JAG T R OR JAG VE T En utställning på Örebro läns museum FÖRORD Jag tror jag vet – kan läsas och uttalas på flera sätt, som ett påstående, ett utrop eller ett konstaterande. Betoningen kan läggas olika. Om jag tror så vet jag eller jag tror mig veta. Och hur är det idag? Har vi lämnat tron bakom oss och vet mer än vi någonsin tidigare gjort? Eller fortsätter vi tro fast vi inte förstår det? Med utställningen vill vi ge perspektiv på några av dagens samhällsutmaningar. Men även de besökare som vill se en vacker utställning med intressanta föremål ska känna sig tilltalade. Vi har gjort det bekvämt att sitta ned och titta och läsa. Utställningen består huvudsakligen av egna konst- och kulturhistoriska samlingar. Vi visar dem nu som angelägna samtalsämnen. Vår ambition är att föremålen i scenerna vi byggt ska tala med varandra och med publiken – kick-starta associativa förmågor och fantasi. Anslaget är reflekterande och tar avstamp i klassiska teman som att bli vuxen eller liv och död. Genom Kalle Haglunds poetiska texter till varje tema i utställningen vill vi ge besökaren en idé om de sammanhang vi på museet ser. Vi berättar även om föremålets historia, material och tillverkning, användning och återanvändning. Utställningens fyra teman hålls samman av vår tids kanske ödesfråga – den sociala sammanhållningen. Detta till trots att Sverige är ett av de länder i världen där den är som allra högst. I tankearbetet med utställningen har vi återkommit till det kitt som håller ihop ett samhälle och främjar en känsla av gemenskap och tillit. Ett samhälle i vilket de upplevda avstånden och konflikterna är små, där det är OK att vara olika. Där människor är solidariska med varandra. Samtidigt väntar stora utmaningar. Vissa av dessa – inte minst försvagningen av gemensamma symboler och erfarenheter – kan ett museum hjälpa till med att undersöka. I tider när hur vi lever förändras påtagligt behöver de sociala kontrakten omförhandlas. Nya gemenskaper ska mejslas fram. Men hur går det till? Svaren finns visserligen inte i historien eller i konsten, däremot de kan ge oss distans till det vi tar för givet, ibland genom att visa upp samtiden i en skrattspegel. Att balansera individ och grupp, rättigheter och skyldigheter, egennytta och solidaritet kräver eftertanke och tillgång till erfarenheter, inte minst kulturella och historiska. Birgitta Johansen, museichef Skyddshandskar Västra Mark, Örebro, 1931 – 1981 BARA FÖR M I TT E G E T B Ä STA Vad händer med ett samhälle där ordningen störs av människor som inte beter sig som de flesta gör? Där individer och grupper går emot rådande normer. Vad händer med traditioner, moral och familjer? Rädslan finns för att samhället kan upplösas och bli något annat än det alltid varit. Oigenkännligt och farligt. Då gäller det kanske att kontrollera och strama åt. Med både samhällets och individens bästa för ögonen. Unga som lyssnar på jazz och dansar på dansbanor på 1930-talet. Eller som åker raggarbil och lyssnar på Rock’n roll på 1950-talet. Som låter håret växa och lyssnar på pop, har häng på byxorna eller visar magen och rappar. I alla tider har vuxna förfasat sig över ungdomar. Särskilt tydligt har det blivit under 1900-talet då tonåring blivit ett begrepp och en grupp med egen kultur. Under andra hälften av 1900-talet fick allt fler bättre ekonomi. Samhället förändrades i snabb takt med teknisk utveckling och masskonsumtion. Efter andra världskriget stod England och Amerika som segrare. De kom därför att dominera populär- och ungdomskulturerna. Den snabba förändringen mellan det moderna och det gammalmodiga ledde till att skillnaden mellan vuxna och ungdomar blev större. Valmöjligheterna för hur man skulle leva sitt liv blev fler än tidigare. Av och till har det blossat upp debatter kring dansbanor, jazz, videovåld, dataspel, frisyrer, kläder och allt möjligt. Allt har setts som bevis på tonåringarnas lättja och omoral, på deras bristande uppfostran och sexuella lösaktighet. De vuxna har fruktat att samhället varit på väg mot förfall och upplösning. Jeans från Gul & Blå, 1970-tal Jeansen och mockavästen berättar om när det för första gången i västerländskt mode och ungdomskultur blev ok att luckra upp gränserna mellan manligt och kvinnligt. Kvinnor började bära långbyxor. Män kunde ha långt hår och till och med ett unisexmode uppstod. På ett plan var det en ”vanlig” tonårsrevolt som uttrycktes i kläder, mode och musik. Men förändringen gick djupare än så. En politisk jämställdhetskamp pågick och kvinnor kom in på områden inom politik, utbildning och arbetsliv som tidigare varit stängda. Världen är full av faror. Ungdomar är utsatta och sårbara. Ibland måste de kanske skyddas från sig själva, för sitt eget bästa. Skyddas från våld och kriminalitet och från allt som hör kroppen till. I vår tid tycker vi att västen och jeansen är minst sagt ofarliga. Vi har svårt att förstå moralpaniken som kläder och frisyrer skapade i sin tid. Men hur vet man om inslag i rådande ungdomskultur verkligen är farliga eller om det bara är ofarliga ungdomsnycker som går över med tiden? Mockaväst inköpt i New York, 1970 Raggare Albin Amelin, 1902 – 1975 Oljemålning, 1965 Det är inte bara ungdomar som måste kontrolleras. Albin Amelin var känd för temperament och mustiga färger. Han var en konstnär som var socialt och politiskt medveten. På målningen är personerna fria, moderna och upproriska. De gör revolt mot gamla värderingar. Amelin var 63 år när målningen kom till. Är det alltså vuxenvärldens bild av raggarnas fest vi ser? Ironiserar Amelin över sin generations moralpanik? Även gränsen mellan vad som anses manligt och kvinnligt bevakas. Patriarkala strukturer hör inte bara till historien utan påverkar oss också idag. Inom kulturer där familjen och ätten är den hörnpelare som samhället vilar på och kvinnan har sitt värde i att vara hustru och mor, är kvinnans oskuld viktig. Risken att det finns andra tänkbara arvingar än de inom äktenskapet ställer till problem. Därför måste kvinnans sexualitet kontrolleras. Kvinnor som går utanför gränsen anses lösaktiga och för skam över sig själva och över sin familj. Och när familjen, ätten, släkten är samhällets grund, kan den skammen hota hela samhället. Dessa strukturer finns kvar inom många samhällen idag, även om det – generellt sett – inte är så i dagens Sverige. Men det är inte många generationer sedan ett sådant tankesätt också präglade Sverige. Den vita färgen – oskuldens färg – på brudklänningen påminner oss om detta. Klänningen bars av Elin Wallin som gifte sig i Nikolaikyrkan i Örebro. Sidenet köptes in från Paris och klänningen syddes av stadens bästa sömmerskor. Elin Wallin var utbildad konstnär. Hon och hennes man bodde sedan i Stockholm och fick sju barn. Under 1800-talet blev det vanligt hos de rika att bära vit brudklänning. Den vita färgen är i den västerländska kulturen en symbol för renhet och oskuld. Brudklänning. Siden från Paris, foder av mohairylle Örebro, 1905 Madonnan – äldre tiders bild av en helig och ren moder. Under medeltiden vördades Maria inte bara som Jesu moder utan även som Guds moder. I egenskap av Guds moder är hon undantagen arvssynden och har ingen personlig synd. Hennes enastående mildhet, dygdighet och skönhet har framstått som ett kvinnoideal i långa tider. Från början har Sköllerstamadonnan haft Jesusbarnet i knät. Han satt vänd mot betraktaren. Jesusbarnet kunde plockas bort och användas till exempel i kyrkans julkrubba. Maria har hållit sina händer uppvända i bön. Madonna Sköllersta kyrka, Närke. Slutet av 1100-talet. Romansk stil, troligen tillverkad i Östergötland av lövträ. Stadens stenar Örebro, 1600-tal Stenarna var ett straffredskap som användes på kvinnor som hade varit otrogna eller haft sexuellt umgänge utan att vara gifta. De 18 kilo tunga stenarna hängdes över nacken och vilade på brösten. Kvinnan fick sedan vandra runt på Örebros gator och visa upp sig. Det skulle avskräcka från att vara lösaktig. Männen straffades också men blev inte lika hårt socialt dömda. Västra Marks sjukhus i Örebro öppnade år 1931. Det var ett statligt sjukhus för sinnesslöa kvinnor. Ett specialsjukhus för de som benämndes asociala imbecilla. Människor som på olika sätt inte ansågs passa in i det nya framväxande folkhemmet. Manlig och kvinnlig asocialitet definierades på olika sätt. Männen hade problem som bristande arbetslust i kombination med kriminalitet. Kvinnornas problem var att de var lösaktiga och erotiskt lagda. Det de hade gemensamt var att de var fattiga. Behandlingen på Västra Mark bestod i arbete. Om de intagna på olika sätt gjorde motstånd eller misskötte sig bestraffades de. De kunde spännas fast i sängen, få vantar av läder fastlåsta på händerna eller få sitta länge i heta bad under ett täcke där bara ansiktet stack upp. Många kvinnor på Västra Mark steriliserades.Det var ett villkor för att de skulle bli frisläppta. Samhället ville inte att de med sina dåliga gener skulle sätta barn till världen. Tvångströja Västra Mark, Örebro, 1931 – 1981 Behovet av att kontrollera individer blir ibland så stark att kroppen kontrolleras hårt, kanske till och med deformeras. I Kina fanns traditionen att binda kvinnans fötter så att de blev obrukbara. En människa med så deformerade fötter kunde inte gå. Hon fick fraktas med bärstol. Det var fint. Det markerade att hon var så välbärgad att hon inte behövde kroppsarbeta eller använda kroppen över huvud taget. Små fina fötter gjorde en kvinna attraktiv och säkrade att hon blev gift. Hennes största uppgift i livet var att föda en eller flera söner. Kvinnoskor Kina, 1800-tal Traditionen med lotusfötter fanns under 1000 år hos de allra rikaste familjerna i Kina. Det förekom ända in på 1900-talet. Fötterna skulle vara formade som en lotusknopp. Fylliga och runda vid hälen med en spetsig knopp färdig att brista i blom. Tårna bröts av, böjdes in under foten och lindades hårt. Höga klackar eller andra obekväma skor signalerade för länge sedan att man var så förnäm och rik att man inte behövde gå själv. I modern tid har de symboliserat modernitet och flärd. Under 1920- och 30-talen kunde även fattiga fabriksflickor ha råd att köpa sig höga klackar, spisa jazz och gå till dansbanor. Men jazzen sågs som farlig och ett hot mot samhället när den kom till Sverige. Unga flickor lockades att hänga på dansbanor i stället för att bli husmödrar. Högklackade skor, 1963 Korsett Märke: Spirella Mitten av 1900-talet Kvinnor har använt korsett i hundratals år. Man kunde snöra den olika hårt. Korsett användes även av kvinnor som kroppsarbetade. Ända sedan 1800-talet har den stått som en symbol för kvinnoförtryck och kontroll av kvinnans kropp och sexualitet. Modet med getingmidja har kommit och gått. Kvinnorna snörde sig verkligen väldigt hårt! De är många och allvarliga, biverkningarna av hård korsettsnörning. Till exempel: Andningssvårigheter och andfåddhet Matsmältningsbesvär Svimningsattacker Svag rygg Intryckt bröstkorg Deformerat bäcken Försvagad magmuskulatur Menstruationsrubbningar, missfall Dålig blodcirkulation Blåmärken och blödande skavsår Dålig kondition p.g.a. fysisk inaktivitet BRINNER FÖ R M I N S A K Grunden inom kristendomen är att Jesus offrade sig för människornas synder genom att dö på korset. Inom många kulturer och religioner i världen är det och har varit det främsta. Att offra sig för en högre sak. Att dö för det man tror på. Att brinna för något. Och egentligen är det väl en fin sak att ge upp sig själv för andra? Men när gränsen passeras och man i sin offervilja även skadar andra, är det fortfarande fint då? Att brinna på någon annans bekostnad… Eddy van Wessel är en dokumentärfotograf bosatt i Bergslagen som inriktat sig på att skildra konflikthärdar runt om i världen. Han återkommer flera gånger till samma platser och arbetar genom att skapa personliga relationer med de som bor där. Hans bild från 1995 av en familj i Groznyj, Tjetjenien, berättar om all denna brinnande övertygelse. De vandrar i ruinerna av det andra ställt till med när de “brann för sin sak...” Groznyj Eddy van Wessel, 1965 – Fotografi Världen har sett många krig i religionernas namn. För de kristna européer som reste till Mellanöstern på korståg under medeltiden var det yttersta hjältemodet martyrskapet, att offra sitt liv för kristendomen. Jihad finns inom islam och betyder strävan, att anstränga sig. Det har inte något med våld, martyrskap och strid att göra. Men inom vissa extremistiska grupper tolkas Jihad som att de ska kriga mot alla som inte är troende muslimer. Sedan hösten 2013 har ett 20-tal ungdomar från Vivalla i Örebro värvats till Islamska staten. Föräldrarna och samhället står maktlösa. Efter storstäderna är Vivalla det område i Sverige som är mest utsatt för radikal extremism. Det finns många faktorer som spelar in och bidrar till att förklara varför det har blivit så. Några av dem är gruppdynamik, kompisgäng och sociala medier. Kan man jämföra korstågen med extremismen idag? Handlar det om samma drivkrafter? Ja, kanske. Då som nu var manliga dygder som mod, beslutsamhet, rättrådighet och styrka ideal som påverkade starkt. Men inte bara dygder utan även våld, sex och pengar. Människor vallfärdade till Kräcklinge kyrka. De trodde att det här krucifixet kunde bota sjukdom. Triumfkrucifix satt placerade högt upp mellan koret och kyrksalen. Koret var en helig plats där bara prästen fick vara. Bilden skildrar Jesu död på korset och den slutgiltiga segern över döden. Olika bilder, målningar och skulpturer fanns runt om i kyrkorummet. De hjälpte människor som inte var läskunniga att förstå det religiösa budskapet. Experter säger att krucifixet är utfört av ”Kräcklingemästaren”. Mästaren hade en speciell och expressiv stil och skulpturen har ett intensivt uttryck av lidande och död. Vikingatidens och medeltidens mytiska hjälte framför andra var Sigurd Fafnesbane, som red på hästen Grane och bar svärdet Gram. Triumfkrucifix Kräcklinge kyrka, Närke, början av 1400-talet I sagan om Sigurd tar han sig in till sköldmön (kvinnlig krigare) Brynhild, som sovande finns i en klippborg bakom en eld. Han är mannen som väcker och vinner kvinnan. Tidigare i sagan har Sigurd dessutom dräpt en drake (Fafne) och tagit en skatt. Sigurd och Brynhild blir förälskade och får en dotter. De luras dock att gifta sig med syskonen Gudrun respektive Gunnar. Och så fortsätter förvecklingarna. På olika sätt har alla i sagan otur och luras att bryta eller bryter på egen hand mot hedersregler i samhället – sex utanför äktenskapet, oäkta barn, brutna eder, svek, mord och barnamord... Sagan slutar med att alla inblandade går grymma öden till mötes och dör. Sensmoralen är tydlig. Men Sigurd som ett manligt ideal påverkas inte. Är det de tragiska ödena som blir de främsta hjältarna även i vår tid? I Karlslund i Örebro finns ett gravfält – Jägarbacken. Det är från vikingatiden omkring 900 eKr. En vikingatida krigare som är begravd där var förmodligen till vardags bonde och knuten till en gård. Hans ideal handlade om det som Sigurd förkroppsligade – stridsvilja, styrka och mod. Striden var ett sätt att bli och vara man på. Hans efterlevande begravde honom med denna för tiden klassiska utrustning – svärd, yxa, spjut och sköld samt häst med betsel och stigbyglar – att användas även i livet efter detta. Mordet på Engelbrekt Sven X:et Erixson, 1899 – 1970 Oljemålning, 1941 Engelbrekt ledde ett uppror mot den danske kungen och hans våldsamma fogdar under 1400-talet. Upproret har i efterhand kallats frihetskrig. Engelbrekt mördades på en holme i Hjälmaren vid Göksholm på väg från Örebro till ett rådsmöte i Stockholm. Han begravdes i Nikolaikyrkan i Örebro och blev under en tid efteråt dyrkad som helgon. Efter reformationen 1527 blev han en nationalsymbol och sågs som en modig svensk upprorsledare mot dansken. Under 1800- talet fick Engelbrekt rollen som grundläggaren av vår demokrati och allmänhetens beskyddare. I senare tid har såväl extremhöger och nynazister som socialister använt honom som symbol. Aktivisterna kämpar för att vi redan här på jorden ska göra någonting bättre. Att skapa ett eget paradis här där vi är. Somliga kämpar för att bli någon och kanske bli ihågkommen som hjälte. Andra verkar i det tysta. En del tar till våld, andra använder fredliga medel. Kampen var kvinnlig rösträtt var långdragen. Arbetarrörelsen hade nog med klasskampen. Kvinnors rättigheter var inte lika viktigt utan skulle komma av sig själv om bara arbetarna fick det bättre. Kvinnokampen för rösträtt började som en mer intellektuell rörelse hos kvinnor från övre samhällsklasser med utbildning och ibland egna företag. År 1921 fick Sverige allmän och lika rösträtt. En välklädd kvinna bar utomhus och i offentliga sammanhang alltid hatt och handskar. Ibland kan vi urskilja vem som är aktivist och ibland kan vi det inte. Promenaddräkt Tidigt 1900-tal Fanor har använts av arbetarrörelsen och nykterhets- rörelsen i mer än 100 år. Ursprungligen var fanan ett militärt tecken som trupper samlades under. Under den franska revolutionen år 1789 och framför allt under revolutionsåret 1848 övergick fanan från att vara en militär symbol till att bli ett tecken på folklig makt. Den röda färgen fick fanorna när fackföreningsrörelsen valde en socialistisk inriktning. Fanorna visade ofta olika symboler. Vanliga motiv var handslaget som stod för broderskap, jordgloben för internationell solidaritet och soluppgången för dagen. Symboler för det egna förbundet kunde vara en sko för skoarbetarna, en räv för pälsarbetarna eller ett oxhuvud för slaktarna. Kvinnan på den här fanan är ”Marianne” – en frihets- och revolutionssymbol. Fanorna var viktiga som samlingssymboler. De användes bland annat under 1:a majdemonstrationer. De målades av specialiserade fanmålare. En känd fanmålare var Viktor Lindblad i Örebro som startade sin firma år 1896. Arbetarfana Svenska Sko- och läderarbetareförbundet Örebro, 1920 VAD VET JAG ? Religion och vetenskap. Tro och veta. Två sidor av samma mynt. Hur vi förklarar världen har varierat mellan olika tider och på olika platser. På medeltiden ansåg man att all vetenskap redan fanns. Gud hade alla svar. Det som inte människan kunde få svar på behövde man inte heller veta. Men nog har människan alltid varit nyfiken på att ta reda på mer och få svar på hur vi och världen fungerar. Och kunskap har alltid varit makt. Länge var grunden för en mans status och makt att han hade bildning. Den antika kulturen, filosofi, språk och historia stod högt i kurs. Allt vilade på kristen och biblisk grund. Världen hade en tydlig gudomlig ordning där Gud stod över människan och monarken däremellan. Den tidens vetenskap var inriktad på att bekräfta det man redan visste. Först senare, under upplysningstiden på 1700-talet, började man utforska saker empiriskt för att bygga ut ny kunskap på det vetenskapliga sätt vi är vana vid idag. Det finns något massivt, bestående och evigt kring en sådan här möbel. Syftet med bordet var att imponera. Ett bord av sten bär man inte med sig så lätt. Traditionen säger att bordet ursprungligen kommer från Kägleholms slott i Närke. Den berömde ägaren till slottet var Magnus Gabriel De la Gardie, medlem av Sveriges maktelit under 1600-talet. Ett bord av denna kvalitet var förmodligen placerat i ett rum som användes för representation. Det var tänkt att synas. Har det stått i ett bibliotek? Två närapå identiska bord har stått i entrén på Skoklosters slott sedan 1670-talet. Till museet har bordet kommit via studiesamlingen i Karolinska skolan i Örebro. Förr hade alla läroverk en samling föremål, som ett elevernas eget museum. Ofta var det etnografiska, botaniska och historiska föremål, ”fornsaker” som lärare och före detta elever skänkt till skolan. Föremålen i sig stod för kunskap och användes i undervisningen. Det här var före de öppna och allmänna museernas tid. Samlingar och den vetenskap de ansågs rymma var avsedda för några få, bildade människor. Stenbord. Troligen öländsk kalksten, mitten av 1600-talet. Dekorationer i relief av djur och jaktscener Ett antependium är ett tyg som hänger framför altaret i en kyrka. Och just detta antependium är verkligen något alldeles särskilt. Det gjordes om från en bordsduk på 1600-talet och skänktes av familjen De la Gardie på Kägleholms slott till Ödeby kyrka. Experter på olika museer har letat, men i hela världen finns inte något liknande tyg. Det är troligen tillverkat i England under 1600-talets första hälft. Tyget är dekorerat med broderade blommor och bär. På tyget finns också armillarsfärer, det är de runda formerna, små och stora. De är broderade i guld- och silvertråd. En armillarsfär är ett astronomiskt instrument som användes för att mäta avståndet mellan himlakroppar. Det är också ett redskap för att navigera över haven. 1600-1700-talen var den tidsperiod då européerna reste ut, upptäckte och erövrade den dittills okända världen. Man samlade in och satte namn på växter, man ritade kartor och gjorde världen till sin. Armillarsfärer användes då som en symbol för världsaltet, vetenskap och kunskap – och därmed också för makt. Det är därför armillarsfären finns på målningar av kungligheter under denna tid. Man visade upp och ståtade med sin kunskap. Är det ens möjligt idag? Antependium, Ödeby kyrka, Närke Troligen tillverkat i England, 1600-tal Dokument – originalavskrift av Olaus Petri Ur Stockholms stads tänkebok , 1525 Olaus Petri som föddes i Örebro år 1493 är mest känd som reformator. Han och hans bror Laurentius översatte Bibeln från latin till svenska. Men Olaus Petri var också historiker. Han arbetade på ett sätt som historiker tidigare inte gjort, han var skeptisk till hörsägen och gamla myter. Olaus Petri skrev en historisk svensk krönika, men den beslagtogs av kung Gustav Vasa. Först år 1818 kom den ut i tryck. Han sätt att se på historia var att återge vad som faktiskt skett, både det som var bra och dåligt. I reformationens anda ifrågasatte han att auktoriteter hade ensamrätt till sanningen. Vetenskapsmannen skulle vara kritisk och undersökande. Detta dokument skrev Olaus Petri som tjänsteman, sekreterare för rådstugan i Stockholm. Innehållet handlar om ett arvsskifte som orsakat en tvist om en fastighet. Olaus Petri var alltså även jurist. Han skrev ned regler för hur domare skulle vara. De trycktes år 1535 och utgör än i dag grunden för de domarregler som finns i Sveriges grundlag. Sverige är ett av de mest sekulariserade länderna i världen. Denna slutsats bygger på undersökningar där man har räknat på antal människor som säger att de aktivt utövar religion eller är medlemmar i en församling. Men religionen är ändå en viktig del av många människors liv. Människor söker sig fortfarande till kyrkan och andra heliga rum. Många av livets ritualer som dop, bröllop och årets högtider firas som religiösa fester med långa traditioner. Ciboriet användes i Stora Mellösa kyrka i den katolska riten. Sverige var katolskt till reformationen år 1527. Ciboriet innehöll invigd oblat, symbolen för Kristi kropp. Vid större mässor, helgonfester och processioner visades ciboriet med oblaten upp för församlingen. Ciboriet är rikt dekorerat med symboler. Rökelsekaret av brons har formen av en stavkyrka, en kyrkotyp som fanns under medeltiden. I den katolska riten symboliserar rökelsen bönen som går upp till himmelen. Rökelse har använts i flera religioner. Dofterna skulle avvärja onda makter. Vi hittar inte alltid en rationell förklaring för det vi upplever. Finns det mer än det vi kan se med ögat? Finns det liv efter döden? Finns det andra parallella världar vi kan få kontakt med om vi vill tillräckligt mycket eller anstränger oss på rätt sätt? Psykografen hade ett ritstift och man la den över en pappskiva med bokstäver. Om man försiktigt och lätt la handen ovanpå, rörde den sig över bokstäverna. På så sätt kunde andevärlden framföra budskap. Trodde man. Tror du? Rökelsekar, Sköllersta kyrka, Närke, 1200-tal Ciborium, Stora Mellösa kyrka, Närke, 1300-tal Psykograf, slutet av 1800-talet Vad ska vi tro? Hälsa, medicin, kost och livsstil är frågor där rätt och fel ständigt debatteras och omdefinieras. Gränsen mellan alternativ medicin och så kallad skolmedicin är flytande och har skiftat genom tiderna. På 1950-talet kartlades det så kallade ”kvacksalveriet” som bestod av homeopater, kloka gubbar och gummor, kiropraktorer, talpedagoger, psykoanalytiker, åderlåtare och elektroterapeuter. Det som ansågs som kvacksalveri då är idag i vissa fall fullt accepterat. Ibland är gränsen däremellan hårfin. Under 1800-talet använde människor ringar av mässing som sades alstra svaga galvaniska strömmar. De skulle hjälpa mot gikt, som är inflammation i leder. Ringarna tillverkades långt in på 1900-talet. I dag botas gikt med medicin. Men elektricitet används nu inom medicinen för att lindra smärta och bota depression till exempel. Giktring, 1800-1900-tal. Under koleraepidemierna i Sverige under 1800-talet bars ofta skyddande amuletter av koppar. Tron på att just koppar skulle skydda mot smitta hängde samman med att omgivningarna kring koppargruvan i Falun sades ha klarat sig lindrigare undan tidigare pestepidemier. Voltakors var också mycket populära som alternativ medicin. De bars i en kedja runt halsen och bestod av zink och koppar samt en tygbit indränkt i ättika. Man trodde att elektriska strömmar ledde genom korset och att det kunde bota värk och sjukdomar. Amuletter, voltakors, björntand Närke, sent 1800-tal En av demokratins grundpelare är att information ska vara fri och tillgänglig för många. Ett samhälle ska tåla kritiskt tänkande medborgare. Medborgarna ska ha rätt att protestera, ifrågasätta och yttra sig. I många totalitära system är detta begränsat. Där ska människor lyssna och lyda. Det finns ett samband mellan ett samhälles välstånd och hur bildade medborgarna är. Sveriges äldsta tryckfrihetsförordning från år 1766 byggde – enkelt uttryckt – på att ju fler människor som hade tillgång till politiska texter och lagar, och som dessutom kunde läsa och förstå dem, desto lugnare blev samhället. En stor obildad hop var farlig. Samhällets stabilitet var högre när medborgarna var bildade, lojala och fogliga. I Sveriges grundlag är yttrandefriheten en av de grundläggande rättigheterna. Ett sätt att dela upp historien är i fyra delar med utgångspunkt i muntlig tradition, skrivna dokument, tryck och elektronisk information. Den första är det skriftlösa samhället där kunskap bara förmedlades muntligt. Den andra är manuskripttiden där skriftkonsten fanns, men var exklusiv. Därefter banar boktryckarkonsten väg för snabbare spridning av idéer och kunskap, men också censur. Sist kommer vår egen tid, den elektroniska. Medier, teknik och internet är inte neutrala verktyg. De påverkar hur vi tar emot information och bearbetar den. Skrivmaskin, 1950-1960-tal Att ta studenten var förr något märkvärdigt, som bara ett fåtal gjorde. Ofta var det bara de som hade rika eller välutbildade föräldrar som tog studenten och nästan bara pojkar. Idag är det inte lätt att säga vad som är kunskap, vad som är vetenskap, vad som är fakta. Vi googlar. All information finns tillgänglig huller om buller för alla, några knapptryck bort via internets alla söksidor. Vad är informationen värd i denna form? Och tillgång till information innebär i sig inte att man får större kunskap. Studentmössa, Tekniska gymnasiet, Örebro 1946 Bäraren av mössan var en av de första kvinnliga kemiingenjörerna i Örebro. Under 1900- och 2000-talen har utbildningsnivån ökat mycket kraftigt i Sverige och den utvecklingen pågår fortfarande. Begreppet kunskapssamhälle används. Det betecknar till exempel att utbildning har högre status än kroppsarbete. Vi går längre i skolan och börjar arbeta senare i livet jämfört med för 50 år sedan. Blir vi allt smartare alltså? Vi vill förklara och förankra världen i rum och tid. Veta hur jorden står i relation till solen och månen. Och var vi människor befinner oss i världsalltet. Var exakt är vi och hur ska vi hitta mellan punkt a och punkt b? Människor har behov av fysiska gränser och av att mäta avstånden mellan platser. Tid och rum upplever vi som absolut sant – de finns alltid, går att mäta och förstå vetenskapligt. Men både tid och rum är egentligen konstruktioner av människan. Vi tror att vi vet att de finns. En lantmätarkedja användes förr till att mäta avstånd i skog och mark. Vanligen var kedjan 25 alnar lång, eller ca 14,8 m. I folktron berättas det om särskilda spöken som kallades skälvrängare. Det var avlidna människor som lurat till sig någon annans mark genom att flytta de råmärken som markerade gränsen mellan två ägor. Som straff fick de ingen ro i graven. De dömdes att gå längs markgränsen och dra sina lantmätarkedjor eller flytta gränspinnar som stod fel. Konsten att dela in dygnet i timmar och minuter är uråldrig. Men för de allra flesta människor har dygnet och året styrts av solen och dagsljuset. Klockor och urverk som mäter tiden i vardagen är en sen företeelse. Under 1800-talet när järnvägen kom och vi började arbeta i fabrik, då behövde tiden mätas. I Sverige fick alla gemensam tid år 1879 då svensk normaltid genomfördes i hela landet. Just det här timglaset har tillhört skepparåldermannen O Eklund i Örebro. Lantmäterikedja Timglas, 1700- eller 1800-tal HÖ R JAG HI T? Människor bildar samhällen genom att ha relationer till varandra. Sverige är ett av de länder i världen där den sociala sammanhållningen är som allra högst. Avstånden och konflikterna mellan grupperna upplevs som små och det är OK att vara olika. Känslan av tillhörighet och delad identitet är stark. Människor är solidariska med varandra. Ändå är segregation och sociala och ekonomiska klyftor ett problem. För vad händer när vi delar in oss i ”vi” och ”dom”? När några finns innanför och andra utanför. Hur ska majoritetssamhället klara av att hantera om hela grupper känner en så stark gemenskap att de själva ställer sig utanför det övriga samhällets gemenskap. Sverige och världen förändras i snabb takt. Mycket ter sig okänt och skrämmande. För hundra år sedan var det industrialiseringen och internationaliseringens följder som gav upphov till otrygghet. Det gamla sättet att leva – i byar, av jorden och enligt gamla traditioner – gällde inte längre. De ledande i samhället som politiker och forskare talade om raser och skillnader mellan folkslag. En romantisk och konstruerad bild av det traditionella Sverige odlades. Svensken hade en nationalkaraktär. Ännu i dag finns spår av detta tänkande – att det en gång funnits en enhetlig svensk bondekultur där alla var jämlika och tänkte likadant. En oproblematisk tid och plats att längta tillbaka till. Men också en grogrund för misstänksamhet mot det obekanta, det som inte riktigt hörde dit. Fotografiet föreställer en grupp män som sitter framför en av Gällersta forngårds byggnader. En av dem är Johan Lindström Saxon, hembygdsvän och mannen bakom forngården. Han var även med och tog fram Gällerstadräkten runt samma tid. Alla män på bilden bär Gällerstadräkten. Det ger en tydlig bild av strävan efter jämlikhet, av något gemensamt ursvenskt. En närkingsk form av nationalism. Folkdräkterna som konstruerades vid denna tid skulle likna böndernas gamla sätt att klä sig. Den svenska fria bondestamen utgjorde exempel på den ursvenska karaktären. Gällersta forngård, fotografi, 1920-tal Örebro läns museum Pojkdräkt Peter Johansson, 1964– Skulptur, 2004 Pojkdräkten har ett kurbitsliknande mönster som för tankarna till det traditionellt svenska. Den ser samtidigt ut som en uniform. Peter Johansson har länge använt tydliga svenska symboler som dalahästar och falukorvar i oväntade och provocerande sammanhang. Han kommer själv från Dalarna – ett landskap som ofta får representera det typiskt svenska. Han ser en hembygd i förfall och en svensk identitet på villovägar. Det finns en risk att man utesluter andra när man försöker bevara sin egen kultur. Vem får komma hit och bli ”en av oss”? Det finns historiska exempel på grupper som aldrig fått bli en del av ett ”vi”. Det har alltid funnits grupper och individer som stått utanför samhället, utan rättigheter och långt från makten. I det tidiga 1900-talets rasbiologiska tankar pekas romer och ”tattare” ut som icke önskvärda och mindervärdiga. Dessa grupper har levt i samhällets utkant. Fördomarna mot dem har djupa rötter och lever ännu kvar på många ställen i världen. Romernas historia har tidigare inte samlats in och dokumenterats av museer. Men på senare år har deras historia lyfts fram. En av grupperna benämns som resande. De levde förr som kringresande och livnärde sig på handel och hantverk. Resande fick i regel inte stanna längre än en kort period på varje plats. Men ibland lyckades man slå sig ner och bli bofasta, ofta i otillgängliga glesbygder och gränstrakter. I utställningen visas en samling ganska oansenliga fynd från Finnerödja i södra Närke. Här har en grupp resande tillsammans med hembygdsföreningen undersökt en boplats historia. De har gjort en arkeologisk utgrävning på en plats som kallas Krämarstan som var bebodd långt in på 1900-talet. Ordet krämare betyder köpman eller handlare. De resandes berättelser handlar om önskan att få tillhöra samhället och om stoltheten över sitt eget kulturarv. Utanförskap kan bidra till att svetsa en grupp samman. Det mest omdiskuterade plagget i Sverige är den muslimska kvinnodräkten. Den ser olika ut beroende på tradition, mode och vilken del av världen den kommer ifrån. Ibland är det bara en slöja över håret, ibland en dräkt som täcker ansikte och kropp. Just den här dräkten har museet samlat in från en kvinna i Örebro med somaliskt ursprung. Att kvinnor ska dölja sitt hår är en sed som funnits i många religioner och kulturer. I Sverige hade vuxna kvinnor något på huvudet i offentliga sammanhang långt in på 1900-talet. Muslimsk kvinnodräkt, Galabia, jalaabiib, niqab och masar. Somalia, 2004 Fattig eller rik? Förr såg man det som en del av samhällsordningen. Man föddes in i ett system där alla hade sin plats och det var inget man kunde ändra på. Fattigdom gjorde det möjligt för de mer förmögna att visa godhet och ge gåvor. De riktigt fattiga stod utanför den sociala gemenskapen. Det var i första hand kyrkans uppgift att ta hand om de fattiga i samhället. När man gick i kyrkan lade man en slant i fattigbössan. Pengarna användes till fattighuset där de gamla, sjuka, handikappade och orkeslösa skulle bo. Där det inte fanns fattigstugor fick de fattiga vandra runt på byn och hoppas på hjälp. Fattigbössa Viby kyrka, Närke, 1807. Tiggarklubba Vintrosa socken, Närke, 1779 ”Se på den arme” står det på tiggarklubban av trä med årtalet 1779. Det kallades att ”gå på byn” och tiggaren hade med sig klubban som en försäkran. Utan klubba hade den fattige inte rätt att begära något från byborna. hämtade klubban hos den bonde som senast hade hyst ett fattighjon och förde med sig den till nästa gård som stod på tur att ge mat och husrum. Det verkar som att det många gånger trots allt var bättre att vandra runt i gårdarna än att vara på fattighuset där det kunde vara både trångt, kallt och bråkigt. Fotografi, ca 1860 – 1870 Örebro läns museum Fotografiet föreställer Rappe Pelle och Brittan på Askersunds landsförsamlings fattighus. Båda två var födda på 1700-talet. En grupp som tydligt alltid stått utanför gemenskapen är de frihetsberövade. Brottslingarna. De har gått över gränsen och samhället vill inte ha med dem att göra. På Slottsgatan låg Örebro länsfängelse ända in på 1960-talet. Inskriptionen på botten av tallriken är svår att se men man kan läsa: ”1819 tager Bertil Wallin adjö, så djevlars fan anamma: om den dagen jag utsläpptes från.” Tallrik, bunke, sked Länsfängelset i Örebro 1800-tal Oftast är vi människor en del av en gemenskap. Vi kan tillhöra flera gemenskaper och grupper på samma gång. Ofta stärks en grupp av att hålla andra utanför. Historiskt sticker de manliga gemenskaperna ut. I de grupperna ägde inte kvinnor tillträde och där kunde gamla maktstrukturer frodas. Målningen föreställer ett enbart manligt sällskap ur Örebros borgerlighet under slutet av 1800-talet. Det finns en lång tradition av manliga sällskap; ordenssällskap, herrklubbar mm. I sällskapen ingick män med stort inflytande och de hade sitt ursprung i ståndsriksdag och skråväsende. Hemliga symboler, tecken och traditioner hör till. En del av detta har kunnat fortsätta ostört in i vår tid. Man kan spåra dem i föreningsliv och inom näringslivet. De kan vara svåra att upptäcka. Det kan bli problematiskt när makt och inflytandet över viktiga funktioner i samhället flyttar in i en sluten krets. Risken är att den blir en dold maktfaktor. Under de senaste hundra åren har många sällskap och nätverk luckrats upp. Kvinnligt deltagande, folkrörelser, sociala media, offentlighetsprinciper och genomsiktlighet har utmanat de gamla strukturerna. Kägelklubben Axel Borg, 1847 – 1916 Oljemålning, 1886 ”Knallpulvers-Jack” Bildkälla: Örebro stadsarkiv, ur polisens porträttsamling Fotografi, 1920-tal Idén om en sund själ i en sund kropp växte fram under 1900-talets början och många idrottsföreningar grundades. Även kvinnor kunde idrotta – men målet var då att deras kroppar skulle vara friska och starka för att bli goda mödrar. Vi vet att kvinnor rent fysiskt har samma förutsättningar att bli framgångsrika inom idrott som män. Ändå får manlig idrott mest uppmärksamhet i media. Typiska flicksporter kämpar på i motvind – de får lägre ekonomiska bidrag, sämre halltider och färre resurser. ” ”Social sammanhållning i ett samhälle har ett värde i sig och för att människor ska känna sig delaktiga och uppleva livskvalitet och välfärd. Det behövs också för att det ska finnas något som binder samman människor som annars inte har några relationer till varandra, för att människor ska vara villiga att betala skatt och följa olika lagar, och för att människor ska kunna samarbeta för att nå gemensamma mål och känna att de ingår i något som är större än dem själva.” Ur: Framtidskommissionen © 2016 Örebro läns museum Fotograf: Per Torgèn, Örebro läns museum Utgivare: Örebro läns museum Tryck: Prinfo Welins 2:a upplagan