När en stad får besök av Gud
Vi ska i tio veckor gå på upptäcktsfärd i ett brev och indirekt en stad i Antiken, Efesos. Jag ska idag ge
en inledning och bakgrund till Paulus brev till Efesos.
När Paulus tecknar sitt kanske mest visionära brev om församlingens nyckelroll i Guds plan för att
laga världen så sitter han förmodligen i fängelse i Rom runt år 60 e.Kr. Det börjar gå mot slutet av
hans liv, han har vädjat till kejsaren i Rom, och sitter i ett slags husarrest med relativ frihet. Han
skulle komma att avrättas av Kejsare Nero mellan 64-67 under hans grynna förföljelse mot de kristna.
Han har tid att tänka, att be och att minnas och drömma och att skriva brev. Han drömmer sig
tillbaka till Efesos, en underbar stad, en av flera som Paulus har lämnat en bit av sitt hjärta i. Minst
tre gånger besökte han staden, två korta besök och ett längre på 2 till 3 år. Efesos, den tredje störst
staden i Romarriket hade en kvarts million invånare, och var känt för tempel, badhus, sin teater som
rymde 24000 människor, akademi, bibliotek, Idrottsarena. Där fanns företagsamhet, handel och
sjöfart, Dessutom: ett stort torg med rådsbyggnader, en berömd saluhall samt en av de viktigaste
hamnarna runt medelhavet. Genom staden gick en paradgata som man var stolt över och genom
staden rann dessutom en flod. Staden var dessutom en regionhuvudstad. Jag tror ni börjar tänka i
samma banor som jag… Efesos för 2000 år sedan och Göteborg idag. SÅ MÅNGA PARALELLER!! Och
så många paralleller mellan oss som kristna församlingar i Göteborg och den kristna församlingen i
Efesos.
Hit kom också många turister, och många asylsökande, bland annat en stor grupp judar precis som
överallt runt medelhavet som flytt p. g av krig och konflikter i sitt hemland och vi kan i
Apostlagärningarna läsa att det var spänningar och invandrarfientlighet, antisemitism, och
främlingsrädsla som drabbade bl. a Paulus både för att han var jude och kristen. I en av teatrarna i
grannstaden Miletos har man hittat inskription. ”Här är sittplatser för judar och deras sympatisörer”
En av märkligheterna med Efesierbrevet är att det är allmänt hållet, inga personliga hälsningar som i
de andra breven. Man är ganska överens om att Paulus skrev med Efesos som första mottagare men
att brevet skulle fungera som rundbrev till församlingar och städer i hela den region där Efesos var
formell eller informell huvudstad.
Vi tror att Paulus var inspirerad av Gud att skriva ett brev som skulle bevaras genom historien, och
vara ett budskap i alla tider, Brevet till Församlingen i Efesos är ett brev till kyrkan i Göteborg. Brevet
till Staden Efesos är ett brev till Staden Göteborg.
Här bröt det ut en Jesusväckelse och en av de största och viktigaste församlingarna i urkristen tid
växte fram. Här har vi hämtat mycket lärdom om tro dop, församlingssyn, Familj och äktenskap,
andligt ledarskap. Efesos återkommer på flera ställen i Bibeln, Direkt eller indirekt. Apg. 19, 20,
Efesierbrevet. Timoteusbrevet är skrivet till en av de första pastorerna i Efesos. Efesos var den
församling som allra längst tid, hade direkt tillgång till ögonvittnen från Jesu liv, då lärjungen
Johannes, han som skrev uppenbarelseboken, levde fram till år hundra efter Kristus, och var verksam
i Efesos. I Uppenbarelseboken är det också den församling som får den första hälsningen från Jesus.
Det som slår mig det är att när Paulus kom till Efesos på sin andra missionsresa för första gången så
var det inte för att nå en liten grupp och bilda en kristen förening utan det var för att nå en hel stad
med evangeliet. Han ville komma tillbaka. Han visste att Gud hade en plan för Efesos och hela
provinsen Asien (Stora dela av nuvarande västra Turkiet)
När han skriver sitt brev så handlar det inte om att hålla en församling vid liv utan att han är
övertygad om att församlingen är Guds bästa redskap att hela en stad och att nå en hel region.
Vad innebär det att staden fått besök av Gud
Att staden får tillgång till en ny berättelse
Alla samhällen hålls ihop av stora gemensamma berättelser. Det är berättelser som människor
tolkar sina liv, igenom, berättelser som man söker pressa mening ur sina dagar på jorden. När
Paulus kommer till Efesos och berättar om Jesus så utmanas två stora berättelser
Jesusberättelsen utmanar den ockulta berättelsen
Den går ut på att då de den onda sidan är så stark man genom att söka lagom samarbete med de
demoniska och djävulska kan dra fördelar och vinna pengar och makt. Att tämja elden genom att
leka med den. Eller att genom besvärjelser och svartkonst lösa livets mysterier. Den ockulta
berättelsen lever öppet eller mer underjordiskt i alla tider och alla kulturer. Jesus berättelsen
förnekar inte förekomsten av en ond andlig verklighet, men den säger att Jesus vunnit seger över det
onda, att Gud är mycket större och att vi inte behöver ägna oss åt Hokus Pokus. Självmant kommer
människor som kommit till tro på berättelsen om Jesus med sin ockulta litteratur och eldar upp dem.
En ny berättelse som skulle bli en nygammal bok, skulle växa fram och bli den stora berättelsen
Jesusberättelsen utmanar den materialistiska berättelsen
Artemistemplet var naturligtvis en del av den grekiska mytologin med alla dess gudar. Det var en
fruktbarhets och moderskult, som har viss släktskap såväl med våra dagars sexual liberalism som med
vår nyandlighet.
Men tydligare än detta är att Artemis bar berättelsen om rikedomen som väg till lycka och framgång.
Detta magnifika underverk, enormt till sina proportioner hade sitt ursprung i en känd historisk figur
Kung Krösus, kung i Efesos med omnejd ca 550 före Kristus. Han står som symbolen för högmod,
självgodhet och Materialism.
Han var antikens Joakim von anka, eller Krösus sork i Bamse. Uppblåst av makt och rikedom lät han
utropa sig som den lyckligaste bland alla dödliga. Det var Kung krösus som tog initiativ till att bygga
Artemistemplet, Det främsta av Antikens sju underverk, (Detta är ett försök till
rekonstruktion)
Det hade bränts ner och byggts upp av de stolta och rika Efesosborna som bland annat tjänade
massor av pengar på alla som vallfärdade, inte minst kvinnor, till Efesos för att se templet, teatern
och allt det bländande.
Intressant är att Jesusberättelsen utmanar de som tjänar pengar på detta så det blir upplopp i
staden. Inte för att Paulus provocerar utan bara för att han förkunnar att varken kejsaren, Artemis,
eller Artemistemplet eller pengarna eller något annat vi gjort med våra händer som är några gudar.
Det finns bara en Gud som har uppenbarat sig i en sann människa. Han som kom fattig, ridande på en
åsna, som inte hade något hem någon fast punkt att vila sitt huvud. Bekännelsen att Jesus är Herre,
utmanar allt avguderi inte minst materialism. maktgalenskap, och framgångsfixering
Att Staden får tillgång till en ny kraftkälla
Den första fråga Paulus ställer när han kommer till Efesos andra gången och finner en liten skara
lärjungar, 12 st. Tog ni emot Den Heliga Anden när ni kom till tro? Det var en akademiskt skolad
nykristen som hade väglett dem och det fattades en hel del i deras undervisning.
Det verkar också som att Paulus är orolig att de bara ska ha bytt berättelse, att allting hamnade
häruppe i huvudet. Det blev en lära men inte liv. Ord men inte kraft. Hur det nu var så blev det både
dop i vatten, och efter det lade Paulus händerna på dem och de tog emot den heliga Anden. Texten
säger: och de talade med tungor och profeterade.
De går inte att överskatta hur viktigt detta var i urkyrkan. Genom dopet som var en viljehandling och
genom Andens uppfyllese så blev tron på Jesus en levande daglig erfarenhet, inte bara en
livsåskådning. Här möttes den egna viljan och längtan och Guds kraft och möjligheter,
Här ser mäniskor att Jesus tron verkligen gör skillnad, både i att Gud griper in och helar och befria,
men också att det finns kraft att leva ett nytt liv i rättfärdighet, renhet och sanning
Hur får en stad besök av Gud
Genom människor som har med honom att göra
Dom hette. Apollos, Priscilla, Aquila, Gaius, Aristarchos och Paulus, Timoteus
Ett litet resesällskap som i lite olika omgångar under en kort period runt 50 e. kr kom till Efesos. Och
stannade en tid. Det var ett gäng av Herrens globetrotters, Bagpackers med bibeln i ryggsäcken.
Guds huvudväg till människan är att själv bli människa och sedan sända människor. Det är detta som
gör att vi ofta missar honom.
Genom den sanna människan Jesus
Så var det när Jesus kom till Jerusalem. Jesus suckar över att man inte förstod att tiden var inne för
Guds besök.
Man väntade sig ett gudaväsen, eller åtminstone en supermänniska. Men de kom en vanlig
människa, en riktig människa, en sann människa.
Nu var Jesus unik, han var Gud som blev människa. Vi är människor som aldrig kan bli något annat än
människor, men Ju närmare Jesus vi kommer desto mer människa desto mer sanna blir vi som
människor. Våra städer lider brist på andlighet som tar sig uttryck i mänsklighet. Utan Guds besök så
blir världen omänsklig och i värsta fall demoniserad.
Genom församlingen, kyrkan
I Efesierbrevet använder Paulus två starka bilder är av församlingen, kyrkan som Kristi kropp och
Guds tempel. Brevet till Efesos är Nya testamentes tydligaste undervisning om den kristna
församlingens betydelse i Guds plan.
Den första bilden betonar att Jesus genom församlingen är närvarande i staden. Ingen enskild person
är Jesus, men tillsammans kan vi som olika lemmar utgör en kropp bli Kristi kropp på jorden. Kristus
är huvudet och vi är de olika delarna av kroppen. Därmed blir Jesus lika närvarande Efesos som när
an vandrade på jorden. Tror också att det är vi kristna tillsammans som utgör Kristi kropp i en stad.
Den andra bilden är också relationell. I skuggan av det enormt mäktiga Artemistemplet håller Gud på
att bygga ett tempel som är relationellt, av levande stenar som sitter tätt tillsammans, människa till
människa. Jesus Kristus är hörnstenen.
Kanske var det här, i skuggan av det väldiga Artemis templet som Paulus såg skönheten i en ny
samhällsgemenskap byggd på kärlek, försoning, och medmänsklighet.
Avslutning: Den nya berättelsen som kallas Herrens ord, som vi möter i två delar, GT och NT. Med
den första delen som utgångspunkt, Som handlar om skapelsen, och Guds utväljande av judafolket
för att visa världen vem han är, så berättar och förklarar Paulus Jesu liv, död och uppståndelse under
2 år i Tyrannos lärosal, som han hyrt för ändamålet
Paulus stannade 2 till 3 år i Efesos. Två år ägnade han åt att undervisa i Tyrannos lärosal. En slags
öppen bibelskola kring vilket den kanske största kristna församlingen under det första århundrades
växte fram. Det märkliga är att genom denna skola når berättelsen om Jesus ut till hela provinsen
Asien. En sådan kraft fanns i ordet självt. Här är det som Paulus inser att han inte kommer att nå
överallt, att det han inte behöver höras och synas överallt, men att Guds ord inte bär bojor. Det kan
tränga igenom, nå in i hjärtan. Nå ut genom människor som drabbats av det av det, rustas av det och
som blir ordet hörare, görare och bärare. Efter att ha gått på gudstjänsterna i Tyrannos lärosal, så
packade man sin resväska, med allt det man fått undervisning i, och reste hem till sina hemstäder, i
till Pergamon, Tyatira, Smyrna, till Filadelfia, till hela nuvarande västra Turkiet.
Och när han skriver Efesierbrevet ca 10 år senare från fängelset i Rom så kan vi ana att det är en
upprepning, sammanfattning och fördjupning av det han undervisade under några lyckliga och
spännande år i Efesos. Kanske tänkte han: Så fel Krösus hade. Det är vi som kom på besök till Efesos,
som i stort sett bara ägde det som fick plats i några resväskor, bland annat vår största skatt våra
bokrullar med Herren ord. Dessutom det som bodde i våra hjärtan. Guds kärlek utgjuten genom den
heliga Anden. Och när vi fick se andra fylla sina livs resväskor med Guds ord och resa hem till sin
vardag. Det är vi som är de lyckligaste människorna i hela världen.
