Urvalsprovet i pedagogik 2013: MODELLSVAR

advertisement
1
Helsingfors universitet - Urvalsprovet i pedagogik 2013: MODELLSVAR
Artikel: Anders Broberg. Anknytning – nytt sätt att beskriva känslomässig utveckling
1. Beskriv utgångspunkten för anknytningsteorin och redogör för vad man avser med så kallade inre arbetsmodeller. 20p.
Modellsvar
Anknytningsteorin var ursprungligen en teori om den process vars resultat är ett psykologiskt band mellan
spädbarnet och dess närmaste vårdare. Teorin har senare utvecklats till att beskriva hur denna psykologiska
anknytning utvecklas till inre representationer hos barnet. Numera behandlar teorin också vuxnas anknytning.
Utgångspunkten. Anknytningsteorins upphovsman var den engelske barnpsykiatern och psykoanalytikern
John Bowlby som dog 1990. Enligt Bowlby är behovet av en nära känslomässig kontakt och relation lika
primär för spädbarnet som de fysiologiska behoven, behovet av föda, sömn mm. Bowlby förklarar utgångspunkten för anknytningsbehovet med utgångspunkt i att människan är en biologisk varelse, vars utveckling styrs av evolutionen enligt samma lagar som gäller för andra djurarter (evolutionsbiologisk bas).
Eftersom människans avkomma har en längre period av sårbarhet än alla andra däggdjur var Bowlbys slutsats att människobarnet måste vara utrustat med ett beteendesystem vars funktion är att främja tillräcklig
närhet till vårdaren, som oftast är modern. Barn kan sas inte låta bli att knyta an. Anknytning liknar prägling
hos andra däggdjur i så motto att den sker automatiskt och instinktivt. Kvaliteten på anknytningen varierar
kraftigt beroende på hur samspelt och lyhört det känslomässiga sampelet mellan barnet och dess vårdare
är. (8p.)
Inre arbetsmodeller. Före 6-7 månaders ålder baserar sig barnets skyddsfunktioner på att föräldrabeteendet (d.v.s. omvårdnadssystemet) fungerar tillfredsställande. Under perioden åtta månader till ett år fungerar anknytningsbeteendet relativt reflexmässigt men i takt med att barnets kognitiva förmåga utvecklas kan
barnet börja utveckla föreställningar om sig själv och sina relationer till andra människor. Dessa föreställningar kallas i anknytningsteorin inre arbetsmodeller (Internal Working Models IWM). De inre arbetsmodellerna rymmer såväl medvetna som omedvetna aspekter. Anknytningen är en intrapsykisk företeelse som
utövar sitt inflytande över individens beteende även när anknytningspersonen inte finns i närheten. Med
hjälp av mentala representationer (inre arbetsmodeller) av själv och andra, upprätthålls anknytningen när
det mera reflexmässiga anknytningsbeteendet klingar av mot slutet av andra levnadsåret. Ändamålen med
en inre arbetsmodell är att 1) uppfatta och 2) tolka händelser samt 3) att förutsäga framtiden och 4) upprätta planer för sitt eget handlande. Ett barn vars förälder är känslomässigt tillgänglig och stödjande kommer att konstruera en inre arbetsmodell av sig själv som kompetent och älskad och en kompletterande
modell av föräldern som pålitlig och trygg. Dessa inre arbetsmodeller kommer att styra hans beteende i
mötet också med andra människor, vilka han kommer att möta med en positiv förväntan. Ett barn som
blivit bemött med kyla kommer att uppleva sig själv som icke önskad och kommer, som en konsekvens
därav, att forma inre arbetsmodeller av sig själv som dålig och av föräldern som opålitlig och fientlig. Dessa
inre arbetsmodeller kommer att styra hans beteende i framtida möten med andra människor, vilka han
kommer att möta med en negativ förväntan. För att en inre arbetsmodell skall kunna fungera, d.v.s. vara
ett effektivt hjälpmedel för individen i dennes umgänge med omvärlden, måste den ha en god överensstämmelse med verkligheten. Detta innebär att modellen uppdateras kontinuerligt och att även negativa
erfarenheter kan tas in i modellen och tolereras. Så länge relationen till föräldrar och andra viktiga personer
2
är övervägande positiv erbjuder detta inga större problem. Om däremot de negativa upplevelserna överväger i barnets umgänge med sina närmaste vårdare, blir situationen mer problematisk. Behovet att bibehålla en skyddande närhet till föräldrarna tvingar barnet till att utesluta merparten av de negativa upplevelserna ur sin arbetsmodell för att behålla en positiv inre arbetsmodell av föräldern. På lång sikt blir dock
effekten negativ eftersom arbetsmodellens ursprungliga ändamål – att vara ett effektivt hjälpmedelför att
avbilda verkligheten – går förlorad. (12p.)
Artikel: Anders Broberg. Anknytningsintervjun-visar vuxnas förmåga till samspel
2. Beskriv hur anknytningsmönster och inre arbetsmodeller kan studeras och undersökas hos vuxna. 20p.
Modellsvar
I anknytningsteorin förutsätts barnets anknytningsmönster vara påverkat av förälderns förmåga att utgöra
en trygg bas för barnets utforskande av världen. I samband med att Mary Main och hennes medarbetare
vid Berkeley-universitetet i USA gjorde en uppföljning av barn som studerats med Strange - Situation Test
vid tolv månaders ålder, utformades en föräldraintervju inriktad på föräldrarnas egna barndomsupplevelser och hur dessa återspeglades i föräldrarnas aktuella inre arbetsmodeller. Utgångspunkten var att föräldrar vars barn har olika anknytningsmönster skiljer sig åt beträffande sina egna barndomsupplevelser och
inre representationer. Utgående från dessa föräldraintervjuer utvecklades den s.k. Anknytningsintervjun
(AAI Adult Attachment Interview). AAI bygger på anknytningsteorins antagande att individens representationer av anknytningsrelevanta upplevelser får en allt fastare form ju äldre barnet blir. Man bildar en uppsättning ”regler” för att organisera och strukturera, begränsa eller befrämja tillgängligheten till information
som hänför sig till anknytning. Det är denna uppsättning omedvetna ”regler” som kan studeras med hjälp
av AAI. (8p)
Frågeområden. Den intervjuade ombeds att sammanfattande beskriva sina relationer till sina föräldrar under barndomen, och sedan välja adjektiv som ger en helhetsbild av förhållandet till respektive förälder.
Intervjuaren frågar därefter om minnenav specifika händelser som kan belysa varför den intervjuade valde
ett visst adjektiv. Upplevelse av närhet till förälder undersöks samt minnen av vad man gjort som liten när
man varit upprörd, sjuk eller råkat ut för någon olyckshändelse. Ytterligare frågor om separationer, känsla
av att ha avvisats, hot eller övergrepp, viktiga förluster och deras följder. Intervjupersonen tillfrågas också
om hur erfarenheterna tillsammans med föräldrarna kan ha påverkat personligheten som vuxen och om
förhållandet till föräldrarna som vuxen. Intervjun avrundas med frågor gällande intervjupersonens egna
barn och vad intervjupersonen känner att hon har lärt sig av sina egna barndomserfarenheter.
Intervjun tar ca en timme att genomföra. Den skrivs ner ordagrant och analyseras enligt flera olika bedömningsskalor varefter den klassificeras med hjälp av ett speciellt utarbetat system. (4p.)
Kodning av anknytningsintervjun. Klassificeringen av en persons inre arbetsmodell baseras på en bedömning av dennes faktiska erfarenheter under barndomen sedda i ljuset av personens aktuella inre representation av dessa erfarenheter. I analysen av intervjuerna fokuserar man på faktiska livshändelser (t.ex. hur
balansen mellan kärleksfulla och avvisande erfarenheter har varit, i vilken utsträckning har föräldrarna varit
tillgängliga för barnets skull, hur mycket har föräldrarna använt barnet för sina egna syften) och på bedömning av sinnestillstånd. Bedömning av sinnestillstånd baseras först på bedömning av samtalet. Viktigt är att
den intervjuade har förmåga att tänka och tala sammanhållande. Hit hör att talet flödar fritt utan islag av
tomma fraser, klyschor eller jargong. Vissa intervjupersoner har en påtalig förmåga att under samtalets
3
gång analysera sina egna tankar, s.k. metakognition. Kodaren bedömer i vilken utsträckning den intervjuade
idealiserar sina föräldrar (beskriver dem som kärleksfulla, men kan inte komma med konkreta exempel på
denna kärleksfullhet). Slutligen bedöms om den intervjuade har varit utsatt för traumatiska händelser
(misshandel, dödsfall av nära anhöriga, sexuella övergrepp) och personens aktuella inre representation av
dessa erfarenheter. (4p.)
Klassifikationssystemet. Klassifikationssystemet är uppbyggt av tre huvudklasser:
1. Avfärdande av betydelsen av anknytning (Ds)
2. Fri/autonom i förhållande till sina anknytningsrelationer från barndomen (F)
3. Alltför upptagen av sina tidiga anknytningserfarenheter (E)
Vid sidan av dessa tre huvudkategorier bedöms om den intervjuade har
4. Ett olöst/ouppklarat anknytningstillstånd (U)
5. Är omöjlig att klassificera pga. att personen inte uppvisar en organiserad strategi (CC)
Forskning har påvisat en stor överenskommelse mellan mödrars och deras barns klassificeringar. (4p.)
Artikel: Lars Karlsson: En pedagogisk situation i förändring. Arbetet och den nya ohälsan. Pedagogisk
forskning i Sverige 2005, 10 (3-4), 271-285.
3. Beskriv ur ett lärande- och kompetensperspektiv epokskiftena som samhället och arbetslivet genomgått under de två föregående seklerna och analysera vad det innebär när kunskapen blir en kapitalfaktor.
(20p.)
Modellsvar
Epokskiftena ur ett lärande- och kompetensperspektiv. (10p.)
Jordbruks- och hantverkssamhällets lärande, hade för de flesta i första hand inneburit ett inhämtande av
färdigheter genom att observera och så småningom alltmer få prova på: Det rätta handgreppet, den riktiga
armvinkeln, färgen på järnet och punkten där hammaren skulle träffa var oftast inte något som så lätt beskrevs med ord. Sådant måste visas, inses, förstås och efterhärmas. Den teoretiska delen av kunskapsbasen
var ytterst begränsad och sällan nedtecknad och den lärdes främst genom muntlig överföring i direkt förhållande till dess tillämpning i samband med det praktiska handlandet. Den för de flesta obefintliga eller
ytterst nominella läskunnigheten var länge inte heller direkt avgörande för möjligheten att fungera i arbetslivet. En stor del av jordbruks- och hantverkssamhällets arbetslivskompetens var grundad i implicita, icke
nedtecknade färdigheter och kunskaper, som när de en gång var förvärvade även hade en lång värdebeständighet. Trots att det naturligtvis också i jordbruks- och hantverkssamhället fanns behov av innovationer
och produktutveckling, så kunde ändå många lära sig sitt valda yrke i den relativa förvissningen om att den
största delen av grundkompetens skulle räcka för den större delen av ett arbetsliv.
Det framväxande industrisamhället, den industriella revolutionen, innebar naturligtvis starkt omvandlade
kompetensstrukturer, såväl för individer som för företag och samhälle. Men trots detta och återkommande
perioder av massarbetslöshet och industriella strukturförändringar, så fanns det fortfarande ett drag av
överskådlighet i utvecklingen av den gemensamma samhälleliga kunskapsbasen kombinerat med viss värdebeständighet, eller i varje fall en fördröjning i värdeförlusten, hos arbetstagarnas förvärvade kompetens.
4
Vi kan i och för sig också iaktta genomgripande förändringar i samhälls- och arbetsliv även före de senaste
årtiondenas massiva introduktion av informations- och kommunikationsteknologi. Men det tycks som att
förändringstakten fortfarande för de allra flesta var uthärdlig och att samhällsstrukturerna i stort sett förmådde att läka och kompensera där överdrivna påfrestningar och skador uppstod. Medan mycket av industrisamhällets arbetsliv var fokuserat kring den direkta fysiska varuproduktionen och de därmed sammanhängande fasta industrianläggningarna, varulagren och transportstrukturerna, så fokuseras uppmärksamheten i det framväxande kunskapssamhällets arbetsliv i allt högre grad på de »mjukare» sidorna av varuoch serviceförsörjningen i takt med att såväl tjänster som fysiska produkter blir alltmer kundorienterade
och situationsanpassade. För många kunskapsintensiva företag finns det ett klart samband mellan kompetens- och produktutveckling och vid införandet av ny teknologi räcker det oftast inte med att lära sig denna
utan man måste även se över den interna organisationen, kundrelationerna etcetera. Det är till exempel
inte ovanligt att produktutveckling innehåller starka komponenter av gemensamt lärande med de avsedda
kunderna. De ständiga förändringarna i omfältet gör att traditionell planering ofta blir omöjlig. Man måste
lära sig att tänka i visioner och scenarier och i stället för detaljstyrning vänja sig vid målstyrning med ett
rörligt mål. Ett sådant sätt att fungera ställer höga krav på de berörda individernas flexibilitet och lärandeförmåga. I kunskapssamhället med dess snabba förändringstakt kan man även iaktta hur många tidigare
vanliga grunduppfattningar om arbete och yrkesverksamhet ställs på huvud. Att till exempel satsa på en
yrkesbana med »lång och trogen tjänst» kan nog idag ses som ytterst riskfyllt. Med ytterst få undantag
kommer man i framtiden knappast att kunna finna en arbetsplats eller arbetsgivare där man sedan stannar
kvar den största delen av sitt förvärvsverksamma liv. Vi måste alla räkna med att få byta arbetsplats och
kanske även yrkesinriktning ett antal gånger mellan inträdet i arbetslivet och pensionen. Många väljer att
starta eget, men det är inte få som helt enkelt tvingas att välja mellan arbetslöshet och att försöka skapa
sina egna arbetstillfällen.
Det som till exempel tidigare kanske uppfattades positivt som respekt för tradition och etablerade rutiner,
kan nog idag i många sammanhang ofta betraktas som bristande öppenhet och flexibilitet. Det finns säkert
fortfarande ett värde i att kunna anpassa sig till och inordna sig inom givna förhållanden på en viss arbetsplats, men öppenhet och »förändrings- och innovationskompetens» är idag närmast ett överlevnadsvillkor
och är dessutom en egenskap som starkt efterfrågas.
Kunskap som kapitalfaktor (10p.)
Ett alldeles särskilt problemkomplex hänger samman med kunskapens och kompetensens ökade roll som
ekonomisk faktor och de stora potentiella risker som gömmer sig i det dynamiska förhållandet och motsättningarna mellan individuellt humankapital och strukturellt kapital (Edvinsson & Malone 1997). Begreppet kunskapssamhälle används både som en åtskiljande avgränsning mot industrisamhälle vad det gäller
centrala värdegenererande faktorer och som en markering av vår epoks självupplevda identitet och mentalitet, där medvetenheten om kunskapens ekonomiska värde, till skillnad från dess ideella värde, har tilltagit
starkt. Om tidigare den adekvata kunskapen ofta i första hand betraktades som en del av förutsättningarna
för att generera materiella värden, så ställs numera kunskapen som sådan i centrum för en tilltagande, inte
minst ekonomisk uppmärksamhet. Det intellektuella kapitalets immateriella värden överstiger i många, om
inte de flesta, organisationer och företag dess anläggnings- och finansiella tillgångar. Edvinsson och Malone
(1997) citerar Wriston (1992) som i Twilight of Sovereignty konstaterar att:
Den nya källan till rikedom är verkligen inte materiell, den består av information, kunskap omsatt i arbete i
syfte att skapa värde. (Edvinsson & Malone 1997 s 19)
5
Det intellektuella kapitalet kan huvudsakligen uppdelas i humankapital och strukturellt kapital. Humankapital består i första hand av:
Kombinationen av kunskap, skicklighet och innovativ förmåga och förmågan hos företagets enskilda anställda att utföra sina aktuella uppgifter. Det inkluderar också delvis företagets värderingar, kultur och filosofi. (Edvinsson & Malone 1997 s 19). Humankapitalet kan, till skillnad från strukturkapitalet, inte ägas av
företaget.
Strukturkapitalet utgörs av det som finns kvar på företaget när personalen går hem:
Hårdvaran, mjukvaran, databaser, organisationsstruktur, patent, varumärken och all annan organisationskapacitet som stödjer de anställda i deras produktivitet. (Edvinsson & Malone 1997 s 28 f).
När vi talar om balansen och det ömsesidiga beroendet mellan humankapital och strukturellt intellektuellt
kapital närmar vi oss även den klassiska konflikten om kontrollen över produktionsmedlen och arbetsverktygen. För arbetstagaren är detta i allmänhet mycket mer än en ekonomisk motsättning. Upplevelsen av
det egna humankapitalets värde är nära förknippad med den allmänna arbetstillfredsställelsen och känslan
av kontroll över den egna arbetssituationen.
Artikel: Säfström, Carl Anders: Vad kan utbildning åstadkomma. En kritik av idealiserade föreställningar
om utbildning. (2010)
4. Redogör för vad Säfström avser med ”Unesco-fieringen av utbildning” och vilka konsekvenser synsättet har på uppfattningen om forskningens roll och funktion i ett samhälle (20p).
Modellsvar
Den föreställning om utbildning som framskymtar i UNESCOS communique 8 är en föreställning som både
är för idealistiskt generell och instrumentellt partikulär samtidigt. Den är idealistisk för att den inte tar hänsyn till makt och politik och den är för instrumentell i att den förutsätter att utbildning är till för att skapa
en samhällsmedborgare av en bestämd typ, en medborgare som tar form via utbildning och livslångt lärande. Den pekar också ut vilka grupper som inte naturligt faller in i en sådan kategori. (2p)
Dessutom är dokumentet ett uttryck för en vilja att skapa en globalt jämförbar utbildningsstrategi som
riskerar att strömlinjeforma utbildningen genom att starkt underordna utbildningen snabba samhällsförändringar snarare än att betona utbildningens roll att leda till grundläggande förändringar av såväl individer
som samhälle. Kommunikén är snarast ett uttryck för ojämlikhet än ett bidrag till att skapa jämlikhet. (2p)
I UNESCOS kommuniké ingår föreställningen om den ofullständiga medborgaren som konstant saknar tillräcklig eller adekvat kunskap. Medborgaren i kunskapssamhället skall ständig involveras i utbildning, vidareutbildning och omskolning. Alla skall inkluderas hela tiden och överallt i det lärande samhällets enhetlighet. (2p)
UNESCO-fieringen av utbildning innebär att utbildningen tillskrivs en avpolitiserad innebörd samtidigt som
den framställs som det absolut nödvändigaste instrumentet för att bota all världens åkommor. En sådan
idealiserad föreställning om utbildning gör mera ont än gott eftersom den i den goda viljans namn återskapar ett ojämlikt samhälle. Dessutom perverterar utbildningens avpolitiserande innebörd möjligheten
att uppnå jämlikhet eftersom jämlikhet placeras i en tidslogik som innebär en konstant fördröjning, en
6
slags frånvaro som bekräftar och fastställer den socialt formade ojämlikheten i nuet. På så sätt normaliseras ojämlikhet. (2)
Konsekvenser för forskningen
En forskning som delar denna avpolitiserade innebörd av utbildning, dvs. så kallad åtgärdsforskning, blir i
sig själv till en normaliseringsprocedur där ojämlikheten fastslås genom att kartläggas, förklaras och förstås. Den blir också snävt politiskt ideologisk. (1p)
Inom åtgärdsforskningen blir barnet reducerat till ett objekt i termer av fattig, minoritet, migrant, flykting,
handikappad och arbetsklass (UNESCOS kategorier), och utsatt för omsorg och lärande för att bli inordnad i
samhällets normalitet. Åtgärdsforskningen reducerar barnet till ett objekt och ett problem att lösa. Det
övergivna barnet blir till den positiva ordningens andra, den skugga som gör att den verkliga ordningen av
lyckade barn, de bästa i klassen, framträder i klarade relief. (2p)
Med en sådan reduktion följer ytterligare ett grundläggande problem som har att göra med hur forskningen
och dess roll i samhället uppfattas. Åtgärdsforskningens uppgift i utbildningsstaten blir att reducera det
främmande, den positiva ordningens skugga, till det familjära snarare än att göra det familjära främmande.
Själva utgångspunkten förstärks, de förutfattade meningarna förstärks, det vi redan vet ordnar världen
snarare än att denna ordnings förutsättningar problematiseras. (2p)
Följden blir en forskning som skall ha ett handlingsprogram, kontrollera fakta och leda till att något görs
inom en verklighet som inte endast är begränsad och reducerad utan också redan känd. Av detta följer
också att lärares och ungdomars möjligheter att gå utanför den redan kända normaliteten kringskärs. (2p)
Det kända bekräftas av forskningen snarare än att i grunden ifrågasättas. Mer kunskap blir till det som
bekräftar men på intet sätt stör grundförutsättningarna för den verklighet de lever. Om denna verklighet
innebär att skilja ut ”det läraktiga barnet” från ”det övergivna barnet” så slås en väsentlig ojämlikhet fast
som en naturlig del av en kartlagd verklighet. (2p)
En stark betoning av åtgärdsforskning leder med andra ord inte endast till allvarliga konsekvenser för vad
forskning kan bidra med utan också till ett utökat symboliskt våld mot barn, eftersom en sådan forskning
tenderar att reduceras till att bekräfta en ojämlik verklighet snarare än att brytas ned den. (1p)
UNESCO-fieringen av utbildning, dess idealism och låsta uppfattning om vilken medborgare som tas som
självklar utgångspunkt ”den läraktiga medborgaren, och vilka som behöver speciell uppmärksamhet ”den
övergivna medborgaren” för att kunna räknas dit, tenderar att etablera en uppfattning om utbildning som
en livslång anpassning till en i grunden ojämlik social ordning. (2p)
7
Artikel: Bäck, Maria: Från metafor till mätning: en samhällsvetenskaplig översikt om det sociala kapitalets beståndsdelar och effekter.(2012)
5. Redogör för förutsägande och altruistiskt förtroende som en del i det sociala kapitalet och för metodologiska utmaningar i studier av socialt kapital. (20 p)
Modellsvar
Definition av förtroende
Förtroende är en flerdimensionell företeelse och innebär en förväntning av en annan aktörs framtida pålitlighet. Enligt de flesta definitioner, finns det i termen förtroende en kognitiv och en emotionell sida. Den
kognitiva sidan baserar sig på uppskattning av risker för eventuella negativa konsekvenser, den emotionella sidan på vilja att förlita sig på en annan aktör på grund av relativ känsla av säkerhet. (2p)
Man kan dela in förtroendet i två olika kategorier utgående från de verklighetsuppfattningar man har. Det
förutsägande förtroendet (predictive trust) grundar sig på en rationell bedömning, antigen av en situationsspecifik företeelse eller av en bredare uppsättning frågor. Förtroendet är altruistiskt då det härstammar från empati eller en princip avsedd att gagna andra eller att uppehålla ett ideal som vanligen gagnar
andra. (2p)
Strategiskt och moraliskt förtroende fungerar på olika sätt då det gäller att lösa det kollektiva handlandets
dilemma. Det strategiska förtroendet är en uppskattning eller förutsägelse om en annan individs beteende,
medan det moraliska eller altruistiska förtroendet är en utsaga om hur individen borde bete sig. (2p)
Enligt (Uslaner) grundar sig det moraliska förtroendet på synen om världen som i grunden en vänlig plats
och att man är herre över sitt liv. Optimism är ett nyckelord i skapandet av moraliskt förtroende. Det moraliska förtroendet är mera stabilt över tid än det strategiska eftersom det strategiska snabbt kan påverkas
av nya erfarenheter. Det moraliska förtroendet börjar uppbyggas redan i barndomen. Föräldrarna lär oss
de centrala moraliska värderingarna och eftersom denna socialisationsprocess sker relativt tidigt är den
också stabilare. (2p)
Det moraliska förtroendet innebär att man bör kunna lita på folk i allmänhet. Men vad händer om man
flyttar från en miljö till en annan? Den verklighetsbild man har är nödvändigtvis inte samma då man befinner sig i Sverige som då man befinner sig i Mexiko. (1p)
Slutsats, socialt förtroende kan grunda sig såväl på förutsägande som på altruism, och innehåller således
element av både subjektiv rationalitet (verklighetsuppfattning) och moralisk etik. (1p)
Metodologiska utmaningar:
Många studier har utförts, ofta med stora databaser, men med få försök att skapa några empiriska generaliseringar. Varje studie tillämpar olika mätinstrument och relaterar sällan till tidigare utförda mätningar.
Tyder på brister i den teoretiska och begreppsliga apparaten. (1p)
Det vanligaste instrumentet för operationaliseringen och mätningen av socialt kapital har varit strukturerade enkätundersökningar. Survey-eller enkätundersökningar är ofta den mest användbara metoden då
man vill få reda på vad folk tycker och tänker. (1p)
8
Enkätundersökningarna kan innehålla svagheter av mera allmänt slag och svagheter som har att göra med
enskilda frågor. Intervjusituationen är artificiell och interaktionen mellan forskare och respondent kan
skapa attityder som annars inte existerar. Respondenten kan svara på ett sätt som hon antar att intervjuaren förväntar sig. Översättningarna av en enkätfråga kan innehålla nyansskillnader och carry-over- effekter
dvs. variation i svaren kan förekomma beroende på vilket ställe i enkäten och i vilket sammanhang frågan
ställs. Betydelsen av socialt förtroende kan med andra ord styras av logiken i enkäten som helhet. Problemen kan minimeras om man är medveten om dem.(2p)
Utmaningar för forskaren:
Man har inte kunnat komma överens om en definition av socialt kapital som skulle innehålla samtliga faktorer dessutom är operationaliseringen svårgjord och grundar sig på enkätfrågor med de tidigarte nämnda
problemen. Målet borde vara att försöka inkludera både strukturella och attitydbaserade mått på socialt
kapital. (2p)
Ett problem som alltid kommer upp är svårigheten med att bestämma den kausala riktningen. Den kausala
pilen kan gå åt båda hållen: från deltagande till förtroende och vice versa. Woolcock t.ex ser på socialt
förtroende som en konsekvens av socialt kapital, snarare än en integrerad beståndsdel. Ett förslag är att
utgå från att betrakta det sociala kapitalets beståndsdelar som separata variabler i stället för att studera
dem som ett sammansatt block. Enligt författaren är socialt kapital med andra ord en metafor för en uppsättning sociala resurser som en individ eller grupp av individer kan besitta. (2p)
Den förbättrade tillgången till både programvara och lämpliga data har gjort att även analysmetoderna har
utvecklats. Många studier visar att socialt kapital har betydelse. Dock är det klart att det sociala kapitalet
sällan är vare sig en nödvändig eller tillräcklig förutsättning för vad det än är man studerar: livskraftig demokrati, fungerande institutioner, ekonomisk välfärd eller hälsa. (2p)
Den materialbaserade frågan (DEL 2)
Artikel: Trevor Dolan: Teorier om intelligens kan påverka skolprestationer
6. Beröm har traditionellt ansetts vara ett av pedagogens viktigaste verktyg då det gäller att motivera
elever. I sin artikel analyserar Dolan olika inställningar till intelligens och hur de kan påverka motivationen. Därtill ifrågasätter Trevor Dolan ”självkänsla-rörelsen”. Redogör för de olika inställningarna och för
Dolans kritik. (40p.)
Modellsvar
I sin artikel beskriver Dolan om två olika uppfattningar om intelligensen som kan påverka skolprestationer.
Enligt det ena synsättet är intelligens något som är medfött, fixerat, internt och oföränderligt över tid (entity theory of intelligence) medan det andra synsättet ser intelligens som internt, föränderligt, utvecklingsbart och beroende av ansträngning (incremental theory of intelligence). Elever som har dessa två olika
inställningar kan sträva efter olika mål. Elever med entity teori om intelligens strävar efter prestationsmål
(performance goals), medan elever med en incremental teori om intelligens strävar efter lärande mål (learning goals). Man kan sammanfatta de två synsätten på intelligens som skillnaden mellan att vilja bevisa
ens förmåga för andra (entity theorists) och att vilja utveckla ens egna förmågor för sin egen skull (incremental theorists). Det finns en allmän uppfattning om att skolan behöver arbeta mycket aktivt för att bygga
barnens självkänsla genom att tala om för dem att de är duktiga och smarta. Dweck har kallat detta
9
för ”självkänsla-rörelsen”. Men är beröm till nytta eller till skada? Vi vet att den återkoppling som elever
får från sina lärare påverkar deras självbild och självuppfattning och är ett kraftfullt verktyg för att påverka
elevers motivation och prestationer. Vad händer när man talar om för elever att de är duktiga och smarta?
Om man berömmer elever endast för deras prestationer, vilket tolkas som att de är smarta och intelligenta så stöder man indirekt entity-teorin. Då finns en risk för att dessa barn bygger upp sitt självförtroende endas på vad de har/kan prestera (contingent self-worth) och att dessa barn inför utmaningar blir
hjälplösa och passiva och underpresterar av rädsla för att ha fel och av rädsla för att misslyckas. Om man
däremot berömmer elevers ansträngningar, deras strategier och processer, så vågar dessa elever sig på
allt svårare utmaningar. De är färdiga att arbeta och anstränga sig för att nå bättre. Eleverna ska alltså berömmas och de ska uppmuntras men de behöver beröm för sin arbetsinsats, sina ansträngningar, sina strategier och för de processer de använder sig av för att utföra sina uppgifter.
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

Svenska

105 Cards Anton Piter

Create flashcards