JAG TROR JAG VET - Örebro läns museum

JAG T R OR JAG VE T
En utställning på Örebro läns museum
FÖRORD
Jag tror jag vet – kan läsas och uttalas på flera sätt, som ett påstående,
ett utrop eller ett konstaterande. Betoningen kan läggas olika.
Om jag tror så vet jag eller jag tror mig veta. Och hur är det idag?
Har vi lämnat tron bakom oss och vet mer än vi någonsin tidigare
gjort? Eller fortsätter vi tro fast vi inte förstår det? Med utställningen
vill vi ge perspektiv på några av dagens samhällsutmaningar.
Men även de besökare som vill se en vacker utställning med
intressanta föremål ska känna sig tilltalade. Vi har gjort det bekvämt
att sitta ned och titta och läsa. Utställningen består huvudsakligen
av egna konst- och kulturhistoriska samlingar. Vi visar dem nu som
angelägna samtalsämnen. Vår ambition är att föremålen i scenerna
vi byggt ska tala med varandra och med publiken – kick-starta
associativa förmågor och fantasi.
Anslaget är reflekterande och tar avstamp i klassiska teman som att
bli vuxen eller liv och död. Genom Kalle Haglunds poetiska texter
till varje tema i utställningen vill vi ge besökaren en idé om de
sammanhang vi på museet ser. Vi berättar även om föremålets
historia, material och tillverkning, användning och återanvändning.
Utställningens fyra teman hålls samman av vår tids kanske ödesfråga – den sociala sammanhållningen. Detta till trots att Sverige är
ett av de länder i världen där den är som allra högst. I tankearbetet
med utställningen har vi återkommit till det kitt som håller ihop ett
samhälle och främjar en känsla av gemenskap och tillit. Ett samhälle
i vilket de upplevda avstånden och konflikterna är små, där det är OK
att vara olika. Där människor är solidariska med varandra. Samtidigt
väntar stora utmaningar. Vissa av dessa – inte minst försvagningen av
gemensamma symboler och erfarenheter – kan ett museum hjälpa
till med att undersöka.
I tider när hur vi lever förändras påtagligt behöver de sociala
kontrakten omförhandlas. Nya gemenskaper ska mejslas fram.
Men hur går det till? Svaren finns visserligen inte i historien eller
i konsten, däremot de kan ge oss distans till det vi tar för givet, ibland
genom att visa upp samtiden i en skrattspegel. Att balansera individ
och grupp, rättigheter och skyldigheter, egennytta och solidaritet
kräver eftertanke och tillgång till erfarenheter, inte minst kulturella
och historiska.
Birgitta Johansen, museichef
Skyddshandskar
Västra Mark, Örebro, 1931 – 1981
BARA FÖR M I TT E G E T B Ä STA
Vad händer med ett samhälle där ordningen störs av människor
som inte beter sig som de flesta gör?
Där individer och grupper går emot rådande normer.
Vad händer med traditioner, moral och familjer?
Rädslan finns för att samhället kan upplösas och
bli något annat än det alltid varit.
Oigenkännligt och farligt.
Då gäller det kanske att kontrollera och strama åt.
Med både samhällets och individens bästa för ögonen.
Unga som lyssnar på jazz och dansar på dansbanor på 1930-talet. Eller som åker raggarbil
och lyssnar på Rock’n roll på 1950-talet. Som låter håret växa och lyssnar på pop, har häng
på byxorna eller visar magen och rappar. I alla tider har vuxna förfasat sig över ungdomar.
Särskilt tydligt har det blivit under 1900-talet då tonåring blivit ett begrepp och en grupp
med egen kultur.
Under andra hälften av 1900-talet fick allt fler bättre ekonomi. Samhället förändrades i snabb
takt med teknisk utveckling och masskonsumtion. Efter andra världskriget stod England och
Amerika som segrare. De kom därför att dominera populär- och ungdomskulturerna.
Den snabba förändringen mellan det moderna och det gammalmodiga ledde till att
skillnaden mellan vuxna och ungdomar blev större. Valmöjligheterna för hur man
skulle leva sitt liv blev fler än tidigare.
Av och till har det blossat upp debatter kring dansbanor, jazz, videovåld, dataspel, frisyrer,
kläder och allt möjligt. Allt har setts som bevis på tonåringarnas lättja och omoral, på deras
bristande uppfostran och sexuella lösaktighet. De vuxna har fruktat att samhället varit på
väg mot förfall och upplösning.
Jeans från Gul & Blå,
1970-tal
Jeansen och mockavästen berättar om när det
för första gången i västerländskt mode och ungdomskultur blev ok att luckra upp gränserna mellan
manligt och kvinnligt. Kvinnor började bära långbyxor. Män kunde ha långt hår och till och med
ett unisexmode uppstod.
På ett plan var det en ”vanlig” tonårsrevolt som
uttrycktes i kläder, mode och musik.
Men förändringen gick djupare än så. En politisk
jämställdhetskamp pågick och kvinnor kom in
på områden inom politik, utbildning och arbetsliv
som tidigare varit stängda.
Världen är full av faror. Ungdomar är utsatta och
sårbara. Ibland måste de kanske skyddas från sig
själva, för sitt eget bästa. Skyddas från våld och
kriminalitet och från allt som hör kroppen till.
I vår tid tycker vi att västen och jeansen är minst
sagt ofarliga. Vi har svårt att förstå moralpaniken
som kläder och frisyrer skapade i sin tid.
Men hur vet man om inslag i rådande ungdomskultur verkligen är farliga eller om det bara är
ofarliga ungdomsnycker som går över med tiden?
Mockaväst inköpt i New York,
1970
Raggare
Albin Amelin, 1902 – 1975
Oljemålning, 1965
Det är inte bara ungdomar som måste kontrolleras.
Albin Amelin var känd för temperament och mustiga
färger. Han var en konstnär som var socialt och politiskt
medveten. På målningen är personerna fria, moderna
och upproriska. De gör revolt mot gamla värderingar.
Amelin var 63 år när målningen kom till. Är det alltså
vuxenvärldens bild av raggarnas fest vi ser? Ironiserar
Amelin över sin generations moralpanik?
Även gränsen mellan vad som anses manligt och kvinnligt
bevakas. Patriarkala strukturer hör inte bara till historien
utan påverkar oss också idag. Inom kulturer där familjen
och ätten är den hörnpelare som samhället vilar på och
kvinnan har sitt värde i att vara hustru och mor, är
kvinnans oskuld viktig. Risken att det finns andra tänkbara
arvingar än de inom äktenskapet ställer till problem.
Därför måste kvinnans sexualitet kontrolleras. Kvinnor
som går utanför gränsen anses lösaktiga och för skam
över sig själva och över sin familj. Och när familjen, ätten,
släkten är samhällets grund, kan den skammen hota hela
samhället. Dessa strukturer finns kvar inom många
samhällen idag, även om det – generellt sett – inte är så
i dagens Sverige. Men det är inte många generationer
sedan ett sådant tankesätt också präglade Sverige.
Den vita färgen – oskuldens färg – på brudklänningen
påminner oss om detta.
Klänningen bars av Elin Wallin som gifte sig i Nikolaikyrkan i Örebro. Sidenet köptes in från Paris och
klänningen syddes av stadens bästa sömmerskor.
Elin Wallin var utbildad konstnär. Hon och hennes
man bodde sedan i Stockholm och fick sju barn.
Under 1800-talet blev det vanligt hos de rika att bära
vit brudklänning. Den vita färgen är i den västerländska
kulturen en symbol för renhet och oskuld.
Brudklänning. Siden från Paris, foder av mohairylle
Örebro, 1905
Madonnan – äldre tiders bild av
en helig och ren moder.
Under medeltiden vördades Maria inte
bara som Jesu moder utan även som Guds
moder. I egenskap av Guds moder är hon
undantagen arvssynden och har ingen
personlig synd.
Hennes enastående mildhet, dygdighet
och skönhet har framstått som ett
kvinnoideal i långa tider.
Från början har Sköllerstamadonnan haft
Jesusbarnet i knät. Han satt vänd mot
betraktaren. Jesusbarnet kunde plockas
bort och användas till exempel i kyrkans
julkrubba. Maria har hållit sina händer
uppvända i bön.
Madonna
Sköllersta kyrka, Närke. Slutet av 1100-talet.
Romansk stil, troligen tillverkad i Östergötland av lövträ.
Stadens stenar
Örebro, 1600-tal
Stenarna var ett straffredskap som användes på kvinnor som hade
varit otrogna eller haft sexuellt umgänge utan att vara gifta.
De 18 kilo tunga stenarna hängdes över nacken och vilade
på brösten. Kvinnan fick sedan vandra runt på Örebros gator och
visa upp sig. Det skulle avskräcka från att vara lösaktig.
Männen straffades också men blev inte lika hårt socialt dömda.
Västra Marks sjukhus i Örebro öppnade år 1931. Det var ett
statligt sjukhus för sinnesslöa kvinnor. Ett specialsjukhus för
de som benämndes asociala imbecilla. Människor som på
olika sätt inte ansågs passa in i det nya framväxande folkhemmet. Manlig och kvinnlig asocialitet definierades på olika
sätt. Männen hade problem som bristande arbetslust i kombination med kriminalitet. Kvinnornas problem var att de var
lösaktiga och erotiskt lagda. Det de hade gemensamt var att
de var fattiga.
Behandlingen på Västra Mark bestod i arbete. Om de intagna
på olika sätt gjorde motstånd eller misskötte sig bestraffades
de. De kunde spännas fast i sängen, få vantar av läder fastlåsta
på händerna eller få sitta länge i heta bad under ett täcke där
bara ansiktet stack upp.
Många kvinnor på Västra Mark steriliserades.Det var ett villkor
för att de skulle bli frisläppta. Samhället ville inte att de med
sina dåliga gener skulle sätta barn till världen.
Tvångströja
Västra Mark, Örebro, 1931 – 1981
Behovet av att kontrollera individer blir ibland så stark att kroppen kontrolleras
hårt, kanske till och med deformeras. I Kina fanns traditionen att binda kvinnans
fötter så att de blev obrukbara. En människa med så deformerade fötter kunde
inte gå. Hon fick fraktas med bärstol. Det var fint. Det markerade att hon
var så välbärgad att hon inte behövde kroppsarbeta eller använda kroppen
över huvud taget. Små fina fötter gjorde en kvinna attraktiv och säkrade
att hon blev gift. Hennes största uppgift i livet var att föda en eller flera
söner.
Kvinnoskor
Kina, 1800-tal
Traditionen med lotusfötter fanns under 1000 år hos de allra rikaste
familjerna i Kina. Det förekom ända in på 1900-talet. Fötterna skulle
vara formade som en lotusknopp. Fylliga och runda vid hälen med en
spetsig knopp färdig att brista i blom. Tårna bröts av, böjdes in under
foten och lindades hårt.
Höga klackar eller andra obekväma skor signalerade för länge sedan
att man var så förnäm och rik att man inte behövde gå själv. I modern
tid har de symboliserat modernitet och flärd. Under 1920- och 30-talen
kunde även fattiga fabriksflickor ha råd att köpa sig höga klackar, spisa
jazz och gå till dansbanor. Men jazzen sågs som farlig och ett hot mot
samhället när den kom till Sverige. Unga flickor lockades att hänga på
dansbanor i stället för att bli husmödrar.
Högklackade skor, 1963
Korsett
Märke: Spirella
Mitten av 1900-talet
Kvinnor har använt korsett i hundratals år.
Man kunde snöra den olika hårt. Korsett
användes även av kvinnor som kroppsarbetade.
Ända sedan 1800-talet har den stått som en
symbol för kvinnoförtryck och kontroll av
kvinnans kropp och sexualitet.
Modet med getingmidja har kommit och gått.
Kvinnorna snörde sig verkligen väldigt hårt!
De är många och allvarliga, biverkningarna av
hård korsettsnörning.
Till exempel:
Andningssvårigheter och andfåddhet
Matsmältningsbesvär
Svimningsattacker
Svag rygg
Intryckt bröstkorg
Deformerat bäcken
Försvagad magmuskulatur
Menstruationsrubbningar, missfall
Dålig blodcirkulation
Blåmärken och blödande skavsår
Dålig kondition p.g.a. fysisk inaktivitet
BRINNER FÖ R M I N S A K
Grunden inom kristendomen är att Jesus offrade sig för
människornas synder genom att dö på korset.
Inom många kulturer och religioner i världen är det
och har varit det främsta.
Att offra sig för en högre sak. Att dö för det man tror på.
Att brinna för något.
Och egentligen är det väl en fin sak att ge upp sig själv
för andra? Men när gränsen passeras och man i sin offervilja
även skadar andra, är det fortfarande fint då?
Att brinna på någon annans bekostnad…
Eddy van Wessel är en dokumentärfotograf bosatt i Bergslagen som inriktat sig på att skildra konflikthärdar runt om i
världen. Han återkommer flera gånger till samma platser och arbetar genom att skapa personliga relationer med de
som bor där. Hans bild från 1995 av en familj i Groznyj, Tjetjenien, berättar om all denna brinnande övertygelse.
De vandrar i ruinerna av det andra ställt till med när de “brann för sin sak...”
Groznyj
Eddy van Wessel, 1965 –
Fotografi
Världen har sett många krig i religionernas namn. För de kristna européer som reste till
Mellanöstern på korståg under medeltiden var det yttersta hjältemodet martyrskapet,
att offra sitt liv för kristendomen.
Jihad finns inom islam och betyder strävan, att anstränga sig. Det har inte något med våld,
martyrskap och strid att göra. Men inom vissa extremistiska grupper tolkas Jihad som att
de ska kriga mot alla som inte är troende muslimer.
Sedan hösten 2013 har ett 20-tal ungdomar från Vivalla i Örebro värvats till Islamska staten.
Föräldrarna och samhället står maktlösa. Efter storstäderna är Vivalla det område i Sverige
som är mest utsatt för radikal extremism. Det finns många faktorer som spelar in och bidrar
till att förklara varför det har blivit så. Några av dem är gruppdynamik, kompisgäng och
sociala medier.
Kan man jämföra korstågen med extremismen idag? Handlar det om samma drivkrafter?
Ja, kanske. Då som nu var manliga dygder som mod, beslutsamhet, rättrådighet och
styrka ideal som påverkade starkt. Men inte bara dygder utan även våld, sex och pengar.
Människor vallfärdade till Kräcklinge kyrka. De trodde
att det här krucifixet kunde bota sjukdom. Triumfkrucifix
satt placerade högt upp mellan koret och kyrksalen.
Koret var en helig plats där bara prästen fick vara.
Bilden skildrar Jesu död på korset och den slutgiltiga
segern över döden. Olika bilder, målningar och skulpturer
fanns runt om i kyrkorummet. De hjälpte människor som
inte var läskunniga att förstå det religiösa budskapet.
Experter säger att krucifixet är utfört av ”Kräcklingemästaren”. Mästaren hade en speciell och expressiv stil och
skulpturen har ett intensivt uttryck av lidande och död.
Vikingatidens och medeltidens mytiska hjälte
framför andra var Sigurd Fafnesbane, som red
på hästen Grane och bar svärdet Gram.
Triumfkrucifix
Kräcklinge kyrka, Närke, början av 1400-talet
I sagan om Sigurd tar han sig in till sköldmön (kvinnlig
krigare) Brynhild, som sovande finns i en klippborg
bakom en eld. Han är mannen som väcker och vinner
kvinnan. Tidigare i sagan har Sigurd dessutom dräpt en
drake (Fafne) och tagit en skatt. Sigurd och Brynhild blir
förälskade och får en dotter. De luras dock att gifta sig
med syskonen Gudrun respektive Gunnar.
Och så fortsätter förvecklingarna. På olika sätt har alla i
sagan otur och luras att bryta eller bryter på egen hand
mot hedersregler i samhället – sex utanför äktenskapet,
oäkta barn, brutna eder, svek, mord och barnamord...
Sagan slutar med att alla inblandade går grymma öden
till mötes och dör. Sensmoralen är tydlig. Men Sigurd som
ett manligt ideal påverkas inte. Är det de tragiska ödena
som blir de främsta hjältarna även i vår tid?
I Karlslund i Örebro finns ett gravfält – Jägarbacken.
Det är från vikingatiden omkring 900 eKr. En vikingatida
krigare som är begravd där var förmodligen till vardags
bonde och knuten till en gård.
Hans ideal handlade om det som Sigurd förkroppsligade
– stridsvilja, styrka och mod. Striden var ett sätt att bli och
vara man på. Hans efterlevande begravde honom med
denna för tiden klassiska utrustning – svärd, yxa, spjut och
sköld samt häst med betsel och stigbyglar – att användas
även i livet efter detta.
Mordet på Engelbrekt
Sven X:et Erixson, 1899 – 1970
Oljemålning, 1941
Engelbrekt ledde ett uppror mot den danske kungen och hans
våldsamma fogdar under 1400-talet. Upproret har i efterhand kallats
frihetskrig. Engelbrekt mördades på en holme i Hjälmaren vid
Göksholm på väg från Örebro till ett rådsmöte i Stockholm.
Han begravdes i Nikolaikyrkan i Örebro och blev under en tid efteråt
dyrkad som helgon. Efter reformationen 1527 blev han en nationalsymbol
och sågs som en modig svensk upprorsledare mot dansken.
Under 1800- talet fick Engelbrekt rollen som grundläggaren av vår
demokrati och allmänhetens beskyddare.
I senare tid har såväl extremhöger och nynazister som socialister använt
honom som symbol. Aktivisterna kämpar för att vi redan här på jorden
ska göra någonting bättre. Att skapa ett eget paradis här där vi är.
Somliga kämpar för att bli någon och kanske bli ihågkommen som
hjälte. Andra verkar i det tysta. En del tar till våld, andra använder
fredliga medel.
Kampen var kvinnlig rösträtt var långdragen. Arbetarrörelsen hade
nog med klasskampen. Kvinnors rättigheter var inte lika viktigt utan
skulle komma av sig själv om bara arbetarna fick det bättre. Kvinnokampen för rösträtt började som en mer intellektuell rörelse hos kvinnor
från övre samhällsklasser med utbildning och ibland egna företag.
År 1921 fick Sverige allmän och lika rösträtt. En välklädd kvinna bar
utomhus och i offentliga sammanhang alltid hatt och handskar.
Ibland kan vi urskilja vem som är aktivist och ibland kan vi det inte.
Promenaddräkt
Tidigt 1900-tal
Fanor har använts av arbetarrörelsen och nykterhets-
rörelsen i mer än 100 år. Ursprungligen var fanan ett
militärt tecken som trupper samlades under. Under den
franska revolutionen år 1789 och framför allt under
revolutionsåret 1848 övergick fanan från att vara en
militär symbol till att bli ett tecken på folklig makt.
Den röda färgen fick fanorna när fackföreningsrörelsen
valde en socialistisk inriktning. Fanorna visade ofta
olika symboler. Vanliga motiv var handslaget som stod
för broderskap, jordgloben för internationell solidaritet
och soluppgången för dagen. Symboler för det egna
förbundet kunde vara en sko för skoarbetarna, en räv för
pälsarbetarna eller ett oxhuvud för slaktarna.
Kvinnan på den här fanan är ”Marianne” – en frihets- och
revolutionssymbol. Fanorna var viktiga som samlingssymboler. De användes bland annat under 1:a majdemonstrationer. De målades av specialiserade fanmålare.
En känd fanmålare var Viktor Lindblad i Örebro som
startade sin firma år 1896.
Arbetarfana
Svenska Sko- och läderarbetareförbundet
Örebro, 1920
VAD VET JAG ?
Religion och vetenskap. Tro och veta. Två sidor av samma mynt.
Hur vi förklarar världen har varierat mellan olika tider och på olika
platser. På medeltiden ansåg man att all vetenskap redan fanns.
Gud hade alla svar. Det som inte människan kunde få svar på
behövde man inte heller veta.
Men nog har människan alltid varit nyfiken på att ta reda på mer
och få svar på hur vi och världen fungerar.
Och kunskap har alltid varit makt.
Länge var grunden för en mans status och makt att han hade bildning. Den antika
kulturen, filosofi, språk och historia stod högt i kurs. Allt vilade på kristen och biblisk
grund. Världen hade en tydlig gudomlig ordning där Gud stod över människan och
monarken däremellan.
Den tidens vetenskap var inriktad på att bekräfta det man redan visste. Först senare,
under upplysningstiden på 1700-talet, började man utforska saker empiriskt för att
bygga ut ny kunskap på det vetenskapliga sätt vi är vana vid idag.
Det finns något massivt, bestående och evigt kring en sådan här möbel. Syftet med
bordet var att imponera. Ett bord av sten bär man inte med sig så lätt. Traditionen
säger att bordet ursprungligen kommer från Kägleholms slott i Närke. Den berömde
ägaren till slottet var Magnus Gabriel De la Gardie, medlem av Sveriges maktelit under
1600-talet. Ett bord av denna kvalitet var förmodligen placerat i ett rum som användes
för representation. Det var tänkt att synas. Har det stått i ett bibliotek? Två närapå
identiska bord har stått i entrén på Skoklosters slott sedan 1670-talet.
Till museet har bordet kommit via studiesamlingen i Karolinska skolan i Örebro. Förr
hade alla läroverk en samling föremål, som ett elevernas eget museum. Ofta var det
etnografiska, botaniska och historiska föremål, ”fornsaker” som lärare och före detta
elever skänkt till skolan. Föremålen i sig stod för kunskap och användes i undervisningen.
Det här var före de öppna och allmänna museernas tid. Samlingar och den vetenskap
de ansågs rymma var avsedda för några få, bildade människor.
Stenbord. Troligen öländsk kalksten, mitten av 1600-talet.
Dekorationer i relief av djur och jaktscener
Ett antependium är ett tyg som hänger framför altaret i en kyrka. Och just detta
antependium är verkligen något alldeles särskilt. Det gjordes om från en bordsduk
på 1600-talet och skänktes av familjen De la Gardie på Kägleholms slott till Ödeby kyrka.
Experter på olika museer har letat, men i hela världen finns inte något liknande tyg.
Det är troligen tillverkat i England under 1600-talets första hälft. Tyget är dekorerat
med broderade blommor och bär. På tyget finns också armillarsfärer, det är de runda
formerna, små och stora. De är broderade i guld- och silvertråd.
En armillarsfär är ett astronomiskt instrument som användes för att mäta avståndet
mellan himlakroppar. Det är också ett redskap för att navigera över haven.
1600-1700-talen var den tidsperiod då européerna reste ut, upptäckte och erövrade
den dittills okända världen. Man samlade in och satte namn på växter,
man ritade kartor och gjorde världen till sin.
Armillarsfärer användes då som en symbol för världsaltet, vetenskap och kunskap –
och därmed också för makt. Det är därför armillarsfären finns på målningar av
kungligheter under denna tid. Man visade upp och ståtade med sin kunskap.
Är det ens möjligt idag?
Antependium, Ödeby kyrka, Närke
Troligen tillverkat i England, 1600-tal
Dokument – originalavskrift av Olaus Petri
Ur Stockholms stads tänkebok , 1525
Olaus Petri som föddes i Örebro år 1493 är mest känd som reformator. Han och hans
bror Laurentius översatte Bibeln från latin till svenska. Men Olaus Petri var också
historiker. Han arbetade på ett sätt som historiker tidigare inte gjort, han var skeptisk
till hörsägen och gamla myter. Olaus Petri skrev en historisk svensk krönika, men den
beslagtogs av kung Gustav Vasa. Först år 1818 kom den ut i tryck. Han sätt att se på
historia var att återge vad som faktiskt skett, både det som var bra och dåligt.
I reformationens anda ifrågasatte han att auktoriteter hade ensamrätt till sanningen.
Vetenskapsmannen skulle vara kritisk och undersökande.
Detta dokument skrev Olaus Petri som tjänsteman, sekreterare för rådstugan i
Stockholm. Innehållet handlar om ett arvsskifte som orsakat en tvist om en fastighet.
Olaus Petri var alltså även jurist. Han skrev ned regler för hur domare skulle vara.
De trycktes år 1535 och utgör än i dag grunden för de domarregler som finns i
Sveriges grundlag.
Sverige är ett av de mest sekulariserade länderna i världen. Denna slutsats bygger på
undersökningar där man har räknat på antal människor som säger att de aktivt utövar
religion eller är medlemmar i en församling. Men religionen är ändå en viktig del av
många människors liv. Människor söker sig fortfarande till kyrkan och andra heliga rum.
Många av livets ritualer som dop, bröllop och årets högtider firas som religiösa fester
med långa traditioner.
Ciboriet användes i Stora Mellösa kyrka i den
katolska riten. Sverige var katolskt till reformationen
år 1527. Ciboriet innehöll invigd oblat, symbolen
för Kristi kropp. Vid större mässor, helgonfester och
processioner visades ciboriet med oblaten upp för
församlingen. Ciboriet är rikt dekorerat med
symboler.
Rökelsekaret av brons har formen av en stavkyrka,
en kyrkotyp som fanns under medeltiden. I den
katolska riten symboliserar rökelsen bönen som
går upp till himmelen. Rökelse har använts i flera
religioner. Dofterna skulle avvärja onda makter.
Vi hittar inte alltid en rationell förklaring för det vi
upplever. Finns det mer än det vi kan se med ögat?
Finns det liv efter döden? Finns det andra parallella
världar vi kan få kontakt med om vi vill tillräckligt
mycket eller anstränger oss på rätt sätt? Psykografen
hade ett ritstift och man la den över en pappskiva med
bokstäver. Om man försiktigt och lätt la handen ovanpå,
rörde den sig över bokstäverna. På så sätt kunde
andevärlden framföra budskap. Trodde man. Tror du?
Rökelsekar, Sköllersta kyrka, Närke, 1200-tal
Ciborium, Stora Mellösa kyrka, Närke, 1300-tal
Psykograf, slutet av 1800-talet
Vad ska vi tro? Hälsa, medicin, kost och livsstil är frågor där rätt och fel ständigt debatteras
och omdefinieras. Gränsen mellan alternativ medicin och så kallad skolmedicin är flytande
och har skiftat genom tiderna. På 1950-talet kartlades det så kallade ”kvacksalveriet” som
bestod av homeopater, kloka gubbar och gummor, kiropraktorer, talpedagoger,
psykoanalytiker, åderlåtare och elektroterapeuter. Det som ansågs som kvacksalveri
då är idag i vissa fall fullt accepterat. Ibland är gränsen däremellan hårfin.
Under 1800-talet använde människor ringar av mässing som sades alstra svaga galvaniska
strömmar. De skulle hjälpa mot gikt, som är inflammation i leder. Ringarna tillverkades långt
in på 1900-talet. I dag botas gikt med medicin. Men elektricitet används nu inom medicinen
för att lindra smärta och bota depression till exempel.
Giktring, 1800-1900-tal.
Under koleraepidemierna i Sverige under 1800-talet
bars ofta skyddande amuletter av koppar. Tron på att just
koppar skulle skydda mot smitta hängde samman med
att omgivningarna kring koppargruvan i Falun sades ha
klarat sig lindrigare undan tidigare pestepidemier.
Voltakors var också mycket populära som alternativ
medicin. De bars i en kedja runt halsen och bestod av
zink och koppar samt en tygbit indränkt i ättika.
Man trodde att elektriska strömmar ledde genom
korset och att det kunde bota värk och sjukdomar.
Amuletter, voltakors, björntand
Närke, sent 1800-tal
En av demokratins grundpelare är att information ska vara fri
och tillgänglig för många. Ett samhälle ska tåla kritiskt tänkande
medborgare. Medborgarna ska ha rätt att protestera, ifrågasätta
och yttra sig. I många totalitära system är detta begränsat. Där ska
människor lyssna och lyda. Det finns ett samband mellan ett
samhälles välstånd och hur bildade medborgarna är.
Sveriges äldsta tryckfrihetsförordning från år 1766 byggde – enkelt
uttryckt – på att ju fler människor som hade tillgång till politiska
texter och lagar, och som dessutom kunde läsa och förstå dem,
desto lugnare blev samhället. En stor obildad hop var farlig.
Samhällets stabilitet var högre när medborgarna var bildade,
lojala och fogliga. I Sveriges grundlag är yttrandefriheten en av
de grundläggande rättigheterna.
Ett sätt att dela upp historien är i fyra delar med utgångspunkt i
muntlig tradition, skrivna dokument, tryck och elektronisk
information. Den första är det skriftlösa samhället där kunskap
bara förmedlades muntligt. Den andra är manuskripttiden där
skriftkonsten fanns, men var exklusiv. Därefter banar boktryckarkonsten väg för snabbare spridning av idéer och kunskap, men
också censur. Sist kommer vår egen tid, den elektroniska.
Medier, teknik och internet är inte neutrala verktyg.
De påverkar hur vi tar emot information och bearbetar den.
Skrivmaskin, 1950-1960-tal
Att ta studenten var förr något märkvärdigt, som bara ett fåtal gjorde. Ofta var det bara de som hade rika eller
välutbildade föräldrar som tog studenten och nästan bara pojkar. Idag är det inte lätt att säga vad som är
kunskap, vad som är vetenskap, vad som är fakta. Vi googlar. All information finns tillgänglig huller om buller för alla,
några knapptryck bort via internets alla söksidor.
Vad är informationen värd i denna form?
Och tillgång till information
innebär i sig inte att man
får större kunskap.
Studentmössa, Tekniska gymnasiet, Örebro 1946
Bäraren av mössan var en av de första kvinnliga
kemiingenjörerna i Örebro.
Under 1900- och 2000-talen har utbildningsnivån ökat mycket kraftigt i
Sverige och den utvecklingen pågår fortfarande. Begreppet kunskapssamhälle
används. Det betecknar till exempel att utbildning har högre status än kroppsarbete. Vi går längre i skolan och börjar arbeta senare i livet jämfört med för 50 år
sedan. Blir vi allt smartare alltså? Vi vill förklara och förankra världen i rum och tid.
Veta hur jorden står i relation till solen och månen. Och var vi människor befinner
oss i världsalltet. Var exakt är vi och hur ska vi hitta mellan punkt a och punkt b?
Människor har behov av fysiska gränser och av att mäta avstånden mellan platser.
Tid och rum upplever vi som absolut sant – de finns alltid, går att mäta och förstå
vetenskapligt. Men både tid och rum är egentligen konstruktioner av människan.
Vi tror att vi vet att de finns.
En lantmätarkedja användes förr till att mäta avstånd i skog och mark.
Vanligen var kedjan 25 alnar lång, eller ca 14,8 m. I folktron berättas det om
särskilda spöken som kallades skälvrängare. Det var avlidna människor som lurat
till sig någon annans mark genom att flytta de råmärken som markerade gränsen
mellan två ägor. Som straff fick de ingen ro i graven. De dömdes att gå längs
markgränsen och dra sina lantmätarkedjor eller flytta gränspinnar som stod fel.
Konsten att dela in dygnet i timmar och minuter är uråldrig. Men för de allra flesta
människor har dygnet och året styrts av solen och dagsljuset. Klockor och urverk
som mäter tiden i vardagen är en sen företeelse. Under 1800-talet när järnvägen
kom och vi började arbeta i fabrik, då behövde tiden mätas. I Sverige fick alla
gemensam tid år 1879 då svensk normaltid genomfördes i hela landet.
Just det här timglaset har tillhört skepparåldermannen O Eklund i Örebro.
Lantmäterikedja
Timglas, 1700- eller 1800-tal
HÖ R JAG HI T?
Människor bildar samhällen genom att ha relationer till varandra.
Sverige är ett av de länder i världen där den sociala sammanhållningen är som allra högst. Avstånden och konflikterna
mellan grupperna upplevs som små och det är OK att vara olika.
Känslan av tillhörighet och delad identitet är stark. Människor är
solidariska med varandra. Ändå är segregation och sociala och
ekonomiska klyftor ett problem. För vad händer när vi delar in
oss i ”vi” och ”dom”? När några finns innanför och andra utanför.
Hur ska majoritetssamhället klara av att hantera om hela grupper
känner en så stark gemenskap att de själva ställer sig utanför det
övriga samhällets gemenskap.
Sverige och världen förändras i snabb takt. Mycket
ter sig okänt och skrämmande. För hundra år sedan
var det industrialiseringen och internationaliseringens
följder som gav upphov till otrygghet. Det gamla
sättet att leva – i byar, av jorden och enligt gamla
traditioner – gällde inte längre.
De ledande i samhället som politiker och forskare
talade om raser och skillnader mellan folkslag. En
romantisk och konstruerad bild av det traditionella
Sverige odlades. Svensken hade en nationalkaraktär.
Ännu i dag finns spår av detta tänkande – att det en
gång funnits en enhetlig svensk bondekultur där alla
var jämlika och tänkte likadant. En oproblematisk
tid och plats att längta tillbaka till. Men också en
grogrund för misstänksamhet mot det obekanta, det
som inte riktigt hörde dit.
Fotografiet föreställer en grupp män som sitter framför
en av Gällersta forngårds byggnader. En av dem är Johan
Lindström Saxon, hembygdsvän och mannen bakom forngården. Han var även med och tog fram Gällerstadräkten
runt samma tid.
Alla män på bilden bär Gällerstadräkten. Det ger en tydlig
bild av strävan efter jämlikhet, av något gemensamt ursvenskt. En närkingsk form av nationalism. Folkdräkterna
som konstruerades vid denna tid skulle likna böndernas
gamla sätt att klä sig. Den svenska fria bondestamen
utgjorde exempel på den ursvenska karaktären.
Gällersta forngård, fotografi, 1920-tal
Örebro läns museum
Pojkdräkt
Peter Johansson, 1964–
Skulptur, 2004
Pojkdräkten har ett kurbitsliknande mönster som för tankarna till
det traditionellt svenska. Den ser samtidigt ut som en uniform.
Peter Johansson har länge använt tydliga svenska symboler som dalahästar och falukorvar i oväntade och provocerande sammanhang.
Han kommer själv från Dalarna – ett landskap som ofta får representera
det typiskt svenska. Han ser en hembygd i förfall och en svensk identitet
på villovägar. Det finns en risk att man utesluter andra när man försöker
bevara sin egen kultur.
Vem får komma hit och bli ”en av oss”? Det finns historiska
exempel på grupper som aldrig fått bli en del av ett ”vi”. Det har alltid
funnits grupper och individer som stått utanför samhället, utan
rättigheter och långt från makten.
I det tidiga 1900-talets rasbiologiska tankar pekas romer och ”tattare”
ut som icke önskvärda och mindervärdiga. Dessa grupper har levt i
samhällets utkant. Fördomarna mot dem har djupa rötter och lever
ännu kvar på många ställen i världen. Romernas historia har tidigare
inte samlats in och dokumenterats av museer. Men på senare år har
deras historia lyfts fram. En av grupperna benämns som resande.
De levde förr som kringresande och livnärde sig på handel och hantverk.
Resande fick i regel inte stanna längre än en kort period på varje plats.
Men ibland lyckades man slå sig ner och bli bofasta, ofta i otillgängliga
glesbygder och gränstrakter.
I utställningen visas en samling ganska oansenliga fynd från
Finnerödja i södra Närke. Här har en grupp resande tillsammans
med hembygdsföreningen undersökt en boplats historia.
De har gjort en arkeologisk utgrävning på en plats som kallas
Krämarstan som var bebodd långt in på 1900-talet.
Ordet krämare betyder köpman eller handlare.
De resandes berättelser handlar om önskan att få tillhöra samhället
och om stoltheten över sitt eget kulturarv. Utanförskap kan bidra till
att svetsa en grupp samman.
Det mest omdiskuterade plagget i Sverige är den muslimska
kvinnodräkten. Den ser olika ut beroende på tradition, mode och
vilken del av världen den kommer ifrån. Ibland är det bara en slöja
över håret, ibland en dräkt som täcker ansikte och kropp.
Just den här dräkten har museet samlat in från en kvinna i
Örebro med somaliskt ursprung.
Att kvinnor ska dölja sitt hår är en sed som funnits i många religioner
och kulturer. I Sverige hade vuxna kvinnor något på huvudet i
offentliga sammanhang långt in på 1900-talet.
Muslimsk kvinnodräkt, Galabia, jalaabiib, niqab och masar.
Somalia, 2004
Fattig eller rik? Förr såg man det som en
del av samhällsordningen. Man föddes in i
ett system där alla hade sin plats och det var
inget man kunde ändra på. Fattigdom gjorde
det möjligt för de mer förmögna att visa
godhet och ge gåvor. De riktigt fattiga stod
utanför den sociala gemenskapen.
Det var i första hand kyrkans uppgift att ta
hand om de fattiga i samhället. När man gick
i kyrkan lade man en slant i fattigbössan.
Pengarna användes till fattighuset där de
gamla, sjuka, handikappade och orkeslösa
skulle bo. Där det inte fanns fattigstugor fick
de fattiga vandra runt på byn och hoppas på
hjälp.
Fattigbössa
Viby kyrka, Närke, 1807.
Tiggarklubba
Vintrosa socken, Närke, 1779
”Se på den arme” står det på tiggarklubban av trä med årtalet 1779.
Det kallades att ”gå på byn” och tiggaren hade med sig klubban
som en försäkran.
Utan klubba hade den fattige inte rätt att begära något från byborna.
hämtade klubban hos den bonde som senast hade
hyst ett fattighjon och förde med sig den till nästa gård som
stod på tur att ge mat och husrum. Det verkar som att det många
gånger trots allt var bättre att vandra runt i gårdarna än att vara
på fattighuset där det kunde vara både trångt, kallt och bråkigt.
Fotografi, ca 1860 – 1870
Örebro läns museum
Fotografiet föreställer Rappe Pelle och
Brittan på Askersunds landsförsamlings fattighus. Båda två var födda
på 1700-talet.
En grupp som tydligt alltid stått utanför
gemenskapen är de frihetsberövade. Brottslingarna.
De har gått över gränsen och samhället vill inte ha
med dem att göra.
På Slottsgatan låg Örebro länsfängelse ända in på
1960-talet. Inskriptionen på botten av tallriken är
svår att se men man kan läsa:
”1819 tager Bertil Wallin adjö, så djevlars fan
anamma: om den dagen jag utsläpptes från.”
Tallrik, bunke, sked
Länsfängelset i Örebro
1800-tal
Oftast är vi människor en del av en gemenskap. Vi kan tillhöra flera gemenskaper och
grupper på samma gång. Ofta stärks en grupp av att hålla andra utanför. Historiskt
sticker de manliga gemenskaperna ut. I de grupperna ägde inte kvinnor tillträde och
där kunde gamla maktstrukturer frodas.
Målningen föreställer ett enbart manligt sällskap ur Örebros borgerlighet under
slutet av 1800-talet. Det finns en lång tradition av manliga sällskap; ordenssällskap,
herrklubbar mm. I sällskapen ingick män med stort inflytande och de hade sitt
ursprung i ståndsriksdag och skråväsende. Hemliga symboler, tecken och
traditioner hör till. En del av detta har kunnat fortsätta ostört in i vår tid.
Man kan spåra dem i föreningsliv och inom näringslivet. De kan vara svåra att
upptäcka. Det kan bli problematiskt när makt och inflytandet över viktiga
funktioner i samhället flyttar in i en sluten krets.
Risken är att den blir en dold maktfaktor. Under de senaste hundra åren har många
sällskap och nätverk luckrats upp. Kvinnligt deltagande, folkrörelser, sociala media,
offentlighetsprinciper och genomsiktlighet har utmanat de gamla strukturerna.
Kägelklubben
Axel Borg, 1847 – 1916
Oljemålning, 1886
”Knallpulvers-Jack”
Bildkälla: Örebro stadsarkiv, ur polisens porträttsamling
Fotografi, 1920-tal
Idén om en sund själ i en sund kropp växte fram under 1900-talets början och många
idrottsföreningar grundades. Även kvinnor kunde idrotta – men målet var då att
deras kroppar skulle vara friska och starka för att bli goda mödrar. Vi vet att kvinnor
rent fysiskt har samma förutsättningar att bli framgångsrika inom idrott som män.
Ändå får manlig idrott mest uppmärksamhet i media.
Typiska flicksporter kämpar på i motvind – de får lägre ekonomiska bidrag,
sämre halltider och färre resurser.
” ”Social sammanhållning i ett samhälle har ett värde i sig och för att människor ska
känna sig delaktiga och uppleva livskvalitet och välfärd. Det behövs också för att det
ska finnas något som binder samman människor som annars inte har några relationer
till varandra, för att människor ska vara villiga att betala skatt och följa olika lagar,
och för att människor ska kunna samarbeta för att nå gemensamma mål och känna
att de ingår i något som är större än dem själva.”
Ur: Framtidskommissionen
© 2016 Örebro läns museum
Fotograf: Per Torgèn, Örebro läns museum
Utgivare: Örebro läns museum
Tryck: Prinfo Welins
2:a upplagan