effektivare ekonomi i europa

RAPPORT 2014:3
EFFEKTIVARE
EKONOMI I
EUROPA
EN RAPPORT OM EUROPAS INRE MARKNAD
GENOMFÖR DEN
INRE MARKNADEN
DE EKONOMISKA UTMANINGARNA I EUROPA HAR GJORT DEN INRE MARKNADEN VIKTIGARE ÄN NÅGONSIN. DÄRFÖR ÄR DET ANGELÄGET ATT DET
STUNDANDE EUROPAPARLAMENTSVALET HANDLAR OM HUR EUROPA KAN
FÖRBÄTTRA SIN KONKURRENSKRAFT. DET KAN ÅSTADKOMMAS GENOM ATT
GENOMFÖRA DEN INRE MARKNADEN.
Den inre marknaden har spelat stor
roll för Europas ekonomiska utveckling under de senaste tjugo åren.
Europeiska Kommissionen har beräknat att den sedan sin tillkomst
bidragit till att skapa 2,8 miljoner
jobb i Europa.
Ett Europa som ska kunna konkurrera globalt måste konkurrera på
hemmaplan. Stockholms Handelskammare har bett nationalekonomen
Peter Stein göra en beskrivning av
den inre marknadens framväxt, men
framförallt titta på den litteratur
som finns kring vilka värden en fullt
ut fungerande gemensam europeisk
marknad skulle kunna skapa.
Sätter vi fokus på huvudstadsregionen blir siffrorna lika påtagliga som
slående. Om den inre marknaden
vore fullbordad så skulle – enligt
2
Om den inre marknaden vore fullbordad skulle – enligt Peter Steins beräkningar – bruttoregionalprodukten (BRP) per invånare vara 47 000 kronor högre i Stockholms län.
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
”Ett Europa
som ska kunna
konkurrera
globalt måste
konkurrera
på hemmaplan”
Steins beräkningar – bruttoregionalprodukten (BRP) per invånare
vara 31 000 kronor högre i Uppsala
län och 47 000 kronor högre i
Stockholms län. BNP per capita
i Sverige skulle öka med 34 000
kronor.
Denna statiska effekt av bättre
fungerande konkurrens och handel
skulle ge Europa ett näringsliv som
skulle ha alla förutsättningar att klara
sig bättre globalt.
Att det finns stora ekonomiska
vinster är uppenbart. Vägen till att
fullt ut se till att den inre marknaden
fullbordas är lång. Men ser vi till de
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
vinster som ligger i en utveckling
mot en allt mer integrerad europeisk
marknad, så finns det all anledning
att påbörja det arbetet omedelbart.
Stockholm, maj 2014
MARIA RANKKA
VD, Stockholms Handelskammare
3
SAMMANFATTNING
ÅR 1987 TRÄDDE EG:S ENHETSAKT I KRAFT. ENHETSAKTEN VAR DEN FÖRSTA
STÖRRE ÄNDRINGEN AV ROMFÖRDRAGET OCH SYFTADE TILL ATT UNDERLÄTTA INFÖRANDET AV DEN INRE MARKNADEN, VILKEN I SIN TUR FÖRVÄNTADES VARA GENOMFÖRD DEN 31 DECEMBER 1992. DET HAR DÄRMED I ÅR
GÅTT 27 ÅR SEDAN ENHETSAKTEN KOM TILL OCH 22 ÅR SEDAN OVAN
NÄMNDA SLUTDATUM FÖR DEN INRE MARKNADENS FÖRVERKLIGANDE.
På 1970- och 1980-talen talades
mycket om ”Eurosclerosis.” Europeiska ekonomier led av hög arbetslöshet, offentliga underskott och
stagflation. Europeiskt näringsliv
betraktades som akterseglat av företag från USA och Japan. Tack vare
större hemmamarknader med högre
konkurrenstryck fick amerikanska
och japanska företag gynnsammare
förutsättningar att ta vara på stordriftsfördelar och åstadkomma mer
effektivitet i produktionen, vilket
En intensiv
debatt inom
Europa skapade politiska
förutsättningar för
reformer.
På 1970- och 1980-talen betraktades europeiskt näringsliv som akterseglat av företag från USA och
Japan.
4
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
lade grund för starkare internationell
utvecklingskraft. En intensiv debatt
inom Europa om regionens tillkortakommanden skapade politiska förutsättningar för reformer. Ett resultat
blev inre marknaden. Det övergripande syftet var att öka konkurrensförmågan, utvecklingskraften och
levnadsstandarden i hela Europa.
Tanken på en inre marknad innehöll avsevärt mer långtgående ambitioner för ekonomisk integration än
traditionella frihandelsavtal. Sådana
avtal går primärt ut på att eliminera
tullar och andra explicita handelshinder, så att varor och tjänster tillåts
flöda obehindrat över nationsgränser.
Målet med den inre marknaden var
att skapa ett område där - i princip inte bara varor och tjänster utan även
arbetskraft och kapital skulle tillåtas
röra sig obehindrat över medlemsstaternas nationsgränser. För att
åstadkomma det skulle det inte räcka
med att ta bort kvarvarande tullar
och andra explicita handelshinder.
Här fordrades nya enhetliga regelverk
för exempelvis tekniska regler, olikartade juridiska ramverk eller skillnader
avseende kvalitetskriterier för produkter, tjänster eller produktionsprocesser. Med regelverk grundade på
ömsesidiga erkännanden säkerställdes
att nationella tekniska regler inte
skulle utgöra hinder för den fria rörligheten av varor. En produkt lagligt
tillverkad eller saluförd i ett EU-land
skall kunna saluföras i all andra.
När enhetsakten kom till hade
EU 12 medlemsstater. År 1995 blev
Finland, Sverige och Österrike
medlemmar. År 2004 blev Cypern,
Estland, Lettland, Litauen, Malta,
Polen Tjeckien, Slovakien, Slovenien
och Ungern nya medlemsstater. År
2007 blev Bulgarien och Rumänien
nya medlemmar och förra sommaren
blev Kroatien EU:s 28:e medlemsstat.
Norge, Island och Lichtenstein ingår
tillsammans med EU i det Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES)
som är ett frihandelsområde. Till
detta är Schweiz anslutet genom en
rad bilaterala avtal. På mindre än 30
år har EU således mer än fördubblat
antalet medlemmar och den inre
marknaden har utvecklats till EU:s
främsta verktyg för ökad integration.
På den inre marknaden skall
människor fritt kunna handla med
kapital, varor och tjänster, samt resa,
leva och arbeta var de vill.1 Genom
att öppna medlemsstaternas åtskilda
marknader för större gränsöverskridande handel ges nya entreprenörer
möjlighet att erbjuda konsumenter
alternativ. Högre konkurrenstryck
sätter befintliga företag under press
att fortare ta tillvara produktivitetshöjande teknologier samt producera billigare och bättre varor eller
tjänster. Tack vare en större hemmamarknad förbättras det europeiska
näringslivets möjligheter att utnyttja
stordriftsfördelar. En inre marknad
kan lägga grund för goda cirklar av
ökad valfrihet för konsumenter, nya
och bättre produkter, höjd produktivitet, stigande reallöner, ökad sysselsättning och snabbare ekonomisk
tillväxt. Kortare uttryckt var den inre
marknaden tänkt att bli katalysator
för en strukturomvandling som skulle
stärka Europas långsiktiga ekonomiska utvecklingskraft.
Att foga samman många disparata
länders marknader till en enhetlig
1
Med fri rörlighet för varor och tjänster avses i
första hand likabehandling av inhemska och
utländska företag. Det betyder i sin tur att medlemsländer har möjlighet att ställa likvärdiga
och motiverade krav på t.ex. tjänsters kvalitet.
På den inre marknaden skall människor fritt kunna handla med kapital, varor och tjänster, samt resa,
leva och arbeta var de vill.
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
5
är en remarkabel prestation. Tack
vare den inre marknaden har många
tidigare skyddade sektorer öppnats
för konkurrens och utrikeshandel.
Komplicerade regelverk har förenklats. Högre konkurrenstryck har ökat
utbudet av varor och tjänster, sänkt
priser och skapat bättre förutsättningar för företagande, tillväxt och den
fria rörligheten.
Hur ter sig läget 22 år senare? I en
ledare (30 juni 2012) som behandlar
tilltagande protektionism världen
över, lyfte tidskriften The Economist
fram EU:s inre marknad som ett
internationellt föredöme när det gällt
att med politiska ansträngningar
avveckla handelshinder. Vetter (2013)
visar att tack vare den inre marknaden
har EU:s sammantagna BNP blivit
två till tre procent högre. Mellan 1992
och 2012 ökade handeln inom EU
från 12 till 22 procent av BNP. Vidare
har en större hemmarknad medfört
att EU-området tagit emot betydligt
fler utländska direktinvesteringar som
skapat många nya arbetstillfällen.
Det glöms ofta bort att EU är en
global ekonomisk stormakt. EESområdet har 500 miljoner invånare
och en sammantagen BNP (uttryckt i
köpkraftsparitet 2013) på 16 triljoner
USD. Det kan jämföras med USA
som har 320 miljoner invånare och
en BNP på 16 triljoner USD. Kina
med en befolkning på 1,3 miljarder
6
invånare har en BNP som uppgår till
13 triljoner USD. Den inre marknadens regelverk har kontinuerligt
anpassats till nya förutsättningar och
i många fall har EU varit pådrivande
för att främja ökad handel.
1992-2012
ökad handel
inom EU från
till 22
12
procent av
BNP
EN MÄNGD HINDER KVARSTÅR
Men den inre marknaden är långtifrån fullbordad. Det kvarstår en
mängd regelverk och andra icke
motiverade handelshinder. Företag
hemmahörande i ett land saknar möjlighet att konkurrera på lika villkor
med inhemska näringslivet. I en del
fall kan det bero på att företag inte
känner till vilka rättigheter de kan
begagna sig av på utländska marknader. I andra fall kan hindren uppkomma därför att samtliga medlemsländer inte implementerat EU:s regelverk
ordentligt. Eller så kan regelverken
formellt te sig korrekt införda men
tillämpningen är bristfällig.
Som exempel på vanligt förekommande hinder kan nämnas nationella
särlagstiftningar och byråkratiska
processer som höjer tröskeln för
en utländsk konkurrent. Men även
faktorer som avgifter, icke-fungerande offentlig upphandling, språkförbistring, och oklar tillämpning av
gemensamma regelverk spelar in. En
del sådana hinder är uppenbara och
något som gränsöverskridande företag är medvetna om och förväntar
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
sig. Andra hinder är mer dolda och
sådana som företag inte räknat med
och som kan kosta mycket i både tid
och pengar.
På uppdrag av Kommerskollegium
intervjuade Statistiska centralbyrån,
SCB, ett representativt urval av svenska företag för att kartlägga vilka
problem som företag i olika branscher
och storlekslasser möter i handeln
med andra EU-länder.
Vart sjätte företag som svarade på
enkäten ansåg att det fanns hinder
för handeln inom EU. Problemen
var störst inom tjänstehandeln och
offentliga upphandlingar. Ungefär
38 procent av företagen ansåg att de
inte hade samma möjligheter som
inhemska företag att sälja tjänster i
andra EU-länder. Endast åtta procent
av företagen uppgav att de deltagit i offentlig upphandling i andra
EU-länder, och av dessa ansåg
30 procent att de inte hade samma möjligheter att konkurrera som
inhemska företag.
I rapporten från Kommerskolle-
gium framgår att problemen är störst
inom tjänstehandeln och offentliga
upphandlingar. Många företag
uppgav att de ofta tvingades ändra
fysiska egenskaper för att uppfylla
nationella krav. Ett närbesläktat
problem var tvång att genomgå ytterligare provningar eller certifieringar
i annat land. När det gäller att hitta
rätt i olika länders regelverk var byggoch företagstjänster de branscher som
uppvisade störst problem. Ett stort
problem för livsmedelsindustrin var
stora skillnader i hur ingredienser
skall märkas.
Tillgängliga utvärderingar förmedlar en helhetsbild som visar att den
inre marknaden i det stora hela förefaller att ha fungerat tämligen väl när
det gällt handel med varor. Däremot
har produktion och handel av tjänster
fortsatt att kringgärdas av handelshinder. Tjänstehandeln i Europa
har helt enkelt inte varit lika fri som
varuhandeln. Det är allvarligt.
Tjänstesektorn står för 70-80 procent av EU:s samlade produktion.
Tittar vi på Sverige är det så att i termer av näringslivets förädlingsvärde
står tjänsteproduktionen för över
60 procent av BNP. De privata
tjänstenäringarna svarar för drygt
45 procent av den totala sysselsättningen och inkluderas den offentliga
sektorns medarbetare arbetar tre av
fyra inom tjänstesektorn. Dessutom
har tjänsteexporten under det senaste
decenniet varit en av de snabbast
växande sektorerna i svensk ekonomi, betydligt snabbare än motsvarande ökning för tjänsteimporten.
Tjänstesektorn svarar (2011) för över
30 procent av svensk export och ca
25 procent av total import.
Tjänsteproduktion är med andra
ord en viktig hörnsten för tillväxt
och sysselsättning. Det vore fel att
ställa varuproduktion och tjänsteproduktion mot varandra, Genom
att varuproducerande företag har ett
betydande mått av tjänsteproduktion så kommer den internationella
konkurrenskraften inom stora delar
av varuproducerande industri därtill
att vara beroende av att det föreligger god tillgång på tjänster av hög
kvalitet till konkurrenskraftiga priser.
Effektiviteten i tjänstebranscher som
kommunikation, transporter och
finans påverkar storleken av ett lands
utrikeshandel.
Trots tjänstesektorns stora betydelse utgör endast 21 procent av handeln
mellan EU-länderna med tjänster
(2011). Medan produktionen av varor
är avsevärt mindre än produktionen
av tjänster förblir utrikeshandeln med
varor klart större än utrikeshandeln
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
med tjänster.
Det var i syfte att undanröja hinder
för framväxten av en fri tjänstemarknad som det så kallade tjänstedirektivet tillkom. Tjänstedirektivet antogs
i december 2006 och är i kraft sedan
december 2009 och är ett av EU:s
mest omfattande lagstiftningspaket.
Omkring 65 procent av EU:s varuexport sker med andra EU-länder,
vilket gör EU till världens största
handelsblock. Sammantaget finns här
grund för enorm ekonomisk potential.
Men den kan inte till fullo tas tillvara
så länge en flora av omotiverade
hinder motverkar en fungerande inre
marknad.
Det kommer alltid att finnas språkliga barriärer, kulturella skillnader,
olikheter i tycke och smak som leder
till att konsumenter känner större
trygghet med egna landets företag.
Även vid oantastliga offentliga upphandlingar kan inhemska företag ha
en bättre marknadskännedom som
ger dem försprång gentemot utländska konkurrenter. Sådant hör affärsliv
till. Men för att säkerställa konkurrens på lika villkor är det nödvändigt
att undanröja formella hinder som
hindrar utländska konkurrenter.
Det kan vara lätt att gripas av pessimism när man blickar ut över EU
och eurozonens nuvarande ekonomis-
7
ka bekymmer. Här finns långsiktiga
utmaningar som åldrande befolkning
och svag strukturell utvecklingskraft.
Till detta kommer skärpt konkurrens
från nya tillväxtmarknader samt akuta problem med underskott i offentliga budgetar. Beslutsfattare kastas från
den ena dagens krishantering till den
andra, samtidigt som problemen hela
tiden tycks förvärras.
Då kan det vara på sin plats att lyfta fram att utmaningar och problem
till trots förfogar EU över redskap
som kan bidra till att vända utvecklingen. Hit hör främst ett förverkligande av den inre marknaden.
Ekonomer tvistar om mycket men
är tämligen ense om att fri handel
främjar allas tillväxt och välstånd.
Det är väl bekant att det bland invånare i EU råder delade meningar om
vad som är bra med EU eller mindre
lyckat. Den inre marknaden har här
en påvisbar fördel. Den kräver ingen
stor byråkratisk kontrollapparat. Den
belastar inte statsfinanserna. Det som
fordras är gemensam handelspolitik
samt central övervakning av lämpliga
regler avseende förnuftiga gemensamma regelverk etc.
En fungerande inre marknad kan
på ett avgörande sätt bidra till att skapa bättre förutsättningar för framtida
välstånd i och utanför Europa.
Sverige är en liten utrikeshandelsberoende ekonomi. Till EU går hela
57 procent av den svenska varuex8
porten samtidigt som 69 procent av
svensk varuimport härrör direkt eller
indirekt från EU. Tjänsteexporten till
EU uppgick 2010 till 247 miljarder
kronor och importen från EU till
215 miljarder (Nordström, 2012). Den
svenska tjänstesektorn berörs därför
både direkt och indirekt av EU och
likaså den varuproducerande industrin som både köper och säljer alltfler
tjänster.
Det som är viktigt för Sverige i
allmänhet är viktigt för Stockholmsregionen i synnerhet. I Stockholms
län bor strax över 20 procent av
Sveriges befolkning. De senaste åren
har Stockholmsregionens tillväxt
svarat för över 44 procent av den
En av EU:s
långsiktiga
utmaningar är
den åldrande
befolkningen
ekonomiska tillväxten för hela riket.
Stockholms ekonomi är till mycket
stor del tjänstebaserad. Här finns ett
av Europas viktigaste telekomkluster
och liknande håller på att utvecklas för bioteknik. I Stockholm finns
globalt konkurrenskraftig produktion
inom finans- och bankväsende, företagstjänster, IT-baserad tjänstehandel
etc.
För Sverige och Stockholms ekonomiska välstånd är det således viktigt
med en fullbordad fungerande inre
marknad. Sverige och Stockholm
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
må ha klarat den internationella
ekonomiska krisen bättre än flertalet
områden inom EU. Men i längden
frodas varken Sverige eller Stockholm
när viktigaste handelspartners stagnerar. En fullbordad inre marknad är
lika viktigt för Sverige och Stockholm
som för EU i stort.
De senaste åren har flera studier
beräknat tillväxteffekter på EU och
medlemsländerna om den inre marknaden och tjänstedirektivet förverkligas. Studierna bygger på beprövad
forskning och använder inga glädjekalkyler. Likväl resulterar de i att de
positiva effekterna på företagande,
handel, sysselsättning och ekonomisk
tillväxt skulle kunna bli betydande.
De flesta studierna beräknar effekter för nationell nivå. Med ledning av
några av dem är det möjligt att göra
liknande skattningar för Stockholm.
Använder vi modesta antaganden om
Stockholmsregionens tillväxt visar
våra beräkningar att en fullt genomförd inre marknad skulle kunna leda
till en ökning av BRP per capita för
Stockholms län med strax över
47 000 SEK år 2020. Baseras beräkningarna på något högre tillväxtnivåer kan utväxlingen bli så hög som
60 000 SEK. Motsvarande analyser
tillämpade på Uppsala län resulterar
i förbättringar kring 31 000 SEK.
Liknande beräkningar för riket som
helhet visar på förbättringar runt
34 000 SEK.
Beräkningar av dynamiska effekter
för Stockholmsregionen lyfter fram
ett antal viktiga samband. Det första
är att även små förändringar av
årlig tillväxt genererar signifikanta skillnader över tiden. Ett andra
viktigt samband är att de potentiella
dynamiska effekterna av en genomförd inre marknad skulle kunna
åstadkomma betydande välståndsökningar. Det tredje är att med den
mycket snabba befolkningstillväxten
som Stockholmsregionen har så fordras höga tillväxttakter i BRP för att
undvika stagnerande BRP per capita.
En förverkligad inre marknad vore
därmed av stor betydelse längs många
dimensioner. Såväl för huvudstadsregionen som för Uppsala.
”I Stockholm
finns globalt
konkurrenskraftig produktion inom
finans- och
bankväsende,
företagstjänster
och IT-baserad
tjänstehandel.”
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
9
EU:S HISTORIA
Detta kapitel beskriver det som vanligtvis
benämns EU:s inre marknad och det
sammanhängande tjänstedirektivet. Beskrivningen görs inom ramen för kronologiska
nedslag i politisk och ekonomisk historik.2
Politisk historik
EUROPA I SPILLROR 1945
1945 låg stora delar av Europas
jordbruk, bostadsbestånd och industri i spillror. Inom loppet av 30 år
hade kontinenten slitits sönder i två
världskrig. Närmare 100 miljoner
människor världen över dödats i
strid, avlidit som civila eller förintats.
Merparten av dem i Europa.
Före, under och omedelbart efter
andra världskriget funderade många
över vilka ramverk för internationell
samverkan som behövde skapas för
att dels minimera risken för upprepning av liknande blodbad, dels främja
en utveckling baserad på demokrati,
marknadsekonomi, fri handel och
fredlig samlevnad.
Det fanns flera ekonomiska och
storpolitiska ingångsvärden att beakta. En central fråga var hur man bäst
skulle få igång ekonomisk tillväxt, så
att de efter kriget utblottade människorna inte ånyo skulle falla för
politiska extremisters locktoner. En
sammanhängande frågeställning var
hur förhindra en upprepning av mellankrigstidens aggressiva nationalism
och protektionism.
Vad krävdes för att de västliga
demokratierna skulle förmå möta
hotet från Sovjetunionen och dess
allierade? Borde Tyskland tillåtas att
2 Det finns en mängd akademisk och annan litteratur som behandlar såväl europeisk politisk som ekonomisk historik. Sägs inget annat är kapitlets källor om politisk
historik Leonard (2010) och Dinan (2010). Bägge innehåller breda och djupa översikter av EU:s historia, institutioner, fördrag etc. Den främsta källan när det gäller ekonomisk historik är Baldwin & Wyplosz (2009).
1945:
Inom loppet
av 30 år hade
kontinenten slitits
sönder i två
världskrig.
10
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
bygga upp sin ekonomi, med möjlighet att på nytt bli en slagkraftig
politisk och ekonomisk aktör? Förelåg
i så fall risk för att latent fiendskap
mellan Tyskland och Frankrike åter
skulle blossa upp?
En tongivande slutsats i USA och
Västeuropa blev att skulle de västliga
demokratierna lyckas skapa förutsättningar för snabb ekonomisk nystart
var en nödvändig förutsättning att
västra Tyskland, Europas potentiella
ekonomiska motor, gavs möjlighet att
bygga upp sin ekonomi. Men hur i
så fall förhindra att detta inte skulle
framkalla oro i övriga Europa?
Den 9 maj 1950 föreslog dåvarande franske utrikesministern, Robert
Schuman, att kol- och stålproduktionen i Tyskland och Frankrike
skulle kontrolleras av en gemensam
myndighet. På den tiden var kol- och
stålproduktion centrala ekonomiska
sektorer och insatsvaror för rustningsindustri. Genom gemensam kontroll
skulle det bli omöjligt för ett enskilt
land att börja rusta för krig. Förutom
Tyskland och Frankrike inbjöds
andra europeiska länder att ansluta sig. Sedan 1985 firas den 9 maj
Europadagen till minne av detta.
I april 1951 undertecknades i Paris
det fördrag som skapade Europeiska
kol- och stålgemenskapen (EKSG),
även kallad Europeiska kol- och
stålunionen. Utöver Tyskland och
Frankrike anslöt sig Italien, Belgien,
Luxemburg och Nederländerna.
EKSG fick ett överstatligt beslutsorgan, Höga myndigheten, med fransmannen Jean Monnet som förste
ordförande.
EKSG hade avgränsat mandat
men var det första överstatliga organ
till vilket Europeiska regeringar
överförde substantiella befogenheter.
EKSG hade rätt att reducera tullsatser, avveckla subsidier, reglera priser
samt införa punktskatter på kol- och
stålproduktion.
ROMFÖRDRAGET
1955 samlades EKSG-ländernas utrikesministar i Messina på Sicilien och
uppdrog åt Belgiens utrikesminister,
Paul Henri Spaak, att utreda förutsättningarna för att skapa en gemensam marknad. 1957 undertecknades
Romfördraget – fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen (EEG-fördraget) – som
skapade Europeiska Ekonomiska
Gemenskapen (EEG).
EEC (European Economic Community) trädde i kraft den 1 januari
1958 med EKSG som förebild och
med syftet att skapa ett samarbete som
även omfattade en tullunion för andra
produkter än kol och stål. Samtidigt
skapades genom ett annat fördrag
Europeiska atomenergigemenskapen
(Euratom). 1967 fusionerades EKSG:s
och Euratoms institutioner med EEG:s
institutioner och blev till Europeiska
gemenskapen (EG).
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
FRÅN EG TILL EU
Fördraget om Europeiska unionen
(EU-fördraget), även känt som
Maastrichtfördraget undertecknades
den 7 februari 1992 i Maastricht,
Nederländerna, och trädde i kraft
den 1 november 1993. Därefter har
Europeiska gemenskapen gått under
beteckningen Europeiska unionen
(EU).
Fördraget var resultatet av flera
separata förhandlingsspår för en
monetär och politisk union. Det
beredde marken för uppkomsten av
euron och upprättandet av den så
kallade pelarstrukturen. Dessutom
utökades det överstatliga samarbetet
till att omfatta utrikes- och säkerhetspolitik samt ett antal rättsliga och
inrikes frågor.
SUCCESSIVA UTVIDGNINGAR
1973 anslöt sig Danmark, Irland och
Storbritannien. 1981 följde Grekland
efter, och 1987 ägde den sista utvidgningen för EEG rum, då Portugal
och Spanien anslöt sig. När EU
bildades hade samarbetet därmed
12 medlemstater.
1995 blev Finland, Sverige och
Österrike medlemmar av EU och
2004 blev Cypern, Estland, Lettland,
Litauen, Malta, Polen, Tjeckien,
Slovakien, Slovenien och Ungern nya
medlemsstater. 2007 blev Bulgarien
och Rumänien EU-medlemmar och
sommaren 2013 blir Kroatien ny
medlem.
11
Ekonomisk
historik
ROMFÖRDRAGET OCH UTVECKLING MOT TULLUNION
Genom Romfördraget förband sig
medlemsstaterna att avskaffa tullar
och kvoter på handel mellan sig samt
upprätta gemensamma tullsatser
gentemot omvärlden. I fördraget
uttrycks även målsättningen att på
sikt omvandla medlemsstaternas
separata marknader till en inre marknad där - i princip - varor, tjänster,
arbetskraft och kapital kan röra sig
obehindrat över nationsgränserna.
Men som ofta varit fallet har förhandlingar mellan, antingen dåvarande EEC:s eller nuvarande EU:s
medlemsstater, resulterat i motstridiga utfall.
För att få acceptans från Frankrike
för en inre marknad var det nödvändigt att i utbyte tillgodose franska
önskemål om en gemensam, och
vad som skulle utveckla sig till en
protektionistisk, Europeisk jordbrukspolitik. Likväl lyckades EEC på kort
tid åstadkomma betydande liberalise12
ringar av medlemsstaternas handel.
Tio år efter att Romfördraget trätt
i kraft, 1 juli 1968, hade medlemsstaterna avskaffat tullar och kvoter
mellan sig samt upprättat en gemensam tullsats gentemot omvärlden.
Det var en långtgående och genomgripande reform, särskilt då tullar och
kvoter var den tidens stora handelshinder. EEC var en tullunion med fri
handel mellan medlemsländerna och
gemensam yttre tullmur.
FRÅN TULLUNION TILL INRE
MARKNAD
Tullunionen betydde emellertid inte
att handeln var helt fri. Samtidigt
som EG:s medlemsstater avskaffade
tullar och kvoter införde var och en
andra typer av handelsbegränsande ingrepp. Fortfarande kvarstod
därmed en mängd hinder mot den
fria handeln i form av icke-tariffära
handelshinder, olikartade nationella
regelverk respektive särlagstiftningar, hinder för fria kapitalrörelser,
gränskontroller, regelverk för offentlig
upphandling som skräddarsytts för
att gynna inhemska företag etc. Var
och en av dessa restriktioner må ha
tett sig harmlös, men sammantaget
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
medförde mängden ingrepp avsevärda hinder mot förverkligande av en
reell inre marknad.
På 1970-talet var emellertid de
politiska förutsättningarna för att
åstadkomma en inre marknad mindre goda. Den stagflation och utdragna internationella lågkonjunktur som
följde på oljeprishöjningarna i början
av 1970-talet medförde att få politiska
beslutsfattare var villiga att ytterligare konkurrensutsätta skadeskjutna
västeuropeiska ekonomier (Pelkmans,
2010).
VITBOKEN OM INRE MARKNADEN
På 1980-talet tog utvecklingen ny
vändning. Under inflytande av
marknadsvänliga strömningar och en
intensiv internationell debatt om vad
som uppfattades som EG-regionens
relativa ekonomiska nedgång fick
behov av reformer ökat gehör.
1985 uppdrogs åt EG-kommissionen att ta fram ett detaljerat program
för att förverkliga en inre marknad
senast 1992. EG-kommissionens
dåvarande president, Jacques Delors,
gav i sin tur den brittiske kommissionären (EG-kommissionens vicepresident) med ansvar för handel och
industri, Lord Cockfield, uppdraget
att utreda frågan. Samma år presenterade Lord Cockfield en vitbok som
innehöll 279 lagstiftningsåtgärder
som var nödvändiga för att genomföra den inre marknaden. Den angav
även en tidsplan för genomförandet,
varvid den 31 december 1992 föreslogs som slutdatum.
Vitboken om den inre marknaden
delade in kvarvarande hinder mot en
inre marknad i tre huvudgrupper:
FYSISKA HINDER. Vitboken föreslog att samtliga gränspassager skulle
avskaffas senast 1992.
FISKALA HINDER. Vitboken föreslog en utveckling mot mer av likformig moms respektive likformiga
punktskatter.
TEKNISKA HINDER. Här föreslog
vitboken att EU:s svåröverskådliga
flora av program för att harmonisera
nationella regelverk skulle ersättas
av ett system baserat på ömsesidiga
erkännanden.
VIDARE FÖRESLOG
VITBOKEN:
•liberalisering av regler för offentlig upphandling
•upprättandet av en gemensam marknad för tjänstesektorn
•fria kapitalrörelser inom EG
•avskaffandet av regelverk som hindrar framväxten av EG-
baserade transnationella företag
•gemensamt regelverk för
patent
ENHETSAKTEN
Enhetsakten, som undertecknades av
nio medlemsstater i Luxemburg den
17 februari 1986 och av Danmark,
Grekland och Italien den 28 februari
1986, trädde i kraft den 1 juli 1987.
Det var den första större ändringen
av Romfördraget.
Enhetsaktens syfte var att underlätta genomförandet av den inre
marknaden. Genom Enhetsakten blev
det möjligt att fatta flertalet beslut om
den inre marknaden med kvalificerad
majoritet.
Vitboken föreslog att samtliga gränspassager skulle avskaffas senast 1992.
Vitboken om den inre marknaden
var ett ambitiöst och i många stycken frihandelsvänligt dokument. Ett
nytänkande var att ersätta principen
om harmoniserade regelverk med
en princip baserad på ömsesidiga
erkännanden. En av vitbokens mest
omdiskuterade rekommendationer
var förslaget om fria kapitalrörelser
och integration av medlemsländernas kapitalmarknader. På den tiden
hade endast ett fåtal medlemsstater
på egen hand avreglerat valuta- och
finansmarknader.
I likhet med Romfördraget var
Enhetsakten en produkt av förhandlingar. Den innehöll även svårtolkade
förslag om att främja ökad social
sammanhållning inom EG med hjälp
av högre offentliga anslag till regionala strukturfonder.
Att Enhetsakten på allvar ritade om
Europas ekonomiskpolitiska karta
och att det togs stora steg mot en
verklig gemensam marknad var dock
uppenbart. Den 31 december 1992
hade närmare 90 procent av vitbokens föreslagna lagstiftningsåtgärder
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
genomförts och 79 procent av förslagen hade implementeras av EG:s
medlemsländer.3
”Genom Enhetsakten blev
det möjligt att
fatta beslut om
den inre marknaden med
majoritet”
3
Det finns länder utanför EU som kan sälja varor och tjänster utan tullar inom EU. Norge, Island och Liechtenstein ingår tillsammans med EU i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Området är ett frihandelsområde. EES-avtalet är ett frihandelsavtal
som gäller för de 27 EU-länderna och Island, Liechtenstein, Norge. Schweiz har ett enskilt
avtal med EU. Avtalen ger företag i de deltagande länderna tillträde till EU:s inre marknad. Inom den inre marknaden råder fri rörlighet för
varor, tjänster, personer och kapital. Den fria
rörligheten för varor gäller bara för varor med
ursprung inom EES.
13
INRE MARKNAD FÖR VAROR MEN
INTE FÖR TJÄNSTER
Medan den inre marknaden fungerat
tämligen väl när det gällt handel med
varor har produktion och handel av
tjänster fortsatt att kringgärdas av
handelshinder.
Trots att produktionen av varor är
avsevärt mindre än produktionen av
tjänster är utrikeshandeln med varor
klart större än utrikeshandeln med
tjänster. Tjänstehandeln i Europa
har helt enkelt inte varit lika fri som
varuhandeln. En viktig förklaring är
att regleringar, gällande bland annat
säkerhet och kvalitet, som de flesta
tjänstesektorer omfattas av, beslutats
på nationell nivå.
I Sverige svarar tjänstesektorn, i
termer av näringslivets förädlingsvärde för över 60 procent. Den svenska
tjänstesektorn kan delas in i en rad
olika delsektorer. Några av de stora är
handelssektorn, alltså detalj- och partihandeln, och fastighetssektorn. De
privata tjänstenäringarna svarar för
drygt 45 procent av den totala sysselsättningen och inkluderas offentliga
myndigheter arbetar tre av fyra inom
tjänstesektorn.4
Tjänsterna svarar således för en
stor del av förädlingsvärdet i ekonomin och är viktig för tillväxt och
sysselsättning. Den svenska tjänstehandeln har därtill fått en allt mer
framträdande roll för utrikeshandeln. Tjänsteexporten har under
det senaste decenniet varit en av de
snabbast växande sektorerna i svensk
ekonomi, betydligt snabbare än motsvarande ökning för tjänsteimporten.
Tjänstesektorn svarar för över 30 procent av svensk export och ungefär
25 procent av total import (Eliasson
m.fl. 2011). Tjänstehandeln har dessutom en högre förädlingsvärdegrad
än varuhandeln eftersom kostnaderna
till stor del består av inhemska löner
för arbete utfört i Sverige och en mindre del av importerade insatsvaror.
Ovan sagda skall inte tolkas som
att produktion av varor är mindre
viktigt. Det leder fel att göra en strikt
uppdelning mellan varor och tjänster.
En stor del av tjänstehandeln är knuten till industriföretag och varor har
ett allt högre innehåll av tjänster.
Varuproducerande företag inom
exempelvis telekom och läkemedel
tillhandahåller som komplement till
sina varor omfattande inslag av konsulttjänster. Genom att varuproducerande företag har ett betydande mått
av tjänsteproduktion så kommer den
internationella konkurrenskraften
inom stora delar av varuproducerande industri därmed att vara beroende
av att det föreligger god tillgång på
tjänster av hög kvalitet till konkurrenskraftiga priser.
Det var i syfte att undanröja hinder
för framväxten av en fri tjänstemarknad som det så kallade tjänstedirektivet tillkommit.
TJÄNSTEDIREKTIVET5
Tjänstedirektivet antogs i december
2006 och är i kraft sedan december 2009. Direktivet är ett av EU:s
mest omfattande lagstiftningspaket
och gäller för de flesta icke-harmoniserade sektorer6 både för tillfällig tjänsteutövning och etablering
(Kommerskollegium, 2012).
Tjänstedirektivet reglerar handeln
med tjänster på olika sätt. Tillfällig
tjänsteutövning är traditionell gränsöverskridande handel samt de situationer då antingen producenten eller
konsumenten reser till motpartens
land. Etableringar avser situationer
när ett tjänsteproducerande företag
etablerar sig i det land där tjänsten
skall säljas.
Direktivet har två övergripande
syften. För det första att minska
byråkratin vid tillståndsförfaranden
genom att eliminera oacceptabelt
restriktiva regler och göra administrativa processer tidseffektivare. För
det andra att säkerställa att det inte
förekommer någon nationell diskriminering gentemot företag från andra
EU-länder. Direktivet underlättar
också för myndigheter att samarbeta.
4 Källa: http://www.almega.se/politik-ochekonomi/statistik
5 Ett direktiv är en rättsakt som regleras i EU fördraget. Det är bindande i sin helhet och
medlemsstaterna måste införliva det med sin nationella lagstiftning inom en fastställd tidsfrist.
6 Ett begränsat antal tjänstesektorer såsom
transporter och telekom är i dagsläget harmo niserade (Kommerskollegium 2012).
Varuproducerande företag inom exempelvis telekom och läkemedel tillhandahåller som komplement till sina varor omfattande inslag av konsulttjänster.
14
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
VAD OMFATTAR DIREKTIVET? 7 8
Tjänstedirektivet innehåller en
allmän definition av tjänstebegreppet
som stipulerar att det ska röra sig om
verksamhet som en företagare utövar
mot ekonomisk ersättning. Även
framtida tjänster ska kunna omfattas
av direktivet. Tjänstedirektivet omfattar ungefär 38 procent av den svenska
tjänstesektorn, beräknat på 2007 års
förädlingsvärde (Nordström, 2012).
”Tjänstedirektivet är ett av EU:s
mest omfattande lagstiftningspaket och gäller för de flesta
icke-harmoniserade sektorer,
både för tillfällig tjänsteutövning
och etablering”
7 Information om tjänstedirektivet finns på reger
ingskansliets hemsida: http://www.regeringen.
se/sb/d/10217
8 En utförlig beskrivning av direktivet och histori
ken bakom dess uppkomst är Nordström (2012).
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
15
SEKTORER SOM OMFATTAS AV
DIREKTIVET
Exempel på tjänsteområden som
omfattas av direktivet är
• företagsrelaterade tjänster (konsult
tjänster inom till exempel ledar skap, förvaltning, certifiering och testning)
• underhåll, skötsel och säkerhet
byggsektorn och arkitektverksamhet
fastighetstjänster (t.ex fastighetsmäkleri)
• turism (resebyråers och turist guiders verksamhet)
• fritidsanläggningar, sportanlägg ningar och nöjesparker
• hotell, restaurang och catering
informationstjänster (till exem pel webbportaler, nyhetsbyråer
och utgivningsverksamhet)
• utbildnings- och fortbildningstjänster
• uthyrnings- och leasingtjänster
(till exempel biluthyrning)
•hushållstjänster
UNDANTAGNA SEKTORER
Arbets-, skatte- och straffrätten
påverkas inte av tjänstedirektivets
bestämmelser. Ett antal områden är
också undantagna från direktivets
tillämpningsområde. Till undantagen
hör
• tjänster som har samband med offentlig maktutövning
• tjänster som huvudsakligen
finansieras med skattemedel,
till exempel sociala tjänster och vårdtjänster
•bemanningstjänster
• finansiella tjänster och försäkringar
privata säkerhetstjänster
•transporttjänster
• elektroniska kommunikations tjänster och kommunikationsnät
• vissa speltjänster
• audiovisuella tjänster och radiosändningar
• tjänster som tillhandahålls av officiellt utnämnda notarier och
utmätningsmän.
Byggsektorn, ett tjänsteområde som innefattas av direktivet.
Skillnaden
mellan varor
och tjänster
En vara är någonting man kan ta på.
Tjänster har i många fall karakteristika som skiljer dem från varor och
därmed påverkar förutsättningarna
för gränsöverskridande handel.9
Tjänster är ofta svåra att ta på,
problematiska att mäta och svåra att
lagra, vilket ofta fordrar att produktion och konsumtion äger rum på
samma ställe vid samma tidpunkt.
Det innebär i sin tur att producenten
behöver vara lokaliserad på samma
plats som konsumenten. Vidare är
tjänster ofta icke-standardiserade
och skräddarsydda för konsumentens
behov.
Tack vare modern informationsteknologi har det blivit möjligt att
konkurrensutsätta och internationalisera betydligt mer av tjänsteproduktion. Därtill glider varu- och tjänsteproduktion alltmer in i varandra. Ett
exempel: i dagens IT-värld är inte
nödvändigtvis den främsta konkurrenten till småstadens bokhandel den
angränsande regionstadens bokkedja
utan den utländska elektronikbokhandeln Amazon. Amazon säljer
varor.
Internationell handel med tjänster
kan huvudsakligen ske på fyra sätt:
1. Transaktioner över gränser som när dataprogram överförs från ett land till ett annat.
2.Konsumtion av tjänster i ett annat land som när man turistar eller nyttjar läkarvård.
3.Direktinvestering i ett annat land.
4.En anställd arbetar tillfälligt i annat land.
9 Utförligare analys om detta finns i Eliasson m fl. (2011).
16
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
DE DYNAMISKA
EFFEKTERNA
PÅ UPPDRAG AV KOMMERSKOLLEGIUM INTERVJUADE STATISTISKA CENTRALBYRÅN,
SCB, UNDER HÖSTEN 2009 ETT REPRESENTATIVT URVAL AV SVENSKA FÖRETAG FÖR
ATT KARTLÄGGA VILKA PROBLEM SOM FÖRETAG I OLIKA BRANSCHER OCH STORLEKSLASSER MÖTER I HANDELN MED ANDRA EU-LÄNDER OCH LÄNDER UTANFÖR
Vart sjätte företag som svarade på
enkäten ansåg att det fortfarande
fanns synliga och dolda hinder för
handeln inom EU. Exempel på hinder
var nationella särlagstiftningar och
byråkratiskt krångel, men också olika
avgifter, icke fungerande offentlig
upphandling, spårförbistring, och
oklarhet i tillämpning av gemensamma regelverk. Problemen var störst
inom tjänstehandeln och offentliga
upphandlingar. Många företag
uppgav att de ofta tvingades ändra
fysiska egenskaper för att uppfylla
nationella krav. Ett närbesläktat
problem var tvång att genomgå ytterligare provningar eller certifieringar
i annat land. När det gäller att hitta
rätt i olika länders regelverk var byggoch företagstjänster de branscher som
uppvisade störst problem. Ett stort
problem för livsmedelsindustrin var
stora skillnader i hur ingredienser
skall märkas.
Ungefär 38 procent av företagen
ansåg att de inte hade samma möjligheter som inhemska företag att sälja
tjänster i andra EU-länder. Endast
”Vart sjätte
företag
ansåg att det
fortfarande
fanns synliga
och dolda
hinder för
handeln
inom EU”
åtta procent av företagen uppgav att
de deltagit i offentlig upphandling i
andra EU-länder, och av dess ansåg
30 procent att de inte hade samma
möjligheter att konkurrera som inhemska företag.
Vad skulle det betyda för Sverige
och EU som helhet om sådana hinder
avskaffas?
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
Ett flertal studier har försökt att
empiriskt skatta ekonomiska effekter
av den inre marknaden respektive
tjänstedirektivet. Efter en teoretisk
inventering går kapitlet igenom
studierna.
En begränsning i mycket tidiga
skattningar var att de primärt undersökte effekter av en inre marknad för
varor. Ett problem med empiriska
skattningar av tjänstedirektivet som
gjordes före år 2006 är att analyserna
inte visste hur tjänstedirektivet i alla
delar till slut skulle utformas.
Exempel på ett förslag som inte fick
acceptans under förhandlingarnas
gång utan ströks var den så kallade
ursprungslandsprincipen. Den hade
betytt att om exempelvis ett svenskt
företag skulle verka i Tyskland
så skulle svenska regler gälla. En
ordning som sannolikt skulle ha fått
betydande konsekvenser för tjänstehandelns utveckling. Analyser slutförda före 2006 återges därför mera
kortfattat.
17
Teoretisk
inventering
INRE MARKNAD ALSTRAR ÖKAD
HANDEL
Den inre marknaden har till syfte
att stimulera produktionen, öka
konkurrenskraften, sänka priserna
och därigenom öka efterfrågan. Det
övergripande syftet är att öka konkurrensförmågan, tillväxten och levnadsstandarden i hela Europa.
Till att börja med betyder upprättande av en fri inre marknad att ett
flertal innan dess mer eller mindre
åtskilda marknader öppnas för fler
gränsöverskridande transaktioner
med varor, tjänster, arbetskraft och
kapital. Det alstrar ökad handel.
Samtidigt kan ökad handel mellan
länder inom en inre marknad betyda
att handel omfördelas från tidigare
handel med utanförstående.
Handelsalstring är positivt. Omfördelning av handel kan åsamka
kostnader om den beror på att en
inre marknads regelverk ökar kostnader för att handla med andra. Då
kan medlemsländer som före den
inre marknadens upprättande haft
omfattande sådan handel drabbas av
18
mindre förmånliga ingångsvärden för
att bedriva utrikeshandel. Huruvida
handelsalstring eller handelsomfördelning generar störst effekter är en
empirisk fråga.
HANDEL MÖJLIGGÖR HÅRDARE
KONKURRENS
Ökad handel innebär att konsumenter får fler produkter att välja mellan
vilket stärker valfriheten. Samtidigt
vidgas möjligheterna för var och en
att välja var de vill bo och arbeta.
Vidgade möjligheter till gränsöverskridande handel leder till högre konkurrenstryck genom att nya utländska
eller inhemska företag kan komma
in på tidigare skyddade marknader.
Det pressar befintliga företag att ta i
anspråk produktivitetshöjande tekniker samt förbättra pris och kvalitet.
Genom att omvandla ett antal
separata marknader till en större inre
förbättras också näringslivets förutsättningar att ta tillvara stordriftsfördelar, samtidigt som ökad gränsöverskridande handel främjar effektivare
allokering av resurser genom att fler
områden får möjlighet att fokusera på
produktion där de besitter komparativa fördelar.
Bättre fungerande ekonomier innebär dessutom förbättrat investerings-
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
klimat vilket ökar förutsättningar för
att attrahera direktinvesteringar, med
de spridningseffekter sådana åstadkommer i form av inflöde av kapital,
ny teknik och kunskapsöverföring.
Sammantaget kan således ökad
handel lägga grund för spridningseffekter som har förutsättningar att
skapa goda cirklar av friare konkurrens, fler och billigare produkter, höjd
produktivitet förbättrade reallöner,
ökad produktion och sysselsättning
vilket sammantaget leder till förbättrad utvecklingskraft.10 Mot bakgrund
av Europas betydande konkurrenskraftsutmaningar blir förverkligandet
av den inre marknaden därmed också
ett viktigt verktyg för att stärka det
europeiska näringslivet globalt. Så
kan det formuleras i teorin. Vad visar
empirin?
10 När tidigare skyddade sektorer konkurrensutsätts
kan givetvis en konsekvens bli att inte lägre lönsamma produktionsanläggningar tvingas slå igen med negativa följder för produktion och syssel-
sättning. Sådana effekter omfördelar ekonomiska
utbyten mellan producenter och konsumenter
samt mellan befintliga och nytillkomna företag.
Denna form av strukturomvandling hör en inre
marknad till. I extremfall går det att tänka sig att
några medlemsländer har så pass orörliga arbetsoch faktormarknader att de inte har kapacitet att
möta den inre marknadens konkurrenstryck. I så
dana situationer kan utfallen för dem bli omfattande utslagningar av produktion med åtföljande
nedgång i sysselsättning utan att detta kompen
seras i andra delar av ekonomin.
Empiriska
analyser
TIDIGA ANSATSER FÖRE 1992
Cecchini (1988)
1988 genomförde den italienske ekonomen Paolo Cecchini på uppdrag av
EG-kommissionen en studie som kom
fram till att med en förverkligad inre
marknad kunde EG-områdets BNP
öka med 2,5 till 6 procent. Cecchinirapporten möttes av en hel del kritik.
Den preciserade inte någon tidsram
för när de positiva effekterna skulle
få genomslag. Den ansågs också vila
på optimistiska antagande om hur
snabbt de inblandade länderna skulle
implementera den inre marknaden.
En annan invändning var att rapporten antog att EG:s inre marknad
skulle matchas av liknande liberaliseringar i omvärlden.
Baldwin (1989)
I en studie från 1989 uppskattade
nationalekonomen Richard Baldwin,
en ledande expert på EU:s ekonomiska integration, att dynamiska effekter
till följd av förbättrad resursallokering skulle förbättra EG-områdets
långsiktiga tillväxttakt med 0,2 procentenheter över en femtonårsperiod.
EFTER 1992
Harrison (1994)
En annan studie gjord efter 1992,
grundad på allmän jämviktsteori på
uppdrag av Världsbanken, uppskattade Harrison med flera (1994) att
dynamiska effekter till följd av den
inre marknaden kunde beräknas uppgå till 2,6 procent av EU-områdets
BNP.
EU-kommissionen 1996
Cecchini och Baldwins analyser
baserades på förväntade effekter av
en inre marknad i vardande.
I syfte att undersöka den inre marknadens faktiska effekter initierade
EU-kommissionen 1996 ett omfattande analysprojekt som mynnade ut i 38
forskningsrapporter och enkäter till 13
500 företag, vilka genomfördes 1995.
Rapporterna visade övertygande att
den inre marknaden skapat betydande handelsalstring utan snedvridande
handelsomfördelning. Mellan 1985
och 1995 ökade medlemsländernas
varuexport till andra medlemsländer
med i genomsnitt 14 procent. För
tjänster var motsvarande siffra
7,6 procent.
Möjligheter till ökad handel kan
i princip betyda färre direktinvesteringar. Med den inre marknaden
behöver företag inte längre i samma
utsträckning förlägga produktion
till andra länder för att ta sig förbi
handelshinder. Rapporterna visade
emellertid inga sådana effekter utan
tvärtom ökade direktinvesteringarna
till EU.
Den inre marknaden beräknades ha skapat mellan 300 000 och
900 000 nya arbetstillfällen samtidigt
som EU: s genomsnittliga tillväxttakt
under den undersökta perioden ökat
med 1 procent. Flera av rapporterna
betonar att den undersökta tiden var
en period av omfattande liberaliseringar på global nivå till gagn för hela EU.
Copenhagen Economics (2005)
På uppdrag av EU-kommissionen
genomförde 2005 det danska
utredningsinstitutet Copenhagen
Economics (http://www.copenhageneconomics.com/) en studie av det
tilltänkta tjänstedirektivets dynamiska effekter med hjälp av en allmän
jämviktsmodell.11
Till att börja med identifierades
existerande handelshinder för ett
urval tjänstesektorer, varefter dessa
hinder översattes till tullsatser på vissa nivåer. Därefter beräknades med
allmän jämviktsanalys de dynamiska
effekterna på EU:s då 25 medlemmar
om dessa fiktiva tullar avskaffades.
Beräkningarna gav vid handen att
600 000 nya arbetstillfällen skulle
skapas och hushållens konsumtion
inom EU öka med 0,6 procent.
Resultaten byggde på antagandet att
tjänstedirektivet inklusive ursprungslandsprincipen skulle genomföras.
Det är värt att notera att siffran
600 000 nya arbetstillfällen ligger
nära resultat i senare studier.
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
Kox & Lejour (2006)
En annorlunda ansats använde de
nederländska ekonomerna Henk Kox
och Arjan Lejour. Deras utgångspunkt var att olika nationella regelverk försvårar gränsöverskridande
handel. Det betyder att om två länder
tillämpar samma regelverk eller inga
regelverk alls underlättas handeln.
En viktig slutsats av den utgångspunkten är att det inte enbart är
omfattning av regleringar som kan
vara skadligt, utan även hur olikartade
nationella regelverk är.
Deras studie försökte beräkna
vinsterna när tjänstedirektivet skulle
eliminera sådana nationella olikheter. Kox och Lejours beräkningar
visade att tjänstehandeln skulle
öka med mellan 30 till 62 procent
medan direktinvesteringar relaterade till tjänsteproduktion skulle öka
med mellan 18 och 36 procent. När
ursprungslandsprincipen sedermera
ströks skrev de ner den förväntade
handelseffekten till 20-40 procent.
EFTER 2006
12
Badinger med flera (2008)
2008 försökte Harald Badinger
tillsammans med ett antal österrikiska ekonomer med ekonometriska
modeller att beräkna makroekonomiska dynamiska effekter av tjänstedirektivet. De valde ut 13 centrala
tjänstesektorer som omfattas av
tjänstedirektivet.13
Syftet med studien var att beräkna
hur tjänstedirektivet skulle främja dels
gränsöverskridande tjänstehandel,
dels direktinvesteringar av tjänsteföretag. Dessa effekter skulle i nästa
steg relateras till BNP, produktivitet,
sysselsättning, förädlingsvärde och
investeringskvot.
11 Det vill säga en analysmodell som simulerar en
ekonomi med hjälp av verkliga data och därefter försöker kvantifiera hur ekonomin påverkas av nya pris- och kostnadsrelationer.
12 En bra uppdaterad översikt av empirisk litteratur är Vetter (2013).
13 Vilket betyder att vare sig transporter eller finansiella tjänster ingår. Sammantaget motsva-
rade de utvalda sektorerna i början av 2000 talet över 35 procent av total sysselsättning
respektive totalt förädlingsvärde i de berörda länderna.
19
Målsättningen var att utföra beräkningar för samtliga dåvarande
25 EU-medlemmar men på grund
av bristfälliga nationella data exkluderades Danmark, Luxemburg,
Irland och Portugal. Resultaten visar
betydande primära och sekundära
dynamiska effekter. Dessa sprids till
att börja med genom att en fri inre
marknad möjliggör ökad tjänstehandel över gränserna. Det höjer i sin
tur det inhemska konkurrenstrycket i
varje land, vilket leder till att konkurrensutsatta företag tvingas sänka
sina marginaler. Sänkta marginaler
medför lägre konsumentpriser vilket i
sin tur ökar konsumenters välfärd och
möjliggör högre effektiv efterfrågan.
Ökad handel över gränserna främjar
därtill effektivare resursallokering.
Sammantaget genereras goda
cirklar av ökad handel, lägre priser
och högre konkurrenstryck. Skärpt
konkurrens stimulerar gamla och
nya företag att ta i anspråk moderna
kostnadsbesparande teknologier och
att i övrigt effektivisera och förnya
verksamheten. Allt detta resulterar i
snabbare tillväxt, högre produktion
och ökad sysselsättning. Men också i
att näringslivets internationella konkurrenskraft stärks.
Tabell 2 visar stora skillnader mellan länderna för samtliga variabler.
Effekterna för Sverige ligger överlag
något under EU-genomsnittet. Det
förvånar knappast. Sverige, Irland
och Storbritannien tillhör de länder
som redan avreglerat flera berörda
sektorer. Tjänstedirektivet förväntas
åstadkomma högre initiala effekter
i mer reglerade ekonomier som den
grekiska eller italienska.
Brittiska näringsdepartmentet (2011)
Vilka skulle effekterna bli om den
Tabell 1 Beräknade makroekonomiska effekter av
tjänstedirektivet, huvudalternativet, procent.
Reduktion av företags
prispålägg
- 3,75
Ökning i produktivitet
0,80
Ökning av sysselsättning
1,13
Ökning förädlingsvärde
2,20
Total ökning av antal
sysselsatta
612 000
KÄLLA: BADINGER MED FLERA
inre marknaden förverkligas till fullo,
i meningen att samtliga icke-tariffära
handelshinder för varor samt kvardröjande handelshinder för tjänster
avskaffas helt och hållet? Och hur
mycket högre skulle medlemsländer-
Tabell 2 Ekonomiska effekter av tjänstedirektivet för undersökta länder, procentsatser.
Förbättring av
konkurrenstryck14
Produktivitetseffekt
Sysselsättningseffekt
Ökning antal
sysselsatta (tusental)
1,27
1,02
1,08
13,4
Belgien
0,84
0,67
0,71
10,5
Tyskland
1,07
0,86
0,90
122,8
Spanien
1,02
0,82
0,86
49,4
Finland
1,00
0,80
0,85
6,2
Frankrike
1,02
0,82
0,86
75,4
Storbritannien
0,93
0,75
0,79
93,4
Grekland
1,55
1,24
1,31
15,5
Italien
1,20
0,97
1,02
83,1
Nederländerna
0,84
0,67
0,71
23,7
Sverige
0,93
0,75
0,79
11,0
Genomsnitt EU-15
1,00
0,80
0,85
514,7
Danmark (uppskattat)
1,32
1,06
1,11
10,4
Luxemburg (uppskattat)
0,84
0,67
0,71
0,9
Irland (uppskattat)
0,84
0,67
0,71
4,6
1,52
1,22
1,29
22,7
Österrike
Portugal (uppskattat)
KÄLLA: BADINGER MED FLERA.
14 I relation till genomsnittet för EU-15.
20
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
nas BNP i så fall bli år 2020?
Dessa frågor är utgångspunkt för
en studie framtagen av det brittiska näringsdepartementet. Även
denna bygger på allmän jämviktsanalys. Förutom ovan nämnda
frågeställningar tar sig studien även
an ett antal specifika frågor om
Storbritannien.
Till att börja med beräknas dagens
handelshinder varefter effekterna av
dessas avskaffande kvantifieras.
Rapporten mynnar ut i att ett
förverkligande av den inre marknaden leder om tio år till att BNP blir
14 procent högre för EU som helhet samt att produktionen av varor
och tjänster blir 24 procent högre
till fasta priser15.Att utvecklingen i
volym resulterar i större ökningstal
än ökning av BNP beror på att ökad
handel och högre konkurrenstryck
främjar lägre marknadspriser.
Även i denna studie råder stor
spännvidd mellan länder. Tabell 3
visar att för Sverige blir BNP-effekten
betydande men lägre än för flertalet
andra länder. Samtidigt blir volymeffekten jämförelsevis hög på Sverige.
Generellt varierar effekterna på ett
land beroende på hur jämförelsevis
avreglerat landet är i initialskedet,
hur stor utrikeshandeln är som andel
av BNP, samt hur stor del av landets
utrikeshandel som sker med andra
undersökta länder.
”det blir störst
effekter i länder
som öppnar
tidigare skyddade sektorer”
En viktig slutsats är att i princip
brukar liberaliseringar av handel
åstadkomma störst effekter i länder
som öppnar tidigare skyddade sektorer.
För redan relativt öppna ekonomier
15 Jämfört med i övrigt oförändrad ekonomisk politik.
Tabell 3 Beräknad förändring av BNP respektive produktionsvolym år 2020, procent.
Ökning av BNP
Ökning produktionsvolym
7,1
13,4
Tyskland
12,0
21,0
Frankrike
13,0
18,0
Italien
14,0
17,0
Benelux
27,0
62,0
Spanien
8,0
18,0
10,0
22,0
9,0
23,0
28,0
40,0
Storbritannien
Polen
Sverige
Resterande EU-27
Tabell 4 Beräknade effekter på export och import år 2020,
procent.
Ökning av export
Ökning av import
Storbritannien
48,0
38,0
Tyskland
44,0
46,0
Frankrike
60,0
54,0
Italien
65,0
61,0
Benelux
65,0
60,0
Spanien
58,0
50,0
Polen
48,0
43,0
Sverige
32,0
41,0
Resterande EU-27
75,0
74,0
blir de uppmätta effekterna lägre.
Tabell 4 visar även den avsevärda
skillnader.
Kommerskollegium (2012)
I rapporten Möjliga effekter av tjänstedirektivet gör Kommerskollegium
en mer distinkt avgränsad studie.
Inledningsvis konstateras att
tjänstedirektivet endast varit i faktisk
kraft sedan 2010 med påföljd att det
saknas tillräckligt med hårda data
som kan ligga till grund före exakt
analys. Samtliga länder har ännu inte
tillfullo implementerat direktivet samtidigt som det tar tid för ekonomiska
aktörer att ta vara på nya förutsättningar. För att få en uppfattning
om vilka effekter som direktivet kan
få på sikt har rapportens författare
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
med ekonometriska metoder studerat
tänkbara effekter om tre typer av
regleringar skulle tas bort på fyra
studerade tjänstenäringar. Omkring
25 procent av den tjänsteverksamhet
som omfattas av direktivet täcks i rapporten. De sektorer som studerats är
byggtjänster, juridiska tjänster, redovisningstjänster och tekniska tjänster.
De regleringar som undersökts är
• företaget måste anta viss juridisk form
• inte fritt tillåts samarbeta med andra yrkesgruper
• inte fritt får sätta sina priser och avgifter.
Den fråga rapporten sökt svar på är
vilken effekt just dessa regleringar har
haft för handeln med just de stude21
rade tjänsterna. Eller omvänt vilken
effekt skulle avregleringar kunna få
om man bortser från andra faktorer
som påverkar ekonomisk aktivitet.
För att kunna svara på den sistnämnda frågan används data från
OECD för att beräkna regleringsnivån i dagsläget i de olika länderna.
Resultaten visar att såväl gränsöverskridande tjänsteförsäljning som
tjänsteproduktion genom utländsk
etablering påverkas av de regleringar
som undersöks. Rapportens författare beräknar att avregleringar
skulle öka den gränsöverskridande
tjänstehandeln med 37 procent och
försäljning via etableringar med
hela 78 procent inom de undersökta
tjänstekategorierna.
Samtidigt inskjuter författarna
reservationen att det inte är sannolikt
att regleringsnivån skulle sjunka till
noll för de studerade regleringarna.
Utifrån olika antaganden om möjliga
avregleringsnivåer drar författarna
slutsatsen att gränsöverskridande
tjänstehandel skulle öka i intervallet
8-28 procent medan gränsöverskridande produktion genom utländsk etablering skulle öka med 17-55 procent.
Tabell 5 visar att effekterna på
produktion genom utländsk etablering skulle vara signifikant högre
än effekterna på tjänsteimport. För
initialt hårt reglerade länder som
Luxemburg, Tyskland, Belgien och
Slovenien skulle utlandsägda företags
tjänsteproduktion kunna öka med
över hundra procent om regleringarna helt avskaffades. Även för länder
med låg reglering, som Sverige,
skulle ett avskaffande av reglerna
öka produktionen med 18 procent.
Vidare skulle Sverige kunna få runt
9 procent ökad gränsöverskridande tjänsteimport om regleringarna
minskades till noll.17
16 17 22
För Bulgarien, Cypern, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Malta och Rumänien saknas nödvändiga data varför länderna inte tagits med.
Rapportens författare visar också att beräkning-
arna för tjänsteimport ger mer robusta samband än de för ökad produktion genom etablering. Därmed är det möjligt att med större säkerhet dra slutstaser om effekterna för importen.
Tabell 5 Potentiellt ökad gränsöverskridande tjänsteimport samt
tjänsteproduktion genom utländsk etablering år 2008.16
Regleringsnivå
Procentuell ökning
tjänsteimport
Procentuell ökning
genom utländsk
etablering
Luxemburg
2,7
89
220
Tyskland
2,4
76
181
Italien
2,2
68
157
Belgien
1,9
58
131
Slovenien
1,5
43
92
Grekland
1,4
40
85
Polen
1,3
37
79
Österrike
1,3
36
76
Frankrike
1,3
36
76
Ungern
1,3
35
72
Portugal
1,1
30
60
Irland
1,0
27
41
Spanien
0,8
21
41
Danmark
0,6
15
29
Norge
0,5
13
24
Finland
0,4
10
20
Slovakien
0,4
10
20
Storbritannien
0,4
10
20
Estland
0,4
9
18
Sverige
0,4
9
18
Nederländerna
0,3
6
12
Tjeckien
0
0
0
Island
0
0
0
1,3
37
78
Medelvärde
KÄLLA: KOMMERSKOLLEGIUM (2012).
Copenhagen Economics (2012)
I anslutning till det danska ordförandeskapet under första halvåret 2012
fick tidigare nämnda Copenhagen
Economics i uppdrag att författa
en rapport på temat Delivering a
Stronger Single Market.
Syftet med studien var att utreda
vilka ekonomiska mervärden som
vore möjliga ifall samtliga medlemsstater kunde tillämpa och implementera den inre marknadens regelverk
på ett korrekt sätt. Författarna
började med att gå igenom källor
som kunde dokumentera hur väl EU:s
medlemsstater lyckats införliva inre
marknadens regelverk med inhemsk
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
lagstiftning. Detta källmaterial
kompletterades med att undersöka
hur effektivt lagstiftningen sedan
tillämpas.
De områden som undersöktes
var mervärdesbeskattning, offentlig
upphandling, varor och tjänster.
Rapportens centrala slutsats var
att en den inre marknaden på ovan
nämnda områden kan genom åren
ha ökat EU:s BNP med 2,4 procent
men att bristfällig implementering
och/eller undermålig tillämpning av
beslutade regelverk kan ha reducerad
denna dynamiska effekt med 1/3.
Sammanfattning
och slutsatser
Modeller innebär att verkligheten
stiliseras. Ekonometriska kalkyler är
känsliga för vilka ingångsvärden som
en modell baseras på. Ruckar man på
en eller annan parameter kan utfallet
bli ett helt annat.
De redovisade studierna har
delvis olika ansatser. Ingen av dem
– Cecchini-rapporten som möjligt
undantag – kan behäftas med att
bygga på glädjekalkyler. Likväl är
resultaten tydliga. De dynamiska
effekterna av en förverkligad inre
marknad kan bli stora.
Den fråga som legat till grund för
den brittiska studien må förefalla
utopisk. Det är föga sannolikt att alla
EU:s 27 medlemmar skulle acceptera
att samtliga sådana hinder elimineras. Å andra sidan är en sådan ansats
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
värdefull. För det första kan den ge
en indikation på största möjliga dynamiska effekter. För det andra antyder
resultaten att även vid mindre omfattande liberaliseringer kan dynamiken
blir avsevärd.
Samtliga studier visar att även för
ett i utgångslägen relativt avreglerat
land som Sverige blir de dynamiska
effekterna signifikanta.
23
STOCKHOLMS BRP
ÖKAR MED ÖVER
47 000 KRONOR
PER PERSON
Spelar en höjning av svensk BNP-nivå
med nio procent år 2020 som den
brittiska studien räknat fram någon
roll?
Raguram Rajan, tidigare chefekonom på Internationella Valutafonden,
IMF, har konstaterat (Rajan, 2010)
att dagens rika länder inte främst
blivit rikare tack vare spektakulära
tillväxtnivåer ett eller annat decennium utan därför att de haft stabil
tillväxt under en lång följd av år. I
tillväxtsammanhang har därför även
till synes marginella förändringar i
den årliga tillväxttakten stor inverkan
på BNP-nivån.
I detta kapitel skall vi beräkna
vilka effekter en fullt genomförd
inre marknad skulle kunna få för
Stockholmsregionen. Beräkningarna
grundas på resultaten i den tidigare
redovisade studien från brittiska
näringsdepartmentet. Ett skäl till
att den väljs som utgångpunkt är att
den studerat effekter vid en fullt ut
genomförd inre marknad. Ett annat
skäl är att den studien redovisar möjliga effekter på BNP. Därmed finns
en vedertagen indikator att arbeta
med.
24
Stockholms
ekonomi
18
I Stockholms län bor (2013) cirka
22 procent av Sveriges befolkning
och länets befolkning växer snabbt.
Stockholms stad har till och med en
befolkningstillväxt som är högre än
flertalet städer i Europa (Stein, 2011).
Enligt senaste befolkningsprognoser
beräknas befolkningen i Stockholms
län öka med hela 9,3 procent mellan
2014 och 2020. År 2020 prognostiseras länets befolkning uppgå till
2 408 000 invånare.19
I Stockholm har flera stora företag
sina huvudkontor och här finns landets främsta universitet. Stockholms
ekonomi är i mycket stor utsträckning
tjänstebaserad. I Kista finns ett av
Europas största telekomkluster och
inom några år förväntas Stockholm
att ha ett av Europas större bioteknikkluster.
Mellan 2000 och 201120 ökade
bruttoregionalprodukten, BRP, för
Stockholms län i volym med i genomsnitt över tre procent21 Stockholms
län är det enda län vars BRP har
ökat varje år mellan 1994 och 2011.
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
Året mellan 2008 och 2009, det år
då internationella finanskrisen slog
till, var Stockholms län det enda som
uppnådde positiv BRP-utveckling i
volym.
År 2011 motsvarade BRP för
Stockholms län (1 062 026 miljoner
SEK) 30 procent av rikets BNP
(3 480 543 miljoner SEK). Mellan
2010 och 2011 svarade BRP-ökningen
i Stockholms län (+62 814 SEK) för
hela 44 procent av rikets BNP-tillväxt
(+ 143 012 SEK). Mellan 2000 och
2011 ökade BRP i Stockholms län
med hela 64 procent. Samma period
ökade länets BRP per capita med
43 procent. År 2011 var Stockholms
län (512 000 SEK) och Norrbottens
län (415 000 SEK) de enda vars BRP
per capita låg ovanför riksgenomsnittet (368 000 SEK).
18 Källmaterialet till ekonomiska data i detta avsnitt är i huvudsak regionala nationalräkenskaper publicerade av SCB.
19 http://www.tmr.sll.se/Statistik/Demografioch-prognoser/Lans--och-kommunprognoser/
20 Senaste år för vilket det föreligger jämförbara regionala räkenskaper.
21 BRP är ett aktivitetsrelaterat mått som visar hur stor produktionen är inom en region. Summan
av regionernas BRP är, per definition, lika med rikets BNP.
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
25
Inre marknaden
ökar Stockholms
brp med över
47 000 kronor
per person
Mellan 2000 och 2011 har BRP för
Stockholms län ökat i volym med
två procent eller mer praktiskt taget
varje år. Endast mellan 2000 och
2001 samt mellan 2008 och 2009
understeg ökningstakten två procent.
Mellan 2010 och 2011 var ökningstakten hela fem procent. Tabell 6
visar till att börja med hur BRP för
Stockholms län utvecklas mellan 2011
och 2020 under olika antaganden om
årlig tillväxt. Därefter multipliceras
BRP år 2020 med 1,09 för att erhålla
den dynamiska effekten av en fullt
genomförd inre marknad. Tabell 7
gör motsvarande beräkning för BRP
per capita, baserat på prognosen att
Stockholms län år 2020 kommer
att ha en befolkning på 2 408 000
invånare.
Tabell 6 visar till att börja med att
med en årlig tillväxt på två procent
ökar Stockholms BRP från 1 062 026
Tabell 6 BRP Stockholms län 2011 och 2020, miljoner SEK vid
olika årliga tillväxtantaganden.
Årlig tillväxt
BRP 2011
BRP 2020
2020x1,09
Differens
2%
1 062 026
1 269 219
1 383 448
114 229
3%
1 385 703
1 510 416
124 713
4%
1 511 594
1 647 637
136 043
5%
1 647 550
1 795 829
148 279
Tabell 7 BRP per capita 2020, Stockholms län under olika
tillväxtantaganden.
Årlig tillväxt
BRP per capita 2020
BRP per capita 2020
med genomförd
intre marknad
Differens
2%
527 084
574 521
47 437
3%
575 458
627 249
51 791
4%
627 738
684 233
56 495
5%
684 198
745 776
61 578
Tabell 8 BRP Uppsala län, miljoner SEK 2011 och 2020.
Årlig tillväxt
BRP 2011
BRP 2020
2%
108 364
129 505
Stockholms län beräknas, enligt prognosen, ha en befolkning på 2 408 000 invånare år 2020.
26
(genomförd intre marknad)
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
2020x1,09
Differens
141 160
11 655
(genomförd intre marknad)
Tabell 9 BRP per capita Uppsala län 2020.
Årlig tillväxt
BRP per capita 2020
BRP per capita 2020
med genomförd
intre marknad
Differens
2%
350 000
381 000
31 000
SEK 2009 till 1 269 219 SEK år
2020. Mellan 2011 och 2020 ökar
BRP därmed med 19,5 procent.
Adderas möjliga effekten av en
fullbordad inre marknad ökar BRP
med 30 procent.
Tabell 7 visar att om den årliga
tillväxttakten blir två procent skulle
en fullt genomförd inre marknad
betyda att år 2020 blir BRP per
capita hela 47 437 SEK högre än
utan en fullt genomförd inre marknad. Tabell 7 visar också att blir den
framtida årliga volymökningen än
högre ökar differensen.
Tabellerna 7 och 8 illustrerar ett
par viktiga samband.
Det första är att även små förändringar av årlig tillväxt genererar
signifikanta skillnader över tiden.
Ett andra viktigt samband är att
de potentiella dynamiska effekterna av en genomförd inre marknad
skulle kunna åstadkomma betydande
välståndsökningar.
Det tredje är att med den mycket
snabba befolkningstillväxten som
Stockholmsregionen har så fordras
höga tillväxttakter i BRP för att undvika stagnerande BRP per capita. En
”En fullt
genomförd inre
marknad
betyder att år
2020 blir BRP
per capita hela
47 437 SEK”
förverkligad inre marknad vore därmed av stor betydelse längs många
dimensioner för huvudstadsregionen.
Beräkning för
Uppsala
Det kan invändas att det finns ett
drag av mekanik i beräkningarna
av effekter för Stockholm. Det är
svårt att få fram data för regioners
import- och exportmönster och andra
ingångsvärden som skulle kunna ligga till grund för mer precisa kalkyler.
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
Uppsala Universitet är det äldsta universitetet i
Skandinavien.
Det har legat utanför ramen för denna rapport att finna sådana data.
En fördel med sådan mekanik är
att om underlagsdata finns kan liknande beräkning användas på andra
län, exempelvis Uppsala län.
Uppsala län har också haft
höga ökningar av BRP på årsbasis. Däremot har länet inte haft
lika jämn positiv utveckling som
Stockholmsregionen. Mellan 2000
och 2011 har Uppsala län haft enstaka år med negativ BRP-tillväxt. Vi
kommer därför att göra en motsvarande beräkning för Uppsala med ett
antagande om årlig framtida volymtillväxt på två procent. År 2020 prognostiseras befolkningen i Uppsala län
uppgå till 370 000 invånare.22
Tabell 9 visar att även vid en årlig
tillväxttakt på två procent så skulle
en fullbordad inre marknad skapa
en betydande effekt för Uppsala.
Effekten blir en ökning av BRP per
capita år 2020 på strax över 31 000
SEK.
22 Beräkningar baserade på data från Region förbundet Uppsala län.
27
28
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
Tabell 10 Beräkningar för riket av en fullt genomförd inre marknad.
Årlig tillväxt
BNP 2013
BNP 2020
BNP per capita 2020
BNP per capita 2020
med genomförd
intre marknad
Differens
1%
3 634 394
3 896 562
379 449
413 599
34 150
2%
3 634 394
4 174 776
406 541
443 130
36 589
3%
3 634 394
4 469 846
435 275
474 450
39 175
Så påverkas
svenskarna av en
fullbordad inre
marknad
I tabell 10 skall vi göra en motsvarande beräkning avseende hela riket. Till
skillnad från regiondata är det möjligt
att få fram nationalräkenskapsdata på
riksnivå fram till år 2013. Det betyder
att beräkningar för riket täcker en
något kortare period (2013 - 2020) än
beräkningarna för Stockholms län
(2011-2020).
År 2013 uppgick Sveriges BNP
(löpande priser, miljoner SEK) till
3 634 394. Samma år var BNP per
capita 378 000 SEK.23 I den internationella finanskrisens efterdyningar
har ekonomisk tillväxt i Sverige
på senare år legat runt 1 procent.
Samstämmiga prognoser pekar mot
att BNP-tillväxten de närmaste åren
kommer att ligga mellan två och tre
procent per år.
Sveriges befolkning ökar för närvarande rekordartat. Den sista december 2013 uppgick Sveriges befolkning
till 9 644 864 personer, vilket innebär
en ökning med 88 971 personer jämfört med året innan. Folkökningen
är den antalsmässigt största som
uppmätts mellan två enskilda år
sedan 1946. År 2017 prognostiseras
totalbefolkningen passera 10 miljoner invånare. Träffar prognosen rätt
betyder det att övergången från 9 till
10 miljoner invånare tagit tretton
år. Aldrig tidigare har en övergång
från en miljon till en annan skett
på så kort tid. Enligt senaste befolkningsprognoser från SCB24 förväntas
Sveriges totalbefolkning uppgå till
10 269 000 invånare år 2020.
BNP 2013 och 2020 är uttryckta
i löpande priser miljoner SEK. BNP
per capita är uttryckt i tusental SEK.
Som framgår av tabell 10 skulle
en årlig tillväxt på en procent mellan
2013 och 2020 leda till att BNP per
capita ökar från 378 000 år 2013
till 379 449 SEK år 2020. Denna
blygsamma ökning av BNP per capita
beror på att Sverige under samma
period prognostiseras en snabb
befolkningsökning. Blir den årliga
ökningstakten istället två procent
så ökar BNP per capita till 406 541
SEK. Det betyder att vid en årlig
tillväxt på 1 procent blir effekten på
riket som helhet av en fullt genomförd inre marknad större än som den
årliga tillväxten ökar från en till två
procent. Det illustrerar ånyo att de
dynamiska effekterna av en genomförd inre marknad kan bli avsevärda.
Beräkningarna i tabell 10 visar också
att vid högre tillväxttakter så blir
effekten av en fullt genomförd inre
marknad ytterligare något större.
23 http://www.scb.se/Statistik/NR/NR0103/2013K04/Tabellpaket%20%c3%a5rsSM2011%20SNI%202007%20version%20201409.xls
24 http://www.scb.se/Statistik/BE/BE0401/2013I60/BE0401_2013I60_SM_BE18SM1301.pdf
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
29
Källförteckning
• Badinger, Harald, F. Breuss, P. Schuster och R. Sellner, ”Macroeconomic Effects of the Services Directive”, ECSA Austria Publication Series, Vol. 6. (2008)
• Baldwin, Richard, “The Growth Effect of 1992”, Economic Policy No 9, pp.1-42. (1989)
• Baldwin, Richard och C. Wyplosz, ”The Economics of European Integration”, McGraw Hill. (2009)
• Blair. Alasdair, “The European Union since 1945”, Longman. (2010)
• Bonnedahl, Carl-Johan, “Europas ekonomiska integration: Den inre marknadens konsekvenser för svenskt företagande”, Academia adacta. (2000)
• Dinan, Desmond, ”Ever Closer UNION: An introduction to European Integration”,
Lynne Rienner Publishers. (2010)
• Eliasson, Kent, P. Hansson och M. Lindvert, ”Tjänsteexporten allt viktigare för Sverige”,
Ekonomisk Debatt nr 7 2011. (2011)
• Hagberg Tomas och H. Isaksson ”Möjliga effekter av tjänstedirektivet”. Kommerskollegium. (2012)
• Harrisson, Glenn W., T. Rutherford och D. Tarr, “Product Standards, Imperfect Competition and Completion of the Market in the European Union”, World Bank Policy Research paper No 1293. (1994)
• Jordahl, Henrik (red.), “Den svenska tjänstesektorn”, Studentlitteratur. (2012)
• Kox, Henk och A. Lejour, “The Effect of the Services Directive on intra-EU trade and FDI”, Revue Economique, Vol 57 (4), pp. 747-769. (2006)
• Leonard, Dick, “Guide to the European Union” The Economist Books. (2010)
• Marsh, David, “The Euro: the Battle for the new Global Currency”, Yale University Press. (2009)
• McCormick, John, “Understanding The European Union: A Concise Introduction”, Palgrave Macmillan. (2011)
• Monti, Mario, “Den Inre Marknaden och Morgondagens Europa”, rapport från Europeiska kommissionen. (1997)
30
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
• Nordström, Håkan ”Regleringen av tjänstehandel inom EU”, kapitel i ”Den Svenska Tjänstesektorn” redigerad av Henrik Jordahl. (2012),
• Pelkmans, Jacques, “Single Market Revival”, Centre for European Policy Studies. (2010)
• Rajan, Raghuram G., “Fault Lines: How Hidden Fractures Still Threaten The World Economy”,
Princeton University Press. (2010)
• Stein, Peter, “Hur åldras huvudstadsregionen jämfört med övriga Europa”, anförande för Stockholms Handelskammare 9 november. (2011)
• Vetter, Stefan, ”The Single European Market 20 years on”, Deutsche Bank. (2013)
• “Vad hindrar Sveriges Utrikeshandel?”, Kommerskollegium 2010.
• ”Delivering a stronger Single Market”, Copenhagen Economics 2012.
• ”Economic Assessment of the Barriers to the Internal Market in Services”, Copenhagen Economics.
• “Eurostat Yearbook 2011”, Eurostat.
• “International Trade Statistics 2011”, World Trade Organization, WTO.
• “Protectionism alert”, The Economist June 20 2012.
• ”The economic consequences for the UK and the EU of completing the Single Market.” Department for Business, Innovation & Skills, February 2011.
• “The Single Market and Tomorrow’s Europe. A Progress Report From The European Commission”, 1996.
• “What Benefits from Completing the Single Market?”, CEPII, December 2011.
• “World Investment Report 2011” UNCTAD.
EFFEKTIVARE EKONOMI I EUROPA 2014:3
31
STOCKHOLMS HANDELSKAMMARE
Brunnsgatan 2
Box 160 50
103 21 Stockholm
Tel: 08 555 100 00
www.chamber.se
ISSN: 1654-1758
ANSVARIG ANALYS:
Andreas Åström
[email protected]
ANSVARIG KOMMUNIKATION:
Andreas Åström
[email protected]