Predikan Jungfru Marie Beb 2017 i Nykyrka och
Sandhem
I den sjätte månade blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en
ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Så började dagens
evangelietext, nog för att människor brukar säga att de har
svårt att förstå bibelordet när man bara läser det rakt upp och
ner. Men idag har vi dessutom knorrat till det lite extra, vi har
nämligen klippt mitt i en text. Och börjar med en helt
obegriplig tidsangivelse. Det är inte Marias graviditet som
hunnit till sjätte månaden, ifall nu någon trodde det. Det ser
man tydligt om man fortsätter att läsa texten. För visserligen
var Maria ung, så där 13-14 år gissar man. Men om hon hade
varit i sjätte månaden hade hon väl kanske ändå börjat ana lite
oråd i kroppen kan tänka, det är inte säkert, men det är inte
Marias graviditet, och det är inte heller någon gammaldags
tideräkning som vi får skåda in i, i den första meningen idag.
Ändå skulle jag säga att det är tillräckligt viktigt för att hela
min predikan idag skall handla om denna enda mening.
I Filmens värld så känner man ofta igen boven på att han gör
upp ondskefulla planer, allt ifrån Sickan i Jönssonligan som
har en plan, till megabovarna i actionrullarna vars mål är
världsherravälde genom skräck och terror. Vi tänker inte på
det, men den där bilden av den onda boven, som har en plan,
ställer till det alldeles väldigt för kyrkan. Det beror helt enkelt
på att de flesta har väldigt förenklade bilder av Gud ja nästan
alla västerlänningar tänker Gud som någon som gör upp planer
för människor, kombinerar man, den bilden, med bilden av en
gubbe med skägg på ett moln har jag vips skapat en ganska
ond Gud långt ifrån människor som klappar sin katt och
blickar ner mot jorden och säger Nästa gång Torbjörn, tar jag
dig, nästa gång…
Det låter lite löjligt men, hade jag sagt att
religionsvetenskapligt så tenderar västvärlden att hemfalla åt
gnosticismen och dess föreställning om demiurgen, så hade ni
nickat och sagt att det var en lärd präst men ni hade inte
begripit vad jag menade. Därför säger jag det igen, i vårt land
så har nästan alla en bild av Gud som en gubbe på ett moln
som antingen är väldigt mesig och snäll eller vanligare som
gör planer och styr över människors liv likt en ondskefull bov
långt ovanför det vanliga mänskliga livet. Med tanke på detta
är det inte heller så konstigt att de flesta svenskar säger att de
inte tror på Gud överhuvudtaget. Vilket är ett rimligt
förhållningssätt till en orimlig Gud! Men det räcker alltså med
en enda mening i dagens evangelium för att krossa den
föreställningen av Gud.
Tänker vi bara snabbt på Maria, så är det lätt att vi tänker att
nu har Gud i sin höga himmel bestämt att Maria skall bli
mamma till Jesusbarnet, att Maria egentligen ville bli
kassörska på Ljungkvist, bryr sig alltså Gud inte om, utan Gud
bestämmer och människan lyder…
Eller
För hur känner vi egentligen igen Guds handlande i våra liv?
Jo det vanligaste är att när vi ser tillbaka på våra liv eller ett
händelseförlopp i våra liv så anar vi plötsligt ett större
mönster, de flesta av oss kan ganska tydligt se i backspegeln
att saker och ting har fått samverka till något bra för oss, och
när livet varit som svartast så har det ofta dykt upp stöd ifrån
oväntat håll.
Jag går så långt att jag ibland säger när människor frågar vilka
som brukar gå i gudstjänsten, för den frågan får jag ju ibland
som präst, att det är just de människor som känt igen Gud på
ett eller annat sätt i sitt liv. Inte nödvändigtvis så att man
direkt ser kyrkans tro återspeglad i kyrkbänkarna, men ni som
sitter här ofta vet vad jag menar, kanske har Gud varit extra
tydlig någon gång i ditt liv, och du återvänder hit för att bli
påmind om att du är älskad, kanske har du fått tröst av Jesus
själv när livet var som mörkast. Det betyder konkret att det är
just det faktum att Gud inte är långt borta uppe i himmelen
och att det är just upplevelsen av att inte vara utsatt för någons
ondskefulla plan som gör att vi möts här i kyrkan.
Och det är just detta som blir så extremt tydligt i den första
meningen av dagens evangelium. För vad är det för sjätte
månad som Lukas pratar om… Är det någon som vet…
Jo det är Marias gamla släkting Elisabeth, som bor en bit bort
som på sin ålders höst har blivit med barn, närmare bestämt en
pojke som skall heta Johannes. Allt handlar helt enkelt om en
väv av omtanke från Gud, en väv som också omfattar dig. Inga
hårda planer från himlen, utan en Gud som kommer till Maria,
skickar en av sina viktigaste änglar, som får börja med att
trösta och uppmuntra ”var inte rädd du högt benådade”,
Elisabet och Maria kommer snart att mötas i sprudlande
glädje, därför att de båda förstår att de är föremål för Guds
omsorg. Hela berättelsen om Maria får tyvärr oftast mest får
handla om huruvida vi tror på jungfrufödslar eller inte, vilket
kan kännas lite ovanligt, det är inte så ofta som vi är med om
det i våra liv. Men berättelsen handlar egentligen om
upplevelsen att tillhöra ett större sammanhang, att tillhöra en
väv av omsorg, som är starkare än de krafter som försöker
förstöra och riva sönder våra liv.
När Maria inser att Elisabet är i sjätte månaden av sin
graviditet, när hon just får påbörja sin, då utbrister hon i glädje
” Jag är Herrens tjänarinna slå det om du kan”, eller nästan i
alla fall. Ni får kolla själva.
Jag är väldigt försiktig med Gudsbilder just för att de så lätt
leder fel, men tänk Gud som tanken bakom ett ekosystem, där
varje liten insekt, ja varje bakterie har en uppgift, en rimlig
bild av Gud eftersom det är så hans skapelse ser ut. Tänk att
du precis som Maria, tillhör Guds stora ekosystem, där tusen
trådar vävs samman för din skull.
Men bilder av Gud blir lätt kyrkligt snack om de inte har
verkan i vår vardag, så låt oss pröva den första meningen i
dagens evangelium på en aktuell politisk fråga. Nämligen
frågan om Sverige bör gå med i en försvarsallians. De flesta
som vill att vi skall gå med i en försvarsallians syftar på
NATO, men jag vill bara belysa frågan allmänt utifrån denna
mening i bibeln. ”I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel
sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen”
Om det nu är så, som jag alltså menar, att just den här
meningen visar på att vi tillhör ett större sammanhang, en
större väv som kännetecknas av Guds omsorg och kärlek för
var och en av oss, så betyder det att det finns något som är
större än det vi människor bygger. Sverige må vara vackert
och ett fantastiskt land att leva i, men det är inte större än
Guds rike, utan mindre. Jag är en härlig individ som älskar att
leva, men mitt liv är inte större än Guds rike utan mindre, jag
är en del av Guds väv. Maria kommer att få sätta sitt liv på
spel, vid några tillfällen, men minnet av att vara insatt i Guds
rike leder henne rätt.
Därför kan inte vi heller välja allianser eller stöd som bygger
på tanken att Sverige eller mitt liv, för den delen, skulle vara
större än Guds rike, och just så uppfattar jag tankegångarna i
debatten just nu. Sveriges gränser, och i förlängningen
Europas gränser är till exempel viktigare än de flyktingars liv
som flyr över medelhavet, den ordningen stämmer inte med
Guds väv. Det enda som tycks vara större än Sverige i
samhällsdebatten är den globala marknaden. Och då ser jag
tydligt hur maktbalansen ser ut. På ena sidan Världens
industrier, den globala marknaden, uppbackad av gigantiska
krigsmaskinerier, våld terror, ond bråd död, miljöförstöring,
pådrivet av maktgalna politiker. På andra sidan en liten flicka
från Nasaret med en bebis i magen…
På vilken sida står jag?
Vem tror du vinner…
AMEN
