Dialog om forskningskommunikation lockade många
Vart tar all intressant forskning vägen? Hur görs den mer lättåtkomlig? Kan man ställa
samma krav på vidareutbildning av lärare som av läkare?
Det var några av frågorna om kommunikation mellan lärare, rektorer och forskare som
diskuterades vid Dialogkonferensen på Malmö högskola i början av oktober.
Ibland fungerar vanlig, gammaldags lärarpedagogik alldeles utmärkt. Speciellt om auditoriet
består av rektorer, specialpedagoger, professorer, informatörer, forskare och förskollärare.
– Vill ni som kontinuerligt läser webbplatsen skolporten.com räcka upp en arm, bad Katarina
Pettersson Brdarski – informationsansvarig vad gäller utbildningsvetenskap vid en av
arrangörerna, Vetenskapsrådet.
Cirka 50 av de 60 deltagarna visade sig ofta besökte portalen som nischat sig på avhandlingar
inom pedagogik.
Varefter hon frågade hur många som prenumererade på nyhetsbrevet från ”forskning.se”eller
använde sig av webbplatsen. Forskning.se har ett vidare perspektiv och bevakar alla
ämnesområden men har på webbplatsen en särskild ingång för skolans lärare.
Fyra, eventuellt fem, försiktiga händer höjdes.
Snabbenkäten åskådliggjorde på ett drastiskt sätt konferensens egentliga utgångspunkt –
forskning har svårt att nå brukarna, skolans aktörer.
Förmiddagen ägnades åt presentationen av forskningsnyheternas aktörer och arenor.
Eftermiddagen åt gruppdiskussioner och bland annat frågan om ”Drömscenario”.
Några färdiga lösningar presenterades inte, vilket heller inte var syftet. Däremot spreds många
idéer och konkreta förslag på hur kommunikationen kan förbättras på Dialogkonferensen – ett
samarbete mellan förutom VR också ”forskning.se”. RUC och Lärarutbildningen vid Malmö
högskola. Mötet mellan skolans rektorer och lärare och forskarna från Malmö högskola var en
viktig del av dagen. Genom att mötas och diskutera ökar utbytet mellan aktörerna och
intresset för varandras verksamheter blir större.
Ett nytt kollektivt minne
En av dem som efterlyste ett nytt ”kollektivet minne” var Lotta Kårlind, utbildningschef för
den statliga rektorsutbildningen vid enheten för skolutveckling och ledarskap,
Lärarutbildningen på Malmö högskola.
Som symbol för hur två storheter kan samarbeta och växa valde hon Ideon i Lund – den
gigantiska ”forskarstad” som för 25 år sedan bestod av blott en träbarack och en stark vision
hos dåvarande landshövdingen Nils Hörjel.
Han insåg att forskning och näringsliv måste samarbete och undanröjde personligen, genom
stora nätverk och mycket makt, alla regionala hinder. När till exempel ett möte på
Länsstyrelsen skulle ställas in på grund av skånskt snökaos beordrade han fram militära
bandvagnar till alla ledamöterna.
– Det finns så mycket spännande och god skolutveckling på skolorna som förtjänar att
dokumenteras och bevaras. Till exempel i en sökbar databas. En sådan borde finnas på
regional nivå, vid regionens högskolor, som ofta är inblandade i utvecklingsprojekten.
Tillsammans kan de ta ansvar för uppbyggnaden. Lärosätena skulle på det sättet lyfta sin
samverkansuppgift och belysa både beprövad erfarenhet och forskning.
–Ett slags kollektivt minne eftersom vi alltför ofta tvingas börja om. Det finns en uppenbar
brist på systematik i insamlandet av kunskap på den här nivån.
Regionala forskningsprojekt med nationell utblick
Deltagarna fick också en bred och intressant inblick i några av de regionala
forskningsprojekten med nationell bärighet.
Professor i pedagogik med inriktning mot yngre barn, Ingegerd Tallberg-Broman,
presenterade ett projekt vid Malmö högskolas forskarskola och efterlyste mer kunskap om
barndom, lärande och ämnesdidaktik.
Sven Persson, docent i pedagogik och universitetslektor i pedagogik vid enheten Individ och
Samhälle berättade om sin egen forskning men presenterade även ”ett projektet typiskt för det
Malmö högskola kallar praktiknära forskning”.
Sex licentiatstudenter forskar på halvtid, har trettio procent utvecklingsarbete inom staden,
och tjugo procent ordinarie undervisning. Vad som skiljer det här från andra, liknande projekt,
är att alla har en anknytning till Malmös skolplan.
Några av fördelarna är att forskningen kommer närmare skolmiljön, att det finns en direkt
”brukare” i Malmö Stad och som Sven Persson formulerade det:
– Man sitter inte på högskolan utan man kan behålla sin läraridentitet.
Andra forskningsmiljöer som presenterades var bland annat forskningscirklar, forskarskolor
och de tankesmedjor som redan finns i 27 kommuner.
Kerstin Larsson, chef för Resurscentrum för Mångfaldens Skola i Malmö, hävdade att det var
mycket ”fnys” i lärarrummen när man börjar prata om skolforskningsresultat. Hon försäkrade
också att hon, i sin gamla roll som rektor ”många gånger önskat att jag hade en forskare på
skolan”.
Förutom svårigheterna att finna forskningsresultat berörde flera talare även tidsaspekten och
att bristen på karriärvägar gör lärarna mindre intresserade av fortbildning. En talare jämförde
lärar- med läkaryrket och konstaterade att läkare, tillskillnad från lärare, har ett personligt
ansvar att hela tiden vara uppdaterade vad gäller de senaste vetenskapliga rönen.
Katarina Pettersson Brdarski berättade om VR:s informationsverksamhet och slog fast att man
inte kunde arbeta mot nästan 300 enskilda kommuner utan måste etablera kommunikationen
på andra arenor.
Som redan existerande mötesplatser nämnde hon universiteten och högskolornas
fortbildningsdagar, Nationella resurscentra, olika tidskrifter, RUC, Resultatdialog, Skolforum,
Bok och biblioteksmässan i Göteborg, Vetenskapscaféer och Forskarfredag.
Katarina sammanfattade situationen och hävdade att en hel del forskningsresultat har god
spridning.
– C- och D-uppsatser, liksom examensjobb fungerar bra. Avhandlingar är lätt tillgängliga men
den seniora forskningen – hur ska Vetenskapsrådet förpacka den? Och finns vi på rätt arenor
nu eller finns det andra som är lika viktiga? Här behöver vi hjälp, slog Katarina fast och bad
de närvarande att på eftermiddagens gruppdiskussioner komma med just sådana förslag. Såväl
konkreta som mer visionära.
Text: Magnus Sjöholm
