IP/04/389
Bryssel den 25 mars 2004
Kommissionen vill förbättra
industrifisket i EU-vatten
övervakningen
av
Europeiska kommissionen har lagt fram ett meddelande i syfte att förbättra
övervakningen av industrifisket inom Europeiska unionen. Det fiske som
berörs avser blåvitling, tobisfiskar, vitlinglyra och skarpsill samt produkter
av dessa som säljs för annan användning än i livsmedel. Dagens
meddelande lägger grunden för en granskning av situationen och av ett antal
alternativa åtgärder innan kommissionen föreslår de åtgärder som är
nödvändiga för att förbättra övervakningen av industrifisket. Meddelandet
har två syften: dels att se till att fiskemöjligheterna för de berörda
fiskebestånden inte överträds och dels att möjliggöra insamling av mer
tillförlitliga uppgifter så att vetenskapsmän kan ge väl underbyggda råd om
förvaltningen av industrifisket. Några exempel på åtgärder som skall
granskas är fastställandet av kvoter för bifångst av arter för användning i
livsmedel och ett stopp för industrifiske när dessa kvoter har uttömts i ett
område. Andra exempel är olika kontroll- och övervakningsåtgärder för
vägning och provtagning av landning, utsedda hamnar, förhandsanmälan av
landning och antagande av ett särskilt övervakningsprogram för inspektion
och övervakning. Kommissionen avser att diskutera dessa frågor med
medlemsstaterna och Europaparlamentet innan några konkreta förslag läggs
fram.
Franz Fischler, kommissionsledamot med ansvar för jordbruk, landsbygdsutveckling
och fiske, kommenterade meddelandet: ”Kommissionen är fast besluten att se till att
industrifisket omfattas av samma bevarande- och förvaltningsåtgärder som andra
typer av fiske. Dagens meddelande är ett steg i denna riktning.”
Förvaltning och kontroll
Kommissionen understryker de kontrollproblem som uppstår genom skyldigheten att
rapportera landning bestånd för bestånd och nuvarande praxis för landning av
osorterade arter som fångats i blandfiske. Medlemsstaterna måste se till att
bifångstreglerna följs, men är inte skyldiga att rapportera vilka bifångstarter eller
mängder bifångst som landas.
Kommissionen anger ett antal alternativa förvaltnings-, kontroll- och
övervakningsåtgärder som syftar till att garantera bevarandet och uppnå en rättvis
tillämpning. Några exempel är fastställandet av särskilda bifångstkvoter för de
viktigaste arterna avsedda för användning i livsmedel. När en eller flera av dessa
kvoter uttöms skulle industrifiskets landning från det berörda området förbjudas. En
gemensam metod skulle tillämpas för vägning av de landade mängderna och
provtagning av osorterad landning. Fartyg som används för industrifiske skulle
behöva förhandsanmäla landning.
De berörda medlemsstaterna skulle vara tvungna att garantera ett strikt fullgörande
av skyldigheten att rapportera fångster mot rätt kvoter. De skulle också åläggas att
införa ett system av utsedda hamnar för landning av industrifiske. Nationella
inspektörer och forskare skulle få tillgång till alla uppgifter om industrifiskets
tillämpning av åtgärderna. Kommissionen vill också undersöka om ett särskilt
övervakningsprogram för inspektion och övervakning skall införas.
Kommissionen är oroad över att den totala tillåtna fångsten av sill kan komma att
överträdas i Östersjön på grund av bristande övervakning. Den vill också undersöka
möjligheten att förbjuda landning av industrifiske till dess att en medlemsstat kan
garantera att den antagit de regler som är nödvändiga för en korrekt förvaltning av
de olika kvoterna.
Bakgrund
Utgångspunkten för detta meddelande är rådets förordning om landning av sill i
industriella syften från 1998. Åtgärderna från 1998 antogs efter det stopp för sådant
fiske som infördes 1977, när läget var allvarligt för sillbeståndet i EU-vatten.
Kommissionen utvidgade då sin granskning till att omfatta allt industrifiske och detta
fiskes bifångster i EU-vatten. De arter som omfattas, nivån på bifångsterna och det
berörda beståndets tillstånd varierar mellan olika områden.
I Nordsjön är tobisfisket det viktigaste fisket. Detta fiske har varit relativt stabilt under
de senaste 20 åren, och landningen ligger på mellan en miljon och 1,5 miljoner ton.
Bifångsten av sill är relativt liten och har på senare år legat på två procent. I
Skagerrak och Kattegatt är fisket huvudsakligen inriktat på tobisfiskar och skarpsill.
Officiella rapporterade landningar i Östersjön rör skarpsill och sill. Enligt
Internationella havsforskningsrådet (ICES) har landningen av skarpsill ökat avsevärt
under de senaste tio åren. Denna typ av landning kan innehålla betydande mängder
sill. Fisket av blåvitling i EU-vatten har under de senaste åren uppgått till över 1,5
miljoner ton, men man vet inte särskilt mycket om bifångsterna.
De fartyg som berörs av dessa åtgärder kommer huvudsakligen från
medlemsstaterna runt Östersjön (Sverige, Finland, Tyskland och Danmark), från
anslutningsländerna (Polen, Litauen, Lettland och Estland) samt från Storbritannien,
Irland och Nederländerna.
2
