Utrikesdepartementet - Regeringens webbplats om mänskliga

Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Österrike 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Österrike är en demokratisk rättsstat och situationen för de mänskliga
rättigheterna (MR) är överlag god.
Det finns emellertid vissa områden där respekten för de mänskliga
rättigheterna har visat brister, främst inom den nya asyllagstiftningen och att
fall av polisövervåld mot invandrare förekommer. Den nya asyllagstiftningen
som trädde ikraft den 1 januari 2006 innebär försämringar ur MR-synpunkt på
flera sätt, exempelvis genom att asylsökande ofta utvisas direkt efter beslut om
avslag och att ett strängare straff föreskrivs för de som skyddar eller hjälper
asylsökande.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Österrike har ratificerat de centrala konventionerna om mänskliga rättigheter;
-
-
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa protokollen
om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt
2
-
-
-
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman
or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt undertecknat det
fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter
och om handel med barn
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal
Court (ICC)
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen)
Ett problem, enligt flera frivilligorganisationer, är att det dualistiska
rättssystemet innebär att de internationella konventionerna inte alltid omsätts i
nationell lagstiftning så fort och så korrekt som de borde.
Frivilligorganisationer har framfört att barnkonventionen och konventionen
om medborgerliga och politiska rättigheter ännu inte införlivats i nationell
lagstiftning på korrekt sätt.
Den europeiska konventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna har status
som grundlag i Österrike och kan därför åberopas direkt inför exempelvis
Författningsdomstolen (Bundesverfassungsgerichtshof).
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Enligt den österrikiska konstitutionen (Bundes-Verfassungsgesetz, B-VG)1 är vissa
rättigheter grundlagsskyddade. De i B-VG inkluderade rättigheterna åtnjuter ett
i vissa avseenden starkare skydd än rättigheter som är garanterade enligt vanlig
lag. För att parlamentet ska kunna ändra grundlagen krävs två tredjedelars
majoritet. Författningsdomstolen har bland annat (Verfassungsgerichtshof)
kompetens att övervaka att de grundlagsskyddade rättigheterna efterföljs.
Domstolen kan upphäva en lagbestämmelse om denna inte överensstämmer
med de grundlagen.
Förbud mot tortyr eller annan omänsklig eller nedsättande behandling eller
bestraffning är stadfäst i grundlagen.
Österrike granskades senast år 1999 av FN:s tortyrkommitté som då noterade
att det förekommer anklagelser om att polisen utövar övervåld och misshandel.
Sådana anklagelser förekommer fortfarande, främst i samband med gripanden
1
Det finns utöver B-VG även andra bestämmelser med grundlagsstatus.
3
eller kontroll av personer - främst med utländsk härkomst - samt vid
demonstrationer. Enligt Amnesty International är polisens uppträdande - till
vissa delar - ett av de största problemen vad gäller situationen för mänskliga
rättigheter i Österrike. Även Europarådets kommitté för förebyggande av
tortyr har noterat att det förekommer fall av polisövervåld mot anhållna och
häktade personer.
Det mest uppmärksammade fallet på senare tid ägde rum i juli 2003 då
mauretaniern Cheibani Wague under oklara omständigheter dog i Wien i
samband med att polisen skulle gripa honom. Domstolsprocessen mot polis
och ambulanspersonal inleddes under 2005 och utmynnade i fällande domar
för en polis och en läkare. En film av en uppmärksam åskådare möjliggjorde de
fällande domarna. Wagues änka har däremot inte fått skadestånd av polisen
utan har fått väcka civilrättslig talan mot den senare.
Under 2006 inträffade ett fall då en man från Gambia avvisades till följd av att
han dömts för narkotikabrott. Avvisningen avbröts då mannen förklarade att
han inte tänkte avvisas frivilligt. Polisen körde honom därefter till en lagerlokal
och misshandlade honom – vilket kunde bevisas eftersom en uteliggare råkade
finnas i lagerlokalen och kunde lämna klara vittesuppgifter vid rättegången. Tre
poliser dömdes till åtta månaders fängelse och den fjärde polisen fick sex
månaders fängelse.
Det mest effektiva sättet att komma åt polisövervåld har tidigare varit att
anmäla den aktuella situationen till en förvaltningsrättslig instans i varje
förbundsland där rättshjälp utgått till den som lämnade in anmälan. Nya
bestämmelser medför att rättshjälpen i dessa förvaltningsärenden inskränks.
Mål om polisövervåld flyttas till ordinarie straffrättslig domstol.
4. Dödsstraff
Förbudet mot dödsstraff är grundlagsfäst.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Förbud mot godtyckligt frihetsberövande och kvarhållande återfinns i
grundlagen. Godtyckliga frihetsberövanden förekommer generellt inte i
Österrike.
I brottmål kan en person inledningsvis häktas och kvarhållas upp till 48
timmar. En åklagare kan inom den tiden besluta om förlängd häktning, upp till
totalt två år, tills dess att förundersökningen är avslutad. Förutsättningarna för
förlängd häktning är specificerade i lag. En ny bedömning av om häktningen
alltjämt har laga grund måste genomföras med jämna mellanrum.
4
Det kan nämnas att asylsökande inom ramen för det så kallade
Dublinförfarandet placeras i häkte i väntan på avvisningsbeslut så kallad
”detention pending deportation” vilket är ett administrativt häktningsbeslut för att
säkra verkställigheten i processen. Anledningen till placeringen i häkte uppges
vara att avvisningsbeslut då kan verkställas omedelbart efter att det meddelats.
Detta medför att asylsökande ofta sitter i häkte - eller i fängelse då häktena ofta
är överfyllda – i 10 månader eller ännu längre till dess att beslut är fattat. Det
stora flyktingcentret Traiskirchen utanför Wien hyste för några år sedan cirka
1 800 asylsökande. I dagsläget finns 300-400 asylsökande där eftersom de flesta
istället placerats i häkte. Familjer splittras ofta och vissa familjemedlemmar har
ibland placerats på mindre orter ute i landet.
Friheten för en österrikisk medborgare att lämna och resa in i landet igen är en
grundlagsskyddad rättighet. Tvångsvis utvisning, eller att medborgare
förhindras resa in, förekommer inte. Även friheten att resa inom landet utgör
en grundlagsskyddad rättighet.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
En självständig rättsskipande makt i Österrike garanteras enligt grundlagen.
Domare skall enligt grundlagen vara oberoende och självständiga. Rätten till
rättvis rättegång garanteras enligt grundlagen.
I juli 1999 inrättades ett Råd för mänskliga rättigheter, ”Menschenrechtsbeirat”, i
enlighet med rekommendationer av Europarådets kommitté för förebyggande
av tortyr men även som en följd av fallet Omofuma2. Rådet är knutet till och
finansierat av inrikesministeriet. Tidigare ingick bland annat Amnesty
International i Rådet men sammansättningen har ändrats och Amnesty
International är inte längre medlem. Rådet skall framför allt övervaka de
myndigheter som är underställda inrikesministeriet, främst polisen. Detta görs
bland annat genom inspektioner på plats, men även genom utfärdande av
rekommendationer. Amnesty International framhåller att den främsta
anledningen till att organisationen inte längre är medlem av Rådet är att
Amnesty anser att Rådet ska inta en självständig roll gentemot såväl
inrikesministeriet som oberoende organisationer. Även oppositionspartier har
under de senaste året framfört önskemål om att Rådet skulle frikopplas från
inrikesministeriet för att på så sätt kunna inta en oberoende ställning.
Marcus Omofuma, en 29-årig nigeriansk asylsökande vars ansökan avslagits, skulle i maj 1999
återsändas med flyg till Nigera från Wien, via Sofia. Under flygningen Wien-Sofia, då
Omofuma beledsagades av tre polismän, tejpade dessa för hans mun och band honom efter att
visst handgemäng uppstått. Vid ankomsten till Sofia föreföll Omofuma vara livlös och när en
läkare anlänt för att vidta åtgärder, konstaterade denne att Omofuma var död. Enligt domen
från april år 2002 dömdes de tre poliserna av en domstol i Wien för ”vårdslöst vållande till
annans död under speciellt farliga omständigheter” (”fahrlässiger Tötung unter besonders
gefährlichen Umständen”) till åtta månaders villkorligt fängelse.
2
5
I de österrikiska federala ministerierna samt delstatsregeringarna tillsattes 1999
koordinatorer för mänskliga rättigheter. Till koordinatorernas uppgifter hör att
samordna och driva frågor rörande mänskliga rättigheter inom och mellan
ministerierna, vilket även innefattar utbildning i mänskliga rättigheter. Den
centrala utbildningsenheten för tjänstemän inom förvaltningen (BundesVerwaltungsakademie) anordnar regelbundet seminarier för koordinatorerna för
att stärka och vidareutveckla deras arbete samt främja nätverksbyggande.
7. Straffrihet
Straffrihet förekommer generellt inte i Österrike. Ett något speciellt fall har
emellertid ådragit sig en del uppmärksamhet, såväl i Österrike som
internationellt. En österrikisk polisman som arbetade som polis för
CIVPOL/UNMIK i Kosovo, anklagades i februari 2002 för bland annat
misshandel. Enligt uppgift lyckades polismannen, med hjälp av andra
österrikare på plats, fly till Makedonien och därifrån resa tillbaka till Österrike.
Mannen dömdes sedermera till fängelse av en domstol i Kosovo, men
Österrike har till dags dato inte vidtagit några åtgärder på grund av det
inträffade. Det är inte känt var mannen befinner sig i dagsläget, om
överhuvudtaget i Österrike.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Yttrandefriheten är en grundlagsskyddad rättighet i Österrike, som inkluderar
mediefrihet och förbud mot censur. Mediefriheten respekteras generellt av den
verkställande makten. Maktkoncentrationen inom media är tämligen hög. Dock
har synpunkter i media framförts om att den statliga nyhetsförmedlingen låtit
sig styras av den förra regeringens önskemål om diskussionstema för olika
debattprogram.
Enligt österrikisk grundlag förbjuds nationalsocialistiska organisationer och
aktiviteter. Personer som försöker upprätta eller återupprätta nationalsocialistiska organisationer, stödja dem finansiellt eller andra medel, eller sprida
nazistisk propaganda, kan dömas till fängelse, i grova fall upp till
livstidsfängelse. Personer kan fällas för rasistiska, främlingsfientliga och
antisemitiska uttalanden eller beteenden som har koppling till
nationalsocialistisk agitation eller nationalsocialistiska organisationer.
I november 2005 anhölls den brittiska historikern David Irving på grundval av
en häktningsorder från en domstol i Wien från 1989. Åklagaren åtalade Irving
för brott mot lagen som förbjuder nynazistiska aktiviteter eftersom Irving år
1989 bland annat förnekat existensen av Auschwitz. Irving dömdes sedermera
av domstolen till tre års fängelse. Irving har överklagat domen.
6
Yttrandefriheten är mycket långtgående – under valkampanjen under slutet av
sommaren 2006 skyltade det högerpopulistiska partiet FPÖ med budskapen
”Daham statt Islam”, fritt översatt ”hemland istället för islam” och ”sichere
Pensionen statt Asylmillionen”, fritt översatt ”säkra pensioner istället för
asylmiljoner”, utan att dessa budskap ansågs otillåtna.
Nyligen fick FPÖ-politikern Gudenus avgå från Bundesrat, motsvarande
delstaternas representation i Parlamentet, efter att ha förnekat gaskamrarnas
existens i tredje riket. Gudenus blev dömd för sitt uttalande och dömdes till ett
års villkorligt fängelse. Straffskalan angav ett maxstraff på 10 års fängelse för
brottet ifråga.
Beträffande religionsfrihet kan nämnas att det konservativa partiet ÖVP nekat
medlemskap i partiet på grund av de ansökande personernas medlemskap i
Scientologkyrkan.
Statistik från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg
visar att Österrike placerar sig på andra plats efter Turkiet ifråga om fällande
domar i yttrandefrihetsärenden. Jämförelsen visar att Österrike fått 11 fällande
domar medan exempelvis Frankrike fått sex domar, Finland och Norge tre
fällande domar vardera.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Österrike är en federal stat med nio delstater. Enligt grundlagen har
medborgarna rätt att välja sina företrädare och sålunda utöva inflytande över
hur landets regering och delstatsregeringar sammansätts. Fria och rättvisa val
genomförs regelbundet.
Alla medborgare kan fritt delta i det politiska livet, ställa upp i allmänna val och
få tillträde på lika villkor till offentlig tjänst i sitt land. Pluralism råder i
flerpartisystemet.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
EU:s arbetsmarknadsstatistik angav i september 2006 att arbetslösheten i
Österrike uppgick till 4,7 procent. Österrike, som har varit med i ILO sedan
1919, har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner (core labour standards).
Knappt hälften av arbetstagarna är medlemmar i fackföreningar. Någon
tendens till ökad organisationsgrad finns inte. Det är snarare tvärtom efter det
att den österrikiska landsorganisationen avslöjats ha stått som borgenär för den
7
fackföreningsägda banken BAWAG som gjort stora spekulationsförluster.
Uppskattningsvis lyder 80 procent av arbetstagarna under kollektivavtal. Rätten
att strejka uttrycks inte i lag, men är allmänt accepterad. Lagen förbjuder
vedergällningsaktioner mot strejkande. Ingen lagstiftad nationell minimilön
finns, istället sluts kollektiva avtal för olika arbetsgrupper och industrier.
Österrike har ratificerat konventionen om migrantarbetares rättigheter ”the
International Convention on the Protection of the Rights of All Migrant Workers and
Members of Their Families ”(MWC).
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Nästan 10 procent av BNP går till hälsovården i Österrike, vilket är över
genomsnittet bland OECD-länderna. Österrike tillhör även de länder i världen
som avdelar mest pengar på hälsa per invånare. Antalet läkare i förhållande till
befolkningen är högt. Medellivslängden för såväl män som kvinnor hör till den
högsta i världen. Spädbarnsdödligheten ligger på mycket låg nivå. Alla delar av
befolkningen har tillgång till grundläggande hälsovård, dock förs en politisk
debatt om första- och andraklassens sjukvård och mediciner.
12. Rätten till utbildning
Barn har skolplikt från och med sex års ålder. Skolplikten omfattar nio års
studier. Enligt utbildningsdepartementet går 99,8 procent av barnen i
grundskolan. Staten tillhandahåller fri gymnasieutbildning och understödjer
tekniska utbildningar, yrkesutbildningar samt universitetsstudier. Pojkar och
flickor har lika rätt till utbildning. De mänskliga rättigheterna studeras i
grundskolan.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Österrike placerar sig på 17.e plats i UNDP:s Human Development Index.
Österrike har gynnats mycket av järnridåns fall och EU:s östutvidgning som
inneburit en tillväxtstimulans på 0,5 -1 procent per år. De senaste åren har
därför strukturreformer av pensionssystem och sjukvården inletts. Enligt
Eurostat är Österrike tillsammans med Nederländerna EU:s fjärde rikaste land
med en köpkraft på 23 procent över EU-genomsnittet.
8
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Den österrikiska lagstiftningen är utformad för att förhindra könsdiskriminering bland annat i anställningsförhållanden och vid tillerkännandet
av sociala förmåner. Generellt sett upprätthåller myndigheterna dessa
bestämmelser. En speciell jämställdhetskommission (Gleichbehandlungskommission) och en jämställdhetsombudsman (Gleichbehandlungsanwaltschaft)
övervakar lagstiftning som föreskriver jämställdhet mellan män och kvinnor.
År 2005 var 62,0 procent av kvinnorna mellan 15 och 65 år sysselsatta och 75,4
procent av männen. I genomsnitt tjänar kvinnor cirka 60 procent av vad
männen tjänar för samma arbete. Kvinnor har i större utsträckning än män
tillfälliga anställningar, deltidsanställningar och är överrepresenterade bland
långtidsarbetslösa.
Den österrikiska lagstiftningen är utformad för att förhindra
könsdiskriminering bland annat i anställningsförhållanden och vid
tillerkännandet av sociala förmåner. Kvinnor är underrepresenterade inom
statsförvaltningen. Lagen föreskriver därför att inom sektorer där mindre än
40 procent av de anställda är kvinnor, skall kvinnor ha företräde framför män,
förutsatt att kvalifikationerna är de samma. Det finns emellertid inte några
sanktioner att tillämpa om lagen inte följs. Kvinnor får arbeta inom försvaret
och det uppställs inte några restriktioner angående vilka uppgifter de kan
tilldelas.
Inom den privata sektorn kan kvinnor åberopa jämställdhetslagstiftning som
förhindrar diskriminering. Den statliga jämställdhetskommissionen kan
tillerkänna kvinnor som könsdiskriminerats vid ett befordringstillfälle
kompensation. Kommissionen kan även förordna om ersättning till kvinnor
som förbigåtts vid tjänstetillsättning trots att de haft samma kvalifikationer som
de manliga sökande.
Våld mot kvinnor utgör alltjämt ett problem i det österrikiska samhället.
Visserligen tillämpar både polis och domstolar aktuell skyddslagstiftning, men
uppskattningsvis mindre än 10 procent av misshandlade kvinnor anmäler att de
utsatts för våld. Regeringen ger bidrag till inrättandet av kvinnohem och akut
telefonstöd för utsatta kvinnor. Lagstiftning finns som ger polisen möjligheter
att med omedelbar verkan förhindra våldsbenägna familjemedlemmar att
återvända till hemmet. Det österrikiska skyddet för personer som är utsatta för
våld av familjemedlemmar är mycket långtgående.
9
Prostitution är lagligt i Österrike. Människohandel med prostitution som syfte
är däremot olagligt och bedöms utgöra ett problem. Österrike är både transitoch mottagarland för kvinnor från främst öst- och centraleuropeiska länder.
Straffsatsen för människohandel med prostitution som syfte är upp till 10 års
fängelse. Forskning bedrivs och hjälpinsatser för utsatta kvinnor tillhandahålls i
allt större omfattning. Enskilda organisationer har arbetat för att den rättsliga
definitionen av människohandel skall utsträckas till att även omfatta sådan
människohandel som har tvångsarbete och tvångsäktenskap som syfte.
Teoretiskt sett har alla kvinnor tillgång till legal abort. Tillgängligheten
begränsas emellertid av olika faktorer, bland annat inkomst. Regeringen
subventionerar endast aborter som genomförs av medicinska skäl. Alla
offentliga sjukhus utför inte abort. Privatkliniker tar så mycket betalt att en del
kvinnor föredrar att åka utomlands och göra abort. Tillgången begränsas även
av den orsaken att många läkare vägrar genomföra aborter av religiösa
och/eller moraliska skäl.
Andelen kvinnliga universitetsstuderande beräknas vara över 50 procent. I
riksdagsvalet 2006 blev 57 kvinnor (31,3 procent) invalda i parlamentet, vilket
var en minskning jämfört med 2002 när 35,3 procent av ledamöterna som
valdes var kvinnor.
Pensionsåldern för kvinnor är 60 år och 65 år för män. Den faktiska
pensionsåldern är mycket lägre, andelen sysselsatta vid 50-65 år är endast 32
procent. Den pensionsreform som genomfördes 2004 har fått kritik för att
missgynna framför allt kvinnor. Föräldraledigheten som är betald omfattar
barnets två första år och kan sedan 1990 delas mellan föräldrarna. Full ledighet
det andra året kan bytas ut mot en längre period med förkortad arbetstid. Den
offentliga barnomsorgen inskränker sig till deltidsförskola från tre års ålder i
många delstater. Beräkningar finns som visar att uppemot 100 000
daghemsplatser saknas i hela landet. Barnbidraget betalas ut till 19 års ålder, till
avslutad utbildning eller högst 25 år.
15. Barnets rättigheter
Den österrikiska lagstiftningen skyddar generellt barnets rättigheter. Både vid
delstatsregeringarna och i det federala ministeriet för ungdoms- och
familjefrågor finns ombudsmän för barn och ungdomar. Dessa har till
huvuduppgift att granska klagomål rörande kränkningar av barns rättigheter.
Det finns inga tecken som tyder på att barnmisshandel är vanligt
förekommande. På senare tid har däremot allt fler fall av barnmisshandel
rapporterats, men den allmänna uppfattningen är att nämnda utveckling kan
vara en följd av ökad medvetenhet om problemet.
10
Media rapporterade under 2006 om en ökning av tvångsprostitution av
minderåriga.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Diskriminering på grund av nationalitet, etnisk härkomst, kön och sexuell
läggning är förbjudet i lag. Det finns även ett antal bestämmelser med
grundlagsstatus som förbjuder diskriminering.
Minoriteter och folkgrupper
Den österrikiska grundlagen innehåller bestämmelser om nationella minoriteter
som har haft sin hemvist i landet sedan länge. Nämnda bestämmelser rör inte
nyanlända grupper av immigranter, utan minoriteter som bott i landet sedan
mer än 100 år. I det österrikiska rättsspråket används dock numera begreppet
inhemsk folkgrupp istället för minoritet, då det senare anses ha en negativ
klang.
Definitionen av nationella folkgrupper återfinns i lagen om folkgrupper3 från
1976. Enligt lagen definieras dessa som grupper av österrikiska medborgare,
bofasta i bestämda delar av landet, med annat modersmål än tyska, samt med
en nationell egenart. Enligt lagen garanteras till exempel förekomsten av
tvåspråkiga ortsbeteckningar.
Lagen slår inte fast vilka grupper som bör erkännas som inhemska folkgrupper.
Enligt en förordning som antagits av den federala regeringen anses följande
grupper uppfylla ovannämnda kriterier: slovener, ungrare, tjecker, slovaker,
romer samt kroater i delstaten Burgenland.
Österrikes folkgrupper uppvaktade 1997 regeringen med en skrivelse, "För
mångfalden i vårt land", där man bland annat krävde ett allmänt
ställningstagande i grundlagen till Österrikes minoritetspolitik. Detta
resulterade i ett tillägg i BV-G, där Österrike, den federala staten, delstaterna
och kommunerna, bekänner sig till den språkliga och kulturella mångfalden i
landet vilken kommer till uttryck genom folkgrupperna. Enligt lagen skall man
främja folkgruppernas fortlevnad och deras språk och kultur.
Vidare har Österrike ratificerat Europarådets ramkonvention till skydd för
nationella minoriteter. Konventionen förpliktar staterna att vidta åtgärder som
skyddar och främjar nationella minoriteter. Europarådets stadga för landsdelseller minoritetsspråk trädde för Österrikes del i kraft i oktober 2001.
3
Volksgruppengesetz.
11
I den rapport som lämnades av "de tre vise männen" med anledning av de 14
EU-ländernas sanktioner mot Österrike år 2000, tillhörde skyddet av etniska
minoriteter de MR-frågor för vars hantering Österrike fick ett högt betyg. Man
bedömde att den österrikiska lagstiftningen skyddar de existerande nationella
minoriteterna i större utsträckning än i många andra länder. Samtidigt kan
konstateras att nya minoriteter, som saknar ovan nämnd hundraåriga bakgrund
i Österrike, inte åtnjuter samma skydd.
År 2002 granskade FN:s kommitté för avskaffandet av rasdiskriminering
Österrikes senaste rapport och avgav ett antal rekommendationer. Bland annat
rekommenderades att utbildningsåtgärder för tjänstemän i den offentliga
sektorn vilka har kontakt med utlänningar vidtas, samt att personer från
minoriteter i Österrike i högre grad rekryteras till de myndigheter vars
verksamhet rör rättsliga ingripanden.
En omdebatterad fråga under de senaste åren har rört förekomsten av
tvåspråkiga skyltar i delstaten Kärnten. I en dom i december 2001 berörde
Författningsdomstolen frågan om tvåspråkiga tyska/slovenska vägskyltar i
Kärnten. Enligt domslutet upphävde domstolen vissa bestämmelser då dessa
bedömdes stå i strid med grundlagen. Förutom grundlagen tillämpades ifråga
om de slovenska och kroatiska minoritetsrättigheterna i Österrike artikel 7 i
Staatsvertrag, det dokument genom vilket Österrike år 1955 erhöll full
suveränitet. Upphävningen innebar att ett krav på minst en 25 procentigminoritet för uppsättande av tvåspråkiga skyltar avskaffades. Författningsdomstolen framhöll att det är skäligt att tvåspråkiga skyltar ska komma ifråga
för det fall det under en längre tid har funnits en minoritet om 10 procent i ett
område. Domslutet har föranlett en stundtals livlig debatt i media. Någon ny
lag eller förordning har ännu inte antagits som ersättning för den upphävda
bestämmelsen om en gräns på 25 procent. En överenskommelse har
förhandlats fram mellan parterna under ledning av förra förbundskanslern
Schüssel. Delstaten Kärnten har ännu inte omsatt överenskommelsen i
praktiken eftersom förbundslandets regeringschef Jörg Haider motsätter sig
detta.
Religiösa minoriteter
Grundlagen skyddar religionsfrihet. Religiösa sammanslutningar kan indelas i
tre kategorier; trossamfund, religiösa sammanslutningar samt föreningar.
Avhängigt vilken kategori en religiös sammanslutning faller in under, erhåller
sammanslutningen vissa rättigheter. Trossamfunden kan, i viss utsträckning,
genomföra "halv-offentlig" verksamhet. Religiösa sammanslutningar tillerkänns
inte lika långtgående rättigheter. Det finns för närvarande elva erkända religiösa
sammanslutningar.
12
Katolicismen är den största trosinriktningen i Österrike, 78 procent av
befolkningen är katoliker. Härefter följer islam och protestantism med ungefär
5 procent vardera.
Hets mot folkgrupp
Enligt österrikisk lag är det straffbart att offentligt, med avsikten att äventyra
den allmänna ordningen, hetsa eller fientligt utmana en grupp som tillhör en
viss kyrka, en stat, en ras eller ett folk. Vidare är det straffbart att offentligt
förolämpa eller förtala ovannämnda grupper på ett sätt som kränker deras
människovärde. Dessa gärningar kan medföra straff om upp till två års
fängelse. Om förtal eller hets mot en folkgrupp har koppling till
nationalsocialistisk propaganda faller åtal under lagen om förbud mot
nationalsocialistiska organisationer (se ovan under Yttrandefrihet).
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
I en dom i juni 2002 upphävde författningsdomstolen art. 209 i den
österrikiska strafflagen som stadgade att en man som hade fyllt 19 år och hade
en homosexuell relation med en person som inte ännu har fyllt 18 år, kunde
åtalas och dömas till fängelsestraff mellan sex månader och fem år. För
heterosexuella och lesbiska relationer var, och är, ”straffrihetsgränsen”
däremot 14 år "i normalfallet". Den bestämmelse, artikel 207, som antogs av
parlamentet under sommaren 2002 som ersättning för art. 209, gör ingen
åtskillnad på kön eller sexuell läggning men föreskriver att vissa gärningar är
brottsliga. Kriterierna för om handlingen är straffbar är beroende av
omständigheterna i fallet ifråga och av två åldersgränser om 16 respektive 18
år. Den nya paragrafen betraktas dock av vissa som något av en gummiparagraf
då den bedöms kunna ge utrymme för olika tolkningar och en snedvriden
tillämpning med avseende på könen. Europadomstolen har i ett antal fall
uppmanat Österrike att utge ersättning till personer som varit föremål för
rättslig förfarande enligt den tidigare artikel 209. I den österrikiska debatten har
många ansett att alla som åtalats eller dömts enligt nämnda bestämmelse borde
få ersättning av den österrikiska staten.
Homosexuella har inte rätt att ingå äktenskap och jämställs inte heller med
heterosexuellt samboskap. Heterosexuellt samboskap innebär däremot att en
sambo till exempel har rätt att överta en hyresrätt om den andra sambon
avlider, detta gäller inte för homosexuella sambos. För samboskap överlag
finns emellertid ingen lagstadgad arvsrätt, ingen rätt till underhåll vid separering
och ingen delning av förmögenheten, utan parterna har istället rätt till det de
själva tillfört boet.
13
18 Flyktingars rättigheter
Asyl
Den förra regeringen gratulerade sig i början av år 2006 till att ha lyckats skärpa
asylprocessen i Österrike. Ordet "strängare" asylförfarande användes istället för
att tala om en mer effektiv asylprocess. Den nya och skärpta asyllagstiftningen
som trädde ikraft den 1 januari 2006 ackompanjerades av stor mediedebatt,
särskilt om tvångsmatning. Den nya asyllagen från 1 januari 2006 medför enligt
experter tydliga inskränkningar av asylrätten. Polisen har till exempel under
våren försökt använda sig av tvångsmatning, vilket infördes för en
hungerstrejkande nigeriansk asylsökande. Läkarna vägrade dock att utföra
tvångsmatningen med motiveringen att de i så fall antagligen skulle ha gjort sig
skyldiga till en straffbar handling enligt annan lagstiftning.
De senaste årens upprepade lagändringar som har mycket komplicerade och
långtgående övergångsbestämmelser har medfört att även asylexperter har svårt
att finna tillämplig lag i varje enskilt ärende. De nya reglerna från 2006 innebär
i korthet att ”förvaringen” av flyktingar i väntan på asylbesked försämrats, att
de asylsökande har sämre rättsskydd efter asylbeslut men i avvaktan på
överklagande, att större polisbefogenheter gentemot de asylsökande i form av
undersökningsmöjligheter till person och bostad medges samt att ett strängare
straff för de som skyddar eller hjälper en asylsökande införs. Från början var
även advokater inkluderade i den sista bestämmelsen och skulle ha kunnat
ådömas fängelsestraff upp till 6 månader för hjälpande av asylsökande. Efter
starka protester från advokatsamfundet ändrades dock bestämmelserna så att
advokater numera är undantagna från förbudet. Amnesty International
framhåller dock att rättsläget är oklart och ställer sig frågan: hur ska man på ett
adekvat sätt kunna hjälpa asylsökande utan att därmed göra sig skyldig till
brott?
Reglerna i asyllagen från 2004 som på grund av övergångsbestämmelser
fortfarande är tillämplig i vissa fall, tolkades beträffande stöd till asylsökande
tolkades som att asylsökande skulle garanteras uppehälle under den tid de
vistas i Österrike. Författningsdomstolen (Verfassungsgerichtshof) upphävde under
hösten 2004 vissa delar av den då antagna asyllagstiftningen. Bland annat
inskränkte domstolen tillämpningen av en bestämmelse i den lag som stadgar
att nya omständigheter endast skulle tillåtas framföras i mycket begränsad
omfattning under asylprocessen. Domstolen hade emellertid ingen kritik att
framföra angående de omdebatterade nya lagreglerna rörande begreppen
”säkra tredje länder” och ”säkra ursprungsländer” vilka tidigare kritiserats som
för långtgående av vissa experter.
14
Efter ovannämnda dom av författningsdomstolen beslutade regeringen att gå
vidare inte endast med lagstiftningen som rörde de upphävda bestämmelserna
utan också med ett större antal frågor så att det de facto rörde sig om en
revision av asyllagstiftningen. Nästa omfattande ändringar av lagstiftningen
antogs av parlamentet år 2005. Ändringarna föranledde kritik från enskilda
organisationer och UNHCR. Den senaste lagändringen från 2006 skärper
ytterligare reglerna kring asyl och rättigheterna för asylsökande, något som
väckt uppmärksamhet i media under året.
Förhållandet att familjemedlemmar till personer som beviljas så kallat
subsidiärt skydd i Österrike skall ansöka om tillstånd enligt det i Österrike
tillämpade kvotsystemet har också kritiserats de senaste åren. Flyktingars
familjemedlemmar har däremot en rätt att förena sig med den person i familjen
som har flyktingstatus i Österrike och de omfattas således inte av det nämnda
kvotsystemet.
Migration
I Österrike är ett ”integrationsavtal” (Integrationsvertrag) obligatoriskt för alla
invandrare. Enligt det förbinder sig invandraren att lära sig det tyska språket
samt att inhämta ”vissa kunskaper” om Österrike och Europa. Arbetskraftinvandring där invandrarna kan erhålla ett flerårigt tillstånd är framför allt
koncentrerat till högkvalificerad arbetskraft (Schlüsselkräfte). Denna grupp
omfattas av bestämmelserna om det ovannämnda ”integrationsavtalet”.
Regeringen antog under hösten 2006 en förordning för att underlätta
migration för arbetstagare inom vård och omsorg. Den nya så kallade
ministerförordningen innebär att undantag även görs retroaktivt från den lag
som reglerar tillståndet för utlänningar att arbeta i Österrike. Det betyder att de
övergångsregler i fråga om arbetskraftens fria rörlighet som man från
österrikisk sida införde för arbetstagare från de nya EU-medlemsstaterna
upphävs, under vissa förutsättningar, inom sektorn vård och omsorg av
personer i hemmet. Det innebär att arbetstagaren måste anställas av den
vårdbehövande personen, en anhörig eller en vård- och omsorgsinrättning. I
Österrike spelar humanitära frivilligorganisationer som det katolska Caritas,
Volkshilfe och Röda Korset en avgörande roll i den praktiska hanteringen av
vård och omsorg av sjuka, funktionshindrade och gamla. Det är dessa
omsorgsinrättningar och kommunen som avses i förordningen. Den
vårdtagande personen måste dessutom falla inom vårdkategori tre vilket
innebär att personen är i stort behov av hjälp och får socialstöd från stat- eller
landsting på grund härav. Anställningen måste dessutom basera sig på gällande
österrikisk socialförsäkringslagstifting och minimilön måste utbetalas.
15
I praktiken kommer det att röra sig om en mindre del av den illegala
arbetskraften som legaliseras genom förordningen. Inflödet av arbetskraft
inom legala ramar kommer på det här sättet att hållas nere.
Det kvotsystem som för närvarande tillämpas i Österrike för nyinvandring av
arbetskraft och familjeåterförening infördes i och med antagandet av 1993 års
utlänningslag. Kvotsystemet innebär att det antal invandrare som kan mottas i
Österrike fastställs av den federala regeringen varje år. Dessa kvoter fördelas
enligt en behovs- och lämplighetsbedömning mellan Österrikes nio delstater.
Medborgarskap
Regeringspartierna ÖVP och BZÖ har drivit igenom skärpningar i
medborgarlagstiftningen. Förändringarna innebär bland annat att
bosättningstiden som krävs innan utländska medborgare bosatta i Österrike
kan beviljas österrikiskt medborgarskap i vissa fall förlängs samt att strängare
krav införs för språkkunskaper som en förutsättning för att beviljas
medborgarskap.
19. Funktionshindrades rättigheter
År 1977 sammanställde socialministeriet en handlingsplan för integration av
funktionshindrade personer vilken främst riktade in sig på rehabilitering,
rådgivning och insatser för sysselsättning År 1990 antogs en lag på federal nivå
om funktionshindrade. I juli 1997 inkluderades en bestämmelse i grundlagen
med innebörden att ingen får diskrimineras på grund av funktionshinder.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Oberoende MR-organisationer kan verka helt fritt i landet.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
EU-byrån för MR kommer att få sitt säte i Wien och kopplas till EU-MCR:s
verksamhet.