Organiska syror

Livsmedelsverkets allergiinformation nr 2
Organiska syror
Naturlig förekomst av bensoesyra, salicylsyra
och andra organiska syror, bl a fenoliska syror
Innehåll
Organiska syror
Förekomst och användning .................................................................1
Acetylsalicylsyra .............................................................................1
Salicylsyra ......................................................................................1
Bensoesyra .....................................................................................2
Sorbinsyra ......................................................................................3
Citronsyra/Askorbinsyra.................................................................3
Mjölksyra ......................................................................................4
Andra organiska syror ...................................................................4
Andra ämnen i frukter, bär m.m. .........................................................4
Dos i relation till överkänslighetsreaktion ...........................................4
Överkänslighet mot bensoesyra ...........................................................5
Analyser vid Livsmedelsverket .............................................................5
Tabell 1. Naturlig förekomst av bensoesyra ...................................6
Tabell 2. Naturlig förekomst av salicylsyra ....................................7
Bensoesyra......................................................................................8
Salicylsyra ......................................................................................8
Sammanfattning...................................................................................8
Referenser ...........................................................................................9
 Livsmedelsverket 2010
Text: Ingrid Malmheden Yman och Ulla Edberg,
kemiska enheten 2, FoU-avd.
Red. & grafisk form: Maj Olausson
Illustration: Anette Hedberg
Foto: Mark Earthy/Scanpix, Jan Rietz/Tiofoto
Tryck: Taberg Media Group, Taberg
ISBN 91 7714 197 0
Organiska syror
Den naturliga halten bensoesyra
och salicylsyra, liksom sorbinsyra har
analyserats av Livsmedelsverket i en rad
livsmedel. Även andra laboratorier har
gjort liknande analyser. Halterna kan
dock variera något med val av metod
och är inte alltid direkt jämförbara mellan olika laboratorier.
Förekomst och användning
Organiska syror förekommer naturligt
i frukter, bär och vegetabilier och svarar
tillsammans med sockerarter och aromatiska ämnen för smaken. De vanligaste
syrorna är äppelsyra och citronsyra,
men många andra syror förekommer.
Vissa syror kan förorsaka överkänslighetsreaktioner som nässelutslag, svullnad
och astma. Framför allt har bensoesyra
och salicylsyra utlöst sådana reaktioner.
I regel drabbar dessa reaktioner vuxna
personer som också reagerar på acetylsalicylsyra. Reaktionerna på organiska
syror är inte av typen IgE-förmedlad allergi (atopisk allergi).
Spädbarn och framför allt barn med
eksem blir ofta röda kring munnen av
apelsiner, jordgubbar och tomater, liksom av röd paprika och nypon. De får
också ökad klåda i eventuellt eksem
av dessa bär och frukter. Röda bär och
frukter tolereras i regel sämre än gröna.
Vilken mekanism som utlöser reaktionerna är inte känd, men förekomst av
flera olika organiska syror kan sannolikt
bidra. Även reaktioner på vissa äppelsorter skulle kunna bero på deras innehåll av organiska syror.
Organiska syror
Acetylsalicylsyra
Acetylsalicylsyra (ASA) förekommer inte
i vanliga livsmedel, men används som
smärtlindrande preparat (analgetikum),
i t.ex. hu­vud­värkstabletter, och som
febernedsättande medel. Acetylsalicylsyra kan förorsaka överkänslighets­reaktioner i så låga doser som 1 mg vid
engångsprovokation.
Salicylsyra
Salicylsyra förekommer naturligt, vanligtvis i låga halter – mindre än 1 mg/kg
– i frukt, bär och grönsaker. Något mer
finns i lingon. Även i vissa lättviner och
starkviner av typen vermouth samt i lakrits har rap­por­terats höga hal­ter enligt
äldre undersökningar. Analyser av lakrits
som utförts vid Livsmedelsverket visar
halter mellan 1 och 8 mg/kg.
Intag av salicylsyra torde kunna ge
lik­­nande, men inte lika svåra, överkänslighetsreaktioner som acetylsalicylsyra.
Salicylsyra förekom­mer både i fri och
bunden form i livsmedel och det är oklart om intag av de olika formerna kan
för­orsaka överkäns­lighetsre­aktio­ner i
samma omfattning. Salicylsyra får sedan
1959 inte använ­das som tillsats i Sverige.
1
Det gäller för såväl i landet tillver­kade
som importerade livsmedel. Tidigare an­vändes sali­cylsyra som konserveringsmedel i bl.a. frukt- och bärproduk­ter, konfektyrer och läske­drycker.
Bensoesyra
Bensoesyra förekommer naturligt i samma typer av livsmedel som salicyl­syra.
Bensoesyra och dess salter och estrar
(parabener) får även användas som konserveringsmedel. Störst antibakteriell
effekt erhålls mot svampar. Färdigförpackade livsmedel som tillförts konserveringsmedel måste vara märkta med
tillsatsens funktionsnamn och E-nummer
eller vedertagna namn. De konserveringsmedel som är aktuella är bensoe-
syra (E 210), salter av bensoesyra
(E 211–213) och ben­soe­syraestrar
(E 214, 215, 218, 219). Bensoesyra är
tillåten som konserveringsmedel i ett
begränsat antal livsmedel, bland annat
desserter, sylt, marmelad och gelé med
lågt sockerinnehåll, torkade charkuterivaror, vissa fiskvaror, soppor, såser, oliver
och saft. Vilken mängd som får användas beror på livsmedlet och varierar vanligtvis från 150 mg/kg upp till 500 mg/
kg. I emulgerade såser med mindre än
60 procent fett får 1 000 mg/kg användas och i kokta rödbetor 2 000 mg bensoesyra per kilo.
Parabener används i livsmedel enbart
i kombination med sorbinsyra och/eller
bensoesyra.
Kemiska strukturformler för några organiska syror.
COOH
COO-Na+
Bensoesyra
COOH
OCOCH3
Natriumbensoat
COOH
OH
COOH*
OH
Parahydroxibensoesyra
*Parabener är estrar, där OHgruppen är utbytt mot metyleller etylgrupper.
CH3–CH=CH–CH=CH–COOH
Acetylsalicylsyra
(2-acetylsalicylsyra)
CH2–COOH
HO – C – COOH
H2–COOH
Citronsyra
2
Salicylsyra
(2-hydroxybensoesyra)
Sorbinsyra
H
H3C – C – COOH
OH
Mjölksyra
Organiska syror
Lingon, tranbär och hjortron har
naturligt så höga halter bensoe­syra
(500–2 000 mg/kg) att de kan ge upphov till överkänslighets­reaktioner. Små
mängder, upp till 10 mg/kg, finns i flertalet bär och frukter.
Flera frukter och bär har analyserats
vid Livsmedelsverket med avseende på
bensoe­syra och salicylsyra. Flertalet
frukter och bär innehåller så litet av naturligt förekommande bensoesyra att det
förefaller osannolikt att någon skulle reagera på dessa mängder. Vid provoka­
tionstester har försöks­personer inte re­agerat med märkbara överkänslighetsreaktioner vid en engångsdos på 45–50
mg bensoesyra.
Sura mjölkprodukter, som yoghurt
och filmjölk, kan innehålla så mycket
bensoesyra (upp till 30 mg/kg) att enstaka personer kan reagera på dessa produkter. Anledningen till den höga halten
bensoesyra är att bakterier som tillförs
syrade mjölkprodukter bryter ned hippursyra till bensoesyra. Hippursyran i
sin tur bildas från bensoesyra i kons foder. Det har visats att högre halter hippursyra utsöndras i komjölk under sommaren när korna betar färskt foder. Även andra metaboliska vägar för
produktion av bensoesyra har föreslagits,
t.ex. nedbrytning av fenylalanin och oxidation av bensaldehyd. I Dofilus tillsätts
en typ av bakterie, som saknar förmåga
att bryta ned hippursyra och där är halten bensoesyra lägre än 1 mg/kg. Enligt
uppgift ska halten bensoesyra i mild yoghurt vara lägre än i vanlig yoghurt. Detta
kunde inte konfirmeras vid Livsmedelsverkets analys. Överkänslighetsreaktioner
orsakade av hippursyra har aldrig visats,
men kan inte uteslutas. Kemiskt sett avviker syrorna från varandra – i hippursyra har aminosyran glycin adderats till bensoesyra med hjälp av koenzym A.
Fruktyoghurt kan innehålla bensoesyra upp till 100 mg/kg. Det beror på konser­veringsmedel från den sylt som ingår.
Organiska syror
Sorbinsyra
Sorbinsyra och dess salter förekommer
naturligt i vissa frukter, t.ex. rönnbär,
aprikoser, körsbär, tomater och jordgubbar. Sorbinsyra kan även framställas
syntetiskt.
Sorbinsyra (E 200) och dess salter,
som kallas sorbater (E 202, E 203), används för att förhindra jäst- och mögeltillväxt. De är också effektiva mot vissa
bakterier. De används i sura eller svagt
sura livsmedel. Sorbinsyra är godkänd
som konserveringsmedel i halter från
200 mg upp till 2 000 mg/kg och tillåts
i ett stort antal livsmedel – antingen ensam eller tillsammans med bensoesyra,
dess salter eller estrar.
Sorbinsyra har inte rapporterats ge
överkänslighetsreaktioner vid förekomst
i livsmedel. Några få rapporter finns om
lokala reaktioner när sorbinsyra har använts som konserveringsmedel i hudkrämer och salvor.
I många produkter, där bensoesyra av
tradition använts som konserveringsmedel, försöker man på grund av risken för
överkänslighetsreaktioner att ersätta den
med sorbinsyra. Sorbinsyran har en helt
annan kemisk struktur än bensoesyra (se
de kemiska strukturformlerna på föregående sida).
Citronsyra/Askorbinsyra
Citronsyra finns naturligt i många livsmedel, bl a i citrusfrukter. Citronsyra
(E 330) och dess salter (E 331–E 333)
används som antioxidationsmedel i
många livsmedel. Citronsyra kan ha
lokal, irriterande effekt, men andra
överkänslighetsreaktioner har inte rapporterats.
Askorbinsyra (E 300) är också en
organisk syra och är detsamma som vitamin C. Askorbinsyra och dess salter
(E 301–304) används som antioxidationsmedel.
3
Mjölksyra
Mjölksyra (E 270) är en organisk syra,
som bildas när mjölksyrabakterier inverkar på mjölksocker. Syran är vanlig i naturen och bildas också naturligt i kroppen. Mjölksyra framställs antingen genom jäsning av kolhydrater med mjölksyrabakterier eller syntetiskt.
Mjölksyrans salter kallas laktater
(E 325–327). De förekommer naturligt
i kroppens ämnesomsättning samt i syrade mjölkprodukter och frukt. Laktater
bildas vid mjölksyrajäsning av mjölk
och grönsaker. Mjölksyra och laktater
har konserverande effekt och förstärker
antioxidanters verkan mot härskning
och brunfärgning. De används också
till att reglera surhet och smak. De får
användas till alla livsmedel som får innehålla tillsatser utan mängdbegränsning.
Mjölksyra ger inte upphov till överkänslighetsreaktioner.
Andra organiska syror
Frukt, bär och grönsaker kan även ha
höga halter av an­dra syror som till sin
struktur liknar bensoesyra och salicylsyra, t.ex. kaffe­syra, ferula­syra, kumarsyra,
gallsyra och sinapinsyra samt kinasyra,
shikimisyra och kloro­gensyra. Man kan
även testa dessa syror på vissa överkänsliga personer. Det kan också nämnas att
kinasyra kan omvandlas av bakterier
i mag- och tarmkanalen till bensoesyra,
och det är inte osannolikt att även exempelvis klorogensyra och shikimisyra kan
omvand­las på lik­nande sätt. Kinasyra
och shikimisyra förekommer framför allt
i skalet hos plommon, äpplen och päron.
Andra ämnen i frukt, bär m.m.
Överkänslighetsreaktioner mot bl.a.
frukt och bär kan vara allergiska, orsakade av IgE-antikroppar. En broschyr i
denna serie (nr 12) behandlar allergiska
reaktioner mot frukt. Överkänslighetsre-
4
aktionerna kan också bero på förekomst
av biologiskt aktiva s.k. biogena aminer.
En broschyr om dessa (nr 8) har utarbetats i Livsmedelsverkets aller­giserie. Där
finns uppgifter om innehåll av de biogena aminerna histamin, tyramin, tryptamin, serotonin och fenyletylamin i en rad
livsmedel.
Enligt uppgifter i litte­raturen kan
även livsmedel direkt frisätta histamin
från mastceller i hud och slemhinnor
och ge s.k. pseudoallergiska reaktioner.
Det gäller bl.a. jordgubbar och tomat.
Mekanismerna bakom frisättningen är
ofullständigt kända och ska inte blandas
samman med allergiska reaktioner och
inte heller med reaktioner orsakade av
hög halt av biogena aminer.
Ananas och papaya innehåller pro­
teolytiska enzymer och kan ge liknande
effekter som vid direkt histaminfrisättning.
Dos i relation till överkänslighetsreaktion
Det finns inga uppgifter om vilken lägsta dos som ger upphov till överkänslighetsreaktioner. I de undersökningar där
olika provokationstester har genomförts
har 45–50 mg bensoesyra ofta använts
som lägsta dos. I stället för bensoesyra
har i vissa studier natriumbensoat använts i halter från 100 mg upp till 500
mg. Att direkt jämföra olika studier är
svårt, eftersom försöksbetingelserna har
varierat.
Följande erfarenheter har beaktats
vid den indelning av livsmedel som har
gjorts i tabellerna 1 och 2:
–
Provokation med bensoesyra i doser om 45 mg har i enstaka fall gett upp-
hov till reaktioner. Vanligen har 500 mg använts vid provokation för att utlösa symtom.
Organiska syror
–
De lägsta halterna natriumbensoat, salter av bensoesyra, som har använts
vid provokation har varit 50–100 mg. I några fall har dessa halter orsa-
kat symtom.
– Provokation med acetylsalicylsyra med cirka 1 mg som testdos har
i undantagsfall givit överkäns­lighets­-
reaktioner.
–
Uppgifter om direkt provokation med salicylsyra har inte rap­por­terats, men uppgifter finns om patienter som inte tål vissa bär och frukter som in-
nehåller salicylsyra.
Överkänslighet mot bensoesyra
Bensoater kan tillfälligtvis försämra kronisk urtikaria. Vid akut urtikaria/angioödem spelar reaktioner mot bensoesyra
liten roll. I en studie av 47 personer med
episoder av urtikaria och angioödem vid
intag av mat med bensoater, fick vid provokation endast en person symtom med
dosen 75 mg natriumbensoat.
I undersökningar som har gjorts på
patienter med kroniska nässelutslag har
ofta andelen bensoatöverkänsliga varit
mellan 10 och 20 procent. I några undersökningar har resultatet visat mycket
lägre frekvens, ner mot en procent.
I undersökningar av astmatiker varierar andelen som reagerar mot bensoesyra mellan noll och 40 procent. I de flesta
fall ligger den mellan två och sex procent, men skillnader i undersökningsmetodik kan mycket väl svara för skillnader
i resultaten. Det är viktigt att ha i åtanke
att få undersökningar har gjorts på ”friska” försökspersoner. I undersökningarna har dessutom olika definitioner på
vad som är en positiv reaktion, dvs. vilka
symtom som ska tydas som överkänslighet, använts. Personer med olika typer
av hudreaktioner, t.ex. urtikaria, kan få
förvärrade besvär bara av att mediciner
dras bort under en försöksperiod. I andra
Organiska syror
fall har mediciner som antihistaminer behållits och kan då misstänkas ha dolt reaktioner som nässelutslag, urtikaria etc.
Parabener har rapporterats orsaka
kontaktallergi, vanligen dermatit eller
urtikaria, när de används som konserveringsmedel i kosmetika eller salvor och
krämer.
I USA har exponeringen för parabener uppskattats till 76 mg per dag. Kosmetika och andra produkter svarar för
50 mg per dag, läkemedel för 25 mg och
livsmedel för omkring 1 mg per dag.
Parabener bryts delvis ned till parahydroxibensoesyra.
Förekomsten av allergisk kontaktdermatit från parabener är låg – i de flesta
studier anges från noll till 4,2 procent.
En större studie redovisar att 0,5 procent
av de testade patienterna hade reaktioner. Vanligen har reaktioner rapporterats
när produkter som innehåller parabener
har använts på skadad hud.
Av 14 patienter känsliga för parabener reagerade två med handeksem och
lokal rodnad vid intag av parabener i
kapslar. Flera fall av reaktioner inkluderande bronkospasm, uppflammande eksem, lokal svullnad och hudreaktioner
har rapporterats när parabener i läkemedel har intagits via munnen.
Analyser vid Livsmedelsverket
Vid Livsmedelsverket har, som nämnts
ovan, metoder utvecklats för analys av
mängden naturligt före­kommande salicyl­syra, sorbinsyra och bensoesyra i vissa livsmedel. I första hand bestämdes de
fria syrorna, men man studerade även
deras förekomst i bunden form.
Tabell 1 och 2 kan användas när man
gör dietlistor för patienter som inte tål
bensoesyra eller salicylsyra. Livsmedel i
gruppen ”låg halt” ut­gör sannolikt inte
något problem för andra än ex­tremt
överkänsliga personer. Vid måttlig/lindrig överkänslighet kan man därför prova
5
6
Organiska syror
Detta värde är det högsta uppmätta.
I flera prover kunde bensoesyra inte påvisas.
2
Ej drickfärdigt, påste
Salvia (1)
A-fil (12)
Slånbärssaft (7)
Anis (2)
Smultron (2)
Aprikos (6)
Solrosfrön (1)
Bigarråer (3)
Champinjonjer (2) Timjan (3)
Te, ört m citron (2)2
Clementiner (5)
Crème Fraiche (14) Te, frukost (2)2
Crème Fraiche,
Te, orange (2)2
lätt (19)
Curry (2)
Fågelbär (8)
Fårost (15)
Gräddfil (18)
Honung, svensk (12)1
Jäst, torr (2)
Kantareller (2)
Keso (5)
Klarbär (3)
Kryddpeppar (16)
Körsbär (1)
Lakrits (2-17)
Mjölk, lätt (2)
Mjölk, standard (2)
Moreller (8)
Odon (6)
Onaka, filmjölk (10)
Oregano (12)
Plommon (6)
Apelsin (20)
Aprikoser, torkade (25-30)
Filmjölk (20-25)
Hallon (25)
Kardemumma (26)
Kefir (25)
Långfil (20-25)
Lättfil (20-25)
Lättyoghurt (20-25)
Yoghurt (20-25)
Hjortron (600-900)
Lingon (700-2 000)
Tranbär (upp till 700)
1
Låg halt
1-20 mg/kg)
Måttligt hög halt
(20-100 mg/kg)
Hög halt
(Mer än 100 mg/kg)
Ananas, färsk
Ananas, konserv
Aubergine
Avokado
Banan
Björnbär
Blomkål
Blåbär
Blåbärssoppa
Camembert, svensk
Dadlar
Dill, färsk
Dill, torkad
Dofilus
Grädde, visp
Gurka
Jordgubbar
Kiwi
Krusbär
Kummin
Mandel, söt
Mango
Mjölk, ekomjölk
Morötter
Nektariner
Nyponsoppa
Papaya
Paprika
Ej påvisbart
(Mindre än 1 mg/kg)
Tabell 1. Naturlig förekomst av bensoesyra (värden inom parentes är uppmätta värden)
Passionsfrukt
Päron
Rabarber
Ris, rundkornigt
Rosmarin
Rosmarin, mald
Russin
Satsumas
Sesamfrö
Sparris, konserv
Squash
Te, drickfärdigt
Tomat (färsk)
Tomatketchup
Valnöt
Vattenmelon
Vermouth
Vinbär, röda,
svarta
Vindruvor
Vitkål
Whisky
Zuccini
Äpplen
Ärtor, gröna
Ärtor, gröna,
konserver
Organiska syror
7
Ej drickfärdigt, påste
Aprikoser (1)
Odon (1)
Plommon (1)
Rosmarin, mald (1)
Russin (1)
Te, ört m citron (0,5)1
Timjan (1)
Anis (3)
Hjortron (3)
Lakrits (1)
Te, frukost (4)1
Kryddpeppar (7)
Lingon (4-8)
Oregano (8)
Te, orange (16)1
1
Låg halt
(0,5–2 mg/kg)
Måttligt hög halt
(2–5 mg/kg)
Hög halt
(Mer än 5 mg/kg)
Ej påvisbart
(Mindre än 1 mg/kg)
Ananas (färsk)
Ananas (konserv)
Aubergine
Avokado
Banan
Bigarråer
Björnbär
Blåbär
Blåbärssoppa
Clementiner
Crème Fraiche
Crème Fraiche, lätt
Curry
Dadlar
Dill, färsk
Dill, torkad
Dofilus
Filmjölk
Grapefrukt
Grädde, visp
Gräddfil
Honung
Jordgubbar
Jäst, torr
Kefir
Keso
Kiwi
Klarbär
Krusbär
Kummin
Körsbär
Långfil
Lättfil
Lättöl
Mandel, söt
Mango
Mjölk, ekomjölk
Mjölk, lätt
Mjölk, standard
Moreller
Morötter
Nektariner
Nyponsoppa
Onaka
Papaya
Passionsfrukt
Päron
Ris, rundkornigt
Tabell 2. Naturlig förekomst av salicylsyra (värden inom parentes är uppmätta värden)
Rosmarin
Salvia
Satsumas
Sesamfrö
Smultron
Solrosfrön
Sparris, konserv
Squash
Te, drickfärdigt
Tomat, färsk
Tomatketchup
Tranbär
Valnöt
Vattenmelon
Vermouth
Vin, rött, vitt
Vinbär, röda, svarta
Vindruvor, gröna
Vitkål
Whisky
Yoghurt
Zuccini
Äpplen
Ärtor, gröna, konserv
livsmedel ur gruppen ”låg halt” och, om
detta går bra, även försiktigt prova livsmedel ur gruppen ”måttligt hög halt”.
Vissa kryddor har också analyserats och
värdena återfinns i tabell­erna. Kryddor
in­går vanligen i mycket små mängder i
livsmedel och spelar därför sannolikt
mindre roll. Det måste noga framhållas
att frukt, bär och grönsaker även kan
innehålla andra ämnen som kan föror­
saka överkänslighet. Det är därför fullt
möjligt att livsmedel med låg halt av
bensoe­syra och salicylsyra ändå kan orsaka besvär.
Bensoesyra
Enligt vissa tidigare undersökningar har
flera frukter och bär, bl.a. blå­bär, rapporterats ha hög halt bensoesyra. Livsmedelsverkets undersökningar bekräftar
detta för lingon, hjortron och tranbär,
medan däremot blåbär har visat sig ha
förhållandevis låga halter. Även kryddpeppar, te och kaffe har i tidigare undersökningar rapporterats inne­hålla mått­liga till höga halter. Livsmedelsverkets undersökning visar låga halter av bensoesyra (1–20 mg/kg).
En japansk undersökning av bensoesyrahalten i frukt och grönsaker visade
halter upp till 30 mg/kg i torkade frukter
som aprikoser, vilket stämmer med resultaten av Livsmedelsverkets analyser. I aprikosextrakt, som framställts på sådant
sätt att kärnan har varit i kontakt med
saften, påvisades 263–636 mg/kg. Denna
höga halt beror på enzymatisk hydrolys
av amygdalin till bensaldehyd och påföljande oxidation till bensoesyra.
Nötter och spannmål rapporterades i
den japanska undersökningen innehålla
låga halter (1 mg eller lägre), medan sojamjöl och sojasås innehöll 11–18 mg
bensoesyra/kg. Bland kryddor påvisades
i ingefära 336 mg bensoesyra/kg, i nejlikor 28 mg och i muskot 44 mg/kg. I timjan påvisades 16 mg/kg, jämfört med 3
mg/kg i Livsmedelsverkets analyser.
8
Naturlig förekomst av bensoesyra
i en rad livsmedel redovisas i tabell 1.
Salicylsyra
I likhet med tidigare publikationer om
naturlig förekomst av salicylsyra i lingon
har Livsmedelsverket funnit att dessa bär
har för­hållandevis höga halter.
Även kryddpeppar och oregano visar
sig ha höga halter. I praktiken konsumerar man dock ytterligt små mängder av
kryddor, varför denna information bara
berör extremt överkänsliga.
Förekomsten av salicylsyra i en rad
livsmedel redovisas i tabell 2.
Sammanfattning
Denna sammanställning ska ses som ett
komplement till den kli­niska erfa­renheten av hur olika personer reagerar på
organiska syror. Det är utom­ordentligt
viktigt att känna till de individuella reaktionerna hos patienter. Man får tro­ligtvis
ofta skräddarsy en lista för varje enskild
patient. Å andra sidan kan mer kunskap
om halter av organiska syror underlätta
och förenkla utarbetandet av dietlistor.
Det torde också finnas vissa gemensamma nämnare, som att flertalet s.k.
ASA-över­känsliga även reagerar på livs­medel med högt innehåll av vissa andra
organiska syror, som bensoesyra i lingon,
hjortron och tranbär. Skalet eller området närmast skalet innehåller ofta organisk syra i högre halt. Detta gäller såväl
frukter och bär som grönsaker.
Organiska syror
Referenser
Asero R. Food additives intolerance:
does it present as perennial rhinitis?
Curr Opin Allergy Clin Immunol 2004;
4:25-29.
Baardseth P, Russwurm JH. Content of
some organic acids in cloud­berry (Rubus
chamaemorus L). Food Chem 1978;3:
43-46.
van Bever HP, Docx M, Stevens WJ.
Food and food additives in severe atopic
dermatitis. Allergy 1989;44:588-594.
Cashman AL, Warshaw EM. Parabens:
a review of epidemiology, structure,
allergenicity, and hormonal properties.
Dermatitis 2005;16:57-66.
Chandan RC, Gordon JF, Morrison A.
Natural benzoate content of dairy products. Milchwissenschaft 1977;32:534537.
Di Lorenzo G, Pacor ML, Vignola AM,
Profita M et al. Urinary metabolites of
histamine and leukotrienes before and
after placebo-controlled challenge with
ASA and food additives in chronic urticaria patients. Allergy 2002;57:11801186.
Di Lorenzo G, Pacor ML, Mansueto P,
Martinelli N et al. Food-additive-induced urticaria: a survey of 838 patients
with recurrent chronic idiopathic urticaria. Int Arch Allergy Immunol 2005;
138:235-242.
Fuglsang G, Madsen C, Halken S, Jørgensen M et al. Adverse reactions to
food additives in children with atopic
symptoms. Allergy 1994;49:31-37.
Fuglsang G, Madsen C, Saval P, Østerballe O. Prevalence of intolerance to
food additives among Danish school
children. Pediatr Allergy Immunol 1993;
4:123-129.
Haila K, Kumpulainen J, Häkkinen U,
Tahvonen R. Sugar and organic acid
contents of vegetables consumed in Fin-
Organiska syror
land during 1988-1989. J Food Compos
Anal 1992;5:100-107.
Haila K, Kumpulainen J, Häkkinen U,
Tahvonen R. Sugar and organic acids in
berries and fruits consumed in Finland
during 1987-1989. J Food Compos Anal
1992;5:108-111.
Hannuksela M, Haahtela T. Hypersensitivity reactions to food additives. Allergy 1987;42:561-575.
Herrmann K. Pflanzenphenole als Inhaltsstoffe von Lebensmitteln. Ernährungs-Umschau 1980;27:75-80.
Jacobsen DW. Adverse reactions to benzoates and parabens. I Metcalfe DD,
Sampson HA, Simon RA (eds). 2nd ed.
Blackwell Science, Cambridge, Mass,
USA 1997. Food allergy: Adverse reactions to food and food additives, chapt
25:375-386.
Juhlin L. Incidence of intolerance to
food additives. Int J Dermatology 1980;
10:548-551.
Juhlin L. Intolerance to food and drug
additives. I de Weck AL, Bundsgaard H
(eds), Springer Verlag 1983. Allergic reactions to drugs, chapt 22:639-655.
Juhlin L. Additives and chronic urticaria. Ann Allergy 1987;59:119-123.
Juhlin L, Michaëlsson G. Urtikaria utlöst av konserveringsmedel och färgtillsatser i livsmedel och läkemedel. Läkartidningen 1973;70:1411-1413.
Juhlin L, Michaëlsson G, Zetterström
O. Urticaria and asthma induced by
food-and-drug additives in patients with
aspirin hypersensiti­vity. J Allergy Clin
Immunol 1972;50:92-98.
Livsmedels­verkets föreskrifter om livsmedelstillsatser LIVSFS 2007:15.
Madsen C. Prevalence of food additive
intolerance. Human Exp Toxicology
1994;13:393-399.
9
Mat och näring för sjuka inom vård och
omsorg, Livsmedelsverket, 2003.
Michaëlsson G, Juhlin L. Urticaria induced by preservatives and dye additives
in food and drugs. Br J Dermatol 1973;
88:525-532.
Michaëlsson G, Pettersson L, Juhlin L.
Purpura caused by food and drug additives. Arch Dermatol 1974;109:49-52.
Michils A, Vandermoten G, Duchateau J,
Yernault J-C. Anaphylaxis with sodium
benzoate. Lancet 1991:337:1424-1425.
Nettis E, Colanardi MC, Ferrannini A,
Tursi A. Sodium benzoate-induced repeated episodes of acute urticaria/angiooedema: randomized controlled trial.
Br J Dermatol. 2004;151:898-902.
Nilsson H, Ferm M, Nilsson K, Edberg
U. Organiska syror i frukt, bär och grönsaker. Vår Föda 1994;8:471-475.
Pacor ML, Di Lorenzo G, Martinelli N,
Mansueto P et al. Monosodium benzoate hypersensitivity in subjects with persistent rhinitis. Allergy 2004;59:192-197.
Rosenhall L. Hypersensitivity to analgesics, preservatives and food colorants in
patients with asthma or rhinitis. Acta
Uni­versitatis Upsa­liensis, Abstracts of
Uppsala Dissertations from the Faculty
of Medicine 269, Uppsala 1977.
Rosenhall L, Zetterström O. Astma utlöst av analgetika, livsme­delsfärg och
konserveringsmedel. Läkartidningen
1973;70:1417-1419.
Sieber R, Bütikofer U, Bosset JO, Rüegg
M. Benzoesäure als natürlicher Bestandteil von Lebensmitteln – eine Übersicht.
Mitt Gebiete Lebensm Hyg 1989;80:
345-362.
Sieber R, Bütikofer U, Bosset JO. Benzoic acid as a natural compound in
cultured dairy products and cheese.
Int Dairy J 1995;5:227-246.
10
Simon RA. Adverse reactions to food
additives. Curr Allergy Asthma Rep
2003;3:62-66.
Soni MG, Burdock GA, Taylor SL,
Greenberg NA. Safety assessment of
propyl paraben: a review of the published literature. Food Chem Toxicol
2001;39:513-532.
Stavric B, Stoltz DR. Shikimic acid.
Food Cosmet Toxicol 1976;14:141-145.
Stenius BSM, Lemola M. Hypersensitivity to acetylsalicylic acid (ASA) and
tartrazine in patients with asthma. Clin
Allergy 1976;6:119-129.
Strömberg A. Naturlig förekomst av bensoesyra i kulturmjölkprodukter. Sveriges
lantbruksuniversitet 1998; publ. 83.
Supramaniam G, Warner JO. Artificial
food additive intolerance in patients
with angioedema and urticaria. Lancet
1986;2:907-909.
Swain AR, Dutton SP, Truswell AS. Salicylates in foods. J Amer Dietetic Association 1985;85:950-959.
Thune P, Granholt A. Provocation tests
with antiphlogistica and food additives
in recurrent urticaria. Dermatol 1975;
151:360-367.
Veien NK, Hattel T, Laurberg G. Oral
challenge with parabens in parabensensitive patients. Contact Dermatitis
1996;34:433.
Warin RP, Smith RJ. Challenge test battery in chronic urti­caria. Br J Dermatol
1976;94:401-406.
Wilson BG, Bahna SL. Adverse reactions
to food additives. Ann Allergy Asthma
Immunol 2005;95:499-507.
Young E, Patel S, Stoneham M, Rona R
et al. The prevalence of reaction to food
additives in a survey population. J Royal
Coll Physic London 1987;4:241-247.
Organiska syror
Organiska syror
11
12
Organiska syror
Livsmedelsverkets allergiinformation
Livsmedelsverkets information om mat och tillsatser som kan ge överkänslighetsreaktioner vänder sig främst till läkare, dietister och annan
vårdpersonal.
Broschyrserie om livsmedel som kan ge överkänslighetsreaktioner
1. Matfett
2. Organiska syror
3. Gluten och andra proteiner
från spannmål
4. Soja, jordnöt och andra
baljväxter
5. Fisk och skaldjur
6. Mjölk och mjölkprodukter
7. Nickel, krom och andra
mineralämnen
8. Biogena aminer
9. Tillsatser, kryddor och aromer
10. Nötter och fröer
11. Ägg och kyckling- och hönskött
12. Frukt, grönsaker och latex
Broschyr om allergi
”Livsmedelsallergier och överkänslighet” heter en broschyr från Livsmedelsverket som riktar sig till allmänheten. Den besvarar frågor om
arv och miljö, vilka livsmedel som oftast ger besvär, om symtom, hur
man kan minska risken för att barnen ska drabbas etc.
Beställning
Broschyrerna kan beställas från Livsmedelsverket via verkets webbplats, www.livsmedelsverket.se, per telefon 018-17 55 06 eller e-post
[email protected]. Det går också bra att beställa från adressen nedan.
Telefonservice för vårdpersonal, dietister och inspektörer
Livsmedelsverket har särskild telefonservice för personal inom vården
och miljö- och hälsoskyddsförvaltningen. Här lämnas upplysningar om
livsmedel och tillsatser som kan ge överkänslighetsreaktioner. Läkare,
sjuksköterskor, dietister och inspektörer kan ringa tel 018-17 55 00
och begära ”Allergiinformationen”.
Allmänheten bör i första hand vända sig till en lokal läkarmottagning eller miljö- och hälsoskyddsförvaltningen.
Box 622
751 26 UPPSALA
www.livsmedelsverket.se