlitar oss på. Tillslut kan det bli så, och det blir det för många, detta goda
förvandlas till stress som biter oss i hälen. Man har satts sig på snabba springarna och
de har blivit ens förföljare. Man blir så jagad och slut att man blir som en ensam
utpumpad stång, på toppen av ett berg sas. Detta stressande påverkar bibelläsande
negativ. Vi tar oss inte tid över till att stanna upp, läsa och reflektera. Vilket man
behöver göra för att ordet skall få någon mening i våra liv. Men Herren väntar….. och
kanske är det först när vi hamnat där ensamma på bergets topp.. som vi börjar läsa
bibeln på allvar?
Guds ord är som ett fruktträd. Det behöver planteras, vattnas och sakta växer det
upp, går i blom och tillslut växer frukten fram. Inget man kan stressa fram över en
eftermiddag. Det går sakta.
2. Bibeln är inte vilken bok som helst. Den är inte som en roman man läser och när
man har läst klart lägger åt sidan och går över till nästa bok.
Eller en kokbok man tar fram emellanåt för att leta fram ett visst recept att följa till
punkt och pricka inför kvällens middag. Ordet kan förvisso fungera lite som så. Men
när det sker så är det Gud själv som ger oss näring genom sitt eget ord. Detta är Guds
lag som är tänkt att följa till att ge ett liv som ger rättfärdighet, frid och mättnad. Men
vi vet ju att de recept som finns där är tänkt att levas efter inte går att lagas till på
egen hand. Bara Gud själv kan laga den middagen som utgör vårt livs måltid. I hans
tillagande kan ordet bli som ett recept in i vår specifika livssituation som ger näring
och styrka i vår personliga vandring.
Den är inte heller en bok som först och främst handlar om oss, hur vi ska vara och
inte vara, vad vi inte får göra och vad vi ska göra. Nej, den handlar om Gud. Vem han
är, hur han är och vad han gör.
Den är en dagbok som är skriven till oss så att vi ska kunna lära känna honom och i
ljuset av det också lära känna oss själva på det sättet som han känner oss.
3. Ordet är skrivet så att ett barn ska kunna förstå samtidigt är det höljt i dunkel och
med många bottnar som lyser upp vår otillräcklighet att tillfullo förstå och greppa
budskapet och detta kan vara en stötesten för vissa. Vi som vuxna kloka och visa
människor vill gärna kunna bemästra vår tillvaro och känna tillit till vår egen förmåga
att förstå.
Jesus tackar Fadern att han har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det
för dem som är som barn.
Ordet kan upplevas som en stor ocean som vi ska ösa med en liten sked. Tanken kring
det kan göra att vi liksom drunknar i allt det stora och ger upp. Men låt oss tratta ner
detta stora till Guds syfte med sitt ord, nämligen att vi ska lära känna honom och
hans rike.
David uttrycker i psalm 139:
Hur outgrundliga är inte för mig dina tankar, Gud, hur stor är inte deras mångfald!!
Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen. När jag vaknar är jag ännu hos dig.
Låt mig fortsätta att tala i metaforer:
Vi ser hela den stora stranden som utgör hela Guds ord, vi tar upp en del av sanden i
vår hand och börjar räkna sandkornen, känner vanmakten i hur ska jag någonsin
kunna greppa och omfamna allt detta! Vi drabbas av det omöjliga… men vaknar till
att vara helt omsluten av den hand som bär varje enskilt sandkorn och känner det till
fullo. När vi erfar detta inser vi också att vi behöver inte känna ångest och stress över
att vi ska måsta förstå allt. Vi kan därför slappna av och ta ett steg i taget. Gör vi det
ser vi att vart efter klarnar bilden av honom… vi lär känna honom som han verkligen
är.
4. Heb 4: 12-13, Detta hindrar oss att läsa ordet. Det finns en kraft inom oss – synden,
vår mänskliga bortvändhet som skriker nej!!! När vi ämnar närma oss Gud ord. Det
som sker är en slags korsfästelse som dödar vårt ointresse och blaseism inför ordet.
För fienden vet att detta medför att det nederlag han led iom Jesu offerdöd på korset
blir även en verklighet i våra själar. Det innebär att han tappar greppet om sitt
inflytande över vår själ.
Ordet fasinerar, ger insikter, ro och glädje samtidigt som det oroar, utmanar och
avslöjar det inom oss som vi inte vill se och ha med att göra – vårt mörker.
Vår själ är ett slagfält där de stridande parterna är Anden och köttet.
Läser vi med Andens hjälp handlar bibeln om Gud vilket frigör oss till frihet, en sann
förståelse om vem Gud verkligen är. En Gud som är god och bara god. En Gud som
älskar oss över allt annat och i hans kärlek får vi förmågan att se hur han ser på oss,
att vi är underbart skapad av honom och i hans kärleksfulla ögon se vår egen
brustenhet utan att falla ner i fördömelsens svarta hål. Nej, tvärtom så ger det kraft
till sann förändring. Detta utlöser en radikal efterföljelse i Andens kraft som kan bryta
ner ondskan makt i våra egna liv och i vår omgivning.
Läser vi bibeln men hjälp av köttet så handlar den om oss i ljuset av Guds helighet och
fullkomlighet som tvärtom leder till fördömelse och en känsla av att aldrig räcka till.
Det leder också till slut att vi får en ganska mörk bild av Gud. En dömande Gud som
bara ser våra fel och brister. Och i det läget så börjar vi dra oss från att läsa. Vi drar
oss från Guds närhet. Och inte konstigt är väl det?? Det är därför bibeln kan bli ett
enda dåligt samvete.
Men får korsfästelsen av vår ovilja ske så vet vi att det finns en uppståndelse på andra
sidan. En vilja som väcks upp till en längtan att ta del av Guds ord – till att komma till
Jesus och låta honom genom den helige Ande undervisa oss om sitt rike. Ordet har då
blivit det som det är tänkt till att vara: de goda nyheterna – Guds evangelium.
Efter allt detta tunga finns det en utväg??
Kommer tid kommer råd: Vi är inte ensamma! Gud är med oss, han är nära och den
kamp jag precis beskrivit har redan blivit vunnen genom Jesus Kristus. Och Jesus
säger: Omvänd er, himmelriket är nära!!
Lösningen är: Vänd dig till Jesus! Stanna upp, sätt dig vid Jesu fötter och låt honom
komma till dig. Du behöver inte anstränga dig till att förstå allt som står i Bibeln. Han,
som själv Ordet väntar bara på att du skall vända dig till honom och låta honom tala
till dig! Han är nära!!
Hesekiel 11: 19-20
Jag skall ge dem ett och samma hjärta, och en ny ande skall jag lägga i deras bröst. Jag
skall ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, för att de skall
vandra efter mina stadgar och hålla mina bud och följa dem.
Detta är också Guds syfte med sitt ord. Att hans lag skall bli ett med våra hjärtan så
att vi följer honom av hela vårt hjärta och blir av honom skrivet ett kristusbrev
adresserat till oss själva och våra medmänniskor.
Märk här: Herren säger JAG skall göra det. Alltså det är Herren själv som gör detta
med var och en som vill.
”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord" Joh 6:68
Heb 4. Smälta samman Gud vill att hans ord skall inkarneras i oss… att vi ska bli ett
med hans ord. Guds levande ord. Så som Jesus är Guds ord inkarnerad i världen. Gud
i Jesus, Jesus i oss och vi i Jesus.
Ps 94: 12-13a Salig är den man Herre, som du tillrättavisar och undervisar från din lag.
För att ge honom ro i onda dagar..
Tänk när Gud själv undervisar dig när du läser din Bibel!! Då skrivs hans lag in i ditt
hjärta, ordet smälts samman med dig själv och du blir ett med hans vilja.
Vad händer då? Jo, vi blir saliga!! Vi fylls av en sådan tacksamhet över att få tillhöra
en Gud som är sååå god!!
David skriver: Alla mina källor har jag i dig. Och när jag har dig, frågar jag efter intet
på jorden.
Det står vidare i psalm 94: 16-19
Här ser vi att Herren vill stå upp till försvar inför det som hindrar oss. Han är den hjälp
vi behöver för han vet att om vi inte får den hjälpen så hamnar vår själ i det tysta. Vi
slutar höra hans röst och blir stumma inom oss.
Men när vi vänder oss till Herren och säger Min fot vacklar – jag läser inte ditt ord..
det var längesedan jag kom till dig för att lyssna – när vi ta r vår bibel i handen och i
den bönen läser och ber till honom då träder han in med sin nåd och sin tröst och
kommer oss till mötes.
Jag säger inte att Gud tvingar oss plocka upp vår bibel och läsa. Gud tvingar ingen.
Men det jag hoppas du har till dig är att Gud mer än gärna vill inspirera dig och
uppmuntra dig till att söka honom och hans ord. Han är din bundsförvant och skatten
ligger i en jordåkern sas. Du måste gräva för att finna den.
Gud erbjuder oss hans eget ord.
Vi får lov att plocka upp vår bibel och be vår Herre att uppenbara sig själv genom den.
Detta är inte alltid bekvämt. Det kan vara jobbigt. Att gräva i en åker är inte bekvämt.
Eller för att ta metaforen med vårt livs måltid. Det är inte alltid så kul att ställa sig och
laga mat efter en lång dag på jobbet. Man är trött och vill bara få maten serverad.
Men det blir ingen mat om man inte lagar den. Och slutar man att äta bara för att
ingen lagar mat åt en så svälter man ihjäl. Likadant med ordet. Det är Guds bröd till
oss. Äter vi det inte dör vi, andligen.
Vi behöver be Gud om hjälp. Vi behöver varandra. Vi behöver hjälpa varandra att
närma oss ordet. Vi behöver den helige Ande och varandra när vi ska gräva djupt för
att finna skatten.
Vad göra?
Vart tog läsarrörelsen vägen?
Kanske det behövs en renässans för den?
En läsarrörelse i tiden?
Vet inte… men en ska vet jag. Som troende är läsningen av Guds ord omistligt om vi
vill lära känna den Gud som har skapat oss och räddat oss från ond bråd död till ett
evigt liv i glädje och frid. Det är omistligt om vi vill leva och blomma och ge mogen
och god frukt i våra liv. Gud vill hjälpa oss att närma oss ordet. Men det är ett delat
ansvar. Vårt ansvar att plocka upp vår bibel och läsa… Guds ansvar är att uppenbara
sig själv och skatten som är nerlagd i hans ord.
Slutbön
Herre, du vet vad det vill säga att vara människa i dagens samhälle med allt vad det
innebär. Du känner till allt som står där som hinder på vägen. Herre jag ber att du
skall korsfästa det motstånd inom oss som råder mot ditt ord och bryta ner dessa
hinder genom den Helige Andes kraft. Jag ber att du ska fylla oss med en längtan
efter ditt ord. Hjälpa oss att stilla oss, sätta oss vid dina fötter och lyssna till din röst.
Jag ber att du genom den helige Ande öppnar ordet för oss så att vi får lära känna dig
som den du verkligen är. Låt ordet komma in i våra hjärtan och verka det som det är
sänt för. Tack för att ditt ord är levande och verksamt, väl skickat och nyttigt till
undervisning, uppmuntran och vägledning för vår ande, själ och kropp.
Amen.
