Matematik i den engelska
läroplanen
Bengt Persson, Alingsås studerade läroplansarbete i en 10 p-kurs i
matematikdidaktik. För att få veta mer om den nya engelska planen,
gjorde han en studieresa till England tillsammans med en kollega. Han
berättar här om planen och debatten kring den.
Mathematics in the National
Curriculum
verka i förarbetet som skett på departementsnivå under Tories hårdföre utbildningsminister Kenneth Baker, som vi återkommer till. Intressant att notera är också
att förslaget enbart omfattade skolor inom
den statliga sektorn.
För att förverkliga den nya undervisningsreformen Education Reform Act
inrättades nu två av varandra oberoende
organ, National Curriculum Council och
School Examinations and Assessment
Council. NCC:s uppgift blev att så snabbt
som möjligt skriva kursplaner och SEAC
skulle utforma ett omfattande utvärderingsoch testmaterial. För att försvåra samarbete mellan de båda utlokaliserade man
NCC till York. En uppfattning om vilket
av de båda organen som ansågs viktigast
får man när man ser att SEAC:s personalstyrka är ungefär tre gånger så stor som
NCC:s.
Läroplanen är uppdelad i tre Core
Subjects, matematik, engelska och naturkunskap och sju Foundation Subjects. För
Wales tillkommer walesiska som ett fjärde Core Subject (Skottland och Nordirland berörs inte av reformen). Några fastställda timplaner finns inte men man rekommenderar en viss proportion mellan
tidsåtgången i de olika ämnena. I primary
school får matematikämnet lika stor del av
undervisningstiden som engelskan medan
det i secondary school får betydligt mindre.
Tiden efter 1945 har för den engelska
skolans del inneburit genomgripande reformer. För en utomstående betraktare kan
detta synas underligt men man skall ha
klart för sig att det engelska skolsystemet
före kriget var lika hierarkiskt och byggt
på traditioner som det engelska samhället
i övrigt.
Den statliga skolan gav alla barn rätt till
en elvaårig skolgång och den s k Robbins
Report medförde en våldsam expansion
av den högre utbildningen. Trots denna
satsning bestod skolans roll som försvarare av klasskillnader och imperialistiska
traditioner. Dessutom fick barnen genom
ett utvecklat test- och betygssystem tidigt
lära sin plats i hierarkin, en stämpel de
flesta fick bära med sig genom livet.
Första steget mot en sammanhållen nationell läroplan togs 1976 när dåvarande
premiärminister Callaghan vid ett tal vid
Ruskin College i Oxford presenterade labours syn på nödvändiga förändringar i
undervisningsväsendet. För matematikämnets del resulterade denna ”The Great
Debate” i den berömda Cockcroftrapporten som mottogs med entusiasm av så gott
som alla som hade med undervisnig i matematik att göra.
I juli 1988 togs regeringens förslag till
ett helt reformerat undervisningsprogram
för primary och secondary schools av parlamentet. Någon egentlig debatt föregick
inte beslutet; labour hade inte fått med-
101
Skolgången är indelad i fyra stadier:
Key Stage 1: 5 till 7 år
Key Stage 2: 7 till 11 år
Key Stage 3: 11 till 14 år
Key Stage 4: 14 till 16 år
Varje stadium avslutas med ett nationellt
test och testresultaten är offentliga. Enskilda elevers resultat meddelas dock inte.
Kursplanen i matematik
Kursplanen är indelad i två profilkomponenter som i sin tur delas upp i åtta respektive sex färdighetsmål. Inom varje sådant
”attainment target” finns tio nivåer som i
svårighetsgrad skall motsvara varandra.
Denna del av kursplanen är lagtext. Slutligen finns en slags metodanvisning, ”Programmes of Study” som för varje nivå ger
läraren anvisning om vad som krävs för att
eleven skall uppnå minimikraven för nödvändiga kunskaper.
Det är alltså en oerhört detaljerad och
uppspaltad kursplan man fått. I förarbetena
till Education Reform Act skriver man:
Mathematics should also be a source of
delight and wonder ... it is a live subject
which is continously evolving as technology and the needs of society evolve.
Det kan vara svårt att finna denna skönhet i den engelska kursplanen i matematik.
Det är intressant att jämföra förarbetena
med den färdiga kursplanen. Man ville från
början ha tre profilkomponenter:
I
Färdigheter och förståelse av tal, algebra
och mätning.
II Färdigheter och förståelse av form, rymd
och behandling av data.
III Praktisk tillämpning av matematiken.
Vid utvärdering skulle komponenterna
vägas i förhållandet 25%, 25% och 50%.
När den färdiga kursplanen kom hade komponent III försvunnit och gått upp i de båda
andra. Skälet var förmodligen att man ansåg att den praktiska tillämpningen av
matematiken för svår att utvärdera.
Till skillnad från USA har England två
matematiklärarorganisationer. En viss rivalitet har medfört att NCC lätt kunnat köra
över den expertis som finns. Bland de mest
vildsinta kritikerna till National Curriculum finner vi Richard Noss, reader vid
Institute of Education vid London University, och Kathleen Hart, professor vid
King´s College. Båda har i ett antal artiklar
bl a i Times Educational Supplement angripit vad man anser undermåligt i läroplanen.
En av många företeelser som Richard
Noss tar upp är att man på nivå fem som
nödvändig kunskap tar upp division av
tresiffrig täljare med tvåsiffrig nämnare
(utan räknare). Detta strider enligt Noss
mot läroplanens utilistiska inriktning och
är i stället ett medel för social kontroll.
”Divide and rule ...” Lång division utan
räknare fanns överhuvudtaget inte med i
förarbetena. Det påstås att det var efter
direkt inblandning från Mrs Thatcher själv
som den extra siffran kom till i nämnaren.
Hon hade ju fått lära sig att klara lång
division, alltså skulle även dagens ungdomar klara det. Det gällde ju att höja utbildningsstandarden.
Den allmänna trenden i England liksom
annorstädes är att konkretisera matematiken så att den anknyter till barnens erfarenhetsvärld. Smått patetiskt kan det bli när
man i sin iver att nå detta angelägna mål
anför följande problem som exempel på
praktisk matematik:
”The offices of 15 cabinet ministers are
linked by direct telephone lines. How many
lines are needed?”
Det torde vara svårt att hitta det barn
som känner igen situationen från sin egen
erfarenhetsvärld. Lika konstigt blir det här
problemet:
”If British Airways runs flights between
each of 8 Major airports in Europe. How
many routes is that?”
Om barnen mot förmodan har inblick i
British Airways flygrutter förefaller det
ändå osannolikt att man bara flyger på 8
stora flygplatser.
Det kritikerna angriper hårdast är ändå
102
103
det omfattande utvärderingssystemet. Utvärderingen har officiellt fyra syften:
-
Diagnostiserande
Utvecklande av undervisningsprocessen
Sammanfattande
Bedömande
Här finns en oerhörd risk att själva utvärderingen blir normerande för undervisningen. Kathleen Hart menar att lärarna är
piskade att t o m följa kursplanens exempel
för att inte riskera att få dåliga resultat på
testerna. Dåliga testresultat ger skolan låg
status; föräldrarna väljer en annan skola,
de ekonomiska resurserna blir mindre och
lärarna riskerar att bli utan jobb. Hart menar också att läroplanen inte tar rimlig
hänsyn till barn med svårigheter. Hon tar
som exempel en tolvåring som har svårt
med algebra och som fortfarande arbetar
på nivå två. Testen han skall gå igenom
mäter kunskaper på nivå 3 till 8 vilket
medför att han inte har någon chans.
”Labelling indeed...”
Hur har då den nya läroplanen tagits
emot av lärarna? Vårt intryck är att majoriteten nu resignerat accepterar nymodigheterna eller väljer att fortsätta sin undervisning som tidigare. Det är svårt att finna
odelat positiva lärare, desto lättare att hitta
kritiker. Debattens vågor har under lång tid
gått höga. Institute of Education vid London University erbjöds £ 2 500 000 för att
hjälpa till vid utarbetandet av testmaterialet i matematik. Man avböjde. King´s
College har för 1990 tilldelats ett anslag på
£ 4 000 000 för att arbeta fram matematiktester. Kathleen Hart och hennes grupp har
dock valt att inte delta.
Alla verkar dock överens om att när väl
denna koloss sjösatts blir det mycket svårt
att vända om. Det har aldrig satsats så
mycket pengar och prestige inom brittiskt
utbildningsväsende tidigare varför det inte
är troligt att ens en labourministär kan göra
annat än smärre justeringar. Enligt Brittiska Lärareförbundet, NUT, söker 25% av
lärarna nytt jobb. Löner och status är ännu
lägre än i Sverige, så det är möjligt att detta
är den viktigaste orsaken till missnöjet,
men lika troligt är det att lärarna nu ser sin
frihet så hotad att det får vara nog.
Referenser:
Denvir, B. What are we assessing in mathematics and what
are we assessing for?, D. Pimm (Ed) Mathematics,
Teachers and Children, p 129-140, Open University,
London, 1988
Departement of Education and Science. Mathematics in
the National Curriculum, London, 1989.
Departement of Education and Science. The National Curriculum - From Policy To Practise. London, 1989.
Emerson & Goddars. All about the National Curriculum.
London, 1989.
Halsey, P. Teacher education and assessment within the
National Curriculum, vol 3 No 1, p 41-43. NUT Education Review, London, 1989.
Hart, K. Mathematics in Britain and the National Curriculum, Department of Mathematical Education, London:
King´s College, 1990.
Jacobs, R. School Branch 3, Department of Education and
Science; Korrespondens med Keohane och Hart, King's
College
Klein, G. ”New Right - New ERA”. Nut Education Review.
London, 1989, Vol 3 No 2, p 14-18.
Lawton, G and Chitty, C. The National Curriculum, London, 1988.
Noss R et al. Graded Assessment and Learning Hierarchies in Mathematics. Departement of Mathematics,
Statistics and Computing. Institute of Education. University of London, 1989.
Noss, R. Just testing: A critical view of recent change in the
UK mathematics curriculum. Departement of Mathematics, Statistics and Computing. Institute of Education. University of London, 1989.
Noss, R. The National Curriculum and Mathematics: A
case of divide and rule? Departement of Mathematics,
Statistics and Computing. Institute of Education. University of London, 1989.
SEAC. National Curriculum Assessment Arrengements.
London, 1989.
Vedell, K. ”Children with special educational needs and
the National Curriculum”. NUT Education Review. London, 1989, Vol 3 No 2, p 32-36.
104
