Bönens kamp
Ef. 6:10-18 - Guds rustning
Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot
djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot
världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. Ta därför på er hela Guds
vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt.
Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar. Bär som skor på
era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes
alla brinnande pilar. Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. Gör detta under ständig bön
och åkallan och be alltid i Anden. Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga.
Paulus skriver till Efesos om att kämpa, han skriver alltså om att vi ska utföra en kamp. Jag som är lite
idrottsintresserad, ingen ”sportnörd” direkt, men efter många års idrottande så kan jag känna igen den där
vinnarinstinkten och adrenalinkicken som man kan få av segerns sötma.
Det handlar inte om idrott men liksom Bibeln vill också jag ta en liknelse men från sportens värld, nämligen
brottning. Jag har själv aldrig tränat brottning, men tycker att det är en riktigt ädel idrott eftersom det går ut på att
två individer gör upp om att få den andre på fall och just den idrotten innefattar också såväl taktik, spänst, styrka
som uthållighet. Brottning är också om inte den äldsta sport så i alla fall bland de äldsta sporterna. Jag slog upp
Brottning i ett uppslagsverk och där stod det att det just var en kamp där man med grepp, kast och fasthållningar
försöker besegra motståndaren. Kanske är det en liknande kamp vi får försöka tänka oss när vi läser Efesierbrevet 6, men vår
kamp handlar inte om grepp, kast och fasthållning, men däremot om bön, kunskap om Guds ord och framförallt tro. Att i tron på
Jesus Kristus föra kampen mot motståndaren. Det finns ingen som åker till OS och brottas utan att vilja vinna över sin
motståndare, det finns ingen som lägger ner timmar och dagar på träning för att på dagen D förlora kampen, bönen är en kamp,
bönen kan vara de där otaliga timmarna av träning inför Den onda dagen då vi stöter på frestelser. Att känna Jesus och ha en
relation med honom ger styrka och makt mot synden genom den helige Ande.
I slutet av texten skriver Paulus att vi ska utföra kampen under ständig åkallan och bön i vår ande. Han gör liknelser
med en mänskligt rustad riddare, men påtalar att det är en andlig kamp. Vi som har Gud på vår sida, denne Gud som
han börjar med att upphöja och vars oerhörda kraft vi får hämta styrka. Den levande Guden som kom till jorden
som människa för tvåtusen år sedan, han lever idag och det är hos honom, just honom vi får hämta kraft, samma
Gud som tog sitt utvalda folk ut ur Egypten, över Röda havet genom ett av världshistoriens största under då han
delar havet så att hans folk kan gå torrskodda över det, medan fienden kommer efter och sköljs undan av vågorna
och drunknar. Denne Gud som lät Davids sten träffa Goliat i huvudet så Israel kunde besegra filistéerna, filistéerna
som man kan säga, numera kallas Palestinier. Denne Gud som hörde sin tjänare Elias böner när det var dags att göra
upp om vem som hade en levande Gud, Elias offerplats tog eld och Baalsprofeterna fick se sig besegrade, när deras
Gudar visade sig bestå av tomhet. Istället fick Elia visa att hans Gud hade all makt. Det var också den Guden jag
tillsammans med några vänner ropade till under några bönenätter en höst. Ja vi bad i 3-4 timmar fyra fredagar inför
den Djävulens manifestation som heter Pridefestivalen skulle gå av stapeln i vår stad Örebro. Vi bad inte om död
och olycka över de som skulle delta utan vi bad om sann insikt, om att vår stads folk skulle omvända sig från sina
syndiga begär, vi bad om upprättelse för Guds uttänkta kärleksplan för mänskligheten och inte det som Satan vill
bedra mänskligheten med för att vi ska gå förlorade från evigheten. Vi proklamerade namnet Jesus Kristus i
andevärlden i himlarymderna. Pridefestivalen gick ju ändå av stapeln och det har den fortsatt att gjort sedan dess i
ännu större skala, men jag förstod ändå att den Gud jag tillbett hade hörsammat våra böner för det skedde en
omställning inom ett visst område i min privata omgivning.
En av de kvällarna märkte vi hur trögt det var att be när en av mina vänner öppnade sig och erkände att det fanns
en oförsoning mellan min vän och en person i dennes församling. När en av oss bröt något som låg och tryckte så
kunde vi andra också bekänna nästan exakt samma sak och med någon så gällde det ett agg mot precis samma
person. Då förlöstes något och Satan som ville binda oss med agg till en människa fick försvinna därifrån genom vårt
erkännande och vi bad till Jesus om förlåtelse för våra onda tankar. Efter den förlåtelsebönen och överlåtandet så
blev plötsligt bönen öppen igen och vi flödade i bönespråket och hjärtats rop kunde återigen strömma, Herren gav
oss stärkande tilltal och vi hade en underbar bönenatt tillsammans i en verkligt Andes enhet. Hör ni, när vi ber så
utför vi en kamp i andevärlden och vi kanske inte ser nån blodutgjutelse på en gång, men fienden får fly eftersom
Gud är större. Du kan få bli en Elia som ropar till den ende sanna Guden medan de runtomkring skriker och sliter sitt
hår till sina Gudar så kan du i förtröstan bara känna, Gud är på min sida.
Om ni tycker det låter hårt och dömande med detta vi bad om så finns det situationer och områden där Gud måste
gripa in och städa upp och där bedjaren finns blir vägen lite rakare. Guds ord talar om många liknande fall. Gud
välsignar oss i de situationer vi befinner oss i och på de stigar vi vandrar när vi visar Herren att vi vill vara i
beroendeställning till honom. Gud låter vissa saker ske och vi kan inte ”be bort” allt, men han känner vårt hjärtas
nöd och välsignar den tid och kraft du lagt ned.
Det är hos Honom vi får hämta kraft och jag kan lova er att bönen har kraft. Mina älskade bröder och systrar,
församlingarna i Sverige har att tacka de människor som enträget bett under torra perioder. Gud har sett hur de
tålmodiga själarna inte låtit bli att samlas för att be, trots att de kanske ibland bara varit en eller två, tre stycken. De
har inte valt TV-soffan eller andra bekvämligheter framför den där bönestunden, utan de har utfört kampen. De har
gått till kyrkan i sin rustning för att kämpa mot mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna som
Paulus skriveri vers 12.
Jag åkte en lördag på bön, jag hade ingen bil och cyklade, det var januari och mörkt redan klockan 18 och det hade
bildats sån där jobbig snömodd på gatorna i Örebro sån där som är tung och trög, som att cykla i sorbet. När jag
sedan cyklade från Bönestunden den lördagskvällen mot den norra stadsdelen där jag bor så kom jag ikapp en
kvinna med en sån där gul reflexväst utanpå jackan. Jag kände igen henne från bönestunden och jag såg hur hon
kämpade mot det sliriga underlaget. Jag som var ungefär hälften så gammal, jag var runt 40 år och säkerligen med
lite mer spänst i benen kämpade jag också, men jag cyklade om henne ganska enkelt. Men jag minns att jag tänkte;
Vilken bönekämpe hon måste vara! Jag beundrade henne och tänkte att; Tänk om jag kunde vara en sån kämpe när
jag kommer upp i hennes år, ja det kunde jag knappast tro.
-
Tacka Gud för bönekämparna!
I Paulus brev till Efesos skriver han om att Guds vapenrustning ska stå emot Djävulens lömska angrepp och jag kan
lova, han är verkligen lömsk. Visst har vi många stora bedjare i Bibeln, men den främste bedjaren och vår främste
förebild måste väl ändå vara Jesus, han som är Gud uppenbarad.
Matt 4:1-11 - Jesus frestas
Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev
han till slut hungrig. Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir
bröd." Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun ." Då tog djävulen med honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens krön och sade: "Om du är Guds Son,
så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar, och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din
fot mot någon sten ." Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du ska inte fresta Herren din Gud ." Sedan tog djävulen
med honom upp på ett mycket högt berg och visade honom världens alla riken och deras härlighet, och han sade till honom:
"Allt detta ska jag ge dig, om du faller ner och tillber mig." Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Det står
skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna ." Då lämnade djävulen honom, och änglar kom fram
och betjänade honom.
Ja vi ser hur fienden inte ger sig utan kommer med nya listiga angrepp och hur han försöker använda sig av det svar
han just fått av Jesus och använder själv det knep som Jesus tidigare använt som försvar, nämligen Guds ord. Han
utmanar Jesus att pröva Gud, men Jesus ger moteld och svarar med att annat Bibelord som sänker fienden. Den
sista frestelsen är ren och skär lockelse med alla världens tänkbara härligheter som i våra köttsliga tankar och i
världens sinne är fantastiska lockelser. Tänk dig att du skulle få vilken sportbil du ville, du får oändligt med pengar
och rikedom, du får makt att bestämma över folk, du får välja den snyggaste tjejen du vet, ja det låter ju otroligt
bra, men Jesus svarar bara ”Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.” Det svärdet som
Jesus skjuter fram genom Guds ord får Satan att lomma iväg med sänkt huvud och svansen mellan benen, säkerligen
mycket besviken och arg att han inte lyckats med sina lömska planer. Ja den här brottningsmatchen visste vi nog
vem som skulle vinna, men har du tränat tillräckligt, har du på dig den rustning som behövs när du som Jesus står
ensam i öknen, borta från allas åsyn endast med fiendens tankar och lockelser som pockar på?
Jag var i Israel på en fantastisk resa över en jul- och nyårshelg. Det var en kristen resebyrå med kristna reseledare
och guider som läste direkt ur Bibeln på platser utifrån Bibelns berättelser. Bl.a. var vi i Getsemane trädgård på den
nedre delen av Olivberget mittemot Sions berg där Jerusalems stadskärna ligger. Vår reseledare som tillika är
predikant och evangelist läste om hur Jesus kämpade i Getsemane trädgård.
Matt 26:36-46 - Jesus i Getsemane
Sedan gick Jesus med dem till en plats som kallas Getsemane , och han sade till lärjungarna: "Sätt er här medan
jag går dit bort och ber." Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner, och han greps av sorg och ångest och
sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka med mig." Han gick lite längre
fram, föll ner på sitt ansikte och bad: "Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte
som jag vill, utan som du vill."
Han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov. Då sade han till Petrus: "Så
ni kunde inte vaka en enda timme med mig? Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men
köttet är svagt." Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Far, om den inte kan gå förbi mig utan jag
måste dricka den, så ske din vilja." Han kom tillbaka och fann återigen att de sov, för deras ögon var tunga av
sömn. Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord igen.
Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er? Nu är stunden här då
Människosonen utlämnas i syndares händer. Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."
När jag satt där i Getsemane med de urgamla olivträden, vilka en del sades vara ca 2000år, omkring mig blev jag
tagen av den enorma kamp Jesus måste utstått. Hans verkliga kamp var nog inte på korset, utan där i Getsemane,
där var hans förberedelse och han bad att få slippa OM det var möjligt, men det viktiga var inte att slippa lidandet
utan att göra faderns vilja. Han som skulle dö för din och min skull, hans blod skulle rinna ner längs hans såriga
kropp för våra synder, hans hjärta skulle sluta slå och han skulle ner i dödsriket för att sedan återvända för
människans, Guds kärleksfulla skapelses skull, för att nåden skulle segra över ondskans grepp. Jesus bad om styrka,
men han bad hela tiden om att Guds vilja skulle ske trots att han var så svag och hans kropp ville bara därifrån. Visst
hade det varit enklare för honom att fly till ett annat land, eller att hänga sig där direkt i ett olivträd, kanske vi skulle
ha gjort något av de alternativen, men han gjorde det som var mycket större, han gick hela vägen och det tackar vi
honom för idag. Faderns plan var större än hans förnedring och lidande. När du firar nattvard nästa gång, tänk gärna
ett ögonblick på hans lidande i Getsemane trädgård. Jesus gick och bad tre gånger medan lärjungarna som skulle
vaka låg och sov, de orkade inte.
Min vän, har du inte känt dig trött lite för ofta, har du inte hellre somnat i din ande än att stå upp, tagit på dig
rustningen och stridit mot de mörka andemakterna, de som den gamla församlingssystern som cyklade i
snömodden till bönen för att strida mot. Har du lagt din rustning i garderoben, kanske nyss, eller flera år sedan, eller
har du aldrig plockat fram den? Kanske var det som tonåring du senast upplevde den där bubblande glädjens styrka
då kampen var en fröjd, ja då är dags att sko sig med villighetens skor och frälsningens hjälm, ta ditt kors och sälla
dig i böneledet så ska din församling få uppleva en ny tid, ja du kommer få riklig välsignelse om du tror. Din
bönekrets kommer föras samman som en enig armé av kärlek. Läs din Bibel, låt den inte stå overksam och damma,
den är ditt livs vapen, långt starkare än både pengar och muskler för när fienden kommer med sina listiga angrepp
så ska du precis som Jesus svara med Ordet och det svärdet skall stöta bort honom och din tro skall ösa vatten på
hans brinnande pilar.
Guds ord är en skatt av inspirerande berättelser för oss idag och Gud har alltid något att säga genom sitt Ord. Jag
tror att det är väldigt viktigt att vi läser Bibeln och sätter oss in i den. Vi lär oss mer vem Gud är och hans syften. Det
ger en relation som blir stark även när det stormar. Kanske Gud vill säga något till dig idag, i denna stund, i detta ord
för din församling, eller något annat sammanhang.
Abraham var en härlig Gudsman, denne Israels urfader, en av de som fått mänsklighetens verkligt stora tjänster av
HERREN och man förstår att han kände Gud ganska bra. Vi kommer här in i händelserna kring Sodom och Gomorra
som Gud ville förgöra på grund av deras synd och klagan. Att klaga verkar vara människans dygd, det kan vi säkert
känna igen från oss själva, kanske särskilt jag som är Närking.
1 Mos. 18:23-33
Och Abraham gick närmare och sade: "Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? Kanske
finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull
som finns där? Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Det
skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige. Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela
jordens domare göra det som är rätt?" Herren sade: "Om jag finner femtio rättfärdiga inne i Sodom, skall jag
skona hela platsen för deras skull." Abraham tog åter till orda och sade: "Jag har vågat tala till Herren trots att
jag är stoft och aska. Kanske fattas det fem i de femtio rättfärdiga. Skall du då på grund av dessa fem fördärva
hela staden?" Han svarade: "Om jag finner fyrtiofem där, skall jag inte fördärva den." Men Abraham fortsatte att
tala till honom "Kanske finns det fyrtio där." Han svarade: "För dessa fyrtios skull skall jag inte göra det." Då sade
han: "Herre, bli inte vred om jag talar ännu en gång. Kanske finns det trettio där." Han svarade: "Om jag finner
trettio där, skall jag inte göra det." Men han sade: "Jag har vågat tala till Herren. Kanske finns det tjugo där."
Han svarade: "För dessa tjugos skull skall jag inte fördärva den." Då sade han: "Herre, bli inte vred om jag talar
bara en sista gång: Kanske finns det tio där." Han svarade: "För dessa tios skull skall jag inte fördärva den.
"När Herren hade talat färdigt med Abraham gick han därifrån, och Abraham återvände hem.
Vilken underbar text. Abraham vädjar verkligen till Gud, de har en dialog och en fråga man kan ställa sig är; Har jag
någon gång vädjat till Gud? Har jag fört en dialog med Gud? Jag tror inte Abraham hörde en stor röst från himlen,
det är möjligt att Gud gjorde så då, men jag tror mer att han liksom jag brukar höra och det är inom sig. Man kan
föra en dialog med Gud när jag ber högt eller tyst och så får jag genom den helige Ande ett svar inom mig, en
förvissning om något. Ibland är det väldigt tydligt, men ibland hör man inte eller så är det diffust. Det vi behöver
göra först och främst är att ödmjuka oss, att stilla oss i tystnad inför Honom så ATT vi KAN höra, skapa
förutsättningar för det. Abraham får svaret att HERREN går honom till mötes, men att det inte finns det som
Abraham frågar om. Abraham fortsätter steg för steg och till slut visar det sig att det bara blir bara någon rättfärdig
kvar, men Gud hör ändå hans bön och ser hans ärliga uppsåt. Efter en del otäcka incidenter faller tillslut domen över
Sodom och Gomorra och syndens näste raseras. Gud hade ett syfte med detta, men såg Abrahams nöd för
människorna och bönerna och vädjan var inte förgäves. Gud räddade den rättfärdige Lot och han såg Abrahams
hjärta. Vi förstår inte alla Guds syften, men vi måste lita på att han vet bättre än oss och att människornas vilja är fri.
Hade inte Sodom krossats hade inte vi idag fått se vem Gud är, hur han avskyr synden. Kanske Sodom hade smittat
av sig till fler med sin synd om de fått fortsätta leva.
1 Mos. 19:29
Då Gud fördärvade städerna på slätten, tänkte han på Abraham och förde ut Lot undan förödelsen, när han
omstörtade städerna där Lot hade bott.
Gud hör bedjaren!
Paulus skriver att ni ska be för alla de heliga. De heliga kan ju vara både Israel och alla troende, men jag tror också
att det är viktigt att församlingen ber för de som leder er, pastorer, äldste och styrelse och andra ledare, de som är
kallade att föra sina får rätt, undan rovdjur, in i Guds rike.
Jag vill föra fram en tanke eller ett budskap till församlingens ledare. Är det inte dags att ta upp kampen? Kan det
inte vara värt att då och då föra en ordentlig kamp mot den andemakt som splittrar, raserar och binder människor
och församling, kanske under en viss period, kanske en kamp längre tid än den ordinarie, ibland kan det krävas tid
för att verkligen få loss bönen. Vi styr inte över den helige Ande, han kommer när vi visslar eller knäpper med
fingrarna. Herren kommer att ge er en lön om ni böjer er inför Honom i ödmjukhet och i respekt för vem som vet
bäst, vem som kan tillrättavisa, förmana, uppmana och uppmuntra. Böj er inför hans heliga tron och han kommer
lösa det för er som ni tror varit omöjligt då ni gemensamt beslutar att ta ett trossteg i bön, kanske för ett visst
ändamål, kanske för er ort, kanske för sjukdom eller annat. Vi underskattar Gud alltför mycket i våra kyrkor
generellt men med undantag ska jag tillägga, han har förminskats och strukturer, program och inrutade
Gudstjänster har tagit över Andens frihet. Detta måste brytas! Gud vill så mycket mer. Det kan vara så att stora
förändringar behöver göras där vissa inte ens ska sitta i den tjänst de tror sig kallats till. Men det kan också ibland
bara behövas små förändringar där man börjar lyssna på Herren, man börjar ge Andens utrymme att besvara våra
böner och vår lovsång. Där Guds ande är finns frihet, säger Ordet och Jesus Kristus är huvudet över sin församling
och däri finns alla de andliga gåvorna tänkta att vara i bruk. Fattas en gåva ska man be om det, men jag tror det
finns en hel del församlingar där knappt någon gåva är i bruk. Elden har slocknat, vattnet har sinat och brunnarna
torkat. Men Herren längtar efter era hjärtan, Han ropar i vånda efter sitt folk i Sverige. Var är ni, vänd er till mig, har
ni glömt mig Herren Sebaot! Jag som var, som är och som kommer i stor makt och härlighet!
Det kan se så mörkt ut i situationer ni inte kan lösa och i mänskliga ögon kan det se omöjligt ut, men det finns en
som är större än oss, för honom är ingenting omöjligt, glöm aldrig det. Den trogna Daniel som vägrade förordningen
om att be till Kungen och hans staty fick upprättelse genom bönens kraft
Dan 6:10
Så snart Daniel fick veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus där han i sin övre sal hade fönster öppna i
riktning mot Jerusalem. Där föll han ner på sina knän tre gånger om dagen, bad och tackade sin Gud, så som han
tidigare hade brukat göra.
Visst är det underbart att Daniel fortsatte som han alltid gjort, precis som de där bedjarna som trots torka fortsätter
be och tacka som de alltid gjort i sin församling och Gud kommer tillslut med lönen. Ja ni vet hur det gick för Daniel,
han hamnade i Kungens Lejongrop, men Gud tyglar t.o.m. lejon. Kung Nebudkadnessars lejon lät Daniel vara ifred,
kanske du aldrig hamnar i en lejongrop, men jag kan lova att du då och då stöter på det lejon som lärjungen och
aposteln Petrus talar om.
1 Pet 5:8-11 - Vaksamhet
Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Stå
emot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden. Efter en liten
tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och
befästa er. Hans är makten i evighet. Amen.
Bön och välsignelse för församlingen och individer, låt detta inte stanna vid denna predikan och vid fikabordet, låt
detta börja nu, låt det börja bubbla i er bönelängtan, låt ivern få spelrum, låt dina drömmar få ta ett steg närmare
en verklighet. Den dagen du faller, ska du gå till dina församlingssyskon och be om ny kraft. Guds nåd är större än
synden, tappa inte modet mitt barn, jag är med dig och reser dig säger Herren.
Amen!
