Dicentrarchus labrax
Havsabborre
NE
NA
LC
Fiskar
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Ej tillämplig (NA)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning: Perciformes (abborrartade fiskar), Familj: Moronidae
(havsabborrfiskar), Släkte: Dicentrarchus, Art: Dicentrarchus labrax - havsabborre (Linnaeus, 1758) Synonymer:
Perca labrax Linnaeus, 1758
Kännetecken
Havsabborre är en art med taggiga gällocksben och två ryggfenor. Den besöker regelbundet den svenska
västkusten och skyr inte helt södra Östersjön.
Totallängd 103 cm, vanligen 50 cm. Kropp måttligt långsträckt och något sammanpressad från sidorna. Mun stor och
framåtriktad. Mellankäksbenet når bakåt till under ögats mitt. Underkäkens spets sträcker sig något framför
överkäken. Vardera gällocket är försett med två bakåtriktade taggar (den övre snett uppåtriktad, den nedre större än
den övre). Förgällockens bakkant och nederkant är sågtandade, längst ned med taggar som är framåtriktade. Käkarna
är försedda med små, tättsittande tänder. Ryggfenorna är klart åtskilda; båda är korta och relativt breda. Analfenan
är lika bred som bakre ryggfenan. Bröstfenorna är små och rundade. Bukfenorna är smala vid basen och något längre
än bröstfenorna. Stjärtfenan är inskuren och har spetsiga lober. Hela kroppen och huvudets sidor är klädda med
kraftiga fjäll; kamfjäll på kroppen, rundfjäll på huvudets sidor. Sidolinjen börjar strax bakom gälöppningen högt upp på
kroppen, för att tämligen omgående svänga nedåt mot kroppens mittlinje under ryggfenorna.
Färgen är enhetligt gråsilvrig med mörkare rygg och ljusare buk; det grå med en dragning åt grönt eller blått, de
silvriga sidorna ibland svagt mässingsglänsande. Gällocken har vanligen en diffus mörkare fläck. Fenorna är grå,
bröst- och bukfenorna ibland med en dragning åt gult eller ljust rött. Yngre individer upp till en längd av 10 cm kan ha
mörka fläckar på ryggen.
Fenstrålar och fjäll: D1 VIII-X, D2 I.12-13, A III.10-12, P 16-19, V I.5. Fjäll längs sidan 52-74.
Utbredning och status
Havsabborre förekommer lokalt längs den svenska västkusten, framför allt i Bohuslän. Som vissa andra sydliga arter
påträffar man den ibland där varmvatten släpps ut, t.ex. vid Ringhals (Bua, Halland). Arten har påträffats även i
Öresund och i Östersjön så långt norrut som vid Aspöja i Östergötlands skärgård. Därutöver finns havsabborre från
södra Norge söderut längs Atlantkusten till Senegal samt i Medelhavet och Svarta havet. De havsabborrar (Sea Bass)
som finns i svenska fiskdiskar är odlade i Kontinentaleuropa (oftast Grekland).
Ekologi
Havsabborre lever i kustnära marina miljöer och flodmynningar. Under sommaren uppehåller den sig från ytan ned
till 10 meters djup, på vintern ned till ett djup av 100 m. Unga havsabborrar uppträder ofta i stim, medan större
individer lever mer solitärt. Havsabborre är en aktivt jagande rovfisk som äter strandkrabbor och andra kräftdjur,
fiskar (särskilt tobisfiskar) samt havsborstmaskar och blötdjur. Leken försiggår från december i södra delarna av
utbredningsområdet till så sent som i juni runt Brittiska öarna. Någon lek har inte konstaterats i svenska vatten.
Äggen är pelagiska och kläcks efter omkring sex dygn. En hona kan ha upp till två miljoner ägg. Tillväxten är måttligt
snabb, och efter fyra år är totallängden 15-30 cm. Livslängden kan uppgå till 24 år.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Övrigt
Namngivning: Dicentrarchus labrax (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Perca labrax. Systema Naturae, 10:
upplagan, 1: 290.
Etymologi: labrax (gr.) = namnet på en abborrliknande fisk i Antikens Grekland, sedermera identifierad som en
havsabborre.
Uttal: [Disentrárkus lábrax]
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
