Lång epok når sitt slut

Missionären
N R 4
A P R I L
2 0 0 4
Tidning för Sjundedags Adventistsamfundet i Sverige och Svenskfinland
HULTAFORS HÄLSOCENTER SÅLT
Lång epok
når sitt slut
VERKSAMHETEN, inventarierna och rätttigheterna till
namnet Hultafors Hälsocenter såldes 2002 till IPS.
I slutet av februari i år såldes också fastighetsdelen till samma företag. Med försäljningen går en lång epok i samfundets
historia i graven. Samfundsledningen redogör på sidan 6 för
försäljningen.
Dr Norman Blomstedt, mångårig ledare för verksamheten
vid Hultafors, reflekterar över utvecklingen och försäljningen
på sidan 7.
Adventistsamfundets ekonomichef Ronny Hermansson och IPS ledare
Tatjana Sivik vid försäljningen av Hultafors Hälsocenter.
EKEBYHOLM:
Råttgången och
vinden får nytt liv
RÅTTGÅNGEN försvinner och på
vinden hänger märkliga varelser upp
och ner i slottsbjälkarna. Möt husfar
och elever på sidorna 12–13.
KOLLEKTEN
den 10 april
Uppförande av kyrkor i före detta
Sovjetunionen och storstadssatsningar i TED.
Se sidan 5
Det återkommande
miraklet
LÄS VAD Mack Tennyson skriver på sidan
8 om det system som
ständigt påminner om
Guds närvaro i den
kristnes liv.
Sirpa Viiki från
Götebor upplever att
systemet fungerar.
– Guds matematik
går inte ihop med den
världsliga, säger hon.
Sidan 10.
1
Inblick
Väntan, blod
och hopp
– Vad är det här för nåt, sa han lite hetsigt och försökte läsa på de små skyltarna
med ringknappar utanför ytterdörren på
baksidan av kyrkan.
Han var ganska onykter.
– Det är en kyrka, svarade jag, som
just öppnat dörren för att gå ut.
– Nej, det är det inte, genmälde
han.
– Jo, svarade jag, det är baksidan av
Adventkyrkan.
– Adventkyrkan? Det är ingen kyrka.
Adventisterna är ingen kyrka. De bara
väntar och väntar och väntar och väntar
och väntar...
Först blev jag lite beklämd över att
det enda han kunde erinra sig i ruset var
att adventisterna är en skara människor
som bara väntar och väntar. Sedan tänkte
jag att det trots allt kanske inte är så dåligt att folk vet om att vi är ”väntare”.
Väntan kan vara förväntansfylld eller olidlig. Det är stor skillnad på aktiv
väntan och passiv väntan.
Flyktingar som kommer till Sverige
tvingas som regel leva i en extremt lång
och oviss väntan på besked om deras
ärende. Inte alltför sällan leder ovissheten till depression och psykisk ohälsa.
När de här raderna skrivs har en flykting gett upp sin väntan. En annan familjemedlem har tidigare sänts tillbaka och
ingen har hört något om honom sedan
han arresterades. Han är helt oskyldig
och har inte begått något brott.
Mina tankar går osökt till en annan person som oskyldigt fick bära ett
grymt straff, han hade ju bara gjort gott
hela tiden. Om hans namn och ärende i
historien har det alltid rått stor meningsskiljaktighet. Gamla testamentets folk
hade länge väntat på Messias, räddaren.
Hans samtida hade svårt att inse vem han
var. Vi som lever i tiden som kallas ”Efter
Kristus” har svårt att förstå det. Kristna
som vill tillhöra honom väntar på hans
återkomst.
Strax före påsk, den 2 april, har Mel
Gibsons film ”The Passion of the Christ ”
(Kristi passionslidande) premiär i
Sverige. Filmen handlar om Jesu sista
tolv timmar och är vida omstridd. Kontroversen har till stor del handlat om
hur filmen beskriver de judiska religiösa
ledarna på Jesu tid, som till exempel
agiterade för hans korsfästelse. Somliga
menar att filmen är antisemitisk medan
andra, inklusive Gibson själv, menar att
det aldrig har varit avsikten.
En annan åsikt är att filmen upplevs
som alltför våldsam och rå då den skildrar hur Jesus lidande kan ha gått till.
Många har mått dåligt av att se den och
har uttryckt sin avsky för vad de kallar
våldspornografi med alltför mycket blod
och tortyr.
Dr. Angel Manuel Rodríguez, ledare
för samfundets Biblical Research Institute, påminner oss om att filmen är en
Hollywoodproduktion. Rodriguez framhåller även att Mel Gibson, som är en
traditionell katolik och som personligen
förnekar många av de förändringar som
genomförts av det andra Vatikankonsiliet, har sin egen teologiska tolkning.
Mel Gibson menar att hans berättelse
härrör från evangeliet. Samtidigt medger
han också att han inflikat delar av syner
som två katolska nunnor, Anne Catherine
Emmerich från Frankrike och Spaniens
Maria från Agreda, haft. I en intervju i
tidningen Christianity Today magazine
säger Gibson att filmen är ”mariansk” i
sin behandling av Jesu mor Maria.
Några tittare anser att Maria framställs som delaktig i Jesu försoningsverk.
Sådana inslag kan kännas lite främmande
för en del tittare.
Min kollega i England, David
Marshall, skriver att filmen inte var
någon speciellt stor andlig upplevelse
för honom. Dock trängde frågan Varför?
kraftfullt igenom. Det enda svar filmen
kunde ge var texten ”Ingen har större
kärlek än den som ger sitt liv för sina
vänner ”. David menar att filmen är en
filmregissörs personliga reflektioner över
Jesu lidande och död och att Mel Gibson
använder sina gåvor till att vittna. David
rekommenderar ingen att se filmen, var
och en måste ta sitt eget beslut. Men om
det måste till en sådan chockupplevelse
för att föra upp Jesus på listan över
viktiga saker idag, så menar han att det
är väl värt det. Kanske är detta ett av de
främsta sätten att förstå innebörden av
korsfästelsen. Marshall skriver också att
filmen blir en framgång om människorna
börjar fråga Varför? och inte upphör med
den frågan förrän vi kristna ger dem ett
tillfredsställande svar.
Det goda är att korset är tomt, precis
som graven. Vi tjänar en uppstånden
Kristus. David Marshall menar att det
vore absolut oförlåtligt att inte utnyttja
filmen till att hjälpa människor att få
svar på frågan Varför måste Jesus dö en så
fruktansvärd död? Om vi svarar ärligt, och
den heliga anden lägger sin välsignelse
därtill... kommer filmen att tjäna sitt
syfte.
Vår väntan är vårt ansvar. Är vår
väntan aktiv eller passiv? Människor
måste få hjälp med att få svar på frågan
om Varför måste Jesus dö en så fruktansvärd
död? och sina egna Varför?
Anne-Maj Sandström
Reagera till <[email protected]>
Manusdagar
MAJNR 2004 – Måndagen den 29 mars
JUNINR 2004 – Måndagen den 3 maj
2
Material ska sändas till redaktionen
Anne-Maj Sandström, Alsjöslingan 21, 443 72 Gråbo 
Telefon: 0302–427 66 (031–711 11 99). Fax: 0302–427 55
Mobil: 070–3370083; E-mail: [email protected]
Missionären
Missionären
NUMMER 4
APRIL 2004
Årgång 108
ISSN 0349-6996

Chefredaktör/redaktion: 
Anne-Maj Sandström
Alsjöslingan 21, 443 72 Gråbo
E-post: anne-maj.sandstrom
@adventist.se
”En framtid och ett hopp”
Sommarkonferens i Borås
Ansvarig utgivare: 
Audrey Andersson 
E-post: audrey.andersson
@adventist.se
Layout: 
Susan Bolling
SDA media 
Box 10036, 800 10 Gävle
E-post: [email protected]
Telefon: 026–18 38 72 
Telefax: 026–18 69 86
Prenumeration:
Olle Hermansson
Adventistsamfundet 
Box 536 , 101 30 Stockholm
E-post: olle.hermansson
@ adventist.se 
Telefon: 08–54 52 97 70
Telefax: 08–20 48 68
Prenumerationspris: 
330 kronor
Postgiro: 9 34–0 
Utges av Sjundedags 
Adventistsamfundet i Sverige,
Box 536 ,
101 30 Stockholm 
Tryckt hos: 
Bergslagens grafiska AB,
Lindesberg
Sjundedags
Adventistsamfundet
18–20 juni 2004
I år ska vi vara i Västsverige igen. Det kommer att bli en andlig fest med något för alla. Vårt tema
är baserat på Jeremia 29:11. I en värld som ibland känns som om den är galen kan vi vara säkra
på att vi har en framtid och ett hopp. Planera att delta för att lära mer om Guds framtid för dig.
Program:
Fredag – i Borås Adventkyrka
18.00-19.00
Enkel kvällsmat i Adventkyrkan
19.30
Möte ”Förenade i Guds framtid”. Talare: Bertil Wiklander
Sabbaten – på Bäckängsgymnasiet
10.30-12.15
Gudstjänst
”En framtid och ett hopp”. Talare: Bertil Wiklander
Under gudstjänsten: Bibelkul för barn och tonåringar
13.00
Lunch
Musik, sång, workshops och undervisning under eftermiddagen och kvällen
Söndag – i Adventkyrkan
9.30-10.30
Informationsmöte om Adventistsamfundets verksamhet
11.00-12.00
”Jesus vårt enda hopp”. Talare: Bertil Wiklander
12:30
Lunch
Plats:
På sabbaten kommer vi att vara i Bäckängsgymnasiets aula. Det är bara 200 meter från Adventkyrkan i Borås. (Schéelegatan 7.)

Varmt välkommen!
SVENSKA UNIONEN
Missionsföreståndare: 
Björn Ottesen
Samfundssekreterare: 
Audrey Andersson
Ekonomichef: 
Ronny Hermansson

Kontor: 
Olof Palmes gata 25 
Stockholm. 
Telefon: 08–54 52 97 70, växel
Telefax: 08–20 48 68 
Postadress: Box 536
101 30 Stockholm 
Telegramadress: 
Adventist, Stockholm 
Postgiro: 15 13 78–7 
Internet webbsidor: 
http://www.adventist.se
Min vandring
Min vandring på jorden är flyktig och kort
under solens och stjärnornas ljus.
Lik ängarnas blommor den hastigt flyr bort
Som vindens och vågornas brus.
Min resa på jorden den går mot sitt slut
Men den skönaste resan är kvar
Då Jesus hämtar mig till himmelen opp
På uppståndelsens härliga dag.
”Jag kommer snart; håll fast det du har
så att ingen tager din krona” (Upp 3:11).
Jörgen Andersson, Nyhyttan
FINLANDS SVENSKA 
ADVENTKYRKA
Föreståndare: 
Rudolf Pohl
Ekonomichef: 
Ben Greggas 
Kontor: Annegatan 7C 19,
FI_00120 Helsingfors 
Telefon: 00358/9 6120 3640 
Telefax: 00358/9 6120 3633
Bankgiro i Sverige:
5359-7951i Föreningsbanken
Missionären på Internet
Nu läggs Missionären ut på Internet <www.adventist.se/missionaren> Det innebär att namn och bilder på enskilda personer som förekommer i artiklar och annonser i tidningen blir tillgängliga för en bredare allmänhet. Om någon av speciella
skäl (tex personer som lever under skyddad identitet) inte kan acceptera att få sina uppgifter publicerade på Internet bör
detta meddelas till tidningens redaktion.
Anne-Maj Sandström, redaktör
3
Hänt
Arbetet bland spansktalande:
Tacksamhet för år 2003 och hopp
om Guds säkra löften för 2004
D
agen gick och en ny dag gryr
framför våra ögon.
Tacksamhet är den känsla
som kommer efter att ha gjort en återblick på dagen som rusat iväg. Jag vill
än en gång dela med mig av de olika
upplevelser som vi har haft under 2003.
Naturligtvis har vi haft problem och
svårigheter, men med Guds hjälp har vi
kunnat lösa dem.
Den 29 februari 2003 fick vi en oväntad present genom att våra syskon från
Hoppets Röst i USA, Dr. Frank Gonsález, sångaren Junior Kelly Marchena
och Samuel G. besökte oss. Deras visit
blev till stor glädje och inspiration för
spanska kyrkan. Tillresande syskon från
Norrköping deltog också i samlingen.
Trots att mötet ägde rum mitt i veckan
kom 80 personer. Frank talade om Guds
eviga kärlek, det vill säga den kärlek som
varken har början eller slut. Kelly Marchena, jr, värmde oss med sina sånger. De
gick från hans hjärta till våra hjärtan, en
upplevelse som vi alltid ska minnas.
Pastor Krister A. Pontvik döper Carmen G.
Fruktsamt besök
Jag vill berätta om en personlig erfarenhet. Några dagar innan Hoppets Röst
kom, bad min fru mig h ämta några
böcker hos läraren i den skola där hon
studerade. Jag visste att läraren hade en
halvtimmes rast och för att träffa henne
måste jag passa på när hon skulle lämna
klassrummet. När hon kom ut sa hon att
hon inte hade tid att söka efter böckerna
åt min fru. Jag sa till mig själv: ”Jag vill
inte ha kommit hit i onödan”. Så jag
tänkte att jag skulle använda möjligheten
för att göra något i Guds tjänst. Jag hade
med mig några affischer om mötet som vi
skulle ha den 29 februari med våra syskon
från Hoppets Röst. Så jag hängde upp två
av dem, en på varje anslagstavla. Sedan
gick jag min väg med en bön i hjärtat till
Gud att de skulle bli till välsignelse för
hans rike.
4
På affischerna fanns vår kyrkas adress
och mötestider.
Några dagar efter att våra vänner
från Hoppets Röst hade varit på besök,
en onsdag, kom en spansktalande dam till
vårt bönemöte. Efter bönemötet pratade
jag med henne och fick veta att hon kommit till vår kyrka tack vare att hon såg
affischen på en av anslagstavlorna där
min fru studerar. Jag blev oerhört glad
över att Gud hade svarat på min bön och
såg än en gång hur viktigt det är att så i
tid och i otid. Kvinnan hittade en grupp
som gjorde att hon kände sig hemma i
kyrkan. Hon har deltagit i vår verksamhet under hela året och har upplevt Guds
ingripande i olika personliga situationer
för vilket hon tackar och prisar Gud.
Vi fortsätter med vår återblick över
året som gått och påminner om den fina
dag när två ungdomar från vår kyrka
gifte sig. Den 20 juni blev Rodolfo och
Tanya vigda av pastor Johannes Carreras.
Vi som var med vet att det inte har varit
lätt för dem. Men vi har sett hur Gud lett
deras liv och vi gläds över att se ett ungt
par, båda adventister, välja att söka Guds
välsignelse över sitt äktenskap.
Sedan hade vi ett annat slags bröllop,
ett bröllop för Guds rike. Fyra människor
valde att ”lämna världen” och följa Jesus
genom dopet. En av dem som skulle
döpas önskade döpas utomhus. Men
när dagen kom var vattnet så kallt att
de kom överens om att det var bäst att
ha dopet i kyrkan. Och så blev det, en
underbar stund tillsammans.
Det var något intressant som hade
Hänt
hänt med en av dem. Ignacio från Ecuador hade känt Guds kallelse redan i sitt
hemland, sedan i Chile och i Argentina,
där han hade varit, men han vägrade följa
den. Här i Sverige, tack vare ett syskon,
kom han till kyrkan. Jag fick glädjen
att dela Guds Ord med honom, genom
bibelstudierna.
Men en dag sa han till mig att han inte
ville komma mer till vår församling. Det
gjorde mig ledsen, men jag sa till honom:
”Du vet var sanningen finns. Du är alltid
välkommen till vår kyrka”. Jag sa också:
”Vi kommer att ha ett dop om några
veckor. Du får här alla bibelstudierna
av mig. Om du skulle ångra dig finns jag
här, du behöver bara kontakta mig”. Jag
bad med honom och han gick. Som församling bad vi sedan mycket för honom
och detsamma gjorde jag personligen. En
söndag fick jag ett samtal till min mobil.
Det var Ignacio som meddelade att han
känt Guds kallelse och ville döpa sig.
Omsorgsgrupper
Ett av de problem som vi har mött är att
vi kan inte ta hand om alla som kommer
till kyrkan. Ett annat problem är att vi
många gånger inte deltar i kyrkan, utan
är passiva. Men detta är inte Guds vilja.
Gud förväntar sig att alla som tillber
honom ska ställa upp i hans verk.
En dag beslöt jag att vi skulle bygga
ett n ätverk under namnet, ”RED
AGAPE”. Tanken är att alla ska vara
delaktiga i Guds verk och att vi ska ta
hand om alla som kommer i kontakt
med vår kyrka. Varje medlem ska stödja
tre personer med deras andliga liv. Man
ska be för dessa varje dag, ringa dem varje
vecka och fråga hur de mår och ge dem en
kort bibeltext till uppmuntran för deras
personliga relation med Jesus. Om det är
möjligt kan man även bjuda hem dem att
äta en gång i månaden. Då kan man dela
Guds Ord och be tillsammans. På det här
sättet kan man vara delaktig, skapa behov
”Jag blev oerhört glad över att Gud hade svarat på min bön
och såg än en gång hur viktigt det är att så i tid och i otid.”
Vi fortsätter vår återblick på dagen
som gått och tänker på böneveckan i november. År 2002 hade vi möten varje dag
under böneveckan men då det inte kom så
många beslöt vi att göra en kortare bönevecka 2003, från onsdag till lördag istället. Men under bönemötet veckan före
undrade fem syskon: ”Varför ska vi ha
bönevecka bara från onsdag till fredag i
stället för från måndag till lördag? En bönevecka ska vara en hel vecka.”. Jag sa att
om de lovade att komma alla dagar skulle
jag tala med resten av ledningen så att vi
skulle börja på måndag istället för onsdag. Och så blev det. På måndagen kom
åtta personer, tisdagen sexton, onsdagen
nio, torsdagen mer än tio, detsamma på
fredagen och på lördagen detsamma som
alla lördagar. Jag tackade Gud för den
välsignade veckan som vi fick.
av att söka Gud, ta hand om varandra, och
därmed hela kyrkan.
En sista blick på dagen som passerat
ger oss tillfälle att minnas det fina mötet
vi hade tillsammans med de finska, spanska, engelska och svenska församlingarna
sabbaten den 29 november. Mötet var
fyllt av musik och mat från många olika
länder. Vi fick uppleva en liten glimt av
himlen.
Nu börjar en ny dag, en dag närmare
Jesu återkomst med nya möjligheter,
utmaningar och ett fantastiskt hopp om
Guds säkra löften.
Tack för din förbön och ditt stöd!
Krister Pontvik,
pastor i spansktalande
kyrkan i Stockholm.
Obs! Om du har kontakt med någon spansktalande,
ge denne gärna vår webbsida:
www.adventist.se/espanol eller kontakta oss via e-mail:
[email protected]
eller ring på tel: 08–101724.
Offret
den 10 April
delas upp mellan
två projekt
•
Nya kyrkor i fd Sovjet
Adventistsamfundet växer fort i det före
detta Sovjetunionen och de existerande
kyrkorna räcker inte till. De saknar resurser för att bygga kyrkor i den takt
som skulle behövas. Halva kollekten
den 10 april ska underlätta för dem att
bygga nya kyrkor.
•
Storstadssatsningen
I varje division väljer man ut en storstad
för speciella evangeliska insatser. Den
Transeuropeiska Divisionen, TED,
har valt London för den första insatsen
och avsikten är att plantera 20 nya församlingar inom de närmaste två åren.
På sikt hoppas divisionen kunna utöka
antalet storstadssatsningar. Den andra
halvan av kollekten ska alltså gå till Londonprojektet.
Dop och
medlemskap
i siffror
Adventistsamfundets Missionsföreståndare Björn Ottesen har sammanställt
en rapport för 2003. Bland annat framkommer att 46 personer tog ställning
för Jesus och döptes. Under 2002 var
motsvarande siffra 42. Ökningen kan
tyckas vara blygsam men pekar ändå på
en positiv trend om att antalet dop ökar.
Det statistiska genomsnittet för antalet
döpta under perioden 1996–01 var 35,2
per år.
-Jag tycker detta är mycket uppmuntrande även om man kan tycka att siffrorna
är låga i förhållande till att vi har över 40
församlingar och en befolkning på nästan
9 miljoner, säger Björn Ottesen.
Beträffande medlemsstatistiken hade samfundet vid det senaste årsskiftet
2 777 medlemmar. Det är en tillbakagång med 12 medlemmar jämfört med
året innan.
5
Missionären
Hultafors
Hälsocenter
är sålt
A
dventistsamfundet har sålt Hultafors Hälsocenter.
Fredagen den 27 februari
var Ronny Hermansson, ekonomichef i
samfundet, och Carsten Berglund, vice
ordförande i Samfundsstyrelsen, i Borås
och skrev under ett avtal om försäljning
av Hultafors Hälsocenter. Köpare är familjen Sivik som driver IPS AB. Köparna
övertar Hultafors omedelbart.
När Siviks hösten 2002 köpte driftsbolaget Hultafors Hälsocenter fanns ett
avtal som sade att de hade möjlighet att
köpa alla fastigheter, mark och skog inom
två år genom ett så kallat optionsavtal.
Detta infriades nu.
Försäljningssumman för Hultafors var
16 200 000 kronor. Detta kan uppfattas
av några som en låg summa, men ligger
faktisk över vad vår mäklare förväntade
från början. Att sälja en verksamhet som
har haft ett negativt resultat i tio år är
inte så enkelt.
Församlingen på Hultafors får hyra
Högbo gratis under tio år, men får själv
betala driftskostnader som värme och el.
Samfundets ledning har talat med Siviks
om möjligheten att hyra gamla kyrkan
under sabbatstid. Denna möjlighet finns.
Fakta:
Tatjana och Lars Sivik vid köpet av Hultafors Hälsocenter den 27 februari 2004.
Samfundet vill gärna stötta församlingen
så mycket vi kan.
Vi vill tacka Per Bolling och Roland
Brothén som har lagt ner ett stort arbete
tillsammans med Svensk Företagsförmedling på att få det första avtalet till
stånd. Tack också till ”arbetsgruppen för
försäljning av Hultafors” – för närvarande Gunnar Jaxell, Ronny Hermansson,
Björn Ottesen, Ole Pedersen och Arne
Pettersson – som har utfört uppdraget
med försäljningen på samfundsstyrelsens vägnar.
Hela försäljningsprocessen har varit
en långdragen och ofta komplicerad process. Vi upplever att Gud ändå har varit
vårt stöd och att vi under omständigheterna har kommit till ett bra resultat.
Hultafors har varit en del av samfundet under mer än 76 år. Många av oss
som läser detta har rötter eller viktiga
• Hultafors byggdes först som ett turisthotell efter norsk förebild.
• Sonen och grundaren till tumstocksfabriken i Hultafors, Joel Kollén
som brukade besöka Skodsborg i Danmark, övertygade 1926 Adventistsamfundet om att köpa anläggningen för att driva det i samma stil
som Skodsborg
• Dess första namn var Hultafors Sanatorium efter engelskans
”sanitarium” som betyder ”kuranstalt” eller ”hälsocenter”. 1982
byttes namnet till Hultafors Hälsocenter.
• Cirka 150 sjuksköterskor har fått sin utbildning vid Hultafors.
• Hultafors har varit ett akutsjukhus.
• Hultafors legendariske läkare, dr Isac Unhäll, var både direktör och
överläkare i många år. Han efterträddes av Dr Norman Blomstedt
som ägnade mer än 25 år åt Hälsocentret. Under merparten av tiden
var han både direktör och överläkare. Nuvarande överläkaren Dr Hans
Löfgren tillträdde 1993.
6
minnen från Hultafors. Vissa kommer
ihåg möten med Gud, andra tänker på
gemenskap eller arbete, andra igen har
hittat sin make/maka på institutionen.
Hultafors har varit en samlingspunkt för
adventisterna i Sverige. Ännu viktigare
är att Hultafors varit ett vittne för tro på
Jesus, vår livsstil och hälsobudskapet.
Många människor i Sverige har fått ett
bättre liv och en djupare tro genom sin
vistelse på Hultafors. Tack till alla som
har bidragit till detta.
Vi kan vara glada för allt som Hultafors har varit för oss genom åren och tacka
Gud för den goda tiden vi fått ha. Allt i
världen har sin tid. Nu går vi vidare till
andra tider med nya möjligheter.
Med vänlig troshälsning
Ronny Hermansson,
Audrey Andersson, Björn Ottesen
• Parkvillan byggdes 1927, kyrkan invigdes 1937, flygelbyggnaden togs i
bruk 1943, gymnastikhallen stod färdig 1960, flygeln med behandlingsavdelningar och simhall invigdes 1973, läkamottagningen och
laboratoriet var färdigt 1978. Matsalen byggdes om och anläggningen
fick ny reception och nytt kök 1986.
• Hultafors har varit Sveriges största kurort.
• Efter 76 års verksamhet sålde Adventistsamfundet den 1 september
2002 verksamheten och namnet till Institutet för Psykosomatisk
medicin, IPS. VD för IPS är Tatjana Sivik. Den 27 februari i år köpte IPS
också fastighetsbolaget och står därmed som ägare och ansvarig
för hela anläggningen. Den totala köpeskillingen för båda uppgörelserna är 16,2 miljoner kronor.
• Medlemmar som har frågor kring försäljningen är välkomna att
kontakta Adventistsamfundets ekonomichef Ronny Hermansson
för ytterligare information, tel 08-54 52 97 75.
Missionären
Norman Blomstedt, mångårig ledare för Hultafors:
– Vi borde ha läst vårt
”Mene Tekel”
F
örs äljningen av Hultafors hälsocenter ger mig anledning till några
reflektioner.
Sverige är på god väg att bli ett historielöst samhälle. Detsamma kan tyvärr
också i viss mån sägas om vårt samfund.
Traditioner är viktiga att vårda. Det arv
som våra föregångare lämnat oss att förvalta går utan ett framsynt engagemang
lätt förlorat.
Hultafors Sanatorium, senare Hälsocenter, hade under 1950 - 8 0 -talet
utvecklats till Sveriges största och förnämsta kurort. Samarbetet med sjukvårdsmyndigheterna i Västra Götaland
hade vuxit sig allt starkare. I synnerhet
gällde detta förhållandet till Älvsborgs läns landsting som närmast
kunde kallas ett partnerskap. Som
exempel på detta kan nämnas att
då behandlingsbyggnaden med
den stora simhallen restes i början
av 70-talet garanterades dess byggande och framtida utnyttjande av
landstinget.
Då Örebro l äns landsting
senare köpte och rustade upp
Loka Brunn för miljontals kronor
upphörde remisserna av patienter
till Nyhyttan som då fick sin dom.
Vi på Hultafors borde då ha läst vårt
”Mene tekel”*.
För många unga adventister utgjorde
våra hälsoinstitutioner fram till 1960talet den enda möjligheten till arbete
och utbildning. Skodsborg i Danmark
utbildade sjukgymnaster och på Hultafors drevs en sjuksköterskeskola
så sent som 1966. Då skolvä sendet
och arbetsmarknaden i Sverige liberaliserades sökte sig allt flera av våra unga
till verksamheter utanför samfundet
och fler icke adventister kom att ingå
i personalstyrkan på Hultafors. De var
dock helt lojala mot institutionen och
bidrog aktivt till bevarandet av den
lovprisade ”hultaforsandan”.
Jag nämnde att vi på 80-talet borde
ha lä st ”skriften på väggen”. Under
många år hade det ledande politiska
partiet i Sverige tolererat, ibland till och
med tacksamt, förekomsten av privata
initiativ och institutioner inom hälsooch sjukvården. Men samtidigt tydligt
markerat att målet var att överföra all
sådan verksamhet till det offentliga.
Med risk att förfalla till efterklokhet
har jag flera gånger tänkt att vi borde ha
förutsett utvecklingen och arbetat på att
låta landstinget överta Hultafors Hälsocenter. Driften och verksamhetens karaktär av seriös människovård tror jag hade
kunnat bevaras byggande på den grund
som vårt samfund och dess trogna pionjärer lagt. Vi kunde ha haft kvar vår kyrka
som det vackra hus för gudstjänster och
klassiska konserter det är, som uppskattades inte bara av personal och gäster utan
också av den musikälskande publiken i
Borås med omnejd. Det gör mig ont ända
Norman
Blomstedt
var verksam
som överläkare och
direktör vid
Hultafors
Sanatorium,
senare Hälsocenter, i
drygt 25 år.
in i själen att vår kyrka numera används
som konferens och danslokal.
I ett alltmer sekulariserat och värdenihilistiskt Sverige för vårt lilla samfund en ojämn kamp mot normlöshet
och kulturell förflackning. Samfundet
har i vårt land aldrig haft mer än drygt
3000 medlemmar men idag lär vi inte
vara fler än 2 800. Att vi med ett sådant
medlemsunderlag inte mäktat i längden
driva våra stora hälsoinstitutioner är ett
faktum som vi måste acceptera, även om
jag och andra med mig hade önskat se en
avveckling på annat sätt.
Vi står i tacksamhetsskuld till de
många trogna hälsoarbetare som i 76
år byggde ett minnesmärke av kristlig
människokärlek på Hultafors. Siaren på
Patmos skrev om dem ”som dö i Herren”
”deras gärningar följa dem”. Låt oss inte
glömma dem.
Norman Blomstedt
*Mene tekel – se Dan 5:25.
Svåra känslor
Beskedet om att Hultafors Hälsocenter
i sin helhet är sålt har mottagits med
blandade känslor. För dem som under
lång tid varit knutna till verksamheten
eller som tillhör församlingen är det ett
tungt besked.
Hans Löfgren
överläkare:
– Jag har kommit över de värsta känslorna långt tidigare. Det hela är tragiskt men
jag förstår också att det var omöjligt för
samfundet att driva verksamheten vidare.
Jag tror att samfundet har gjort vad som
varit möjligt i den här situationen.
Sveneric Roslin
församlingsföreståndare
i Hultafors SDA-församling och
tidigare anställd vid hälsocentret:
– Jag inser att affären var oundviklig
men är besviken över att kyrkan ingick
i försäljningen.
– Nu har vi ett tioårskontrakt i
församlingshemmet (Högbo) som är i
dåligt skick. Affären är inte avslutad
för församlingens del då våra ägodelar i
kyrkan (till exempel orgeln, belysningen,
ljudanläggningen, flygeln och klockstapeln) ska avyttras på något sätt.
A-M Sandström
7
Missionären
Det återkommande
miraklet
Guds sätt att förvissa oss
om sin närvaro i våra liv
J
ag har alltid önskat att få se en människa bli helad. Eller att jag själv ska
få uppleva ett sådant under. Jag
menar inte ett sådant helande där jag
till exempel är förkyld, ber och sedan blir
frisk. Jag tänker inte heller på någon cancersjuk som får förbön och sedan är frisk
nästa gång vi ses. Vad jag skulle vilja se
är någon som blir omedelbart helad. Till
exempel någon som varit blind i hela sitt
liv. Det skulle vara ett helande som skulle
imponera på mig. Aldrig mer skulle jag
tvivla på Gud.
Dessvärre är det inte så det fungerar.
Givetvis helar Gud på det sättet. Men
han vet att dessa mirakler inte är övertygande. När Jesus helade den blinde
mannen på sabbaten blev inte fariséerna
övertygade. Och ganska snart efter att
Jesus uppväckt Lasarus från döden (det
hade varit något att se!) krävde folket att
Jesus skulle korsfästas. Den här sortens
mirakler är inte så övertygande och bekräftande som vi tror att de skulle vara.
Vilket är det
återkommande miraklet?
Istället har Gud byggt upp ett system
som kontinuerligt ger oss förvissning
om hans närvaro i våra liv. Det ger oss
möjlighet att vandra genom livet med ett
personligt mirakel som är lika gammalt
som min kristna tro och lika fräscht som
dagens morgonbön.
Miraklet jag tänker på är systemet för
tionde och gåvor.
Den första delen av detta mirakulösa
system är Guds erbjudande om att låta
8
oss äga en andel i Hans stora uppdrag.
En satsning i tro i hemlandet blir till en
välsignelse i till exempel Kambodja. Missionsarbetet får framgång när vi ger och
försvagas när vi inte ger. Det beror inte
på att Gud är utfattig och saknar resurser,
men han förhärligas genom vårt sätt att
svara på evangelisationens behov.
Den andra delen i systemet är Guds
utmaning som lyder ungefär så här: ”Om
du tar det första steget i tro, tar jag det
andra steget i nåd.” Om ordern var den
motsatta skulle det inte handla om tro
och som det står i Romarbrevets kapitel
14 är allt som inte handlar om tro en synd.
Jämför orsak och effekt i följande text:
”’Kom med hela tiondet till förrådshuset,
så att det finns mat i mitt hus. Sätt mig på ett
sådant prov’, säger Herren Sebaot, ’då kommer jag att öppna himlens fönster och låta
ymnig välsignelse strömma ner över er. Jag
skall skrämma bort gräshopporna så att de
inte förstör markens gröda för er och så att
era vinodlingar inte blir utan frukt’, säger
Herren Sebaot” (Mal 3:10, 11).
Många människor har sett på detta
som en slags uppgörelse, men det är inte
avsikten. Förtjänar vi att Gud öppnar
”himlens fönster”? Naturligtvis inte.
Ingen betalning, oavsett hur stor den är,
kan på något sätt få oss att förtjäna något sådant. Men Gud lovar att besvara vår
tro. Denna ständiga växelverkan mellan
tro och nåd ger oss en ständig påminnelse om frigörelsen som Gud uträttar
i våra liv.
Den tredje delen av det här systemet
handlar om offer. En lustigkurre har sagt:
”Problemet med ett levande offer är att
det hela tiden försöker kravla sig ner från
altaret”. Den här delen visar hur smart
Gud är.
En gång besökte jag Indien och såg
hur en man rullade utefter vägkanten,
precis som när ungar rullar ner för en
sluttning. Mannen förklarade att han
rullade till en helgedom. Han sa att det
var det minsta han kunde göra för den
gud som bodde där. Jag tänkte på att jag
skulle ha kunnat göra samma sak för min
Far. Jag insåg också att det är lättare att
anta en uppoffrande absurd utmaning än
att följa Guds enkla bud. Naaman skulle
ha gått med på en orimlig prestation, en
djärv, dåraktig och våghalsig uppoffring
för att bli helad från sin spetälska. Men
när Elisa sa åt honom att doppa sig i
Jordan sju gånger, kände han sig förolämpad. Hans tjänare visade att det är
betydligt viktigare med lydnad än att
offra. Tiondet och offersystemet är Guds
sätt att påminna oss om att han begär allt
på ett enkelt och rättframt sätt.
Den fjärde delen i systemet handlar
om det uppenbart omöjliga i att utföra
det. Nyligen genomförda undersökningar har visat att alla människor har
problem med att få det att gå ihop. Jag
talar inte om de enormt förmögna (som
jag inte vet något om). Det som förvånade forskarna var att människor som
var förmögna hade svårt att betala sina
räkningar. Det tycks som om alla som
konfronteras med tionde- och offersystemet tycker att det är en omöjlighet i
deras personliga situation. Om en person
hade råd att betala tionde skulle det inte
handla om en trosgärning. Och om det
Missionären
inte finns någon tro i handlingen saknar
den betydelse.
Om tionde och offer ska vara en
trosgärning måste givaren inse att utan
Guds heliga ingripande skulle sådana gåvor innebära en finansiell krasch. Jesus
betonade det när han uppmärksammade
den kvinna som i det fördolda lade i offerkistan vad som för henne var en stor
donation. Han såg att hon gav allt. Hennes gåva var en dödsstöt för henne, sett ur
hennes finansiella perspektiv. Jesus jämförde hennes gåva med fariséernas stora
gåvor. De gav endast av sitt överflöd. Han
såg ingen tro i deras givande.
Att handla utifrån miraklet
Med den här bakgrunden i tionde- och
offersystemet är det möjligt att utveckla
några praktiska riktlinjer om hur man
kan fullgöra det.
1) Att försöka foga in tionde och offer i budgeten ger dig fel fokus. De flesta
människor gör upp sin budget genom
att fördela löneutbetalningen och alla
utgifter som måste betalas. När det gäller tionde- och offersystemet måste det
räknas bort från lönen innan du börjar
betala dina utgifter. Tionde och offer är
inte ett sätt att spendera dina tillgångar,
de är avdrag från de pengar du har.
2) Summan av tionde och offer är
systematiskt bestämd. Tiondet är givetvis tio procent. Men tio procent av vad?
Nettot? Bruttot? Brutto plus vad din
arbetsgivare betalar för din försäkring,
pension och leasingbil?
Om du är egen företagare är det ännu
mer utmanande. Betalar du på vad du tar
ut som lön? Hur är det med företagets
nettoinkomster och din lön? Hur är det
med företagets nettoinkomster plus din
lön och värdet av ditt personliga utnyttjande av företagets bil?
Det krävs bön och goda råd att tänka
igenom grunderna för beräkningen av de
tio procenten. Efter att du kommit fram
till en hållbar grund för ditt tiondegivande ska du hålla dig till det fram till
dess att Gud visar dig något annat. Du
kommer snart att erfara att grunden för
tiondegivandet inte alls är så dålig så
länge det är uppriktigt gjort.
När det gäller övriga offer och kollekter kan du genom bön och samtal med
familjen komma fram till hur stor procent
du vill ge som offer. Planera det på samma
sätt som du planerar grunderna för ditt
tionde.
När du väl beslutat dig för grunderna
för ditt tionde, offer och gåvor, lägg ge-
Guds tionde och offersystem
är ett fantastiskt mirakel
som sker mitt ibland oss.
nast de pengarna åt sidan när du får din
lön. Gör i ordning ditt tiondekuvert och
ta med det till kyrkan (eller betala in på
post/bankgiro, red. anm) utan att ägna
de pengarna någon mer tanke. Under
perioder då jag haft jämna inkomster
har jag skrivit ut tolv checkar för tionde
och offer som jag ville ge och daterat
en för varje månad. Jag gjorde i ordning ett tiondekuvert för varje månad
och gav dem till en extremt vänlig och
samarbetsvillig församlingskassör som
växlade in en check per månad. Värdet
av ett systematiskt givandeschema är att
det förhindrar en omräkning av hela
tiondeberäkningen varje gång du sitter
ner för att skriva ut checken. Det gör att
din tillfälliga ekonomiska situation inte
hindrar din lydnad.
3) Det är när du ger i tro som Gud
fortsätter välsigna dig när du ger. Lägg
upp ett system att öka ditt givande för
varje år. En del personer ökar med en
procent per år. Till att börja med låter
det kanske lite löjligt. Du kanske tänker
att du aldrig skulle kunna ha råd med det.
Javisst, du har rätt, det är löjligt. Men
eftersom du inte har råd med den givandenivå du började med, så är ju inte idén
med att öka denna omöjlighet så särskilt
bisarr. Det är ett sätt att fortsätta pröva
Guds pålitlighet på ett sätt som han kan
godkänna.
4) I det här systemet är det mycket
farligt med skulder. Om du väljer att
förs ätta dig i skuld genom att köpa
saker som du annars inte skulle ha råd
med, kommer den andliga välsignelsen i
anslutning till ditt offrande att avta i takt
med att skulderna växer.
Offrandet är hjärtat i systemet. I
praktiken betyder det att betalningen
av tionde och offer inte innebär att du
saknar något som du skulle ha kunnat
vara ägare till om det inte vore för tiondet och offrandet.
Miraklets förmåner
Visst vill vi se mirakler! Men Guds tionde
och offersystem är ett fantastiskt mirakel
som sker mitt ibland oss. Vi kan bära det
med oss, vi kan tänka på det och se det
i verksamhet närhelst vi önskar. Och
med det kan vi ha förvissning om Hans
närvaro i våra liv varje dag.
Mack Tennyson
Mack Tennyson undervisar i ekonomi vid
Charleston College i South Carolina, USA
9
Missionären
”Det har funnits perioder när
jag inte har fått till det med
tiondet, då har jag hamnat i
skuld. När jag betalar tionde
igen har jag råd trots att jag
inte har råd. ”
Sirpa vet att det fungerar –
kan inte avstå tiondegivandet
– Guds matematik
går inte ihop med den världsliga
S
irpa Viiki växte upp i en adventistfamilj och gick med sina föräldrar
till den finska Adventkyrkan i
Göteborg. Hon visste att hennes mamma
betalade tionde men fäste aldrig någon
större uppmärksamhet vid det. När
Sirpa fick sitt första jobb talade hennes
mamma med henne om tiondet och det
var OK för henne att betala det.
– Det var ingen levande insats precis. Jag bara gjorde det, konstaterar hon
idag.
I tonåren började hon glida bort
från församlingen. Hennes kyrkbesök
upphörde totalt när hon som 17-åring
blev gravid och församlingen fördömde
henne och begärde offentlig avbön. Hon
tyckte inte själv att hon hade något att be
om ursäkt för.
Hennes första barn, Niklas, föddes
och efter några år blev det problem med
barnets pappa. I samband med att pojken
kidnappats drev hon förtvivlat omkring
på gatorna i Göteborg på nätterna då
hon inte kunde sova. Där bad hon för
första gången Gud om hjälp och lovade
att återvända till honom om han kunde
lösa denna hemska situation. Då skulle
hon veta att det var på riktigt. Hon blev
alldeles lugn och återvände hem. För
första gången på länge kunde hon sova
ut. Hon blev bönhörd.
Det kunde flickans pappa acceptera
och det blev legalt för dem att komma
hemifrån.
Sökte trygghet
Omöjlig matematik
Sirpa började leta efter något som skulle
kunna ge henne den trygghet hon känt
som barn. Hon sökte i alla kyrkor och
började även studera med Jehovas vittnen. Hon visste inte vad hon skulle välja.
Tillbaka till Adventkyrkan skulle hon i
alla fall inte. Hon fick en barnbibel och
började läsa den för sin son.
Sirpa blev på nytt gravid och bad Gud
om att han skulle visa henne vilken väg
hon skulle gå. Hon ville ge sitt andra barn
den trygghet hon inte kunnat ge pojken.
En dag fick hon en inbjudan i brevlådan
om att lä sa brevskolan Hoppets Rösts
kurser. Hon började läsa en brevkurs
parallellt med studierna med Jehovas
Vittnen.
– Efter tio år kunde jag komma tillbaka till Adventkyrkan. Jag valde då den
svenska församlingen.
Hon gjorde det mycket för att ge
sin dotter Martina ett alternativ till
”världen”. Hon kunde också skylla på att
detta skulle vara flickans söndagsskola.
”Jag har inte råd att inte betala tionde.
Det är min erfarenhet.”
10
Familjens ekonomi var ett enda kaos.
Pengarna räckte över huvudtaget inte.
Men Sirpa, som inte kunde diskutera saken med sin man, beslöt ändå att innan
hon betalade allt annat skulle hon först
ge sitt tionde till Gud. Hon visste att när
hon betalat tiondet skulle det inte finnas
några mer pengar.
– Men, det fantastiska med detta är
att vi aldrig levde i nöd, vi hade alltid mat
att ställa fram på bordet. Det som måste
köpas... på nåt sätt kom det hela tiden in
pengar till det vi behövde.
– Jag har inte råd att inte betala tionde. Det är min erfarenhet.
– Det har funnits perioder när jag
inte har fått till det med tiondet, då har
jag hamnat i skuld. När jag betalar tionde igen har jag råd trots att jag inte har
råd. Även om jag kan se att situationen
är fullständigt omöjligt så löser det sig.
Den räkenskapen går inte ihop med förnuftet. Det är bara tron som hjälper.
– Skulle man säga det till folk tror de
att man är helt galen. För mig är det ingen
galenskap. För mig är det helt livsnödvändigt. Guds matematik går inte ihop
med den världsliga.
Anne-Maj Sandström
Missionären
Fler trogna tiondegivare behövs
D
et är på tionde och gåvor som
samfundets ekonomiska fundament vilar. Det innebär att det
är medlemmarnas trofasthet och välvilja
som avgör verksamhetens omfattning.
Tiondemedlen används till utgifterna
för missionsarbetarna. Det handlar om
löner och omkostnader som de har för
sin verksamhet. Det kan vara resor, utrustning med mera. Tiondet ska alltså
finansiera samfundets totala kostnader
för evangelisation. Projektpengarna
för att starta nya församlingar kommer
från divisionen och tas inte av svenska
tiondemedel.
Omkostnaderna för lönerna uppgår
för närvarande till omkring tio miljoner
per år och pensionerna går på ytterligare
ett par miljoner.
Räcker tiondet till för att bekosta samfundets evangeliska arbete i Sverige?
– Nej, inte alls. Vi har fler utgifter
än vad vi får inkomster. Utöver tiondet behöver vi frivilliga gåvor för att få
verksamheten att gå runt, säger Ronny
Hermansson, Adventistsamfundets ekonomichef.
Varje år är det en stor utmaning
för ekonomichefen
att kunna föreslå
en budget för Samfundsstyrelsen.
– Att vi klarade
budgeten 2003 beror
på att vi sålde fastigheten i Sala, att vi fick
någon bostadsrätt
som vi kunde s älja,
och att vi fick ekonomiska gåvor.
Eftersom Adventistsamfundet är en
världskyrka finns det
överenskommelser
om att en viss procent
av tiondet ska sändas
vidare till den egna
divisionen. De s änder i sin tur en viss
procent vidare till
Generalkonferensen.
Från dessa instanser
kan sedan pengar
återvända för speciella ändamål.
Utöver den rent
evangeliska verksamheten har samfundet andra utgifter som inte tas från tiondemedlen. Till detta hör bidraget till
Ekebyholms internat som i år uppgår
till 750 000 kronor. Omkostnaderna för
fastigheterna står också utanför tiondebudgeten. Alla församlingar får hjälp
med att klara sina gudstjänstlokaler och
kyrkor.
Ronny Hermansson har efter några
månader som ekonomichef kommit in
i samfundets rutiner. Han gläds åt den
positiva tiondetrenden som finns.
– År 2002 fick vi in 13 miljoner kronor. Motsvarande siffra steg under 2003
till 13 miljoner 650 000 kronor. Trenden
är tydlig.
– Vi är tacksamma för att det finns så
många trogna tiondegivare. Vi vet också
att skaran skulle kunna utökas. Vi behöver fler trogna tiondegivare.
Ansvarsfråga
Ronny betonar att samfundet hanterar
tiondegivandet under största sekretess
eftersom det är en personlig sak.
– Vi vet att både hanteringen av
tiondet, gåvor som kommer in och val
av ledning och tjänstemän är en förtroendefråga. Folk lämnar över ansvaret åt
oss och vi som sitter i förtroendeställning
måste tänka på det i allt vad vi gör.
Även om tiondet är en frivillig uppgörelse mellan den kristne och Gud är det av
största betydelse för samfundet eftersom
den också utgör grunden för samfundets
ekonomi. Ronny Hermansson uttrycker
förhoppningen om att tiondet aldrig ska
användas som ett styrmedel för att någon
ska få sin vilja igenom.
– Vi hoppas och tror att tiondet ska
öka ytterligare. Pröva och du ska finna
att du blir välsignad, säger Ronny Hermansson.
I en del kyrkor och samfund läggs stor
vikt vid att tala om behovet av pengar.
Ronny har en fundering om att Adventistsamfundet kanske hamnat i det andra
diket där man är för rädd för att alls tala
om pengar.
– Om vi ska kunna verka i vårt land
är samfundet beroende av tiondet och
gåvorna.
Anne-Maj Sandström
Tiondeutvecklingen under de senaste sex åren
11
Ekebyholmsskolan
Ekebyholm
fräschas upp
D
en som i mörkret kommer
körande mot Ekebyholm och
utmed den långa häcken upptäcker genast att det är betydligt ljusare
än förr. Skolan har låtit montera ljus i
häckpartiet.
Framme vid slottet väntar fler överraskningar.
Den gamla ”råttgången” är för alltid
borta. Istället görs ytan innanför den nedre ingången till slottet om till ett ljust
öppet kapprum med tvättställ och handikapptoalett. Gamla köksförråd har rivits och ytorna i källaren omdisponerats.
Gamla balkar har frilagts med panel och
takhöjden blir 2,5 meter. Kökspersonalen får, när allt blir färdigt under våren,
egen dusch och omklädningsrum, precis
som lagen föreskriver.
Då skolan varje dag utspisar 30 0
elevluncher krävs stora ytor för detta.
På bottenvåningen har alltfler lokaler
tagits i bruk som matsal. Hallen, biblioteket och gamla TV-rummet har alla
förvandlats till matsalar.
För några år sedan färdigställde
skolan ett gästrum på bottenvåningen.
Upprustningen fortsätter nu i övriga
slottet. Under två vintermånader har
Toppen att vara
husfar på Ekebyholm! Här visar
Gunnar stolt
upp en av de nya
förbättringarna,
den nya toaletten
och duschen
på internatpersonalens
kontor i slottet.
alla rörstammar för vatten och avlopp
bytts ut. Det har varit mycket bök, stök
och rök under tiden men skolans elever,
personal och företaget som utfört arbetet
har kommit bra överens. I början av året
kunde man ta en ny dusch och två nya
toaletter i bruk på vindsvåningen. Även
pentryt på vinden förnyas.
Mellanvåningen som tidigare fått nya
duschar och toaletter har nu fått ännu
fler. Ett elevrum har inretts med toalett.
När gästrummet, som hör till Kungsrummet, är färdigt kommer även där att
finnas en toalett. Husmorskontoret har
äntligen fått egen toalett och dusch.
En verkligt glad och kanske oväntad
överraskning väntade eleverna när de
återvände efter jullovet: helt nya sängar,
resårsängar! De gamla sängarna med
masonit och playwood och skumplastmadrasser var mycket gamla. Ögonen
lyste på de glada eleverna som utbrast
”Äntligen en riktig säng”!
– Nu kan de sova och drömma många
sköna drömmar under nattens timmar,
myser husfar Gunnar Karlsson.
Steg för steg förvandlas internatet till
ett trevligt hem för ungdomarna.
Anne-Maj Sandström
Gunnar ångrar inte karriärbytet
– Jobbet som husfar håller mig ung!
E
tt av de mer variationsrika jobben
i Sverige är att vara husmor eller
husfar på Ekebyholms internat. Med
månghundraårig historia tungt vilande i
byggnaderna och dagens tonåringar rännande i trapporna är omväxlingen stor
och mycket hinner hända på ett dygn.
– Ett toppenjobb, tycker snickaren
och skolans ende husfar Gunnar Karlsson, som bytt karriär och förirrat sig till
Uppland från Skåne.
12
Han ingår i internatteamet som består av tre husmödrar och Gunnar. Tillsammans värnar de elevernas boende och
allmänna välbefinnande.
– Jobbet med ungdomarna håller mig
ung, skrattar han.
Gunnar tycker att eleverna ger honom inspiration och glädje. De problem
som uppstår är överkomliga.
– Det är oftare skratt än tårar!
Idag, som alltid, gillar eleverna
att hitta på en del busstreck. Gunnar
tycker dock att de för närvarande inte är
tillräckligt sofistikerade och undrar vart
uppfinningsrikedomen tagit vägen... Han
funderar nästan på att utmana dem!
Genom åren har Gunnar kunnat
nyttja sina kunskaper som snickare och
byggare och kunnat vara behjälplig för
alla de renoveringar och ombyggnader
som utförts på skolan.
Anne-Maj Sandström
Ekebyholmsskolan
Killarna
på slottsvinden
A
tt höra märkliga ljud på slottsvinden
hör inte till det ovanliga. Många
varelser kan trivas bra där. Två av dem
är dock tvåbenta och lystrar till namnet
Hans ”Frasse” Smårs (NA11) och Kim
Majholm (NA 10).
De här killarna tycker att det är för
lite idrott i skolan. Därför har de fixat
ett eget tillhåll på slottsvinden dit de kan
smita när de tröttnat på allt annat.
De har gjort egna redskap som stärker fingrar, armar, ben och magmuskler.
Hans ”Frasse” har en ”klättervägg” för
fingrarna. På tavlan finns olika grepp där
han med hjälp av fingrarna kan lyfta hela
kroppen högre och högre upp...
I vindsbj älkarna hänger killarna
upp och ner i knävecken och utför olika
konstnummer som är ganska svåra att
fotografera.
– Jag trivs väldigt bra på skolan, jag
har många kompisar här säger Hans.
En hel del internatelever åker hem på
helgerna men de som stannar kvar kan
ha desto roligare ihop. Kim trivs också
bra på skolan.
– Vi hittar på en massa grejer, säger
han.
Helgen efter Missionärens besök
skulle skolan invaderas av volleybollspelare från Finland, Norge och Danmark
Det är
inte bara
fladdermöss
man kan hitta
på en
gammal
slottsvind.
Frasse och
Kim hänger
glatt upp och
ner i de
gamla slottsbjälkarna.
för den traditionella turneringen. Detta
var något som samtliga elever, inklusive
Kim och Hans, såg fram mot.
– Allt blir mycket roligare när man är
många tillsammans konstaterar de.
Aldrig har de sett röken av något
vindsspöke, så de kanske kommer att låta
sin märkliga och annorlunda träningsstudio på vinden expandera. Killarna
har nämligen lite idéer på gång ...
Anne-Maj Sandström
Ewa och Nina:
Många fler
skulle trivas här
E
tt tjejgäng sitter i matsalen och småbusar lite efter kvällsmaten. Många
glada skratt antyder att de trivs ganska
bra ihop även om kommentarerna av och
till verkar lite halvråa. Jag samtalar med
två av dem om skolan.
Ewa lär sig svenska
Ewa Czapnik går i 10:an och har vistats
på Ekebyholm och i Sverige endast ett
halvår. Hon kommer från Warszawa i
Polen och talar en fantastiskt fin svenska
efter så kort tid. Det är ett av målen med
vistelsen här, att lära svenska.
– Killarna kräver att jag talar svenska, skrattar hon.
Några vänner till hennes föräldrar
hittade Ekebyholm och hon kunde åka
hit. Nu stortrivs hon på skolan.
– Det är kul att möta olika människor
och att få bo på internatet. Jag har fått
många kompisar här.
Eva gillar idrott och simmar i Rimbo
en gång per vecka. För övrigt satsar hon
en del på volleyboll.
– Ni som inte provat på Ekebyholm,
kom hit så får vi jättekul tillsammans,
inbjuder Ewa.
Nina trivs bra
Nina Landtblom går i 9:an. Hon går här
för att slippa sin gamla skola och trivs
utmärkt här. Hon benämner sig som
skolans blondin.
– Det är kul att träffa nya människor.
Att gå på internatskola innebär ett
visst eget ansvar, och att man får jobba
med vissa saker. Nina är inte helt förtjust
i att behöva städa, men tar det ändå med
gott mod.
– Kom hit alla!
Det är Ninas hälsning till elever i
aktuella åldrar som har en fundering på
Ekebyholm. Hon menar att den här unika
gemenskapen får man inte på så många
andra skolor.
A-M Sandström
13
F
A M I L J
FÖDDA
Vi har fått en lillebror.
Välkommen Julius!
Linköping
den 3 februari 2004
Bianca, Gabriel,
Camilla och Alexander
Ulltjärn
Rebecca har fått en lillebror
Nils JACOB
SöS den 5 februari 2004
Petter och Magdalena
Zerne
Stockholm
HÖGTIDSDAG
80 år
Tyyne Klaesson
Toftalyckan, Överlida
den 6 april 2004
TACK
Ett varmt tack
till var och en av er, som på
olika sätt kom ihåg mig
på min 80-årsdag.
Ni bidrog alla till att göra
dagen till en glädjens och
minnets dag.
Framför allt tackar jag
Gud för Hans stora nåd
emot mig intill nu.
Britta Karlsson, Arboga
Tack
Kära vänner och
medvandrare.
Ett varmt tack för att Ni
kom ihåg min 75-årsdag.
Jörgen Andersson, Nyhyttan
(Läs Jörgens dikt på sidan 3)
AVSOMNADE
En av församlingens trogna
medlemmar somnade in i dödens sömn den 27 november
2003. Det var Aasta Thorén
som avled 94 år gammal.
Aasta var medlem i Ekebyholms församling i många år
sedan hon flyttat hit i mitten
av 1900 -talet. Hon föddes i
Oslo och det var också där
som hon döptes som 18-åring.
Efter utbildning till kokerska
på Skodsborg kom hon till
Ekebyholm där hon träffade
14
Werner Thorén och de gifte
sig. Han var verkmästare på
skolan. Efter Werners bortgång flyttade Aasta in till
Birgittagården i Rimbo.
Aastas liv präglades av
glädje över Guds skönhet i
naturen och Hans omsorg
om henne. Hon prisade gärna
Gud med beskrivningar av
den storhet hon såg i naturen
under många promenader i
området. Hennes son Henry
var hemma från Kalifornien
ofta och besökte henne.
Begravningen ägde rum i
Rimbo kyrka och med pastor
Roland Sjölander som officiant. Tankarna som delades var
hämtade ifrån Psalmen 103.
Hennes son Henry med
fru tog adjö vid graven tillsammans med annan släkt
och kära vänner.
Nu vilar Aasta i frid till
uppståndelsens dag.
För Ekebyholms församling
Bobby Sjölander
En av våra mest hängivna
medarbetare, Daniel Grankvist, avled oväntat den 5 november 2003, 28 år gammal.
Daniel föddes i Uppsala
och kom som barn med sin
familj till Arbrå där han växte
upp. Daniel var utbildad civilingenjör inom IT och arbetade
som sådan i Linköping.
Daniel är mycket saknad för sin glada tjänst och
vänskap, inte minst i 39:ans
verksamhet där han arbetade
hårt med att lägga golv, organisera och bygga relationer till
tonåringarna som kommer.
Vi saknar också hans sköna
harmonier vid pianot och
längtar efter att snart få höra
dem igen på instrument som
ingen av oss ännu har hört.
I denna sorg går våra tankar speciellt till hans flickvän
Kristina, föräldrarna, brodern med fästmö, mormor
och farfar.
För Adventkyrkan i Linköping
Rainer Refsbäck
Anna-Tora Karlberg avled
den 19 oktober 20 03. Hon
föddes i Malmö 1919. Hon
blev döpt av pastor Gösta
Hermansson den 5 maj 1936.
Som 15 - åring kom hon till
Hultafors. Hon hade tänkt
vara h är ett år och sedan
återvända till Malmö. Kärleken till Bengt gjorde att hon
dock stannade här. Efter en tid
började hon arbeta i matsalen
på Hultafors Hälsocenter, där
hon snart blev chef. Hon var
mycket omtyckt där. Det blev
flera flytt, Hultafors-Norrköping-Hultafors-Borås-Hultafors- Borås.
Anna-Tora och Bengt
fick inga egna barn. Under
tiden de bodde i Norrköping
adopterades först Kjell och
fyra år senare Kerstin. I slutet när Anna-Tora blev ensam
klarade hon sig inte längre
hemma utan fick flytta till
gruppboende.
Begravningen ägde rum
i Bollebygds kyrka, där barn
och barnbarn, övrig släkt och
trossyskon mötte upp. Officiant var pastor Lars-Gustaf
Larsson som höll griftetal
med utgång från bibelorden
”Om än min väg går genom
död så behåller du mig liv”.
Vi ser fram emot återseendet då Jesus kommer
tillbaka.
För Hultafors församling
Keijo Laine
Den 21 december 2003 förlorade Jönköpings församling
ännu en medlem då Helena
Penca insomnade efter en
lång tids sjukdom. Helena,
78 år, var född och uppvuxen
i Jugoslavien, där hon döptes
1956. Tillsammans med sin
make Aurel kom hon till
Sverige 1963 och hade varit
en trogen församlingsmedlem
i Jönköpings Adventkyrka sedan 1967. Familjen var bosatt
i Norrahammar och Helena
och Aurel kunde glädjas åt
en stor och härlig familj, fyra
barn, tio barnbarn och fem
barnbarnsbarn.
På 60 -talet arbetade
Helena på Jönköpings Tändsticksfabrik men när denna
lades ner blev det arbete på syfabrik. Helenas stora intresse
var församlingen, hemmet,
familjen och att sy kläder.
Familj, släkt, vänner
och församlingsmedlemmar
mötte upp vid jordfästningen
som ägde rum på Norraham-
mars kyrkogård den 15 januari
2004. Förrättare var pastor
Sture Nilsson.
Våra tankar går till Aurel
och de fyra barnen Sabina,
Dafin, Benjamin och Daniel
och deras familjer. Vi saknar
Helena, som alltid hade ett
vänligt leende till alla hon
mötte, en liten kvinna med
ett stort och varmt hjärta.
Uppståndelsen är vår tro
och vårt hopp!
För Jönköpings församling
Gun Preissler
Vår käre trosbroder och vän
Kosta Nicolic har fått sluta
sitt jordeliv. Han dog hastigt
den 8 december 2003.
Kosta var född den 14
oktober 1921 i Ostrovo i det
forna Jugoslavien. Han döptes tillsammans med sin fru
Kristina den 12 september
1961. Paret Nikolic kom till
Sverige 1965. De har bott på
olika platser i vårt land, men
mestadels i Blekinge och
tillhört Karlskrona SDAförsamling.
Kosta tillsammans med
sin hustru var mycket arbetsamma och skickliga när det
gällde att odla blommor och
grönsaker. Omgivningen förvånades storligen över hur det
växte i Nikolics trädgård.
Begravningsgudstjänsten
hölls i Karlskrona Adventkyrka och officiant var pastor
Nils-Erik Lundberg.
En riklig blomstergärd
vittnade om att Kosta hade
många vänner. Nu vilar vår
käre broder på Karlskrona
kyrkogård till de rättfärdigas
uppståndelse. Våra böner och
sympatier är hos Kostas nära
och kära och då främst hos
hans hustru Kristina.
För Karlskrona
SDA-församling
Allan Nilsson
Stockholms församlings
äldsta medlem, Agda Utterbäck, 94 år, fick lugnt och
stilla gå till vila kort efter att
nyårsklockorna ringt in det
nya året 2004
Agda föddes i Nordanträ sk, Södra Sunderbyn.
Hon växte upp som nummer
sju i en syskonskara på nio.
Det lilla torpstället som var
hennes barndomshem kunde
under goda år föda tre till fyra
kor och några får. Hennes far
var banvakt vid SJ.
Som ung kom hon i kontakt med Adventbudskapet
som predikades i Luleå och
tillsammans med några av
sina systrar döptes hon den 11
oktober 1919 av pastor Seth
Lundström. Under en sommar fick familjen besök av en
ung kolportör, Konrad Utterbäck. Agda och Konrad blev
bekanta och gifte sig 1930.
Tillsammans fick de fyra barn:
Lennart, Bertil, Barbro och
Margareta. Som pastorsfamilj
flyttade de runt i Sverige och
bodde på många ställen, både
i norr och söder.
Agda var alltid en mycket
proper person. Stillsamt,
ödmjukt och troget stödde
hon sin man i hans arbete.
Sedan 1952 har hon tillhört
Stockholms församling och
verkat ivrigt i bl. a. Dorkas
Hjälptjänst.
Begravningsgudstjänsten
ägde rum i Solna kyrka den
6 februari, 2004 med pastor
Paul Sundquist som officiant.
Vi möts på uppståndelsedagen!
LIV MED MERSMAK
En inspirationskonferens 19-23 maj 2004 i Örebro
Ta det personligt
Bobby Bovell – Patrick Johnson – Siri Bjerkan
Karlsson
Möten:
Seminarier:
I övrigt:
För Stockholms församling
Ingeborg Lindahl
A NNONSER
ETTÅRING SÖKES TILL STOCKHOLM
Stockholms Adventkyrka har två heltidsanställda personer
som arbetar med de uppgifter som gäller församlingsarbetet. På grund av den senaste tidens positiva utveckling
finns det många områden som inte hinns med. Just nu behöver vi förstärka arbetet bland tonåringar och ungdomar.
Stockholms församling har valt att prioritera barn- och
ungdomsarbetet. Din uppgift i församlingen blir att bygga
upp tonårs- och ungdomsverksamheten.
Du bör vara utåtriktad och intresserad av ungdomar.
Viktiga egenskaper är att vara positiv, självständig och ha
förmågan att ta egna initiativ. Samarbets- och organisationsförmåga är andra värdefulla egenskaper. Som ungdomsledare är du en viktig del av församlingsarbetet och
du samarbetar med pastorn, föreståndare och församlingens
frivilliga arbetare. Du ägnar en hel del tid åt förberedelser;
tar fram bibelstudier och eventuellt ordnar träffar och sammankomster. Hör av dig snarast till pastor Berny Carlsson
på tfn. 08–210448 eller 08–214601.
Obligatorisk anmälan!
Anmälan/inbetalning före den 10 maj.
”Boka tidigt rabatt” vid anmälan/inbetalning
före den 10 april.
Läs mer och anmäl dig på hemsidan nedan!
Du kan även kontakta
Annika & Peter Imhagen 019-234123
Antalet platser är begränsat. Först till kvarn...
<www.adventist.se/mersmak>
60 ÅR MED VÄSTERÄNG
2–7 augusti
5 hela dagar på Västeräng
Kom och träffa alla västerängsvänner
och upplev igen lägerlivet!
Andakterna, baden, båtturerna, sångerna,
utflykterna, allvar och skoj.
Lägerbålet och solnedgången bakom Fågelön.
Vill du berätta om hur det är och var?
Hur det var att finna Gud och meningen
med livet på Västeräng.
Hur det var att bli kär och finna sin livskamrat
på Västeräng.
Hur det är och var att arbeta med
barn och ungdomar på Västeräng.
Kanske har du diabilder eller videofilm som
du vill visa eller har du målat tavlor med
Västerängsmotiv som du vill ställa ut?
LAPPLANDSKONFERENSEN
Församlingen i Slussfors hälsar alla välkomna
till Lapplandskonferensen den 13-15 augusti.
Talare: Audrey Andersson.
Barnmöten, mycket sång och musik.
För information ring Vivianne 0951-500 10
eller Helén 0951-500 78.
Nygammalt Lägermöte 4 - 8 augusti
James Rafferty, en av grundarna till Light Bearers Ministry,
lägger fram det eviga evangeliet så att vi längtar tillbaka till
den första kärleken. Hans hustru Risé, presenterar hälsobudskapet på ett vinnande, faktagrundat sätt. Lägg till det
ständigt pågående förbön under mötena, plus en mängd
”Hela Tältet Sjunger”-möten. Boka in tiden mellan ons 4
kl. 18.00 och sön 8 kl. 13.00. Mera info - se hemsidan <http:
//www.alekärr.se> eller ring 0511–604 26 (Sie), 0511–606
64 (Inga-Lis), 042–204342 (Lars-G. Larsson).
Gemensamma på morgonen och
kvällen, tre talare & ämnen
Välj fördjupning i ett ämne (to & fr)
Lovsång, förbön, barnens Mersmak,
café, aktiviteter, fritid, gemenskap
med gamla och nya vänner
Anmäl dig till Kerstin Christiansen 0411–17791
E-mail:[email protected]
Lägeravgift: 160 kr /dygn (logi och tre måltider)
S
OLENS NEDGÅNG
Lund
Göteborg
Stockholm
Östersund
Luleå
Helsingfors
Uleåborg
9 april
20.00
20.09
19.48
20.12
19.50
20.25
20.37
16 april
20.14
20.24
20.05
20.32
20.13
20.42
21.00
23 april
20.28
20.39
20.21
20.53
20.37
20.59
21.23
30 april
20.42
20.55
20.38
21.13
21.01
21.17
21.46
7 maj
20.55
21.10
20.54
21.34
21.26
21.34
22.11
14 maj
21.09
21.25
21.11
21.55
21.52
21.51
22.35
15
B
Avsändare:
SDA media
Box 100 36
800 10 Gävle
Posttidning B
Missionären
12 miljoner
människor
hotas av
matbrist
I länderna runt
Afrikas horn finns det
just nu många föräldrar
som inte vet var de ska
få tag i nästa mål mat
till sina barn
7 MILJONER
SVERIGE
PORTO BETALT
PORT PAYÉ
1,2 MILJONER
1,2 MILJONER
2 MILJONER
Den 8 maj
Katastrofoffret
H
ur mycket mat behövs det för att
rädda ett barn från svält? Hur
många nävar ris? Hur mycket
mjölkersättning?
Att rädda livet på ett barn kostar så
lite. När ADRA hjälpte de svältande
i Etiopien för ett år sedan kostade det
mindre än en krona om dagen att rädda
en människas liv. 50 kronor – ungefär vad
en lunchpizza kostar – räckte då till att
ge en svältande människa all den mat hon
behövde i två månader. 100 kronor räckte
till mat under ett tredjedels år.
I länderna runt Afrikas horn finns
det just nu många föräldrar som inte
vet var de ska få tag i nästa mål mat till
sina barn.
För ca 20 år sedan skakades vi av bilderna som TV visade från Etiopien. För
första gången fick vi se hålögda barn med
armar så tunna att de såg ut att gå av om
man bara rörde vid dem.
Idag är svälten inte längre intressant
för nyhetsmedierna. Så vi får inte se vad
16
som händer i Afrikas drabbade länder.
Vi skonas från bilderna på människor
som inte längre har något hopp om att
överleva.
Men svälten finns kvar. I länderna
runt Afrikas horn regnade det mindre
än normalt under 2003. Och nu hotas
12 miljoner människor av matbrist. Det
motsvarar ungefär hela Sveriges och
Danmarks befolkningar tillsammans.
Enligt rapporterna som vi har fått blev
matbristen akut redan i mars. Värst drabbat är Etiopien. Där hotas sju miljoner
människor av svältens hårda verklighet.
I Tanzania är två miljoner människor i
farozonen. Kenya och Eritrea är också
drabbade av torkan, och 1,2 miljoner
människor i vardera landet söker nu
efter mat.
För ett och ett halvt år sedan tog vi
upp ett juloffer till de svältande i Etiopien. Det blev det största offret som vi
någonsin har fått ta emot. Samfundets
medlemmar skänkte sammanlagt 613.000
kronor till hjälp åt de behövande.
Den 8 maj tar vi upp katastrofoffret.
Pengarna som ni skänker då kommer
att användas till att hjälpa svältande
människor. När jag skriver detta vet vi
ännu inte var vår hjälpinsats kan göra
mest nytta. Därför kommer offret att
gå till samfundets katastroffond. När vi
sedan vet mer om behoven kommer vi att
använda pengarna i fonden till att hjälpa
de drabbade.
Vi vädjar till dig att komma ihåg dina
medmänniskor i Afrika. De behöver din
hjälp för att överleva. Din gåva räcker
långt – och när du ger den ger du också
till Jesus, som sade: ”Vad ni har g jort för
någon av dessa minsta som är mina bröder,
det har ni g jort för mig” (Matt 25:40).
Rigmor Nyberg
PS Om Du inte kan vara med i kyrkan
den 8 maj, så kan du sätta in din gåva på
pg 90 07 21-2 och märka talongen ”katastrofoffer”.