ATT INTE DÖMA
Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är. Ty
med din dom över andra dömer du dig själv, eftersom du handlar
likadant som den du dömer. Vi vet att Guds dom över dem som lever
så är väl grundad. Men du som dömer dem som lever så och ändå
själv gör samma sak, inbillar du dig att just du skall undgå Guds
dom? Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och
tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse?
(Rom 2:1-4)
Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med
skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas
upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker
bjälken i ditt eget? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta
bort flisan ur ditt öga - du som har en bjälke i ditt öga? Hycklare, ta
först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur
din broders.
(Matt 7:1-5)
Döm inte, så blir ni inte dömda. Det är vårt tema för den här söndagen, den
fjärde söndagen efter Trefaldighet: Att inte döma.
Vi är nu inne i Trefaldighetstiden, i växandets tid: det är grönt på träden
och grönt på altaret, som en symbol för hur det andliga livet får växa inom
oss. Och temat idag är en förutsättning för inre växt: Att inte döma.
”Döm inte, så blir ni inte dömda.” Det finns en hemlighet här. ”Med det
mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.” Det finns ett djupt
samband mellan att ge nåd och ta emot nåd. Om jag är snål mot dig, och
föraktfull och tror det sämsta om dig, då får jag samma sak tillbaka till mitt
hjärta. Dels för att du instinktivt svarar på samma sätt för att skydda dig,
men dels för att jag också på ett märkligt sätt har strypt livsflödet. Om jag
säger ”du förtjänar så här lite nåd och kärlek och uppskattning”, då är det
exakt så mycket jag själv kan ta emot från Gud, från livet, och från mig
själv. Men säger jag ”kära Guds älskade människa, du ska ha så här
mycket nåd och kärlek och uppskattning”, då öppnar jag min själ. ”Med
det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.”
1
Men vad innebär det att inte döma? Eller om vi frågar: vad innebär det inte
att inte döma? Vad innebär det att inte döma om kyrkoherden börjar
predika något som är helt upp och ner och emot den heliga Skriften? Vad
innebär det att inte döma om din syster går med i en satanistsekt? Vad
innebär det att inte döma om någon i din klass eller ditt arbetslag eller din
gemenskapsgrupp blir mobbad och utfryst? Är det att säga ”allt är lugnt,
jag lägger mig inte i, hoppas de är lyckliga”? Är det så Jesus menar?
När vi ska förstå Bibeln är det alltid viktigt att ha en bred bibelkunskap, att
känna till mer än ett enda ställe. Det är principen vi fått med oss från
reformationen. I Johannes 7 säger Jesus: ”Döm inte efter skenet, utan fäll
en rätt dom” (Joh 7:24). Han uppmanar oss att fälla rätta domar när tiden
är rätt för det. Och i den tredje årgångens episteltext står det: ”Om någon
ändå skulle ertappas med en överträdelse ska ni som är andliga
människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet” (Gal
6:1). Så att inte döma betyder inte att stänga av sin urskillningsförmåga
eller det goda ansvarstagandet.
Så vad innebär det att inte döma? Om vi tar ett annat exempel: det finns
säkert någon kyrklig ledare eller förkunnare som du stör dig på. Kan du
komma på en sådan, han eller hon? Antingen är han alldeles för liberal,
eller också är han alldeles för fundamentalistisk.
Och poängen är: du har säkert rätt. Personen är säkert inte helt Kristuslik,
han är säkert antingen för hård eller också för flummig. Det är busenkelt att
hitta fel hos folk. Den här världen är full av människor som är syndiga och
fulla av fel. (Och därför är det väldigt vanskligt att ställa sig upp och
predika så att människor hör hur man tänker. Man blir väldigt öppen och
sårbar för kritik.)
Men vad säger Paulus? ”Pröva allt och håll fast vid” – vadå? Hur var det
det stod? (1 Tess 5) ”Pröva allt och håll fast vid det dåliga och prata om det
med alla du känner”? Nej, det står: ”Pröva allt och håll fast vid det goda”.
Det är ok att vi prövar allt i Bibelns ljus, det ska vi göra. Men vad håller vi
fast vid, vad ägnar vi oss åt? Det goda, det sköna, det sanna – det i Guds
skapelse och i människans samhälle som fyller oss med förundran.
Eller… visst känns det lite smaskigt att få tänka på andras fel och brister?
Visst kan det kännas gott att få gotta sig åt hur dålig och ofrom person X
är? Att slippa tänka på hur man har det i sitt eget liv, och slippa se sin egen
2
synd. Och det gäller särskilt när man stör sig på att någon är dömande:
”Jag kan inte med den människan, han är så dömande! Usch för så
dömande människor, de borde inte få finnas, eller i alla fall inte få vara
med i Svenska Kyrkan.” ”Med din dom över andra dömer du dig
själv, eftersom du handlar likadant.”
Vad är det du brukar störa dig på hos andra människor? Ser du varför du
stör dig på just det? Detta kan vara en givande fråga för självprövning –
om det vittnar om att det finns något dolt och bortträngt där i djupet av ditt
hjärta.
För, kära vänner, jag tror ingen av oss förstår hur fallna vi är. Någon har
sagt att människan är förskonad från åsynen av sin fallenhet. Och därför är
det så gott och rätt när vi använder den längre syndabekännelsen: ”Genom
min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår och har del i
världens bortvändhet från dig. Därför ber jag om hjälp att se och bryta
med mina synder.”
Är du, liksom jag, en syndare? Då menar jag inte bara något som vi
pliktskyldigt bekänner söndag efter söndag, utan på riktigt? Så att du inte
alltid har full kontroll över ditt liv, så att du ibland struntar i Guds väg, så
att du ibland skadar människor eller din egen själ? Har du sår, beroenden,
mönster du sitter fast i?
Vi kan bli så trasiga av det vi får möta här i livet. Och ju närmare vi
kommer Guds ljus, ju tydligare ser vi våra egna fläckar. Är det inte för att
slippa möta vår egen själ som vi gärna dömer andras själar?
Vi människor behöver så mycket barmhärtighet för våra själar. Och
evangeliet är just att det finns så mycket barmhärtighet hos Gud för din
själ. Jesus är inte här för att döma. Evangeliet säger: ”Gud sände inte sin
Son till världen för att döma världen, utan för att världen skulle bli
frälst genom honom.” (Joh 3:17)
Och vet du vad evangeliet säger mer? Jesus säger: ”Allt ska förlåtas
människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar.” (Mark
3:28) Även den som hädar Människosonen, Jesus, Frälsaren, skall få
förlåtelse (Matt 12:32). Den som inte får förlåtelse är den som hädar den
helige Ande, som förhärdar sitt hjärta mot nådens Ande. Och en kungsväg
till sådan förhärdelse, det är dömande och bitterhet och oförlåtelse.
3
Det är därför Jesus är så noga med det här: Döm inte, så blir ni inte
dömda. Det är livsfarligt för vårt andliga liv att hålla på och döma. Det
handlar om vår eviga salighet. Jakob varnar: ”Domen blir obarmhärtig
över den som inte varit barmhärtig, men barmhärtigheten triumferar
över domen.” (Jak 2:13)
När vi gör oss hårda och bittra och dömande, är inte det för att vi försöker
skydda vår ömtåliga själ? Men att bygga upp hårda murar av hårda domar,
det ett bedrägligt skydd. Det är inget skydd, det är ett fängelse. ”Blott i det
öppna har du din möjlighet, låser du om dig kvävs och förtvinar du.”
Och Jesus är tydlig, gång på gång i sin undervisning: om vi gör oss hårda
och oförsonliga och oförlåtande, då har vi tagit våra första steg på vägen
till helvetet. Vi ber: Förlåt oss våra skulder precis i den mån vi är beredda
att förlåta andra. Med det mått vi mäter ska det mätas upp åt oss.
Men evangeliet är att det inte bara hänger på oss. Paulus frågar: ”Förstår
du inte att Guds godhet vill föra dig till omvändelse?”
Vi går och är rädda för Guds dom, men vi dömer mer än Gud. Gud kom till
oss i Jesus, men det var inte han som dömde oss – det var vi som dömde
honom! Det var vi som slog våra domars spikar i hans kropp, medan han
bad: ”Far, förlåt de här kära människorna, de vet inte vad de gör!”
Det är likadant idag. Med våra domar och våra synder och våra hädelser
slår vi spikar i Kristi kropp. Det gör ont i honom när vi missbrukar hans
nåd, men han ser på oss och säger: Far, förlåt honom, förlåt henne. Allt ska
förlåtas oss, hur mycket vi än hädar. Han väntar på att vi ska komma till
besinning, att vi ska inse: Vad är det jag håller på med?
Han är här nu. Och han väntar på oss. Låt oss komma inför honom, i
stillhet och bön.
4
