Tobakens spridning i Europa
Christoffer Columbus förde med sig tobak till Europa från Sydamerika. På 1500-talet började
man odla tobak i Europa. Från början använde man tobak som medicin mot huvudvärk och
tandvärk.
I artikeln ”Tobaksplantan – en giftig växt” (i Sagor och sanningar, Natur och Kultur, 2004)
berättar Torun Eckerbom m.fl. om tobakens historia och dess konsekvenser.
Enligt Eckerbom m. fl. var det överklassen i Europa som använde tobak och då rökte man
inte tobak, utan snusade. Det var sjömän och soldater som först började röka tobak i pipor
på 1600-talet. Därifrån spred sig piprökningen vidare till Asien.
Eckerbom förklarar att regeringarna försökte stoppa tobaksrökningen i många länder. En
tobaksrökare i Ryssland riskerade att få näsan avhuggen eller bli skickad till Sibirien, medan
man i Turkiet riskerade att få näsan genomborrad av pipskaffet eller bli halshuggen i värsta
fall.
Eckerbom menar att folket i Sverige trodde att tobak kunde hjälpa mot t. ex barnlöshet,
feber och förgiftningar och därför gick det bra för tobaksfabrikerna i Sverige på 1700-talet.
Vidare berättar Eckerbom cigaretter började tillverkas på 1800-talet. På 1920-talet började
man forska kring sambandet mellan rökning och cancer, men tobaksindustrin brydde sig inte
om sambandet mellan cancer och rökning. De fortsatte att göra reklam för rökning, eftersom
de tjänade stora summor pengar på cigaretter.
